Utländska doktorander i svensk forskarutbildning

Rapport 2009:14 R
Utländska doktorander i
svensk forskarutbildning
Högskoleverket • Luntmakargatan 13 • Box 7851, 103 99 Stockholm
tfn 08-563 085 00 • fax 08-563 085 50 • e-post [email protected] • www.hsv.se
Utländska doktorander i svensk forskarutbildning
Utgiven av Högskoleverket 2009
Högskoleverkets rapportserie 2009:14 R
ISSN 1400-948X
Innehåll: Högskoleverket, analysavdelningen, Helen Dryler, Karin Holmvall och
Marie Kahlroth.
Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning
Omslagsbild: Jann Lipka
Tryck: NRS Tryckeri, Huskvarna, juni 2009
Tryckt på miljömärkt papper
Innehåll
Sammanfattning
Introduktion
5
9
Regeringens syn på internationell rekrytering i forskarutbildningen
10
Datamaterial och definition av utländska doktorander 13
Definition av utländska doktorander
Registerdata
Enkät till lärosäten
13
14
14
Doktorandnybörjarna – utvecklingen 1997–2007
17
Samtliga nybörjare – höga berg och djupa dalar
Svenska och utländska doktorandnybörjare
Ämnesområden
Lärosäten
Ursprungsland
Fler män än kvinnor bland utländska doktorander
18
19
21
24
27
29
Rekrytering och antagning: lärosätena svarar
33
Ramar för rekrytering och antagning
Hur rekryteras de utländska doktoranderna?
Varför rekryteras utländska doktorander?
Viss antagning via utländska universitet
34
39
41
41
Examina
45
Alla examina 1997–2007
Svenska och utländska doktorander
Examina per ämnesområde
Examina per lärosäte
Kvinnor och män
45
46
48
48
49
Doktorandernas försörjning
51
Nybörjarnas försörjning
Försörjning per ämnesområde
Påverkar ursprunget försörjningen?
Per lärosäte
Könsskillnader i försörjningen
Ju längre bort ifrån, desto större andel stipendier
Samtliga doktoranders försörjning
Den sjätte terminen i utbildningen
Stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning
Enkätsvaren
Beräkning
Reflektioner
52
54
57
58
59
61
61
62
64
66
68
69
Genomströmning
71
Examenskvot
Studietid
73
78
Vad gör de utländska doktorerna efter sin examen i Sverige?81
Kort om metodiken
Närmare hälften av de utländska doktorerna stannar
De utländska doktorerna etablerar sig sämre på arbetsmarknaden
Vilka yrken har doktorerna?
82
83
89
92
Ett internationellt perspektiv
95
Den internationella rörligheten ökar
Jämförelser är intressanta men svåra att göra
95
100
Bilaga 1
103
Tabeller
Bilaga 2
Några begreppsdefinitioner
Bilaga 3
Enkät om utländska doktorander
103
107
107
109
109
Sammanfattning
Inflödet av utländska doktorander i svensk forskarutbildning har ökat under de senaste åren, och år 2007 utgjorde de utländska doktoranderna
29 procent av nybörjarna. Trenden verkar vara en fortsatt ökning också
under 2008 enligt nyligen framtagna uppgifter (de utländska doktoranderna utgör 33 procent av nybörjarna år 2008). I denna rapport presenteras analyser om utländska och svenska doktorander för perioden 1997 till
och med 2007.
Några av frågorna som vi har försökt att besvara är: Kommer det lika
många kvinnor som män till Sverige för att börja utbildning på forskarnivå? Är de utländska doktoranderna vanligare vid vissa lärosäten? Vilka
världsdelar och länder kommer de ifrån? I vilken utsträckning har svenska
universitet och högskolor aktivt försökt att rekrytera utländska doktorander? Är finansieringsformerna desamma för svenska och utländska doktorander? Hur ser genomströmningen ut? I vilken utsträckning stannar de
utländska doktoranderna kvar i Sverige efter avlagd doktorsexamen? Hur
vanligt är det med utländska doktorander i andra länder?
Datamaterial och definition av utländsk doktorand
Med utländska doktorander avses personer som är födda utomlands och har
kommit till Sverige mindre än två år innan doktorandstudierna påbörjas.
Doktoranderna är antagna till utbildning på forskarnivå i Sverige och har
för avsikt att avlägga en licentiat- eller doktorsexamen. Doktorander som
deltar i internationellt forskarutbyte (och är antagna vid utländskt lärosäte)
eller som har utländsk bakgrund (vuxit upp i Sverige men har två utlandsfödda föräldrar) tillhör inte gruppen utländska doktorander: de förra ingår
ej i analyserna medan de senare tillhör den svenska doktorandgruppen.
Analyserna bygger på data från i huvudsak två källor: (1) nationella registeruppgifter om doktorander samt (2) svar från lärosätena på en enkät
från Högskoleverket.
Några resultat
• Andelen utländska doktorander av nybörjarna har ökat från 20 procent 2004 till 29 procent år 2007; år 1997 utgjorde de utländska doktoranderna ”endast” 15 procent av alla nybörjare.
5
• I doktorandpopulationen i sin helhet (det vill säga aktiva doktorander)
och bland dem som avlägger examen är andelen utländska doktorander mindre: 19 procent av alla aktiva hösten 2007 och 18 respektive 19
procent av alla doktorsexamina och licentiatexamina år 2007. Eftersom inflödet av utländska nybörjare har ökat stort kommer sannolikt
andelen utländska doktorander av de aktiva och examinerade att öka
inom en ganska snar framtid.
• Svenska universitet och högskolor har sannolikt bidragit till ökningen
av utländska doktorander via bredare internationella utlysningar av
studiestöd (utbildningsbidrag och anställning som doktorand) och inrättande av internationella magister- och masterprogram.
• De utländska doktorandnybörjarna försörjs i större utsträckning än
svenska nybörjare via stipendier eller ”övrig försörjning” (inkluderar
till exempel studiemedel och egna medel).
• Stipendieprogram som riktas till utländska sökande bidrar förmodligen till ökningen av utländska doktorander, men skapar samtidigt
olika försörjningsmönster för utländska respektive svenska doktorander.
• För de doktorander som har avlagt doktors- eller licentiatexamen har
både netto- och bruttostudietid beräknats. Eftersom nettostudietiden (den tid som avsätts till forskarutbildningen) är ungefär lika för
svenska och utländska doktorander samtidigt som bruttostudietiden
(den totala tiden i forskarutbildningen) är längre för svenska doktorander, talar detta för att svenska doktorander i högre grad än utländska gör avbrott i studierna på grund av föräldraledighet eller annat
samt att de studerar på deltid i högre utsträckning (institutionstjänstgöring eller forskarstudier kombinerat med annat arbete).
• En större andel av de utländska doktorandnybörjarna jämfört med de
svenska har avlagt doktorsexamen inom en viss tid (5 och 8 år i denna
studie). Skillnaderna uppträder inom alla större ämnesområden. Genomströmningen (examenskvoten) blir sämre om doktoranderna gör
tillfälliga avbrott och studerar på deltid, och detta har förmodligen bidragit till att de svenska doktoranderna har en jämförelsevis sämre genomströmning. Sannolikt beror skillnaden i genomströmning mellan
svenska och utländska doktorander till viss del också på att doktorander som avslutar studierna med en licentiatexamen inte har medtagits
i analysen.
• Av de utländska doktorander som avlade en doktorsexamen åren 1997
till och med 2001 fanns 44 procent kvar i Sverige fem år efter dok6
torsexamen medan 43 procent hade emigrerat och 12 procent inte gick
att följa upp (på grund av ofullständigt personnummer). Mindre än 1
procent pendlade till Danmark eller Norge.
7
Introduktion
Forskarutbildningens internationalisering omfattar ett antal olika delar. Denna rapport handlar om en av dessa delar, nämligen lärosätenas rekrytering av utländska doktorander till svensk forskarutbildning. 1 Hösten
2007 fanns det lite drygt 17 000 aktiva doktorander i forskarutbildningen.
Av dessa var cirka 3 250 utländska doktorander, vilket motsvarar 19 procent. Denna andel kommer mycket sannolikt att öka om några år eftersom
andelen utländska doktorander bland nybörjarna har ökat starkt under
senare tid: från 20 procent år 2004 till 29 procent år 2007. Ökningen ser
också ut att fortsätta under 2008 (nyligen tillgängliga uppgifter för 2008
visar att nära 33 procent av nybörjarna är utländska doktorander).
Det är mot bakgrund av denna snabba expansion av utländska forskarstuderande och det politiska intresset för forskarutbildningen, och därmed
sammanhängande regeländringar och ekonomiska satsningar i början av
detta sekel,2 som Högskoleverket har genomfört denna studie om utländska doktorander i svensk forskarutbildning.
Högskoleverket och Statistiska centralbyrån (SCB) rapporterar sedan
2006 regelbundet om den utländska doktorandgruppen i ett statistiskt
meddelande om doktorander och examina på forskarnivå.3 I föreliggande
studie är den statistiska redovisningen betydligt mer omfattande; exempelvis analyserar vi områden som, oss veterligen, inte alls har belysts tidigare
under 2000-talet, såsom de utländska doktorandernas försörjningsformer,
deras genomströmning i forskarutbildningen samt i vilken utsträckning
de stannar i landet efter avslutad forskarexamen och lyckas etablera sig på
1. Ett par andra exempel på forskarutbildningens internationalisering är att doktoranderna deltar i internationella konferenser och att de publicerar resultaten
av sin forskning i internationella tidskrifter (se till exempel Högskoleverkets
utvärdering En högskola i världen – internationalisering för kvalitet, 2008:15).
2. Se exempelvis regeringens propositioner 2000/01: 3, 2001/02:15, 2004/05:80
och 2004/05:162.
3. Se Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå (UF 21
SM).
9
den svenska arbetsmarknaden.4 De utländska doktoranderna jämförs genomgående med de svenska. Därtill sätter vi den svenska rekryteringen av
utländska doktorander i ett internationellt perspektiv.
De statistiska uppgifterna har kompletterats med svar på några öppna
frågor som vi ställt i en enkät till lärosäten med rätt att anta doktorander.
För att bättre förstå ökningen av utländska doktorander, hur de försörjs
etc. har lärosätena svarat på frågor om hur och varför de rekryterar utländska doktorander, tillämpning och syn på försörjning av dessa doktorander
samt även erfarenheter av vad som händer med de utländska doktoranderna efter avlagd forskarexamen.
Regeringens syn på internationell
rekrytering i forskarutbildningen
I vilken utsträckning har de utredningar och propositioner som har lagts
fram under 2000-talets första decennium behandlat rekryteringen av utländska doktorander, och vilka ställningstaganden har man gjort?
I uppdraget till utredningen Advantage Sweden5 ingick bland annat att
undersöka förutsättningarna för att öka antalet studerande från andra länder vid Sveriges universitet och högskolor. I betänkandet uppmärksammades att vissa ämnen inom naturvetenskap och teknik hade svårt att
rekrytera kvalificerade doktorander och forskare samt att universiteten
och högskolorna var på väg in i en tid av generationsväxling av lärare och
forskare. Utredaren såg det därför som nödvändigt med en fortsatt rekrytering av utländska doktorander, och att denna också borde kunna öka. I
mer konkreta termer föreslog utredaren att: ”Målet för rekrytering av utländska studenter och doktorander bör vara att antalet utländska studenter skall öka med 1000 per år under fem år.” I linje med detta föreslogs att
resurser för några internationella forskarskolor borde ställas till förfogande,
och att utländska doktorander skulle rekryteras till dessa.
I regeringens högskoleproposition Den öppna högskolan (2001/02:15) ingår ett kapitel om ökad internationell rörlighet. Mot bakgrund av bland
4. Baserat på uppgifter om utländska doktorander från början och mitten av 1990talet redovisade Högskoleverket i rapporten Doktorander från länder utanför
Norden och Europeiska unionen (1998:40) bland annat information om försörjning och genomströmning. Men förutom att rapporten redogör för en tidigare
period så är analyserna om genomströmning etc. delvis annorlunda. En stor
skillnad är också att de utländska doktoranderna definierades på ett annat sätt
vid denna tid, vilket innebar en överskattning av gruppens storlek.
5. SOU 2000:92.
10
annat utredningen Advantage Sweden ansåg regeringen att rekryteringen
av utländska doktorander borde kunna öka ytterligare. Inga specifika rekryteringsmål fastställdes dock.6
I anslutning till nästa högskoleproposition lade Forskarutbildningsutredningen fram sitt betänkande En ny doktorsutbildning, 7 i vilken bland
annat internationalisering och mobilitet behandlades. Utredningen konstaterade att många utländska doktorander söker sig till forskarutbildning
i Sverige och att detta var ett positivt inflöde som borde kunna öka. För
att nå dit föreslog man att informationen om svenska doktorsutbildningar
borde kunna samlas och göras lätt åtkomlig för utländska studenter. Man
föreslog även att utländska myndigheter och företag borde kunna köpa
doktorsutbildning inom ramen för uppdragsutbildning för att underlätta
inflödet av utländska doktorander.
Även i högskolepropositionen Ny värld – ny högskola (2004/05:162) redogjorde regeringen för sin syn på internationaliseringen av den högre utbildningen. Man redovisade storleken på andelen utländska doktorander
bland doktorandnybörjarna, men konstaterade att de utländska doktoranderna sannolikt underskattades,8 och man angav inte några mål i siffror
för rekrytering av utländska doktorander. Däremot satte man som delmål,
inom ramen för en nationell strategi för internationalisering av den högre utbildningen, att öka rekryteringen av utländska studenter. Även om
doktorander ingår i begreppet studenter, så är det ändå otydligt vad man
ansåg om rekryteringen av utländska doktorander.
Under år 2009 har regeringen lagt fram en proposition om forskarutbildningen,9 men denna berör inte den internationella rekryteringen. Och
i internationaliseringspropositionen Gränslös kunskap – högskolan i globaliseringens tid (2008/09:175) från samma år finns inte någon tydlig skrivning
i denna fråga. Regeringen bedömer att den tidigare uppställda nationella
strategin för internationalisering av den högre utbildningen kan behöva
utvecklas i vissa delar, men att den ändå fortsatt bör utgöra grunden för
6. Ett av skälen som angavs var att sådana rekryteringsmål förutsatte mer tillförlitlig statistik om antalet utländska studenter. Vid denna tid baserade man
uppgifter om utländska doktorander på medborgarskap, vilket överskattar deras
antal.
7. SOU 2004:27.
8. De utländska doktoranderna kallades vid denna tid gästdoktorander i den officiella statistiken. I stället för medborgarskap (vilket hade använts tidigare) användes nu ett mått som inte förmådde fånga de utländska doktoranderna från
Norden och EU.
9. Forskarutbildning med profilering och kvalitet (proposition 2008/09:134).
11
universitetens och högskolornas internationaliseringsarbete och att målen
fortsatt bör gälla (ett av delmålen var som bekant att öka rekryteringen av
utländska studenter). Möjligheterna att urskilja utländska doktorander i
statistiken är bättre idag än tidigare, men regeringen redovisar ändå inte
några sådana uppgifter. Däremot gör man bedömningen att marknadsföring och information i utlandet om svensk högre utbildning och forskning
bör förbättras och samordnas på ett sätt som attraherar de bästa studenterna och de mest kompetenta lärarna och forskarna. Man beräknar att 4
miljoner kronor bör fördelas till Svenska institutet för detta uppdrag. En
sådan förstärkt marknadsföring kan naturligtvis locka ännu fler doktorander från andra länder till Sverige.
12
Datamaterial och definition av
utländska doktorander
I denna studie om utländska doktorander har i huvudsak två slags data
använts: (1) nationella registeruppgifter om doktorander samt (2) enkätsvar
från lärosäten. Det statistiska datamaterialet har använts för att beskriva
de utländska doktoranderna, i förhållande till de svenska, med avseende
på aspekter såsom påbörjade forskarstudier, examina, genomströmning,
försörjning samt tiden efter doktorsexamen. Lärosätenas svar på Högskoleverkets enkät har vi använt för att nå en något djupare förståelse för vad
som ligger bakom de kvantitativa sifferuppgifterna. Bland annat: Vad beror den kraftiga ökningen av utländska doktorander på, hanteras finansieringsfrågan på samma sätt för svenska och utländska doktorander, och vad
känner lärosätena till om vad som händer med de utländska doktoranderna
efter avlagd forskarexamen?
Definition av utländska doktorander
De utländska doktoranderna har urskiljts i det statistiska datamaterialet
enligt något av följande två kriterier:
(1) Personen har hos Migrationsverket angivit studier som grund för bosättning, och beslutet om uppehållstillstånd är fattat mindre än två
år innan doktorandstudierna påbörjades.
(2)Personen är född utomlands och har invandrat mindre än två år
innan doktorandstudierna påbörjades.10
Definitionen av utländska doktorander var dock inte lika exakt i enkäten
till lärosätena. Där stod: ”Med utländska doktorander avses här doktorander som har kommit från andra länder med avsikten att bedriva hela
forskarutbildningen i Sverige (antingen fram till en licentiat- eller doktorsexamen). Dock avses INTE utbytesstudenter på forskarnivå eller svenska
doktorander med utländsk bakgrund.”
10. Detta andra kriterium används eftersom inte alla studenter ansöker om uppehållstillstånd hos Migrationsverket, till exempel behöver studenter från övriga
Norden inget sådant tillstånd.
13
Registerdata
Statistiska centralbyrån (SCB) har på uppdrag av Högskoleverket sammanställt tabeller som beskriver hela populationen av såväl de svenska
som de utländska doktoranderna ur olika aspekter. Samtliga doktorander
i datamaterialet är under 65 år.11 Tabellerna innehåller uppgifter om doktorandnybörjare, antagningstyp (antagning till licentiat- eller doktorsexamen), aktiva doktorander, licentiatexamina, doktorsexamina, doktorandnybörjarnas försörjning, aktiva doktoranders försörjning, doktorandernas
försörjning den sjätte terminen, genomströmning, brutto- och nettostudietid samt tiden efter doktorsexamen (stannare/emigranter, etablering på
arbetsmarknaden eller ej, yrke). Därtill innehåller datamaterialet uppgifter
om kön, ålder, nationellt ämnesområde, vetenskapsområde, lärosäte och
ursprungsland.
Högskoleverket har därefter analyserat datamaterialet och ställt samman nya tabeller och diagram, vilka presenteras i denna rapport.
Statistiska uppgifter om doktoranderna finns från år 1997 och fram till
2007.12 Beroende på vilken aspekt som studeras kan tidsperioden variera:
till exempel har vi inte gjort någon uppföljning av inträdet på arbetsmarknaden för de allra senaste examenskullarna.13 Vid uppdelningar efter ursprungsland etc. minskar antalet utländska doktorander ibland så pass
mycket att vi har slagit ihop flera år.
Enkät till lärosäten
I september 2008 skickade Högskoleverket ut en postenkät till samtliga
universitet och även till högskolor med vetenskapsområde – det vill säga
alla lärosäten med rätt att anta doktorander till utbildning på forskarnivå. Sammanlagt har 21 universitet och högskolor erhållit enkäten, och
11. Denna begränsning finns på grund av att uppgifter som hämtas från flergenerationsregistret (där uppgift om personers födelseland exempelvis finns) är på
personer födda 1932 och folkbokförda i Sverige någon gång sedan 1961. Första
läsåret som utländska doktorander hämtades på detta sätt (läsåret 1996/97)
fanns alltså inte personer som var äldre än 64 år i flergenerationsregistret. För
att ha en jämförbar tidsserie behölls denna begränsning även om registret nu
innehåller personer som är äldre.
12. Det är först från och med läsåret 1996/97 som SCB kan urskilja de utländska
doktoranderna enligt den definition som vi använder i denna studie.
13. Vi har mätt inträdet på arbetsmarknaden för doktorer som har stannat i Sverige
efter examen. Men för att vi ska kunna bedöma om de har stannat i Sverige eller ej behöver det ha gått ett antal år efter examen (enligt vår definition).
14
samtliga har besvarat den.14 Därtill gavs även doktorandorganisationerna
möjlighet att kommentera frågorna i enkäten, vilket de också har gjort i
ett gemensamt svar.15
Frågorna handlar framför allt om tre områden: rekrytering/antagning,
försörjning samt tiden efter examen. Frågorna är av öppen karaktär, det
vill säga det finns inga fasta svarsalternativ. Det är tidskrävande och ibland svårt att sammanställa öppna svar, till exempel tenderar svar på olika
frågor ibland att gå in i varandra. Ändå bedömde vi detta som den bästa
metoden då vi ansåg att det fanns för lite kunskap om de utländska doktoranderna för att ange fasta svarsalternativ. De öppna frågorna gav lärosätena goda möjligheter att lämna information som kanske tidigare inte
varit känd.
Vi har medvetet valt att endast sällan namnge lärosätena, eftersom det
primära inte är att tala om hur enskilda lärosäten arbetar (och därmed
möjligen framhålla deras eventuella förtjänster eller brister).16 Ibland hämtas dock direkta citat från lärosätenas svar, och i dessa fall har vi skrivit ut
vilket lärosäte som avses.
14. Enkäten finns i bilaga 3; den adresserades till rektor och skickades både via post
och e-post.
15. SFS doktorandkommitté och Sveriges Doktorandförening (doktorandsektion
SULF) har lämnat ett gemensamt svar. Sveriges Doktorander (SDok) är däremot en vilande organisation sedan halvårsskiftet 2008, och har således inte
yttrat sig.
16. I missivet till lärosätena har vi skrivit att rapporten har karaktären av en nationell kartläggning och diskussionsunderlag, och att svar från enskilda lärosäten
inte ska användas för att framföra kritik mot något enskilt lärosäte.
15
Doktorandnybörjarna
– utvecklingen 1997–2007
I detta inledande empiriska kapitel fokuserar vi på nybörjarna (inflödet)
i forskarutbildningen och söker i flera fall följa utvecklingen över tid. Vi
undersöker också svaren på frågor som: Utgör de utländska doktorandnybörjarna en stor andel inom samtliga ämnesområden? Hur fördelar de sig
på de olika universiteten och högskolorna? Vilka länder kommer de ifrån?
Hur ser könsfördelningen ut bland de utländska doktoranderna?
Förändringar som berör forskarutbildningen kommer många gånger
snabbast och tydligast till uttryck bland nybörjarna, vilket är anledningen
till att vi analyserar inflödet i forskarutbildningen ur ganska många aspekter. I sammanfattning visar resultaten:
• År 1997 utgjorde de utländska doktoranderna 15 procent av nybörjarna, och år 2007 utgjorde de 29 procent. I antal räknat kom mer än
800 doktorander från andra länder till Sverige år 2007, och det är fler
än någonsin tidigare.
• Ökningen av andelen utländska doktorander bland nybörjarna var
särskilt stor åren 2004–2007, då andelen steg med 9 procentenheter
på endast tre år: från 20 procent år 2004 till 29 procent år 2007.
• Uppdelat på olika ämnesområden har andelen utländska nybörjare
under senare år ökat som mest i teknikvetenskap: från 21 procent år
2003 till 43 procent år 2007.
• Under perioden 1997 till och med 2007 har andelen utländska doktorandnybörjare ökat vid majoriteten av lärosätena, och vid flera av dem
överstiger andelen 30 procent år 2007. Men det finns också en variation mellan lärosäten; vid samma tidpunkt var till exempel endast 9
procent av nybörjarna vid Göteborgs universitet från annat land.
• Under perioden 1997 till 2007 har allt fler doktorander från Asien påbörjat svensk forskarutbildning medan doktoranderna från Europa
har blivit färre. År 2007 bestod den utländska nybörjargruppen av 35
procent asiater och 32 procent européer (resterande 33 procent kom
från någon annan världsdel eller hade okänt ursprung).
• Det är fler utländska män än kvinnor som påbörjar en forskarutbildning i Sverige, och könsfördelningen är mer sned i den utländska doktorandgruppen än i den svenska. År 2007 utgjorde kvinnorna 50 pro17
cent av de svenska nybörjarna och 38 procent av de utländska. Från
vissa länder är andelen kvinnor betydligt mindre.
Samtliga nybörjare – höga berg och djupa dalar
Hur har utvecklingen sett ut för hela gruppen av doktorandnybörjare över
åren? Vi inleder här med en sådan beskrivning innan fokus ställs på de
utländska doktoranderna. Utvecklingen följs från år 1990 och framåt, och
vi kan konstatera att antalet nybörjare i forskarutbildningen steg i princip
årligen mellan 1990 och 1997: från lite drygt 2 300 nybörjare vid periodens
början till drygt 3 600 vid dess slut. Därefter har antalet varierat starkt. Direkt efter 1997 sjönk antalet nybörjare under ett par års tid. Denna minskning var en följd av att högskoleförordningen från och med den 1 april 1998
tydliggjorde att ordnad försörjning för doktorandens hela utbildningstid
var ett villkor för att antas till forskarutbildningen.17 Eftersom det främst
var inom humaniora och samhällsvetenskap som doktorander dessförinnan hade antagits utan att försörjningsfrågan hade lösts (via anställning
som doktorand, utbildningsbidrag eller annat), så var det också företrädesvis inom dessa ämnesområden som antalet nybörjare sjönk.
Emellertid, snart började nybörjartalen stiga igen. Ökningen inleddes
direkt efter millenniumskiftet, och såväl år 2002 som 2003 var det mer
än 3 800 doktorander som påbörjade sina forskarstudier. Kort tid därefter
sjönk antalet nybörjare än en gång, och de senaste tre åren (2005 till 2007)
har nybörjartalen legat strax under 3 000. En möjlig förklaring till den
senaste nedgången är en mer pressad ekonomisk situation vid lärosätena,
vilket direkt påverkar hur många doktorander som kan antas.18 Därtill
har det möjligen också skett en del omprioriteringar vid lärosätena på så
sätt att resurser har omfördelats från försörjning av nya doktorander till
försörjning av färdiga doktorer som anställts i någon postdoktoral meriteringsanställning. Sådana satsningar på meriteringsanställningar för nydisputerade (forskarassistent och biträdande lektor) ligger i linje med det
resurstillskott som den tidigare regeringen aviserade för ändamålet såväl
i forskningspropositionen Forskning för ett bättre liv (2004/05:80) som i
budgetpropositionen för 2006 (2005/06:1). Emellertid hade några större re17. Den skarpare skrivningen utgjorde en del i det som brukar kallas 1998 års forskarutbildningsreform.
18. Flera lärosäten har uppgivit detta i kontakter med Högskoleverket. Se Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt?, 2009:3, och
avsnittet ”Ekonomiska resurser” i denna rapport (sidan 35).
18
surser ännu inte tillförts vid utgången av år 2007 eftersom förstärkningen
framför allt avsåg år 2008 (för såväl de direkta statsanslagen som medel
som skulle tillföras forskningsråden). Därtill har utfallet av förstärkningarna för perioden 2005–2007 inte nått upp till den nivå som utlovades.19
Eventuella satsningar på meriteringsanställningar bör därför ha skett genom omprioriteringar av resurser vid lärosätena. Huruvida sådana omprioriteringar verkligen har kommit till stånd i någon större utsträckning vet
vi dock inte. Rapportering från enskilda lärosäten visar visserligen på sådana satsningar (till exempel i årsredovisningarna), men samtidigt har den
totala stocken av forskarassistenter och biträdande lektorer varit ungefär
densamma under de senaste åren. Lärosätena kan dock ha satsat på andra
typer av meriteringsanställningar, till exempel olika typer av postdoktorala
anställningar, som vi saknar säkra sifferuppgifter om.
Figur 1. Doktorandnybörjare – antal totalt samt svenska och utländska doktorander.
4 500
4 000
3 500
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1990
Alla
1992
1994
Svenska
1996
1997
1999
2001
2003
2005
2007
Utländska
Svenska och utländska doktorandnybörjare
Hur ser då utvecklingen ut vid en uppdelning på svenska och utländska
nybörjare? Ett förhållande blir tydligt vid en sådan jämförelse: medan de
svenska nybörjarna följer topparna och dalarna för nybörjarna totalt sett så
är de utländska nybörjarna till stor del ”oberoende” av denna utveckling.
Om vi till exempel ser till de senaste åren så följer de två grupperna
delvis skilda utvecklingslinjer. Antalet svenska nybörjare sjönk markant
19. Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt?,
2009:3.
19
under två års tid efter 2003 och ser även ut att ha minskat något mellan
2006 och 2007.20 Antalet utländska nybörjare sjönk däremot endast tillfälligtvis, och i något mindre grad, mellan år 2003 och 2004. Därefter har
de till och med ökat under de två senaste åren. I antal räknat kom mer
än 800 personer till Sverige från andra länder år 2007 i syfte att påbörja
forskarstudier – vilket är fler än någonsin tidigare. Omräknat till andelar
utgjorde de utländska doktoranderna hela 29 procent, och bara under de
senaste tre åren har andelen utländska nybörjare ökat med 9 procentenheter (från 20 procent år 2004).
Vår tidigare förklaring till nedgången efter 2003 bland samtliga nybörjare handlade om minskat ekonomiskt utrymme för antagning. Medan
denna förklaring kan appliceras på de svenska nybörjarna så haltar den när
det gäller utländska doktorander. De senare har ju faktiskt ökat i antal.21
Tabell 1. Doktorandnybörjare 1997–2007.
Därav utländska
År
Totalt
Antal
Andel (%)
1997
3 639
564
15
1998
3 510
601
17
1999
3 030
561
19
2000
3 060
587
19
2001
3 538
724
20
2002
3 852
719
19
2003
3 839
748
19
2004
3 198
648
20
2005
2 920
651
22
2006
2 984
729
24
2007
2 807
823
29
Vad beror detta på?
Det kan naturligtvis finnas fler än en förklaring till att de ekonomiska
åtstramningarna får olika konsekvenser för svenska och utländska doktorander. Till exempel kan det finnas faktorer, andra än ekonomiska, som
påverkar rekryteringen av de utländska doktoranderna. I lärosätenas svar
20.Minskningen mellan åren 2006 och 2007 är sannolikt mindre än vad som redovisas här. Anledningen är att det bland nybörjare på forskarnivå sker en viss
efterrapportering. Men minskningen i den svenska gruppen är ändå så pass stor
(271 färre nybörjare) att det är mycket troligt att det har skett en reell minskning i den gruppen, även om den är mindre än vad som redovisas här.
21. Om vi går tillbaka tio år i tiden, kan vi därtill konstatera att nedgången i samband med 1998 års reform i betydligt högre utsträckning berörde de svenska än
de utländska doktorandnybörjarna.
20
på Högskoleverkets enkät framkom det att flera av dem har förändrat sitt
rekryteringsarbete under senare år på ett sätt som förmodligen har ökat antagningen av utländska doktorander. Bland annat har det blivit vanligare
med öppna utlysningar av studiestöd/-platser samt att dessa numera också
sker på engelska (till exempel på respektive lärosätes webbplats).22
En ytterligare möjlighet, som på intet sätt utesluter andra förklaringar,
är att det snäva ekonomiska utrymmet faktiskt kan ha bidragit till att fler
utländska doktorander i vissa fall antas. Om lärosätena har svårt att garantera försörjning för så många doktorander som behövs för att uppfylla
regeringens examensmål, eller som de av annan anledning önskar rekrytera, kanske lärosätena rekryterar utländska doktorander med stipendium
från sina hemländer, från Sida etc. som en ”lösning”. Vi ställde inte någon
specifik fråga om ekonomins betydelse vid rekryteringen i enkäten, och
kan därför endast resonera kring detta. Bland annat kan vi konstatera att
det är betydligt billigare för lärosätena om doktoranderna försörjs via stipendier jämfört med om de anställs som doktorander,23 vilket borde öka
sannolikheten att de antar utländska doktorander eftersom dessa oftare än
svenskar försörjs via stipendier. Därtill har ett lärosäte, som svar på frågan
varför man aktivt rekryterar utländska doktorander, mer direkt uppgett
att en av anledningarna är att de ekonomiska villkoren anses gynnsamma
då finansieringen sker via exempelvis Sida, hemlandets regering eller ett
visst lärosäte i hemlandet.
Ämnesområden
Stämmer denna bild av skilda trender för svenska och utländska nybörjare för varje enskilt ämnesområde? Eller har de svenska doktoranderna
till och med ökat i antal i något ämne under de allra senaste åren medan
de utländska har minskat?
Åren 2002 och 2003 antogs väldigt många doktorander totalt sett och vi
fokuserar därför på de år av nedgång som följde därefter. Analysen avser de
fyra största ämnesområdena: teknikvetenskap, medicin, samhällsvetenskap
22.Se kapitlet ”Rekrytering och antagning: lärosätena svarar” för mer information
om varför och hur utländska doktorander rekryteras.
23.Se kapitlet ”Doktorandernas försörjning” där vi också gör en uppskattning i
kronor räknat.
21
och naturvetenskap.24 Utvecklingen för de utländska doktoranderna skiljer sig delvis åt vid en sådan uppdelning, men i inget fall är utvecklingen
bland de utländska doktoranderna helt i överensstämmelse med utvecklingen bland de svenska doktoranderna. Medan antalet svenska nybörjare
har sjunkit markant inom alla fyra ämnesområden så har antalet utländska
doktorander sjunkit i mindre grad, förblivit ungefär detsamma eller, vilket
är fallet inom teknikvetenskap, till och med stigit. År 2003 började 736
svenska doktorander och 196 utländska inom teknikvetenskap; år 2007 var
de svenska nybörjarna 448 till antalet medan de utländska var 332.25
Figur 2. Doktorandnybörjare 1997–2007: antal svenska och utländska i de fyra största ämnesområdena.
Antal
Samhällsvetenskap
1 100
1 000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1997
Svenska
1999
2001
2003
2005
2007
Utländska
24.De ämnesområden som inte ingår i analysen är humaniora, skogsvetenskap och
övrigt ämnesområde. Vanligtvis brukar humaniora räknas till de större ämnesområdena, men eftersom antalet utländska doktorander är litet i humaniora så
har området uteslutits från analysen. Se bilaga 2 för definition av ämnesområden.
25. Se bilaga 1, tabell A, för exakta siffror avseende år 2007 för samtliga ämnesområden.
22
Antal
Medicin
1 100
1 000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1997
Svenska
1999
2001
2003
2005
2007
2005
2007
2005
2007
Utländska
Naturvetenskap
Antal
1 100
1 000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1997
Svenska
1999
2001
2003
Utländska
Teknikvetenskap
Antal
1 100
1 000
900
800
700
600
500
400
300
200
100
0
1997
Svenska
1999
2001
2003
Utländska
23
Lärosäten
Andelen utländska nybörjare i forskarutbildningen varierar ganska mycket
mellan lärosäten. Under det senaste året (2007) representerar Blekinge
tekniska högskola och Högskolan i Jönköping var sin ytterlighet: vid den
förra högskolan utgjorde de utländska doktorandnybörjarna hela 67 procent medan de endast utgjorde 8 procent vid den senare.26 Det som å andra
sidan förenar majoriteten av lärosäten är att andelen utländska doktorandnybörjare har ökat under senare år.
Eftersom det finns många utländska doktorander inom det tekniska
ämnesområdet är det knappast överraskande att det är just vid ett tekniskt
lärosäte, Blekinge tekniska högskola, som andelen utländska nybörjare är
som störst. Blekinge tekniska högskola har emellertid ett litet antal doktorander.27 Men andelen utländska nybörjare vid äldre, och betydligt större,
universitet med teknisk profil är också stor: i fallande ordning utgjorde
de 53, 39 respektive 37 procent vid Kungl. Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet och Chalmers tekniska högskola. Vid Kungl. Tekniska
högskolan tillkom så många som 174 nya utländska doktorander år 2007,
vilket är mer än vid något annat lärosäte.
Karolinska institutet, Sveriges lantbruksuniversitet och Handelshögskolan i Stockholm är tre äldre universitet med skilda ämnesprofiler. Gemensamt för alla tre är dock att doktorander från andra länder utgör en
ganska stor andel av nybörjarna år 2007: cirka en tredjedel. Vid fem av
de sex äldre universiteten med utbildning och forskning inom flera ämnesområden (Linköpings universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet) var andelen utländska
doktorandnybörjare ungefär i nivå med genomsnittet: mellan 22 och 29
26.Antalet nybörjare är litet på dessa båda högskolor, 24 nybörjare vid Högskolan
i Jönköping och endast 15 vid Blekinge tekniska högskola (se tabell 2), varför vi
bör undvika att göra tolkningar kring andelen utländska doktorander för dessa
lärosäten baserat på ett enskilt år. Dock illustrerar de på ett bra sätt spridningen
i andelen utländska doktorander.
27. De utländska nybörjarna var därför endast tio till antalet år 2007.
24
procent. Göteborgs universitet är emellertid ett undantag bland dessa äldre
universitet: de utländska nybörjarna utgjorde endast 9 procent.28
Generellt sett har andelen utländska nya forskarstuderande varit mindre
vid de nya universiteten jämfört med vid de äldre. Undantaget är Karlstads
universitet eftersom så många som 26 procent av de nya forskarstuderandena kom från andra länder år 2007; vid de tre övriga nya universiteten
varierar de utländska doktoranderna inom det lägre intervallet 11–15 procent. Man kan också konstatera att det har skett en kraftig ökning av utländska doktorander vid Karlstads universitet över tid. Detta till skillnad
från Mittuniversitetet där andelen utländska doktorander till och med
har minskat. Det är dock för tidigt att säga något om utvecklingen vid
Mittuniversitetet eftersom lärosätet blev universitet först år 2005 från att
tidigare (under jämförelseperioden 2001–2004) ha varit en högskola med
ett vetenskapsområde.
28.I den enkät om utländska doktorander som Högskoleverket skickade ut till
lärosätena ställde vi frågor om rekrytering. Men det finns inte alltid en självklar
koppling mellan hur enskilda lärosäten har svarat på frågor om rekrytering och
andelen utländska doktorander vid dessa lärosäten. Till exempel liknar svaren
från Göteborgs och Uppsala universitet varandra – i båda fallen svarar de (på
ett ungefär) att det saknas en aktiv rekrytering av utländska doktorander för
lärosätet som helhet, men att det förekommer vid vissa institutioner/ämnen
– men medan andelen doktorander från andra länder är liten vid Göteborgs
universitet är den betydligt större vid Uppsala universitet (29 procent år 2007).
25
Tabell 2. Utländska doktorandnybörjare per lärosäte – perioderna 1997–2000, 2001–2004
och 2005–2007 samt det enskilda året 2007*.
1997–
2000
Lärosäte
2001–
2004
2005–
2007
Andel
Andel
Andel
(%)
(%)
(%)
utländska utländska utländska
doktodoktodoktorander
rander
rander
2007
Därav utländska
Totalt
Antal
%
Äldre universitet
Uppsala universitet
19
19
25
315
90
29
Lunds universitet
15
19
23
344
95
28
Göteborgs universitet
11
12
10
204
19
9
Stockholms universitet
13
19
24
204
50
25
Umeå universitet
15
19
24
171
42
25
Linköpings universitet
13
12
16
221
49
22
Karolinska institutet
22
28
32
384
125
33
Kungl. Tekniska högskolan
26
29
44
329
174
53
Chalmers tekniska högskola
19
25
26
180
67
37
Luleå tekniska universitet
16
16
34
83
32
39
Handelshögskolan i Stockholm
17
20
39
18
6
33
Sveriges lantbruksuniversitet
26
28
32
95
30
32
2
14
21
27
7
26
18
8
28
3
11
Nya universitet
Karlstads universitet1
Mittuniversitetet2
Växjö universitet1
0
8
12
26
4
15
Örebro universitet1
7
6
14
99
11
11
67
Högskolor med vetenskapsområde
Blekinge tekniska högskola3
19**
13
45
15
10
Högskolan i Jönköping4
13
17
16
24
2
8
Högskolan i Kalmar5
16**
20
19
12
2
17
Malmö högskola6
6**
Mälardalens högskola7
Totalt
17
8
9
11
2
18
10
27
17
3
18
20
25
2807
823
29
1 Universitet 1999, varför doktorander började antas från och med det året.
2 Universitet 2005 (bar tidigare namnet Mitthögskolan). Kunde dock börja anta doktorander redan 2001
när lärosätet tilldelades vetenskapsområdet naturvetenskap.
3 Vetenskapsområde teknik 1999.
4 Vetenskapsområde humanistisk-samhällsvetenskapligt 2004. Men fick redan 1995 rätt att anta doktorander inom ett snävare område.
5 Vetenskapsområde naturvetenskap 1999.
6 Vetenskapsområde medicin 1999.
7 Vetenskapsområde teknik 2001.
* För år 2007 redovisas också antalet nybörjare vid respektive lärosäte, och det framgår då om andelen
utländska doktorander har beräknats på ett litet antal doktorandnybörjare.
** Andelen utländska doktorander är beräknad på färre än 20 nybörjare under perioden.
26
Ursprungsland
Under senare år (2005, 2006 och 2007 sammanräknade) har de utländska nybörjarna i forskarutbildningen kommit från Asien i första hand,
33 procent, och EU-länderna (utom Norden) i andra hand, 25 procent.
Den tredje största gruppen bland de utländska doktorandnybörjarna var
av okänt ursprung och utgjorde 19 procent.29 Endast 3 procent kom från
något nordiskt land.
Vilka enskilda länder döljer sig bakom de stora landgrupperna? Nybörjare med asiatiskt ursprung har i första hand kommit till Sverige från
Kina (239 kineser av totalt 723 nybörjare från Asien);30 134 nybörjare har
anlänt från Iran och nybörjarna från Indien och Pakistan var 84 respektive 83 till antalet.
Bland EU-länderna (exklusive Norden) var Tyskland det enskilt största
landet – 170 nybörjare kom från Tyskland (av 548 nybörjare i hela EU
utom Norden). En bit därefter finns Italien (65 nybörjare) och Polen (45
nybörjare).
I den lilla grupp som invandrade från Norden, totalt 70 personer under
perioden, finns samtliga nordiska länder representerade. I förhållande till
landets ringa befolkning är det många som har kommit från Island (12
doktorander).
29. SCB har granskat namnen på doktoranderna i gruppen med okänt ursprung
för att se om dessa kan kopplas till vissa länder. Till exempel så skulle ju gruppen huvudsakligen kunna bestå av nordiska namn. Så är emellertid inte fallet;
doktorander med okänt ursprung består i stället av en heterogen samling namn
utan synbar koppling till ett specifikt landområde.
30.Kina, som enskilt land, bidrar med flest doktorander även vid jämförelser med
icke-asiatiska länder.
27
Tabell 3. Doktorandnybörjare – ursprungsregion för utländska doktorander.31
Ursprungsregion
1997–2000
Andel (%)
2001–2004
Andel (%)
2005–2007
Antal
Andel (%)
Afrika
7
7
142
6
Asien
26
26
723
33
EU utom Norden
31
28
548
25
Europa utom EU och Norden
9
9
135
6
Nordamerika
4
4
78
4
Norden utom Sverige
6
6
70
3
Oceanien
1
1
15
1
Statslös
0
0
2
0
Sydamerika
3
3
67
3
Okänt
13
15
423
19
Totalt
100
100
2203
100
Det blir fler asiater och färre européer
Under senare år har de utländska doktoranderna delvis kommit från andra länder och världsdelar än vad de har gjort tidigare. Vi saknar djupare
kunskap om de förhållanden som kan ligga bakom detta,32 men kan konstatera att ”utfallet” i grova drag är att antalet nybörjare från Asien har
ökat under senare år medan antalet nybörjare från Europa har minskat.
Uttryckt i andelar bestod den utländska nybörjargruppen under perioden
2001–2004 av 26 procent asiater och 43 procent européer; 33 under perioden 2005–2007 steg andelen asiater till 33 procent medan andelen européer
sjönk till 34 procent.34
Allt färre doktorander från Norden och Baltikum
Sett till enskilda asiatiska länder har doktorandnybörjare från Indien, Iran
och Pakistan ökat klart under perioden 1997 och fram till och med 2007.
Från Pakistan har ökningen varit särskilt markant under det allra senaste
31. Bilaga 1, tabell B, innehåller uppgifter för enskilda länder perioden 2005–2007.
32.Det räcker inte med att känna till eventuella förändringar i Sverige, till detta
kommer eventuella förändringar i alla de länder som doktoranderna kommer
ifrån.
33. Med européer avses här en sammanslagning av grupperna ”EU utom Norden”,
”Europa utom EU och Norden” samt ”Norden utom Sverige”.
34.Denna trend verkar fortsätta sett till det senaste året vi har uppgifter om, det
vill säga 2007. Andelen doktorandnybörjare från Asien var 35 procent detta år,
medan andelen från Europa var 32 procent.
28
året, det vill säga 2007.35 När det gäller länder som gränsar till Sverige har
det under de senaste åren skett en minskning av doktorander från såväl
Norden som Baltikum (Estland, Lettland och Litauen) medan antalet som
kommit från Tyskland har ökat något.
Många afrikaner vid SLU
Det finns också en viss variation mellan lärosäten med avseende på vilka
länder som doktoranderna kommer ifrån. Sådana jämförelser mellan lärosäten är dock behäftade med en visst mått av osäkerhet eftersom ganska
många doktorander är av okänt ursprung. Men om vi ändå vågar oss på
en jämförelse så kan vi notera följande bland lärosäten med många doktorander. Under perioden 2005–2007 utgjorde doktorander från Afrika en
förhållandevis stor andel vid SLU: 21 procent av lärosätets samtliga utländska nybörjare. I riket som helhet uppgick afrikanerna endast till 6 procent
av de utländska doktorandnybörjarna.
Doktorandnybörjare från Asien var välrepresenterade vid Chalmers tekniska högskola, Linköpings universitet samt även Kungl. Tekniska högskolan (mellan 48 och 52 procent i den utländska gruppen). Vid SLU var
däremot asiaterna jämförelsevis ganska få (17 procent).
Doktorander från EU-länderna (utom Norden) utgjorde ganska stora
grupper vid universiteten i Lund, Uppsala och Stockholm (mellan 33 och
35 procent av de utländska nybörjarna). I övrigt är det små skillnader mellan lärosäten vad gäller doktorandernas ursprungsland.36
Fler män än kvinnor bland utländska doktorander
Männen var under många år betydligt fler än kvinnorna i forskarutbildningen. När det gäller just denna jämställdhetsaspekt har emellertid en
stor förändring inträtt: andelen kvinnor har ökat stadigt över tid och könsfördelningen har blivit jämnare. Under de första åtta åren in på det nya
årtusendet har andelen kvinnor bland doktorandnybörjarna varierat mellan som lägst 45 och som högst 50 procent.
35. Doktorander från Kina är alltjämt en stor grupp, men det var fler som kom från
Kina åren 1997–2000 än 2005–2007 (utslaget per enskilt år) såväl i antal räknat
som i andel i förhållande till samtliga utländska doktorander. Under 2007, började dock tillströmningen av kineser stiga igen.
36.Däremot så finns det en variation mellan lärosäten i hur stor andel av doktoranderna som är av okänt ursprung.
29
I den utländska doktorandgruppen är dock könsfördelningen något skevare eftersom fler män än kvinnor har kommit till Sverige för att påbörja
en forskarutbildning. År 2007 var männen 509 och kvinnorna 314 till
antalet, vilket betyder att andelen kvinnor var 38 procent i den utländska
gruppen. Uttryckt på ett annat sätt: bland nybörjarna var mer än var tredje
man och närmare var fjärde kvinna en utländsk doktorand (34 respektive
24 procent).
Tabell 4. Doktorandnybörjare 1997–2007: kvinnor och män.
Kvinnor 
Män 
Därav utländska
År
Totalt
Därav utländska
Antal
Andel (%)
Antal
Andel (%)
1997
1 573
212
13
2 066
Totalt
352
17
1998
1 560
222
14
1 950
379
19
1999
1 296
181
14
1 734
380
22
2000
1 378
217
16
1 682
370
22
2001
1 692
269
16
1 846
455
25
2002
1 850
296
16
2 002
423
21
2003
1 859
308
17
1 980
440
22
2004
1 602
254
16
1 596
394
25
2005
1 441
249
17
1 479
402
27
2006
1 472
289
20
1 512
440
29
2007
1 300
314
24
1 507
509
34
Den utländska doktorandgruppen har liten
påverkan på könsfördelningen
Inverkar då den ojämnare könsfördelningen i den utländska doktorandgruppen i någon större utsträckning på den totala fördelningen mellan
kvinnor och män bland nybörjarna? Annorlunda uttryckt, skulle könsfördelningen i doktorandgruppen som helhet bli jämnare om de utländska
doktoranderna exkluderades?
Svaret är att andelen kvinnor skulle stiga för samtliga år mellan 1997 och
2007 om de utländska doktoranderna exkluderades. Vid periodens början
är dock skillnaden försumbar. Men år 2007 var skillnaden 4 procentenheter: i hela doktorandgruppen utgjorde kvinnorna 46 procent, men exklusive de utländska doktoranderna (det vill säga räknat på enbart ”svenska”
nybörjare) utgjorde kvinnorna 50 procent.
Att skillnaden har ökat över tid mellan hela doktorandgruppen och enbart den ”svenska” hänger samman med att andelen utländska doktoran-
30
der bland nybörjarna har ökat (den sneda könsfördelningen i den utländska gruppen får därmed ett större inflytande på den totala gruppen).37
Figur 3. Doktorandnybörjare – andel kvinnor 1997–2007.
Procent
58
54
50
46
42
38
34
30
1997
1999
Svenska doktorander
2001
2003
Alla doktorander
2005
2007
Utländska doktorander
Men även om könsfördelningen varierar mellan doktorandgruppen som
helhet och den ”svenska” doktorandgruppen, så är det samtidigt tydligt att
könsfördelningen ligger inom jämställdhetsintervallet 40–60 under hela
perioden vare sig de utländska doktoranderna medräknas eller ej.
Kvinnor och män inom olika ämnesområden
Är de utländska männen också fler än de utländska kvinnorna inom de
enskilda ämnesområdena? Nybörjarna från årskullarna 2005, 2006 och
2007 har slagits samman, och den generella bilden som framträder är att
det finns en viss variation mellan ämnesområden. Inom skogsvetenskap ser
könsfördelningen helt olika ut för svenska respektive utländska doktorander. Bland nybörjarna från Sverige uppgår kvinnornas andel till hela
69 procent samtidigt som kvinnorna är i minoritet (36 procent) bland de
utländska nybörjarna. Så stora skillnader återfinns inte inom något annat ämnesområde. Det man kan säga generellt sett är att andelen kvinnor
är mindre i den utländska än i den svenska gruppen. Humaniora avviker
dock eftersom andelen kvinnor är något större i den utländska gruppen,
37. Andelen kvinnor i den utländska gruppen har varit väldigt konstant hela perioden: runt 40 procent eller strax därunder (se figur 3).
31
men man bör inte övertolka detta då det är ett litet antal utländska doktorander i humaniora.
Tabell 5. Andel kvinnor bland svenska respektive utländska doktorandnybörjare per ämnesområde – nybörjargruppen för åren 2005–2007.
Svenska doktorander
Utländska doktorander
Ämnesområde
Totalt
Kvinnor (%)
Totalt
Humaniora
428
56
32
63
Medicin
2 185
62
643
49
Naturvetenskap
1 058
43
485
39
990
57
201
46
1 472
30
754
25
131
69
61
36
Samhällsvetenskap
Teknikvetenskap
Skogsvetenskap
Övrigt ämnesområde
Totalt
Kvinnor (%)
244
84
27
70
6 508
52
2 203
39
Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci.
Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap,
rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap.
Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering.
Kvinnor och män från olika länder
Totalt sett är alltså männen fler än kvinnorna bland de utländska doktoranderna, och så ser det också ut i de flesta fall om man ser till könsfördelningen efter vilka länder som doktoranderna kommer ifrån. När det gäller
utländska doktorander från Asien är männen fler än kvinnorna (perioden 1997–2007 sammanslagen), även om könsfördelningen är någorlunda
jämn bland kineserna, med 44 procent kvinnor och 56 procent män. Andelen kvinnor från Iran var emellertid bara 30 procent, och från Indien var
andelen kvinnor ännu mindre (endast 19 procent). Under senare år har det
anlänt många doktorander från Pakistan, ett land där kvinnorna endast
utgör 9 procent i den doktorandgrupp som har börjat studera i Sverige.
Könsfördelningen är emellertid sned även bland doktorander från flera
europeiska länder. Till exempel utgör kvinnorna endast 37 procent av de
tyskar som påbörjar forskarutbildning i Sverige. Överlag är könsfördelningen dock väldigt jämn i doktorandgruppen från de tre baltiska staterna
(som lägst 47 och som högst 51 procent kvinnor). För våra nordiska grannländer varierar andelen kvinnor mellan som lägst 39 procent (Danmark)
och som högst 58 procent (Finland).
32
Rekrytering och antagning:
lärosätena svarar
I enkäten till universitet och högskolor ställdes fyra frågor om rekrytering
och antagning.38
• Har ert lärosäte aktivt sökt att rekrytera utländska doktorander under
de allra senaste åren? Om ja, vad är i sådana fall skälet till det och hur
har ni gått till väga?
• Har ert eventuella rekryteringsarbete vad gäller utländska doktorander förändrats jämfört med tidigare (den senaste tioårsperioden ungefär) och i sådana fall hur?
• Hur går det till när de utländska doktoranderna antas till utbildning
på forskarnivå?
• Har ni i övrigt något att tillägga vad gäller rekrytering och antagning
av utländska doktorander till ert lärosäte?
En sammanställning av svaren på frågorna visar i stora drag:
• Majoriteten av lärosätena har, i större eller mindre utsträckning, bedrivit någon form av aktiv rekrytering av utländska doktorander under de senaste åren.
• Rekryteringen av utländska doktorander har bland annat främjats av
att lärosätena har genomfört bredare utlysningar av studiestöd (anställning som doktorand och utbildningsbidrag); utlysningarna har
ofta skett på engelska över Internet (bland annat på den egna webbplatsen). Ett annat exempel på ”aktiviteter” som förmodligen har
främjat rekryteringen från utlandet är att många lärosäten har inrättat internationella magister- och masterprogram. Många inresande
studenter läser på dessa program och en del söker sig sedan vidare till
forskarnivå.
• Skälen är flera till att ganska många universitet och högskolor har försökt att rekrytera utländska doktorander. Bland annat handlar det
om att det har saknats svenska studenter med aktuell kompetens och
att lärosätena vill nå ut till så många som möjligt i syfte att rekrytera
38.Se kapitlet ”Datamaterial och definition av utländska doktorander” för mer information om enkäten. Enkäten återfinns också i sin helhet i bilaga 3.
33
de bästa studenterna. Något lärosäte har nämnt att det är ekonomiskt
gynnsamt att rekrytera utländska doktorander eftersom någon annan
(till exempel ett utländskt lärosäte) då bidrar med finansieringen.
• Vid en majoritet av lärosäten antas de flesta utländska doktoranderna i
konkurrens med andra sökande. Vid tillfällen då de utländska doktoranderna inte söker i konkurrens, eller enbart söker i konkurrens med
sina landsmän, har doktoranderna oftast stipendium som finansieringskälla (men notera att det även finns doktorander med stipendium
som söker i konkurrens).
Ramar för rekrytering och antagning
Examensmål, ekonomiska resurser (finansiering) och tillträdesregler utgör
yttre ramar för lärosätenas rekrytering och antagning till utbildning på
forskarnivå. I syfte att sätta lärosätenas svar om rekrytering och antagning
av utländska doktorander i ett sammanhang redovisar vi inledningsvis, i
sammanfattande form, vad dessa yttre ramar består av. Ramarna gäller
naturligtvis även för svenska doktorander.
Examensmål
Sedan 1998 har regeringen i regleringsbreven till lärosätena angett mål
för lägsta antal examina i forskarutbildningen. Sedan 2001 är målperioden fyra år. Examensmålen har stigit för varje period fram till och med
2005–2008. I den nyligen inledda målperioden 2009–2012 har dock examensmålen minskat något för första gången (i jämförelse med perioden
2005–2008).39
Högskoleverket redovisar årligen en sammanställning av mål och måluppfyllelse i sin årsrapport (per lärosäte och vetenskapsområde). 40 Ända
sedan regeringen satte upp de inledande examensmålen så har dessa uppfyllts totalt sett, och avvikelserna är få från måluppfyllelsen inom enskilda
lärosäten och vetenskapsområden. När det gäller den kommande perioden 2009–2012 är det emellertid något osäkert om antalet doktors- och
39. Högskoleverkets rapport Forskarutbildningsreformen 1998 – genomströmning och
examination (2007:35).
40.Se kapitlet ”Utbildning på forskarnivå” i Högskoleverkets årsrapport.
34
licentiatexamina kommer att vara tillräckligt för att landets lärosäten ska
nå målen.41
Ekonomiska resurser
Lärosätena finansierar forskarutbildningen dels via direkta statsanslag och
dels via externa medel. De direkta statsanslagen anvisas gemensamt till
forskning och utbildning på forskarnivå, och det anvisas således inga särskilda medel till själva utbildningen.
Hur har då den ekonomiska situationen utvecklats under 2000-talet
vid lärosätena?42 De totala intäkterna för forskning och utbildning på forskarnivå var som högst år 2004.43 Därefter har de direkta statsanslagen
varit oförändrade i reala termer till och med 2007 medan de externa intäkterna har minskat. Dock har inte inbetalningarna från externa finansiärer minskat. De externa intäkterna motsvarar de förbrukade medlen;
oförbrukade externa medel återfinns i balansräkningen och dessa har ökat
kraftigt efter 2005, det vill säga lärosätena har i mindre utsträckning än
tidigare hunnit omsätta alla externa bidrag i sin verksamhet. Med hänsyn
till detta har lärosätena haft ungefär samma ekonomiska utrymme under
åren 2004–2007.44
Forskarutbildningens ekonomiska utrymme är också beroende av hur
resurserna fördelas mellan forskning och forskarutbildning. Vi har ingen
uppgift om detta, men kan notera att Resursutredningen nämner att externa finansiärer har ändrat sin syn på forskarutbildningen sedan den nya
utbildnings- och examensstrukturen infördes (2007). När nu forskarutbildningen så tydligt har hänförts till utbildning så betraktas den inte på
samma sätt som tidigare som en del av forskningen. Konsekvensen har
enligt utredningen blivit att de externa finansiärerna, vars uppgift är att
ge bidrag till forskning, i allt mindre utsträckning anser att de ska bidra
41. Se Högskoleverkets årsrapport 2008 (2008:19), vari det redovisas en minskad
tillströmning av nya doktorander och att antalet licentiatexamina har sjunkit
efter år 2005. Notera att regeringen i den senaste forskarutbildningspropositionen Forskarutbildning med profilering och kvalitet (2008/09:134) öppnar för att
ta bort examensmålen.
42. Den bild över den ekonomiska utvecklingen som redovisas här är en sammanfattning; mer detaljerade redovisningar finns i Högskoleverkets statistiska analys Forskningsanslagen har inte ökat sedan 2004 (2008/8) och Högskoleverkets
rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt? (2009:3).
43. Summan av direkta statsanslag och externa intäkter uttryckt i 2007 års pris.
44. Se Högskoleverkets rapport Högskolans ekonomi 1997–2007 – vad har hänt?
(2009:3), där också orsakerna till ökningen av lärosätenas oförbrukade bidrag
under senare år diskuteras.
35
till forskarutbildningen.45 Till detta kan tilläggas att det har blivit allt
vanligare att den externt finansierade forskningen kräver motfinansiering.
När de direkta statsanslagen till forskning och forskarutbildning även ska
användas för motfinansiering visavi externa finansiärer så minskar lärosätenas utrymme för att göra egna prioriteringar och planera långsiktigt.46
En central fråga är vad de ekonomiska resurserna ska räcka till. Om
intäkterna är oförändrade men kostnaderna stiger så behöver lärosätena
på något sätt anpassa sin verksamhet därefter. Examensmålen i forskarutbildningen har hittills ökat för varje målperiod47 och antalet forskarexamina har följt denna utveckling. Samtidigt har lärosätena uppmanats att
inrätta fler postdoktorala meriteringsanställningar för att svara upp mot
det ökade antalet doktorer (se forskningspropositionen 2004/05:80). Lärosätena har därtill fått utökade uppgifter; ett exempel är införandet av den
nya examensstrukturen. Det kan utifrån sett vara svårt att göra en samlad
bedömning av vad resultatet egentligen blir, men vi kan ändå konstatera
att lärosätena själva i kontakter med Högskoleverket uppgett att deras ekonomiska situation har blivit kärvare under senare år.48
Tillträdesregler
Högskoleförordningen (kapitel 7) beskriver tillträdesreglerna till utbildning på forskarnivå och utgör den rättsliga ramen för rekrytering och antagning. För att antas till utbildning på forskarnivå krävs det att sökanden:
(1) har grundläggande behörighet, (2) har särskild behörighet (om fakultetsnämnden så föreskriver), (3) bedöms ha förmåga att tillgodogöra sig
utbildningen och (4) har finansieringen säkrad för hela studietiden.
Den grundläggande behörigheten utgörs antingen av49
45. Resursutredningens betänkande Resurser för kvalitet (SOU 2007:81), sidan 197.
46.Se Högskoleverkets årsrapport 2009, kapitlet om forskning.
47. Till exempel ligger examensmålen för perioden 2005–08 högre än 2001–04.
48.Se även skrivelsen till regeringen från Högskoleverkets styrelse från 2006‑03‑13
(reg.nr 63-1129-06). Av Högskoleverkets årsrapport 2009 framgår att intäkterna
för forskning och forskarutbildning har ökat betydligt räknat i fasta priser år
2008. Men denna positiva utveckling inverkar dock inte på analyserna i denna
rapport eftersom våra uppgifter om doktorander etc. sträcker sig till och med
2007.
49. Bestämmelsen om grundläggande behörighet tillämpas från och med den 1 juli
2007. Men enligt en övergångsbestämmelse (punkt 11 i övergångsbestämmelser
till SFS 2006:1053) gäller de äldre reglerna om grundläggande behörighet för
dem som uppfyllde dessa före den 1 juli 2007. Kraven om grundläggande behörighet var tidigare mildare, och det räckte formellt sett med 120 poäng (det vill
säga tre år) från grundläggande högskoleutbildning. Denna övergångsbestämmelse upphör att gälla den 1 juli 2015.
36
• examen på avancerad nivå, eller
• minst 240 högskolepoäng varav minst 60 på avancerad nivå, eller
• i huvudsak motsvarande kunskaper förvärvade inom eller utom landet
(så kallad reell kompetens).
Fakultetsnämnden får därtill för en enskild sökande medge undantag från
kravet på grundläggande behörighet, om det finns särskilda skäl.
De särskilda behörighetskraven ska vara helt nödvändiga för att studenten
ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. De får avse50
• kunskaper från högskoleutbildning eller motsvarande utbildning
• särskild yrkeserfarenhet
• nödvändiga språkkunskaper eller andra villkor som betingas av utbildningen.
Kravet om säkrad finansiering för hela studietiden innebär att den sökande
antingen måste vara garanterad försörjning via anställning som doktorand
eller via utbildningsbidrag alternativt någon annan försörjningsform som
fakultetsnämnden bedömer ska räcka för hela forskarutbildningen.51
Urval
I de fall där det finns fler än en behörig sökande (enligt de fyra kraven
ovan) till en plats i forskarutbildningen behöver universitetet eller högskolan göra ett urval med hänsyn till de sökandes förmåga att tillgodogöra
sig utbildningen. Fakultetsnämnden bestämmer vilka bedömningsgrunder som ska tillämpas vid prövningen av denna förmåga (7 kap. 41 § högskoleförordningen).
Som vi redan har redogjort för så ska urvalet göras bland sökanden
som bland annat uppfyller kravet om ordnad försörjning för hela studietiden. När det gäller försörjningsformerna anställning som doktorand
och utbildningsbidrag beviljas de nog i praktiken ofta samtidigt med antagningen till utbildning på forskarnivå. Men därutöver uppfyller också
sökande, som ordnat sin finansiering på något annat sätt (till exempel
adjunkter, stipendiater och företagsdoktorander), försörjningskravet även
för eventuella platser som inte är kopplade till utbildningsbidrag eller an50.De särskilda behörighetskraven ska anges i lärosätets allmänna studieplan inom
ett ämne för utbildning på forskarnivå (6 kap. 35 § högskoleförordningen).
51. Denna regel trädde i kraft den 1 april 1998 och var en viktig del i det som brukar benämnas 1998 års högskolereform (7 kap. 36 § högskoleförordningen).
37
ställning som doktorand. Institutionens handledarkapacitet kan ju överstiga möjligheten att erbjuda försörjning (utbildningsbidrag och anställning som doktorand).
Antagningsförfarande
Frågor om antagning avgörs av högskolan. Sedan den 1 juli 2007 gäller
också att ett lärosäte som avser att anta en eller flera doktorander ska informera om detta genom annonsering eller likvärdigt förfarande (7 kap. 37 §
högskoleförordningen). Det finns dock tre undantag från denna huvudregel. Någon information behöver inte lämnas (1) vid antagning av en doktorand som redan har påbörjat en utbildning på forskarnivå vid ett annat
lärosäte (2) vid antagning av en doktorand som ska genomgå utbildningen
inom ramen för en anställning hos en annan arbetsgivare än högskolan
eller (3) om det finns liknande särskilda skäl.
Vår tolkning är att det andra undantaget motsvarar de tre försörjningsformerna företagsdoktorand, anställning som läkare med utrymme att
bedriva forskarutbildning inom anställningen eller annan anställning utanför högskolan (än vid företag eller som läkare) som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställning. Vi vet inte hur den tredje
punkten ”liknande särskilda skäl” ska tolkas, och det saknas vägledning
om detta på central nivå.
Kanske bör det också tilläggas att det inte finns någon regel som hindrar personer som önskar doktorera – vilken försörjningsform de än har
ordnat eller om de saknar sådan – att på eget initiativ själva kontakta en
handledare eller en institution. I dessa fall har lärosätet kanske inte planerat att anta någon doktorand. Denna typ av uppsökande verksamhet från
presumtiva doktorander behöver naturligtvis inte leda fram till en antagning, men kan göra det.52
Hur rekryteras de utländska doktoranderna?
På frågan om lärosätet aktivt försökt att rekrytera utländska doktorander
under de allra senaste åren svarar majoriteten att de gjort det i större eller
52. Observera dock att Högskoleverket i sin tillsynsverksamhet har understrukit
vikten av att de sökande till utbildning på forskarnivå hänvisas till det antagningsförfarande som gäller på lärosätet, så att det inte blir handledaren som i
praktiken står för den egentliga urvals- och antagningsprocessen (se Högskoleverkets rapport 2008:5, Fakultetsnämndernas tillsyn över utbildningen på forskarnivå ur rättssäkerhetsperspektiv).
38
mindre utsträckning. Det gäller såväl äldre som nya universitet och även
högskolor med vetenskapsområde.53 Vanligen finns det en variation inom
lärosätena – exempelvis mellan institutioner, forskargrupper och ämnen
– där vissa arbetar aktivt med att rekrytera utländska doktorander medan
andra inte gör det. 54
Flera ”metoder” för rekrytering har använts, bland annat:
• Ett vanligt sätt är att man via lärosätets webbplats utlyser studiestöd
(till exempel anställning som doktorand). Genom att dessa utlysningar ofta också sker på engelska så nås en mer internationell publik.
• Vid utlysning av till exempel doktorandanställningar används även
kanaler såsom internationell press, engelskspråkiga webbplatser, kontakter vid utländska universitet och internationella e-postlistor.
• Flera lärosäten har utvecklat samarbeten med lärosäten eller organisationer i andra länder. Ibland sker rekryteringen inom ramen för ett
samarbetsprojekt mellan det svenska och det utländska universitetet,
och ibland är rekryteringen en del i ett internationellt utbytesprogram
som är kopplat till finansieringsmöjligheter.
• En vanlig rekryteringsväg verkar vara att utländska doktorander först
börjar på något internationellt magister- eller masterprogram vid lärosätet för att sedan söka sig vidare till forskarutbildningen.55
• Ett par lärosäten har nämnt att när antalet utländska lärare/forskare
har ökat, så har dessa i sin tur lockat till sig studenter från sina respektive hemländer
53. Det bör dock påpekas att det vid några lärosäten är frågan om en mycket begränsad aktiv rekrytering av utländska doktorander. Ibland verkar det endast
handla om att vissa enskilda forskare är engagerade i denna slags rekrytering.
54.Exemplen här nedan handlar kanske inte i samtliga fall om aktiv rekrytering (vi
har inte heller definierat i frågan vad vi menar med aktiv rekrytering). Det kan
ju till exempel diskuteras i vilken utsträckning inrättandet av internationella
masterprogram är en aktiv insats för att rekrytera doktorander. Effekten var
kanske inte alltid avsedd, även om lärosätet kan ha arbetat aktivt med att rekrytera internationella masterstudenter. Vilket uttryck som är det rätta spelar emellertid mindre roll, det intressanta är på vilka sätt som lärosätenas agerande har
öppnat vägar för utländska doktorander att påbörja svensk forskarutbildning.
55. De inresande (utländska) studenterna är i majoritet på dessa program. Under
läsåret 2007/08 utgjorde inresande studenter 61 procent av de 7 675 nybörjarna
på masterprogram och 54 procent av de 3 328 nybörjarna på magisterprogram
(Det första året med ny utbildnings- och examensstruktur, statistisk analys från
Högskoleverket, 2009/1).
39
Icke-aktiv rekrytering lockar också
Några lärosäten har framfört att utländska doktorander söker sig till dem
utan att man har genomfört några aktiva insatser; det kan i stället räcka
med att lärosätet, eller någon institution inom lärosätet, är känt utomlands. Förutom att dessa presumtiva doktorander söker utlysta platser
så kontaktar de också på eget initiativ forskare och blivande handledare
(det vill säga utan att någon plats i forskarutbildningen har annonserats
ut). Denna ibland möjliga väg in i forskarutbildningen används också av
svenska sökande.
Förändrad rekrytering över tid?
Den andra frågan i enkäten handlade om, och i förekommande fall hur, lärosätena har förändrat rekryteringsarbetet av de utländska doktoranderna
(den senaste tioårsperioden ungefär).
Ett antal lärosäten har svarat att deras rekryteringsarbete har förändrats över tid medan andra uppger att det är som tidigare. Några av de nya
universiteten och högskolorna med vetenskapsområde har påpekat att de
har varit engagerade i forskarutbildningen för kort tid för att kunna besvara frågan.
Det som i förekommande fall har förändrats vid lärosätena, är att de
tidigare beskrivna ”metoderna” för rekrytering (som lärosätena idag använder) har blivit mer vanligt förekommande. De rekryteringsvägar som
har ökat mest är (1) användningen av Internet (till exempel information
och utlysning av doktorandplatser på den egna webbplatsen, internationell
mobilitetsportal), (2) egna (internationella) magister- och masterprogram
samt (3) användningen av det engelska språket (information, utlysningar,
masterprogram etc.).
Varför rekryteras utländska doktorander?
Vad är då skälet till att universiteten och högskolorna mer eller mindre aktivt rekryterar utländska doktorander? De skäl som har nämnts är att
• det är svårt att rekrytera svenska studenter med aktuell kompetens56
• man vill nå ut till så många som möjligt och därmed kunna rekrytera
de bästa doktoranderna
56.Det kan till exempel gälla i de fall man konkurrerar med näringslivet (och
speciellt i en högkonjunktur är då en forskarutbildning jämförelsevis mindre
attraktiv).
40
• rekryteringen av utländska doktorander är en del av lärosätets internationaliseringsarbete
• det finns ett ömsesidigt intresse av samarbete mellan det svenska lärosätet och det/de utländska
• ekonomiskt gynnsamma villkor (eftersom någon annan står för finansieringen, exempelvis ett utländskt lärosäte).
De två första skälen återkommer mest frekvent i svaren – det vill säga
att det saknas svenska sökande samt att lärosätena vill rekrytera de bästa
doktoranderna.
Viss antagning via utländska universitet
Enkätens tredje fråga handlade om hur antagningen av utländska doktorander går till – om den till exempel sker i konkurrens eller ej. Antas många
utländska doktorander för att de i stor utsträckning söker de doktorandanställningar som numera ofta utlyses på engelska? Eller är det kanske
vanligt att utländska doktorander antas för att de har ett stipendium från
hemlandet eller för att det finns vissa ”doktorandplatser” inrättade speciellt för just denna grupp?
Vi fortsätter alltså att fokusera på de utländska doktoranderna. Vi har
inte frågat om hur antagningen går till i den svenska gruppen, och kan därför generellt sett inte svara på om svenska och utländska doktorander antas
på olika sätt. Vissa lärosäten har ändå valt att göra sådana jämförelser.
Antagning i konkurrens som grundprincip
Några lärosäten har uppgett att antagningen av utländska doktorander
alltid/i princip alltid sker i konkurrens. Majoriteten av lärosätena har dock
svarat att grundprincipen är att de utländska doktoranderna antas i konkurrens, men att det samtidigt finns undantag från denna huvudregel.
Ett citat från Chalmers tekniska högskola illustrerar vad många lärosäten har uttryckt:
”Den vanligaste antagningsformen är att det sker i konkurrens i samband med
en utannonsering av en doktorandtjänst. Den största gruppen utländska doktorander innehar doktorandtjänst. En mindre grupp är industridoktorander.
Chalmers har också vissa avtal med utländska universitet för främjande av
doktorandutbyte, i vissa fall i form av s.k. ’ double-degree’ avtal.”
41
Undantagen – doktorander antas utan konkurrens
Även om de utländska doktoranderna vid majoriteten av lärosäten har sökt
till forskarutbildningen i konkurrens med andra presumtiva doktorander
så förekommer det ändå undantag. Summan av alla dessa undantag är
möjligen inte så ringa, och det finns därför skäl att titta närmare på hur
dessa doktorander antagits.57
Det kan vara värt att upprepa att högskoleförordningen visserligen
anger att högskolorna ska utlysa doktorandplatser när de avser att anta en
eller flera doktorander, men att den också innehåller exempel på omständigheter då sådan utlysning inte behöver ske. Högskoleförordningen reglerar också att ett eventuellt urval ska göras i den grupp av sökande som är
behörig och har studiefinansiering, varför till exempel en behörig sökande
med stipendium kan delta i urvalet medan en person som är behörig men
saknar försörjning inte kan delta i urvalet.
Enligt svaren från lärosätena förekommer det att utländska doktorander
själva finansierar sina studier (egen försörjning), och underförstått konkurrerar dessa inte alltid med andra doktorander. Av vad vi kunnat utläsa från
svaren är dock utländska doktorander som inte söker i konkurrens vanligtvis försörjda via stipendier. Men observera att bara för att en doktorand
har stipendium betyder det inte per definition att han eller hon inte har
konkurrerat med andra för att få en plats i forskarutbildningen.58 I flera
svar framgår det ändå att det är just stipendier det handlar om när doktorander inte konkurrerar med andra sökande alternativt endast konkurrerar
med sökande från sitt hemland.
Källan till dessa stipendier varierar, och bland annat har man nämnt:
doktorandens ursprungsland, Sida (SAREC), 59 Svenska institutet, EU och
57. Att vi här fokuserar på situationer då de utländska doktoranderna antas utan
konkurrens betyder inte att de antas i större utsträckning utan konkurrens än
vad de svenska gör. Inom ramen för denna undersökning har det inte varit möjligt att studera om det finns sådana skillnader.
58.Uppsala universitet tydliggör detta på följande sätt: ”Vårt regelverk skiljer inte
mellan inhemska och utländska doktorander. I de fall de har stipendier (vilket
också förekommer bland svenska doktorander) och/eller själva tagit kontakt
med institutionen antas de normalt ändå i samband med att utbildningsplatser
har utannonserats.”.
59. Enligt uppgifter från Sida är dess ekonomiska stöd till doktorander (och handledare) inte ett stipendieprogram, utan avsikten är att bygga upp forskningskapacitet på universitet i u-länder. Doktoranderna antas enligt en så kallad
sandwich-modell (se nästföljande avsnitt). Dessa doktorander får ekonomiskt
stöd (”allowance”) under den tid de är i Sverige, men detta är inte ett stipendium (även om det kanske ofta uppfattas som det) utan ett slags traktamente
som betalas utöver lönen på grund av ökade levnadsomkostnader.
42
stipendieprogram vid svenskt lärosäte. Ibland är det den enskilda doktoranden som har erhållit ett stipendium och på eget initiativ tar kontakt
med handledaren/institutionen vid ett svenskt lärosäte. Andra gånger, när
doktorander till exempel antas inom ramen för ett samarbetsprogram, så
förekommer det att ett utländskt universitet eller en utländsk stat i hög
grad är inblandad i rekrytering och även urval.
Några lärosäten har påpekat att såväl utländska som svenska doktorander ibland också antas med försörjning via externa anställningar (till
exempel företagsdoktorander). Eftersom sådana försörjningsformer inte
behöver utlysas enligt högskoleförordningen (7 kap. 37 §) kan vi anta att
företagsdoktorander etc. i lägre utsträckning utsätts för konkurrens än sökande till utbildningsbidrag och anställning som doktorand.
Exempel på undantag
Även om vi har sökt att skapa en sammanfattande bild av de undantag
som finns från huvudregeln om antagning i konkurrens, så önskar vi göra
denna bild mer konkret genom att hämta exempel från lärosätenas svar.
Notera att citaten är lösryckta från lärosätenas inledande ord om att huvudregeln är antagning i konkurrens.
Så här lyder några exempel:
”I de fall de utländska doktoranderna har egna medel med sig kan de antas efter
bedömning av förmågan att tillgodogöra sig forskarutbildningen. Studiestöd
som finansieras med EU-medel riktas inom vissa projekt endast till utländska
sökande.” (Lunds universitet)
”Handelshögskolan har ett doktorandprogram finansierat av Sida som bara
vänder sig till sökande i utvecklingsländer som inom sin grupp söker i konkurrens.” (Göteborgs universitet)
”Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad deltar i internationella projekt där
rekrytering i några fall ska ske i berörda samarbetsländer (t.ex. Uganda och
Vietnam).” (Kungl. Tekniska högskolan)
”I de fall då:
• doktoranderna rekryteras av en partner i ett forskningssamarbete med ett
utländskt universitet. Forskningsprojektet är då vanligen finansierat av SAREC och doktoranderna har stipendier.
• doktoranderna rekryterats av pakistanska staten och Svenska institutet förmedlar finansieringen.
43
• studenter med personliga stipendier från exempelvis kinesiska eller libyska
staten själva på ett eller annat sätt har tagit kontakt med potentiell handledare och institution.
Utlyses utbildningsplatserna inte av SLU och de som antas konkurrerar inte
med andra i en urvalsprocess.” (Sveriges lantbruksuniversitet, SLU)
”Genom vårt samarbete med norska högskolor har vi 18 doktorander. Dessa har
rekryterats av de norska högskolorna. --- I exemplet med de norska doktoranderna lämnar de norska lärosätena förslag på kandidater, som därefter prövas
av oss.” (Karlstads universitet)
”Det finns enstaka ’ doktorandplatser’ som riktar sig speciellt till presumtiva
doktorander från andra länder. (Till högskolan tilldelad donation i syfte att
stödja kapacitetsuppbyggnad, information och forskning kring miljö- och utvecklingsfrågor i utvecklingsländer.)” (Högskolan i Kalmar)
Antagna i två länder
Det förekommer också att doktorander antas till forskarutbildningen såväl
i sitt hemland som i Sverige. I de fall dessa doktorander också genomför
delar av utbildningen i respektive land brukar det kallas för ”sandwichmodellen”.60 Doktorander som fördelar tiden i forskarutbildningen enligt
denna sandwich-modell men enbart är antagen i hemlandet ingår ej i den
svenska statistiken.
60.Enligt uppgift från Sida så arbetar de med att bygga upp forskningskapacitet i
u-länderna via ekonomiskt stöd till doktorander som antas enligt denna så kal�lade sandwich-modell. (Se vidare kapitlet om försörjning.)
44
Examina
Utvecklingen för utländska doktorander i svensk forskarutbildning har så
här långt i rapporten beskrivits relativt utförligt med hjälp av uppgifter om
nybörjare. I detta kapitel kompletterar vi bilden genom att redovisa uppgifter om licentiat- och doktorsexamina. Eftersom examina till stor del är en
spegling av utvecklingen bland nybörjarna, med ett antal års fördröjning,
har vi valt att göra en mindre utförlig redovisning av examina.
Andelen utländska doktorander som har avlagt forskarexamina har, av
naturliga skäl, ännu inte nått samma nivåer som andelen nya utländska
doktorander. I sammanfattning visar redovisningen av examina det här:
• År 2007 avlades 502 doktorsexamina och 174 licentiatexamina av utländska doktorander. Det motsvarar 18 och 19 procent av samtliga
doktors- och licentiatexamina.
• Längre tillbaka i tiden, till år 1997, var det 13 respektive 12 procent av
samtliga doktors- och licentiatexamina som avlades av utländska doktorander.
• Inom skogsvetenskap (inkluderar jordbruksvetenskap samt landskapsplanering) stod de utländska doktoranderna år 2007 för 32 procent av
samtliga doktorsexamina. Inom humaniora var motsvarande andel endast 8 procent.
• Under senare år (perioden 2005–2007) har de utländska doktoranderna avlagt 29 procent av alla doktorsexamina vid Kungl. Tekniska
högskolan och Sveriges lantbruksuniversitet. Det är den största andelen räknat per lärosäte.
• Precis som det är fler utländska män än kvinnor som påbörjar svensk
forskarutbildning så är det också fler utländska män än kvinnor som
avlägger en svensk doktors- eller licentiatexamen. År 2007 var det 311
utländska män och 191 utländska kvinnor som avlade doktorsexamen
i Sverige.
Alla examina 1997–2007
Med fokus på de senaste tio åren ökade antalet doktorsexamina under
den första delen av perioden – från år 1997 och fram till år 2003. Därefter
har ökningen varit mycket måttlig och närmast avstannat på en hög nivå
45
– runt 2 800 doktorsexamina per år under perioden 2004–2007. Under
samma tioårsperiod har antalet licentiatexamina stigit från runt 850 år
1997 till knappt 1 050 år 2005. Men de senaste två åren har antalet licentiatexamina gått ner, och 2007 avlades ”endast” lite drygt 900 licentiatexamina. 61
Figur 4. Examina på forskarnivå 1997–2007 (personer under 65 år).
Antal
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
1997
1999
Doktorsexamina
2001
2003
2005
2007
Licenitatexamina
Svenska och utländska doktorander
År 1997 avlades 230 doktorsexamina av utländska doktorander; tio år senare (2007) hade antalet ökat till 502. Samtidigt har andelen examina som
avläggs av utländska doktorander ökat: från 13 procent 1997 till 18 procent
2007. Räknat på enskilda år har som mest 20 procent av alla doktorsexamina avlagts av utländska doktorander, året var 2004. Den snabba ökningen av utländska doktorander bland nybörjare under de senaste åren
talar för att andelen utländska doktorander med doktorsexamen kommer
att öka ännu mer.
61. Se Universitet och högskolor. Doktorander och examina på forskarnivå 2007 (Statistiskt meddelande, SCB och Högskoleverket 2008). I tabellerna och figuren
i detta avsnitt ingår endast personer under 65 år. Antalet doktors- och licentiatexamina är därför något lägre än vad de är i nämnda statistiska meddelande.
Skillnaden är dock mycket liten. År 2007 minskar till exempel antalet doktorsexamina från 2 806 till 2 790 när individer från 65 år och uppåt utesluts.
46
Tabell 6. Doktorsexamina 1997–2007.
Alla
Svenska doktorander
Utländska doktorander
Andel (%) utländska
1997
1 791
1 561
230
13
1998
1 919
1 666
253
13
1999
2 132
1 811
321
15
2000
2 171
1 859
312
14
2001
2 403
2 002
401
17
2002
2 462
2 101
361
15
2003
2 682
2 262
420
16
2004
2 741
2 194
547
20
2005
2 746
2 248
498
18
2006
2 749
2 222
527
19
2007
2 790
2 288
502
18
År
Även när det gäller licentiatexamina så avläggs en allt större andel av utländska doktorander. Som mest har de utländska doktoranderna avlagt 21
procent av samtliga licentiatexamina (år 2003) och som lägst 12 procent
(åren 1997 och 1998). Den senaste uppgiften är från 2007, och då stod de
utländska doktoranderna för 19 procent av alla licentiatexamina.62
Tabell 7. Licentiatexamina 1997–2007.
Alla
Svenska doktorander
Utländska doktorander
Andel (%) utländska
1997
860
759
101
12
1998
866
762
104
12
1999
964
828
136
14
2000
998
837
161
16
2001
1 035
863
172
17
2002
1 018
844
174
17
2003
1 036
821
215
21
2004
1 101
881
220
20
2005
1 135
919
216
19
2006
1 052
861
191
18
2007
910
736
174
19
År
62.I datamaterialet ingår inga uppgifter om i vilken utsträckning doktoranderna
avslutar studierna efter denna examen alternativt fortsätter fram till en doktorsexamen.
47
Examina per ämnesområde
Det finns en tydlig variation mellan ämnesområden i hur stor andel av
forskarexamina som avläggs av utländska doktorander. Till exempel var
det 2007 sällsynt att utländska doktorander avlade doktorsexamen i humaniora (8 procent) medan hela 32 procent av alla doktorsexamina inom
skogsvetenskap hade avlagts av utländska doktorander.
Tabell 8. Doktors- och licentiatexamina per ämnesområde 2007.
Doktorsexamina
Licentiatexamina
Andel (%)
utländska
Andel (%)
utländska
Ämnesområde
Alla
Humaniora
235
8
32
3
Medicin
829
18
89
20
Naturvetenskap
543
22
208
25
Samhällsvetenskap
399
10
88
15
Teknikvetenskap
623
22
469
19
Skogsvetenskap
76
32
8
-
Övrigt ämnesområde
85
8
16
-
2 790
18
910
19
Totalt
Alla 
Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci.
Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap,
rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap.
Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering.
Examina per lärosäte
De utländska doktorernas andel bland dem som avlägger doktorsexamina
varierar ganska stort mellan lärosäten: 2–29 procent under de senaste åren
(2005–2007 sammanslagna). I toppen befinner sig Kungl. Tekniska högskolan och Sveriges lantbruksuniversitet, bägge med 29 procent utländska
nydisputerade. Detta stämmer väl med att båda lärosätena också har en
stor andel utländska nybörjare.
Andra lärosäten där doktorander från andra länder har avlagt mer än
20 procent av antalet doktorsexamina är Karolinska institutet, Chalmers
tekniska högskola och Handelshögskolan i Stockholm.63
Vid bland annat Blekinge tekniska högskola var inslaget av utländska
doktorander modestare: 11 procent av alla doktorsexamina hade avlagts av
utländska doktorander. Men eftersom andelen utländska nybörjare har
ökat så mycket vid denna högskola kan vi sannolikt förvänta oss ett be63. Det gäller även Högskolan i Jönköping, men beräkningen blir här alltför osäker
eftersom det endast avlades 13 doktorsexamina vid lärosätet under den studerade perioden.
48
tydligt större inslag av utländska doktorander som doktorerar inom några
år.
Tabell 9. Doktorsexamina 2005–2007 (sammanslagna) per lärosäte.
Lärosäte
Alla
Därav utländska
Andel (%) utländska
Äldre universitet
Uppsala universitet
1 112
198
18
Lunds universitet
1 365
235
17
Göteborgs universitet
853
99
12
Stockholms universitet
705
103
15
Umeå universitet
488
75
15
Linköpings universitet
504
54
11
1 093
281
26
Kungl. Tekniska högskolan
644
184
29
Chalmers tekniska högskola
493
103
21
Luleå tekniska universitet
196
37
19
63
13
21
367
105
29
Karlstads universitet
96
10
10
Mittuniversitetet
24
3
13
Växjö universitet
53
1
2
Örebro universitet
92
8
9
Blekinge tekniska högskola
35
4
11
Högskolan i Jönköping
13
3
23
Högskolan i Kalmar
32
6
19
Malmö högskola
23
2
9
Mälardalens högskola
34
3
9
8 285
1 527
18
Karolinska institutet
Handelshögskolan i Stockholm
Sveriges lantbruksuniversitet
Nya universitet
Högskolor med vetenskapsområde
Totalt
Kvinnor och män
Fler utländska män än kvinnor avlägger doktorsexamen. Bland de drygt
1 300 kvinnor som avlade doktorsexamen år 2007 utgjorde de utländska
kvinnorna 14 procent. Samtidigt kom 21 procent av de knappt 1 500 män
som avlade doktorsexamen från utlandet. Denna könsskillnad ligger helt
i linje med att, som vi tidigare har redovisat, det är fler utländska män än
utländska kvinnor som är doktorandnybörjare.
49
Tabell 10. Doktorsexamina 1997–2007: kvinnor och män.
År
Kvinnor
totalt
Därav utländska
Andel (%)
Därav av kvinnor Män totalt utländska
Andel (%)
av män
1997
610
65
11
1 181
165
14
1998
619
63
10
1 300
190
15
1999
789
103
13
1 343
218
16
2000
842
95
11
1 329
217
16
2001
982
155
16
1 421
246
17
2002
1 078
133
12
1 384
228
16
2003
1 199
148
12
1 483
272
18
2004
1 216
201
17
1 525
346
23
2005
1 240
184
15
1 506
314
21
2006
1 258
205
16
1 491
322
22
2007
1 321
191
14
1 469
311
21
Tabell 11. Licentiatexamina 1997–2007: kvinnor och män.
År
Kvinnor
totalt
Därav utländska
Andel (%)
Därav av kvinnor Män totalt utländska
Andel (%)
av män
1997
295
37
13
565
64
11
1998
278
37
13
588
67
11
1999
308
44
14
656
92
14
2000
367
56
15
631
105
17
2001
365
59
16
670
113
17
2002
363
49
13
655
125
19
2003
381
67
18
655
148
23
2004
394
77
20
707
143
20
2005
434
77
18
701
139
20
2006
429
54
13
623
137
22
2007
366
66
18
544
108
20
50
Doktorandernas försörjning
I detta kapitel ställer vi oss frågan hur de utländska doktorandernas försörjning ser ut under utbildningen och om den skiljer sig från de svenska
doktorandernas. Har utländska doktorander samma ekonomiska förutsättningar som de svenska att ägna sig åt utbildningen? Är det lika vanligt
med doktorandanställning bland de utländska doktoranderna som för de
svenska? Finns det skillnader mellan kön eller mellan olika ämnesområden? Hur ser det ut på de olika lärosätena? Kan eventuella skillnader
förklaras av inom vilka ämnesområden doktoranderna studerar? Genom
att analysera dels försörjningen inom olika ämnesområden för svenska
respektive utländska doktorander, dels enkätsvaren från lärosätena ska vi
försöka besvara dessa frågor.
Enligt högskoleförordningen 7 kap. 36 § får fakultetsnämnden endast
anta sökande som anställs som doktorander eller erbjuds utbildningsbidrag, eller sökande med annan studiefinansiering som bedöms säkrad under hela utbildningen. Så kallad annan studiefinansiering kan vara allt
från anställning inom eller utanför högskolan med möjlighet att bedriva
utbildningen på arbetstid, till studiemedel eller egen förmögenhet, så kal�lad övrig finansiering.
Finansieringskravet i förordningen gäller från det att doktoranden antas
och därför är nybörjarnas finansiering särskilt intressant, men doktorandernas försörjning ändras ofta under utbildningens gång. Vi börjar därför
med att analysera doktorandnybörjarnas försörjning och övergår sedan till
att se hur doktorandernas försörjning ser ut under deras sjätte termin, det
vill säga en bit in på utbildningen.
Det finns jämförbar försörjningsstatistik från och med 1999. Därför
kan vi inte göra jämförelser lika långt bakåt i tiden i detta kapitel som i
tidigare avsnitt.
Huvudresultaten är följande:
• Bland de utländska doktorandnybörjarna 2007 var anställning som
doktorand den enskilt största försörjningsformen – 31 procent av de
utländska nybörjarna hade sådan försörjning. Den näst vanligaste finansieringsformen var stipendier (26 procent).
51
• Även bland de svenska nybörjarna år 2007 var anställning som doktorand den enskilt vanligaste finansieringsformen (39 procent), men
därefter var utbildningsbidrag näst vanligast (25 procent).
• Bland svenska doktorandnybörjare är stipendier ovanligt; endast 6
procent hade sådan försörjning 2007.
• Stipendier är vanligare för utländska doktorander från vissa länder
och världsdelar. År 2007 var stipendier den enskilt största försörjningsformen för doktorander från Asien, Afrika och Sydamerika,
medan försörjningsformen inte var lika vanlig bland nybörjare från
EU-länder och Norden.
• De flesta lärosätena har fastställt en lägsta nivå för stipendier.
• Stipendieprogram som riktas till utländska sökande bidrar förmodligen till ökningen av utländska doktorander, men skapar samtidigt
olika försörjningsmönster för utländska respektive svenska doktorander.
Nybörjarnas försörjning
Till och med 2006 har stipendier utgjort den enskilt största försörjningsformen för de utländska doktorandnybörjarna. År 2007 var andelen utländska doktorander med stipendier fortfarande stor, 26 procent, men det
året skedde en förändring på det sättet att 31 procent av de utländska nybörjarna hade doktorandanställning, vilken därmed blev den vanligaste
försörjningsformen.
Ungefär 200 utländska nybörjare har angett stipendier som försörjningsform varje år perioden 1999–2007. I och med att de utländska doktorandnybörjarna har ökat i antal har andelen med stipendier visserligen
varierat under perioden, men minskat, från 38 procent år 1999 till cirka 25
procent under senare år. 64
När de utländska doktoranderna har ökat i antal är det fler som har
fått doktorandanställning och utbildningsbidrag, som båda ökat kraftigt
i antal. Dessa två i högskoleförordningen stipulerade försörjningsformer
har sammantaget innehafts av mellan 40 och 51 procent av de utländska
doktoranderna under perioden 1999–2007. Räknat i andelar har det alltså
64.Samma doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin av olika
skäl. Ofta beror det på att doktorandens försörjning ändras under terminen,
men det kan också vara så att doktoranden finansierar sina doktorandstudier
med en kombination av försörjningsformer. Se bilaga 1, tabellerna C och D, där
aktivitet och försörjning har omräknats till heltidsekvivalenter.
52
inte skett så stora förändringar beroende på att antalet utländska nybörjare
ökat. Utländska doktoranders innehav av övriga anställningar där utbildningen kan bedrivas inom anställningen har varierat i omfattning, men
låg 2007 åter på samma nivå som 1999. Av enkätsvaren framgår att en del
utländska nybörjare finansierar sin forskarutbildning via en anställning i
hemlandet, ofta på sitt hemuniversitet.
Tabell 12 a. Antal utländska doktorandnybörjare 1999–2007 samt deras försörjning under
sin nybörjartermin uttryckt i procent*.
År
Antal
DTJ
UBB
HTJ
AUH
USL
STP
1999
561
27%
17%
7%
8%
1%
38%
ÖVR
14%
2000
587
21%
19%
9%
9%
1%
35%
15%
2001
724
21%
19%
12%
8%
1%
38%
11%
2002
719
24%
22%
9%
10%
1%
31%
13%
2003
748
25%
21%
10%
10%
1%
32%
11%
2004
648
21%
19%
10%
11%
1%
35%
13%
2005
651
22%
23%
11%
16%
1%
25%
15%
2006
729
24%
23%
8%
10%
2%
27%
15%
2007
823
31%
20%
6%
9%
2%
26%
15%
Tabell 12 b. Antal svenska doktorandnybörjare 1999–2007 samt deras försörjning under
sin nybörjartermin uttryckt i procent*.
År
Antal
DTJ
UBB
HTJ
AUH
USL
STP
1999
2 469
39%
19%
17%
16%
2%
10%
ÖVR
16%
2000
2 473
34%
21%
18%
16%
5%
10%
14%
2001
2 814
37%
18%
19%
15%
5%
10%
14%
2002
3 133
39%
22%
18%
14%
5%
9%
11%
2003
3 091
40%
20%
16%
15%
6%
10%
10%
2004
2 550
33%
25%
17%
14%
7%
11%
9%
2005
2 269
35%
23%
14%
17%
7%
7%
11%
2006
2 255
37%
26%
12%
14%
8%
6%
10%
2007
1 984
39%
25%
11%
13%
10%
6%
9%
* En doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin.
Förklaring av försörjningsformerna: DTJ= doktorandanställning, UBB = utbildningsbidrag, HTJ =
anställning inom högskola (utom som doktorand), AUH = anställning utanför högskolan med möjlighet att bedriva forskarutbildning, USL = anställning som läkare, STP = stipendium, ÖVR = studiemedel, egen finansiering eller finansiering saknas.
Överlag har utländska doktorandnybörjare mindre säker försörjning än de
svenska doktoranderna. Mellan 40 och 52 procent av de utländska doktoranderna försörjdes av stipendier eller kategorin övrigt under sin första
termin perioden 1999–2007.
53
Bland de svenska doktorandnybörjarna har det inte alls varit lika vanligt
med stipendier som försörjning och det blir allt ovanligare. Förutom doktorandanställning och utbildningsbidrag (runt 60 procent hade någon av
dessa försörjningsformer under perioden) är anställning inom eller utanför högskolan med möjlighet att bedriva utbildningen inom anställningen
de stora försörjningsformerna. De svenska doktoranderna försörjs alltså i
större utsträckning under sin nybörjartermin av olika anställningar inom
vilka de kan bedriva sin utbildning. Det gör att de automatiskt kommer
in i de sociala trygghetssystemen (eller redan finns där när de antas till utbildningen), som doktorander med stipendier ställs utanför.
Utbildningsbidrag är också en mindre säker försörjningsform, men här
är inte problemet lika stort eftersom utbildningsbidragen enligt högskoleförordningen ska omvandlas till doktorandanställning när minst två år
återstår av utbildningen.
Heltidsekvivalenter
Samma doktorand kan ha olika försörjningsformer under terminen (se not
64). Om man vill jämföra hur stor andel av nybörjarna som har de olika
försörjningsformerna bör antalet nybörjare räknas om till heltidsekvivalenter (se tabell C och D i bilaga 1). De största förändringarna i andelar jämfört med individuppgifterna sker då i kategorierna HTJ (annan anställning
inom högskolan) respektive USL (anställning som läkare). Det tyder på att
dessa försörjningsformer är deltid i större utsträckning än andra.
Även om man räknar om försörjningen till heltidsekvivalenter är det
dock fortfarande markant att utländska doktorandnybörjare försörjs av
stipendier i betydligt högre grad än de svenska.
Försörjning per ämnesområde
I avsnittet ovan har vi konstaterat att försörjningen ser olika ut för utländska respektive svenska doktorandnybörjare. Den höga andelen utländska
doktorandnybörjare med stipendier som studiefinansiering, torde åtminstone delvis kunna förklaras av den förhållandevis goda tillgången på stipendier för utländska doktorander, se vidare under avsnittet Stipendier i
internationella samarbeten. Sådana stipendier verkar dock inte vara inriktade på särskilda ämnesområden.
Vi ska nu undersöka om man kan se något mönster och om olikheterna,
åtminstone delvis, kan förklaras av att de utländska respektive de svenska
nybörjarna finns inom olika ämnesområden.
54
För att kunna analysera data ur flera olika perspektiv väljer vi att analysera doktorandnybörjarnas försörjning under ett år, 2007, lite närmare.
Närmare 90 procent av de utländska doktorandnybörjarna år 2007
fanns inom tre forskningsområden – medicin, naturvetenskap och teknikvetenskap.
Tabell 13 a. Utländska doktorandnybörjares försörjning per ämnesområde år 2007*.
Ämnesområde
Antal individer
UBB
HTJ
11
55%
27%
9%
0%
0%
0%
9%
0%
Medicin
227
11%
34%
7%
11%
0%
6%
13%
25%
Naturvetenskap
157
42%
31%
10%
2%
0%
0%
22%
11%
65
22%
25%
6%
0%
0%
0%
38%
15%
Teknikvetenskap
332
39%
5%
3%
5%
7%
0%
35%
9%
Skogsvetenskap
17
24%
0%
0%
12%
6%
0%
41%
24%
823
252
163
47
46
26
14
215
120
Humaniora
Samhällsvetenskap
Totalt***
DTJ
AUH FTG ** USL
STP
ÖVR
Tabell 13 b. Svenska doktorandnybörjares försörjning per ämnesområde år 2007*.
Ämnesområde
Antal individer
UBB
HTJ
Humaniora
127
28%
39%
7%
6%
1%
0%
12%
17%
Medicin
664
12%
29%
11%
13%
1%
31%
6%
13%
Naturvetenskap
295
42%
52%
15%
3%
1%
0%
3%
3%
Samhällsvetenskap
315
46%
23%
12%
9%
2%
0%
10%
12%
Teknikvetenskap
448
69%
4%
6%
4%
15%
0%
4%
3%
Skogsvetenskap
42
67%
10%
14%
10%
2%
0%
0%
7%
93
47%
10%
24%
19%
3%
1%
1%
10%
1984
764
498
214
171
89
207
111
182
Övrigt ämnesområde
Totalt
DTJ
AUH FTG ** USL
STP
ÖVR
* En doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin.
** Från och med år 2007 urskiljs även FTG (företagsdoktorander) i statistiken över doktorandernas försörjning.
*** ”Totalt” inkluderar Övrigt ämnesområde som är för litet för att särredovisas.
Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci.
Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap.
Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering.
Flest stipendier till utländska nybörjare inom teknik
Teknikvetenskap är det enskilt största ämnesområdet för utländska doktorandnybörjare och här är det uppenbart att det finns ett annat finansieringsmönster för utländska doktorandnybörjare än för svenska. För
de utländska doktoranderna var doktorandanställning och stipendier de
vanligaste försörjningsformerna år 2007 (39 procent hade doktorandan-
55
ställning och 35 procent stipendium). Av de svenska doktorandnybörjarna
inom teknik hade 70 procent doktorandanställning 2007 och den andra
stora försörjningsformen var företagsdoktorand (15 procent). Utbildningsbidrag används inte i någon större utsträckning inom teknikvetenskap,
varken för utländska eller svenska nybörjare.
Inom naturvetenskap däremot är försörjningsmönstret för utländska
och svenska doktorandnybörjare mer likartat. Förhållandevis många såväl utländska som svenska nybörjare har antingen doktorandanställning
eller utbildningsbidrag. Men även inom detta ämnesområde är stipendier
betydligt vanligare för utländska doktorander är för svenska.
Ovanligt med doktorandanställning inom medicin
Medicin är det näst största ämnesområdet för de utländska nybörjarna.
Inom detta ämnesområde är det ovanligt med doktorandanställning såväl
för svenska som för utländska nybörjare. Utbildningsbidrag förekommer
dock i ganska stor utsträckning i båda grupperna. Här tar dock likheterna slut.
För svenska doktorandnybörjare inom dessa forskningsämnen är anställning som läkare den vanligaste försörjningsformen (31 procent). För
de utländska nybörjarna är den andra stora försörjningsformen (utöver utbildningsbidrag) kategorin ”övrigt”, som vanligtvis innebär att försörjning
saknas eller att doktoranden har egna medel. Just när det gäller forskarutbildning inom medicin är det naturligt att försörjningen ser olika ut för
svenska respektive utländska doktorander gällande försörjningskategorin
”anställning som läkare”. Om en person har invandrat tidigare än två år
före utbildningen, ingår den personen i populationen svenska doktorander. Att både etablera sig som läkare i Sverige och antas till utbildning på
forskarnivå inom två år är troligtvis inte särskilt vanligt. Det förklarar
dock inte varför ”övrigt” är en så vanlig försörjningsform för utländska
doktorander.
Stora skillnader inom samhällsvetenskap
Klart avvikande försörjningsformer för utländska respektive svenska doktorander finns inom samhällsvetenskap. Inom dessa ämnen samt inom
skogsvetenskap är andelen stipendier högst, och försörjningskategorin ”övrigt” är förhållandevis vanlig för utländska doktorander. Skillnaden är
särskilt markant inom skogsvetenskap, men inom denna ämnesgrupp finns
förhållandevis få doktorander, såväl utländska som svenska. Det gör jämförelsen osäker.
56
Sammantaget är stipendier inte alls lika vanligt bland svenska doktorandnybörjare som bland utländska, och de flesta stipendierna för svenska
nybörjare förekommer inom medicin respektive samhällsvetenskap. Men
även inom dessa forskningsområden är det förhållandevis få doktorandnybörjare som har försörjningsformen stipendier. Högst andel stipendier
bland svenska nybörjare är inom humaniora; där 12 procent av de 127
nybörjarna anger denna försörjningsform. Bland de få utländska doktorandnybörjarna inom humaniora förekommer stipendier i liten omfattning
medan de flesta har doktorandanställning eller utbildningsbidrag.
Påverkar ursprunget försörjningen?
Drygt en tredjedel av de utländska doktorandnybörjarna kom från Asien
år 2007. Det är också många nybörjare som kommer från olika delar av
Europa. Försörjningsformen för nybörjarna från dessa stora landgrupper
skiljer sig såtillvida att den vanligaste försörjningen bland nybörjarna från
Asien var stipendium, medan detta inte alls var lika vanligt bland nybörjarna från EU-länder och Norden. För dem var doktorandanställning,
följt av utbildningsbidrag de vanligaste försörjningsformerna, det vill säga
liknande försörjningsmönster som för svenska nybörjare.
Tabell 14. Antal utländska doktorandnybörjare 2007 från olika grupper av ursprungsländer
samt deras försörjning uttryckt i procent.
Ursprungslandsgrupp Antal DTJ
UBB
HTJ
USL
STP
ÖVR
Afrika
49
14%
12%
2%
4%
0%
0%
45%
29%
Asien
292
28%
17%
5%
2%
1%
1%
37%
15%
EU27 utom Norden
200
47%
37%
7%
4%
1%
2%
9%
5%
Europa utom EU27 och
Norden
47
38%
21%
2%
0%
2%
0%
34%
11%
Nordamerika
20
35%
35%
10%
10%
0%
0%
15%
10%
Norden utom Sverige
20
50%
20%
10%
10%
0%
10%
15%
0%
168
17%
5%
7%
14%
12%
3%
20%
25%
24
14%
12%
2%
4%
0%
0%
45%
29%
823
252
163
47
46
26
14
215
120
Okänt
Sydamerika
Totalt *
AUH FTG
* I totala antalet ingår också statslösa nybörjare och nybörjare från Oceanien, totalt endast 3 personer och därför ej särredovisade.
Som tidigare konstaterats finns en stor del av de 823 utländska doktorandnybörjarna (40 procent) inom tekniska forskningsämnen, där stipendier är
en förhållandevis vanlig försörjningsform. Nästan hälften av doktorand-
57
nybörjarna inom teknik kommer från Asien, och det är främst bland dessa
man finner stipendier som försörjning.
Stipendier är vanliga också bland doktorandnybörjare från Afrika och
Sydamerika.
Sett till doktorander från enskilda länder är stipendier vanligast bland
doktorandnybörjare från Kina (49 nybörjare) och Pakistan (28 nybörjare).
Till viss del kan förekomsten av stipendier som studiefinansiering för
nybörjare från vissa länder förklaras av tillgången på stipendier riktade
till doktorander i vissa länder. Sverige har ett bilateralt utbytesavtal med
Kina, och Pakistan har ett omfattande stipendieprogram för studier i andra länder, bland annat Sverige. Dessutom finns Sidafinansierade forskningssamarbeten som inkluderar uppbyggnad av forskningskompetens
i ett antal utvecklingsländer via forskarutbildning enligt den så kallade
sandwich-modellen65 i Sverige. 66 Även i övrigt torde stipendieförekomsten
kunna förklaras av tillgången på stipendier, bland annat inom doktorandernas hemländer.
Per lärosäte
Mer än en tredjedel av de utländska doktorandnybörjarna finns vid två lärosäten: Kungl. Tekniska högskolan med 174 nybörjare år 2007 samt Karolinska institutet med 125 nybörjare (se tabell 2). Kungl. Tekniska högskolan
har också en mycket stor andel utländska nybörjare (53 procent).67
Kungl. Tekniska högskolan är det lärosäte som mest använder stipendier som studieförsörjning för utländska doktorandnybörjare. Hälften av
nybörjarna anger denna försörjningsform, vilken används i betydligt mindre omfattning för svenska nybörjare som i hög grad har doktorandanställning. Sveriges lantbruksuniversitet använder stipendier för utländska
doktorander, men inte för svenska, och liknande mönster finns vid flera
65. Forskarutbildning enligt sandwich-modellen innebär att halva tiden av utbildningen genomförs i respektive land. I Sida-exemplet går doktoranden kurserna i
Sverige (där han eller hon är antagen) och forskar och arbetar med sin avhandling vid sitt hemmauniversitet.
66.Se dock avsnittet ”Stipendier i internationella samarbeten” längre fram som
redogör för varför så kallade Sidastipendier egentligen inte är stipendier utan en
form av ersättning för ökade levnadsomkostnader.
67. Blekinge tekniska högskola har en större andel utländska nybörjare (67 procent), men antalet nybörjare är litet vid den högskolan.
58
lärosäten (se tabell E och F i bilaga 1). Dessa skillnader förklaras troligtvis
till stor del av stipendieprogrammen.
Som jämförelse kan nämnas att de 67 utländska nybörjarna vid Chalmers tekniska högskola huvudsakligen har doktorandanställning medan
stipendier används i betydligt lägre grad än vid Kungl. Tekniska högskolan. Två lärosäten med ungefär samma profil kan således ha olika finansieringsprofiler för sina utländska doktorander och av enkätsvaret från
Chalmers framgår att man successivt avskaffar stipendier även för utländska doktorander. Det bör dock påpekas att antalet utländska nybörjare är
betydligt större vid Kungl. Tekniska högskolan än vid Chalmers.
Könsskillnader i försörjningen
Det är vanligare att män har doktorandanställning än att kvinnor har det,
vilket till stor del kan förklaras av hur män och kvinnor fördelas på olika
ämnesområden. Det är förhållandevis många doktorandnybörjare inom
teknik som har doktorandanställning, och det är mest män som går utbildning på forskarnivå inom teknik.
Figur 5. Doktorandnybörjarnas försörjning 2007 – fördelning (procent) efter svenska respektive utländska män och kvinnor.
Förklaring av försörjningsformerna: DTJ=doktorandanställning, UBB=utbildningsbidrag,
HTJ=anställning inom högskola (utom som doktorand), AUH=anställning utanför högskolan med
möjlighet att bedriva forskarutbildning, USL=anställning som läkare, FTG=företagsdoktorand,
STP=stipendium, ÖVR=studiemedel, egen finansiering eller finansiering saknas.
Svenska kvinnor
USL, 11%
AUH, 10%
UBB, 28%
DTJ, 34%
STP, 6%
ÖVR, 10%
FTG, 3%
HTJ, 12%
59
Svenska män
AUH, 7%
USL, 10%
UBB, 22%
DTJ, 43%
STP, 5%
ÖVR, 9%
HTJ, 9%
FTG, 6%
Utländska kvinnor
AUH, 7%
USL, 3%
UBB, 24%
DTJ, 28%
FTG, 2%
STP, 22%
HTJ, 7%
ÖVR, 16%
Utländska män
USL, 1%
AUH, 5%
UBB, 17%
DTJ, 32%
STP, 29%
FTG, 4%
HTJ, 5%
ÖVR, 14%
60
Ju längre bort ifrån, desto större andel stipendier
I ovanstående avsnitt har vi analyserat doktorandnybörjarnas försörjning
med avseende på ämnesområde, ursprungsland och antagande lärosäte.
Analysen bör ses i ljuset av den information som framkommit i lärosätenas
enkätsvar och övrig information som Högskoleverket inhämtat från bland
annat Svenska institutet och Sida i samband med denna studie.
Ämnesområdet i sig torde inte behöva påverka finansieringen. Stipendier som är särskilt avsedda för utländska doktorander verkar inte vara
riktade mot särskilda ämnesområden. Däremot verkar ursprungsland ha
betydelse för försörjningen, eftersom stipendier i hög grad riktas mot medborgare i särskilda länder.
Även antagande lärosäte har betydelse för studiefinansieringen eftersom
varje lärosäte har lokala riktlinjer för bland annat studiefinansiering i forskarutbildning. Det visar sig också i denna studie eftersom försörjningsmönstret är väldigt olika vid olika universitet och högskolor.
Den viktigaste faktorn verkar dock vara tillgången på resurser, eftersom
resurstillgången naturligtvis har stor betydelse för hur många doktorander
ett lärosäte kan anta. Om ett lärosäte väljer att inte tillåta stipendier som
studiefinansiering i forskarutbildning så innebär det sannolikt att färre
doktorander kan antas.
Samtliga doktoranders försörjning
Hösten 2007 fanns det totalt cirka 17 100 registrerade doktorander, varav
knappt 20 procent utländska doktorander. Här ingår alltså såväl nybörjare som andra doktorander som har kommit mer eller mindre långt i sin
utbildning. Försörjningsmönstret är därför annorlunda än för nybörjarna,
exempelvis är andelen doktorander med utbildningsbidrag mindre, eftersom utbildningsbidrag ska omvandlas till doktorandanställning när man
kommit en bit på väg i utbildningen.
Tabell 15. Aktiva doktoranders försörjning hösten 2007.
 
Antal DTJ
Svensk doktorand
13 835 7 314 1 318 1 685 1 241
Utländsk doktorand
Totalt
3 253 1 445
UBB
402
HTJ
270
AUH FTG
195
17 088 8 759 1 720 1 955 1 436
USL
609 1 060
86
48
STP
ÖVR
683 1 718
688
414
695 1 108 1 371 2 132
Även för hela populationen aktiva doktorander är försörjningsformen
stipendium betydligt vanligare bland utländska doktorander än bland
61
svenska. Hösten 2007 hade drygt 20 procent av de utländska doktoranderna denna försörjningsform, att jämföras med knappt 5 procent av de
svenska doktoranderna.
Figur 6. Utländska respektive svenska doktoranders försörjning höstterminen 2007.
60%
Svensk doktorand
50%
Utländsk doktorand
40%
30%
20%
10%
0%
AUH
DTJ
FTG
HTJ
OVR
STP
UBB
USL
Eftersom den totala stocken aktiva doktorander inbegriper även nybörjare
är det svårt att dra några långtgående slutsatser av hur försörjningen ser
ut. Vill man veta om de skillnader i försörjningen som noterades för utländska respektive svenska doktorander består, bör man i stället analysera
finansieringen för en grupp doktorander som kommit en bit på väg i sin
utbildning. I följande avsnitt analyserar vi därför försörjningen för utländska respektive svenska doktorander den sjätte terminen i utbildningen.
Den sjätte terminen i utbildningen
För att kunna se om skillnaderna i försörjningsformer för utländska respektive svenska doktorandnybörjare består under hela utbildningen har
vi också undersökt doktorandernas försörjning när de kommit en bit på
väg i utbildningen. Vi har valt att titta på försörjningen sex terminer efter doktorandernas nybörjartermin för de doktorander som påbörjade sin
forskarutbildning från och med vårterminen 1997 till och med vårterminen 2005.
Om vi jämför med studiefinansieringen för nybörjarna 1999–2007 med
doktorander som har kommit längre in på utbildningen är det betydligt
fler av de utländska doktoranderna som har doktorandanställning, men
fortfarande en mindre andel än de svenska doktoranderna. Andelen med
utbildningsbidrag är mindre än bland nybörjarna, troligen till stor del be62
roende på att de omvandlats till doktorandanställningar i enlighet med
bestämmelserna i högskoleförordningen. Andelen med ”övrig” försörjning
bland utländska doktorander är också mindre den sjätte terminen jämfört
med nybörjarna, men det är fortfarande förhållandevis många som försörjs av stipendium.
Tabell 16 a. Antal utländska doktorandnybörjare per år fr.o.m. 1997 t.o.m. våren 2005
samt deras försörjning den sjätte terminen efter respektive nybörjartermin, procent*.
Antal
Uppg
utländska
för antal
Nybörjarår nybörjare** nybörjare
DTJ
UBB
HTJ
AUH inkl
FTG och
USL***
STP
ÖVR
1997
564
489
41%
17%
12%
6%
15%
9%
1998
601
518
44%
11%
10%
8%
18%
9%
1999
561
491
52%
6%
8%
8%
18%
8%
2000
587
554
49%
9%
8%
9%
17%
7%
2001
724
676
52%
7%
8%
8%
18%
7%
2002
719
672
50%
10%
10%
10%
14%
6%
2003
748
711
52%
12%
8%
8%
14%
6%
2004
648
610
44%
10%
9%
10%
18%
9%
VT-2005
317
284
48%
10%
7%
9%
19%
8%
Tabell 16 b. Antal svenska doktorandnybörjare per år fr.o.m. 1997 t.o.m. våren 2005 samt
deras försörjning den sjätte terminen efter respektive nybörjartermin, procent*.
Antal
Uppg.
svenska
för antal
Nybörjarår nybörjare** nybörjare
DTJ
UBB
HTJ
AUH
inkl
FTG
USL
STP
1997
3 075
2 930
44%
8%
12%
12%
3%
6%
15%
ÖVR
1998
2 909
2 757
46%
7%
11%
14%
7%
5%
10%
1999
2 469
2 383
56%
6%
14%
11%
3%
4%
6%
2000
2 473
2 442
54%
7%
12%
12%
4%
4%
7%
2001
2 814
2 852
55%
6%
12%
12%
5%
4%
6%
2002
3 133
3 149
58%
6%
11%
10%
4%
4%
6%
2003
3 091
2 998
61%
6%
8%
10%
5%
3%
6%
2004
2 550
2 554
56%
8%
9%
10%
6%
5%
7%
VT-2005
1 236
1 148
55%
7%
8%
11%
8%
4%
7%
* En doktorand kan ha flera försörjningsformer under en termin.
** Det saknas uppgift om försörjning för ett antal doktorander vilket sannolikt beror på att de antingen inte är aktiva just denna termin (den sjätte terminen på sin utbildning) eller att de har hoppat av utbildningen. I analyserna ingår endast de nybörjare som det finns uppgifter om den sjätte
terminen.
*** Endast ett fåtal utländska doktorander har läkaranställning och dessa särredovisas därför inte.
Om man ser till anställningar utom doktorandanställning för utländska
nybörjare 1999–2007 jämfört med doktorander på sin sjätte termin så är
det inte någon större andel som har fått anställning inom högskolan (utom
doktorandanställning) eller anställning utanför högskolan där de kan ägna
63
sig åt utbildningen under arbetstid. Det antyder att dessa försörjningsformer består under hela utbildningen, vilket är naturligt åtminstone avseende den senare formen. Troligtvis har doktoranden haft med sig försörjningen när han eller hon har antagits till forskarutbildningen.
En jämförelse av försörjningen för utländska respektive svenska doktorander den sjätte terminen tyder på att skillnaderna i någon mån har
mattats av, men de existerar fortfarande. De största skillnaderna i försörjningshänseende mellan utländska och svenska doktorander den sjätte terminen är att utländska doktorander i betydligt lägre grad än svenska har
doktorandanställning, medan det är avsevärt vanligare med stipendier som
försörjningsform för de utländska doktoranderna. En annan skillnad är
också att läkaranställning av naturliga skäl (se ovan) är betydligt ovanligare bland utländska doktorander.
Finansieringskategorin ”övrigt” är ungefär lika vanligt förekommande
bland utländska som bland svenska doktorander.
Figur 7. Andel utländska respektive svenska doktorander med försörjningsformerna doktorandanställning respektive stipendium under sin sjätte termin på utbildningen.
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
1997
1998
DTJ (svenska)
1999
2000
2001
DTJ (utländska)
2002
2003
STP (utländska)
2004
2005
STP (svenska)
Årtalen på X-axeln anger år för doktorandens nybörjartermin.
Stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning
Av Högskoleverkets tidigare kartläggning av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning (Kartläggning av stipendier i forskarutbildning
– redovisning av ett regeringsuppdrag, rapport 2004: 44) framkom att lärosätena allt mer har frångått stipendier som studiefinansiering. Det är ovan64
ligt att man inrättar stipendier av medel som lärosätena disponerar,68 utan
i den mån det är möjligt använder man medlen till utbildningsbidrag eller
doktorandanställningar. Många lärosäten tillåter inte längre att stipendier
inrättas för studiefinansiering i forskarutbildning. Personliga stipendier
från externa finansiärer förkommer dock fortfarande.
Det finns en klar tendens på lärosätena att minska användandet av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning. Samtidigt finns ett
antal stipendieprogram som riktas mot utländska sökande, vilket verkar i
motsatt riktning. Stipendieprogrammen bidrar till ökningen av utländska
doktorander, men skapar samtidigt olika försörjningsmönster för utländska respektive svenska doktorander.
Stipendier i internationella samarbeten
Svenska institutet administrerar ett antal stipendieprogram inom internationella samarbeten. Dessa stipendier varierar mellan 8 000 och 10 000
kronor per månad, det vill säga lägre belopp än de flesta lärosäten vill godkänna som miniminivå, och de löper ofta på kortare tid än de fyra år som
forskarutbildningen tar. Till de stipendier som administreras av Svenska
institutet hör också en grupp- och individförsäkring för akut sjukvård
och olycksfall.
Svenska institutets stipendier (anslagsfinansierade från Utrikesdepartementet) är ofta inriktade mot medborgare i vissa länder, exempelvis de
baltiska länderna, eller delas ut via bilaterala utbytesavtal med bland annat Kina. Sådana stipendier är i de flesta fallen avsedda för doktorander som är antagna till forskarutbildning enligt den så kallade sandwichmodellen i sitt hemland. Det förekommer dock att även det svenska lärosätet antar sådana doktorander, och en del av dessa kan därmed ingå i
denna kartläggning.
Det av Pakistan finansierade så kallade HEC-programmet är det enda
av Svenska institutets stipendieprogram som gäller hela forskarutbildningen.
Det som ofta kallas Sidastipendier är egentligen inget stipendium enligt Sida, utan en form av ersättning för dubbla omkostnader under den
tid som doktoranden är i Sverige. Denna ersättning, ”allowance”, betalas
68.I regleringsbreven föreskrivs att universitet och högskolor inte får använda
medel från statsbudgeten till stipendier för doktoranders studiefinansiering.
Det är dock tillåtet för lärosätena att använda andra medel som de disponerar
för detta ändamål.
65
utöver den lön som doktoranden får inom sin anställning vid hemmauniversitetet.
Flera lärosäten verkar uppfatta dessa ersättningar som stipendier, vilket
kan innebära viss överskattning av antalet stipendiefinansierade doktorander.69
Ett lärosäte uppger att det uppstår administrativa problem när andra
myndigheter (som inte är lärosäten och därmed delvis omfattas av andra
regler) använder medel ur statsbudgeten för stipendier som studiefinansiering på forskarnivå. Det är inte tillåtet för lärosätena själva och stipendierna måste hanteras exempelvis via doktorandernas hemland.
Enkätsvaren
Följande frågor angående doktorandernas finansiering ställdes i enkäten:
• Har ert lärosäte olika riktlinjer för finansiering av svenska respektive
utländska doktorander? Vilka är i sådana fall skillnaderna och varför
har ni valt att ha olika riktlinjer?
• Vilka riktlinjer gäller vid sjuk- och föräldraledighet för utländska doktorander (och även andra) som saknar anställning vid eller utanför lärosätet (till exempel doktorander som uppbär stipendium)?
• Vilka typer av försörjning är vanligast vid ert lärosäte inom kategorin
”övrigt” för utländska doktorander? (Är det exempelvis egna medel eller
att försörjning saknas för utbildningen?)
• Har ni någon lägsta inkomstnivå (minimigräns) för doktorander som
finansieras via stipendium eller egna medel? Om ja, vilken är minimigränsen?
Alla lärosäten anger att de har samma riktlinjer för finansieringen för utländska som för svenska doktorander. Så i teorin finns det inga skillnader,
men som beskrivits ovan ser verkligheten lite annorlunda ut. För utländska
doktorander i Sverige finns förhållandevis många stipendier att söka genom särskilda stipendieprogram. Många utländska doktorander har därför
stipendier med sig vid antagningen, vilket innebär ett finansieringstillskott
för lärosätenas forskarutbildning. Personliga stipendier förekommer även
bland svenska doktorander, men är relativt sett mindre vanligt. Det är en
69. Eftersom doktoranden är anställd vid sitt hemmauniversitet borde försörjningskategorin HTJ (anställning inom högskola) ha angetts.
66
förklaring till att andelen med stipendiefinansiering är betydligt större för
utländska doktorander än för svenska.
Riktlinjer vid sjuk- och föräldraledighet
När det gäller sjuk- och föräldraledighet agerar lärosätena väldigt olika.
En del har inga riktlinjer alls för det, medan andra eftersträvar samma
trygghet för alla doktorander. Förutom EU/EES-medborgare har de utländska doktoranderna inte rätt till sjukvård i Sverige. Visst försäkringsskydd för akut sjukvård ingår dock för de doktorander som har stipendier
via Svenska institutet. 70
Flera lärosäten har ambitionen att alla doktorander ska ha lägst den sociala trygghet som utbildningsbidrag innebär. Man avtalar om förlängning
vid sjuk- och föräldraledighet och tecknar ibland privata sjukförsäkringar.
För externa stipendier är det naturligtvis inte möjligt att utfärda riktlinjer,
utan då handlar det mer om att lärosätet får gå in med finansiering vid
behov, exempelvis kostnader för förlängning eller försäkringar. Detta förekommer vid en del lärosäten.
En del lärosäten ger däremot ingen automatisk rätt till förlängning av
finansieringen vid sjuk- och föräldraledighet, utan bedömer förlängningen
från fall till fall. Andra begränsar eventuell förlängning till sex månader.
Inom ett lärosäte kan också både hantering av förlängning och försäkringar variera. Inom en del av lärosätet kan det krävas att doktorander utan
anställning själva ska ombesörja försäkringar medan en annan fakultetsnämnd tecknar försäkringarna.
Vad ingår i försörjningskategorin ”övrigt”?
Försörjningskategorin ”övrigt” är både en restpost och en osäker form av
finansiering. Förutom studiemedel, som ingår i ”övrigt” sedan 2005, ingår exempelvis egen förmögenhet, eller ingen försörjning alls. I det senare
fallet handlar det oftast om doktorander som förbrukat sina 48 månaders
försörjning men inte är klara, utan fortsätter sin utbildning vid sidan av
annan aktivitet. I några av svaren på Högskoleverkets enkät till lärosätena framkommer också att man därutöver ibland redovisar stipendier
från, eller anställningar i, doktorandens hemland under ”övrigt”. Dessa
finansieringsformer borde inte redovisas under ”övrigt” utan i stället under försörjningsformerna stipendium (STP) respektive anställning inom
70. Statens grupp- och individförsäkring (GIF) hos Kammarkollegiet.
67
högskolan (HTJ) eller anställning utanför högskolan med möjlighet att
bedriva forskarutbildning (AUH).
Lägsta inkomstnivå för stipendier eller egna medel
De flesta lärosätena har fastställt en lägsta nivå för stipendier och egna
medel. En vanlig nivå är utbildningsbidrag minus skatt, det vill säga drygt
10 000 kronor. Vid lägre nivåer måste institutionen ordna tilläggsfinansiering. Men andra gränser förekommer också, det varierar mellan lägst
studiemedelsnivå vid ett fåtal lärosäten till doktorandanställning minus
skatt. Ett par lärosäten har en ännu något högre miniminivå.
Merparten av stipendierna via Svenska institutet är lägre än de nivåer
som normalt accepteras, vilket kan skapa problem.
En del lärosäten betonar vikten av att studiefinansieringen för utländska
doktorander noga utreds, avseende såväl nivå som försäkringar, eftersom
man inte kan utgå ifrån att doktoranden själv har kunskaper att bedöma
frågan.
Vid något lärosäte överväger man att sänka miniminivån från motsvarande lägst doktorandanställning till utbildningsbidrag i syfte att kunna
anta fler utländska doktorander.
Beräkning
Från fackligt håll framförs ofta kritik mot användningen av stipendier
som studiestöd i forskarutbildningen. Det finns många nackdelar med
stipendier och en del av dem kan åtgärdas med interna riktlinjer. Försäkringsfrågan och bristen på social trygghet kvarstår dock.
Fördelen med stipendier är att de är betydligt billigare för finansiären än
exempelvis doktorandanställning, kostnaden är mindre än hälften.
Med en enkel beräkning kan man illustrera skillnaden i kostnader.
Tabell 17. Simulering av kostnaden för att år 2007 ersätta nybörjarnas stipendier med doktorandanställning, tusental kronor.
Kostnad doktoAntal individer Motsv. omräknat Stipendiekostnad: randanställning:
med stip.
till heltidsekv.
10 tkr/mån.
25,5 tkr/mån.
Utländska
doktorandnybörjare
215
126
15 120
38 556
Svenska
doktorandnybörjare
111
60
7 200
18 360
Totalt
326
186
22 320
56 916
68
I exemplet ovan utgår vi från en miniminivå för stipendier om 10 000 kronor per månad och en lön på 17 000 kronor (lågt räknat) för en doktorandanställning. För anställningen tillkommer cirka 50 procent sociala avgifter, vilket innebär en total månadskostnad för doktorandanställningen om
25 500 kronor. Månadskostnaden per heltidsekvivalent har multiplicerats
med 12 för att vi ska komma fram till en årlig kostnad.
Om man räknar med kostnaden för hela året, det vill säga månadskostnaden gånger 12 så kostar stipendierna drygt 22 miljoner kronor. Doktorandanställning för motsvarande antal skulle kosta 57 miljoner kronor, det
vill säga drygt det dubbla.
Dessutom kommer en stor del av stipendierna från icke-statliga finansiärer i Sverige eller utomlands som kanske inte skulle acceptera att betala
ut beloppet som del av finansiering för doktorandanställning i stället. Om
lärosätena inte skulle ta emot stipendierna skulle det innebära att hela kostnaden för doktorandanställningen bli en merkostnad för lärosätena, inte
bara mellanskillnaden.
Reflektioner
Här pågår två utvecklingsvägar avseende doktorandernas finansiering,
som verkar i motsatt riktning. Å ena sidan anser många, inklusive regeringen, 71 att stipendier inte bör användas som studiefinansiering i forskarutbildning. Å andra sidan finansierar regeringen via utrikesdepartementet
och Svenska institutet stipendier för utländska doktorander. Detta strider
säkert inte mot några gällande regler, men skapar administrativa problem
på lärosätena som inte själva får använda medel från statsbudgeten för stipendier. Här skulle regeringen kunna välja att agera konsekvent och inte
längre inrätta stipendier för studiefinansiering, varken för utländska eller
för svenska doktorander.
Av Högskoleverkets enkätundersökningar såväl i anslutning till denna
studie som till den tidigare kartläggningen av stipendieförekomsten framgår att lärosätena är väl medvetna om de nackdelar som stipendiefinansiering innebär för doktoranderna och oftast handlar därefter. Man inrättar
inte längre egna stipendier för studiefinansiering på forskarnivå. Likväl
förekommer många olika sorters externa stipendier som riktas direkt till
71. Se bland annat regeringens uppdrag till Högskoleverket att kartlägga stipendier
som studiefinansiering inklusive en ambition att begränsa lärosätenas användning av stipendier som studiefinansiering (Högskoleverkets rapport Kartläggning av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning, 2006:44).
69
doktoranden, det vill säga medel som lärosätena inte disponerar, men som
innebär en resurs för studiefinansiering. Att säga nej tack till sådana stipendier skulle sannolikt innebära färre antagna doktorander. Därför väljer
de flesta universiteten och högskolorna att tillåta externa stipendier, men
försöker i många fall kompensera stipendiatens otrygghet med interna
riktlinjer om försäkringar och hur försörjningen ska hanteras vid sjukdom
och föräldraledighet.
Tillgången på personliga stipendier till doktorander, såväl utländska
som svenska, reglerar sannolikt i stor utsträckning förekomsten av stipendier som studiefinansiering i forskarutbildning. Under senare år har
det skapats ett antal stipendieprogram, såväl i Sverige som i andra länder,
vilka riktas mot utländska sökande. Det torde vara förklaringen till att
andelen utländska doktorander med stipendier som studiefinansiering är
förhållandevis stor.
I Sverige är ambitionen att skapa en trygg studiefinansiering för doktoranderna. De anslagsfinansierade stipendier som administreras av Svenska
institutet skulle därför kunna ersättas av doktorandanställningar. Det
kommer emellertid fortfarande att finnas stipendier i andra länder avsedda för studiefinansiering för doktorander, vilka bidrar till det svenska
systemets samlade forskningsfinansiering.
Ytterligare åtgärder för att skapa en tryggare studiesituation för doktorander vore att reglera lärosätenas användning av stipendier, bland annat
så att doktorander vid sjuk- och föräldraledighet får automatisk förlängning som vid behov bekostas av lärosätena. 72 Vidare kunde man införa en
standardförsäkring som omfattar stipendiater.
72.På Sveriges universitets- och högskoleförbunds hemsida framgår att SUHF:s
förbundsförsamling i november 2008 diskuterat ett förslag till rekommendationer för användning av stipendier för studiefinansiering. Bland annat avser man
att bearbeta externa finansiärer för att få använda stipendier enligt vissa riktlinjer. Det pågår således ett arbete inom sektorn, vilket kan utgöra grund för ett
fortsatt arbete.
70
Genomströmning
Olika regeringar har genom åren gett uttryck för att genomströmningen i
forskarutbildningen är viktig ur effektivitetssynpunkt. Till exempel så var
ett av målen med 1998 års forskarutbildningsreform att öka genomströmningen i forskarutbildningen.
Utifrån lärosätenas perspektiv är en hög genomströmning viktig inte
minst med hänsyn till de ekonomiska ramarna – doktoranderna behöver
krasst uttryckt helst avlägga examen innan försörjningen upphör. En hög
genomströmning underlättar också för lärosätena att uppfylla de examensmål som regeringen angivit för utbildning på forskarnivå i regleringsbreven.
Doktoranderna själva har egna motiv för att bli klara; det kan till exempel handla om att kunna söka arbeten där en forskarexamen är ett krav
eller åtminstone en tillgång.
Genomströmningen i forskarutbildningen är således en viktig fråga att
belysa. Mot bakgrund av att de utländska doktoranderna har ökat kraftigt är det väsentligt att kartlägga hur genomströmningen ser ut i denna
grupp. Vad vi känner till har det inte presenterats någon sådan nationell
redovisning under 2000-talet.73
I detta kapitel kommer vi att studera genomströmningen för de svenska
respektive utländska doktoranderna med avseende på (1) i vilken utsträckning de avslutar sin utbildning inom en viss tid (examenskvot) och (2) studietid (brutto och netto) för dem som har avlagt examen.74
73. I en tidigare rapport om utländska doktorander (som främst handlar om doktorander från länder utanför Norden och EU), som Högskoleverket publicerade
1998 (1998:40) ingår en analys av genomströmningen, men måttet på genomströmning (examenskvot) är oprecist eftersom det utgår från registrerade doktorander och inte nybörjare. Dessutom urskiljdes de utländska doktoranderna
med hjälp av medborgarskap vid denna tid, vilket leder till en överskattning av
antalet utländska doktorander.
74. Ett annat mått på genomströmning är avhopp. Universitets- och högskoleregistret saknar dock information om doktorander som har avbrutit sina studier. Vi
provade inledningsvis att konstruera ett eget mått på avhopp utifrån uppgifter
om doktorandernas aktivitet, men vid analysen kvarstod alltför många oklarheter med det konstruerade måttet. Därmed inte sagt att det är omöjligt att
utveckla ett mått för avhopp, men det har åtminstone inte varit genomförbart
inom ramen för detta projekt.
71
•
•
•
•
•
•
I sammanfattning lyder resultaten:
Av nybörjarna i forskarutbildning åren 1997–2002 var det en klart
större andel av de utländska än av de svenska doktoranderna som hade
avlagt doktorsexamen inom elva terminer (cirka fem år). I den utländska gruppen hade 55 procent avlagt doktorsexamen inom denna tid,
medan endast 34 procent hade gjort detsamma i den svenska gruppen.
Åtta år efter nybörjarterminen är skillnaden i genomströmning mindre mellan de två doktorandgrupperna, men fortfarande är det en
större andel i den utländska än i den svenska gruppen som har avlagt
doktorsexamen (74 respektive 62 procent).
De utländska doktoranderna avlade också doktorsexamen i högre grad
än svenska doktorander inom sex olika ämnesområden.
En av anledningarna till att examenskvoten (andel av doktoranderna
som har avlagt examen efter ett visst antal år) är högre för de utländska doktoranderna är förmodligen att det är en större andel av de
svenska än av de utländska doktoranderna som avslutar forskarstudierna med en licentiatexamen, vilket analyserna inte har tagit hänsyn
till (endast doktorsexamen har beräknats).
När genomströmningen har beräknats med hjälp av studietid för dem
som har avlagt doktorsexamen visar det sig att bruttostudietiden (den
totala tiden i forskarutbildningen) är längre för svenska än för utländska doktorander.
Även när nettostudietiden beräknas (den tid som doktoranderna ägnar åt forskarstudierna) befinner sig de svenska doktoranderna i forskarutbildningen en längre tid än de utländska. Men skillnaden är
liten, uppskattningsvis drygt två månader, vilket talar för att den
längre bruttostudietiden för de svenska doktoranderna hänger ihop
med fler avbrott (föräldraledighet etc.) och studier på deltid (institutionstjänstgöring eller forskarstudier kombinerat med annat arbete).
Detta bidrar också till den relativt sämre genomströmningen för
svenska doktorander mätt med hjälp av examenskvot.
Examenskvot
Examenskvoten är en enkel beräkning av hur stor andel av doktoranderna
som har avlagt examen efter ett visst antal år eller terminer (tidsspannet
kan variera). Tiden i forskarutbildningen motsvarar bruttostudietiden,
det vill säga ingen hänsyn tas till om studierna bedrivs på deltid eller om
72
doktoranden gör studieuppehåll av någon orsak (till exempel föräldraledighet).
I denna undersökning har examenskvoterna beräknats för de doktorander som påbörjade forskarutbildningen under åren 1997 till och med 2002.
Endast examenskvoterna för doktorsexamen ingår i analysen.75
Den nominella studietiden för en doktorsexamen är fyra år.76 Men med
hänsyn till att ganska många doktorander har en kombination av 80 procent forskarstudier och 20 procent institutionstjänstgöring, vilket ger bruttotiden fem studieår, väljer vi detta tidsintervall för vår analys. Dessutom
får fem år motsvaras av elva terminer. Den generösa avrundningen beror
på att vi saknar uppgift om när under terminen som en doktorand påbörjar eller avslutar studierna.
Tabell 18. Andel av doktorandnybörjarna åren 1997–2002 som har avlagt doktorsexamen
inom 11 terminer (cirka 5 år).
Ämnesområde
Svenska doktorander Utländska doktorander Skillnad i examensAndel (%)
Andel (%)
kvot mellan
Antal
doktorsAntal
doktorsutländska och
nybörjare
examen
nybörjare
examen svenska doktorander
Humaniora
1 388
16
111
30
Medicin
4 842
49
1 085
64
15
Naturvetenskap
2 963
41
903
59
18
Samhällsvetenskap
2 760
21
297
38
17
Teknikvetenskap
4 090
28
1 166
48
20
418
37
167
67
30
16 873
34
3 756
55
21
Skogsvetenskap
Totalt*
14
Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci.
Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap
Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering.
* Inkluderar även övrigt ämnesområde (som är för litet för att redovisas enskilt).
Skillnaden i genomströmning mellan svenska och utländska doktorander
är mycket stor – efter fem års studier har 55 procent av de utländska doktoranderna, men endast 34 procent av de svenska, avlagt doktorsexamen.
Skillnaden är således hela 21 procentenheter mellan de två doktorandgrupperna. Denna skillnad kan i viss utsträckning bero på att de utländska
doktoranderna, i jämförelse med de svenska, i något högre grad studerar
ämnen med hög genomströmning och i något lägre grad ämnen med låg
75. För att även inkludera licentiatexamina krävs någon form av definition av när
studierna ska antas ha avslutats med denna examen.
76. Motsvarar 240 högskolepoäng (se bilaga 2 – Examensordning i högskoleförordningen).
73
genomströmning.77 Men i stort måste dock förklaringen vara en annan på
grund av följande tydliga mönster: inom samtliga sex breda ämnesområden är examenskvoten klart större för de utländska än för de svenska doktoranderna. Minst skillnad, i procentandelar räknat, finns inom humaniora (en skillnad om 14 procentandelar) och störst inom skogsvetenskap
(hela 30 procentenheter).78
Behöver svenska doktorander mer tid?
Kvarstår skillnaden mellan svenska och utländska doktorander efter ytterligare några år, eller har den då utjämnats? En uppföljning av doktorandnybörjarna under åren 1997 till och med 1999 sammanslagna ger en
population av 1 726 utländska nybörjare och 8 453 svenska.79 Åtta år (17
terminer) efter att de började i forskarutbildningen har 74 procent av de
utländska doktoranderna och 62 procent av de svenska avlagt doktorsexamen. Examenskvoterna för de två grupperna har således närmat sig
varandra, men fortfarande finns en kvarstående skillnad om 12 procentenheter.
Inte heller har skillnaderna i genomströmning mellan svenska och utländska doktorander inom de olika ämnesområdena försvunnit helt. Skillnaden är nu minst inom medicin och naturvetenskap (7 procentenheter).
Fortfarande är skillnaden störst inom skogsvetenskap: hela 85 procent i den
utländska doktorandgruppen har avlagt doktorsexamen mot 61 procent i
den svenska.
Är licentiatexamen otillräckligt för utländska doktorander?
En viktigare aspekt, som vi inte har tagit hänsyn till, är att vi endast följer hur stor andel som har avlagt doktorsexamen. Därmed missar vi de
doktorander som avlägger licentiatexamen och sedan inte fortsätter till en
doktorsexamen. Sedan år 2002 är det till och med möjligt att antas till
forskarutbildning med licentiatexamen som slutmål (vilket i sig inte säger
77. I jämförelse med svenska doktorander så är det till exempel en mindre andel av
de utländska doktoranderna som studerar samhällsvetenskap och humaniora
(låg genomströmning) och en större andel som studerar naturvetenskap (hög
genomströmning).
78. Humaniora och skogsvetenskap har dock det lägsta antalet utländska doktorander, varför man ska vara lite försiktig med slutsatserna för dessa enskilda ämnen. Det viktigaste resultatet är att skillnaderna mellan utländska och svenska
doktorander uppträder så tydligt inom samtliga ämnesområden.
79. Om vi beräknar examenskvoter på åtta år så är 1999 den senaste nybörjarkohorten vi kan räkna på.
74
något om huruvida doktoranden kommer att avsluta doktorandstudierna
med en licentiatexamen, eftersom flera ändå fortsätter till en doktorsexamen). Det vi vet är att svenska och utländska doktorander har antagits
till licentiatexamen som slutmål i samma utsträckning.80 Kärnfrågan är
emellertid om någon av grupperna i högre grad avslutar sina forskarstudier
med en licentiatexamen. Detta har vi inte uppgift om. Men eftersom licentiatexamen förekommer i få andra länder är det inte orimligt att tro att
svenska doktorander oftare än utländska avslutar sina forskarstudier med
en licentiatexamen. Om det förhåller sig på det viset så har examenskvoten framför allt underskattats för de svenska doktoranderna. Ett lärosäte
har uttryckt sig på ett sätt som ger stöd för denna slutsats: ”En utländsk
doktorand kan inte avsluta sina studier med licentiatexamen eftersom ingen
vet vad denna examen innebär i doktorandens hemland. Handledarna måste
följaktligen se till att doktoranden kommer i mål med en doktorsexamen.”
(Kungl. Tekniska högskolan)
Är utländska doktorander för snabba?
Om förkunskaperna är bättre i den utländska än i den svenska doktorandgruppen skulle detta kunna ”förklara” en del av skillnaden mellan grupperna. Vi saknar dock sådan information. Det vi kan göra är att studera
om det är vanligt att utländska doktoranderna blir klara innan den nominella tiden om fyra år.
Låt oss titta närmare på examenskvoten efter sju terminer, vilket alltså
är kortare än den nominella tiden.81 Resultatet är tydligt: en större andel
av de utländska än av de svenska doktoranderna har avlagt doktorsexamen
på den korta tiden. Om vi slår samman samtliga nybörjare åren 1997–2004
så är det 5 procent i den svenska gruppen som har avlagt doktorsexamen
inom sju terminer och hela 14 procent bland de utländska doktoranderna.
80.Av samtliga nybörjare åren 2002 till och med 2007 hade 15 procent av de
svenska doktoranderna och 16 procent av de utländska antagits till licentiatexamen.
81. En försvårande omständighet är att 6 kapitlet i högskoleförordningen sedan
2007 anger att det är möjligt för en student att tillgodoräkna sig annan utbildning. För doktorandernas del innebär det bland annat att de har möjlighet att
tillgodoräkna sig högskolepoäng från studier på den avancerade nivån (nivå 2)
i forskarutbildningen (nivå 3). Av detta följer att doktorander kan avlägga doktorsexamen på till exempel nio terminer totalt sett, men att endast sju av dessa
finns registrerade på forskarnivå (vilket är den nivå som vi här mäter). I denna
undersökning bör dock denna förändring i högskoleförordningen ha liten betydelse eftersom den stora majoriteten av doktorander har avlagt doktorsexamen
innan 2007. Dessutom verkar det rimligt att anta att användandet av tillgodoräknande inte har implementerats fullt ut ännu.
75
En liknande skillnad mellan den svenska och utländska gruppen finns för
varje ämnesområde. I medicin är det så många som 24 procent i den utländska gruppen som har avlagt doktorsexamen på sju terminer (jämfört
med 12 procent i den svenska gruppen, vilket ju också är en hög siffra, men
ändå betydligt lägre än i den utländska).
Att utländska doktorander i större utsträckning än svenska avlägger examen ”för fort” kan, utöver bättre förkunskaper från grundutbildningen,
möjligen också bero på att de utländska doktoranderna har genomgått
delar av forskarutbildningen i sitt hemland. I enkäten till lärosätena har
det framkommit att det förekommer att doktorander genomför delar av
forskarutbildningen i sitt hemland och delar av den i Sverige. Arrangemanget kallas ofta för sandwichmodellen. Om det förekommer att dessa
doktorander först genomför en del av forskarutbildningen i sitt hemland
och därefter antas till svensk forskarutbildning, så blir naturligtvis studietiden i svensk forskarutbildning kort. Vi saknar kännedom om och i vilken
utsträckning detta förekommer, men det är ändå en möjlighet.
Andra förklaringar?
Finns det några ytterligare förklaringar till att genomströmningen, oavsett
tidsspann, är bättre för utländska än för svenska doktorander? Det skulle
kunna vara så att de utländska doktoranderna studerar på heltid i större
utsträckning än de svenska, samt att de gör färre avbrott; två förhållanden som båda påverkar bruttostudietiden (som ligger till grund för beräkningen av examenskvoter). En typ av avbrott i studierna utgör föräldraledighet. En rimlig hypotes är att det är vanligare med föräldraledighet i
den svenska gruppen jämfört med den utländska.
Eftersom utländska doktorander finansierar studierna med hjälp av stipendier i större utsträckning än vad svenska doktorander gör, och doktorander med stipendiefinansiering av skatteskäl inte får undervisa, kan
detta tyda på att de utländska doktoranderna kan lägga jämförelsevis mer
tid på sina studier. Detta förhållande kan samtidigt öka undervisningsbördan för de svenska doktoranderna så att deras tid för forskarstudier minskar. Möjligen kan de svenska doktorandernas undervisning också tyngas
av att de utländska doktoranderna endast i begränsad utsträckning kan
undervisa på svenska.
En annan aspekt på skillnaderna i genomströmning är förstås att de
utländska doktoranderna kan vara ovanligt flitiga, ambitiösa och kompetenta, vilket också några lärosäten har skrivit i sina svar (man har dock inte
gjort någon jämförelse med svenska doktorander). Möjligen kan också de
76
utländska doktorandernas speciella situation, detta att de befinner sig i ett
annat land, frambringa ett visst beteende: man önskar kanske återvända
till sitt hemland så snabbt som möjligt82 eller också kanske man har ett
begränsat nätverk av vänner i Sverige att umgås med och därför ägnar sig
i mycket hög grad åt studierna.
Det är ganska vanligt att doktorander påbörjar forskarstudier utan att
vara antagna. I Högskoleverkets enkätundersökning Doktorandspegeln
2008 hade 40 procent av doktoranderna som svarat uppgett att de deltagit
i forskarutbildning innan de blev antagna (19 procent ägande sig åt forskarstudier en–sex månader före antagning, 9 procent sju–tolv månader
och 12 procent mer än ett år). Undersökningen redovisar dock inga uppgifter om eventuella skillnader i ”förstudier” mellan svenska och utländska doktorander.
Men alldeles oavsett orsakerna till skillnaden i genomströmning mellan
svenska och utländska doktorander, kan vi konstatera att det åtminstone
inte finns någon uppenbar anledning till oro för hur den utländska gruppen klarar doktorandstudierna i Sverige. Naturligtvis kan det finnas problem i enskilda fall, men det gäller också för svenska doktorander.83
Studietid
Studietiden beräknas för de doktorander som har avlagt doktorsexamen.84
Den är ett bra komplement till övriga mått på genomströmning framför
allt för att också nettostudietiden kan beräknas, det vill säga den tid som
har ägnats åt just forskarstudierna fram till examen (tid för annat, till exempel institutionstjänstgöring och föräldraledighet, har räknats bort).
Eftersom de utländska doktoranderna trots allt är färre är de svenska
doktoranderna har de tre senaste åren slagits samman, och således avser uppgifterna om studietid för doktorsexamen åren 2005 till och med
2007.
82.Doktorander finansierade via Sida är enligt uppgift från Sida anställda vid hemlandets universitet och har i många fall sina familjer kvar i hemlandet.
83. Detta konstaterande gäller den kvantitativa bilden, det vill säga hur snabbt
och i vilken utsträckning de utländska doktoranderna avlägger examen. Den
kvalitativa bilden, det vill säga vilken kompetens doktoranderna tillgodogör sig
under utbildningen, har vi inte mätt, och vi vet inte om svenska och utländska
doktorander har samma möjligheter till att nå upp till de mål som har fastställts
i examensordningen.
84.Vi har inte beställt uppgifter om studietid för licentiatexamina, utan har valt att
här begränsa analysen till enbart doktorsexamina.
77
Bruttostudietiden85 för de utländska doktorerna är tio terminer (ungefär
fem år) medan den är tolv terminer för de svenska. Att det skulle finnas
en skillnad var förväntat eftersom den tidigare analysen av examenskvoter
(som också utgår från bruttostudietiden) visade på en snabbare genomströmning för utländska doktorander än för svenska.
Men finns det då någon skillnad i nettostudietid? Med andra ord, är de
utländska doktoranderna också snabbare när vi endast medräknar den tid
som doktoranderna har ägnat åt själva studierna? Det vi ser är att de utländska doktorerna faktiskt också är snabbast i nettostudietid räknat. De
svenska doktorerna blir i genomsnitt klara på 8,5 terminer och de utländska redan på 8,1 terminer.86 Denna skillnad om 0,4 terminer motsvarar
lite drygt två månader, vilket måste ses som en liten skillnad. Detta talar
för att den längre studietiden för svenska doktorander totalt sett (brutto)
jämfört med utländska, som vi mätt med hjälp av såväl examenskvot som
bruttostudietid, till största delen hänger ihop med att de svenska doktoranderna oftare studerar på deltid (institutionstjänstgöring eller annat arbete)
och har fler avbrott (föräldraledighet etc.).
Nettostudietiden inom de olika ämnena skiljer sig åt, men i de flesta fall
har de utländska doktoranderna kortare studietid än de svenska. Undantaget är medicin, där svenskarna, speciellt svenska män, har den kortaste
studietiden. De svenska manliga doktoranderna i medicin har en studietid om sex terminer netto vilket är lite väl kort tid för att siffran ska vara
trovärdig. Ett enkelt sätt att förkorta studietiden är förstås att inte anta
doktoranderna förrän de har läst någon eller några kurser eller påbörjat
skrivarbetet. En speciell analys av det datamaterial som samlades in till
Doktorandspegeln 2008 ger stöd för att det är vanligare i medicin (inklusive farmaci) än i doktorandgruppen totalt sett att ha bedrivit forskarstudier under ganska lång tid före antagning.87 Däremot vet vi fortfarande
inte om det finns någon skillnad i detta hänseende mellan svenska och
utländska doktorander.
85. Det värde som redovisas i tabellerna är studietiden mätt med hjälp av medianantal terminer, det vill säga studietiden för den person som ligger i mitten av
fördelningen.
86.Nettostudietiden tar hänsyn till rapporterad aktivitet för varje termin varför
måttet innehåller decimaler.
87. Enligt uppgift i Högskoleverkets utvärdering av utbildning på forskarnivå inom
medicin, vårdvetenskap och farmaci (Högskoleverket 2008:12, sidan 11) hade
43 procent av dessa doktorander bedrivit forskarstudier minst sju månader före
antagning. Motsvarande andel i gruppen som helhet var 21 procent (se Doktorandspegeln 2008, Högskoleverket 2008:23, fråga 2 i enkätbilagan).
78
Tabell 19 a. Studietid brutto (medianantal terminer) för doktorsexamina 2005–2007.
 
Ämnesområde
Svenska doktorander
Utländska doktorander
Kvinnor
Män
Alla
Kvinnor
Män
Alla
Humaniora
16
14
15
12
10
11
Medicin
11
10
11
9
9
9
Naturvetenskap
12
11
11
10
10
10
Samhällsvetenskap
14
13
14
10
11
11
10
Teknikvetenskap
12
12
12
11
10
Skogsvetenskap
12
11
12
10
9
9
Övrigt ämnesområde
12
11
11
11
9
11
Totalt
12
12
12
10
10
10
Tabell 19 b. Studietid netto (medianantal terminer) för doktorsexamina 2005–2007.
 
Ämnesområde
Humaniora
Medicin
Svenska doktorander
Kvinnor
Män
Alla
Utländska doktorander
Kvinnor
Män
Alla
10,0
9,7
9,8
8,7
7,3
8,7
7,8
6,0
7,3
7,9
7,6
7,7
Naturvetenskap
8,6
8,5
8,5
8,3
8,3
8,3
Samhällsvetenskap
9,3
9,3
9,3
8,7
9,1
9,0
Teknikvetenskap
8,7
8,7
8,7
8,4
8,0
8,1
Skogsvetenskap
8,8
8,6
8,8
8,5
8,0
8,0
Övrigt ämnesområde
7,8
8,0
7,8
7,9
5,3
7,7
Totalt
8,6
8,5
8,5
8,2
8,1
8,1
Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci
Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap.
Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering.
79
Vad gör de utländska doktorerna
efter sin examen i Sverige?
I de föregående kapitlen har vi visat att både antalet och andelen utländska
doktorander har ökat stort de senaste åren. Vi har också visat att de utländska doktoranderna har bättre genomströmning än de svenska och att
de generellt sett har en mindre säker försörjning under sin doktorandtid.
För att komplettera bilden ytterligare är det intressant att beskriva vad de
utländska doktoranderna gör efter sin examen i Sverige. I hur stor utsträckning stannar de kvar i landet? Finns det några hinder för de utländska
doktorer som vill stanna? För dem som stannar, hur fungerar etableringen
på arbetsmarknaden? Inom vilka yrken återfinns de utländska doktorerna?
Och går det att se skillnader mellan utländska doktorer av olika kön, inom
olika forskningsämnen eller från olika länder vad gäller de här aspekterna?
Dessa frågor vill vi belysa i följande avsnitt.
I korta drag visar resultaten:
• Av de utländska doktorander som avlade en doktorsexamen åren 1997
till och med 2001 fanns 44 procent kvar i Sverige fem år efter doktorsexamen, medan 43 procent hade emigrerat och 12 procent inte gick
att följa upp (på grund av ofullständigt personnummer). Mindre än 1
procent pendlade till Danmark eller Norge.
• Av de svenska doktorander som hade avlagt doktorsexamen under
samma period, var det 91 procent som befann sig i Sverige fem år efter
examen.
• Av de utländska doktorander som stannade kvar i Sverige efter avlagd
doktorsexamen, var det en mindre andel (77 procent) som hade lyckats etablera sig på den svenska arbetsmarknaden jämfört med svenska
doktorander (87 procent var etablerade).
• Bland såväl utländska som svenska doktorander som var etablerade
på arbetsmarknaden fem år efter doktorsexamen var universitets- och
högskolelärare det enskilt vanligaste yrket (35 procent i båda grupperna).
81
Kort om metodiken
Det statistiska underlag som presenteras här baseras på de individer som
tog en doktorsexamen under åren 1997 till och med 2001. Underlaget går
att analysera utifrån en rad olika variabler: om doktorerna är svenska eller
utländska, ursprungsland/region, kön, examensår och ämnesområde etc.
De examinerade har följts upp fem år efter examen. Materialet är analyserat för att man ska se i vilken utsträckning doktorerna stannat i Sverige
respektive emigrerat. Ytterligare två grupper redovisas också inledningsvis,
dels de som pendlade88 och dels de som hade ofullständigt personnummer. Med dem som stannat går vi vidare för att se hur väl de etablerat sig
på den svenska arbetsmarknaden. Har de etablerat sig, haft en osäker eller
svag ställning, eller har de stått utanför arbetsmarknaden? I gruppen som
etablerat sig på arbetsmarknaden har vi även undersökt vilka yrken de hade
fem år efter sina respektive examensår.
Lite basfakta om populationen
Som visats tidigare har antalet disputerade ökat under perioden 1997 till
2001. För de svenska doktorerna har antalet examinerade gått från 1 561 år
1997 till 2 002 år 2001, en ökning med 28 procent. De utländska doktorerna har ökat från 230 till 401, det vill säga med 74 procent. Den relativt
sett större ökningen av utländska doktorer speglas också i att deras andel
av de examinerade har ökat från 13 procent år 1997 till 17 procent 2001.
88.Pendlare definieras som en person som finns med i det svenska befolkningsregistret men har sin huvudsakliga inkomst från Danmark eller Norge.
82
Figur 8. Antal examinerade doktorer under åren 1997–2001.
2 000
1 800
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
0
1997
1998
Svensk doktorand
1999
2000
2001
Utländsk doktorand
I den grupp som följs upp i det här avsnittet, det vill säga de som tog en
doktorsexamen under perioden 1997–2001, utgjorde de utländska doktorerna 15 procent av samtliga examinerade. Deras ämnesfördelning skiljer sig något från de svenska doktorernas. De utländska doktorerna var
vanligast inom ämnesområdet skogsvetenskap där de utgjorde 20 procent,
därefter kom naturvetenskap (19 procent), medicin (17 procent) och teknikvetenskap (16 procent). Inom samhällsvetenskap och humaniora var de 7
procent och de utgjorde även en liten andel inom övriga forskningsämnesområden (6 procent).
Sammanlagt var 32 procent av de utländska doktorerna kvinnor under
den här perioden. Av de svenska doktorerna var 37 procent kvinnor.
Närmare hälften av de utländska doktorerna stannar
Av de svenska doktorer som tog en examen mellan 1997 och 2001, totalt
sett 8 899 personer, befann sig 91 procent i Sverige fem år efter examen.
Av de 1 517 utländska doktorerna var 44 procent kvar i Sverige fem år efter
examen medan 43 procent hade emigrerat. 12 procent hade ofullständigt
personnummer vid examenstillfället och går därför inte att följa upp ef-
83
ter examen.89 Gruppen pendlare stod för mindre än en procent av både
de svenska och de utländska doktorerna. Om man tittar på andelen som
stannar respektive emigrerar av de utländska doktorerna så har den varit
relativt konstant under den aktuella femårsperioden, även om antalet som
har disputerat har ökat.
Figur 9. Antalet utländska doktorer som hade stannat, emigrerat, hade ofullständigt personnummer eller var pendlare av dem som avlagt doktorsexamen 1997–2001.
800
700
600
500
400
300
200
100
0
Stannare
Emigrant
Ofullständigt
personnr
Pendlare
De kvinnliga utländska doktorerna stannade i större utsträckning än de
manliga, 51 jämfört med 41 procent. Andelen kvinnor respektive män som
har ett ofullständigt personnummer är lika stor, vilket innebär att den felkällan sannolikt inte påverkar de könsskillnader man ser här.
Vanligast att sydamerikanerna lämnar Sverige efter examen
Totalt sett var alltså ungefär hälften av de utländska doktorerna som går
att följa upp, det vill säga de som har ett personnummer, kvar i Sverige
fem år efter examen. En vidare analys visar dock att mönstren varierar
mellan olika ursprungsregioner. De som stannat i störst utsträckning är
doktorerna från Europa utom EU och Norden,90 62 procent, och från EU
89. Personer med ofullständigt personnummer finns inte med i befolkningsregistret. Det innebär att de här individerna inte går att följa efter examen och de kan
i teorin därför höra till vilken som helst av grupperna emigranter, stannare och
pendlare. De 12 procenten är därför en potentiell felkälla i de vidare analyserna
då analyserna bygger på dem som stannat i Sverige. Det finns dock information
om gruppen utan fullständiga personnummer vad gäller kön och ämnesområde, men ursprungsland saknas för majoriteten av dem.
90.Gruppen utgörs till två tredjedelar av personer från Ryssland.
84
utom Norden, 58 procent. Stannat i minst utsträckning har doktorerna från
Sydamerika och Norden utom Sverige gjort, med 32 respektive 36 procent.
Bland doktorerna från Oceanien stannade 23 procent, men här består den
totala gruppen endast av 13 individer.91 Doktorerna från Asien utgör som
sagts tidigare den största utländska gruppen i den svenska forskarutbildningen och bland dem var 49 procent kvar i Sverige fem år efter examen.
Figur10.Andel utländska doktorer (examen 1997–2001) från olika regioner som stannat i
Sverige fem år efter doktorsexamen*.
Europa utom
EU och Norden
n=100
EU utom Norden
n=381
Nordamerika
n=84
Asien
n=484
Afrika
n=100
Norden utom Sverige
n=122
Sydamerika
0%
n=41
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
* Grupper med färre än 40 individer presenteras inte i figuren.
Som beskrivits tidigare saknade 12 procent av de utländska doktorerna ett
fullständigt personnummer, vilket motsvarar 184 personer. För de allra
flesta i den här gruppen är även ursprungslandet okänt och de ingår inte
i figuren ovan. Det innebär att den här tämligen stora gruppen teoretiskt
sett kan vara fördelad hur som helst vad gäller ursprungsland, och den
kan därmed förändra de resultat som presenteras här. För att få någon
ledning i frågan, exempelvis om det varit vanligt att nordiska medborgare
inte haft ett svenskt personnummer av något skäl, har vi översiktligt tittat på listan med namn på de här personerna. Utifrån namnen finns det
ingen anledning att tro att personerna med okänt personnummer kommer
från någon särskild del av världen, och det är sannolikt att uppgifterna i
figuren ovan står sig.
91. Gruppen består till största del av personer från Australien.
85
Tekniker och samhällsvetare stannar
En analys av gruppen utländska doktorander utifrån ämnesområde visar
att de stannar respektive emigrerar i olika utsträckning. Bland doktorerna
inom teknikvetenskap respektive samhällsvetenskap stannade flest, 50 procent. Det kan jämföras med 23 procent bland doktorerna inom skogsvetenskap. Inom de övriga ämnesområdena varierar andelen som har stannat i
Sverige mellan 40 och 50 procent, alltså inga stora skillnader jämfört med
områdena teknikvetenskap respektive samhällsvetenskap. Man ska dock ha
i åtanke att andelen personer med ofullständiga personnummer varierar
mellan ämnesområdena, och att det kan påverka de här resultaten.
En förklaring till att relativt många doktorer inom ämnesområdet skogsvetenskap inte stannar i Sverige efter examen kan vara att SLU har forskningssamarbete med Sida i form av att ge forskarutbildning till personer
från tredje världen. Avsikten i det här fallet är just att de utbildade doktorerna återvänder till sina ursprungsländer med sin nya kompetens.
Hur ser möjligheterna att stanna i Sverige ut egentligen?
Som redovisas ovan varierar det i vilken utsträckning doktorer från olika
regioner har stannat i Sverige respektive emigrerat efter sin examen. En
möjlig förklaring till det skulle kunna vara att reglerna för att få arbetstillstånd i Sverige varierar beroende på vilket land man kommer ifrån.
Inom EU/EES92 råder fri rörlighet på arbetsmarknaden vilket innebär
att EU/EES-medborgare inte behöver söka arbetstillstånd i Sverige.93 För
medborgare i länder utanför EU/EES ändrades reglerna för arbetstillstånd
den 15 december 2008. Fram till dess krävdes att arbetsförmedlingen gjorde
en arbetsmarknadsprövning för att en medborgare från ett land utanför
EU/EES (en så kallad tredjelandsmedborgare) skulle få arbetstillstånd.
Den prövningen syftade till att se om den sökta kompetensen fanns inom
EU/EES och om den inte bedömdes göra det kunde tredjelandsmedborgaren anställas. De nya reglerna för arbetskraftsinvandring innebär att det
idag är arbetsgivaren, inte arbetsförmedlingen, som avgör om det finns
behov av att anställa medborgare från ett annat land. För de utländska
doktorer som har tagit en examen i Sverige har de tidigare reglerna för
tredjelandsmedborgare i praktiken inte varit något problem enligt arbets-
92. De 27 EU-länderna samt Norge, Island och Liechtenstein.
93. För mer information om regler kring arbetskraftsinvandring, se www.migrationsverket.se.
86
förmedlingen. Den uppfattningen stämmer väl med den bild som verket
fått av några lärosäten och doktorandorganisationer.
De doktorer som stannade i störst utsträckning var alltså från Europa
utom EU och Norden och från EU utom Norden. Den första gruppen är
alltså medborgare från länder utanför EU/EES och den andra är medborgare inom EU/EES. De här mönstren stämmer väl med resonemangen
ovan om att det i första hand inte är svårigheter att få arbetstillstånd som
gör att doktorer från olika regioner stannar i olika utsträckning i Sverige.
Det blir intressant att se framöver om de ändrade och på papperet mindre hårda reglerna kommer att göra skillnad i hur många utländska doktorer som väljer och har möjlighet att stanna i Sverige.
Hur påverkar emigration och immigration examensmålen?
Regeringen har satt examensmål för forskarutbildningen inom olika vetenskapsområden, fördelat per lärosäte. Examensmålen anger det minsta
antal examina som bör uppnås under en given tidsperiod.94 En intressant
fråga att ställa sig är hur man ska se på examensmålen i relation till det
faktum att en relativt stor andel av de utbildade doktorerna lämnar Sverige efter sin examen. Som vi sett tidigare hade åtminstone 43 procent av
de utländska doktorerna emigrerat fem år efter examen. Om man ser till
hela examenspopulationen åren 1997–2001, både svenska och utländska
doktorer, så är det 14 procent som har emigrerat fem år efter examen, men
siffran varierar mellan olika vetenskapsområden (se tabell 20).
Högskoleverket följer årligen upp hur examensmålen uppnås. Uppfyllelsen under perioden 1997–1999 var totalt sett god, 8 procent fler forskarexaminerades än vad examensmålen angav. Ser man till måluppfyllelsen
inom olika vetenskapsområden finns det dock stora skillnader. Inom SLU
samt humanistisk-samhällsvetenskapligt vetenskapsområde nåddes målen
med störst marginal medan man inom tekniskt och naturvetenskapligt vetenskapsområde inte nådde examensmålen.95 Om man i ett räkneexempel
tar hänsyn till den andel doktorer som emigrerar justeras siffrorna neråt
94.Den första perioden som det fanns examensmål för var 1997–99. Under perioden 2000–2002 reviderades examensmålen och kom att gälla perioden
2001–2004, vilket innebär att examensmålen för år 2000 inte längre är giltiga.
Därefter finns mål för 2005–2008 och 2009–2012. I propositionen Forskarutbildning med profilering och kvalitet (2008/09:134) har regeringen föreslagit att
riksdagens tidigare ställningstagande om principerna för uppställande av examensmål för forskarutbildningen inte längre ska gälla.
95. Forskarutbildningsreformen 1998 – genomströmning och examination, Högskoleverkets rapportserie 2007:35 R.
87
som visas i tabellen. Examensmålen uppnås alltså men om man korrigerar för hur många doktorer som faktiskt är kvar i Sverige fem år efter sin
examen ligger det antalet under examensmålen. Måluppfyllelsen inom
naturvetenskap, som redan var lägst, sjunker mest.
Observera här att ”andel emigranter” baseras på uppgifterna i den här
rapporten, alltså endast doktorer. Examensmålen inkluderar även licentiatexaminerade personer, och det är möjligt att mönstren att stanna i Sverige respektive emigrera skiljer sig åt mellan doktorer och licentiater. Det
innebär att resultaten ska tolkas med försiktighet.
Tabell 20. Emigrationens påverkan på examensmålen för forskarutbildningen perioden
1997–1999.
Utfall
Vetenskapsområde
Avlagda
examina*
Examinerade
Andel
kvar i
emigranter
Sverige
Examensmål*
utan hänsyn med hänsyn
tagen till
tagen till
emigration emigration
Hum.-sam.
1440
9%
1310
1154
125%
Med.
1875
16%
1575
1692
111%
114%
93%
Nat.
1119
19%
906
1172
95%
77%
Tekn.
1589,5
13%
1383
1640
97%
84%
SLU
365,5
14%
314
270
135%
116%
Totalt
6389
14%
5489
5928
108%
92%
Hum./sam.= humanistisk-samhällsvetenskapligt. Med.=medicinskt. Nat.=naturvetenskapligt.
Tekn.=tekniskt. SLU=Sveriges lantbruksuniversitet.
* Licentiatexamen räknas som en halv examen. En doktorsexamen där licentiatexamen tidigare tagits ut räknas också som en halv examen.
Emigrationen av utländska doktorer med en svensk utbildning kompenseras å andra sidan av en immigration av personer med en utländsk doktorsexamen. I gruppen immigrerade doktorer ingår både invandrade utländska
medborgare med en utländsk examen och svenskar som har genomfört
en forskarutbildning utomlands och som sedan återvänt till Sverige. Det
finns ingen heltäckande statistik för de immigrerade doktorerna men gruppen invandrade utländska doktorer går att uppskatta via den enkät som
Statistiska centralbyrån årligen skickar till alla nyanlända invandrare. Resultaten från de enkäter som skickats ut de aktuella åren tyder på att immigrationen av utländska doktorer med en utländsk examen överskrider
emigrationen doktorer med en svensk examen vilket innebär ett nettoinflöde av forskarutbildade personer.
Som presenterats tidigare i den här rapporten har andelen utländska
nybörjardoktorander ökat stadigt de senaste åren. Vad det kommer att
innebära för andelen doktorer som emigrerar är svårt att säga men sanno88
likheten finns att den ökar. Om en eventuellt ökad emigration av doktorer framöver riskerar att bli ett problem i relation till examensmålen eller
inte är svårt att säga eftersom de antaganden som ligger bakom dem är
osäkra.96
De utländska doktorerna etablerar
sig sämre på arbetsmarknaden
I den grupp som fanns i Sverige fem år efter examen har vi vidare analyserat vilken ställning de hade på arbetsmarknaden. Generellt sett så hade
de svenska doktorerna en starkare ställning än de utländska. Fem år efter
examen hade 87 procent av de svenska doktorerna etablerat sig på arbetsmarknaden jämfört med 65 procent av de utländska. Andelen utländska
doktorer med en osäker eller svag ställning och andelen utländska doktorer utanför arbetsmarknaden var större än andelen svenska doktorerna
med de ställningarna, och framför allt var gruppen ”övriga” större bland
de utländska doktorerna. Statistiken visar även att kvinnorna hade etablerat sig sämre än männen, både bland de utländska och bland de svenska
doktorerna. (För definition av ställning på arbetsmarknad, det vill säga
etablerad etc., se rutan på s. 91.)
96.Examensmålen kom till i samband med forskarutbildningsreformen 1998.
Reformens mål var att effektivisera forskarutbildningen och att öka antalet
avlagda examina. Bakom önskemålet att öka antalet examinerade låg en förväntad ökad efterfrågan på lärare inom högskolan och även ett ökat behov av
personer med forskarutbildning utanför högskolan, framför allt inom industrin.
89
Figur 11. Svenska och utländska doktorers ställning på arbetsmarknaden fem år efter doktorsexamen (examinerade 1997–2001).
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Etablerade
Osäker
Svenska doktorer
Svag
Utanför
Övriga
Utländska doktorer
Gruppen ”övriga” bestod till en mindre del av personer som fortfarande
studerade. Den resterande majoriteten hade okänd status vilket innebär
att de var folkbokförda i Sverige men att de inte hade någon inkomst. Det
är möjligt att en del av de här personerna de facto hade emigrerat utan att
det registrerats, vilket kan ge en missvisande bild av de utländska doktorernas ställning på arbetsmarknaden. För att illustrera detta kan vi anta
att samtliga i gruppen ”övriga” egentligen har emigrerat och alltså inte ska
räknas med när andelarna etablerade etc. beräknas. Det skulle innebära att
andelen utländska doktorer som var etablerade på arbetsmarknaden ökar
från de ovan redovisade 65 procenten till 77 procent. Detta är förmodligen ett mer rättvisande etableringsmått, men fortfarande är det alltså en
större andel av de svenska doktorerna som är etablerade på arbetsmarknaden (87 procent).97
97. För en mer utförlig definition av de olika begreppen, se Forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden, Högskoleverkets rapportserie 2007:56 R.
90
Etablerad på arbetsmarknaden
• Arbetsinkomst över 170 500 kronor, sysselsatt enligt sysselsättningsregistret i november månad aktuellt år, inga händelser som tyder
på arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ej definierad
som studerande.
Osäker ställning på arbetsmarknaden
• Arbetsinkomst mellan 144 300 och 170 500, ej definierad som studerande.
• Arbetsinkomst över 170 500 samt under året förekomst av arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärd eller inte klassificerad som sysselsatt. Inte heller definierad som studerande.
Svag ställning på arbetsmarknaden
• Arbetsinkomst ej över 144 300 under aktuellt år, inte definierad som
studerande.
• Arbetsinkomst över 144 300 samt under året förekomst av arbetslöshet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärd som överstiger 270 dagar.
Inte klassificerad som studerande.
Utanför arbetsmarknaden
• Avsaknad av arbetsinkomst aktuellt år, inte definierad som studerande.
Övriga
• Studerande.
• Folkbokförda i Sverige 31 dec. aktuellt år men saknar disponibel inkomst.
Doktorer från Norden utom Sverige har en förhållandevis hög etablering
på arbetsmarknaden, liksom Europa utom EU och Norden med 82 respektive 76 procents etablering. Bland de examinerade doktorerna från Afrika
och Asien som stannat i Sverige var etableringen relativt låg, 46 respektive
56 procent. Den låga graden av etablering för de afrikanska och asiatiska
doktorerna kan sannolikt delvis förklaras av att andelen som klassades som
”övriga” enligt ovan var relativt stor här. Det kan återigen innebära en underskattning av andelen etablerade från de här länderna.
91
Tabell 21. Utländska doktorer från olika regioner och deras ställning på arbetsmarknaden
fem år efter doktorsexamen (examinerade 1997–2001).*
Antal personer
Ursprungsregion
Andel (%)
Etablerad
Osäker
Svag
Utanför
arb.markn.
Övriga
Afrika
41
46
5
7
12
29
Asien
235
56
8
6
12
18
EU utom Norden
14
222
71
5
7
2
Europa utom EU och Norden
62
76
6
6
5
6
Nordamerika
43
60
2
5
12
21
Norden utom Sverige
Totalt**
44
82
9
2
2
5
671
65
7
6
7
15
* Grupper med färre än 20 individer presenteras inte i tabellen.
** I totalen ingår även ett mindre antal doktorer från Oceanien, f.d. Sovjetunionen, Sydamerika och
personer som är statslösa.
Vilka yrken har doktorerna?
Generellt sett hade de svenska och utländska doktorer som var etablerade
på arbetsmarknaden fem år efter examen samma typer av yrken. 35 procent
av dem var universitets- och högskolelärare, vilket var det enskilt vanligaste
yrket. Därefter var de vanligaste yrkesgrupperna hälso- och sjukvårdsspecialist, 19 procent, samt de två grupperna civilingenjör, arkitekt m.fl. och
fysiker, kemister m.fl. med 9 procent vardera. Sammanlagt fanns alltså
drygt 70 procent av alla doktorerna på arbetsmarknaden inom de fyra
största yrkena fem år efter examen.
När det gäller de största yrkesgrupperna kan man konstatera att det är
lika stor andel svenska som utländska doktorer som blir universitets- och
högskolelärare samt hälso- och sjukvårdsspecialist. Andelen civilingenjörer, arkitekter m.fl. samt fysiker, kemister m.fl. är större bland de utländska
doktorerna jämfört med de svenska. Bortsett från de vanligaste yrkena är
det svårt att uttala sig om eventuella skillnader mellan grupperna eftersom
antalet individer är litet.
92
Tabell 22. Antal och andel svenska och utländska doktorer inom de sex största yrkena av
dem som var etablerade på arbetsmarknaden fem år efter sin examen (examinerade 1997–
2001). Totalt var 7 048 svenska doktorer etablerade på arbetsmarknaden fem år efter sin
examen och 435 utländska doktorer.
Antal
sv. dokt.
Antal
utl. dokt.
Andel
av alla
Andel
sv. dokt.
Andel
utl. dokt.
Universitets- och högskolelärare
2469
151
35%
35%
35%
Hälso- och sjukvårdsspecialister
1351
72
19%
19%
17%
Civilingenjörer, arkitekter m.fl.
588
63
9%
8%
14%
Fysiker, kemister m.fl.
583
59
9%
8%
14%
Uppgift om yrke saknas
307
14
4%
4%
3%
Specialister biologi, jord- och skogsbruk
225
15
3%
3%
3%
79%
77%
86%
Summa
De utländska doktorerna utgör 6 procent av alla disputerade som är etablerade på arbetsmarknaden fem år efter examen. 98 Att de utländska doktorerna relativt sett oftare arbetar inom yrken med koppling till teknik och
naturvetenskap kan förklaras av att andelen doktorer som disputerar inom
dessa områden relativt sett är något större än inom andra områden.
98.Att de utländska doktorerna endast utgör 6 procent av alla etablerade i det aktuella materialet kan tyckas lite. Detta är dock en spegling av antagningen till
forskarutbildning åren 1993–1997 där de utländska doktoranderna utgjorde en
mindre andel. Därefter emigrerar många utländska doktorer och slutligen har
de svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
93
Ett internationellt perspektiv
I den här rapporten beskriver vi den svenska forskarutbildningen och det
internationella inslaget i den vad gäller utländska forskarstuderande. Hur
ser det då ut i andra länder? Hur stor andel utländska doktorander finns
det? Är det stora variationer mellan länderna? Går det att säga något om
de internationella trender när det gäller utländskt deltagande i högre utbildning?
Den internationella rörligheten ökar
Andelen utländska studenter är ett bra mått på studentrörlighet och kan
även säga något om internationaliseringen av den högre utbildningen. I
Eduacation at a Glance finns ett kapitel där man presenterar statistik över
den internationella rörligheten inom högre utbildning och diskuterar frågor som berör den.99 En ökad rörlighet inom utbildning ses här som en del
av den globala trenden av ett ökat flöde av varor och tjänster. En arbetsmarknad som på många håll idag är öppnare än förut ökar också intresset
för studier utomlands.
Generellt sett är trenden de senaste decennierna tydlig – internationaliseringen mätt i antalet studenter som väljer att åka utomlands för högre
studier har ökat kraftigt. Den trenden gäller sammantaget för utbildning
på alla nivåer inom högskolan: grund-, avancerad- och forskarnivå. Huvuddelen av statistiken som presenteras i Eduacation at a Glance är aggregerad för utbildning på alla nivåer. Det innebär att endast en mindre del av
den är användbar för den här rapporten, som endast handlar om forskarutbildning. De diskussioner som förs om internationell rörlighet, drivkrafter,
för- och nackdelar m.m. går dock med lätthet att använda här.
Vilka är drivkrafterna bakom den ökade rörligheten?
I Education at a Glance kan man se vinster på flera plan med en ökad
handel inom högre utbildning. För både samhället och den enskilda individen är det positivt med en större förståelse för andra länder, deras
kulturer och språk. För det land som tar emot de utländska studenterna
99. Education at a Glance 2008, OECD. Education at a Glance är OECD: s årliga
utbildningsöversikt med internationellt jämförbar statistik.
95
kan det innebära ekonomiskt tillskott i form av studieavgifter och ökad
inhemsk konsumtion. Man pekar också på att tillväxten av kunskapssamhället resulterar i en större konkurrens om den välutbildade arbetskraften,
där internationell rekrytering av studenter och doktorander idag är ett
sätt att försörja både utbildning och forskning inom högskolan med rätt
kompetens. Internationell rekrytering är i förlängningen också ett sätt att
förstärka kompetensförsörjningen av den inhemska arbetsmarknaden utanför akademin.
För små länder och mindre utvecklade länder kan den internationella
utbildningsmarknaden erbjuda en möjlighet att ta del av utbildning som
man inte har möjlighet att ge inom landet. Det ger då ett kostnadseffektivt sätt att skaffa en önskad kompetens utan att behöva bygga ett helt eget
system. En förutsättning för att det här ska vara en vinst för samhället är
att de utbildade individerna återvänder till sina hemländer efter avslutad
utbildning.
Den stora utbyggnaden av högre utbildning i många OECD-länder har
bidragit till en pressad ekonomisk situation för många högskolor och universitet. Det ökar deras intresse att rekrytera fler studenter, däribland även
utländska, för att få inkomster antingen genom studieavgifter eller genom
statligt stöd.100 Många är angelägna om att delta i den ökade internationaliseringen av högre utbildning, och då är utländska studenter ett viktigt inslag. För andra lärosäten kan det handla om att internationell rekrytering
är ett led i att helt enkelt hitta de bästa studenterna och doktoranderna för
att hålla så hög kvalitet som möjligt på sin utbildning och forskning.
För individen kan studier utomlands handla om att få tillgång till en
utbildning som ens hemland inte kan erbjuda, om att förbättra sina utsikter på arbetsmarknaden och om stora möjligheter till personlig och professionell utveckling.
Utöver de drivkrafter som nämns i Education at a Glance kan man även
se Bolognaprocessen som en faktor som bidrar till ökad rörlighet. Ett av
processens tre övergripande syften är just att främja rörlighet. Bolognaprocessen är till stor del genomförd i Europa idag genom en harmonisering
av utbildnings- och examensstrukturerna. En ökad mobilitet inom just
forskarutbildningen kan man också koppla till den fortgående internationaliseringen av världens forskning.
100.När det gäller forskarutbildning är frågan om studieavgifter mindre betydelsefull än för utbildning på grund- och avancerad nivå, där avgifter är betydligt
vanligare. För mer information om studieavgifter för utbildning på forskarnivå
hänvisas till The Doctorate Worldwide som presenteras i nästa stycke.
96
Vad avgör val av utbildningsland?
En anledning till att de engelsktalande länderna dominerar på den internationella utbildningsmarknaden är just språket. Länder vars språk talas
brett och som många andra länder har som andra- eller tredjespråk har
traditionellt varit stora mottagare av internationella studenter. Det gäller
exempelvis USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. I Education at
a Glance uppmärksammas i det här sammanhanget de nordiska länderna
som en del av en ny trend. Den trenden innebär att icke engelskspråkiga
länder kommer runt nackdelen med att ha ett litet språk internationellt sett
genom att i allt större utsträckning erbjuda undervisning på engelska.
Andra viktiga faktorer vid val av utbildningsland är studieavgifter och
levnadsomkostnader. Regler kring invandring och möjligheterna att få tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd är också viktiga. Här har flera
länder inom OECD mjukat upp reglerna för att förenkla situationen för
de internationella studenterna. Lärosätens och utbildningars akademiska
rykte, som bland annat uttrycks i rankningslistor, kan spela roll. Mellan
vissa länder finns geografiska, historiska och kulturella band som kan vara
viktiga för val av utbildningsland, exempelvis mellan Frankrike och flera
av de nordafrikanska länderna.
Språket är en av flera utmaningar
En fråga som ofta diskuteras i samband med ett ökat inslag av utländska
studenter är undervisningsspråket. Undervisningen ges oftast på engelska
vilket kan vara en utmaning både för studenterna, inhemska såväl som utländska, och för lärarna. Vad innebär det för kvaliteten på undervisningen?
Kursplaner och undervisningsmetoder behöver kanske också anpassas för
att passa en i flera avseenden mer heterogen studentgrupp.
Utöver språk är finansieringsfrågan en utmaning. I Education at a Glance
lyfts de nordiska länderna fram som exempel på länder där alltmer undervisning ges på engelska. Analysen är här att den ökade andelen utländska
studenter i frånvaron av studieavgifter skapar en stor ekonomisk börda på
samhällsekonomin. Det här gäller framför allt utbildning på grund- och
avancerad nivå där Norden särskiljer sig vad gäller avgiftsfriheten jämfört
97
med de flesta andra länder. 101 För forskarutbildning har relativt få länder
studieavgifter vilket inte ger den ”konkurrensfördel” som de nordiska länderna har exempelvis vad gäller rekrytering av studenter på masternivå.
Oavsett detta kan det vara rimligt att ställa sig frågan om de svenska skattebetalarna ska finansiera så mycket som en tredjedel utländska doktorander i den svenska forskarutbildningen. Den frågan ska vägas mot de
drivkrafter som Education at a Glance lyfter fram och även de många fördelar som framkommit i Högskoleverkets enkät som redovisas i avsnittet
”De svenska lärosätenas och doktorandernas syn” nedan. Doktoranderna,
till skillnad från studenter på de lägre nivåerna, går inte heller endast en
utbildning utan bidrar också med en betydande del av lärosätenas forskning. Frågan kan också sättas i relation till den stora arbetskraftsbrist som
västvärlden generellt sett beräknas få i framtiden.
Nya trender inom internationaliseringen
The Doctorate Worldwide 102 är en brittisk bok som jämför och diskuterar
forskarutbildning i ett antal utvalda länder. I några korta avsnitt avhandlas
internationaliseringen av utbildningen och vad den kan innebära. Sett ur
ett brittiskt perspektiv är författarna oroade över den ökade konkurrensen
om utländska doktorander, framför allt inom naturvetenskap och teknik,
där man inte är ”självförsörjande”. Den konkurrensfördel som Storbritannien har genom att vara engelskspråkigt minskar i takt med att andra länder ökar sitt utbildningsutbud på engelska.
Angående den ökade konkurrensen om utländska doktorander pekar
författarna på risken av att de stora leverantörerna av högre utbildning som
exempelvis England, Australien och USA, bidrar till brain drain snarare
än utvecklingsmöjligheter för mindre utvecklade länder. I takt med detta
får de själva ett ökat behov av doktorander och högutbildad arbetskraft
såväl inom som utanför akademin. Man pekar även på att förhållandet
mellan vilka länder som ”importerar” respektive ”exporterar” doktorander i framtiden kan komma att ändras. Idag är de stora exportörerna Indien och Kina, något som sannolikt kommer att förändras i takt med att
101.När det gäller avgifter för högre utbildning har den svenska synen traditionellt
sett varit att utbildningen ska vara avgiftsfri, både för svenska och för utländska
studenter. I utredningen Studieavgifter i högskolan (SOU 2006:7) föreslås dock
att utbildningen på grund- och avancerad nivå för studenter från länder utanför
EES ska finansieras genom avgifter. Regeringen har ännu inte tagit ställning till
förslaget.
102.Powell, S. och Green, H. (2007),The Doctorate Worldwide, Open university
press.
98
länderna själva utvecklar sin högre utbildning och ökar möjligheterna att
kunna bedriva forskning på hemmaplan. Författarna till The Doctorate
Worldwide tycker att medvetenheten om de här ändrade förhållandena
är låg bland de länder som riskerar att få problem att rekrytera utländska
doktorander i framtiden. I ett land som exempelvis England, där runt 40
procent av doktoranderna är utländska, kan det här ge en stor påverkan på
både enskilda lärosätens ekonomi och de grundläggande förutsättningarna
att bedriva forskning i landet.
De svenska lärosätenas och doktorandernas syn
I Högskoleverkets enkät till lärosätena ställde vi frågor som handlade om
tiden efter examen och hur de utländska doktorerna bidrar till lärosätenas
samarbeten med utländska lärosäten. 103 De svarande ombads även kommentera annat som de tyckte var relevant i fråga om de utländska doktorerna efter examen.
Generellt sett ses de utländska doktoranderna som en positiv del av den
svenska forskarutbildningen och av högskolan. Men det ökade antalet
ställer också nya och ökade krav på lärosätena. På frågan om de utländska
doktorandernas/doktorernas bidrag till samarbeten med lärosäten i andra
länder varierar svaren. Några lärosäten menar att de förvisso bidrar till
samarbete, men i begränsad utsträckning och att det snarare är mer seniora
forskare och lärare som är viktiga. De flesta tyckte dock att de utländska
doktoranderna bidrog till ökat samarbete, både inom utbildning och inom
forskning, genom att utöka de internationella nätverken. Någon pekade
på värdet av att ha personer som har bra kunskap om förutsättningar för
samarbete mellan lärosäten i olika länder. En annan vanlig kommentar
var att de utländska doktoranderna bidar till att stärka den internationella
och mångkulturella karaktären i allmänhet och genom att skapa intresse
och ge kompetens kring de här frågorna.
Andra synpunkter som rör de utländska doktoranderna är hur viktigt
det är att de får hjälp att integrera sig i Sverige för att sedan kunna fortsätta
sin karriär på den svenska arbetsmarknaden. En återkommande kommentar är det centrala i att lära sig bra svenska. Språket är viktigt för att studenterna fullt ut ska kunna vara en del av verksamheten på lärosätet och
även i övriga samhället. Ett konkret problem är att brister i svenska ofta
innebär att de utländska doktoranderna inte kan delta i undervisningen
vilket resulterar i att de missar ett tillfälle till meritering och de svenska
103.Se bilaga 3.
99
doktoranderna kan få axla en alltför stor mängd undervisning. Stipendiefinansiering är också ett hinder för att undervisa men framför allt innebär
det en otrygg situation för många utländska doktorander.
Fler utländska doktorander innebär att alltmer av den svenska forskarutbildningen sker på engelska, något som till största del anses vara positivt men som kan innebära att diskussionsdjupet på kort sikt minskar. På
institutionerna upplever man ibland ett administrativt merarbete då det
ofta är svårare att värdera de utländska doktorandernas meriter och behörighet. Att diverse information på svenska inte når ut lika bra skapar
också merarbete.
Jämförelser är intressanta men svåra att göra
Att göra internationella jämförelser med statistik är vanskligt, så även här.
Trots detta är det intressant att se de stora dragen vad gäller andelen och
även antalen utländska doktorander i olika länder.
I Education at a Glance definieras en ”utländsk student” som en person
som har lämnat sitt ursprungsland och flyttat till ett annat land i syfte att
studera. Det är dock inte självklart hur man på ett enhetligt sätt på internationell nivå kan fånga in det här rent statistiskt, och det pågår ständigt
ett utvecklingsarbete för att göra det på bästa möjliga sätt. Och inom några
år är målet att enskilda länder ska kunna använda det statistikverktyg som
fångar in gruppen utländska studenter på bästa sätt i det egna landet.
Det som gäller just nu är i alla fall att OECD presenterar studentrörlighet utifrån två olika definitioner. Den tidigare definitionen av ”utländsk”
som baseras på medborgarskap har numera kompletterats med en definition som bygger på antingen bosättningsland eller landet där man fick
sin föregående utbildning. En kort diskussion om dessa olika definitioner
finns nedan. I den redovisning som därefter följer av utländska doktorander i andra länder använder vi oss av båda de här definitionerna.
Nya mätmetoden passar för många
länder men inte för Sverige
I den aktuella statistiken har OECD alltså börjat använda ett nytt sätt för
att fånga in utländska studenter, nämligen ”student mobility”, som baseras
på bosättningsland eller det land där man fick sin föregående utbildning.
Det tidigare sättet, ”foreign enrolement”, är däremot baserat på medborgarskap. Anledningen till att OECD har kompletterat foreign enrolement
med student mobility är att det förra i flera länder innebär en överskatt100
ning av antalet utländska studenter/doktorander då både första och andra
generationens invandrare ofta har kvar utländska medborgarskap. Det
här gäller exempelvis i Frankrike och Australien. Det andra måttet, student mobility, blir däremot ett problem för den svenska statistiken då vi
inte har uppgifter om föregående utbildning. Dessutom baseras uppgiften
om bosättningsland på folkbokföringen där utländska personer som får
ett svenskt personnummer inte fångas upp som utländska. Eftersom de
flesta utländska doktorander i Sverige har ett personnummer syns de inte
i statistiken enligt den här mätmetoden. 104 Likartade problem gäller för
OECD-statistiken för Norge och Danmark. Man är inom OECD medveten om den här problematiken och det är en av anledningarna till att
länderna själva i framtiden ska få välja de bäst fungerande definitionerna
när de lämnar underlag till de internationella jämförelserna.
Storbritannien och Schweiz rapporterar
störst andel utländska doktorander
Den största andelen utländska doktorander bland OECD-länderna rapporterar Storbritannien och Schweiz där ca fyra av tio doktorander kommer från ett annat land. 105 Andra länder som har en stor andel utländska
doktorander, runt en femtedel eller mer, är Australien, Belgien, Kanada,
Danmark, Frankrike, Nya Zeeland, Norge, Sverige och USA. 106 Länder
med en relativt liten andel utländska doktorander är exempelvis Finland,
Grekland, Italien, Turkiet och flera av de forna öststaterna. Det kan vara
bra att i samband med den här uppräkningen poängtera att några länder
inte har lämnat uppgifter om andelen utländska doktorander, däribland
Tyskland och Holland.
Till antalet har Storbritannien flest utländska doktorander, följt av
Frankrike och Japan.
104.I den här rapporten definieras utländsk doktorand som en doktorand som hos
Migrationsverket angivit studier som grund för bosättning eller som är född utomlands och som invandrat mindre än två år innan studierna påbörjades. Den
här definitionen fångar bäst upp den aktuella gruppen i Sverige men kan enligt
de befintliga anvisningarna för OECD-statistiken inte användas där.
105.Education at a Glance, tabell C3.1.
106.Måttet ”foreign enrolement” har använts för Danmark, Norge och Sverige på
grund av ovan beskriven problematik, samt för Frankrike, då det är den enda
uppgift de har lämnat. För övriga länder har ”student moblity” använts. För
Storbritannien och Schweiz ger båda metoderna i princip samma resultat.
101
Utvecklingen i Finland och Norge de senaste tio åren
Som beskrivits i tidigare kapitel har andelen utländska nybörjardoktorander ökat från 15 till 29 procent mellan 1997 och 2007. Och den internationella trenden för alla nivåer inom den högre utbildningen sammantaget
är att andelen utländska studenter har ökat kraftigt. Hur ser det då ut vad
gäller andelen utländska doktorander i andra länder? Eftersom det inte
har gått att hitta någon publicerad internationell jämförelse över det här
kontaktade vi våra nordiska grannar.
Från Finland rapporterar man att andelen utländska doktorander bland
alla aktiva under perioden 1998 till 2007 har ökat från 6 till 9 procent.
Totalt sett fanns det drygt 21 000 licentiat- och doktorsstudenter 2007. I
den finska statistiken definieras ”utländsk” utifrån medborgarskap eftersom det inte finns tidsserier på doktorandernas land för deras föregående
utbildning. Skillnaderna mellan de två definitionerna för Finlands del är
dock små. I siffrorna ingår både licentiat- och doktorsstudenter.
Bland de norska doktorandnybörjarna har andelen utländska studenter
varierat mellan 20 och 25 procent de senaste tio åren och närmade sig 30
procent 2007. Även de här siffrorna baseras på medborgarskap eftersom
man inte har information om land för föregående utbildning. I Norges
fall, till skillnad från Finland, innebär det en överskattning av andelen
utländska doktorander vilket gör att resultaten ska tolkas med försiktighet. En försiktig analys av de här resultaten skulle kunna vara att den
stora uppgången vi ser i Sverige inte är lika tydlig i Norge och framför
allt inte i Finland, även om internationaliseringen i den här aspekten är
synlig även där.
102
Bilaga 1
Tabeller
TabellA.Doktorandnybörjare per ämnesområde år 2007.
Därav utländska
Ämnesområde
Totalt
Antal
Humaniora
138
11
8
Medicin
891
227
25
Naturvetenskap
452
157
35
Samhällsvetenskap
380
65
17
Teknikvetenskap
780
332
43
Skogsvetenskap
59
17
29
107
14
13
2807
823
29
Övrigt ämnesområde
Totalt
Andel (%)
Humaniora = humaniora och religionsvetenskap. Medicin = medicin, odontologi, farmaci.
Naturvetenskap = naturvetenskap, matematik. Samhällsvetenskap = samhällsvetenskap, rättsvetenskap/juridik. Teknikvetenskap = teknikvetenskap.
Skogsvetenskap = veterinärmedicin, skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering.
TabellB.Utländska doktorandnybörjare 2005–2007 per land*.
Land
Antal
Land
9
Australien
14
Nederländerna
20
Bangladesh
26
Nicaragua
17
Belgien
11
Nigeria
9
Bolivia
15
Norge
23
Brasilien
14
Pakistan
83
Bulgarien
10
Polen
45
Portugal
25
Chile
6
Mocambique
Antal
Argentina
8
Colombia
14
Rumänien
27
Danmark
15
Ryssland
55
Egypten
12
Saudiarabien
Estland
9
Schweiz
11
Etiopien
23
Serbien
5
Finland
20
Singapore
5
Frankrike
42
Slovakien
Grekland
20
Spanien
27
Indien
84
Sri Lanka
7
Iran
134
Storbritannien/Nordirland
6
7
12
Irland
12
Sudan
9
Island
12
Taiwan
10
103
Land
Antal
Israel
5
Tanzania
6
Italien
65
Thailand
18
Japan
13
Tjeckien
7
5
Turkiet
16
Kamerun
12
Tyskland
170
Kanada
18
Uganda
13
239
Ukraina
21
Korea, Syd-
8
Ungern
Kroatien
6
USA
26
Laos
7
Vietnam
24
Libanon
9
Vitryssland
6
Libyen
20
Österrike
13
Litauen
12
Mindre än 5 doktorander/land
Malaysia
12
Okänt
423
Mexiko
11
Totalt
2 203
Jugoslavien
Kina
Land
Antal
7
98
* Länder med minst fem doktorandnybörjare särredovisas.
Tabell C. Försörjningsformer för utländska doktorandnybörjare 1999–2007 uttryckt i heltidsekvivalenter.
Ar
Antal
Heltidsekv.
DTJ
UBB
HTJ
AUH
+ FTG
USL
STP
ÖVR
1999
561
426
24%
17%
3%
7%
1%
37%
11%
2000
587
425
21%
18%
4%
7%
1%
36%
13%
2001
724
528
21%
19%
5%
7%
0%
41%
8%
2002
719
513
25%
22%
4%
8%
0%
31%
10%
2003
748
526
25%
20%
5%
10%
1%
32%
7%
2004
648
419
22%
18%
4%
10%
1%
34%
12%
2005
651
415
22%
22%
6%
13%
0%
26%
11%
2006
729
440
23%
22%
4%
10%
1%
28%
12%
2007
823
489
30%
20%
3%
8%
1%
26%
12%
Tabell D. Försörjningsformer för svenska doktorandnybörjare 1999–2007 uttryckt i heltidsekvivalenter.
Ar
Antal
Heltidsekv.
DTJ
UBB
HTJ
AUH
+ FTG
USL
STP
ÖVR
1999
2 469
1 653
40%
20%
9%
11%
1%
10%
10%
2000
2 473
1 639
36%
22%
8%
12%
2%
11%
10%
2001
2 814
1 872
40%
19%
9%
11%
2%
10%
10%
2002
3 133
2 050
41%
23%
8%
10%
2%
9%
7%
2003
3 091
1 910
42%
21%
8%
11%
2%
10%
6%
2004
2 550
1 559
35%
26%
8%
11%
3%
11%
6%
2005
2 269
1 352
38%
24%
7%
13%
2%
7%
7%
2006
2 255
1 300
40%
27%
6%
11%
3%
6%
7%
2007
1 984
1 153
41%
27%
5%
11%
5%
5%
7%
104
Tabell E. Försörjningsformer för utländska doktorandnybörjare per lärosäte 2007.
Antal
nybörjare
DTJ
UBB
HTJ
AUH
USL
Uppsala universitet
90
28%
43%
18%
11%
2%
0%
7%
18%
Lunds universitet
95
34%
18%
0%
7%
7%
2%
17%
16%
Göteborgs universitet
19
37%
21%
0%
5%
5%
5%
21%
5%
Stockholms universitet
50
18%
32%
16%
2%
0%
0%
12%
30%
Umeå universitet
42
26%
24%
7%
7%
2%
2%
29%
10%
Linköpings universitet
49
53%
8%
0%
4%
2%
2%
14%
16%
Karolinska institutet
125
10%
36%
3%
10%
2%
0%
27%
18%
Kungl. Tekniska högskolan
174
22%
10%
4%
1%
0%
5%
13%
49%
Chalmers tekniska högskola
67
67%
0%
3%
3%
0%
6%
1%
21%
Luleå tekniska universitet
32
38%
0%
3%
3%
0%
16%
13%
28%
Sveriges lantbruksuniversitet
30
37%
10%
3%
7%
0%
3%
13%
40%
7
43%
0%
57%
0%
0%
0%
0%
0%
11
45%
18%
9%
0%
0%
0%
18%
9%
10
60%
0%
0%
10%
0%
20%
0%
30%
823
252
163
47
46
14
26
120
215
Lärosäte
Karlstads universitet
Örebro universitet
Blekinge tekniska högskola
Totalt*
FTG OVR
STP
* I totalsumman ingår nybörjare vid Handelshögskolan i Stockholm, Mittuniversitetet,Växjö universitet, Högskolan i Jönköping, Högskolan i Kalmar, Malmö högskola samt Mälardalens högskola.Vid
dessa lärosäten är antalet nybörjare år 2007 så litet att det inte är möjligt att redovisa deras försörjning per lärosäte.
105
Tabell F. Försörjningsformer för svenska doktorandnybörjare per lärosäte 2007.
Antal
nybörjare
DTJ
Uppsala universitet
225
26%
47% 13%
Lunds universitet
249
40%
21%
Göteborgs universitet
185
23%
35%
Stockholms universitet
154
31%
42% 19%
Umeå universitet
129
43%
Linköpings universitet
172
Karolinska institutet
Lärosäte
UBB
HTJ
FTG
OVR
STP
9%
0%
3%
8%
2%
5% 19%
6%
11%
1%
6%
10% 12%
1%
16%
6%
10%
0%
0%
14%
7%
19% 12%
6% 11%
1%
15%
4%
46%
13% 15%
14% 14%
4%
3%
2%
259
11%
36%
13% 24%
2%
Kungl. Tekniska högskolan
155
62%
6% 10%
1%
0%
10%
8%
8%
Chalmers tekniska högskola
113
73%
0%
3%
0%
0%
25%
0%
0%
Luleå tekniska universitet
51
67%
0%
4%
10%
0%
18%
0%
4%
Handelshögskolan i Stockholm
12
0%
58%
8%
0%
0%
0%
9%
11%
18% 11%
17% 83%
Sveriges lantbruksuniversitet
65
62%
6%
0%
2%
6%
0%
Karlstads universitet
20
95%
0%
5%
0%
0%
0%
0%
0%
Mittuniversitetet
25
60%
0%
8%
20%
0%
16%
8%
0%
Växjö universitet
22
64%
0% 14%
9%
0%
0%
Örebro universitet
88
13%
36% 39%
14% 18%
1%
3%
3%
5
80%
0%
0%
20%
0%
0%
0%
0%
Högskolan i Jönköping
22
100%
0%
0%
5%
0%
0%
0%
0%
Högskolan i Kalmar
10
0%
90%
0%
10%
0%
0%
0%
0%
9
67%
0% 11%
33%
0%
0%
11%
0%
14
64%
0%
7%
0%
0%
14%
1984
764
498
214
171
207
89
Blekinge tekniska högskola
Malmö högskola
Mälardalens högskola
Totalt
106
22% 14%
AUH USL
14% 14%
0% 14%
182
111
Bilaga 2
Några begreppsdefinitioner
Alla uppgifter om doktorander på forskarnivå (doktorandnybörjare etc.)
förutsätter att dessa är antagna till studier på forskarnivå.
Doktorandnybörjare
Nybörjare i utbildning på forskarnivå blir man det kalenderhalvår man för
första gången rapporteras med en aktivitet om minst 1 procent.
Examina
En doktorsexamen omfattar 240 högskolepoäng (fyra års heltidsstudier),
varav minst 120 högskolepoäng ska utgöras av en vetenskaplig avhandling
(doktorsavhandling). En licentiatexamen omfattar 120 högskolepoäng (två
års heltidsstudier), varav minst 60 högskolepoäng ska utgöras av en vetenskaplig uppsats.
Försörjning
DTJ = anställning som doktorand vid ett universitet eller en högskola,
oberoende av vem som finansierar anställningen.
HTJ = annan anställning (än som doktorand) vid ett universitet eller en
högskola som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställningen.
UBB = utbildningsbidrag.
USL = anställning som läkare med utrymme att bedriva forskarutbildning
inom anställningen.
AUH = annan anställning utanför högskolan (än vid företag eller som
läkare) som innebär att forskarutbildning kan bedrivas inom anställningen.
FTG = företagsdoktorand, det vill säga doktorand som är anställd vid ett
företag (och får sin lön från företaget) och bedriver forskarutbildning inom
anställningen. Försörjningsformen infördes år 2007.
STP = stipendium.
ÖVR = till exempel studiemedel, egen förmögenhet, yrkesverksamhet utan
anknytning till forskarutbildning.
107
Utländsk doktorand
Doktorander som uppfyller åtminstone ett av följande två kriterier:
• Personen har hos Migrationsverket angivit studier som grund för bosättning och beslutet om uppehållstillstånd är fattat mindre än två år
innan doktorandstudierna påbörjades.
• Personen är född utomlands och har invandrat mindre än två år
innan doktorandstudierna påbörjades.
Ämnesområde
Utgår från det som kallas nationellt forskningsämnesområde. På den mest
aggregerade (2-ställiga) nivån finns det tolv nationella forskningsämnesområden. Eftersom en del forskningsämnesområden har ett litet antal
doktorander har några större områden slagits samman med mindre, och
resultatet är sju ämnesområden enligt följande: (1) humaniora = humaniora och religionsvetenskap, (2) medicin = medicin; odontologi; farmaci,
(3) naturvetenskap = naturvetenskap; matematik, (4) samhällsvetenskap =
samhällsvetenskap; rättsvetenskap/juridik, (5) teknikvetenskap = teknikvetenskap, (6) skogsvetenskap = skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering; veterinärmedicin, (7) övrigt ämnesområde = övriga forskningsområden (bland annat vårdvetenskap, idrott, genus etc.).
108
Bilaga 3
Enkät om utländska doktorander
Vi ber om Era svar senast måndagen den 17 november 2008.
Skicka in svaren på frågorna via e-post till: [email protected]
Svara gärna direkt i detta formulär under respektive fråga.
Med utländskadoktorander avses här doktorander som har kommit från andra länder med avsikten att bedriva hela forskarutbildningen i Sverige (antingen fram till en licentiat- eller doktorsexamen). Dock avses INTE utbytesstudenter på forskarnivå eller
svenska doktorander med utländsk bakgrund.
FRÅGOR
Om det finns stora variationer mellan institutionerna vad gäller antagning,
försörjning etc. av utländska doktorander så försök att beskriva/exemplifiera på vilket sätt förhållandena varierar.
1. Lärosätets namn:
Rekrytering och antagning
2. De utländska doktoranderna har totalt sett ökat stort under 2000-talet. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan lärosäten – allt från en liten minskning till, vilket är vanligare, en mycket kraftig ökning. En
jämförelse mellan lärosätena från år 2007 visar att andelen utländska
doktorander bland nybörjarna varierar mellan som lägst 8 och som
högst 67 procent.
a. Har Ert lärosäte aktivt sökt att rekrytera utländska doktorander under de allra senaste åren? Om ja, vad är i sådana fall skälet till det och
hur har ni gått till väga?
b. Har Ert eventuella rekryteringsarbete vad gäller utländska doktorander förändrats jämfört med tidigare (den senaste tioårsperioden ungefär) och i sådana fall hur?
c. Hur går det till när de utländska doktoranderna antas till utbildning
på forskarnivå? Sker det vanligen i konkurrens i samband med att utbildningsplatser har utannonserats? Eller är det vanligen så att de utländska
doktoranderna har finansieringen ordnad innan, till exempel i form av stipendium, och att de sedan själva eller via något samarbete, söker en icke
109
utlyst plats i lärosätets forskarutbildning? Finns det ”doktorandplatser” som
riktar sig speciellt till presumtiva doktorander från andra länder?
d. Har Ni i övrigt något att tillägga vad gäller rekrytering och antagning
av utländska doktorander till Ert lärosäte?
Försörjning
3. Av statistiken framgår att det är betydligt vanligare bland utländska
än bland svenska doktorander att finansiera sin forskarutbildning med
hjälp av stipendier eller ”övrig försörjning” (ÖVR). (Försörjningsformerna ÖVR etc., i enlighet med nomenklaturen i Ladok, se Bilaga.)
a. Har Ert lärosäte olika riktlinjer för finansiering av svenska respektive
utländska doktorander?
Vilka är i sådana fall skillnaderna och varför har Ni valt att ha olika
riktlinjer?
b. Vilka riktlinjer gäller vid sjuk- och föräldraledighet för doktorander
som saknar anställning vid eller utanför lärosätet (till exempel doktorander som uppbär stipendium)?
c. Vilka typer av försörjning är vanligast vid Ert lärosäte inom kategorin
”övrig försörjning” för utländska doktorander? (Är det exempelvis doktorandens egna medel eller att forskarstudierna bedrivs på fritiden?)
d. Har Ni någon lägsta inkomstnivå (minimigräns) för doktorander som
finansieras via stipendium eller egna medel? Om ja, vilken är minimigränsen?
e. Har Ni i övrigt några synpunkter på försörjningen av de utländska
doktoranderna?
Efter doktors- eller licentiatexamen
4. Sammantaget så stod de utländska doktoranderna för 18 procent av
alla doktorsexamina år 2007. Därtill visar preliminära analyser från
Högskoleverket att cirka hälften av de utländska doktoranderna stannar kvar i landet efter avlagd doktorsexamen (utländska doktorander
som avlade doktorsexamen under perioden 1997 till och med 2001 har
följts upp efter 5 år).
a. Har Ni kunskap om vad som händer med de utländska doktoranderna
vid Ert lärosäte efter att de har avlagt forskarexamen? Stannar vid lärosätet, lämnar landet etc.?.
110
b. Anser Ni att utländska personer som avlägger forskarexamen vid Ert
lärosäte bidrar till att stärka lärosätets samarbete med utländska lärosäten? Om ja, på vilket sätt bidrar de?
c. Har Ni i övrigt något att tillägga om tiden efter doktors- eller licentiatexamen för de utländska doktoranderna?
Övrigt
5. Har Ni i övrigt något att tillägga om de utländska doktoranderna vid
Ert lärosäte? Fördelar/nackdelar? Funderingar kring rättssäkerhet? Påverkan på forskarutbildningens uppläggning? Etc.
6. Eventuella kommentarer/synpunkter på frågorna i denna enkät?
Högskoleverket kan eventuellt komma att behöva kontakta Er för att få något förtydligande av svaren. Vi vore därför tacksamma om Ni ville lämna
namn, funktion, telefon och mejladress till den person som är huvudansvarig för svaren i enkäten.
Namn:
Funktion:
Telefon:
Mejladress:
Tack för Er hjälp med att besvara frågorna i enkäten!
Har Ni frågor om enkäten är Ni välkomna att kontakta Högskoleverket
och utredare Helen Dryler, telefon 08-5630 8778, e-post [email protected]
hsv.se
111