Öppna dokument - Medelhavsseglarna

ODYSSÉ
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2014
Atlanticas båtförsäkring i Europa!
Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget:
• En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien
• Valfri hemmahamn inom EU/EES
• Svensk kundtjänst och skadereglering
• Transport av båt ingår både på land och via båt
Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige
och dessutom till en rimlig premie
Din båt – vårt gemensamma intresse!
Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780
LEDARE
December 2014
ODYSSÉ
SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2014
Sommaren är kort
Man säger ju att segling i Medelhavet till stor del består av
motorgång. Antingen blåser det för mycket eller – inte alls.
M
en sällan har sommaren bjudit på så
fina seglatser med
sköna, lagom kraftiga, vindar
som i år. Flera gånger har vi ombord på Thalassa förlängt etapperna bara för att seglingen varit
så fantastisk. Vi ville bara segla längre och längre och längre.
Kändes som om vår båt njöt av
att sträcka ut på långa distanser.
Precis som i Sverige har
sommaren i Medelhavet bjudit
på blandad väderlek. Sudden
storms har dykt upp. Kraftiga åskväder och veritabla skyfall har dragit fram. Någon natt
höll vi vakt i sittbrunnen. Risk
för draggande grannbåtar eller
att själva dragga gjorde att det
kändes tryggast.
När höstrusket och vintern
nu omger oss är det mest det varma, soliga och sköna vi plockar
fram ur minnets arkiv. Vi har ju
verkligen njutit av sommaren.
Kroatien har en underbar
kustlinje att utforska. De avgiftsbelagda bojarna har blivit
något fler de senaste åren men
det är fortfarande relativt enkelt
att hitta gratis ankring i fina vikar. Större öar erbjuder möjlighet till spännande utflykter med
cykel, vespa eller hyrbil. Eller till
fots. Intressanta museer för arkeologi, fiske, skulpturer och annat inbjuder till besök.
Naturen med vattenfall,
saltvattensjöar och naturparker
lockar. Runt omkring växer oliver, rosmarin, kapris, vindruvor,
granatäpplen och lavendel – ja,
mycket finns det att titta på och
njuta av. Och de flesta kroater är
mycket vänliga och gästfria.
Mysigt är det också att få
uppleva seglingen med riktigt
unga besättningar. En liten 3
½-årings glädje över äventyren
till havs smittar snabbt av sig
till oss vuxna. Att upptäcka fiskar runt båten, att spana efter
delfiner, att simma fram till ankarkättingen och titta ned mot
ankaret på botten, att lära sig
konsten att hålla i sig ordentligt
när båten gungar i vågorna. Och
självklart är det viktigt att kontrollera om piratflaggan under
spridarna sitter som den ska när
man som liten piratkapten själv
hissat den.
Sommaren är också ”kort”,
fotografiska minnen. Har du någon särskilt lyckad bild att dela
med dig av – gör det! Nu öppnar
Odyssé en särskild avdelning för
enstaka knäpp från semesterseglatsen. Se klubbsidorna!
Visst är det ljuvligt att kunna plocka fram bildminnen från
sommarens seglingar och bara
njuta. Och börja längta tills nästa säsong!
I vinter erbjuder våra regioner
Syd, Väst och Ost träffar och
Kasta-Loss-kurser. Information
finner du på våra klubbsidor
samt på webben. Hoppas att vi
får se just dig på träffarna.
Uppmärksamma även uppropet från vår regionansvarige i
Norr!
Vi välkomnar fler att ställa
upp i det roliga arbetet att vidareutveckla Medelhavsseglarna.
Kontakta oss i styrelsen!
Maja på svaj i Milnas hamn.
Foto: Nina Brodd
INNEHÅLL NR 4/2014
3 Östra Anatolien
8 Maja i Kroatien
11 När resvägen blir målet
14Marinavardag
16 Så kom Windra hem
22 Den perfekta kanalbåten
Fasta rubriker
26Signalstället
29Båtjuridik
30Klubbnytt
33Sjöboden
Med soliga och varma
hälsningar,
Nina Brodd
Ordförande, [email protected]
ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare
ANSVARIG UTGIVARE
Hugo Tiberg, tel: 08-754 15 04
REDAKTÖR
Björn Hansson, [email protected],
tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04
REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI
IKEKO AB, Göteborg
Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001,
Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion.
ÖMÄRK
ILJ
T
M
LAYOUT
Jonas Arvidsson, [email protected],
tel: 0300-298 38
ÖVRIGA I REDAKTIONEN
Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund,
Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och
Elisabeth Gröndahl
ANNONSER
Annonsmaterial skickas till: [email protected]
Medlemmars privata
annonser införs gratis en gång.
REDAKTIONELLT MATERIAL
Tidningen Odyssé är en medlemstidning.
Åsikter i signerade artiklar är författarens och
delas inte nödvändigtvis av redaktion eller
styrelse. Upphovsrätten till insänt material är
författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den
tryckta som den digitala versionen av Odyssé
samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha
material som inte tidigare publicerats.
Texter skickas till [email protected]
Texter skickas i formatet Microsoft Word med
e-post. Signatur accepteras men insänt material
skall vara försett med för- och efternamn, telefon
och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild
med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm
inte att också bifoga textförslag till personruta
och bild till denna.
Bilder skickas till [email protected]
Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha
formatet jpg och vara så lite komprimerade
som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att
medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta
innebär ungefär:
Helsida = 3700 x 2460 pixlar
Halvsida = 2592 x 1944 pixlar
Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar
Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av
dig till redaktionen för anvisningar.
www.medelhav.se
UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ
v10, v18, v 40, v49
Material skall vara redaktionen tillhanda senast
sex veckor före utgivning.
PRENUMERATION
Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år,
utomlands 300 kr/år.
[email protected]
KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN
SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka
Maria Fasth, 08-4482882, [email protected]
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
1
F Ö R S T K L A SS I G
FÖRSÄKRING
FÖR MEDELHAVET
I SAMARBETE MED
SVENSK A KRYSSARKLUBBENS
MEDELHAVSSEGLARE
I ÖVER 20 ÅR
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
2
Mariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected]
Göteborg
+46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Östra Anatolien
– en resa utan Prima Donna
TEXT OCH BILD: LISBETH OCH HANS FRIDÉN
Slottet Van. I bakgrunden skymtar staden.
Vi hämtades med buss klockan fem på morgonen på Marmaris Yacht Marina
för att åka till Izmir. Efter två timmars flyg till Gaziantep är vi inte mer än femsex mil från den syriska gränsen. Där byter vi återigen till buss.
V
i hade sju spännande dagar framför
oss, en lång bussfärd till ett totalt
annorlunda Turkiet ett par hundra
mil bort till det nordöstra hörnet, inte långt
från Georgien och Armenien. Efter staden
Dogubeyazit passerar vi väldigt nära gränsen till Iran.
Vårt sista bussmål är Kars 1 900 meter
över havet. Staden har ett ganska bistert klimat. Sommaren brukar vara i högst två månader; vintern är lång och kall. Däremellan
rikliga regn som ställer till med mycket vatten på gatorna.
Efter en skumpig nedfärd landade vi vid
middagstid i Gaziantep. Flygplatserna i Turkiet är oftast nybyggda, luftiga och eleganta.
Bussresan började med lunch på en trevlig restaurang med Kebab som specialitet,
bara en rätt varje dag som alla fick äta.
Räddad mosaik
Innan vi körde från stan besökte vi Zeugma
museum med mycket vacker vägg- och golv-
mosaik som räddats undan vattenmassorna
när den stora Atatürkdammen i floden Eufrat byggdes. Mosaiken har fortfarande kvar
de vackra färgerna. Det är häftigt att se hur
små de olika bitarna är.
Dagens sista etapp bar upp i bergen förbi
staden Kahta till ett vackert beläget hotell.
Det var som att förflytta sig upp i Alperna.
Vår minibuss kunde med nöd tas sig upp
för de brantaste partierna. En ny buss anlän-
I Zeugma Museum finns vacker vägg- och golvmosaik med väl bevarade färger.
Minibussgrupp
Ove och Christina Allerby på Najaden
Nymf, hemmahamn på Amundön i Göteborg, kompletterar den svenska delen av sällskapet. Vi var 14 personer, en liten och bra
grupp, lagom för en av de turkiska minibussarna.
Några var bekanta från resan till Kappadokien förra hösten. Till exempel hade vi
samma duktiga guide, Tas, väldigt kunnig i
Turkiets historia och oerhört hjälpsam.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
3
Romersk bro över Eufrat
Efter nedfärden kom vi till Gerger nära byn
Oymakli, ett slott med ursprung runt 200 f
Kr. Det användes också under ottomanska
perioden. Omgivet av starka murar har det
funnits en moské, affärer, bostadshus och
vattencisterner.
Vid foten av det antika Arsemia, sex mil
från Adiyamen, finns det en fin relief av
Herkules som hälsar på Commagenekungen Mitridate. Vid sidan om reliefen finns en
stor grekisk inskription i berget, den största i
Anatolien. Vi åkte sedan till en gammal romersk bro, Cendere, över Eufrat. Den byggdes av en romersk legion på 200-talet efter
Kristus. Nu är floden reglerad. Det var inte
mycket vatten som rann där.
Huvudet från statyn av kung Antiochus I på västra terrassen av hans mausoleum på berget Nemrud i östra Turkiet.
de sent på natten med ny förare och kändes
som en ny och bättre värld. Den rymde lika
många men var mycket rymligare.
På hotel Euphrats sköna terrass kunde vi
avnjuta en fin morgon med frukost och utsikt över de solbelysta bergen och dalen.
Antiochos mausoleum
Vi började med att åka upp på berget Nemrud. På toppen finns, vad man tror, ett mausoleum över kung Antiochos I. Han vaktas
av stora stenfigurer uppradade i väster och
öster på varsin terrass. I dag står huvudena nedanför själva kroppen i den ordning
man tror att de stått. Platsen är upptagen på
världsarvslistan och har en fantastisk utsikt
över det bergiga landskapet.
Själva mausoleet är en konisk jättehög av
mindre stenar som bildar toppen av berget.
Vilket kneg det måste ha varit att bygga detta 2 100 meter över havet!
Att promenera upp till platsen för statyerna, 450 trappsteg, var lite kyligt men väl
uppe värmde solen skönt. Flåset kunde varit
något bättre. Det var gott med lite turkiskt
thé vid återkomsten ner till bussen.
Primitivt men problemfritt
Via en nyare bro över Eufrat kom vi till ett
färjeläge för vidare färd mot Diyarbakir.
Dammbyggena har ändrat flodens utseende till ett stort insjöområde. Färjan var något primitiv men vi kom över utan problem.
På andra sidan byggs en ny stor pelarbro som
skall ersätta färjan.
Framme i Diyarbakir inkvarterades vi på
en Karavan Saray, sedan 1500-talet härbärge
för kamelkaravaner från Mongoliet till Turkiet. Kamelerna fick hålla till på bottenplanet medan dess herrar fick bo på en trappa
upp.
I dag är det ett fyrstjärnigt hotell med lite
annorlunda rum med väldigt låga dörrar och
höga trösklar. Trapporna hade väldigt höga
steg. En vacker innergård omgärdades av
en altangång runt om. Ett spännande ställe
med mycket historia.
Heldag i Diyarbakir
Diyarbakir har 900 000 invånare och är
känd för sin smugglande befolkning som
lever sitt eget liv utanför myndigheternas
kontroll. Betala skatt är ingen populär syssla och att få kvitto från en restaurang eller
affär funkar inte.
Svenska UD har åsikter om säkerheten
när man rör sig i staden. Men det var ingen
större fara i den gamla stadsdelen som om-
Resterna av statyerna på mausoleets östra terrass på berget Nemrud.
4
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Vid foten av det antika Arsemia hälsar reliefen av
Herkules på Commagenekungen Mitridate (t v).
gärdas av en fem kilometer lång mur. Det
går nästan att promenera runt på muren.
Området kring floden Tigris, som rinner
genom Diyarbakir, är väldigt grönt och frodigt. Mellan floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak låg en gång det antika Babylon.
Vi var inne i både moskéer och kyrkor,
ortodoxa och armeniska. Den stora moskén i
centrum har tidigare varit bysantinsk kyrka
men när det ottomanska riket bildades blev
det en moské. Den var som vanligt mycket
vacker inuti. Här var det strikt klädkod, herrar var tvungna att ha långa byxor, damerna
långa kjolar.
Trevligt vattenhål
I en basar med livlig kommers fanns allt
från fiskstånd till mekaniska verkstäder i
en trivsam blandning. Ett trevligt vattenhål
var Hasan Pasa Hani, ett handelshus som
uppfördes under 1500-talet och används än
i dag, med caféer och affärer i flera våningar, både på in- och utsidan. Fasaden är häftig med svart basalt och friser av vit kalksten.
Diyarbakir uppvisar ett brokigt stadsliv
med hög ljudvolym. Människorna är vänliga och vi betraktades med nyfikenhet. Det
innersta av den gamla stadsdelen höll på att
restaureras. Vi blev insläppta i en gammal
kyrka/moské.
Den stora moskén i Diyarbakir.
Handelshuset Hasan Pasa Hani uppfördes under 1500-talet och används fortfarande.
Vi övernattade på Karavan Saray igen.
Det skulle bjudas upp till förlovningsfest på
innergården; vi trodde först det var bröllop.
Vi blev lite snopet hänvisade till baksidan
där poolen låg.
Där firade samtidigt en massa flickor sin
skolavslutning av skolgången, troligen någon form av studentexamen. Det var mycket dans med såväl inhemsk som modern internationell dansmusik.
Vi satt uppe länge på balkongen och tittade på danserna under den turkisk-kurdiska
förlovningsfesten. Färgrikt och festligt. Kanske lite enahanda med all ringdans som ser
väldigt lika ut men nog har olika innebörd.
Mot Vansjön
En lång dags färd skulle ta oss mot Vansjön.
När vi försökte lämna Diyarbakir körde vi
fel i de äldsta delarna där det var trångt om
utrymmet – även för vår lilla buss. Inte ens
en Navigator kunde hjälpa oss. Vi fick ta
samma väg tillbaka för att hitta ut ur staden
på lite större gator. Innan vi kom rätt hann
vi besöka stadsmuren och en gammal antik
bro över Tigris.
Första stoppet skulle bli ytterligare en
gammal bro, Malabadi, från den ottomanska eran. Bron låg vid ett stort dammbygge efter staden Silvan. Här sjunger traktens
pojkar och berättar om bron. Så fort vi stannat hoppade dom in och började sin show
som dom ville ha pengar för.
Ottomanska Malabadibron nära staden Silvan.
Förlovningsfest på hotel Karavan Sarray Hotel i Diyarbakir.
Jättevulkan
På högre höjder förändrades landskapet
markant. En jättelik vulkankrater vittnade
om sitt utbrott för årtusenden sedan. Det
hade haft flera olika utlopp och spridit lavastenar över ett enormt område.
Vi åt lunch i Bitlis på 1 400 meters höjd.
Här kan det vara riktigt kallt om vintern.
Överallt satt gubbar utanför caféer och restauranger eller bara på en stol på gatan. De
njöt av sitt te. Kvinnor såg vi nästan inga.
Bitlis hann vi inte se så mycket av, det var
många mil kvar till Van och ibland togs vägen upp av fårahjordar. Det gällde att ta sig
lugnt förbi.
Vi gjorde också en utflykt till en vulkansjö, en strapatsrik färd på slingrande grusvägar upp mot toppen och ner i kratern.
Vägen såg flera gånger ut att ta slut eller
inte räcka till för bussen. På ett ställe pågick
vägarbete; det såg ut att vara omöjligt att ta
bussen förbi de båda stora lastbilarna. Vår
chaufför gjorde ett strongt jobb och lotsade
bussen genom sandhögarna. Här hade det
varit bra med fyrhjulsdrift.
Väl uppe på kanten av kratern hade vi en
fantastisk utsikt.
Handarbete på väg
Nere vid de två sjöarna höll man på att lägga ny vägbeläggning med små kubiska stenar. Hela vägbanan var uppriven. Vägarbetarna satt i gruset och la sten för sten, enligt
arbetsledaren 75-100 meter om dan. Vi fick
promenera en halvtimma. Tyvärr var solen
på väg ner över kraterkanten så vi missade
det vackra färgspelet i sjön.
På tillbakavägen mot Vansjön hjälpte
arbetsledaren, som fick lift, oss att hitta en
bättre väg. Hela vägen ner var ett stort vägbygge mer eller mindre färdigt.
Nästan nere passerade vi ett liftsystem
till en skidanläggning. Det var mörkt när vi
äntligen kom fram till Van.
Saltare än havet
Vansjön har ett intensivt blått vatten som
speglar de omgivande bergen, en del över
4 000 meter höga med snö på topparna.
Sjön är flera gånger större än Genevesjön
och saltare än havet. Det sägs att traktens
innevånare inte behöver tvål; sjön är så alkalisk.
Nästa dag åkte vi söderut till en seldjukisk begravningsplats med ett litet mausoleum. Vi fick bland stenar och i det höga gräset se upp för en rätt så giftig huggorm. Allt
gick väl.
I en liten hamn bytte vi till båt för att
ta oss ut till ön Akdamar. Där finns en berömd katedral, Heliga korsets kyrka, byggd
på 900-talet. Armenien var det första land
som officiellt anslöt sig till den kristna tron
kring 300-talet efter Kristus.
Kyrkan är inte speciellt stor men har
vackra reliefer med bibliska motiv runt fa-
Den ofärdiga vägen till kratersjöarna. Det tog en halvtimme att gå ner.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
5
Ett par av relieferna på Heliga korsets kyrka föreställer David och Goliat.
Palatset Isak Pasa Sarayi, med utsikt över staden Dogubeyazit.
Vid ett vattenfall några mil efter Van var det populärt att ta bilder av brudpar på
en hängbro.
Gatorna i Ani är intakta. Av de forna byggnaderna syns bara stenhögar.
.
ODYSSÉ
– nr
4, december
Sällskapsrummet
i K-märkta
ryska
restaurangen2014
i Kars.
6
saden. Unika fresker pryder innerväggarna
och kupolen. Efter 1915 har kyrkan blivit
utsatt för vandalism men renoverats och är
numera museum.
Resterna av ett kloster finns kvar i närheten. Munkarna försvann från ön vid samma tid som vandalismen startade. Turbåtarna använder två små hamnar, i övrigt finns
bara vacker natur. Det var skönt med en tur
på sjön; det var redan ganska varmt.
Svenskögd katt
I Van besökte vi slottet, en massiv fortifikation byggd av stenblock eller huggen direkt ur berget under kungadömet Urartu
900-700 f Kr, det största i sitt slag. Borgen – som inte var försvar mot främmande makter utan mer för att kontrollera regionen – ger ett mäktigt intryck uppe på
en höjd. I det platta landskapet nedanför
finns resterna av den forna huvudstaden
Tushpa. Flera folk har genom tiderna haft
kontrollen.
Vi anslöt oss till en grupp som skulle
klättra upp för att få se uthuggna rum och
gångar till övre delen. Där hade vi fin utsikt
över Van och Vansjön. Man kunde skönja
resterna av den antika hamnen strax under
slottsberget.
På väg tillbaka till hotellet fick vi se några av de berömda vankatterna. Var fjärde
unge föds med ett gult och ett blått öga.
Jodå, det är sant.
Ottomanskt slott
Första stopp nästa dag blev ett vackert vattenfall, osynligt från vägen. Dit kom stora
sällskap i tutande bilar, brudpar som vallfärdade för fullkomlig lycka genom att bli
fotograferade på hängbron eller på kanten
vid fallen.
I staden Dogubeyazit hade det regnat.
Gatorna var leriga med massor av stora hål.
Vi fortsatte upp mot Isak Pasa Sarayi, ett
vackert ottomanskt palats från slutet av
1700-talet med blandade byggnadsstilar.
Slottet låg vid en viktig väg för karavaner
och har 306 vackra rum, flera stora salar, ett
harem, männens bostäder, ett kök och en liten moské.
Efter rundvandringen smakade det gott
med pidé, turkisk pizza, på en nyöppnad
restaurang, ”naturligt” placerad vid en mattfabrik. Givetvis köpte vi en liten matta.
I bakgrunden såg vi den snötäckta toppen av det mäktiga berget Ararat.
Noaks Ark museum
På eftermiddagen åkte vi upp till Noaks Ark
museum där man analyserat och tolkat spår i
marken då arken efter syndafloden strandade på berget. Från museet hade vi också en
bättre vy upp mot det vackra Mount Ararat
och det mindre, Little Ararat.
Över Iran hade himlen mörknat rejält
men vi slapp resans första regn. Under nedfarten kunde vi se de milslånga köerna av
lastbilar som ville in i Iran och kunde få vänta i dagar. Inget kul att vara chaffis.
På höglandet med höjder på 2 000-2 300
meter passerade vi genom ett sällsamt och
mestadels öde landskap, ibland med små
byar och någon stad. Mängder av får strövade omkring.
Det märktes att detta var ett, för turkarna, säkerhetsmässigt känsligt område.
Vi körde genom flera vägspärrar med Jandarma, militärpolisen. Ibland vaktades de
av pansarfordon. Vi passerade smidigt förbi.
Även denna dag kom vi sent till hotellet.
Det var kyligt i luften när vi steg ur bussen
i Kars för väntande buffé.
Bagraditisk kungastad
Ruinstaden Ani ligger på gränsen till Armenien fem mil österut från Kars på en vindsvept gräsplatå utmed gränsfloden Korn.
Staden innehåller viktiga lämningar av armenisk arkitektur, inklusive stadsmuren,
som till vissa delar är intakt.
År 961 blev Ani huvudstad för de bagraditiska kungarna av Armenien. Deras storhetstid inföll under kung Gagik I (9901020) och kallades då Staden med de tusen
kyrkorna. Den plundrades av turkarna 1064
men återuppstod för att förstöras igen 300 år
senare – av en jordbävning.
Området att ströva kring på är jättestort.
En i vår grupp blev hejdad av en 1,5 meter
lång huggorm som snabbt ringlade förbi.
Gatorna har kvar det mesta av sin stenbeläggning. Av byggnaderna finns bara stenhögar kvar.
Kyrka-moské-katedral
Den berömda Anikatekatedralen är fortfarande relativt intakt även om trumman som
håller upp det koniska taket har rasat. Kyrkan grundades av kung Sinbat II mot slutet
av 900-talet, blev sedan moské men återgick
1124 till kristen gudstjänst.
Uppe från Menucehrmoskén ser man ruinen efter en bro som korsade Kornfloden.
Den var byggd som ett enda 30 m långt valv
över gränsen mellan Turkiet och Armenien.
På väg tillbaka stannade vi vid en liten
gård med ett par familjer. Byggnaderna såg
primitiva ut för våra ögon. På marken låg
mycket fårull. En kvinna bankade kraftigt
på den med en lång pinne. Kanske var det
för att ta bort skräp och ohyra.
Nyfikna barn såg på oss med stora mörka ögon. Vi kunde inte annat än ge dem lite
godis.
Hjordar av hästar strövar fritt på de gröna
vidderna mellan Ani och Kars, men övervakas av pojkar och män på små snabba hästar.
Kulturlunch à la russe
I Kars åt vi lunch på en gammal rysk restaurang. Ryssarna ockuperade stora delar av
nordöstra Turkiet under början av 1900-talet. Restaurangen är ett kulturminne och får
inte ändras eller målas om. Väggarna har
gamla papperstapeter som saknar all färg.
En del rum hade kvar möbler från den tiden. Maten var inspirerad av gammal rysk
kokkonst.
I en ostaffär fick vi se och provsmaka.
Osten smakade bättre än den såg ut. Honungen var svår att låta bli att köpa.
Det sista vi gjorde i Kars var att ta en
rundtur i ösregn genom gamla staden och
besöka Kars museum. Där fanns en gammal vävstol; mönstret på mattan är troligen
kurdiskt eller armeniskt och kommer igen i
dagens mattor.
Regnet öste ner. Åskan mullrade. Vattnet forsade fram på de stenbelagda gatorna.
Det var skönt att komma tillbaka till hotellet. De som valde att ändå ta en titt på staden såg något blöta ut vid återkomsten. Det
var det enda regn vi upplevde under resan.
Solen hade annars flödat varje dag.
Vid kvällens middagsbuffé avtackades
vår guide och vår chaufför, som verkligen
gjort vår resa till ett fantastiskt minne.
Hem till seglarlivet
På morgonen flög vi tillbaka till Izmir med
ett kort stopp i Ankara. Det är fantastiskt att
se hur turkarna satsat på inrikesflyget. Terminalen i Kars var av allra modernaste slag
för en så relativt liten stad.
I Marmaris väntade Prima Donna som
var alldeles röd av saharasand efter dåligt väder med stormvindar. Det var ändå skönt att
komma tillbaka till seglarlivet. ⚓
LISBETH och HANS FRIDÉN seglar sin Najad 355 Prima
Donna i Medelhavet sedan 2009. De gick utsidan av
Europa ner till Portugal året före, och har sedan dess
tillbringat fem à sex månader varje år med att sakta ta
sig österut mot Turkiet där de sedan 2012 ligger hos Yat
Marina i Marmaris.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
7
Vegaodyssén i Kroatien
Höstterminen igång på Maja
TEXT OCH BILD: JACOB ROMANO, ANDERS HANSANDER, PETTER och KALLE MOGENFELT
– Tuff segling blir det nog, konstaterade Petter medan vi satt vid köksbordet på
Ponza och begrundade vindprognosen för Tyrrenska havet.
– Men vi ska nog kunna undvika det värsta om vi går nära kusten.
V
ad som låg framför oss var en etapp
på 200 sjömil i sydostgående riktning mot Messinasundet. Den inkommande franska kallfront vi betraktade
skulle enligt rapporterna snarast dra väster
om Sicilien. Det skulle gå, tänkte vi.
Kalle cafépluggar i Trogir, Kroatien.
Runt tolvslaget natten mellan den 31 augusti och 1 september hivade vi alltså upp
ankaret från Cala Feolas botten och lämnade bakom oss familjen Romano som tagit hand om och skämt bort oss under den
senaste tiden.
Ombord på båten fanns då bara kapten
Petter och Kalle – Jacob skulle umgås lite
med släkten på Ponza, Anders hade redan
dagen före tagit en sväng hem till Sverige för
att besöka sina nära och kära.
Två veckor senare skulle vi mötas upp på
nytt på Italiens östkust.
Ändrade planer
Som överenskommet satte vi inledningsvis kursen närmast rakt österut, mot Neapel, men det tog inte lång tid innan vi började ifrågasätta vår rutt. Längs hela kusten
framför oss lystes beckmörkret gång på gång
upp av ljungeld som hotade att ställa till med
obehag och eventuellt problem för oss på vår
illa åskledade skuta.
Vi beslutade oss för att hellre ta oss an
Aiolos’ ilska än Jupiters nyckfullhet och justerade vår kurs söderut. Vulkanön Stromboli, som behandlats ingående i en artikel i ett
tidigare nummer av den här tidningen, föreföll nu vara ett lämpligt delmål före Messina.
Blåst i aktern, blåst från ovan
Morgonen påminde oss om var vi befann
oss: Solen lyste upp majestätiska molnsalar
på ett sådant sätt att det inte var svårt att förstå vad som fått greker som romare att tro sig
leva övervakade av gudar.
Mot slutet på förmiddagen dök små uppoch-nedvända koner upp bland molnen.
Från vårt perspektiv blev de flesta just inte
större än leksakspyramider men en av dem
hade bestämt sig för att på smal och slingrande väg ta sig ända ner till vattenytan. Väl
där inledde den en våldsam dans och reste
för några minuter upp en veritabel trumpetsvamp av vatten innan den sakta drog sig
tillbaka in i det lapptäcke från vilket den
fötts.
Vad beträffar de vindar som drev oss
framåt trodde vi de nått sin kulmen på eftermiddagen då vågorna hunnit resa sig höga
8
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
nog för att ibland ge oss friska akterduschar.
Vi seglade för stormfock och med två rev i
storseglet.
Då föll mörkret på nytt över oss.
Kuling och lava
Snart fick vi möte med två större fartyg som
vi gjorde vårt bästa för att få en väderrapport
av på vår trilskande VHF. På sprakande vägar fick vi höra att prognosen ändrats så till
den grad att vi nu behövde ställa in oss på
Beaufort 8 natten igenom.
Det var tungt. Lyckligtvis hade vi fortfarande stabil läns, faktum var att vindriktningen knappt ändrades alls under hela
överfarten. Under natten drog ständigt nya
byar förbi och öste sina sprängfyllda regnkärl över den som hade olyckan att sitta vid
rodret just då.
Så såg vi den till slut: Långt borta i allt
det svarta dök en liten rödglödande fläck
upp ovan den horisont som inte gick att urskilja; rakt föröver låg den eldsprutande jätte vi satt vårt mål på och vi begrep den tacksamhet Odysseus måste känt för vulkanen
den gången för så länge sedan då han själv
seglade på samma vatten som vi, utan moderna tiders navigationsinstrument.
Trötta men lyckliga gled vi slutligen, i
gryningen, förbi Strombolis mytiska lavaflod för att ankra upp på öns östra sida, i
gott skydd för den avtagande men ännu starka vinden. En storslagen etapp var till ända.
Vi sov, sov och sov och tog oss sedan på fluktuerande vindar den korta resterande biten
till det berömda italienska sundet.
Jobbtider
När vi nådde Messinasundet så hade vi
mycket att bocka av från att-göra-listan. Det
skulle bli flera dygn av ”arbetspass” fyllda
med svordomar och irritation över, till exempel, impellrar som inte passar.
När vi inte jobbade hade vi det dock riktigt trevligt vilket blev vår räddning. Först
låg vi i Scilla precis utanför sundet där vi på
grund av en full hamn fick lägga oss på en
riktigt usel plats som fick båten att rycka
fram och tillbaka.
Först trodde vi inte att det skulle gå att
stanna men tack vare otroligt hjälpsamma människor så gick det. De lånade ut en
enorm fender, goda råd och verktyg när vi
servade motorn. Pengar ville de inte ha, även
hamnplatsen var gratis.
När vi lämnade hamnen så gav vi dem
två vinflaskor i ett försök att visa tacksamhet på italienskt vis.
besöka där. Vi ville komma vidare och hade
därmed planerat in en dag av ärenden och
måsten men plötsligt var vi mitt i karusellen som ofrånkomligen drar igång när man
möter Saverio.
Saverio är en lokal kändis i Calabria och
god vän med Rod Heikell som skriver pilotböcker. Han vinkade in oss i sin lilla gula bil
och efter att ha åkt runt mellan båtaffärer
så hamnade vi i hans garage med utsikt mot
Messina. Han pratade och vi både drack och
åt rikligt av de smakprov han ställde fram.
Glada och salongsberusade så tackade vi ja
till det mesta och bilen lastades med delikatesser.
Väl tillbaka i båten kunde vi inte riktigt
bestämma oss för om vi hade blivit lurade
eller bara betalat en skälig summa för en rolig dag med taxi och annan service. Vi ryckte på axlarna och lossade förtöjningarna: nu
gällde full fart emot de adriatiska böljorna.
Återförening och dunder
Två dygn senare blev besättningen fulltalig
igen i staden Otranto efter att Jacob och Anders tagit sig dit med tåg från Rom. Maja låg
där gratis, ensam en bit ut på vågbrytaren.
Norrut verkade det åska oavbrutet. Så
fort det blev mörkt såg man blixtarna. En
tidig morgon drog ovädret in över oss och i
vår utsatta position, ensamma med mast ute
på vågbrytaren, kände vi att vi borde göra
vad vi kunde för att skydda oss och gömde oss därför alla fyra i fören tills det värsta
ovädret passerat.
Vi vågade språnget
Efter någon dag i Otranto var väderleksrapporterna bättre än tidigare. Från att ha garanterat åska och dåligt väder kunde vi nu
med lite tur slippa det. Vi begav oss därför
norrut mot Brindisi.
På vägen skulle vi överväga att ta oss direkt över till Kroatien. Anders kände ett visst
motstånd på grund av åskrisken men väderleksrapporterna berättade om goda vindar
det närmsta dygnet som vi inte ville missa.
Så vi lade om kursen och lämnade Italien. På vägen lyssnade vi på flera väderleksrapporter på radion och Anders ansikte
visade en plågad min varje gång man mellan vindstyrkor och “Gale warnings” hörde
“Thunderstorms”. De höll sig dock på avstånd och vindarna var bra.
Välkomnande delfiner
Morgonen därpå simmade några delfiner
längs båten som ett välkomnande till Kroatien. Det var trevligt.
Ett mindre trevligt välkomnande var det
första kroatiska vädret vi fick uppleva. Det
bestod av ett sådant där regn som, trots regnkläder, på en tiondels sekund tar en från torr,
glad och varm till att känna sig som en genomblöt hund som står bunden utanför en
affär.
I inklareringshamnen Cavtat fick kapten Petter prata med olika myndigheter
medan övriga i besättningen blev tillsagda
att de inte fick lämna båten.
Efter en stund var allt ordnat och vi kunde börja leta efter en plats där vi hade råd att
ha båten. I den lilla staden Srebreno hittade
vi en brygga där vi kunde ligga gratis. Bryggan användes också av en utflyktsbåt och
en kväll också av en polisbåt men där fanns
ändå plats för Maja. Det var perfekt för oss,
det var snällt mot vår budget och vi kunde
stanna så länge vi ville och med buss ta oss
in och utforska Dubrovnik.
Utsikten från Saverios verkstad.
Shopping i gul bil
Vi åkte dock inte längre än till Reggio Calabria mitt i sundet eftersom vi hade affärer att
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
9
Scilla.
Dubrovnik
I Dubrovnik var det tjockt med folk och
det hördes mer engelska än kroatiska. Detta
trots att vi kom dit i en tid som ansågs vara
efter turistsäsongen. Det är dock förståeligt
att många åker hit för det är en väldigt vacker och trevlig stad.
Vi skaffade oss snart kroatiska nummer
till våra telefoner. De kostade bara 50 kuna
(60 kronor) för en månad och där ingick en
ganska stor mängd datatrafik så vi kunde
surfa obehindrat på Internet via telefonerna. Vi hade alla en del studier att göra så det
passade bra.
Det blev mycket tid på caféer och Kalle
gjorde några maratonstudiepass på ett internetcafé där han som tur var fick rabatt.
Vi hann också med ett besök på en fotoutställning med krig som tema på War Photo Limited. Väldigt bra, väldigt sorglig.
Studier och elektronik
Studier är överhuvudtaget svåra att anpassa till en seglats. När man är ute och seglar
så har man redan en del att tänka på innan
kurslitteraturen kommer in i bilden, och när
man väl ligger stilla så blir man ju sugen på
att upptäcka omgivningen! Ännu prekärare
blir situationen om distansstudierna kräver
flitig datoranvändning.
I Maja finns tolvvoltsuttag, men inte
alla datorer har så lätt för att utnyttja dessa.
Det får oss att vilja tipsa läsarna om att vara
extra noga, när de väljer datormodell, med
10
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
att tolvvoltskabel går att införskaffa enkelt
till just den modellen. Speciellt kinesiska
märken, som i detta fall Lenovo, kan vara
krångliga (de där fina universalkontakterna
ni köpt på Clas Ohlson kommer inte att funka). Inte ens officiella återförsäljare, med stora Lenovoskyltar utanför, kunde hjälpa till.
– De går inte att få tag på. Ledsen.
Fantastiskt! Dock kan det gå att få tag på direkt från Kina. Detta gäller naturligtvis inte
alla Lenovodatorer, men det är värt att hålla
ett vaksamt öga.
Caféer som andra hem
Därav följer att caféer har blivit något av ett
andra hem eller åtminstone ett kontor. Här
spenderas halva dagarna framför skoluppgifter av alla möjliga slag. Balkankunskap,
juridik, praktisk harmonilära, Androidprogrammering, nordsamiska...
I vissa caféer börjar personalen känna
igen en och – om de är särskilt öppna och
empatiska – kan de bli riktigt förälderliga
av sig. I Milna (där vi för övrigt också mötte upp med Nina, Medelhavsseglarnas ordförande, och åt middag tillsammans med
henne och hennes familj) trodde vi att caféägaren var i färd att köra iväg oss efter att
vi suttit där sedan morgonen. Middagskunderna var på väg in, så det hade inte varit så
konstigt om de ville bli av med oss. I stället
fick vi gå in i en mysig, liten och tyst utomhusplats bakom en kamin och blev bjudna
på filt och varm choklad.
I Dubrovnik delade Jacob och Anders på
ett enda eluttag i en liten jazzbar, som spelade horribla reggae-covers på välkända låtar.
Sedan, på ett lite vanligare internetcafé, fick
vi en rabatt som var så stor att de lika gärna
hade kunnat låta oss gå utan att betala.
På turistinfocentret i Sutivan, en liten by
på ön Brac som sedan länge insomnat efter en intensiv sommarsäsong, blev personalen överlycklig att ha någon som satt tyst
och studerade dagarna i ända hos dem då de
“inte får så mycket besökare mer”.
Vid det här laget skulle vi kunna skriva
en hel guide om caféer och andra smålokaler i Europa och dess lämplighet för digitala studier: “The studying yachtman’s cafépilot”. Betygen som tilldelas caféerna grundas
på ett antal olika kriterier: Antal eluttag, wifinätverkets hastighet, Capuccinopris etc.
Nog om författardrömmarna. Tillbaka
till plugget. ⚓
Petter och Anders är glada trots regnet.
När resvägen blir målet
TEXT: KATINKA BILLE LINDAHL
BILD: ODD LINDAHL OCH KATINKA BILLE LINDAHL
Natthamn Canal des Ardennes. Höns och getter ingick.
Ä
garna grät när vi betalade handpenningen. Vi jublade. Äntligen hade
vi en båt som kunde ta oss till Medelhavet! (Vi håller fortfarande kontakt med
Karl-Hans och Olli, skickar bilder och vykort.)
Första sommaren ägnade vi åt att segla
hem Ellem till Flatön och lära känna henne. Vi bestämde oss tidigt för ombytta roller ombord. Odd har ett helt liv som seglare bakom sig. Det är jag som behöver träna
på att köra och manövrera. Det beslutet har
ingen av oss ångrat. Under långa dagspass
byts vi förstås åt bakom ratten.
Nästan pensionärer
Vi är 64 och 65 men arbetar fortfarande
båda två. Skulle vi vänta med drömresan
tills pensionen? Nej, vem vet hur länge man
får vara frisk och stark. Två månader på våren och två månader på hösten ville vi vara
borta. Arbetet kan vi hålla igång hjälpligt
med hjälp av Internet. Svårare då att vara
borta från fyra barn och sex barnbarn, åtta
tackor och ett hus med stor trädgård.
Det dök upp många anledningar att
skjuta upp drömresan. Hösten 2013 bestämde vi därför ett ovillkorligt avresedatum från
Flatön: 1 maj 2014. Fram till dess utbildade
Hösten 2012 hittade vi vår drömbåt i Gråsten, södra Danmark.
Det sa klick direkt. Ett gammalt tyskt par, 85 år, hade ägt henne
sedan hon var ny 1985: En LM32, dansk motorseglare med extra
allt, ömt vårdad och underhållen, hade stått inomhus varje vinter.
vi oss, tog kanalkort, kustskepparen och utsjöskepparen, skaffade kartor, planerade rutter och läste allt vi kom över om kanalresor.
Den 1 maj var vi långt ifrån färdiga med
allt som måste vara klart ombord.
Men vi kastade loss ändå.
Drömmen om långresan
Vad drömde vi om? Östra Medelhavet, Turkiet och Grekland. Odd ville uppleva Frisiska öarna och inseglingen till Paris västerifrån – inspirerad av Göran Schildt förstås.
Jag är en kruka när det gäller stark vind och
höga vågor, men ville också komma till Paris och gärna stanna där ett tag. Vi ville båda
uppleva småstäder, kultur och natur längs
Europas kanaler.
Vi ville absolut inte ha bråttom, inte segla
i dåligt väder och inte ta några onödiga risker.
Vi skrämdes av historier om lyxlivet och prisnivån längs franska och italienska kusterna.
Tusen kronor natten för att ligga vid en boj?
Vägen via Donau och Svarta Havet kändes
betydligt mer lockande och lagom äventyrlig. Bortsett från krigsrisken på Krim förstås.
Constanta eller Marseille?
– Det behöver vi inte bestämma nu, sa
vi till varandra. Vi väntar och ser hur det
känns. Kanske vänder vi hemåt efter Paris.
Bloggat hela resan
Midsommarveckan 2014, efter fyrtiosju dagar, var vi framme i sommarhamnen Charleville-Mézières, tjugo mil nordost om Paris.
Vi hann alltså inte riktigt ända fram under
första etappen. Om jag inte hade skrivit min
blogg varje kväll skulle det mesta av den resan vara glömt nu. Marstal, Kielkanalen,
Cuxhaven, Norderney.
Dagens natthamn suddar fort bort minnet av gårdagens. Men på www.katinkabloggen.se finns allt förevigat, både det roliga och det trista.
Hur har det gått?
Nu närmar vi oss slutet av andra etappen
mot Medelhavet. Vi har slussat nerför Ardennerna, haft en underbar vecka i Paris,
långsamt avnjutit det vackra Champagne.
Planen var att lämna Ellem över vintern i
Nancy, platsen är redan bokad.
Men planer är arbetsverktyg och ändras hela tiden. Ett läckande propellerdrev
gjorde att vi hamnade i fina trygga Toul
över vintern. När du läser detta är vi hemma på Flatön igen. Slutligt facit finns i
bloggen.
Här följer några smakprov från den senaste tidens äventyr:
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
11
Farlig impuls…
Hjälp! Mittknapen! Förtöjningen i stegen!
Vattnet steg i slussen men båten satt fast och
kunde inte följa med. Odd lyckades i sista
stund lossa på repet, hela båten reste sig som
en badleksak man försökt trycka ner under
vattnet. Några sekunder till och mittknapen hade varit under vattenytan. Det vill jag
helst inte tänka på. Jag hann inte bli rädd
och vill inte få ångest efteråt.
Odd har svårare att komma över detta.
Hur kunde vi båda göra ett så fatalt misstag?
Efter etthundratjugofyra slussar?
Den förklaring vi kommit fram till är att
vi plötsligt och på impuls ändrade en invand
rutin genom att Odd stannade kvar uppe på
kajen. Vi hann inte prata igenom noga innan hur vi skulle göra.
Klättra på stege i slussen. Inte kul alls.
… och hjärnsläpp
Fortfarande omskakade och bleka om själen lade vi till inne i Meaux och gick för att
handla. När vi kom tillbaka låg en huspråm
förtöjd akter om oss. Med svensk flagga!
– Jag tog mig friheten att ändra på er förtöjning, hälsade skepparen Johnny Magnusson, kanalresenär sedan åtta år och dessförinnan världsomseglare i tolv.
– Ni låg bara på en lina, den andra hade
hoppat av.
Den missen kan bara förklaras med
hjärnsläpp. Att förtöja utan att trä igenom
tampen, bara lägga den över en rak pollare
med hål i mitten… Vi hade gjort likadant
både Odd och jag, fast det var min tamp som
hoppat av, kanske av vågorna från en förbipasserande.
Hur kul hade det varit att stå där på kajen med kassar i händerna och se Ellem flyta iväg mot vattenfallet längre bort?
Vi flyttade oss till ett lugnare ställe. Fick
våra första riktiga kanalkompisar i Johnny
och hans Laura som bjöd hem oss till sitt
fantastiska pråmhem senare på kvällen.
De bor där permanent och flyttar runt på
Frankrikes kanaler efter årstid och lust. Pråmen har samma standard som vilken modern lägenhet som helst. Den är förresten
till salu, Johnny längtar efter segelbåt igen.
Se mer på www.spicetoo.se
Fast i slussväggen
Det var en treochenhalvmeters sluss. Med
bara en stege i slussväggen att lägga fast i,
pollarna var uppe på kajen högt ovanför våra
huvuden. Vi la fast i stegen vid mittknapen
och Odd klättrade upp, jag räckte honom linorna från för och akter med hjälp av båtshaken. Du kan stanna där uppe, sa jag. Jag
klarar resten själv. Hellre än att se honom
klättra på de där slippriga pinnarna.
Champagne-Ikea
Ännu en dag av Champagne. Epernais är
huvudstad i champagneland. Här finns
Avenue de Champagne med alla de stora:
Moët & Chandon, Perrier Rouget, Pol Roger, Mercier och många fler. Alla med sina
slottsliknande huvudkontor. Det är som en
blandning av Glasriket i fornstora dar, och
Las Vegas. Nästan alla har visningar med
guidning och provsmakning.
Vi hade fått tips om att välja Mercier.
Eugenie Mercier startade sitt champagnefö-
12
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Vattnet släpptes på och det gick galant
tyckte vi båda, det räckte att jag tog hem
på aktertampen som låg runt skotvinschen.
Men efter ett tag kom vattnet väldigt fort
och Odd ville inte vänta däruppe. Samtidigt som han kom ner på däck upptäckte vi
båda att båten lutade konstigt. Som om den
fastnat på mitten. Styrbordssidan drogs inåt
nedåt mot slussväggen, en kastrull ramlade
ner från spisen.
retag i mitten av 1800-talet. Han påminner inte så lite om Ingvar Kamprad. En man
med en passion, som inte lät sig hejdas av någonting och som tänkte stort från början. Vi
åkte på en guidad tur med tåg genom arton
kilometer grävda tunnlar. Här förvaras över
två miljoner flaskor champagne i konstant
temperatur och luftfuktighet.
Inlåsta på Moët & Chandon
På väg tillbaka till båten är vi kanske lite omdömeslösa, lite luddiga i kanten av tre glas
bubbel var. En stor grind står öppen, en sån
där fjärrstyrd ambassadgrind, och en osannolik park skymtar innanför. Det står Moët
& Chandon överallt.
– Ställ dig där framme så jag får fota, säger jag, och vi går in på det krattade grushavet där ingen gått före oss, i alla fall inte sedan det krattades sist. När jag tagit en bild på
Odd framför den märkliga bassängen med
en förgylld jättesked i mitten, hör vi båda
hur grindarna stängs med ett dämpat klick.
Vi är inlåsta. Inte en själ i sikte. Jag går
in i den slottsliknande byggnaden som liknar ett tiostjärnigt Sheraton, men där är helt
folktomt. Vi känner på alla andra dörrar i
de olika hus som inramar den stora grusplanen. Alla är låsta, det finns inga ringklockor. Det enda som fattas nu är blodhundarna som kommer rusande, tänker jag. Tur att
Sigge är kvar i båten.
Ska inte va’ mer här…
Då öppnas grindarna igen. Ljudlöst svänger de upp och släpper ut oss på Avenue de
Champagne, stängs sedan snabbt bakom
oss. Någon såg på oss genom ett fönster eller en kamera när vi irrade runt som två förskrämda vinlöss, oinbjudna och opassande.
I morgon kör vi vidare. En dag här räcker. Det känns som om vi börjar få nog av
Champagne.
Det tog oss över sex timmar att komma drygt tjugo sjömil på Canal latéral à la
Cyklarna är ovärderliga för oss.
Marne, inklusive sex slussar. Vi hade inga
förväntningar alls på natthamnen i Chalons-en-Champagne. Det stod i kartboken
från Fluviacarte att det var ”a shame” att den
vackert belägna staden inte brydde sig om
båtturisterna…
Och så kom vi till ett under av finesser
och service. Fina pontoner med el och vatten, toasug, fräscha duschar och omklädningsrum med hårtork och tvättmaskin, bra
wifi och en hamnkapten som talar som en
engelsk filmskådespelare. Marinan har blå
flagg och är nästan nybyggd. Det kostar åtta
euro per dygn att ligga här, inklusive allt.
Stads-amour
Men det bästa av allt är nog själva staden.
Efter en snabb kvällspromenad är jag helt
förälskad.
Urgamla korsvirkeshus och spännande
murade fasader i trånga, krokiga gränder.
Runt varje hörn ett litet torg med mummel
och sorl från fullsatta uteserveringar. Bilfritt
i nästan hela centrum. En hisnande katedralkrokan som jag måste utforska imorgon,
inte för att jag är speciellt intresserad av kyrkor, men den här var något alldeles i hästväg
om jag får uttrycka mig så vanvördigt.
Halvvägs hit förtöjde vi för lunch vid en
allé av valnötsträd. Under ett av träden låg
abnormt stora valnötter. Som små äpplen.
Tänk om det är en mutation? Tänk om jag
kan få en sådan nöt att gro och växa upp till
ett träd som får jättenötter hemma i trädgården på Flatön!
I morgon ska jag knäcka en av de fem jag
hittade och testa hur den smakar. I dag är
det 2-dag och halvfasta. ⚓
Skit i bogpropellern. Då måste matte bada.
ODD LINDAHL och KATINKA BILLE LINDAHL bor på lilla
Flatön i Orust kommun. Odds seglarliv började i en bohuseka med sprisegel och fortsatte med skärgårdskryssare – var tre gånger med om att vinna Kryssarpokalen.
Som marinekolog kunde han vistas på sjön även på
arbetstid. Katinka hade barndomens somrar i pappas
olika motorbåtar i Fiskebäckskil.
Sedan de gifte sig har de i tur och ordning haft en B
22:a, en Soling (innan tvillingarna föddes), en shetlandssnipa, en gullholmensnipa, en IW 25 och nu en LM 32.
Dessutom har de en 606 för dagsturer och seglarskola
med barnbarnen, samt två kajaker.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
13
Marinavardag
och motorköp
i Messolonghi
TEXT OCH BILD: TOM KOLSRUD
TOM KOLSRUD har seglat
i Medelhavet i åtta år, tolv
månader om året. Grekiska
Aegina har varit hans “hemmahamn” senaste året. Tidigare
har han bland annat seglat två
år i vattnen runt Korsika och
Sardinien.
Monsun är en tvåmastad, nio
meter lång, Klagshamnskryssare som byggts om med bland
annat djupare köl, större roder
och längre peke för dubbla
försegel.
Fredag kväll. Under dagen har regnet dragit bort och ersatts av en hård
vind från väst som gör det svårt att ta sig över hamnplan till tavernan
utan att hamna i hamnbassängen.
Men jag har varit i det militära och vet hur man kryper. Jag skall nog
ta mig dit. Det är dags för en kall öl för två euro.
D
et stod en ”gube” och tittade länge
på Monsun för en stund sedan. Till
slut tog han mod till sig och sa:
– Haleuu!
Det var en engelsman som tyckte det såg
ut som Monsun hade varit ute länge med
tanke på utrustning och skick. Han undrade om så var fallet.
Jag berättade då att jag varit här i Medelhavet sedan 2007, lite överallt.
Han verkade mäkta imponerad och berättade att han var nybörjare och ville bjuda
på en öl och snacka lite.
Jag brukar ju inte vara svår; jag tackade
ja och hoppades han skulle klara att ta sig
över till tavernan i blåsten.
Motorköp med förhinder
Dan efter var det marknadsdag i Messolonghi.
Jag kom hem med två par skor, ett finpar och
14
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
ett med fårskinnsfoder för vinterbruk, en tröja
och byxor att träna i när det blir för kallt med
kort, och ett kilo druvor.
Sedan var jag inom en båtillbehörsbutik
och beställde en ”kedjetalja” som jag måste
ha för att lyfta ut den gamla motorn och få
den nya på plats.
Han som har butiken är en av dem jag
frågat om han kan leta rätt på en ny motor.
Under tiden jag har haft trevligt med Lis har
han hittat en firma i Pireus som handlar med
begagnat, köper in motorer, totalrenoverar
för att sedan sälja.
Där fanns en Kubota 40 Hk till ett bra
pris, tror det är det bästa alternativet jag hittat. I måndags var allt klart med köp utom
hur den skulle betalas. Något kreditkort ville de inte ha så jag skulle kolla med en bank
här om att överföra pengar från ett svenskt
konto till ett grekiskt. När jag kontaktade
firman igen på tisdag fick jag beskedet att
motorn var såld. Att man aldrig kan lita på
vad grekerna säger! Att jag aldrig lär mig!
Så nu är det bara att börja leta efter en
annan motor.
Norsk seger!
Det ligger en stor katamaran i hamnen.
Ombord finns James Wharram, en känd katamarankonstruktör, författare och världsomseglare. Han närmar sig 90 år, men det
hindrar inte att han fortfarande seglar.
Googla gärna på namnet och ni finner en
mycket intressant person.
På tisdag kväll var jag bjuden till middag
ombord hos Kicki och Lennart, det blev god
mat och en riktigt trevlig kväll i deras sittbrunn. Och bara ett steg över två relingar hem.
I går, tror det var onsdag då, var det fotboll på tavernans tv, Malmö mot ett grekiskt
lag. Malmö vann med två mål mot noll. Grekerna på tavernan var tysta medan vi klappade och jublade. Tavernaägaren kom i alla fall
och gratulerade till segern.
Jag blev inte överraskad av segern, Malmö har ju norsk tränare.
Kranlyft med förhinder
I går skulle Monsun lyftas upp på land, men
det blev inget med det, står i kö som nummer två i dag i stället.
Fick besked att Monsun skulle lyftas
07.40, nu är kl 10.30 och inget har hänt. Båten före mig ligger fortfarande i vattnet, men
nu har de i alla fall startat kranen.
På förmiddagarna roar jag mig med att
gå till tandläkaren, har beslutat mig för en
helrenovering, kostnaden här är bara en
bråkdel av den hemma och tandvården i Sverige är rena stenåldern mot den här. Här är
det så hi-tech att det är intressant att gå dit.
När man går till tandläkaren här får
man vänta högst tio minuter innan man får
sätta sig i stolen, inte som hemma där man
får en tid om ett halvt år eller så, en tid man
troligen har glömt av när det är dags.
Allt är lovat klart till den 22 då jag skall
möta Lis igen, vi stannar över natt i Pireus
och flyger till Köpenhamn och jag vidare till
Göteborg den 23.
Marinalivsrutiner
Annars rullar det på enligt rutin, marknad
på tisdag och lördag, gym på måndag, onsdag och fredag, en tur till Lidl under veckan, en lille öl på tavernan på kvällen där man
träffar allt fler gamla bekanta som kommer
in för att övervintra.
Tavernaägaren undrar på när vi skall börja med musikkvällar igen, de kvällarna drar
folk till tavernan så det är ”bissnis” i dem.
När Monsun kommer upp på land skall
jag börja med att ta ut den gamla motorn.
Jag har fulla dagar en tid fram.
I går blev det inget lyft – det fanns ingen
som kunde köra marinans gummibåt som
skulle bogsera mig till kranen. Jag har ju
ingen egen motor; min aktersnurra har jag
packat ned för vintern.
Planering är ett okänt begrepp i Grekland: Hoppsan! Behövs det en som kan köra
deras båt också? Det kom som en total överraskning.
Äntligen på land!
Senaste löftet är att i dag på morgonen skall allt
ordna sig, men det återstår att se. Jag tar inte
grekiska löften så allvarligt. Jag har lärt mig
att de ger det löfte de tror man vill ha – någon
verklighetsanknytning finns oftast inte.
I dag, fredag den 3 oktober, lyftes Monsun upp på land, fick en fin plats där jag
ostörd kan byta motor. ⚓
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
15
Så kom WINDRA ända hem
TEXT OCH BILD: KARIN OCH HANS WESTERSTRÖM
Hamnen i Beaulieu sur Mer med Cap Ferrat i bakgrunden.
Efter vinteride i Beaulieu-sur-Mer, alldeles öster om Nice, fortsatte
vår hemresa den 1 april 2014 längs Rivieran mot Port Napoleon för
avmastning och vidare färd på Europas inre vattenvägar.
V
år vinterhamn var fantastiskt fin.
Trygg, såväl för vinterstormar som
objudna gäster. Välorganiserad och
med mycket bra båtserviceföretag. Många
restauranger med vår favorit Pourqouis Pas
bara ett stenkast från båten.
Vår hund Tuzza, tibetansk terrier, har nu
anslutit. Hundar är viktiga familjemedlemmar i Frankrike och alltid välkomna. Före
beställning serveras alltid hundarna en skål
kallt friskt vatten.
Promenadinvigning
Utanför hamnen ligger halvön Cap Ferrat.
Väster om udden ligger en djup ankringsvik
vid staden Villefranche. Kuststäderna flyter
ihop och plötsligt är man i Nice. Bussen
(1 €) från vår hamn går på 20 minuter till
hjärtat av stan, Garibaldiplatsen. Sedan har
vi fantastiska, spännande och vackra Nice
med hela sitt rika kulturutbud, konstmuseer, moderna museet, Matissemuseet och
16
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Chagallmuseet, Promenade des Anglais, med
anrika hotell Negresco och Gamla Stan.
La Promenade du Paillon, invigdes när
vi var där. Det är en nyskapad allmän parkväg som går ovanför den kulverterade floden
och från Garibaldiplatsen korsar place Masséna och fortsätter ner till havet. En synnerligen spektakulär promenad med vattenspel,
planteringar och fantasifulla lekparker.
Våra minicyklar har använts flitigt och
vi har fotvandrat på vandringslederna i bergen och längs havet. Våra fem månader i
Beaulieu blev precis så innehållsrika som vi
hoppats.
Vinterorkan
Innan vi åkte hem i början av december för
att fira jul och nyår med barn och barnbarn
fick vi uppleva vinterns orkan med vindar
upp till 35 m/s. Allt löst, vi har inte sjöstuvat i hamn, trillar ner i lä när vi kränger och
vindens tjut är öronbedövande.
På kvällen måste Tuzza rastas. Vi tar
båda på oss flytväst och kryper över landgången i aktern och in på bryggan. Vattenkaskader vräker över yttre piren, men längst
in i hamnbassängen där vi ligger märks inte
sjögången.
Under natten tar jag mig med jämna mellanrum upp på däck och lägger om
fendrarna som genom krängningen lägger
sig innanför grannbåtens mantåg. Vi klarar
oss helt utan skador. Grannbåtarna har bara
fått mindre skavanker när fendrarna lagt sig
fel och förtöjningarna töjt sig.
Den månatliga hamnavgiften var 450
euro och sliptagning inklusive bottentvätt
en helg 1 250 på närliggande varvet i Cap
Ferrat. Vårutrusta får man göra själv. Vi är i
en dyrortsregion.
Tips till båtägare på Rivieran som skall
lyfta båten: Segla till ön Les Embiez. Där
kan man på försäsongen lyfta båten och jobba över helgen för bara hundra euro.
Nu saknar vi mest våra morgonbaguetter och croissanter, de lugna morgnarna med
långfrukost och en bok. De fina stunderna
på ett café med en café noir och de spontana samtalen med en fransk bordsgranne.
Lågsäsongen vackrast
Från Beaulieu går vi korta etapper västerut.
Antibes, Cavalaire-sur-Mer, Saint-Tropez
och Porquerolles-öarna. Det är nog som finast på våren när vinterns nederbörd gett liv
åt växtligheten. Färgerna är enastående. Mimosan blommar. Det enda minuset är badtemperaturen som håller sig vid 16-17 grader, ungefär som svensk normalsommar. Vi
slapp de stora turistinvasionerna med trängsel i hamnar och på land och inte minst turistpriser. Hamnavgifterna fördubblas under högsäsong.
På Iles d’Hyères huvudö, Porquerolles,
stannar vi några extra dagar. Det är den
största av de tre öarna med en stor, utmärkt
hamn. Mycket populär sommartid för sina
fina vita badstränder. Ön är i öster tallskogsklädd och har en mycket artrik flora. För
200 år sedan var den en pensionärskoloni
för Napoleons soldater. Nu odlas fikon och
vindruvor och här framställs ett berömt rosévin.
Svensk hamnkapten
Efter fina dagar på naturreservatet Porquerolles, går vi till vår numera favoritö, Île
des Embiez, dit vi återkommer flera gånger. Över påsken har vi besök av vår dotter
med familj och får några ljuvliga dagar där.
Ön ägs av familjen Paul Ricard, pastisens fader. Han köpte ön på 50-talet som semesterö till sina anställda. Han hade också
ett djupt intresse för marinekologi och har
anlagt ett maritimt forskningscenter. Där
finns ett mycket intressant akvarium och
museum.
Sommartid är ön en semestermetropol.
Den fina hamnen är överfull med fritidsbåtar; i de fantastiska sandvikarna är trängseln
stor. När vi är där är vi ensamma och kan
välja fritt bland badvikarna.
Det är alltså här man skall passa på att
slipta sin båt.
Från Embiez går vi till charmiga Sanary
och vidare till Cassis. När vi ropar upp hamnen på VHF svarar en svensk kvinnlig röst,
hamnkapten Andrea Gustavsson, att vi kan
komma in efter två. Så vi går in i den första
calanquen direkt väster om Cassis, lunchar
och badar.
Minifjordar
Vid Cassis börjar nationalparken Les Calanques de Cassis, ett minifjordlandskap,
som sträcker sig längs kusten nästan fram
till Marseilles. Det är en enastående vacker
Vårutrustning redan i mars.
passage med höga vita kalkstensklippor som
möter havet. Däremellan calanquer, små vikar, som går djupt in och skapar skyddade
laguner.
Redan nu, i april, är trafiken med turbåtar och turister påfallande. Att passera alldeles under de höga, kritvita bergsformationerna ger en betagande känsla. Vid Cassis ligger
ett enormt, numera nedlagt, stenbrott. Därifrån exporterades den vackra kalkstenen till
Suezkanalens kajer.
Nästa hamn blir på Frioul-öarna utanför
Marseilles. En stor skyddad hamn, före detta
militärbas, har nu tagits över av Marseilles
stad. Upprustning och utbyggnad pågår. Vi
blir liggande här fyra dagar medan mistralen omöjliggör all förflyttning. Ön är spännande med vita karga kalkstensklippor och
slingrande militärvägar. I dalgångarna mot
havet växer en maritim flora med strandvallmo, hedblomster, strandvial och valeriana.
Vi passar på att ta färjan in till storstaden
Marseilles med sitt intensiva liv och besöker
det nya museet. Det är kontraster till det liv
som vi lever på havet.
Flamingoparad
Sista etappen på Medelhavets blå, salta vatten – för denna gång – startar den 29 april.
Vi går från Frioul mot Port Napoléon, en
tuff seglats. När vi rundar udden vid Carro får vi Mistralen med sin fulla kraft över
oss, 20 m/s. Vi överväger att söka nödhamn i Port de Carro men bärgar våra små
segel och stångar oss rakt mot sjön i Golfe de Fos.
Efterhand får vi sjölä och går in i rännan
mot Port Napoléon. Flamingos står på parad
i marsklandet Camargues utkant där floden
Rhône har sitt utflöde. Det blå vattnets tid
är förbi.
Det är Valborgsmässoafton. Vi får syn på
en svenskflaggad segelbåt. Barbro och CarlOlof Holmdahl har just mastat på efter att
ha haft sin båt vinterparkerad i Valence. De
är på väg ut mot Korsika. Det visar sig att vi
är nästan grannar hemma i Brottkärr utanför Göteborg. Vi avnjuter Valborgssupé tillsammans, delger varandra erfarenheter och
utbyter hamn- och seglingstips.
Billigast mastfrakt
Vi hade tidigt beslutat att inte ha med oss
masten ombord – visa av tidigare negativa
erfarenheter. Avmastningen gick bra, masten strippades, kläddes med bubbelplast och
plastfolie. Det visar sig senare vara en bra
förpackningsmetod.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
17
och Göran Wretlind ombord. Det har känts
tryggt med några extra armar innan vi har
hittat bra slussningsrutiner.
Slussarna på Rhône har flytande pollare. Det betyder att man går in, förtöjer och
lyfts med pollarna som i sin tur löper i rännor i slussväggen.
Konstruktionerna av slussarna är olika.
På Rhône finns de just beskrivna med flytande pollare. På Saône finns två typer. En
är manuell som enkelt sköts av det slussande fartyget genom att lyfta en järnstång som
öppnar slussportarna. Stängning sker automatiskt.
Den andra är ”remote controlled”. Man
får en liten dosa som riktas mot en sensor
före slussen och öppning sker.
Andra slussar sköts av slusspersonal men
har fasta pollare, där man får flytta med eller
strama åt förtöjningarna i takt med att man
lyfts.
Pittoreska Sanary sur Mer.
Det finns flera företag som transporterar master inom Europa. Vi tar in tre offerter med dramatiskt skilda prisnivåer. Ford
Yachttransport är i särklass lägst med ett offererat pris på 650 €, all inclusive, 1/3 av den
dyraste. En nyckelfaktor är samtransport
med andra master vilket betyder en viss flexibilitet vid tidpunkt för transporten. Vi hade
bara ett krav, på plats hos Böbs Werft i Travemünde senast den 25 juli.
Den 11 maj slussar vi ut från Port St Louis och börjar vår färd uppför Rhône. Vi har
läst hemska historier inte minst i Odyssé hur
det kan vara att segla på floden, så vi är laddade och väl förberedda.
Hur stark är motströmmen?
Mistralen som blåser ner längs Rhônedalen?
Vi har också bestämt oss för att ta det
lugnt genom Europa. Njuta av resan och låta
den bli en viktig del i vårt äventyr. Framför
oss har vi 2 000 km och 176 slussar innan vi
når Östersjön.
Trygg minieskader
Vi är tre båtar som tar sällskap och håller
ihop närmaste månaden. Förutom Windra,
tyska Comfortina 35:an Borrachone med Sigrun o Ralph från Hamburg på väg hem efter elva år i Medelhavet samt Bavaria 37:an
Birka Breeze med Eva och Björn från Stockholm. Det är tryggt att gå i minieskader. När
något händer så finns alltid hjälpen nära.
Det är tyvärr ganska dåligt med hamnar
längs Rhône upp till Lyon, 320 km, vilket
delvis beror på vattenståndet som varierar
stort. Trots invallningar och buffertdammar i
anslutning till de många kraftverken vid slussarna är det med ojämna mellanrum mycket
högt vattenflöde och översvämningar.
18
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Vi har tur. Motströmmen ligger på måttliga två-tre knop med några toppar på fem
knop, till exempel i Arles, där hamnanläggningen sköljts bort några år tidigare. Vi lägger oss utanpå en restaurangbåt.
Läge för inblåsning
På Europas inlandsvatten räknas alltid distans i km och fart i km/tim. Distansmarkeringar finns hela vägen längs floder och kanaler. Det är lätt att orientera sig förutsatt att
det finns pilots ombord – ett måste!
I Avignon tvingas vi pausa fyra dagar
när Mistralen sveper ner genom Rhônedalen och hittar en plats alldeles norr om Le
Pont d’Avignon.
Avignon är rätt ställe att vara inblåst i.
Det är en gammal romersk stad som numera finns på Unescos världsarvslista. Det är
liv och rörelse i den gamla stan innanför
den medeltida ringmuren. Studenter rör sig
i de trånga gränderna, vi med dem. Innanför ringmuren vid hamnen hittar vi vårt internetcafé – egentligen en ruffig hamnbar
– blir vänner med stammisarna, får många
historier och ett ömt, varmt farväl när vi ger
oss av.
En dag hyr vi bil och åker till Châteauneuf-du-Pape och får avsmaka de berömda
vinerna. Dagen därpå beger vi oss till kanten av de berömda Luberonbergen och besöker Apt och Roussillon med sitt ockrapigmenterade landskap.
Trygga extraarmar
På sträckan Port S.t Louis - Lyon ligger 13
slussar varav den högsta är 20,8 meter hög.
Vi känner oss väldigt små när vi gått in och
de stora slussportarna stängs. På den första
etappen på Rhône har vi haft vänner, Pia
Påtaglig pråmkraft
Lördagen den 19 maj blir en lång dag. Vi
kommer i kvällningen till Viviers som har
en liten gästhamn med angivet största djup
två meter. Hamnen är för grund – liksom
många senare – och vi fastnar i dyn och får
backa oss loss med full gas. Gyttjevattnet
virvlar brunt runt båten.
Vi provar istället att lägga till vid stenkajen där en stor turistflodbåt gått ut. Samma
visa, men nu stenbotten.
Vi ger upp och går till nästa sluss och lägger oss för natten.
Resan uppför Rhône till Lyon tar elva
dagar, men är en fantastisk naturupplevelse. Det är så vackert att förflytta sig på en
bred flod som bitvis upplevs som ett sjösystem. Pråmtrafiken är ganska gles; de gånger vi slussat med sådana har vi haft gott om
plats. Senare skall det visa sig att det är stora krafter som griper tag i Windra när pråmarna drar på för att köra ut ur en sluss. Vi
har lärt oss att ligga fast länge och att hålla
in förskeppet ordentligt.
På vår fortsatta färd stannar vi i Valence
och Cordrieu innan vi svänger vänster in på
Saône och lägger till i Lyons nya, moderna
marina.
Slusskaos
Vårt enda egentliga missöde på Rhône kom
i sista slussen före Lyon. Vi går in i slussen
i en åskby och får plötsligt turbovindar in
i slussen. Kaos. Windra går inte att styra.
Trots full back är det omöjligt att manövrera henne. Borrachon går in före oss och
vi är på väg att ramma henne när vi dunsar
in med akterskeppet i slussväggen och ändrar riktning. Nu slår fören i motsatta väggen
där ankaret tar smällen. Vi vrålar till sluss-
vakten högt upp att stänga portarna men de
förblir öppna.
Vi förstår än i dag inte hur Karin fick
en tamp över pollaren men hon lyckades
och Windra var åter under kontroll. Alldeles framför oss låg en lång motorpråm som
också gjorde att det var väldigt trångt.
Väl i Lyon reparerar vi skadan provisoriskt och lägger på gelcoat för senare reparation i Sverige.
Erfarenheter efter första etappen.
- hård medvind in i en sluss är mycket
riskabelt.
- utrusta båten med överdrivet många
fendrar, riktigt stora i för och akter.
- rensa vattenfiltret varje dag. Det sätter
snabbt igen av sjögräs och slam.
I Lyon är vi, efter reparationen av
Windras akter, turister. Vi går på jazzkonsert, shoppar, tar linbanan upp till domen,
Lyons Nôtre Dame med vidunderlig utsikt
mot Alperna med snöklädda Mont Blanc i
fonden. Studiebesök på sidenväveri.
Vi promenerar långt.
Och länge.
Som i Amazonas?
Nu påbörjar vi den kanske finaste delen av
resan i lugnt flodflöde med slussar på tre meters höjd. Saônes meanderlopp slingrar sig
genom det pastorala landskapet. Vädret är
soligt och varmt. Vi lägger ibland till i små
byar och samhällen vid flodbanken. Går under gamla broar. Kommer in i partier där
skogen hänger ner över vattnet. Det är nog
så här det är att resa i Amazonas. Trädstammarna i vattenbrynet ser ut som krokodiler. Numera vet vi också att grodorna,
som har sina kvällsserenader längs floden,
också smakar gott på de franska middagsborden.
Mâcon, Tournus, Chalon-sur-Saône,
Seurre, Auxonne och Gray – alla underbara
charmiga små städer och byar. Mellan Gray
och Savoyeux går vi in i den första långa tunneln, 680 m lång. Spännande. Vi har strålkastare framme, men allt går så bra. Det är
lampor i tunneln och längs sidorna finns
kättingar som man förr hade när man drog
pråmarna igenom tunneln. Vi har tidigare
monterat ner vår vindgenerator som är för
hög för tunnlarna och de nu låga broarna.
Tack, Sverige!
Den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag med
grillmiddag och rosévin i Savoyeux. Gitarrbanjon kommer fram och Birka-Evas munspel.
Ralph håller ett mycket berörande tacktal till Sverige. Han berättar hur hans hustru
Sigrun som treåring varit på Kindergarten
under andra världskrigets sista år. Tack vare
svenska matleveranser har hon fått ett livsviktigt mål mat om dagen och varma vinterkängor och kläder.
Vattenmängden minskar i kanalen och
Borrachone som har ett djupgående på 1,8
m drar iväg, orolig för att lågvattnet skall
omöjliggöra vidare färd. Vi möts inte förrän i Travemünde och besöker dem i Hamburg. Ralph ringer då och då och tipsar om
bra hamnplatser.
Eva och Björn lägger sin båt till vila i
Corre och åker hem till midsommar i Sverige. De skall fortsätta i höst och skall sedan
lägga upp båten i Rostock.
Den 15 juni har vi nått resans höjdpunkt
360 meter över havet. Från och med nu går
det nerför.
Behagligt långsamt
Slussning innebär att klättra på slemmiga
stegar, förtöja väl och sen parera med förtöjningslinorna när vattnet släpps på. Nu när vi
nått högsta punkten och är på väg nedför går
allt mycket lättare. Vattnet töms behagligt
långsamt ur bassängen och linorna slackar
man allt eftersom. Dock måste de vara tillräckligt långa så att de räcker ända ner i de
riktigt djupa slussarna. Vi fick bra rutin och
hann med fler slussar än när vi gick uppför.
Dagarna är långa och ljusa nu runt midsommar men slussarna stänger redan klockan sex. En kväll blir vi liggande vid kanalkanten före byn Charmes. Djupet är inte
tillräckligt så vi lägger oss med fören inåt
och förtöjer i ett träd. Aktern fixerar vi ut
mot kanalen med spinnakerbommen som
uthåll. Hunden måste ju på kvällspromenad!
Tuzza gillar att ta sig ett bad i floden eller kanalen. Ibland när hon tycker att det är
för varmt i sittbrunnen, då blir det hinken
som får bli badbalja.
Det är väl ingen överdrift om vi säger
att vi längtar efter klart badvatten. Nu har
vattnet sjunkit så man begränsar flödet. Det
betyder att man samlar upp ett antal båtar
för att fylla upp slussarna med tonnage. Det
skapar långa väntetider, men är nödvändigt
när vattenmängden minskar. Vi hinner precis passera och drabbas inte.
Som i Slottsskogen
Nu har vi kommit till nordfrankrikes industriområde med stora järnverk som hanterar skrot som råvara. Canal des Vosges har
övergått i Moselle. Floden är bredare, pråmarna större.
Midsommarafton har vi gått upp genom
två slussar till Nancy som har en fin och välordnad hamn. Många flytetyg fungerar som
permanentboende. Kanske en idé att ta efter
i bostadsbristens Sverige?
Manuellt slussreglage.
Utmärkt kanalguide
Vi kan varmt rekommendera Lars Hässler & Marie Blomqvists bok Medelhavet
tur och retur. Den har varit ett utmärkt
komplement till våra kartor och pilots.
Såväl fakta som historia.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
19
Sagoborgen i Cochem.
Vi får fina liggedagar i Nancy, en vacker gammal kulturstad med guldornamenterade Stanislastorget i centrum. Det är varma dagar och fotbolls-VM pågår för fullt.
Vi lägger våra sympatier hos Frankrike och
kan jubla och fira framgångarna. Passar på
att ladda vår ipad med nytt orangeminne så
vi kan internetta.
Vi passerar industriområdena runt Metz
och Thionville. Metz är en vacker universitetsstad med en känd Dôme. Hamnen som
vi fått rekommenderad är för grund; vi kör
fast rejält och får efteråt lägga oss vid en fin
liten restaurangbrygga, Portofino. Parken
runt hamnen är som Slottsskogen hemma i
Göteborg med människor i alla åldrar som
njuter av högsommarvärmen.
Historiskt landmärke
Pråmtrafiken intensifieras och vi tvingas “ta
häng” på en pråm i kanalen och varje sluss
och övernattar vid stadspontonen i Thionville.
Lägger ut vid nio. Dramatiskt i första slussen när en superpråm drar på och skapar ett
enormt sug. Vi pausar i Sierck-les-Bains och
inväntar en lagom stor pråm.
Så dyker Schengen upp, ganska obemärkt. Här möts Frankrike, Tyskland och
Luxemburg. Det är mer ett historiskt landmärke än en plats att besöka, men vi är i Luxemburg. Ny gästflagg.
Schwebsange är första mycket fina marinan. Härligt med fräscha duschar. Här träffar vi Marita och Bernt från Smålands djupa
skogar i sin båt Carpe Diem med hemma20
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
hamn Ronneby. De har seglat utsidan till
Medelhavet och är nu på väg hem. Vi får
en väldigt trevlig myskväll med sång, musik och prat.
Vädret försämras och nästa dag åker
vi från byn Wasserbillig med tåg till Luxemburg. Ösregn, men spännande att besöka staden med sin mycket speciella historia.
Den ligger på en bergskam omgiven av djupa dalar. Det är dess geografiska belägenhet
som gjort den till ett historiskt befästningsverk omgärdad av ringmurar och underjordiska gångar. I dag mer känd som ett skatteparadis – under förändring.
Vattensängar
Vi glider in på tyska Mosel, denna fantastiska slingrande vattenväg som tar oss framåt
mellan höga berg och vinranksklädda dalgångar. Floden är kantad med små medeltida byar och gamla borgar. Varje by har sin
egen vinfestival, de första tidigt på säsongen.
Vi blir i Moseldalen två veckor.
I fina marinan i Traben-Trarbach stannar vi och cyklar in för att provsmaka viner.
Vi hittar ett trevligt Gasthaus vid flodstranden där vi äter wienerschnitzel och dricker
Trocken Riesling. Livet är underbart.
Värdinnan berättar om högvattnet i Mosel i januari 1992. Det gick upp över hennes
Gasthaus. På andra våningen stod sängarna
i vatten.
eftersom Tyskland spelar VM-fotboll. De
har kört ut brandbilen på gatan och placerat en stor platt-TV för att alla skall kunna se matchen. Långbord i byn och mäs�singsmusik.
Nästa dag fortsätter vinfesten och vi
bjuds in till ett vinhus och besök på ett vinmuseum. Det ostadiga vädret ligger kvar
över landet. Längs Moseldalen går cykelleder och det kommer hela tiden grupper
med glada cyklister i gula regnplädar. Det
är tacksamt att cykla längs floden som har
ett jämnt underlag utan backar.
I Cochem får vi gäster ombord. Barn och
barnbarn. Förväntansfulla. Windra blir logementsfartyg några dagar och vi gör utflykter med bil. I Cochem ligger en riktig sagoborg med en magnifik utsikt över Mosel.
Borgen återuppbyggdes på 1800-talet av en
förmögen berlinare. Den är nu en spännande turistattraktion som vi blev guidade igenom. Barnen cyklar omkring på våra minicyklar och badar i floden.
Vi tar oss långsamt nerför Mosel och fascineras av vinodlingarna som klättrar längs
dalsidorna i gröna mönster, stannar en natt
i vackra Brodenbach. Vi tankar Windra från
en flytande bränsledepå i Winningen på väg
till Koblenz där vi lägger oss i en av de många
små marinorna på nordsidan av floden. Föräldrarna tar tåg till Cochem och hämtar bilen som fått pausa.
Force majeure
I Senheim är det vinfestival. Den officiella invigningen skjuts framåt två timmar
Kuslig förhandsvisning
När vi tidig morgon måndagen den 14 juli
slussar ut på Rhen i Koblenz är vi fokusera-
de. Vi har sett strömvirvlarna på floden när vi
några dagar tidigare turistat i stan och hur pråmar och turistbåtar manövrerar i stark ström.
Nu är det vår tur. Väl ute på Rhen går det
undan med en nästan kuslig fart. Vi gör stadigt elva knop över grund, vilket betyder en
medström på 5 knop. Trafiken är intensiv. En
av oss kollar med kikare om mötande fartyg
har blå skylt ute, då man skall mötas på “fel
sida”. Uppåtgående fartyg går ofta närmast
strandbankarna där strömmen är mindre.
Storleken på Rhentonnaget är ofattbart
stor med längder på upp till 180 meter och
dessutom ibland med fyra containrar i höjd.
Plötsligt passerar vi Bonn och bara fem timmar senare och tio mil från Koblenz lägger vi
till i Kölns centrum. Vi missar inloppet till marinan och får tugga oss tillbaka med två knop
över grund trots högt varvtal på motorn.
Vi blir eftermiddagsturister.
Ända från Sverige!
Nästa dag fortsätter vår hisnande färd. Förbi Düsseldorf, världens största inlandshamn
Duisburg och vidare in i Rhein-Hernekanalen. I universitetsstaden Münster möts vi
av värmebölja. Överallt längs kanalen badar
unga och gamla. Under träden i skuggan sitter studenter, läser, pratar och picknickar. På
kvällen stannar flera cyklister och vill intresserade veta mer om oss gamlingar som är ute
på äventyr, ända från Sverige...
Nu har vi Sverige och Göteborg nästan
inom synhåll. Det blir nu långa dagar med
korta stopp. Mittellandkanal i väst-östlig
riktning blir en transportsträcka till ElbeSeiten-Kanal och så är vi i Lauenburg vid
Elbe. Sju slussar senare lägger vi till i hård
östlig vind i Hansehamnen i Lübeck. Det är
högvatten, vår vindgenerator tar i sista bron,
men bladen håller.
Den gamla hansestaden ger oss en välbehövlig paus efter senaste veckans långa dagar. 25 juli går vi sista etappen för maskin,
utan mast, till Travemünde och Böbs Werft.
Mastkranen har varit sönder i en vecka och
skapat stor irritation bland seglare som väntat på av- eller påmastning.
Vi har en segelbåt!
Vi har tur. Redan dag tre lyfts masten på av
en tillfälligt hyrd kranbil. Vi ombeds av personalen att ta en fika och komma tillbaka
senare. Det är Travemünde Woche. Hamnen är fylld av kappseglare, liv och rörelse.
I vårt pris från Böbs ingår riggning och
att personalen får jobba utan våra goda råd.
Vi har dock tidigare ”klätt på” masten, monterat stag, radar etc. Och si! När vi återvänder har vi en segelbåt. Vår mycket noggranna dokumentation och fotografering av alla
kopplingar för elektronik- och elledningar
gör att vi får allt att fungera. Det känns som
om vi är värda ett diplom.
Nu är vi klara att starta sista etappen på
300 sjömil genom Danmark till Amundön.
Högsommaren består och vi lämnar Tyskland i medelhavsvärme den 27 juli. Vi går för
maskin över ett kavlugnt hav via Fehmarn
till Langeland och sedan under Stora Bältbron till Ballen på Samsö.
Ballens hamn är överfylld med båtar,
men vad härligt att möta semesterseglare,
svenskar, att kunna kommunicera på vårt
modersmål. Vi måste ändå säga att skoltyskan har fungerat och att franskan över tiden har blivit påtagligt bättre, men engelskan har fungerat i alla länder.
Från Samsö seglar!!!!!! Windra till Grenå, Saeby och Laesö. Nästa dag, den 2 augusti smyger vi in i vår hemmahamn.
Krabb- & vinkalas
Vårt 1 ½ åriga långa äventyr har nått sin final
och vi har klarat Europas inre vattenvägar –
totalt 200 mil och 167 slussar – utan allvarligare skador vare sig på båt eller oss själva.
Vi tar fram krabborna från Laesö ur kylen och Moselvinet som vi inhandlat på plats
och skålar för vårt äventyr.
Vi bor kvar i Windra augusti ut.
Till alla er som går i tankar att ge sig ut
på långresa: Gör det! Det är värt varje stund
och av allt det som man oroar sig för händer
väldigt lite. Lycka till på resan. ⚓
Skandinaviska hemmavatten.
KARIN och HANS WESTERSTRÖM har seglat hem
sin nyinköpta Forgus 37 Windra från Aten till Amundön
där den nu står på land. Resan började i april förra året
och nådde då till övervintringshamnen Beaulieu-surMer strax öster om Nice.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
21
Micke Westin, 47, har de senaste fem åren jobbat
med På Kryss och innan dess startade han Praktiskt Båtägande 2003. Flera längre seglingar har
det blivit, bland annat 1,5 år genom Söderhavet.
Micke gillar också kanaler, och har hunnit göra
de flesta kanalerna i Sverige (utom Strömsholms
kanal) och ett par gånger 'Standing Mast Route'
genom Holland. Favoriter så långt är Bergslagskanalen och genvägen genom Bretagne, 'Canal
d'Ille-et-Rance/Vilaine' (61 slussar) med en
sexmeters svängkölsbåt. Nu finns preliminära
planer att så småningom göra hela Europa på tvärs
under en eller två somrar. Därur intresset för den
perfekta kanalbåten, som också blir några sidor i
kommande boken "Dra dit pepparn växer".
Den perfekta kanalbåten
TEXT: MICKE WESTIN BILD: ÄGARE/TILLVERKARE
Många av oss tycker att kanaler är det bästa som finns. Vi gillar
dem så mycket att vi kan tänka oss att stanna på dem utan att
någonsin vilja gå ut på havet igen!
Så funderingen uppstår; vilken är den perfekta kanalbåten?
T
rots att de flesta av oss kanalbefarare är seglare så är en segelbåt uppenbart inte den perfekta farkosten
för kanaler. Det är flera begränsningar;
det första är att masten kraftigt begränsar möjligheterna till ett litet antal kanaler
(som Göta kanal och Standing Mast Route i Holland). En bra kanalbåt bör inte vara
högre än 2,5 meter. Har man något som
sticker upp över detta, bör det gå att fälla
ner när det behövs.
Många pittoreska mindre kanaler har
begränsat djup. Kan man välja, så bör djupgåendet ligga under en meter, även om det
kan gå med 1,3-1,4 meter. Då blir det möj-
22
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
ligt att bland annat gå Canal du Midi mellan
Biscaya och Medelhavet. För att inte glömma små grunda klubbhamnar längs med kanalerna, så man slipper sitta fast i leran med
kölen två meter från bryggan.
Är det bara kanalerna man vill njuta av,
är det troligen en motorbåt man letar efter.
Eller kanske till och med en pråm.
Motorbåten
Planande motorbåtar går dåligt i kanalfart.
Att hitta en båt med god riktningsstabilitet
är en god idé. Utombordsmotor eller drev
har fördelen att det går att fälla upp om det
skulle bli riktigt grunt, men en rak axel på en
lagom liten inombordare har normalt bäst
driftekonomi.
Båten bör ha sitt fartområde runt fem
knop (ca 9 km/h = kanalfart), men med en liten kraftreserv om man måste gå mot strömmen i någon flod emellanåt.
Eftersom vi uteslutande rör oss i skyddade vatten bör båten optimera utrymme, snarare än kunna klara vågor och vind. Då kan
man välja ett fyrkantigt maximalt utnyttjat
utrymme som gör att det blir som ett litet
fritidshus på vattnet med gott om plats för
släkt och vänner.
Här är fyra besättningar som funderat
på den perfekta kanalbåten. ⚓
Holländsk pråm – 90 m2 komfort
Dolores och Lennart Alm har kört Jana af Svealand, en 23 meter lång och 4,85 meter bred
pråm som väger nästan 90 ton i Europas kanaler under fyra somrar.
Den stora längden och bredden gör att de har hela 90 kvadratmeter bostadsyta med
modernt kök för sina kulinariska utsvävningar. Så långt de vet är de den enda svenska pråmen de sett på kanalerna.
Pråmen Jana är en replika av en holländsk så kallad “Luxemotor” som var de första
som utrustades med motorer – pråmar var tidigare dragna av människor, mulåsnor eller
hästar.
Vinterhamn denna vinter är Corre i Frankrike, som ligger just där Petit Saône slutar
och Canal des Vosges (tidigare Canal de l’Est/branche sud) börjar.
Lennart och Dolores har ingen blogg, men skickar reserapporter till släkt och vänner.
Gammal stålbåt – Familjesemesterbåten
Anna och Martin Eronn har tidigare seglat tur och retur till Västindien under ett sabbatsår. Nu har de skaffat tre barn. Båtlivet ser
också lite annorlunda ut i och med att de köpt en tidigare sjunken
motorbåt i stål, som de renoverat och som nu tar hela storfamiljen,
med föräldrar och syskon som delägare, runt på Europas kanaler.
Båten köptes för 50 000 kronor 2007 på Blocket och sedan har
man lagt mer än tusen timmar och 100 000 kronor på att renovera
m/s Loke, tio meter lång, tre meter bred och tio ton tung.
Det var mycket mer renovering än de trodde, men Martin och
Anna har mer energi än de flesta. De lyckades göra en grundlig
renovering, bland annat med att köpa en renoverad industrimotor som använts som backup till ett sprinklersystem och bara körd
några timmar under underhåll. Nästan ny alltså trots 30 år på nacken.
Arbetet utfördes som ett familjeprojekt under fem år innan de
kom iväg på sin planerade europaresa sommaren 2013. Nu är de i
Frankrike och räknar med ytterligare flera somrar i stillsamt mak
på vattenvägarna.
Mer info på www.msloke.se. Även på Facebook kan man följa
deras resa.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
23
Maximala utrymmen – charterbåten
Odyssés Jonas Arvidsson funderar på
att tillbringa några bekväma år på kanalerna efter att tidigare mest använt
dem som en genväg till och från Medelhavet. Jonas och Susanne vill ha en
bekväm båt med gott om utrymme och
gillar det kantiga utseendet på en del
charterbåtar man ser på vissa kanal-
sträckor i Europa. Charterbåtarna är
gjorda för att vara optimala för sitt fartområde. De maximerar innerutrymmet
och blir därför nästan fyrkantiga, vilket snarast är en fördel på kanalerna.
Jonas favorit är just en charterbåt
som också går att köpa som privatperson från det tyska varvet Kuhnle. Det är
en stålbåt som är 13,1 meter lång, 3,9
meter bred, 0,75 meter djup, vikt cirka 20 ton, med sju bäddar, en 67-hästars diesel-hydraulisk inombordsmotor med rak axel och som ny kostar
cirka 2,5 miljoner kronor eller 1,3 miljoner begagnad.
Trawler – Deplacerande skrov som funkar på havet
En trawler på åtta meter är billig att förvara över vintern i marinor och har plats
för alla väsentliga funktioner ombord.
Denna artikels författare leker med tanken att ta en båt hela vägen
från Biscaya till Svarta Havet utan att gå ut i Medelhavet på vägen –
hela Europa på tvärs från väster till öster snarare än från norr till söder! Det är en lång sträcka och trots att jag gillar små båtar behövs
trots allt ett visst mått av bekvämlighet.
Jag har ett tag funderat på en motorbåt som också skulle vara arbetsplats för att tillbringa tiden halvårsvis eller längre ombord. Jag
tänker vara med och utforma båten; en del av de tankarna fanns med
i en långfärdsmotorbåtskonstruktionstävling i På Kryss förra vintern.
Jag inser att en sådan båt kan bli dyrare än vad man tror och har också funderat på en Trålaren eller Trålett (utan master) som budgetal-
24
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
ternativ. Att renovera inredning, byta motor och elsystem skrämmer
inte även om det bästa är att köpa en färdigrenoverad båt; de är oftast inte så mycket dyrare än de i dåligt skick ...
Trawler i aluminium (alt. plywood/epoxi eller Divinycell/epoxi)
som skulle vara åtta meter lång, tre meter bred och sticka cirka 0,65
meter. Motorn räcker med en 14 hästars inombordare, men troligen
är det inte dumt att lägga på tio hästar för gång mot ström. Byggkostnad i aluminium cirka 700-900 000 kronor.
En begagnad Trålett kan man få för 50 000 kronor, men då får man
räkna med ytterligare 50 000 kronor i renovering. Tyvärr har den en
köl, men sticker ändå bara 1,3 meter.
Andra båtar som funkar på kanalerna
Holländska stålbåten Linssen Grand Sturdy 30.9 är 9,75 x 3,35 x 1,00 m. Mycket välbyggd (7,5 ton), inredning av mycket fin kvalitet och en modest motor; vanligen runt 55
hk. Perfekt lyx för två personer. € 208 500. Mer info: linssenyachts.com
Holländska stålbåten Nectus Habitat One (12 m x 4,33 m x 0,85 m) med elmotorer i
vridbara podar under båten. Med rätt batteribank (1000 Ah/48V) kan båten gå i kanalfart i ett par dagar innan den behöver laddas och med en dieselgenerator som kan
tas till om/när det är långt till väggkontakten. Pris drygt två miljoner kronor. Denna
demobåt säljs nu för €148 000. Mer info: nectus.nl
Modernt utformade Aquino 1190 kommer från tyska charterbåtsvarvet Kuhnle med
måtten 11,90 m x 3,90 m x 0,75 m, vikt ca 18 ton, pris €312 950. Mer info: kuhnle-werft.com.
Stålbåten med de sköna klassiska linjerna heter Vintage 1350 (finns i två andra storlekar också) och kommer från varvet Aquanaut. Måtten 13,1 m x 4,7 m x 1,15 m och
20 ton. Observera bredden! 6-10 bäddar. Pris från €400 000. Mer info: aquanaut.nl
Seacamper med utombordsmotor är en planande båt, men med för storleken stora innerutrymmen. Måtten 8,45 m x 2,5 m x 0,8 m med en tomvikt på 2200 kg som kan
göra den möjlig att ta på trailer och öppna upp många fler kanaler. Mer info: seacamper.net (Bygger också nya IF-båtar!)
Kommande bok om att planera långfärd
I vår kommer boken Dra dit pepparn växer - så förbereder du
din långsegling. Bland annat diskuteras “den perfekta
långfärdsbåten” och en del av
det kapitlet kommer att behandla motorbåtar, och även
kanalbåtar som till viss del
finns med i detta utdrag. Boken planeras till cirka 196 sidor i stort format. En blogg
under vinterns produktion
finns på www.dromresan.com
där du kan dela dina erfarenSå förbereder du din långsegling
heter till författaren Micke
Westin.
Micke Westin
Dra dIt
pepparn
växEr!
Mayrik P214 Minitrawler är en kompakt fiskebåtsinspirerad motorbåt som byggs på St
Maarten i Västindien. Prototypen har redan korsat Atlanten, så den kan nog klara det
mesta på kanalerna. Plywoodbygge, men går att göra t.ex. i aluminium i stället. Mer
info: mayrik.com/HomeEnglP214.htm.
Illustration: Jonas Arvidsson
Inspirerad från klassiska kanalpråmar är Teign Motor Barge från konstruktören Selway-Fisher, där man köper en ritning för att bygga i egen regi. Kryssfanér , plywood eller stål går lika bra. Den enkla formen gör den tämligen lättbyggd. Beskedliga måtten
9,76 m x 3,05 m x 0,61 m men ändå gott om innerutrymme i den fyrkantiga formen.
£245 för ritningarna. Mer info: selway-fisher.com/Mcover30.htm#32.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
25
SIGNALSTÄLLET
Färdväg Donau
Rapport från vår hemsida
På vår hemsida finns oerhört mycket information att hämta, något som många upptäckt
när de till synes i blindo sänt ut en fråga där
och det bara rasat in tips och förslag.
SAMMANSTÄLLNING: ARNE NILSSON
BILD: JONAS ARVIDSSON
Djerdap 1, kombinerad sluss och kraftverk. Vy mot rumänska sidan.
S
edan slutet av maj till dags dato i
oktober har det till exempel pågått
en diskussion om hur det är att gå
via Donau och Svarta Havet till Medelhavet.
Hur grunda är kanaler och floder?
Det började med en fråga från Tom och
Kristin Särndal: Tacksam för info om kanaler att välja för att ta sig från Östersjön
till Svarta havet med en båt som sticker 1,9
m. Vad jag förstår kan man välja på fler grenar av Donau. Vilka kanaler rekommenderas ned till Donau?
Kjell Ekberg undrade också: Någon som vet
om det går att knöka sig via kanaler till eller från Svarta Havet med två meters djupgående? Medelhavet hade varit helt ok men
två meter verkar kört. Hur beroende är man
av årstid och ett gynnsamt (regnigt) vattenflöde? I vårt fall kvittar det om vi startar eller landar sydväst om Östersjön.
Kanaler är toppen!
Pelle Blom svarade bara fyra timmar senare: Klart det går att åka till Svarta havet
med två meters djupgående. Vi tog vägen
från Swinemünde och Berlin, Mittellandkanal, Ems, Rhen, Main, Main-Donau-kanalen och så Donau. Vi (1,80 m djup) mötte
en svensk båt i Wien (2,20 djup) somma26
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
ren/hösten 2011. De gick uppöver och nådde målet Holland på hösten. Vi hade lite
problem från och med Bulgarien och österut, men det berodde på att sommaren hade
varit extremt torr och Donau var tre meter
lägre än vanligt. Vi hade aldrig grundstötning trots detta. Men det kan bli problem att
komma in i marinor, eftersom det är mest
motorbåtar på kanalerna/floderna och mynningarna slammar igen.
Sven-Erik hade mer information: Det skall
inte vara några problem. Jag tror att djupet
skall vara minst 2,50 vid lågvatten. På senare delen får man se upp, det finns en flodarm som inte är så djup. Den båt du mötte
i Wien tror jag heter Kvasthilda och de fick
vända i en flodarm, gå tillbaka och sedan ta
en annan. Jag vet inte vilken som var problematisk men jag tror att du kan fråga på
vägen eller ringa Toyvo Stark i Karlsborg.
Kjell Ekberg: Tack för snabba svar. Kanske
läge att ändra planen på Stora Atlanten till
ett charmigare “dike”. Jo, jag vet hur brett
och trafikerat diket Rhen är – gick där 1976.
Sammanfattningsvis verkar det mer möjligt
att med två meter gå kanaler till Svarta Havet än att klara det till Medelhavet genom
västra/mittersta delen av Europa.
Sven-Erik kompletterade: Franska kanalerna tror jag att max 1,8 fungerar och då inte
i alla kanalerna. Är just på väg dit så jag får
se hur tungt det går i leran.”
Pelle Blom kunde berätta: Ja, det var Kvasthilda. De gick från Cernavoda den “riktiga”
Donauvägen, men på grund av vattendjupet
fick de vända när det minskade till 70 cm.
De fick åka tillbaka medströms förbi Cernavoda och sen ta vänster motströms igen på
den djupare och smalare “Bala armen” (tror
jag den hette) som börjar vid Donau, nära
den retsamma grunda delen. Vi som åkte åt
andra hållet försökte oss inte ens på att ta den
grundare vägen utan vek direkt av in på det
virvlande alternativet. Den rumänska tul�len/polisen som vi klarerat in hos tidigare på
dagen hade berättat att det var enda chansen. De var jättetrevliga.
Och så vill han ge ytterligare ett tips: Kan
bara rekommendera, vilket jag tror jag gjort
tidigare, denna utmärkta hemsida för kanalfarare: http://retd.se/kanaltur/default.html
Tack Per Abrahamsson för allt arbete! Vi
hade mycket hjälp av hemsidan redan på vår
färd 2011. Nu ser jag att den är utbyggd och
kompletterad å det bästa!
Odd och Katinka Lindahl: Vi håller med!
Jag har skrivit ut det mesta av Pers fantas-
Klostret Mracua till på den
rumänska sidan där Järnporten
är som smalast.
tiska tips och samlat i en pärm som finns
med på vår resa i båtens bibliotek. Vi hade
också nöjet att få lyssna på Per på Kryssarklubbens Kasta Loss-kurs i Göteborg och
fick ovärderlig information. Underbart att
det finns sådana entusiaster som delar med
sig helt ideellt.
Anders Briandt hade ytterligare värdefulla
erfarenheter: Vi gick med vår båt Frifararen
Donau till Svarta Havet 2012/13 med 2,05
m djupgående. Tyska delen av Donau innan
österrikiska gränsen är känd för att ha begränsat djup. Vi fick ett antal lätta grundkänningar och mycket nervöst tittande på
ekolodet.
I Wien tipsade ett par kryssningsfartygsskeppare att nedanför järnporten skulle det
vara ännu grundare. Vi ringde då till författaren av den utförliga donauguiden Pierre Verberght (www.verberght.br) som bekräftade att
neråt Rumänien/Bulgarien var det nu (slutet augusti) endast 1,30 m djupt. Detta ledde
så småningom till övervintring i Apatin, Serbien på en alldeles förträfflig marina. I april
2013 fortsatte vi och hade då inga problem.
Donaus djup är mycket varierande under säsongen och mellan olika säsonger.
Hans Johansson kompletterade: Håller med
om att vattendjupet varierar ordentligt be-
roende på regn och årstid. Ett bra sätt att
få tillförlitlig info, innan man sitter där, är
att titta hur djupt mötande pråmar är lastade. De vet. Försommaren och våren neråt är
sällan något problem och sen höst när regnen satt in är också OK. Donau är en riktigt vacker väg. Men håll koll på regnmängderna! Ibland är det för mycket.
Odd och Katinka ville veta detaljer: Anders Briandt, din plan låter mycket lockande! Inte minst marinan i Serbien, har
du närmare kontaktuppgifter? Hur var det
att manövrera i medströmmen på Donau
i april?
Anders Briandt: Marinan i Serbien där vi
övervintrade ligger i Apatin och heter helt
enkelt Marina Apatin. Den mail jag använde senast var: [email protected]
Mer kontaktinfo i Die Donau av Kennet
Dittman (på tyska). Hans bok (nyligen uppdaterad), tillsammans med Verberghts luntor är oundgängliga och i princip de enda aktuella Donaupilots som finns. Rod Heikells
Donau-bok är från 1992 men har mängder
av intressant kring-info.
Hur skall vi frakta ner masten hel?
Tom och Kristin Särndal undrade också:
Mast på däck eller skicka med lastbil?
Odd och Katinka Lindahl hade redan dagen efter en del av svaret: Wolfgang Schröder kör inte till Svarta Havet. Fick tips om
annan välrenommerad transportör, Van der
Wetering Transport, fick offert i veckan: De
vill ha 6 000 Euro för att köra tio meter mast
och bom från Holland till Constanta…
Varvid Särndals bara kunde utbrista: Oj det
var dyrt!
Då kunde inte Sven-Erik Andersson hålla
sig: Vad är problemet med att ha den ombord? Jag har alltid gjort så vilket har fungerat perfekt och varit gratis.
Nu kanske man skall tala om att Sven-Erik manövrerat sin HR 36:a Nikoline från
starten i Mjölby 2008 via Polen, Tyskland,
Rhen, Mosel och tillbaks till Rhen, Main,
Donau och Svarta Havet. Efter att under
några år ha ”gjort” de flesta av östra Medelhavets farvatten och kuster vände han så nosen hemåt 2014 via Rhône, Saône, Rhen och
gör en sväng bort till Amsterdam innan han
går Göta kanal hem till Mjölby.
Katinka hade motargument: Vi är inte så rutinerade som du, Sven-Erik, och har lyssnat
på många olika åsikter från erfarna kanalfarare om det här med att ha med sig masODYSSÉ – nr 4, december 2014
27
ten eller inte. Vi fastnade för resonemanget
att minsta missöde under vägen där masten råkar dänga in i en slussvägg eller annat,
resulterar i reparation som överstiger transportkostnaderna. Dessutom är den i vägen.
Hittills – vi är i Maastrich nu – är vi väldigt nöjda med valet att inte ha med masten.
Om vi i höst bestämmer oss för att gå Donau till Svarta havet i alla fall, kan vi beställa masttransport till någon stad på vägen dit
Wolfgang Schröder eller Torgersson kör. Så
har vi ändå sluppit masten halva vägen.
Sven-Erik ville klargöra sina synpunkter på
mastfrågan: Jag har nu gått via Polen, Mittelland, Rhen, Mosel till Nancy, Strasbourg,
Rhen till Main, Main-Donau, Donau till
Svarta Havet.
I år har jag gått via Port Louis, Saône,
Rhône, Rôhne-Rhin-kanal, Rhen till Amsterdam med masten på däck. Vi har sett
fyra båtar som inte haft masten ombord, två
svenska och två holländska.
Vi har haft stor nytta av masten ombord. En presenning över den ger perfekt
regn- och solskydd. Vi har haft spridarna
kvar så presenningen har legat på vanten. Om jag skulle göra om resan skulle definitivt masten vara ombord.
Tuomo Haavisto kommer med motargumenten: Som redan tidigare konstaterats på
denna spalt: Mast eller inte beror nog mest
på hur långt den sticker ut över båten. Vi två
pensionärer skulle inte ha klarat 2,5 meter
överhäng i båda ändarna av båten – 15 meter mast till en tio meters båt – i slussarna.
Då kom Hans Johansson med det sanna
alexanderhugget: Billigaste alternativet är
att såga av masten. Väldigt många master
av er längd är skarvade med en passbit och
ett antal popnitar.
Kolla med en riggare om vad han tycker
om förslaget! Det är lätt att dela och sätta
28
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
ihop en mast igen. Då har ni två hanterbara bitar att lägga på båten.
Odd och Katinka kan tänka sig en kompromiss, närmast av kostnadsskäl: Vi har
en tolvmetersmast och båten är elva med
“predikstolen” i fören. Efter 150 slussar såhär långt, Chalons-en-Champagne nordost
om Paris, är vår erfarenhet att vi inte skulle ha klarat masten oskadad om den stuckit
ut det allra minsta i fören. Akterut däremot
kan den sticka ut en dryg meter utan risk.
Vi lämnade masten i Holland i våras. Nästa vår blir vi tvungna att skicka efter den,
kanske i Frankfurt, och ta med den på däck
mot Svarta Havet. De offerter vi har tagit in
på frakt av masten hela vägen ner slutade på
över 60 000 kr.
Christer Lindh sällar sig till masten-pådäck-gänget:
Vi har gått både fram och tillbaka till Medelhavet via kanalerna med masten liggandes på båten. De farhågor vi hade innan
vi gav oss iväg var helt obefogade. Vi hade
inga som helst problem med masten trots
att överhänget akterut var nästan fem meter. Som någon redan påpekat så är det bra
att inte ha för mycket överhäng i fören, vi
hade bara några decimeter där. Det man bör
tänka på är att märka ut änden på masten
så ingen annan båt kör på den. Vi band fast
ett klart orange plastskynke som fick hänga
ned fritt inunder.”
Red vill bara tillägga: mastfoten bör nog ligga fram och gärna i pulpitens Y så kan den
sticka fram en smula och utgöra en landgång
alternativt ramm. Toppen brukar vara mer
ömtålig, men om man låter den sticka upp
en smula, lämpligt lutad snett uppåt mot en
eventuell targabåge – obs! att toppen ej bör
vara högre än ca 3,20 över vattnet – så fungerar det fantastiskt: säg den motorbåtsförare
som vill ha en mast genom vindrutan!
Hur lång tid tar det att segla ner?
Nils Assarson i en Comfort 32:a ville ha lite
grepp om tidsåtgången: Håller på att planera
för medelhavsfärd 2015. Låter mycket intressant att satsa på Donau, också för att komma tidigt på resan till turkiska och grekiska övärlden. Kan någon säga något om hur
lång tid man skall beräkna för att ta sig från
Travemünde till Donaudeltat? Ingen kappkörning alltså men med hyfsad tid för turism
på vägen? Har också blivit varnad för svårigheten att manövrera i medströmmen. Är det
relevant och har ni i så fall tips om detta?”
Hans Johansson svarade: Angående tidsåtgången är den ju helt beroende på vad ni vill
se. Att bara dundra förbi Wien och Budapest
kommer ni nog att ångra senare, men mellan
två och tre månader borde vara rimligt. Det
går nog att fixa på halva den tiden men som
sagt, hur ofta kommer ni till Wien med båt?
Nils Assarson: Tack Hans för hjälp med
tidsuppskattning. Har nu dock kommit på
ett nytt problem med valet av rutt till Donau. Pelle Bloms förslag till rutt innebär ju
så vitt jag kan förstå att man behöver ta sig
motströms på Rhen förbi Loreleiklippan.
Där uppges strömmen vara upp till sex-åtta
knop, vilket min motor (Volvo Penta MD
11 C) knappast klarar? Hur löser man detta? Finns det en annan rutt? Skall man satsa
på bogsering?”
Hans hade alternativ: Det enklaste men
jobbigaste är att ta av vid Mosel och gå till
Nancy. Därifrån till Strasbourg och sen nerströms till Main.
Den andra varianten är att gå till Holland och Frankrike och där till Nancy. Inga
starka motströmmar men lite längre tid, en à
två veckor. Ett tips om bra sjökort över kanalerna är Navionics Europaapp till ipad. Där
har du allt. Lycka till!
Vi hade planerat gå utsidan ner till Medelhavet men av olika anledningar blev det
kanalerna. Det fannas därför ingen genomtänkt lösning för masten och vi hittade
inget lämpligt virke när vi tog ner den. Det gick bra ändå. Foto: Jonas Arvidsson.
Katinka och Odd hade invändningar: Vi
kommer att välja alternativ två efter att ha
utforskat Frankrike ordentligt först. Vi har
inte bråttom. Vår Penta gör sju knop, inte
mer, slipper gärna motströmmen i Rhen.
MEN, vi vill protestera lite mot att det räcker med Navionics Europaapp till ipad. Vi
har använt den nu i sju veckor genom Holland, Belgien och Frankrike, och jag skulle
INTE ha velat vara beroende av enbart den.
Det behövs papperskort också, vi har köpt
utmärkta genom Fluviacarte på nätet, men
jag har också sett att dessa kartor finns i båttillbehörsaffärer utmed vägen.
Hans: Tror nog ni missförstod mig lite, men
för planering är Navionics perfekt. Att det
sen inte räcker till överallt är ju sant. I kanalerna behövs inte så mycket men floderna
är ett annat läge, speciellt Donau.
Skulle även vilja rekommendera ett
framåtseende ekolod som har räddat mig
flera gånger från tråkigheter.
När ni sedan kommer ner till Medelhavet duger Navionics bra, ofta bättre än
många sjökort som säljs här.
Odd och Katinka: Tack för tipset om ekolodet! Ska även försöka skaffa uppdaterade
Donaukort genom Pierre Verberght som tipsas om här ovan.
Hans la till: Tänk på att giltighetstiden för
Donaukort är väldigt kort. Normalt inte
över sex månader. Kolla tryckdatum! En god
vän i Budapest sa att när de var tryckta så var
de inaktuella, vilket säger en del.
Sandbankarna i nedre delen rör sig konstant, beroende på vattenflöde. Bästa sättet
är att hänga på en djuplastad pråm. De vet.
Anders Briandt: Angående att “hänga på en
pråm”: Många pråmar går/kör riktigt fort –
upp till 20 km/h – genom vattnet. Trafiken
är dessutom rätt gles, går inte på långa vägar
att jämföra med Rhen.
Navigera medströms var inga som helst
problem, man märker i stort sett inte av att
vattnet rör sej. Inte förrän vid tilläggning, då
man måste vända och gå mot strömmen.
Hans Johansson: Håller med om att Dittmans pilot är OK, men det finns fler. Verlag Rheinschiffahrt har bra piloter för den
övre delen till och med Österrike. Sen finns
ju förstås den officiella piloten från Donaukommissionen. Men som sagt tidigare: I den
nedre delen är giltighetstiden kort.
I den övre delen är utprickningen helt
ok. Nedre delen sämre. Men normalt är det
inga problem. ⚓
BÅTJURIDIK
Franska protester mot grekisk skatt
Grekiska båtskatten
Den hotande grekiska båtskatten tycks fortfarande inte vara införd.
Nu har klagomål ingetts till EU-kommissionen av franska seglarföreningen Sail-The-World genom advokaten Ariel Dahan i Paris.
Argumenten är i stort sett desamma som SXK tidigare framfört till
grekiska regeringen och är detaljerat utförda.
Ansökan har mottagits av kommissionen. För den händelse någon vill följa dess gång har den registrerats under nummer CHAP
(2014) 2280.
I förra numret av Odyssé återgavs bedömningen att ökade hamnavgifter nu avses finansiera bortfall av den tilltänkta skatten. Såvitt
nu anges av Cruising Association förefaller avgiftsjusteringen i varje
fall formellt innebära en minskning. Den så kallade ankomstavgiften som skulle betalas till kustbevakningen (Port Police) – om man
lyckades finna den – ska nämligen ha bortfallit, och endast bryggavgift (mooring fee) ska nu uttas.
Ombud i Aten
Vårt ombud i Aten, Lia Athanassiou är numera den enda professor
som undervisar i sjörätt på grekiskt universitet, och hon bedriver
därutöver sjörättspraktik som advokat. Hon finns på
35 Omirou Street, Gr 10671 Aten
telefon +30 2103636011
mail [email protected]
och har websida www.ag-law.gr
Med sina två yrkesfunktioner har hon en stor arbetsbörda och
hänvisar gärna till den yngre juristen
Fotini Portokali
mobiltelefon +30 6945810473.
Både Lia och Fotini är sjörättsjurister och väl insatta i juridiska
frågor om fartyg och transporter, men ingendera är seglare och särskilt förtrogna med praktiska båtfrågor.
Som besiktningsman har vi rekommenderat
Ion Papazoglou på Interyachts i Aten
telefon +30 92109851187.
Han är kunnig i båtfrågor och har lovat svara på praktiska frågor.
Moms igen
Momsfrågor kommer både från Grekland och från andra håll såväl
inom som utom Medelhavet.
För en medlems avsedda köp av en båt från ett charterföretag i
Aten har jag tillfrågats om moms ska betalas för köpet. Noga talat
inte om användningen är privat, för det är det säljande företaget som
ska betala moms till grekiska staten, men eftersom beloppet läggs
på räkningen blir det i slutänden debiterat köparen.
Vid köp från en privatperson inom EU ska däremot ingen moms
utgå. England, Irland och tydligen Holland, lägger dock en börda
på köparen att försäkra sig om att båten en gång blivit momsad.
Vid köp från tredje land, eller ett område som är undantaget
från EU:s momsregler, till exempel Åland, ska däremot moms betalas av importören. En medlem som ville byta sin segelbåt mot en
motorbåt i Norge menade att enligt angivelse för EEA-området ska
omsättningen inom hela detta område – vilket omfattar vissa Europaländer som inte gått med i EU – ska det råda fri omsättning
och därför, menade medlemmen, får det inte ifrågakomma något
momsuttag.
Dessvärre innebär inte reglerna någon sådan frihet. Momsuttag
ligger utanför den rörelsefrihet som i övrigt råder inom unionen.
Hugo Tiberg
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
29
KLUBBNYTT
På kurs med Hope
TEXT OCH BILD: CLAES WESSBERG
– Tror du att vi blir helt ensamma ombord på Hope? säger Skepparen till Förste
Styrman när det är morgonmönstring inför kursen i Medelhavssegling i Club Marina, Göcek.
Besättningarna till de övriga två båtarna har
kommit. Michaels är redan inne i Göcek och
handlar.
Mot bättre vetande har Skepparen och
Förste Styrman övertalats av kursledare Stefan att fungera som huvudskeppare/instruktörer på en av Medelhavsseglarnas tre kursbåtar i Turkiet. Skepparen känner viss oro
för hur allt skall avlöpa, van som han och
Försten är att själva ordna allt ombord.
Då dyker tack och lov Göran upp, mycket trött efter att ha tillbringat natten på diverse europeiska flygplatser. Ingen tid att
förlora, båten måste provianteras. In till
Migros i Göcek där “shop until you drop”
är nära att bli en realitet för trötte Göran.
Inga stolpskott
Tre fullastade shoppingvagnar senare lastas
varorna över i en taxi tillsammans med tio
femliters plastflaskor med vatten samt osorterade övriga drycker för transport till marinan. Med tanke på den reducerade besättningen är det tur att affären skickat med en
man som hjälper till att lasta ur varorna. De
30
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
får vänta på bryggan; båten är ännu inte färdigstädad.
Vid lunchbordet hittar vi Catarina och
Gunnar samt Anders. Så småningom ansluter Kerstin och Gösta. Alla skall mönstra på
Hope. Det är bra geografisk spridning på
deltagarna. Göran är genuin skåning boende i Täby, Catarina och Gunnar från Molkom i Värmland, Anders från Vikbolandet
och Kerstin och Gösta från Nacka. Dessutom är Skepparen och förste Styrman göteborgare boende i Skåne.
Alla är båtvana men ingen har seglat i
Medelhavet tidigare. Skepparen känner redan en viss lättnad, inga stolpskott med andra ord.
Könsmaktsordning?
Efter lunch släpps båten fri. Av någon outgrundlig anledning tar besättningens damer
snabbt och kompetent hand om stuvningen
av matvarorna. Kan det möjligen vara något
med könsmaktsordningen?
Samtidigt som stuvning av mat och bagage sker skall skepparen ta över båten. I röran blir kontrollen något summarisk, men
det får duga.
Hope är en lätt bedagad Jeanneau 53, levererad 2010 men redan lite sliten och nerkörd,
med fem tvåmanshytter och tre toaletter. Båda
enstaka herrar kan därmed få egen hytt.
Förlossat och friskt
Navelsträngen klipps av (elkabeln tas in) och
Hope kan som sista eskaderbåt lämna hamnen. Alla får känna på hur det är att styra
en båt av den här storleken. Dessutom sker
indelning i skepparlag och matlag. Skepparen och Försten deltar bara som matlag – i
övrigt navigerar besättningen och för fartyget minst en dag var.
När Skepparen denna första kväll backar in vid restaurangbryggan och besättningen tar mooringlinan känns det rätt bra. Han
somnar ovaggad efter en trevlig middag.
En strålande sol väcker besättningen till
bad och frukost. Alla är segelsugna; efter
genomgång av dagens väder och rutt släpps
förtöjningarna. Det är lä under Göcekhalvön varför första matlaget under gång kan
ordna en matig sallad till lunch.
När Hope kommer ur landlä friskar
middagsbrisen i och det går att sträcka upp
mot Çiftlik som är dagens mål.
Super-reva!
Vinden ökar allt mer och det blir nödvändigt att reva.
Skepparen våndas inför manövern med
otränad besättning och ny båt. Hope har
en rejäl stor med genomgående lattor, dåligt
märkta tampar, stoppare som inte håller fal-
len och en styrbordsvinsch som inte kan dras
fullt runt på grund av biminins placering.
Ändå kan manövern genomföras utan
problem.
Ombordvinden var som mest 45 knop i
byarna vilket borde motsvara 15-16 m/sek
verklig vind. Skepparen kan andas ut – den
här besättningen kommer att fungera bra.
kursveckorna, bleket, sjöbrisar, regn och sol.
Dessutom blir eskadern inblåst under en dag.
Alla sköter sig; skepparen behöver inte
använda den niosvansade katten en enda
gång. Den enda hudflängningen som sker är
i samband med besättningens gemensamma
besök i Datças kommunala Hamam (Turkiskt bad).
Keps överbord! Sjönk
Under de följande dagarna får besättningen
träna på det mesta man behöver kunna för
att segla säkert i Medelhavet, förtöjning med
aktern mot kaj – med mooringlina och med
eget ankare – svajankring, ankring i naturhamn med lång lina i land och hur man anlöper en marina. Dessutom tränas Man Över
Bord under realistiska förhållanden. En av
deltagarna tappade sin keps i vattnet. Trots
snabb manöver kunde kepsen inte räddas.
Vädret är, ur kurssynvinkel, helt perfekt.
Nästan alla vädertyper uppträder under de två
Gott skratthumör
Det blir naturligtvis mycket seglingsprat
under veckorna men även annat som djur
och natur, miljö, Turkiets nuvarande och
antika historia och lite politik eftersom valet just avslutats. Det har dessutom bjudits
på mycket skratt och gott humör.
Ur Skepparens och Förste Styrmans synvinkel har veckorna blivit mycket mera intressanta och givande än vi föreställt oss.
Hoppas att deltagarna haft lika trevligt som
vi själva. Det känns riktigt sorgligt att säga
farväl. ⚓
VÄST
24 JANUARI 2015 – KAFÉTRÄFF
Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg
Våra kaféträffar är mycket populära
och trivsamma. Vi sitter 10-15 runt varje bord och delar med oss av våra erfarenheter. Det kan bli både sjökort, böcker, bilder och filmer på dessa träffar som
går i mysets och trivselns tecken.
Ämnesområdena är ännu inte klara men
kan bli några av följande:
• Kanaler och floder till Medelhavet
• Östra Medelhavet
• Säkerhet ombord
• Bryggsnack om allt möjligt
• Vinterförvaring och marinor
Kom gärna med förslag på ämnesområden! Mer information kommer att finnas på www.medelhav.se i god tid före
träffen.
En härlig medelhavsinspirerad buffé
serveras under träffen.
Anmälan
Senast måndag den 19 januari på www.
medelhav.se eller till [email protected] eller på telefon 0732-412714
Avgift 180 kronor per person. Betalas
kontant vid entrén.
OBS! Max 80 personer.
Har du goda
bildminnen?
En bild säger mer än tusen ord, sägs
det. Nu öppnar Odyssé sina spalter för
alla er som känner er mer hemma med
avtryckarknappen än med tangentbordet. Alla bidrag i vårt blad måste ju inte
vara långa texter om allt som hänt mellan
hamn A och hamn B.
Vi vill alltså att ni skickar in goa bilder, roliga bilder, vackra bilder, informativa bilder eller andra märkvärdiga föreviganden
till [email protected] Se på sidan
1 hur det skall gå till!
Dock – lite text vill vi också ha, en lite längre bildtext som förklarar vad det är vi ser, en
sorts när-var-hur. Skickas till [email protected] enligt instruktion på sidan 1.
Välkomna med era bidrag!
31 JANUARI - 8 FEBRUARI 2015 – BÅTMÄSSAN, GÖTEBORG
Tillsammans med SXK Västkustkretsen har vi en monter på båtmässan i Göteborg där vi informerar om vår verksamhet och värvar nya medlemmar. Vi
berättar om segling i och till Medelhavet och kommer eventuellt att hålla föredrag i olika ämnen för mässbesökarna.
Om du är intresserad att vara funktionär
i montern kontakta Göran Lindqvist, [email protected]
14 MARS 2015 – VÅRTRÄFF
Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg
Programmet kommer att bli intressanta
föredrag om segling i Medelhavet.
Mer information i kommande nummer
av Odyssé samt på www.medelhav.se.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
31
Iskalla vindar på årsmötet
Som första segelbåt lyckades de gå Nordvästpassagen och ta sig igenom McClure Strait.
Edvin Buregren berättade om ”A Passage
through Ice” – hur han med sin besättning
Nicolas och Morgan Peissel på Belzebub II,
en HR Monsun 31, tog sig längs Ellesmere
Islands kust, norr om Devon Island, norrut
genom Jones Sound för att komma till Resolute och vidare – allt illustrerat med bilder
och filmer filmer från ett landskap täckt av
isberg och snö.
Bara att HÖRA isbergen krasa mot segelbåtsskrovet gjorde att vi – som samlats till
årsmöte i Västra Hamnen i Malmö, styrelsen och 41 medlemmar med varmare ”hemmavatten” – genast längtade till våren.
Odyssépriset till Björlin
Odysséprisets vackra Amfora mottogs av en
stolt Bengt Björlin. På diplomet stod att läsa
”välvalda återblickar i Odyssé nr 4/2013 och
2/2014 över Medelhavsseglarnas utveckling
i tjugosex år, egna seglingar i fjärran miljöer under sju år och Azorernas avskilda seglarvärld under ett år, allt i klar och givande
framställning”.
Odyssés Hedersomnämnande utdelades som diplom till Claes Wessberg för artikeln ”Bara inte Biscaya låg i vägen” i Odyssé 4/2013 ”en rapp skildring av de fruktade
vattnen utanför Bretagne, med historik och
aktuell information, allt i perspektiv av egna
upplevelser i livfull tappning”.
Imraypriset för floddrama
Imraypriset 2014 utdelades till Bengt och
Solweig Wannerheim för ”Hur man kallar
på sjöräddning i floden Rhône” i Odyssé nr
4/2013, en ”ögonöppnande rapport till alla
som trott att hjälp är närmast i lugna och befolkade miljöer”.
Imrays Hedersomnämnandes diplom
tilldelades Karin och Hans Westerström
samt Tom Kolsrud för framställningar i
Odyssé nr 4/2013 respektive nr 2/2014 om
”olika sidor av båt- och båtmotorköp i Grekland”.
Ännu bättre webb
Nästa år skall webben bli ännu bättre. Föreningens webbutvecklare Anders Rydin,
tillika mötesordförande, har med hjälp av
Ungdomsgruppen gjort det ännu enklare
att söka information, hålla kontakten med
varandra och hitta tips. Den nya webbsidan
presenteras efter årsskiftet.
Ordförande Nina Brodd uppmanade
alla medlemmar att föreslå teman för kom32
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Bild från föredraget. Fotograf Nina Brodd.
Årsmöte i Malmö. Fotograf Nina Brodd.
mande nummer av Odyssé och skriva artiklar om sina erfarenheter. Det är också värdefullt om alla själva på webben uppdaterar
sina uppgifter i medlemsregistret. Det är till
exempel genom e-postadresserna som styrelsen och mötesarrangörer kan nå ut med information.
Ny revisor
Claes Wessberg och Stefan Helsing samt
kassör Lars-Olof Norlin omvaldes samtliga på tre år.
Även valberedeningen valdes om. Till
revisor efter Hans Larson valdes Magnus
Åkerman och som revisorssuppleant Peter
Sandström.
I samband med årsmötet informerade
Denniz Corsman om nyheter i Medelhavsförsäkringenoch om Alandias tester av plottrar och elektroniska sjökort.
Vad vi åt?
Gotländska isterband eller lax med dillstuvad potatis!
NORD
OST
Föreläser gärna i lokala klubbar
KASTA LOSS!
Hej alla medlemmar i Region Nord!
Jag kommer gärna till era lokala båtklubbars träffar och berättar
om Medelhavsseglarna och delar med mig av mina erfarenheter
från hur det är att segla i Medelhavet och från de tre kurser i Medelhavssegling som jag varit chef för.
Lördag 7 mars klockan 10-16 i konferenslokal på båtmässan ”Allt
för Sjön” i Älvsjö.
Jag vänder mig till er för att det inte fungerat så bra att erbjuda mig
direkt till klubbarna. På det här sättet kan ni vara med och öka intresset för vår förening.
Med vänlig hälsning
Stefan Helsing , Luleå
[email protected]
070 6614462
VÄST
Spännande kust och konstiga
båtar på höstträff i väster
Biscaya, eller närmare bestämt buktens kuststräckor, är det seglingsområde man går miste om när man tar sig raka vägen mellan Bretagne och norra Spanien.
Det blev tydligt för de över hundra personer som samlades
till höstträff i Göteborg lördagen den 8 november.
Vår ciceron, som istället girat österut och tagit sig fram utmed kusten var Claes Wessberg. På ett initierat och engagerat
sätt delade han med sig av sina upplevelser. Vi som hade förmånen att vara där gick därifrån med längtan efter såväl tidvatten
som musslor och ostron.
Som vanligt möttes vi inte bara av aptitliga smörgåsar och
mingel, utan framför allt av två riktigt intressanta föredrag.
Det andra handlade om båtkonstruktion. På ett osedvanligt
lättbegripligt och underhållande sätt beskrev Rolf Eliasson skillnaden mellan en tung båt, en lätt båt och en konstig(!) båt – skillnader när det gäller allt från prestanda till säkerhet.
Det var många gamla funderingar som efter Rolfs pedagogiska presentation plötsligt framstod som glasklara. Rolf lyckades dessutom med konststycket att balansera mellan att väcka
tillräckligt med intresse för båtkonstruktionens spännande utmaningar utan att avslöja allt för många av dess lösningar. Effekten av detta blev att Rolf
sålde slut på hela upplagan av sin senaste lärobok!
På det hela taget,
och i vanlig ordning,
en höstträff med lagom
och lättsmält blandning av nyttigheter och
inspiration som redan
i det strilande höstregnet utanför dörren omvandlas till soliga och
varma planer inför den Rolf Eliasson och Claes Wessberg höll mycket
kommande säsongen.
intressanta och inspirerande föredrag.
En minikurs för dig som vill förverkliga drömmen och segla lite längre – ända till Medelhavet.
Kursen leds av Claes Wessberg och Per Abrahamsson – Claes med
flera års erfarenhet av Medelhavssegling och Per med stor kunskap
om båtfärder på Europas kanaler.
Exempel på ämnen som vi tar upp:
• Kunskaper och förberedelser
• Seglingsområden
• Ekonomi
• Användbara hemsidor
• Vägen dit
• Väder, vind och ström
• Livet ombord
Gemensam lunch planeras till självkostnadspris.
Anmälan: Senast 23/2 på www.medelhav.se eller till
[email protected]
SJÖBODEN
SJÖKORT OCH BÖCKER SÄLJES!
Böcker:
Through the French canals, Water Almanac, Holland - Belgien , 2009
Bloc Marine 2011, Mediterranean Almanac, 2005 - 2006
Hamnbeskrivningar (2 st), Kieler och Lübecker Bucht.
Kanalbeskrivningar (kort):
Navicarte 2, 19, 20 (Franska kanaler), Guide de la Saône och Rhône
Sjökort:
Marseille-Toulon 1:50000, Toulon-Cavalaire-sur-mer 1:50000
Port st Louis-Marseille 1:50000, Marseille-San Remo, 1:50000
Imray, Medelhav 15, 19, 30, 40
Sportschiffskarten, Binnen 4 Hamburg-Magdeburg
Tänkt pris 2.000:Tel: 073-5550966 alt, 018-512462
Vindö 50 säljes
L: 10.65, B: 3.16, D: 1.6
Seglad i Medelhavet, nu på land i Stockholms län.
Tel: 076 80 60 495
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
33
34
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Nio butiker och Nordens största webshop för båttillbehör
Du vet väl att du kan beställa till medelhavet
direkt från www.hjertmans.se?
Ger 80 Ah / 24h
-3
8013-2 (690.-) 8013
22 990.5494-80 (24.990.-)
Ger 140 Ah / 24h
35 990.5494-140 (37.990.-)
(749.-)
Ger 210Ah / 24h
49 990.5494-210 (56.900.-)
Bränslecell Efoy
590.-
Omvandlar metanol till ampere
Uppblåsbar flytväst
150N flytkraft
Passar alla över 40kg!
750.-
Solpanel
50 watt
Håller isfritt runt
vinterliggande båt.
Hängs under båt
eller brygga.
6 490.-
2 690.5874-396 (2950.-)
7969-3400 (6990.-)
Strömbildare Kasco
0,75hk, 230 volt
Peke med stege
65x33cm
Limhamn · Helsingborg · Göteborg · Stenungsund · Västerås · Karlstad · Bromma · Uppsala · Sundsvall
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
Gäller till den 11/1-2015 · www.hjertmans.se · 060-64 17 00
35
Upplev det nya, säkra sättet att segla i
medvind!
Med ASB, Automatic Safety Brake Bombroms
Behöver du inte frukta den ofrivilliga gippen.
ASB-BOMBROMS
FINNS NU I TVÅ
ASB Bombroms ger dig full kontroll på
storseglet
och ett effektivt skydd mot såväl
person- som materiella skador.
STORLEKAR
ASB-105 UPP TILL 30 M²
Det blir lika enkelt att göra en säker gipp
som att hantera en självslående fock!
Pris 7.995kr
ASB-130
Tack vare automatiken bromsas storseglet
endast när det behövs.
FRÅN 31-55 M²
Pris 11.995kr
Säkerhetssystemet hos ASB Bombroms
fungerar utan att man
Behöver lämna tryggheten i sittbrunnen
ASB Bombroms passar de flestasegelbåtar.
ASB-BOMBROMS
NU GODKÄND AV FÖRSÄKRINGSBOLAG
V I V E T VA D S O M K R ÄV S
H E L M T E C. Telefon +46(0)31 788 58 87. [email protected] | www.helmtec.se
ariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected]
46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com
Aircondition
Aircondition
Cabin Cooler
Cooler
Cabin
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden !
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Passar utmärkt i båtar med cabin.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten.
Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:-
Finnsi två
i 2 storlekar:
Finns
storlekar:2-fläktars
2-fläktars3450:4140:-,3-fläktars
3-fläktars3900:4620:Lite exempel påFinns
hur effektiv
Cabin
Cooler
är:
Om
du
har
båt,
har
svårt
att
sova,
noll
vind
samt mygg, känns det
i två
storlekar:
2-fläktars
4620:Lite exempel på hur effektiv
Cabin
Cooler är: Om
du har båt,4140:-,
har svårt 3-fläktars
att sova, noll vind
samt mygg, känns det
igen ?
igen ?
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr,
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller.
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det
skönt som på ett lyxhotell.
skönt som på ett lyxhotell.
www.cabincooler.eu
www.cabincooler.eu
36
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
tel:0046 640
640 42002
42002
tel:0046
ODYSSÉ – nr 1, mars 2014
27
TILL SALU!
Amel Super Maramu 2000 / EUR 265.000 -01
Malö 36 / SEK 1200.000 -97
Hallberg Rassy 48 / SEK 4.695.000 -05
Hallberg Rassy 62 / EUR 945.000 -05
Malö 47 / SEK 5.500.000 -11
Sun Odyssey 43 DS / SEK 1.145.000 -02
Farr 50/ EUR 395.000 -03
Hallberg Rassy 37/ SEK 2.050.000 -04
En härlig långseglare! Infällbar propeller, elektriska toaletter,
extra kyl/frys, vindgenerator, 3 hytter.
Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator,
AIS, 2xVärmare, AC, Tvättmaskin, Elfström Segel -05/-11. 3 hytter
En fantastisktt fin Malö i ny design, interiört och exteriört. Bra
komfort, värmare, el-ankarwinch i för och akter., 3 hytter.
Exemplariskt välskött! God komfort, luftig och välutrustad. Genomtänkt
arkitektur. El toaletter, gelbatterier, extra bränsletank, 3 hytter.
En välskött och perfekt familjebåt! Förstärkt skrov, kevlar
mattor, storsegel med stående lattor, 2 hytter.
I fantastiskt skick! Kan seglas single-handed, MaxSea TimeZero,
dubbla oberoende Autopiloter & Plottrar, stor Watermaker., 4 hytter
En attraktiv båt med bra prestanda och rymlig. El-ankarwinch i fören, värmare, bottenmålad/ Epoxi behandlad.
I toppskick, endast en ägare! Varvsskött och inomhusförvarad.
Perfekt långseglare! Stora arbetsytor i pentryt, 2 hytter.
Vi har alltid drygt ett 100 tal båtar till salu - se vår hemsida!
HELSINGBORG 042 14 40 50
0705 36 73 99, 0705 92 29 90
WWW.NAVARK.SE
[email protected]
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
37
...
...inte bara segel!
MOTORBÅTSKAPELL
SITTBRUNNSKAPELL
STORSEGELKAPELL
SPRAYHOOD
BÅTDYNOR
SPIRALFJÄDERMADRASS
STACKPACK/LAZYBAG
RULLFOCKSKAPELL
SPINNAKERSTRUMPOR
UTEPLATSTAK MM
ll
llfockskape
Linförare ru
Formsprutad
spinnakerstrumpstratt
Det är finurliga detaljer som skapar helhet och
funktion! Här några patenterade exempel.
Nu säljer vi även importsegel!
www.royalmarine.se
Tändsticksvägen 8, 593 38 Västervik
Tel 0490-177 00 eller 177 14
[email protected]
38
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
www.royalmarine.se
Skandinaviens
största
sidensortiment!
Kvalité &
känsla sedan
1989!
Siden - lagom varmt i alla väder!
Sidensocka 50:Optimal temperaturreglering.
Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:-
Se
Sidenbadlakan Barnunderställ
150:- / 90:200:- / del
Sidenmorgonrock 480:-
sidenselma.se för aktuella erbjudanden!
Reseset (3 delar) 800:-
För dig som vill resa lätt & sova
riktigt bekvämt! 500g. Pådragsunderlakan, örngott & påslakan.
Sidenreselakan 400:Minimera packningen. Överlägsen
kvalité. Rymliga mått 112x220.
250g. Infällt örngott. 4 färger.
www.SidenSelma .se
Postorder
018 - 60 00 06
Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen.
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
39
TORGERSSON
TRANSPORT AB
När kräfterna tagit slut och
När
krafterna
tagit slut och
seglen
inte är uppe,
seglen
inteär
ärlösningen.
uppe är
WinchRite
WinchRite
lösningen.
Batteridriven
winschhandtag
Batteridrivet
winchhandtag
som utför arbetet för dig.
som utför arbetet åt dig.
Båttransporter
till och från
Medelhavet
Box 86, SE-473 23 HENÅN
Telefon: +46 (0)304-313 30
MA R I NT E C
www.torgerssontransport.com
Sortiment och priser på:
Information:
Telefon:
WiFi AIS Transponder
NavTex
40
ODYSSÉ – nr 4, december 2014
AIS Transponder
Wi-Fi Acess system
Sweden HB
www.marintec.se • [email protected] • 0738117 020
www.marinwebben.se
[email protected]
031-693110
AIS Transponder
WiFi NMEA-mux
NMEA 2000 Server
Trådlös router
03/2014
www.hqhh.de
Välj Europas ledande
SWE13078
båtförsäkring
med över 80.000
försäkrade båtar och
40 års erfarenhet
Ingår detta i din nuvarande försäkring?
Din nuvarande
försäkring
PANTAENIUS
Nytt för gammalt
Inga åldersavskrivningar
Fast överenskommet
försäkringsvärde
Assistans
Assistans, t ex bogsering till närmsta varv, leverans av drivmedel, batterier och reservdelar
ingår upp till sek 50.000
Ingen självrisk
Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott,
brand, transportskada, blixtnedslag
Året runt
Använd båten året runt utan tillägg
Vi rekommenderar att du jämför våra villkor med dom villkor du har idag.
Halv självrisk för medlemmar i SXK.
Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA · Australien
pantaenius.se
POSTTIDNING B
Svenska Kryssarklubben
Svenska
Kryssarklubben
Medelhavsseglarna
Medelhavsseglarna
Box 1189
131 27 Nacka Strand
ISSN 1104-757