EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

EXAMENSARBETE
Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter
av att vårda patienter ytligt sederade med
Dexmedetomidine
Maria Johansson
Mia Mattssson
2015
Filosofie magisterexamen
Omvårdnad
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda
patienter ytligt sederade med Dexmedetomidine
Intensive care nurses experiences about caring for patients that
are superficially sedated with Dexmedetomidine
Maria Johansson & Mia Mattsson
Kurs: O7032H, Examensarbete 15 hp
Vårterminen 2015
Specialistsjuksköterskeprogrammet
med inriktning mot intensivvård 60 hp
Handledare: Åsa Engström
Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda
patienter ytligt sederade med Dexmedetomidine
Intensive care nurses experiences about caring for patients that
are superficially sedated with Dexmedetomidine
Maria Johansson & Mia Mattsson
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Intensivvårdspatienter är i behov av sedering för att uthärda smärtsamma upplevelser såsom
endotrakealtub och respiratorbehandling.
Ytlig
sedering
blir allt
vanligare inom
intensivvården då det visat sig ha patientnytta. Syftet med undersökningen var att beskriva
intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter ytligt sederade med
Dexmedetomidine (Dexdor), som är ett nyare läkemedel för sedering inom intensivvården.
Studien har kvalitativ design. Åtta intensivvårdssjuksköterskor deltog och datainsamling
genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med en kvalitativ
innehållsanalys. Resultatet resulterade i tre kategorier: att se fördelar för patienter, att kunna
kommunicera och att känna osäkerhet vid administrering. Sammantaget visade studien att
intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att patienter tillfrisknade snabbare då de var ytligt
sederade
med
Dexdor,
en
orsak
ansågs
vara
bibehållen
muskelkraft.
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att ytlig sedering med Dexdor underlättade
kommunikationen och samspelet med patienten, den gynnade också relationen mellan patient
och närstående i form av tillförd trygghet. Det framkom att intensivvårdssjuksköterskor
upplevde att Dexdor var ett ganska nytt läkemedel och att de behövde längre tid att använda
Dexdor för att få mer erfarenhet om läkemedelseffekter som biverkningar och nytta för
patienten.
Nyckelord:
Dexmedetomidine,
erfarenheter,
intensivvård,
intensivvårdssjuksköterska,
kvalitativ innehållsanalys, omvårdnad, ytlig sederad.
Keywords: Dexmedetomidine, experiences, intensive care, intensive care nurses, nursing,
qualitative content analysis, superficial sedated.
2
Innehållsförteckning
Bakgrund................................................................................................................................... 4
Rational .................................................................................................................................. 8
Syfte ....................................................................................................................................... 8
Metod ......................................................................................................................................... 8
Procedur/deltagare .................................................................................................................. 9
Datainsamling......................................................................................................................... 9
Dataanalys .............................................................................................................................. 9
Etiska överväganden ............................................................................................................ 10
Resultat .................................................................................................................................... 10
Diskussion ............................................................................................................................... 17
Metoddiskussion................................................................................................................... 21
Konklusion och implikation ................................................................................................. 23
Bilaga 1 .................................................................................................................................... 30
Bilaga 2 .................................................................................................................................... 33
Bilaga 3 .................................................................................................................................... 36
3
Bakgrund
Det finns en mängd olika orsaker till att patienter vårdas på intensivvårdsavdelningar, vilket
omfattar postoperativ vård, vård efter stora trauman eller behov av kontrollerad ventilation.
De underliggande orsakerna kan exempelvis vara hjärt-, njur- eller leversjukdom (Keating,
Lyseng-Williamson & Hoy, 2012). Kritisk sjukdom som kräver intensivvårdsbehandling är
stressande, den livshotande sjukdomen, akuta stressreaktionen och intensivvårdsavdelningens
procedurer och miljö kan orsaka obehag för patienter. Vanliga stressupplevelser är närvaro av
endotrakealtub, smärta, ångest, törst, rädsla, mardrömmar, sömnstörningar, hallucinationer
(Granja et al., 2005; Roberts & Charboyer, 2004; Rotondi et al., 2002; Stein-Parbury &
McKinley, 2000) och agitation (Hoy & Keating, 2011). Administrering av analgetika och
sederande läkemedel är medicinskt nödvändigt för att främja komfort och för att motverka
komplikationer (Dotson, 2010; Hoy & Keating, 2011), sedering är därför en viktig komponent
till intensivvårdspatienter som har respiratorbehandling (Hurford, 2002; Izurieta & Rabatin,
2002; Young, Knudsen, Hilton & Reves, 2000).
Sedering kan definieras som en läkemedelsorsakad sänkning av medvetandenivå, effekterna
av sederande kan kategoriseras i fyra huvudsteg; Minimal sedering (anxiolys) är ett tillstånd
där patienten svarar normalt vid verbalt tilltal. Måttlig (eller medveten sedering) är en
sänkning av medvetandet där patienten svarar målmedvetet vid verbalt tilltal eller tillsammans
med lätt stimulering. Djup sedering är ett sänkande av medvetandet där patienten inte lätt kan
väckas men reagerar efter smärtsam stimulering. Generell anestesi är en förlust av
medvetandet där patienten är okontaktbar även vid smärtstimulering. Graden av sedering
påverkar patientens nivå av lyhördhet och medvetande, den påverkar också hjärtfunktionen
och förmågan att självständigt upprätthålla fri luftväg med spontanandning. Den ideala
sederingen verkar snabbt och ger patienten anxiolys samt amnesi (Fullwood & Sargent,
2010). Intensivvårdspatienter är ofta i behov av sedering för att uthärda den medicinska
behandlingen som intensivvården medför (Fullwood & Sargent, 2010; Hoy & Keating, 2011).
Syftet med sedering och analgetika kan vara att maximera överlevnad, reducera
intensivvårdstiden, underlätta respiratorbehandling och dess totala tid (Reardon, Anger,
Adams & Szumita, 2013). Sederande läkemedel används för att lindra ångest och smärta, men
också för att främja sömn, välbefinnande (Fullwood & Sargent, 2010), komfort och säkerhet
som förknippas med intensivvården (Kress, Pohlman & Hall, 2002; Walder & Tramer, 2004).
4
Sederande läkemedel ges för att patienten ska klara av att uthärda obehaglig behandling som
respiratorbehandling och endotrakealtub (Fullwood & Sargent, 2010; Hoy & Keating, 2011).
De fysiologiska effekterna som är relaterade till oro som exempelvis hypertension, takykardi
och takypné minskas vid sedering (Fullwood & Sargent, 2010).
Patienters upplevelser av att behandlas i respirator varierar från att inte ha något minne alls till
att minnas flera moment som extremt stressfyllda. Uppfattningen av stress är individuell och
signifikant relaterat till djupet av sedering (Samuelson, Lundberg & Fridlund, 2007). Ytlig
sedering kan temporärt orsaka mer stress, men på sikt leder det till kortare vårdtider, snabbare
tillfrisknande och en mindre grad av upplevd stress efter avslutad vårdtid (Croxall, Tyas &
Garside, 2014). Lägre grad av sedering leder till fler perioder av vakenhet och sannolikheten
för patienten att minnas besvärande upplevelser som bland annat endotrakealtub ökar.
Otillräcklig sedering kan leda till att patienten inte synkroniserar med respiratorn får ökad
syreförbrukning. Otillräcklig sedering kan orsaka obehagliga minnen hos patienten som är
kopplade till tiden i respiratorn (Dotson, 2010). Konsekvenserna av otillräcklig sedering kan
vara själv eliminering av intravasala eller extravasala tuber och katetrar. Patienten riskerar
även att få ett aggressivt beteende (Dotson, 2010; Sessler et al., 2002). Djup sedering minskar
stressupplevelser men medför nackdelar som förlängd respiratorbehandling med ökad risk för
biverkningar av läkemedel. Djup sedering förhindrar patientmobilisering och påverkar
samverkan mellan personal, patient och närstående. Minnesförlusten som djup sedering
orsakar kan vara negativ eftersom vanföreställningar är vanliga och det ökar risken för
utveckling av posttraumatiska stressyndrom relaterat till intensivvård (Samuelson et al.,
2007). Uppfattningen av stressupplevelser kan bero på vistelsetiden på
intensivvårdsavdelningen, en längre vistelse ökar risken för återkommande mardrömmar och
hallucinationer (Samuelson et al., 2007). Smärta och agitation är kopplat till långvarig
respiratorbehandling, det kan leda till mental ohälsa, ökad risk för delirium och
självextubering (Reardon et al., 2013). En lång tid i respiratorn medför ofta en längre
urträningsperiod eller övergång till trakeostomi, ett tillstånd där patienten i normala fall är
mer vaken (Samuelson et al., 2007).
Den upplevda erfarenheten av att ha trakeostomi innebär avvikelser från normala
kroppsfunktioner som att mista talförmågan, att inte kunna uttrycka sig normalt verbalt
beskrivs som att mista en del av sin identitet. Att sakna förmåga att svälja och andas skildras
som en outhärdlig rädsla med en upplevd smärta (Foster, 2010). Personer som har varit
5
intuberade belyser vikten av att intensivvårdssjuksköterskor berättar om kommande händelser
under djup sedering, information ger vägledning och medför mindre ångest för patienten och
dess närstående. Personal på intensivvårdsavdelningar kan inte förutsätta att patienten
upplever bekvämlighet trots lagom sederingsnivå, detta stärks med berättelser av patienter
som beskriver intubation med ord som nöd och drunkning (Clukey, Weyant, Roberts &
Henderson, 2014).
Respiratorbehandlade patienter är totalt oförmögna att uttrycka sig verbalt och att framföra
sina behov. De är beroende av att intensivvårdssjuksköterskor kontrollerar, bedömer och
tolkar symtom och tecken som patienten uppvisar. Intensivvårdssjuksköterskan befinner sig
konstant vid sidan av patienten och är ansvarig för att justera sedering och analgetika till en
lämplig nivå. Intensivvårdssjuksköterskors förståelse av tecken som uttrycks av patienter kan
hjälpa till att ge en bättre vård och omvårdnad, exempelvis genom att förhindra under- och
översedering av patienten (Egerod, Christensen & Johanson, 2006; Randen & Björk, 2010;
Walker & Gillen, 2006). Det är betydelsefullt att ha en strukturerad bedömning av
sederingsnivå och agitation (Sessler et al., 2002), en djup sedering kan annars förbli
oupptäckt. Sederingsnivån ska justeras enligt fördefinierade behandlingsmål eftersom en
lagom sedering kan ge förbättrade vårdresultat, en individualiserad syn på lämplig nivå av
sedering är därför motiverat (Roberts, Haroon & Hall, 2012). Behandlingsmål används bland
annat för att utvärdera patientens agiterade beteende vilket ger en möjlighet att anpassa
sederingen. Richmond Agitation Sedation Scale (RASS) är en mätningsskala som används
inom intensivvård för gradering av sedering, den har en hög reliabilitet och validitet. RASS
bedöms på en skala från +4 till -5, där RASS +4 står för stridslysten, +3 mycket agiterad, +2
agiterad, +1 rastlös, 0 alert och lugn, -1 slö, -2 ytligt sederad, -4 djupt sederad och -5 inte
väckbar (Sessler et al., 2002).
Det finns många läkemedel tillgängliga, de medför var och en olika begränsningar och
biverkningar vilket påverkar situationen för patienten (Fullwood & Sargent, 2010). För att
uppnå sedering används läkemedel som exempelvis Propofol, Midazolam, Clonidin eller
Diazepam (Samulesson, 2006). Ett av de nyaste sederande läkemedlen inom European
Commission (EU) är Dexmedetomidine (Dexdor), det anses vara ett effektiv och
välfungerande alternativ till kort- eller långtidssedering av intensivvårdspatienter (Keating et
al., 2012). Dexdor uppges också reducera behovet av andra läkemedel som exempelvis
Propofol och opioider. Patienter som sederas med Dexdor uppges vara lugna, lätta att väcka
6
och lätta att samarbeta med (Keating et al., 2012). Dexdor kan ha biverkningar som
bradykardi, hypertension och hypotension, det är inte andningsdeprimerande såsom Propofol
eller opioider, oftast försvinner biverkningarna av Dexdor utan åtgärd. Målet med Dexdor
sedering är att ha en lugn lättväckt patient (Hoy & Keating, 2011).
Indikationen för att använda Dexdor är att patienten ska vara vuxen, de ska inte heller behöva
djupare sedering än att de kan väckas av verbal stimulans, vilket motsvarar RASS 0 till -3.
Kontraindikationer är överkänslighet, obehandlad hypotension eller ett akut cerebrovaskulärt
tillstånd. Patienter som har atrioventrikulärt block (AV-block) i grad II eller III måste ha
pacemaker innan behandling inleds eftersom läkemedlet har en sympatikusdämpande effekt
genom selektiva alfa-2 receptoragonister vilken i sig är dosberoende. Lägre
infusionshastigheter leder till minskad puls och blodtryck, högre koncentrationer orsakar
perifer vasokonstriktion vilket ger hypertoni och förstärkning av bradykardi. Dexdor
metaboliseras i levern och bör användas med försiktighet hos patienter med nedsatt
leverfunktion. Dexdor är ett potent läkemedel och infusionshastigheten anges per timme,
dosintervallet är 0.2-1.4ug/kg/h, efter en justering kan det ta upp till en timme innan ny stabil
sederingsnivå uppnås, maxdosen ska inte överskridas. Dexdor ska administreras av
sjukvårdspersonal som har erfarenhet av att vårda intensivvårdspatienter. Dessa bör ha
beredskap av annat sederande läkemedel ifall att agitation uppstår, särskilt under de första
timmarna av behandlingen (FASS, 2015).
För att uppnå lagom sederingsgrad och smärtlindring utnyttjas även analgetika ofta i form av
opioider såsom Fentanyl, Ultiva, Ketobemidon eller Morfin, dessa läkemedel har ofta en
dosberoende sederande effekt. Analgesi är nödvändigt för att lindra smärta som uppkommer
på grund av endotrakeltub, trauma, sjukdom eller sängläge (Samuelsson, 2006). De nya
riktlinjerna för smärta, oro och delirium har lett till en ökad användning av Dexdor inom
intensivvård (Smithburger, Smith, Kane-Gill & Empey, 2014).
Det har skett framsteg inom intensivvården gällande sederande läkemedel men det råder
oklarheter över det perfekta valet (Gehlbach & Kress, 2002; Bateman & Grap, 2003). När
sedering och smärtlindring väljs ska många faktorer tas i beaktning, som exempelvis
välbefinnande och mobilisering. Alla patienter har rätt till adekvat smärtlindring och sedering
(Weir & O'Neill, 2008). Sedering ska inte användas som smärtlindring eftersom smärta är en
7
orsak till överkonsumtion av sederande läkemedel (Fullwood & Sargent, 2010). Utmaningen
som många intensivvårdssjuksköterskor idag möter är att klara av att bedöma om patienten
har uppnått en lagom sederingsnivå och att förhindra för djup sedering (Weir & O'Neill,
2008). Intensivvårdssjuksköterskor bör inneha kunskap om att övervaka sederade patienter på
ett effektivt sätt. Kunskap om de mest använda sederingsläkemedel och dess biverkningar är i
högsta grad nödvändigt eftersom de används utbrett på intensivvårdskliniker (Fullwood &
Sargent, 2010).
Rational
Det finns kännedom om att patienter kan uppleva obehag, ångest och smärta i samband med
intensivvård. Intensivvårdssjuksköterskans bemötande och utförande har betydelse för
patientens upplevelse. Litteraturgenomgången indikerar att patienter i dagsläget vårdas med
ytligare sedering än tidigare, detta då det visat sig ha gynnsammare effekter för vård och
omvårdnad, liksom patienters upplevelser i samband med intensivvård. Idag har
möjligheterna till ytlig sedering ökat, mycket tack vare läkemedel som Dexmedetomidine
(Dexdor). Intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter sederade med
Dexmedetomidine (Dexdor) är dock inte välbeskrivna. Ökad kunskap om
intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter ytligt sederade med Dexdor är
därför viktigt. Studien kan bidra med en ökad förståelse, vilket kan leda till en förbättrad vård
och omvårdnad.
Syfte
Syftet för detta examensarbete var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av
att vårda patienter ytligt sederade med Dexmedetomidine (Dexdor).
Metod
Studien genomfördes med en kvalitativ design för att skildra, klargöra och fördjupa
förståelsen av människors erfarenheter och uppfattningar av ett upplevt fenomen (Polit &
Beck, 2012, s. 487). Det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys,
författarna fokuserade på de upplevda erfarenheterna som framkom vid intervjuerna
(Graneheim & Lundman, 2004).
8
Procedur och Deltagare
Rekryteringen av deltagare har skett på en intensivvårdsavdelning i Norrbotten, efter
verksamhetens godkännande. Verksamhetschefen tog del av ett informationsbrev om planerad
studie med svarstalong för skriftligt godkännande, se bilaga 1. Enhetschefen bistod genom att
informera och lämna ut informationsbrev om undersökningen till presumtiva deltagare.
Breven innehöll information om undersökningens syfte, etiska överväganden och en
svarsblankett för informerat samtycke, se bilaga 2. Inklusionskriterier för att delta i studien
var; specialistsjuksköterskor inom intensivvård eller anestesi, att de arbetar på
intensivvårdsavdelning och har vårdat patienter sederade med Dexdor. Av de tio som
motsvarade kriterierna och tillfrågades om deltagande, valde åtta att delta i studien. Av dem
var sju intensivvårdssjuksköterskor och en anestesisjuksköterska. Yrkeserfarenheten inom
intensivvård varierade mellan tre till 40 år. Undersökningsgruppen benämns som
intensivvårdssjuksköterskor genomgående i arbetet.
Datainsamling
Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Författarna använde sig av
en intervjuguide med frågeställningar och följdfrågor, se bilaga 3. Intervjuerna utformades så
att deltagarna tilläts tala fritt kring frågor, målet var att erhålla beskrivningar av
intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter i syfte att beskrivna innebörden av det upplevda
fenomenet i enlighet Polit och Beck (2012, s. 537). Intervjuerna spelades in på digital ljudfil
och sparades på Universal Serial Bus (USB), ljudfilerna överfördes till dator och raderades
sedan från USB minnet, därefter transkriberades intervjuerna ordagrant av intervjuaren.
Författarna intervjuade fyra deltagare vardera och varje intervju tog 30-40 minuter att
genomföra. Intervjuerna ägde rum på avtalad plats i samråd med respektive intervjuperson.
Dataanalys
Analysen av intervjuerna har skett med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och
Lundman (2004). Innehållsanalys är en metod som möjliggör systematisk beskrivning och
analys av intervjuer, forskningsmetoden används ofta inom omvårdnad. Syftet med analysen
var att få breda och kärnfulla redogörelser av fenomen (jfr Graneheim & Lundman, 2004). I
enlighet med Graneheim och Lundman (2004) läste författarna igenom intervjumaterialet
upprepade gånger för att skapa sig en helhetskänsla. Därefter identifierades meningsenheter
det vill säga olika meningar och fraser som svarade mot syftet, dessa extraherades med
9
omkringliggande text för att bevara helheten, i samband med detta kodades dem. En del av
meningsenheterna kondenserades i syfte att korta ned text, kärnan och sammanhanget behölls
vid samtliga kondenseringar. En del av meningsenheterna var så tydliga och korta att det inte
var nödvändigt med kondensering. Textenheterna jämfördes och sorterades in i
underkategorier, dessa inspekterades ett flertal gånger för att försäkra sig om det manifesta
innehållet. Det vill säga det synliga och uppenbara som uttrycks i texten. Underkategorierna
sorterades slutligen in i huvudkategorier genom ett sammanställande av likheter och
skillnader. Resultatet beskrivs i tre kategorier som svarar mot syftet i studien (Graneheim &
Lundman, 2004).
Etiska överväganden
Urvalet av deltagare påbörjades efter godkännande av etikgruppen vid institutionen för
hälsovetenskap, Luleå Tekniska Universitet (LTU), detta enligt Svensk författningssamling
(SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Autonomiprincipen
innebär att alla har ett självbestämmande och en förutsättning för kunna fatta autonoma beslut
är att personen är välinformerad (Polit & Beck, 2012 s. 154). Författarna omsatte
autonomiprincipen i praktiken genom att den intervjuade fick välja intervjumiljö, dag och tid
enligt muntlig överenskommelse. Samtliga intensivvårdssjuksköterskor valde att genomföra
intervjun på arbetsplatsen. En muntlig garanti om konfidentialitet och informerat samtycke
gavs av författarna till deltagarna innan intervjuerna påbörjades. Det innebar att
undersökningspersonerna har erhållit information om det allmänna syftet med undersökningen
muntligt och skriftligt via informationsbrev, se bilaga 2 och gett skriftlig (jfr Polit & Beck,
2012, s. 150-152).
Resultat
Analysen resulterade i tre kategorier som presenteras i Tabell 1.
Tabell 1, översikt över kategorier (n=3).
Kategorier
Att se fördelar för patienter
Att kunna kommunicera
Att känna osäkerhet vid administrering
10
Att se fördelar för patienter
Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att de upplevde att Dexdor var ett bra läkemedel för att
patienten blev lugn, tolererade situationen bättre och var lättväckt. De hade lärt sig att
uppskatta läkemedlet och kände sig positivt inställda till att använda det.
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att Dexdor var en förbättring gällande sedering till
intensivvårdspatienter eftersom patienten kunde vara välmående och vaken. De jämförde
Dexdor mot äldre sederingsläkemedel och konstaterade att med Dexdor behövde patienten
inte vara djupt sederad.
Den stora skillnaden jämfört med gamla sederingsläkemedel för
respiratorbehandling som vi har använt, där har det ju handlat om att patienterna
har varit nedsövda och det här är ju så att säga en helt annan sak som har lett till
en stor förbättring
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att patienter som sederades med Dexdor upplevdes
mer medvetna, mindre stressade och mindre panikslagna. Patientens puls och blodtryck
upplevdes vara lugnare vid Dexdorbehandling. De upplevde sig också se om patienterna var
obekväma samt att patienterna snabbare blev närvarande vid tilltal, även om de såg ut att
sova. Patienterna upplevdes ha ett psykiskt välbefinnande, en följsamhet och en harmoni när
Dexdor hade en bra effekt. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att när Dexdor fungerade
var den lugnande effekten tydlig. Några intensivvårdssjuksköterskor beskrev att den lugnande
effekten av Dexdor liknade effekten av läkemedlet Catapresan.
Han var ju halvt galen när vi väckte upp han. Vi tänkte ju åå nej! Hur ska detta
gå? Men då fick han ju Dexdor och det blev ju ganska frid och fröjd med honom
Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde inte patienterna lika trötta som när de är sederades på
Propofol eller Dormicum. De beskrev att patienter som sederades med Dexdor upplevdes ha
en mer normal sömn och upplevdes vara mer alerta på morgonen. De upplevde att Dexdor
gick snabbare ut ur kroppen jämfört med exempelvis Dormicum, ett läkemedel som enligt
intensivvårdssjuksköterskorna kunde hålla patienten sovandes i dagar efter avslutad
behandling.
11
Ja, man ser att de kommer till ro å att de kan somna, det är ju oftast mycket
störande ljud å allting här hos oss, men man ser som oftast att de kommer till ro
och kan sova
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att patienterna accepterade miljön, behandlingar och
undersökningar bättre när de sederades med Dexdor, än med andra sederande läkemedel.
Detta då Dexdor upplevdes ta bort udden av det obehagliga och patienter som hade
endotrakealtub eller trakealtub beskrevs tolerera det bättre. Patienter upplevdes inte vara
irriterad av tub och slangar, utan fick ett slags välbefinnande trots vård i respirator.
Inte liksom att de tvärvaknar och känner den där tuben i halsen och blir helt
panikslagen och ska slita ut allting. Det blir lite lugnare
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de upplevde att Dexdor bidrog till att patienterna
spontanandades, behöll muskelkraften, rörligheten och host- och svalgreflexen. Bibehållen
muskelfunktion bidrog till en snabbare urträning ur respiratorn och gav ett snabbare
tillfrisknande, vilket gjorde att vårdtiden på intensivvårdsavdelningen förkortades.
Man kan ju se nästan såhär, att risken för ventilatorassocierad pneumoni den
borde ju minska om patienten har svalgreflex och liksom jämfört med en som är
helt nedsövd
Intensivvårdssjuksköterskor beskrev olika erfarenheter av användningsområden för
Dexdor, läkemedlet administrerades på intuberade och på icke intuberade patienter. Ett
vanligt användningsområde var urträning ur respiratorn och ibland användes Dexdor
som tillägg i sederingen för att minska andelen fett som patienten erhåller vid
administrering av Propofol. Läkemedlet användes också som rogivande för att motverka
stress, abstinens, samt för att patienten skulle tolerera miljön bättre. Enligt
intensivvårdssjuksköterskorna var villkoret för att Dexdor skulle fungera optimalt att
patienten var långt fram i vårdtiden. De upplevde att läkemedlet borde ordineras när
patienterna skulle vara mer vaken, vilket skulle leda till att patienterna fick ett
successivt uppvaknande och ett accepterande av situationen.
12
Då sätter man in Dexdor för att möta den där oron som kan uppstå och för att
försöka ta bort Ultiva och Propofolet helt och hållet och för att få en
skonsammare väckning
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att Dexdor ibland kunde användas till natten som
sömnläkemedel, och att patienterna inte blev dåsiga som efter en sömntablett. Enligt
intensivvårdssjuksköterskorna gick det att styra sederingsgraden genom dosering, ökad dos
kunde få patienter att somna eller bli mer tillfreds med situationen.
Det måste vara positivt egentligen kan man ju tycka, man kan ju som mera justera
då kan man mer bestämma om det ska sova mellan tio på kvällen till sex på
morgonen, en sömntablett det ger du då på kvällen men du kan inte styra den, den
kanske hjälper några timmar men Dexdoren den kan du ha igång hela tiden så
stänger du av den på morgon tills dem ska vakna
Att kunna kommunicera
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de inte visste hur mycket patienter sederade med
Dexdor kom ihåg från vårdtiden, de antog att minnet blev bättre än med andra sederande
läkemedel. En intensivvårdssjuksköterska beskrev en upplevelse som hon fått återberättat av
en patient, patienten upplevde obehag vid respiratorbehandling och sugningar. Vätskan i
respiratorslangarna gav patienten en känsla av att kvävas. Hon visste inte om patienten enbart
var sederad med Dexdor, hon antog det eftersom patienten var ytligt sederad. En annan
intensivvårdssjuksköterska beskrev en upplevelse av att patienten inte uppfattade situationen
traumatisk när sedering med Dexdor förelåg.
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de upplevde att patienterna kunde ta in
informationen som förmedlades på ett bättre/enklare sätt vid sedering med Dexdor och att
signalerna för upplevt välbefinnande hos patienten förmedlades snabbare när dem var ytligt
sederad med Dexdor. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de såg om patienten var
besvärad genom att tolka intryck som patienten gav, men hur patienterna egentligen upplevde
situationen var okänt för intensivvårdssjuksköterskorna. De antog att patienterna upplevde en
anspänning oavsett sederingsform, vilket jämfördes med Dormicum där det var känt att
läkemedlet gav amnesi och mardrömmar. I samband med tyngre sedering, såsom med
13
Dormicum beskrev intensivvårdssjuksköterskorna att det utgick från hur det själv skulle vilja
ha det i en omvårdnadssituation. De belyste att det dock inte var säkert att patienten hade
samma önskningar.
En helt sovande patient är ju en ganska enkel patient. Nu ska man inte säga enkel,
det kan ju vara jätte, jätte sjuka ..men mentalt sett är det ju enklare man behöver
inte ta lika stor hänsyn till vad de tycker och tänker utan då utgår man från sig
själv
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att intuberade ytligt sederade patienter kunde förmedla
sig genom att nicka, skaka på huvudet eller använda sig av gester. Patienterna erhöll
hjälpmedel som pektavla, smärtskala eller skrivtavla, vilket upplevdes förenkla
kommunikationen i de flesta fall. Ytlig sedering upplevdes av intensivvårdssjuksköterskorna
gynna kommunikationen både mellan patient, närstående och vårdpersonal.
Förutsättningen för att en kommunikation skulle kunna ske var att patienten inte var kritiskt
sjuk, då de under de omständigheterna inte skulle ha ork att uttrycka sig.
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att mobiliseringen blev lättare när patienterna hade
förmåga att samarbeta. De upplevde också att patienterna kände sig mer delaktiga när det
fanns ett samspel mellan dem själv och patienten.
Alltså jag tycker att det kan förenklats det kan ju faktiskt hjälpa till även om de
inte kan hjälpa till så har man fått dem på sida så kan de ligga där själv
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de upplevde en ny arbetssituation i och med att
patienten var ytligt sederad, vilket innebar att de ständigt var tvungna att vara närvarande
eftersom patienterna inte alltid var klara i sinnet. De upplevde att det fanns risk för att
patienterna skulle självextubera sig eller avlägsna intravasala eller extravasala katetrar som
exempelvis centralvenöskateter eller ventrikelsond.
Även fast man är lite mer vaken är det inte alltid man förstår vad man har, man
vill känna och det kliar. Sonden åker ut oftare
14
Att ha en vaken patient beskrevs av intensivvårdssjuksköterskorna vara mer krävande
eftersom patienten var kommunicerbar. Arbetssituationen upplevdes tyngre eftersom
intensivvårdssjuksköterskorna fick respons i arbetet som utfördes, vilket krävde ett samarbete
med patienten. Den ökade arbetsbelastningen upplevdes positiv eftersom kommunikationen
mellan intensivvårdssjuksköterska och patient förenklades. Erfarenheterna beskrev att
responsen patienterna förmedlade gav svar på om intensivvårdssjuksköterskors vård och
omvårdnad upplevdes bra. Situationen kunde upplevas tidskrävande eftersom de ibland var
tvungna att lista ut vad patienten försökte förmedla.
Ja man får ju en mer uppfattning om hur dom mår, det är ju alltid en sak när dom
är jättesjuka å nedsövda å sådär men man vet ju som inte egentligen förrän det
börjar bli mer vakna hur det verkligen mår när man kan kommunicera med dom
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att närstående fick bättre kontakt med patienten när de
var ytligt sederade, kontakten gav glädje. Kommunikationen mellan patient och närstående
kunde bestå av gensvar som en blinkning eller fysisk kontakt. I motsats beskrev
intensivvårdssjuksköterskor att de upplevde att djupt sederade patienter kunde hämma
anhöriga i kommunikationen vilket gjorde att de inte samtalade med den sjuke. Patienten
mådde dock bättre när de hörde anhörigas röster eftersom de kände igen rösterna.
Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att det var positivt för närstående att ha en anhörig
som är ytligt sederad och lugn, det gav närstående en trygghet och ett lugn. Var patienten
vaken, oklar eller orolig kunde anhöriga uppleva ett obehag och kunde leda till att närstående
blev i behov av mer stöd enligt. En intensivvårdssjuksköterska beskrev att uppvaknandet
kunde upplevas svårt för patient och närstående eftersom den sjuke inte alltid var klar.
Situationen orsakade stress och hinder i kommunikationen.
De vill förmedla, förstår inte vad de säger och de är ..de upplevs ju många gånger som
ett stressmoment, både för patient och för anhörig att man inte förstår. De förstår inte
vad den här personen vill å man tycker att det ser jobbigt ut och så där. Så jag kan
absolut tänka att det är så många upplever det
15
Att känna osäkerhet vid administrering
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de upplevde att patienternas förutsättningar för att
tolerera, acceptera miljön och behandlingar var individuellt. Patientens sjukdomshistoria
upplevdes ha betydelse för om Dexdor fungerade bra eller inte. De beskrev att de ibland
upplevde det som svårt att hitta den rätta doseringen, och deras erfarenhet var att otillräcklig
sedering kunde bero på felaktig dosering.
Vissa kan tolerera och tycka att det är ganska behagligt men andra behöver
större doser, doserna kan vara individuella, en dos för en patient som väger lika
mycket kan ändå vara som att det behövs mer eller mindre
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de upplevde att riktigt oroliga agiterade patienter
behövde tillägg i sin sedering med andra sederande läkemedel, Dexdor upplevdes då inte vara
tillräckligt. Vid otillräcklig sedering beskrevs patienterna vara obekväma med sin
endotrakealtub. Patienten hade då svårigheter att synkronisera med respiratorn och kunde få
sömnproblem.
Våra läkare är inte så pigg på att köra trippel sedering, som de säger. De vill
inte ha Propofol, Ultiva och Dexdor men ibland är det vad som krävs
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att tillägg av sedering som Propofol och Ultiva
användes i form av kontinuerlig infusion. Dom beskrev fall där patienten var kritisk sjuk och i
behov av smärtlindring samt djupare sedering. Tillägg av andra sederande läkemedel
upplevdes användas i form av bolusdoser vid omvårdnadssituationer eller behandling som
kunde orsaka obehag och smärta.
Det sitter en patient i en säng och han har en tub i halsen och han sitter ju som
och skriver på ett block, så kanske det inte riktigt är men det är ju så det har
marknadsförts. Att man ska kunna vara vaken men ändå i resp
Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde få biverkningar av Dexdor vilket ansågs bero på att
läkemedlet hade använts en kort tid. De upplevde att de sällan använde enbart Dexdor, vilket
gjorde det svårt att urskilja biverkningar av läkemedlet. De hade sett en cirkulatorisk påverkan
16
vid höga doser, i form av bradykardi, hypertoni och hypotoni. En intensivvårdssjuksköterska
beskrev att en lång administreringstid av Dexdor kunde leda till tillvänjning med svårigheter
att trappa ut läkemedlet vid utsättning. Andra beskrev sig ha erfarenheter av att det blev för
mycket vätsketillförsel för patienten när Dexdor kunde infunderas med höga flöden vätska.
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att alla inte hade förstått syftet med Dexdor när
läkemedlet var nytt, att patienten ska vara vaken. De upplevde då att de inte visste när eller
hur läkemedlet skulle administreras. De upplevde att Dexdor kunde ordineras för tidigt i
sjukdomsförloppet och att de behövde mer tid för att få erfarenhet av läkemedlet. De ansåg att
läkemedlet inte alltid administrerades rätt, utan i kombination med andra sederande
läkemedel, vilket inte var avsikten.
Kanske är det lite av att man är av den gamla skolan också. Dom ska sova när
dom ligger i respirator.
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det inte hade fått en tydlig instruktion av
mätningsskalan som skulle användas vid sedering. Bedömning av sederingsnivå skulle
genomföras vid samtliga skiftbyten, men alla använde sig inte av samma skala och några
använde ingen skala alls.
Om man lyckas få alla att använda sig av samma mätmetod så kanske man ändå
får en mer enhetlig bedömning.
Det är ju också en vägledning för andra så att dom kan veta hur man ligger till å
så kan det se tillbaka, å så är det viktigt att dokumentera det också.
Diskussion
Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda
ytligt sederade patienter med Dexdor. Resultatet diskuteras utifrån kategorierna: Att se
fördelar för patienter som är ytligt sederade, att kunna kommunicera, att känna viss osäkerhet
vid administrering.
17
Resultatet i denna studie visade att patienten upplevdes ha ett snabbare uppvaknande,
normalare sömn och snabbare tillfriskande på grund av bevarad muskelstyrka med
Dexdorbehandling i jämförelse med äldre sederingsmetoder, såsom med Dormicum. Detta
ansågs av intensivvårdssjuksköterskorna vara gynnsamt för patienterna med mindre
infektionsrisk och förkortad vårdtid. Resultatet i studien får bekräftelse av Roberts, Johnson
och Lalonde (2014) som skriver i sin studie att kontinuerlig sedering över längre tid kan leda
till att läkemedel ansamlas i kroppen, det kan förlänga uppvakningstiden och gör dessutom att
den vårdrelaterade infektionsrisken ökar. De Jonghe (2007) Beskriver att det sker stora
förändringar av muskulaturen i andningsvägar och hela muskelstyrkan i kroppen redan efter
en veckas respiratorbehandling, dessa konsekvenser är förknippat med fördröjd extubering
och långvarig respiratorbehandling. Dasta et al. (2010) bekräftar resultatet vidare som
beskriver att kontinuerlig sedering med Dexdor resulterar i betydligt lägre totala kostnader på
en intensivvårdsenhet jämfört med Infusion av Dormicum som ger djupare sedering än
Dexdor. Främst på grund av kortare vistelsetid men också på grund av att
ventilatorassocierade komplikationer minskar, som exempel ventilatorassocierad pneumoni.
Detta stärks ytterligare av Shehabi (2013) som beskriver att tidig målinriktad ytlig sedering
ska ordineras i ett tidigt skede i vården av den svårt sjuka patienten, eftersom att patienten inte
ska få lika stor förlust av muskelkraft och rörlighet, det i sin tur leder till snabbare
tillfriskande.
Resultatet i denna studie visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att patienterna
blev besvärade av miljön och tyckte att Dexdor underlättade toleransen av situationen.
Patienten upplevdes ocskå ha en bättre och mer naturlig sömn. Resultatet stärks av Roberts et
al. (2014) som beskriver i en studie att sömnstörningar är vanligt hos intensivvårdspatienter,
sömnstörningarna förvärras av sjukdom och smärta men även av omvårdnadssituationer,
medicinsk behandling och utredningar eftersom patienten kontinuerligt inte blir lämnad i fred.
Resultatet i denna studie visade också att Dexdor användes som sömnmedicin, vilket
upplevdes fungera bra. Dexdor kunde vara ett alternativ till sömnmedicin eftersom
intensivvårdssjuksköterskor upplevde att Dexdor eliminerades snabbt från kroppen i
jämförelse med andra sömnmediciner. Detta antagande kan stärkas med Howland (2009) som
beskriver att med ökad ålder sker fysiologiska förändringar som påverkar farmakodynamiken
och farmakokinetiken, det gör att den äldre patienten är mer känslig för läkemedel och dess
biverkningar. Bland annat på grund av att njurar och lever får nedsatt funktion hos den äldre
patienten.
18
Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna utgick från hur de själva skulle vilja ha det
när de vårdade djupt sederade patienter, då kunde de inte utgå ifrån patientens subjektiva
upplevelse och önskningar vilket blev möjligt vid ytlig sedering med Dexdor. Vid ytlig
sedering fick intensivvårdssjuksköterskorna respons i omvårdnadssituationer och medicinska
handlingarna som utfördes, vilket förenklade samarbetet mellan dem själv och patienten.
Detta bekräftas av Karlsson (2012, s. 58) som beskriver att en vaken ytligt sederad patient ger
möjlighet till att utforska och tolka uttryck, vilket inte är möjligt om patienten är djupt sövd.
Resultatet i denna studie visade att intensivvårdssjuksköterskor upplevde att lätt fick kontakt
eftersom det var lättväckta när de var sederade med Dexdor och ett samspel ägde rum.
Karlsson (2012, s. 59) beskriver att patienterna kan ha ett känslomässigt lidande men när
vårdpersonal samtalar med patienten uppstår kamratskap och ett samspel. Laerkner, Egerod
och Hansen (2015) beskriver i en studie att när patienten är vaken krävs det att en interaktion
sker mellan sjuksköterska och patient vilket anses vara givande både för
intensivvårdssjuksköterskan och för patienten eftersom de kan samarbeta. Författarna till
denna studie anser att detta går att förknippa med Eriksson (1987a, s. 50-60) som beskriver en
omsorgsteori där människa, hälsa och omsorg är huvudpelare. Hon säger att människosynen
är en viktig grund och menar att människors upplevelser är subjektiva och de kan aldrig
begripas eller tolkas av andra fullt ut. Författarna menar att de subjektiva upplevelser som
patienten har kan lättare förstås när patienten är vaken. Det går då att utgå ifrån hur patienten
önskar att ha det, och personcentrerad omvårdnad blir möjlig. Socialstyrelsen (2015)
beskriver rekommendationer för omvårdnad och nämner personcentrerad vård. Den syftar till
att göra omvårdnaden och vårdmiljön mer personlig genom att förstå beteenden och psykiska
symtom ur den sjukes perspektiv. Den personcentrerade omvårdnaden utgår från information
om den sjukes värderingar, livsmönster och preferenser.
Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att kommunikationen
förenklades för att de kunde ge information till den ytligt sederade patienten i
omvårdnadssituationer. Det kändes som att patienten kunde ta in informationen som gavs och
beskrev erfarenheten som en stor skillnad från djup sedering. Alasad och Ahmad (2005)
beskriver att det finns bevis för att kommunikation i intensivvårdsmiljöer inte genomförs i
praktiken när patienten är djupt sederad. En otillräcklig kommunikation mellan
intensivvårdssjuksköterska och patient kan resultera i ökade nivåer av stress och ångest.
19
Verbal kommunikation kan hjälpa patienter att bevara sin identitet och självkänsla, vilket ökar
välbefinnandet och känslan av hopp. Kommunikation med sederade eller medvetslösa
patienter inom intensivvård bör inte ses som en interaktiv process utan som ett samspel för att
ge det stöd patienten behöver. När patienten känner tro och hopp genom skapat förtroende kan
det enligt Eriksson (1987b, s.48) bära med sig något gott till framtiden. Författarna anser att
detta blir möjligt vid ytlig sedering med Dexdor, just för att patienten är vaken och ett
samarbete blir möjligt.
Resultatet i denna studie visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att anhöriga kände
en trygghet då patienten var vaken. Var patienten oklar eller orolig ansågs anhöriga känna
obehag vilket gav upphov till att närstående blev i behov av mer stöd. Detta bekräftas av
Karlsson (2012, s. 48-49) som beskriver att närstående får en känsla av hopp när patienten är
vaken och att det är jobbigt att se sin närstående (sjuke) vara obekväm i situationen. De
närstående blir då i behov av mer stöd, intensivvårdssjukskötskor kan bidra med stöd genom
att försöka tyda vad patienten vill förmedla.
Resultatet i vår studie visade att intensivvårdssjuksköterskor upplevde sig vara tvungen att
ständigt vara nära patienten och arbetsbelastningen ökade, till exempel på grund av risken för
självextubering. Laerkner et al. (2015) beskriver att det är en mer krävande att ta hand om en
vaken intuberad patient eftersom det kan vara oförutsägbara och det kan vara svårt att tyda
patienternas behov. Vidare beskriver Pang och Suen (2008) att kommunikationshinder med
patienten som en av de mest stressande faktorerna för intensivvårdssjuksköterskor och detta
kan öka arbetsbelastningen. Tanios et al. (2014) beskriver riskfaktorer för oplanerad
extubering genom att jämföra olika sederingsstrategier och visar att de flesta oplanerade
extuberingar beror på patientens egen handling. Antalet oplanerade extuberingar var lägre hos
patienter som hade kontinuerlig infusion av sederande läkemedel. Risken för självextubering
ökade under intermittent sedering, ingen sedering eller vid behandling med enbart analgetika.
Resultatet i studien visade att intensivvårdssjuksköterskorna inte hade en klar bild över vilken
sederingsskala som skulle användas. De berättade att det saknades rutiner kring
sederingsskalor och upplevde dem relativt nya. Resultatet kan bekräftas av Egerod (2002)
som beskriver att det finna en brist i riktlinjer av sederingsskalor som ska användas.
Sederingsgrad bestäms av individuella erfarenheter och lokala riktlinjer. De menar att
sedering ibland används för att underlätta intensivvårdssjuksköterskans arbetssituation, trots
20
kännedom om att patienten behöver mänskligt stöd snarare än sederande läkemedel. Enligt
Egerod (2002) leder översedering till förlängd mekaniskventilation, det är en fördel för
patienten om sederingsriktlinjer finns. Roberts et al. (2014) menar att lång oavbruten sedering
är associerad med sämre resultat för den kritiskt sjuka patienten. Det finns många anledningar
till att mäta sederingsnivå, en av dem är att upptäcka för djup sedering. En individualiserad
syn på sederingsnivå bör användas på intensivvårdspatienter, ibland måste patienterna vara
djupare sederade på grund av sjukdomstillståndet. Sederingsskalor hjälper till att försäkra att
patienten har den rätta dosen av läkemedel för en optimal sederingsnivå. Beck och Johnson
(2008) menar att införandet av sederingsskalor medför erfarenheter och resurser till
intensivvårdssjuksköterskan, det medför också ett mer självständigt hanterande av oro, smärta
och delirium. Författarna i denna studie anser att intensivvårdssjuksköterskor ska erhålla rätt
verktyg, utbildning och stöd avseende sederingsskalor, när kunskapen används i praktiken kan
beslut tas som gynnar den sederade intensivvårdspatienten. Den individualiserade vården
bidrar med patientnytta. Enligt hälso- och sjukvårdslagen HSL (SFS, 1982:763, 2a§) och
(HSL, SFS, 2001:453, 1§) ska vården bygga på respekt för alla människors lika värde, för den
enskilda människans värdighet, självbestämmande och integritet. Den betonar också att
vården ska så långt det är möjligt utföras och genomföras i samråd med patienten.
Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att
vårda patienter ytligt sederade med Dexdor. En kvalitativ ansats valdes för att på bästa sätt
erhålla rika beskrivningar av intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter inom området. Enligt
Polit och Beck (2012, s. 17) resulterar kvalitativ ansats i rik djup information som har
potential att belysa varierande dimensioner av ett komplicerat fenomen. Författarna har
genomfört fyra intervjuer vardera, intervjuerna genomfördes av en författare, för att
intervjupersonerna inte skulle utsättas för underläge. Författarna har styrt intervjuerna genom
en intervjuguide med förslag på följdfrågor. Kvale och Brinkmann (2009, s. 48) beskriver
maktsymmetri i kvalitativa forskningsintervjuer och menar att en intervju inte bör betraktas
som en fri och öppen dialog mellan jämlika parter. Intervjun bör betraktas som ett
professionellt samtal med en tydlig maktsymmetri mellan forskaren och
undersökningspersonen. Kvale och Brinkman (2009, s. 33) menar att intervjuandet bygger på
intervjuarens praktiska färdigheter och dess personliga omdöme, de menar att det inte finns
tydliga regler. Konsten av att intervjua kommer genom utförda intervjuer. Författarna i denna
21
studie har bristfällig erfarenhet av att intervjua, vilket kan ha resulterat i mindre rika
beskrivningar under intervjuerna.
Polit och Beck (2012, s. 174-175) menar att trovärdigheten på en studie beror på hur väl data
presenteras och analyseras samt att metoden är lämplig för syftet. Tillförlitligheten syftar på
de instruments som använts, i kvalitativ forskning är det ofta forskarna själva. Författarna till
denna studie har valt lämplig metod vid genomförandet av undersökningen. Intervjuguiden
hjälpte författarna att hålla en struktur på intervjun.
Författarna är legitimerade sjuksköterskor med viss förkunskap om intensivvård, vilket
medför viss förförståelse i det undersökta fenomenet. Detta kan påverka slutsatserna i
undersökningen, men samtidigt anses förkunskapen nödvändig för att kunna fokusera på
syftet i undersökningen. Transkriberingarna från intervjuerna hade snarlikt innehåll trots två
intervjuare. Författarna anser att likheten styrker den systematiska strukturen i studien och det
professionella förhållningssättet som rått under intervjuerna. Enligt Polit och Beck (2012, s.
174-176) ska hänsyn tas till om forskarens förförståelse inverkar på studien.
Överförbarhet av studiens resultat är av vikt vid trovärdighetsbedömning. Ordet transferbilitet
brukar användas i kvalitativ forskning och avser resultatens överförbarhet som är likheter
mellan lika sammanhang. Författarna till denna studie har funnit liknande resultat i en
doktorsavhandling av Karlsson (2012) att vårdas vaken med respirator. Intervjuerna
genomfördes på de intervjuades arbetsplats i avskildhet där möjlighet till avslappning och
avskildhet fanns. Polit och Beck (2012, s. 183) beskriver miljöns betydelse och menar att
omgivningen har en kraftfull inverkan på människors känslor och beteenden. När data
insamlas via intervjuer bör forskaren genomföra alla dessa i samma typ av miljö. Det anses
inte lämpligt att intervjua personer i deras hem eller på arbetet, eftersom de har olika roller
beroende på miljön de vitas i. Författarna till denna studie har genomfört intervjuerna på
intensivvårdssjuksköterskornas arbetsplats, vilket kan påverka resultatet eftersom olika roller
knyts till olika miljöer. Studien riktas till intensivvårdssjuksköterskor, intervjumiljön i detta
fall kan ha gynnat intervjuernas innehåll. Författarna avsåg att få rik information om
intensivvårdssjuksköterskans upplevelse.
22
Konklusion och implikation
I resultatet framkom att intensivvårdssjuksköterskor upplever att Dexdor medför patientnytta
genom snabbare tillfrisknande och kortare tid i respirator. Ytligare sedering beskrevs också
innebära att patienternas gavs möjligheter till ökad delaktighet sin vård och omvårdnad. Det
framkommer dock tydligt att det är av vikt att intensivvårdssjuksköterskor använder sig av
sederingsskalor för att bedöma sederingsgrad, eftersom ytlig sedering har visat sig gynna
patienten i motsats till djup sedering som kan förlänga vårtiden och tillfrisknandet. Kortare
vårdtider kan ses som gynnsamt både för patienten och dennes hälsa och för samhället i form
av lägre kostnader för sjukhusen. Den ökade arbetsbelastningen som tillkom vid vård av ytligt
sederade kräver kanske att intensivvårdsavdelningar behöver utökade personalresurser, för att
möta patienternas behov av god omvårdnad. Kommunikationen mellan
intensivvårdssjuksköterska och patient skulle underlättas om ickeverbala
kommunikationsverktyg lärdes ut. Patienten hade likaledes fått mer delaktighet i vård och
omvårdnad. När ett nytt potent läkemedel administreras bör sjuksköterskorna få upprepad
utbildning om läkemedlets verkningsmekanism, syfte och funktion för att optimera
patientsäkerhet. Ytterligare forskning behövs för att förtydliga administrerings möjligheter
med Dexdor eftersom detta ansågs otydliga i resultatet av denna studie. Forskning kring
intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda ytligt sederade patienter med Dexdor
har inte hittats, liksom forskning kring ytligt sederade patienters upplevelser av
intensivvården är knapp. Därför behövs ytterligare forskning eftersom att patienter vårdas
mer och mer ytligt sederade än för några år sedan.
23
Referenser
Alasad, J., & Ahmad, M. (2005). Communication with critically ill patients. Journal of
Advanced Nursing, 50(4), 356-362.
Bateman, S., & Grap, M. (2003). Sedation and analgesia in the mechanically ventilated
patient: understanding the needs of your silent charge. American Journal of Nursing. 103,
64aa–64hh.
Beck, L., & Johnsson, C. (2008). Implementation of a nurse-driven sedation protocol in the
ICU. Dynamics, 19(4), 25-28.
Clukey, L., Weyant, R. A., Roberts, M., & Henderson, A. (2014). Discovery of unexpected
pain in intubated and sedated patients. American Journal of Critical Care, 23(3), 216-220.
Croxall, C., Tyas, M., & Garside, J. (2014). Sedation and its psychological effects following
intensive care. British Journal of Nursing, 23(14), 800-804.
Dasta, J., Kane-Gill, S., Pencina, M., Shehabi, Y., Bokesch, P., Wisemandle, W., & Riker, R.
(2010). A cost-minimization analysis of dexmedetomidine compared with midazolam for
long-term sedation in the intensive care unit. Critical Care Medicine, 38(2), 497-503.
De Jonghe, B., Bastuji-Garin, S., Durand, M., Malissin, I., Rodrigues, P., Cerf, C., &
Sharshar, T. (2007). Respiratory weakness is associated with limb weakness and delayed
weaning in critical illness. Critical Care Medicine, 35(9), 2007-2015.
Dotson, B. (2010). Daily interruption of sedation in patients treated with mechanical
ventilation. American Journal of Health-System Pharmacy, 67(12), 1002-1006.
Egerod, I. (2002). Uncertain terms of sedation in ICU. How nurses and physicians manage
and describe sedation for mechanically ventilated patients. Journal of Clinical Nursing, 11,
831-840.
24
Egerod, I., Christensen, B.V., & Johanson, L. (2006). Nurses´ and physicians´ sedation
practies in Danish ICUs in 2003. A national survey. Intensive & Critical Care Nursing, 22,
22-31.
Ely, E., Truman, B., Shintani, A., Thomason, J., Wheeler, A., Gordon, S., & Bernard, G.
(2003). Caring for the critically ill patient. Monitoring sedation status over time in ICU
patients: reliability and validity of the Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS). JAMA:
Journal Of The American Medical Association, 289(22), 2983-2991.
Eriksson, K., (1987a). Pausen: En beskrivning av vårdvetenskapens kunskapsobjekt.
Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Eriksson, K., (1987b). Vårdandets ide. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
FASS. (2015). Dexdor. Hämtad 25 maj, 2015, från FASS,
http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20101005000010
Foster, A. (2010). More than nothing: the lived experience of tracheostomy while acutely ill.
Intensive & Critical Care Nursing, 26(1), 33-43.
Fullwood, D., & Sargent, S. (2010). An overview of sedation for adult patients in hospital.
Nursing Standard, 24(39), 48-56.
Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2),
105-112.
Granja, C., Lopes, A., Moreira, S., Dias, C., Costa-Pereira, A., & Carneiro, A. (2005),
Patients´ recollections of experiences in the intensive care unit may affect their quality of life.
Critical Care, 9 (2), 96-109.
Gehlbach, BK., & Kress, JP. (2002). Sedation in the intensive care unit. Current Opinion in
Critical Care. 8, 290–298.
25
Hoy, S. M., & Keating, G. M. (2011). Dexmedetomidine: A Review of its Use for Sedation in
Mechanically Ventilated Patients in an Intensive Care Setting and for Procedural Sedation.
Drugs, 71(11), 1481-1501.
Howland, R. (2009). Effects of aging on pharmacokinetic and pharmacodynamic drug
processes. Journal of Psychosocial Nursing & Mental Health Services, 47(10), 15.
Hurford, W.E. (2002). Sedation and paralysis during mechanical ventilation. Respiratory
Care, 47, 334-346.
Izurieta, R., Rabatin, J.T. (2002). Sedation during mechanical ventilation: a systematic
review. Critical Care Medicine, 30, 2644-2648.
Karlsson, V. (2012) Att vårdas vaken med respirator: Patienters och närståendes upplevelser
från en intensivvårdsavdelning. (Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet, Institutionen för
vårdvetenskap och hälsa).
Keating, G. M., Lyseng-Williamson, K. A., & Hoy, S. M. (2012). Dexmedetomidine: a guide
to its use for sedation in the intensive care unit in the EU. Drugs & Therapy Perspectives,
28(7),1-5.
Kress, J.P., Pohlman, A.S., & Hall J.B. (2002). Sedation and analgesia in the intensive care
unit. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine, 166, 1024-1028.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Laerkner, E., Egerod, C., & Ploug, H. (2015). Nurses’ experiences of caring for critically ill,
non-sedated, mechanically ventilated patients in the Intensive Care Unit: A qualitative study.
Intensive and Critical Care Nursing. http://dx.doi.org/10.101h6/j.iccn.2015.01.005
Pang, P., & Suen, L. (2008). Stressors in the ICU: a comparison of patients' and nurses'
perceptions. Journal Of Clinical Nursing, 17(20), 2681-2689.
26
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for
nursing practice (9th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Randen, I., & Björk, I.T. (2010). Sedation practice in three Norwegian ICUs: a survey of
intensive care nurses´ perceptions of personal and unit practice. Intensive & Critical Care
Nursing, 26, 270-277.
Reardon, D. P., Anger, K. E., Adams, C. D., & Szumita, P. M. (2013). Role of
Dexmedetomidine in adults in the intensive care unit: An update. American Journal of
Health-System Pharmacy, 70(9), 767-777.
Roberts, B., & Chaboyer, W. (2004). Patients´ dreams and unreal experiences following
intensive care urine admission. Nursing in Critical Care, 30, 746-752.
Roberts, D. J., Haroon, B., & Hall, R. I. (2012). Sedation for Critically Ill or Injured Adults in
the Intensive Care Unit: A Shifting Paradigm. Drugs, 72(14), 1881-1916.
Roberts, M., Johnson, L. A., & Lalonde, T. L. (2014). Early mobility in the intensive care
unit: standard equipment vs a mobility platform. American Journal of Critical Care, 23(6),
451-457.
Rotondi, AJ., Chelluri, L., Sirio, C., Mendelsohn, A., Schulz, R., Belle, S, Im, K., Donahoe,
M., & Pinsky, MR. (2002). Patients´ recollections of stressful experiences while receiving
prolonged mechanical ventilation in an intensive care unit. Critical Care Medicine, 30, 746752.
Samuelsson, K. (2006). Sedation during mechanical ventilation in intensive care: Sedation
practices and patients’ memories, stressful experiences and psychological distress.
(Akademisk avhandling, Lunds universitet, Medicinska fakulteten).
Samuelson, K., Lundberg, D., & Fridlund, B. (2007). Stressful experiences in relation to
depth of sedation in mechanically ventilated patients. Nursing in Critical Care, 12(2), 93-104.
27
Sessler, C., Gosnell, M., Grap, M., Brophy, G., O'Neal, P., Keane, K., & Elswick, R. (2002).
The Richmond Agitation-Sedation Scale: validity and reliability in adult intensive care unit
patients. American Journal of Respiratory & Critical Care Medicine, 166(10), 1338-1344.
SFS 2003:460. Svensk författningssamling. Hämtad 2 februari, 2015, från Riksdagen,
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460om-etikprovning_sfs-2003-460/
SFS 2001:453. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 22 maj, 2015, från Riksdagen,
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--ochsjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 22 maj, 2015, från Riksdagen,
http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453/
Shehabi, Y., Bellomo, R., Reade, M. C., Bailey, M., Bass, F., Howe, B., & ... Weisbrodt, L.
(2013). Early goal-directed sedation versus standard sedation in mechanically ventilated
critically ill patients: a pilot study*. Critical Care Medicine, 41(8), 1983-1991.
Smithburger, P. L., Smith, R. B., Kane-Gill, S. L., & Empey, P. E. (2014). Patient predictors
of Dexmedetomidine effectiveness for sedation in intensive care units. American Journal of
Critical Care, 23(2), 160-165.
Socialstyrelsen (2015). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Hämtad
11 juni, 2015, från Socialstyrelsen,
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukdom/central
arekommendationer/omvardnad#1
Stein-Parbury, J., & McKinley, S. (2000). Patients´ experiences of being in an intensive care
unit: a select literature review. American Journal of Critical Care, 9, 20-27.
28
Tanios, M., Epstein, S., Grzeskowiak, M., Nguyen, H. M., Hyunsoon, P., & Leo, J. (2014).
Influence of sedation strategies on unplanned extubation in a mixed intensive care unit.
American Journal of Critical Care, 23(4), 306-315.
Walder, B., & Tramer, M.R. (2004). Analgesia and sedation in critically ill patients. Swiss
Medical Weekley, 134, 333-346.
Walker, N., & Gillen, P. (2006). Investigating nurses´ perceptions of their role in managing
sedation in intensive care: an exploratory study. Intensive & Critical Care Nursing, 22, 338345.
Weir, S., & O'Neill, A. (2008). Experiences of intensive care nurses assessing
sedation/agitation in critically ill patients. Nursing in Critical Care. 13(4),185-194.
Young, C., Knudsen, N., Hilton, A., & Reves J.G. (2000). Sedation in the intensive care unit.
Critical Care Medicine, 28, 854-866.
29
Bilaga 1
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Till verksamhetschefen för intensivvårdsenheten
Förfrågan om genomförande och förmedlande av deltagande till intervjustudie.
Sjuksköterskans upplevelser av att vårda intuberade personer, sederade med
Dexmedetomidine (Dexdor) är inte välbeskriven. Intensivvårdssjuksköterskans agerande har
en betydelse för personers upplevelse. Litteraturgenomgången indikerar att personer i
dagsläget vårdas med lättare sedering än tidigare. En av orsakerna är bruket av Dexdor.
Vi vill med vår undersökning få inblick i intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att
vårda intuberade personer sederade med Dexdor. Vi önskar att studien kan bidra med ökad
förståelse, vilket kan leda till en förbättrad omvårdnad av intuberade personer sederade med
Dexdor. Kunskap om problem samt svårigheter som kan finnas i vården av den lätt sederade
kan bistå med förslag till lämpliga interventioner.
Syftet är att beskriva upplevelsen intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda
intuberade personer som är sederade med Dexdor.
Vi studerar specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård vid Luleå
tekniska universitet. För närvarande arbetar vi med vårt examensarbete, en intervjustudie.
Med detta informationsbrev vill vi genomföra en förfrågan om tillåtelse att få genomföra
denna undersökning vid er enhet, samt att vara oss behjälplig att vidareförmedla vår förfrågan
till intensivvårdssjuksköterskor om deltagande i en intervju. Vi behöver er hjälp att rekrytera
8-10 deltagare. Inklusionskriterier; arbetar på en intensivvårdsavdelning, specialist
30
sjuksköterskeexamen inom intensivvård eller anestesi, vårdat personer sederade med Dexdor.
Deltagandet är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas utan några skäl behöver anges.
Intervjun kommer att ske enligt överenskommen plats eller per telefon som beslutas mellan
deltagare och författare. Det informerade samtycket och information om konfidentialitet till
deltagare inhämtas muntligen innan intervju påbörjas och meddelas skriftligen i
informationsbrevet till deltagarna. Intervjuerna spelas in på digital ljudfil och transkriberas
ordagrant. En kvalitativ tematisk innehållsanalys utförs. Resultatet presenteras i teman.
Deltagarna förblir konfidentiella, data förstörs efter godkänt examensarbete. Rapporten
publiceras därefter på http://pure.ltu.se/portal/sv/studentthesis/search.html Projektplanen
väntar på godkännande av Etikgruppen vid institutionen för hälsovetenskap samt ditt
godkännande. Vid funderingar, kontakta gärna någon av oss eller vår handledare.
Med vänlig hälsning Maria och Mia.
Leg. Sjuksköterska/IVA student
Leg. Sjuksköterska/IVA student
Maria Johansson
Mia Mattsson
[email protected]
Email [email protected]dent.ltu.se
Telefon. 070-21453 89
Telefon 070-27880 87
Handledare
Åsa Engström, Professor samt biträdande avdelningschef institutionen för hälsovetenskap
avdelning för omvårdnad Luleå tekniska universitet.
Email [email protected]
Telefon. 0920-493875
31
Härmed godkänner jag att ovanstående studie får genomföras vid intensivvårdsenheten.
Sjukhus:….....................................................................................................................................
Namn:…........................................................................................................................................
Befattning:……………………………………………………………………………………….
Underskrift/datum:……………………………………………………………………………....
32
Bilaga 2
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Informationsbrev angåendedeltagande i studie
Förfrågan om deltagande i en intervjustudie.
Sjuksköterskans upplevelser av att vårda intuberade personer, sederade med
Dexmedetomidine (Dexdor) är inte välbeskriven. Intensivvårdssjuksköterskans agerande har
en betydelse för personers upplevelse. Litteraturgenomgången indikerar att personer i
dagsläget vårdas med lättare sedering än tidigare. En av orsakerna är bruket av Dexdor.
Syftet är att beskriva upplevelsen intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda
intuberade personer som är sederade med Dexdor. Vi önskar att undersökningen kan bidra
med ökad förståelse och kunskap för intensivvårdssjuksköterskor.
Vi är två Legitimerade Sjuksköterskor som studerar
specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård vid Luleå tekniska
universitet. Vi har påbörjat vårt examensarbete, en intervjustudie. Med detta informationsbrev
vill vi fråga dig om deltagandet i vår intervjustudie. Verksamheten har godkänt att förfrågan
får skickas till dig samt att du uppfyller de kriterier som gäller för att delta i studien. För att
delta ska du vara specialistsjuksköterska inom intensivvård eller anestesi och arbeta på en
intensivvårdsavdelning. Du ska också ha erfarenhet av att vårda personer sederade med
Dexdor.
Intervjuerna kommer att ske med öppna frågor där vi vill att ni beskriver er upplevelse och
erfarenhet kring detta område. Intervjun beräknas ta 45 minuter och kan ske per telefon eller
avtalad plats i samråd med er. Intervjun kommer att spelas in på digital ljudfil och raderas så
33
snart den dokumenterats skriftligen. Det är endast skribenterna och handledaren som har
tillgång till materialet. En analys av intervjuerna kommer att genomföras och du förblir
anonym under hela processen. Nedskrivna intervjuer kommer efter godkänt examensarbete att
raderas. Resultatet av analysen kommer att publiceras i en färdigställd rapport på
http://pure.ltu.se/portal/sv/studentthesis/search.html efter godkänd examination.
Det är helt frivilligt att delta och du kan när som helst avbryta intervjun utan att behöva lämna
något skäl till varför.
Du har nu tagit del av undersökningens upplägg och syfte. Intervjuerna kommer att ske under
april 2015. För att delta i vår intervjustudie vill vi att du svarar inom en vecka från mottaget
brev via telefon, mail eller via brev med bifogad frankerat brev. För andra frågor eller mer
information kring undersökningen får ni gärna ringa eller maila oss.
Tacksam för svar.
Med vänlig hälsning: Maria och Mia.
Leg. Sjuksköterska/IVA student
Leg. Sjuksköterska/IVA student
Maria Johansson
Mia Mattsson
[email protected]
Email [email protected]
Telefon. 070-21453 89
Telefon 070-27880 87
Handledare
Åsa Engström professor samt biträdande avdelningschef institutionen för omvårdnad Luleå
tekniska universitet
Email [email protected]
Telefon. 0920-493875
34
Jag önskar delta i studien, intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda intuberade
personer sederade med Dexmedetomidine.
Namn….........................................................................................................................................
Telefonnummer…………………………………………………………………………….........
Underskrift/datum.........................................................................................................................
35
Bilaga 3
Intervjuguide
Inledande frågor:
Hur länge har du arbetat som intensivvårdssjuksköterska?
Vad vet du om läkemedlet Dexdor?
Hur ofta har du använt Dexdor?
Intervjufrågor:
SEDERING
Hur upplever du att vårda personer som är intuberade och sederade med Dexdor?
Hur upplever du sederingsgraden? Tillräcklig sedering? Tilläggssedering?
Hur bedömer du sederingsgraden/väckbarhet?
Upplever ni några biverkningar?
Upplever du positiva effekter av Dexdor? Berätta på vilket sätt.
Upplever du negativa effekter av Dexdor? Berätta hur!
KOMMUNIKATION
Hur upplever du personens förmåga att kommunicera?
Hur upplever du personens förmåga att samarbeta?
PERSONENS UPPLEVELSER
Hur upplever du att personen synkroniserar med respiratorn?
Upplever du att personen tolererar tub?
Hur upplever du personens välbefinnande?
Hur upplever du personernas möjlighet att uttrycka smärta?
Kan du beskriva hur du tror att personen upplever sin vårdtid sederade med Dexdor?
Berätta om personens minnen av tiden i respiratorn!
Hur upplever du personen psykiska välbefinnande?
Hur upplever du personens sömn?
Hur upplever ni att personen tolererar intensivvårdsmiljön? Respirator, infarter, behandlingar
osv?
ANHÖRIGA
36
Hur upplever ni anhörigas möjlighet att kommunicera med personer som är sederade med
Dexdor?
Underlättas omhändertagandet av närstående av att personen är vaken? Beskriv hur!
SJUKSKÖTERSKA
På vilket sätt upplever ni att den lättare sederingen påverkar relationen mellan sjuksköterska
och patient?
Hur upplever du din arbetsdag efter att ha vårdat en person som bara haft Dexdor och
eventuellt smärtlindring kontra en person som har annan sedering?
Upplever du att personens sederingsgrad påverkar vårdtyngden hos intensivvårdspatient
beskriv på vilket sätt?
Vilka attityder upplever du att dina kollegor/Vårdpersonal har av läkemedlet Dexdor?
Hur tycker du urträningen ur respiratorn fungerar med Dexdor?
SLUTFRÅGOR
Upplever du att du har nog kunskap om läkemedlet?
Har du något mer du vill säga?
Följdfrågor:
Kan du berätta mer om det?
Hur kände du dig då?
Hur påverkade det dig?
Vad tänkte du då?
Hur reagerade du då?
Kan du ge något exempel på det?
Förstod jag dig rätt…
Om samtalet svävar iväg:
Jag skulle vilja att vi tar upp ett annat ämne…
Kan vi återgå till det vi talade om tidigare?
37
Allmänna synpunkter
Ni har i ert arbete valt ett intressant område att studera av betydelse för omvårdnaden.
Frågeställningen är tydlig. Arbetet är logiskt uppbyggt, beskriver alla delar och följer i stort
ett vetenskapligt arbetssätt. Bedömningen är gjord utifrån de bedömningskriterier som finns i
studiehandledningen. Baserat på dessa kriterier behöver ni revidera arbetet för att den ska bli
godkänd. Jag har kommenterat i löpande text och i kommentar rutor. Gör era revideringar
utifrån dessa och granska då också referenserna. När ni är klar kan ni mejla arbetet till mig;
[email protected]
Jag granskar det då så snart jag hinner och återkommer till er med besked.
Luleå 2015-06-18
Examinator
Päivi Juuso
38