Uranprotest i Köpenhamn, sid 2 Doktor på grönländsk musik, sid 3

Iluliaq
Föreningen Sverige-Grönlands medlemsblad
Uranprotest i Köpenhamn, sid 2
Doktor på grönländsk musik, sid 3
Inuitkonst på Rovdjurscentrum, sid 8
Nr 3/2014
Uran Naamik- demonstration i Köpenhamn
Under våren har
en aktionsgrupp
mot uranbrytning i Kvannefjället gjort sig
hörd och sedd på
Facebook.
Den 1:a augusti bjöd gruppen
in till demonstration utanför
Folketinget i Köpenhamn. Jag bestämde mig för att åka
dit och ge mitt stöd eftersom jag menar att
uranbrytning oavsett var det försiggår är
ett hot mot naturen och våra livsbetingelser och att beslutet i Grönland dessutom
vilar på odemokratisk grund.
1984 införde Grönland nolltolerans
mot uranbrytning under parollen Uran
Naamik. Nu har Landstyret med Aleqa
Hammond hållande i dirigentpinnen rivit
upp detta beslut och öppnat dörren för det
kinesiska bolaget London Mining. Ute i
landet börjar protesterna bli hörbara och
diverse rykten om mygel sprids med kajakposten.
Jag hade kanske väntat en anstormning
av folk till demonstrationen eftersom den
1 augusti är årets mest grönländartäta dag
i Köpenhamn med Grönland i Tivoli som
det stora dragplåstret. Men när alla samlat sig på Rådhusplatsen med banderoller och struparna redo för röstkören Uran
Naamik tror jag inte att vi var fler än ett
fyrtiotal. Vi fick en egen fil i körbanan och
gick i samlad tropp till Christiansborg där
förbipasserande nyfikna och några journalister också anslöt sig. Inne i Christiansborg verkade det dock övergivet. En
knallhet sommarlördag flyr även politiker till lättsammare platser.
Demonstrationens huvudtalare var
IA:s Sara Olsvig, en av Grönlands två
politiker i Folketinget. Hennes kritik mot
Siumut-partiets ledare var skarp. Beslutet om uran-brytning har tagits över folks
huvuden, sade hon. Hon efterlyste enighet och inte maktdemonstration men IA
bjöds aldrig in till samtal i frågan. Grönland behöver ro och trygghet inte uran,
var hennes slutsats.
Sara Olsvig gick så långt att hon kal�lade sitt hemland för bananrepublik och
avslöjade att f d landstyreledaren Lars
Emil Johansen "sålde" Kvannefjället till
London Mining 2002 i en hemlig överenskommelse.
En seniorforskare vid Århus Universitet har i en artikel i tidningen Ingeniøren
visat på att hälften av uranförekomsten
i gruvan i Kvannefjället inte kan utvinnas. Den kommer i form av s k tailings
att deponeras i en närliggande sjö. Grönlands Geologiske Undersøgelser har räknat ut att det handlar om 56 miljoner ton
radioaktivt avfall och en uppenbar risk
för att uran och bly läcker ut i naturen,
så även radongas. Lokalbefolkningen går
en otrygg framtid till mötes om gruvpla-
nerna förverkligas.
När fyra talare, var och en från sitt perspektiv, belyst riskerna med uranbrytningen och vikten av att både Grönland
och Danmark tar en annan väg, lämnades åt den för dagen nystartade gruppen
Arktjiks (Karina Møller, Aviaja Lumholt
och Nukâka Coster-Waldau) att förmedla
samma budskap med musik och trumdans, ja t o m en varelse från andevärlden
i Varste Berndtssons skickelse dök upp
från ingenstans och sökte sig ut till publiken.
Demonstrationen avslutades på ett fint
sätt med att alla bildade cirkel och tog
varandras händer under 2 minuters tystnad för att hedra minnet av den nyligen
avlidne Finn Lynge. Och en överenskommelse att träffas 1 augusti nästa år igen.
Men då ska demonstrationen gå av stapeln utanför Tivoli.
Sylvia Hild
Sara Olsvig, partiledare för Inuit Ataqatigiit: Foto Sylvia Hild
Iluliaq
En tidning från Föreningen Sverige-Grönland. www.sverigegronland.com
Redaktionen består av:
Ordförande Sylvia Hild, Helgagatan 36 F, 118 58 Stockholm, Telefon: 070-303 96 30, e-post: [email protected]
Sekreterare: Joel Åsblom, tel: 070-7871436, e-post: [email protected]
Föreningens kassör är Mats Gullberg, tel: 08-660 91 79, e-post: [email protected]
2
Iluliaq
3/14
Doktorsavhandling om grönländsk musik
Under senare år har gruppen Nanook seglat upp som Grönlands
mest populära rockband. I oktober
kommer Nanook med en ny skiva,
och ungefär samtidigt slutför basisten Andreas Otte sin avhandling om
grönländsk musik.
Den grönländska musikhistorien kommer att uppmärksammas på olika sätt under hösten där mycket fokus kommer att
ligga på en mycket uppmärksammad dokumentärfilm om den legendariska gruppen Sume. Passande nog har en forskare
vid Köpenhamns Universitet nu i dagarna lagt sista handen vid sin avhandling i
samma ämne.
–­Jag har precis lämnat in min avhandling och väntar svar från granskningskommittén, säger forskaren Andreas Otte
till tidningen Iluliaq.
Fältstudier
Dansken Andreas Otte berättar att han
kom till Grönland första gången 2008
för att bedriva fältarbete i samband med
sin musikforskning. Det ledde fram till
ett specialarbete som rör populärmusik
i Nuuk och ligger till grunden för hans
3
Andreas Otte (t v) tillsammans med de övriga medlemmarna i gruppen Nanook. Foto Patrick Abrahamsen.
avhandling vid Afdeling for minoritetsstudier på Københavns Universitet
och finansierat av Komissionen for videnskabelige undersøgelser i Grønland
Iluliaq
3/14
(KVUG). Under de år som han studerat
det grönländska musiklivet har han fortlöpande publicerat olika forskningsartiklar och hållit föredrag i både Danmark
och Grönland i detta ämne. Dessutom
har han varit aktiv bidragsgivare till det
grönländska musiklivet.
–­Jag har själv spelat i flera olika grupper i Nuuk. Först som basist för Julie
Berthelsen och senare mera fast ihop
med Nina Kreutzmann Jørgensens liveband där jag spelade keyboard, berättar
Andreas Otte.
Båda dessa artister har rönt stora framgångar såväl som på den grönlänska musikscenen som på den danska och Julie
Berthelsen är en ofta återkommande gäst
i dansk tv. Hennes far är sångare i Grönlands främsta rockgrupp Sume som hade
sina glansdagar på 70-talet men fortfarande återförenas med jämna mellanrum.
Det band som nog får ses som Grönlands
mest populära i dag är Nanook vars debutskiva Seqinitta Qinngorpaatit (Vår
sol skiner på dig) kom 2009 och följdes
upp av Ai Ai två år senare. Andreas Otte
berättar att han gick med i gruppen 2011.
–­Sedan dess har jag turnerat med gruppen i stora delar av Grönland och även
tidvis varit bosatt i Nuuk tillsammans
med min sambo Iben Andersen. Inledningsvis var mitt Grönlandsintresse av
akademisk karaktär men efterhand känner jag mig rätt så integrerat med det
grönländska musiklivet, säger Andreas
Otte.
Hans avhandlig har titeln "Popular
music from Greenland - globalization,
nationalism and performance of place"
och är en fördjupning av de artiklar som
Andreas Otte tidigare publicerat, exem-
pelvis ”Musikken i Grønland og Grønland i Musikken” som går att hämta via
hans webbplats greenlandicpopularmusic.com.
Lång historia
I sina studier har Andreas Otte gått flera
hundra år tillbaka i tiden och pekar på att
de första dokumenterade influenserna
utifrån går att spåra redan till europeiska
valfångares besök på Grönland i slutet på
1500-talet. Härifrån går det nämligen att
hitta rötterna till den så populära musikstilen kalattuut som framförs med violin,
dragspel och orgel. I det grönländska
musiklivet har även körsång och psalmer spelat en viktig roll, allt sedan den
dansk-norska missionsverksamheten inleddes med Hans Egedes ankomst 1721.
Inledningsvis handlade det om översatta
verk medan inhemska kompositörer som
Rasmus Berthelsen började få inflytande
i mitten på 1800-talet.
Under andra världskriget ockuperades
Danmark av nazityskland vilket ledde
till att USA tog över den grönländska administrationen. Detta ledde både till en
utbyggnad av radionätet samt influenser
från det amerikanska musiklivet. Vid
slutet av 50-talet började de amerikanska
influenserna framträda hos grönländska
grupper som hämtade inspiration från
den swing- och countrymusik man lärt
sig lyssna på genom amerikansk radio.
Bland de grupper som blev först med
rock på Grönland var The Eskimos men
det verkliga genombrottet för grönländsk
rock skulle dröja till 1973 när Sumes debutskiva kom.
Väpnat motstånd?
Andreas Otte skriver att Sumes skivor
producerades i samarbete med det danska
bolaget Demos som var ett socialistiskt
och antiimperialistisk skivbolag vars
utgivning präglades av artister som var
emot västländers försök att styra resten
av världen. I Sumes fall handlade det om
protesttexter riktade mot det danska kolonialväldet men förklädda i en metaforisk, kulturell språkdräkt där det politiska
innehållet var underförstått. Ett exempel
som Andreas Otte lyfter fram är skivomslaget till ”Sumut” (Varthän) med ett
träsnideri från 1860 av konstnären Aron
fra Kangeq som föreställer en grönländare som hugger armen av en viking. Det
skulle kunna tolkas som en uppmaning
till väpnat motstånd mot det danska inflytandet på Grönland.
Trots att Sumes musik huvudsakligen
var västerländsk rock blev man även stilbindande med att skapa bryggor till den
uråldriga trummusiken där man tog hjälp
av Egon Sikivats trumsång med den så typiska strofen Aajai ja aai... Detta är även
något som Andreas Ottes egen grupp Nanook använt sig mycket av, exempelvis i
4
låten Kisimiinneq (Ensamhet).
Bland övriga artister som Andreas
Otte lyfter fram från samma epok finns
Rasmus Lyberth som allt sedan 70-talet
framstått som något av en symbol för
grönländskt musikliv och fortfarande
turnerar runt i hela världen med sin folkmusik.
Grönland fick sitt Hjemmestyre 1979
och därefter har de radikala och antiimperialistiska sångtexterna tonats ner hos
artister som Ole Kristiansen, Zikaza och
Chilly Friday. Under senare år har även
allt fler valt att skriva texter på engelska
för att kunna få en mer internationell
spridning. Bland dessa märks Angu, The
Deer Children, Simon Lynge och Small
Time Giants som dock alla marknadsför
sig som grönländska artister.
–­ Min personliga uppfattning är att
musiken fortfarande i hög grad är politisk dock på ett mindre explicit sätt än det
som tidigare framträdde i form av antiimperialistiska texter, säger Andreas Otte.
Joel Åsblom
Före årsskiftet kom Nanook med en samlingsskiva som vänder sig till den skandinaviska publiken och 31
oktober kommer gruppen med ett tredje studioalbum som går under titeln Pissaaneqaqisut. Titeln ska enligt
Nanook tolkas som ”De som har stor styrka” där man främst syftar på den grönländska jägararen.
De flesta grönländska artister säljer sina fysiska skivor via atlanticmusicshop.gl och flera finns givetvis även
att köpa digitalt via Itunes och liknande.
Iluliaq
3/14
Gruvutbildning utan gruvor
Elever från råvaruskolan i Sisimiut får praktisk träning på fältet. Foto: Råstofskolen
För närvarande finns ingen gruvbrytning på Grönland. Men utbildning och utbildad arbetskraft finns.
Råvaruskolan i Sisimiut tar in 15
elever per år till såväl gruvtekniker
som maskinentreprenör.
När praktikperioden kommer söker sig
dock eleverna till Norge eftersom grönländska gruvor inte finns hemmavid.
Sedan 2008 finns Råvaruskolan i Sisimiut, numera med tre spår: entreprenör,
gruva och off shore. På gruvområdet
är det tillfällig kris eftersom det just nu
saknas gruvbrytning på Grönland. Förra
året lade guldgruvan i Nulanaq ned men
eftersom True North Germs rubingruva
på Fiskenäset på Sydgrönland snart drar
i gång är ändå inte läget helt förtvivlat.
Grönländsk gruvbrytning har svag
tradition vilket man på skolan tror är
skälet till att elevernas genomsnittsålder
är relativt hög, 25 år. Man söker sig hittills inte gärna till den här utbildningen
utan tidigare erfarenhet från arbetslivet.
Grundkursen har slutförts av 270 elever
och där är det så gott som hundraprocentig genomströmning. Värre är det däremot på den obligatoriska kursen i råvaruengelska där hälften faller ifrån, säger
utbildningschefen Hans Hinrichsen.
Uppbygget av skolan har skett i samarbete med en rad branschinstitutioner i
Sverige, Norge och Kanada.
Så fort någon gruva öppnar på Grönland så finns med andra ord utbildad arbetskraft på plats. Det är konjunkturerna,
främst råvaruprisernas fluktuation, som
är stötestenen. Bergen på Grönland är
dessutom rika på begärliga malmer.
Somliga därtill mycket kontroversiella,
som uranet på södra Grönland.
Anders Tidström
Hundraårig grönländsk roman
1914 utkom den första romanen
skriven på grönländska, Sinnattugaq (Drömmen).
Nationalmuseum och Arkiv.
Romanen Sinnattugaq är inte bara
symbolisk utan har också ett innehåll
som nu uppmärksammas.
Hundraåringen är visionär och pekar
på ett framtida Grönland. Det har vid
återlämnandet av romanmanuskriptet
bland annat talats om att man på Ilisimatusarfiq i Nuuk (Grönlands Universitet)
här har ett intressant studieobjekt.
Författaren Mathias Storchs originalmanuskript återbördades i somras från
Danmark till Grönland. Romanen har
givetvis en stark symbolisk betydelse
för identiteten i ett alltmer självständigt
Grönland.
Det var i samband med Arktisk Instituts 60-årsjubileum den 4 juni som kulturskatten återvände.
Även andra arkivalier tar samma väg
tack vare ett gott samarbete mellan Arktisk Institut, Rigsarkivet och Grönlands
Anders Tidström
Grönland får
representation i USA
Det grönländska Landstyret har
öppnat ett representationskontor i
Washington.
Aleqa Hammond var på plats och i ett
tal sade hon att hennes mål är att göra
Grönland synligt i det land som hon vill
samarbeta med och är intresserad av.
–­Vi ska vara synliga, tillgängliga och
medgörliga, meddelade hon gästerna.
5
Hon ansåg att tiden, personalen och
ekonomin passar perfekt för att öppna en
representation just nu (24 september).
–­I mer än 24 år har vi haft en representation i Bryssel och det har varit en succéhistoria och en god investering. Nu är
det tid för nästa steg.
Iluliaq
3/14
Återfunnen dokumentärfilm
fördjupar historien
De nyupptäckta dokumentärfilmerna ger en unik inblick i 30-talet fångarkultur, jaktmetoder, kajaker och redskap. Foto: Jette Bang.
I Nationalmuseets etnografiska
samlingar i Köpenhamn återfanns
helt nyligen mängder av dokumentärfilm från flera världsdelar.
En tredjedel av materialet är från
Grönland i tidsspannet 1914 till
1971, filmer av bland andra Jette
Bang och Lauge Koch.
Antropologen Anne Mette Jørgensen
på museet säger till Polarfronten (2/14):
–­Filmerna representerar ett mycket
brett material med stor detaljrikedom
och kommer att vara till glädje för forskningen. Man ser till exempel hur kajakerna såg ut i Kangaamiut till skillnad från
de i Nuukfjorden, vilket återspeglar att
de troligtvis var anpassade för särskilda
ändamål på olika platser. Biologerna kan
dra slutsatser om fiskarters utbredning.
Som antropolog menar jag att filmerna
också har en identitetspolitisk vinkel,
hur Grönlands historia kan ses med grönländska ögon. Det är saker från 1930-talet, som knappt finns beskrivna i andra
källor som det då var dåligt fokus på. Nu
kan man se vad folk sysslade med.
Filmmaterialet från Grönland är inte
6
rent etnografiskt som direkt visar hur folk
levde, anser Anne Mette Jørgensen. Snarare ”historisk arkivfilm” som dokumenterar institutioner och näringsliv, även
om det finns en del undantag. Många
filmer är gjorda av utsända danska tjänstemän.
Ofta är det samma teman som går igen
i filmerna. Inte helt oväntat är det samma
ikoner som dagens tv-tittare älskar att se,
konstaterar Jørgensen. Exempelvis har
storslagen natur och exotiska kajaker en
framträdande roll.
Iluliaq
3/14
–­I stort sett tar livet på havet stor plats
– hur man förflyttar sig och utrustar kajaker och kvinnobåtar till fångst, fiske och
transport, säger hon. Som antropolog
intresserar det mig vad filmen kan sätta
igång i folks huvuden. Vilka tankar människor har om sig själva och sina egna liv
och vad det förgångna betyder för dem.
Anne Mette Jørgensen har dels visat
filmen för grönländare som minns, med
den speciella effekt detta har. Hon har
också låtit ungdomar ta del av materialet.
Allt är då historia och historiesynen blir
det intressanta. Därför samlade hon en
”fokusgrupp” från gymnasiet i Sisimiut
och konstaterar:
–­De unga känner igen platser och omgivningar men är mycket uppmärksamma på att tillståndet var annorlunda. De
upptäcker sådant som att många utförde
sysslor som i dag sköts av några få. Så
att blicka bakåt är också ett sätt att sätta i
gång tankar om nutiden. Filmerna om hur
man levt väcker frågor om hur vi ska ha
det i framtiden.
Anders Tidström
Teknologi på grönländska
Arktiska förhållanden kräver särskild teknologi. Artek, Center for
Arkisk Teknologi, har nu under
mer än tio år utbildat arktiska ingenjörer i Sisimiut. Här har nästan
50 ingenjörer sett dagens ljus sedan
starten och mer än hälften är grönländare. Denna högre utbildning
är en grund för Grönlands framtid
men med utmaningar på vägen.
Vid skolan i Sisimiut följer man sina
tidigare studenter och det visar sig att alla
grönländska ingenjörer utom en har arbete på Grönland, skriver Polarfronten
2/14. Rektor Hans Peter Christensen på
Artek är nöjd:
–­Ingenjörsstudenterna tillbringar dock
två av fyra år i Danmark så man kunde
tänka sig att några skulle bli kvar där men
så har det inte varit. Faktiskt arbetar även
en handfull danskar, av de som fått sin utbildning vid Artek, på Grönland.
Ingen spikrak kurs
I skolans dokumentation framgår att
utbildningen inte är spikrak för alla.
Färre än hälften av de grönländare som
påbörjar studierna tar sig fram till målet.
Visserligen klarar sig fler igenom de fyra
åren i dag än under Arteks första år. Det
är främst grundkunskaperna i matematik, fysik och språk studenterna stupar
på så skolan satsar numera hårt på att
höja startnivån för de intagna. Dels genom tester men också med förstärkning
av bristande grundkunskaper för de som
påbörjat utbildningen.
Skälen till att så många inte slutför studierna är även sociala. Det är en del av
studenterna som har mycket svårt att klara omställningen till studierna i Danmark
där ju hälften av studietiden är förlagd.
Utbildningen av arktiska diplomingenjörer har genomlevt några svåra år
allt sedan början i 2001 men från 2007
har det vänt och det tas numera in 22 nya
studenter varje år. Det är maxkapaciteten
så för första gången fick man i fjol avvisa
ett antal sökande eftersom de var 30.
De grönländska teknologerna gör uppmätningar med hjälp av gps. Foto: Hans Peter Christensen.
digt Grönland. De två senaste åren har
man inte missat att fokus finns på råvaruproduktion i gruv- och oljesektorn. Hans
Peter Christensen har särskilda synpunkter på den utvecklingen:
–­Vi intresserar oss inte för att utbilda
väldigt snäv expertis till gruv- eller oljeindustrin. De har sina egna experter som
kommer utifrån som är svåra att konkurrera med. Samtidigt har det grönländska samhället nytta av experter som då
kanske främst kan motverka konsekvenserna av råvaruutvinningen och klarar en
dialog, på jämställd basis, med de stora
exploatörerna. Det kommer sannolikt
att vara lika stor nytta med miljöingenjörer som med ingenjörer som kan göra
hål i fjället. Ett bekymmer är att de flesta
studenterna fortfarande väljer byggprogrammet medan miljöspåret har mycket
få ansökningar.
På Artek jobbar man intensivt på att
öka attraktiviteten i miljöfrågan med nya
studieplaner, mm. Såväl kommunernas
teknik- och miljöförvaltningar som rådgivande konsultfirmor efterfrågar ingenjörer med miljökunnande.
Anders Tidström
Stadig ökning
Att antalet grönländare som söker ingenjörsutbildningen stadigt ökat ges en
naturlig förklaring av rektor Christensen:
–­Grönländarna behöver förebilder på
ingenjörsområdet. I allmänhet har man
vaga föreställningar om vad en ingenjör
sysslar med. Men det har börjat ändra sig
och vi möter allt fler grönländska ungdomar som vid ansökningen säger att de
söker utbildningen för att de att känner
någon som tidigare läst till ingenjör.
Det finns en klart uttalad ambition med
utbildningen på Artek. Man vill gå i takt
med utvecklingen i ett allt mer självstän7
Fakta om arktisk ingenjörsutbildning:
Utbildningen inom Artek, Center for Arktisk Teknologi, i Sisimiut, är fyrårig.
Det är en utbildning av diplomingenjörer från Danmarks Tekniska Universitet (DTU) speciellt utformad för att lösa grönländska och arktiska uppgifter.
Hälften av utbildningen sker i Danmark. Utbildningen har fem spår: bygg, installation, miljö, anläggning och planläggning. Efter drygt halva tiden har studenterna möjlighet att sadla om till gymnasielärare i matematik. De fortsätter
då sista tiden på Ilisimatusarfik (Grönlands Universitet i Nuuk). Artek utbildar
ingenjörer men utför också forsknings- och utvecklingsarbete inom arktisk teknologi. Verksamheten finansieras såväl från Grönland som Danmark.
Iluliaq
3/14
Inuitkonst på Rovdjurscentrum
Den grönländske konstnären Nuka
Godtfredsen har med sin tecknade
serie Ukaleq om Grönlands kultur
och historia inlett projektet Bear
and Natives på Rovdsjurscentrum
i Grönklitt.
Projektet vill ge besökarna en inblick
i olika urbefolkningars kultur och här är
det inuiterna som står först på dagordningen.
Eller som konstkonsulenten Jordi Arkö
säger; det handlar om att hitta tillbaka till
människan och det nystartade projektet
måste ses som en planta med otrolig växtkraft. Även Rovdjurscentrums vd Anders
Björklund tror att just serieformen är ett
bra sätt att nå barnen i första hand. Mycket kunskap om djur och natur har förts
vidare till de yngre genom just berättelser, en möjlighet som gått förlorad med
modern teknik.
Utställningen Ukaleq på Orsa Grönklitt bygger på Inuitkonstnärens Nuka Godtfredsens böcker om livet på
Grönland under 5 000 år. Ukaleq ska visas i Orsa fram till årsskiftet och flyttas sedan till Jokkmokk. Foto:
Privat
Tio naturområden värda att beskyddas
Världsnaturfonden har undersökt
naturområden längs Västgrönlands
kust och funnit att tio områden är så
högproduktiva och mångsidiga att
de uppmanar Grönlands politiker
att förvalta dem med stor försiktighet.
WWF föreslår att man officiellt utpekar dessa områden och inrättar non-gozoner där mineralaktiviteter inte tillåts.
Områdena är Inglefield Land, Qaanaaqområdet, kustnära området mellan Kullorsuaq till Tussaaq, delar av Svartenhuk,
Nuussuaq och Disko, det kustnära landområdet mellan Nordre Strömfjord och
Nordre Isortoq Fjord, Paamiut-området,
inlandsområdet vid Nordre Strömfjord,
inlandsområdet i Godthåbfjorden, Kangilinnguit-området och slutligen Sydgrönland.
Soptippen i Qaanaaq är ett avskräckande exempel på vanvård av naturen. Foto: Joel Åsblom
8
Iluliaq
3/14
Diabetes en folksjukdom
Diabetes 2 är dubbelt så vanligt på
Grönland som i Danmark och forskarna har nu svaret på varför diabetes fått sådan genomslagskraft i
den grönländska befolkningen.
I den välrenommerade tidningen Nature sägs att man hittat en okänd variant
av en gen som finns i 17 procent av de
testade grönländska försökspersonerna.
Varianten är en så kallad nonsense
mutation. Denna variant innebär att man
efter intag av socker får en högre koncentration av socker i blodet jämfört med
personer som saknar denna variant. Det
förhöjda blodsockret sägs bero på ett lägre upptag av socker i muskelcellerna vilket i sin tur ger lägre tolerans för socker.
Unik genetisk variation
För människor som har fått genen med
denna mutation från både mor och far
kommer 80 procent att ha diabetes när de
är 60 år gamla. 3,8 procent av grönländarna bär på denna mutation, det vill säga de
har inget europeiskt arvsanlag. Man har
också undersökt andra populationer från
både Asien, Europa och USA men bara en
person (japan) visade sig ha den muterade genen. Något som tolkas som att denna
genetiska variant är helt speciell för den
grönländska befolkningen. Troligen har
det varit en överlevnadsmässig fördel att
ha mutationen i fråga.
Den grönländska befolkningen är en
så kallad founder population. Det är en
isolerad befolkning med relativt liten
Traditionell grönländsk kost består mest av fett och kött. Foto: Joel Åsblom.
genbank vilken tillåtit speciella genetiska variationer. Det ligger också nära
att tro att grönländarnas och deras förfäders kost, som mest bestått av fett och
kött, medverkat till att bristen på upptag
av socker från blodet inte har selekterats
bort. De personer som deltog i undersökningen får bara 20 procent av sitt energiintag från traditionell grönländsk kost.
Den danska maten innehåller betydligt
mer socker vilket också ökar förekomsten av diabetes 2 i Grönland.
En annan grönlandsrelaterad genomstudie gjordes, som vi tidigare nämnt, ett
fyra tusen år gammalt nedfruset människohår. Denna studie kartlade genomet för
en man som tillhörde den första folkgruppen, Saqqaqfolket, på Grönland. Saqqaqmannen hade blodgrupp A+, bruna ögon,
mörk hud, mörkt tjockt hår, skålformade
tänder, tendens till skallighet och fuktigt
öronvax vilket är vanligt hos asiater och
indianer.
Sylvia Hild
Kraftig stigning av bröstcancer
Plötsligt har antalet bröstcancerfall
ökat dramatiskt i Arktis. Misstankarna riktas mot gifter som samlats
i födan från havet.
I de arktiska samhällena var bröstcancer fram till 1966 icke-existerande. Efter
1980 har det skett en markant förändring.
Nu vill Center for Arktisk Miljömedicin
på Århus Universitet ta reda på orsaken
till den plötsliga förändringen. Fokus
riktas mot den arktiska kosten. Den har
ju tack vare sitt höga innehåll av omega
3-fettsyror och selen skyddat mot vissa
sjukdomar som hjärta och kärl men ser
samtidigt ut att öka risken för bröstcancer. I 25 procent av fallen har cancern
drabbat kvinnor under 40 år. Normalt tar
det trettio år att utveckla bröstcancer och
därför måste forskarna gå tillbaka till tiden efter andra världskriget och leta efter
möjliga orsaker. Det är i den perioden
som nya förorenande ämnen kommit till
Arktis.
9
Den goda grönländska maten innehåller oroande halter av gifter.
Forskarna intresserar sig särskilt för
så kallat Persistent Organic Pollutants
som PCB, DDT och dioxiner och deras
inverkan på den hormonella aktiviteten i
kroppen. Människor i Arktis är utsatta för
Iluliaq
3/14
mycket olika cocktails av ämnena beroende på var de bor. Människor i Scoresbysund tar till exempel upp mer PCB via
den marina kosten än människor i Nuuk.
Grönländska möten på Tivoli
1976 började grönländare i Danmark att träffas på Tivoli i Köpenhamn den 1 augusti. Så har det
fortsatt och idag har Grönland i
Tivoli blivit en institution och mötesplats där tusentals människor
bjuds på ett överdåd av grönländsk
kultur i alla dess former.
Årets evenemang hade lockat en osedvanligt stor publik till Tivoli. Det fantastiska vädret inbjöd till lätt klädsel och
gräsplanen framför stora scenen förvandlades snabbt till en jättepicknick. Energin
var på topp och överallt skådades vänskapliga omfamningar och glada tillrop
skvallrade om att många av de mötande
inte setts på väldigt länge. Grönland i
Tivoli har blivit en viktig brobyggare.
Det som från början var en icke-officiell
träffpunkt för grönländare i Danmark har
idag en väldig attraktionskraft även på
ditresande från Grönland. Chansen att
träffa en gammal barndomsvän eller arbetskamrat är stor.
Projektgruppen GiT hade jobbat hårt
med att skapa ett program som passade
alla. Folkdans, körsång, tävlingar och
komik är naturligtvis stående inslag i ett
grönländskt festäventyr. De stora numren stod sångerskorna Kimmernaq och
Lis Sörensen för och inte att förglömma
gruppen G-60.
Två föreningsmedlemmar, Lis Ulander och Sylvia Hild, möttes i vimlet.
I bodarna bortom stora planen kunde
man köpa både sälskinnsprodukter,
smycken, kläder och böcker. Folk från
tidningen Sermitsiaq-AG lockade med
rabatterade prenumerationer och sälskinn i gåva till dem som nappade på er-
bjudandet. Den hungrige kunde beställa
en grönländsk meny men då gällde det att
ha gott om pengar i plånboken.
Sylvia Hild
Grönlands oljeäventyr pausar
2014 har varit nedslående för optimister som tror på en oljeboom på
Grönland.
Cairn, det skotska bolag som på senare
år varit frontaktör vid provborrningarna
i havet väster och söder om ön intar nu en
mycket låg profil. Efter att ha satsat cirka
en miljard dollar ur egen kassa är intresset inte så stort längre.
I våras stängde Cairn sitt kontor i Nuuk
och i somras skeppades den sista borrutrustningen ut från Grönland till andra
projekt. Av de 23 områden de har tillstånd
att exploatera är endast elva provborrade.
2010 och 2011 togs åtta hål upp. Sedan
dess har ingen borrning skett men bolaget talar med kluven tunga. Man säger att
Grönland är intressant och att man ska
studera och analysera sina tidigare borresultat grundligt för att kunna gå vidare.
Samtidigt har man sålt ut Pitu - det fält
som har störst potential -med bedömda
drygt 20 % fyndchans. Statoil köpte detta
redan 2012.
I en intervju i augusti i tidningen Arctic
Journal säger oljeexperten Per Magnus
Nysveen, ”senior advisor” vid norska
konsultföretaget Rystad Energy, att Cairn
10
är en pionjär som nu tar paus. Företaget
uppvaktas intensivt av optimisterna i
det grönländska självstyret men också
av de mer pessimistiska finansiärerna i
bolaget. Han tror att bolaget är tillbaka
i sinom tid men att ”en potentiell jackpot
fortsätter att vara väl dold”. Han påminner samtidigt om att ”det tog åtskilliga år
och många borrningar innan olja hittades utanför Norge, där geologin har viss
Iluliaq
3/14
överensstämmelse med den vi ser utanför
Grönland”.
Cairns har, enligt företagets kända manér, under sin tid på Grönland med jämna mellanrum betonat att det under den
grönländska havsbottnen med stor sannolikhet finns oljedepåer motsvarande
flera miljarder fat. Sådant håller förstås
de självstyrande grönländarna på gott humör så länge borrningen pågår..
Vd Simon Thomsen på Edinburghbaserade Cairn har i samband med företagets senaste kvartalsrapport entydigt
uttryckt att man nu gör en paus på Grönland för att skörda säkrare på annat håll,
exempelvis i Nordsjön. Han säger också
att om andra företag vill satsa sina pengar
på Grönland så kommer Cairn att räcka
dem en hjälpande hand. Han ger obestämda besked om Cairns egen framtid
på Grönland men Per Magnus Nysveen
tror bestämt att bolaget nu en tid gör goda
vinster på annat håll i världen och senare
återvänder för att investera. Han tycker
också att företaget gör klokt i att ta en
paus.
Anders Tidström
Tång en nyttig affärsmöjlighet
Klimatförändringarna ställer de
hårt pressade fiskarna och fångstmännen på Grönland inför helt nya
val.
Landets matguru Ann-Sofie Hardenberg har lanserat idéen om en ny bärkraftig fångst som skulle kunna ge denna
yrkesgrupp ett välkommet tillskott i
plånboken. Handplockad tång från havet
kring Grönland.
Ingen har tidigare fullföljt ett projekt
av det slaget. Men det finns stora affärsmöjligheter i att plocka tång, torka den
och sälja den. Det skulle snabbt kunna
skapa nya arbetsplatser och kräver inte
kostbara investeringar. Grönland har ett
torrt klimat varför det inte behövs elektricitet för torkningen. Tången kan torkas i
stora hallar med luftcirkulation som leder bort fukten.
Ann-Sofie Hardenberg ser gärna tång
på de grönländska matborden. Det är en
hälsosam kost som innehåller upp till
tjugo gånger mer mineraler än grönsaker som odlats på land. Bland annat järn,
kalk, jod och magnesium. Hon menar att
tången till och med kan göra folk friskare
och därmed minska utgifterna för sjukvården. Folk får upp ögonen för sin hälsa
och återtar förfädernas kunskap om nyttiga, inhemska produkter.
Tolv olika tångarter ska nu undersökas.
Det är bland annat sockertång, långstjälkad bladtång, vingtång, svartfots bladtång, blåstång och sjösallad.
En kommun som visat stort intresse
för detta nya affärsområde är Qaasuitsoq
Kommunia. Kommunen har sökt och fått
verksamhetsbidrag på 400 000 dkr från
Självstyret. Man hoppas att snart få igång
en produktion i liten skala och därmed
skapa en alternativ inkomst för fiskare
och fångstmän i de perioder då man har
inhandlingsstopp.
I år är det förekomsten av tång i havet
utanför Ikerasaarsuk och Iginniarfik vid
Kangaatsiaq som ska undersökas. Det är
två bygder som drabbats hårt av inhandlingsstopp och därmed också arbetslöshet. Sen hänger det på att det finns personer som vågar kasta sig ut i detta projekt.
Den vidare utvecklingen hänger helt på
det lokala intresset. Ett scenario kan vara
att man producerar färdiga produkter till
kunderna. Till exempel små paket med
torkad tång som det råder stor efterfrågan
på i Danmark.
Uranprotest i Köpenhamn
Under hela våren har en aktionsgrupp mot uranbrytning i Grönland gjort sig hörd och sedd på Facebook.
Den 1:a augusti bjöd gruppen in till demonstration i Köpenhamn. Foto: Sylvia Hild.
11
Iluliaq
3/14
Svältande barn ett
samhällsproblem
Barn- och ungdomshuset Mælkebøtten i Nuuk har öppnat ett kök för barn i
syfte att undanröja den svält som många
barn lever med. 300 000 kr har skänkts
från Rotaryklubben Fredriksberg Mariendal.
I tidningen AG kan man läsa att svält
är ett tabubelagt samtalsämne och att
personalen på Mælkebøtten måste närma
sig barnen utan att gå rakt på sak. Men
ser de att ett barn är trött och okoncentrerat kommer frågan om de vill ha lite
mat. När barnen väl får tillit till de vuxna
kan de börja prata om att de inte får mat
hemma varje dag.
Eftersom man inte gärna vill genera
föräldrarna så är principen att köket är
öppet för alla barn och att det finns mat
för alla oavsett familjens resurser.
Mælkebøtten är det senaste i en rad
initiativ för att hjälpa barn som svälter.
Ett annat initiativ har t ex varit att införa
skolmatspaket. De fattiga barnen blir
bara fler och fler och statistiken säger nu
att 11,7 procent av landets barn lever i relativ fattigdom. Men drygt 40 procent av
alla hushåll med barn får bidrag.
Det är en siffra som barnombudsmannen Aaja Chemnitz Larsen finner alarmerande. Hon menar att politikerna måste
förhålla sig till barnfattigdomen som
ett samhällsproblem. Hon efterlyser en
kraftfull handlingsplan för att minska
fattigdomen.
Grönland har stora ekonomiska problem och risken är stor att antalet barn
som måste leva i fattigdom kommer att
växa om man inte lägger upp en nationell
strategi nu. Men fattigdom handlar inte
bara om pengar. Det kan också vara brist
på utbildning och sysselsättning och inte
minst ett tungt socialt arv.
Grönland får fånga 207 valar
Den internationella valfångstkommissionen har nu fastställt kvoterna för grönländsk valjakt. Under de
kommande fyra åren är det tillåtet
att fånga 207 djur.
Allt sedan 1986 är kommersiell valfångst förbjuden medan ett fåtal länder
fått undantag från detta med motiveringen att ursprungsbefolkningens har
rätt att bedriva jakt för sitt uppehälle. Det
innebär att Grönland hör till de större valfångstregionerna tillsammans med Norge, Japan, Färöarna och Island. Under de
senaste åren har de grönländska fångstmännen fått en tilldelning på cirka 175
valar per år medan Japan fångar drygt
700 djur och Norge strax under 600.
Nu har 46 av medlemmarna i den internationella valfångstkommissionen
(IWC) röstat för Grönlands krav medan
elva röstade emot. Det innebär att grönländska valfångare årligen får nedlägga
207 valar under de kommande fyra åren.
Enligt IWC:s vetenskapliga kommitté
ska denna kvot ligga innanför det spann
som anses vara hållbart för valbeståndet,
något som man grundar på att många arter uppvisat god tillväxt sedan kommersiell valfångst förbjöds.
Det som gäller nu är att Grönland får
fånga 19 sillvalar, en art som på norra
halvklotet blir 18 till 24 meter lång. Därtill får man fånga tio knölvalar, två grönlandsvalar och 176 vikvalar.
Den minsta av dessa arter är vikvalen
(sildepisker på danska) som i genomsnitt
Grönlandsvalen kan bli upp till 18 meter lång och väga 100 ton.
blir 8,5 meter lång. Knölvalen, som mäter ungefär 15 meter och väger omkring
36 ton, kan vara den av de stora bardvalarna som snabbast återhämtat sig efter att trycket från valfångst lättat. När
fångststopp utfärdades 1966 fanns det
omkring 20 000 knölvalar. Nu beräknas
populationen uppgå till 80 000 djur varav
12 000 i Nordatlanten.
Störst av dem alla är grönlandsvalen
som blir upp till 18 meter lång men det
har också funnits individer som hade en
längd av 19,8 m. Vikten ligger kring cirka
100 ton.
Redan vid början av 1700-talet var
grönlandsvalen i haven runt Spetsbergen
nästan utrotad. Jakten pågick senare utanför Grönland och Kanada. Ungefär vid
mitten av 1800-talet började valjägare
från USA med jakten i Stilla havet. Antalet grönlandsvalar sjönk från över 10 000
till ett par hundra under 1800-talets lopp.
Efter genomförandet av skyddsåtgärder ökar beståndet. Vid den räkning som
kanadensiska myndigheter genomförde
2008 uppskattades populationen till cirka
14 400 djur.
Joel Åsblom
Kylan tog knäcken på nordborna
Gåtan om nordbornas försvinnande från Grönland har fött fram
många skiftande teorier från sjukdomar till piratöverfall.
Nu har danska forskare kommit sanningen på spåren. De Nationale Geologiske Undersøgelser for Danmark og
Grønland bekräftar att det var den tilltagande kylan som satte stopp för nordborna. Enligt en artikel i Videnskab.dk
så frös bukterna i Syd- och Västgrönland
successivt igen i perioden mellan år 1200
och år 1450 och samtidigt tilltog stormarna under sommaren.
Man tror att det kalla klimatet och den
mängd havsis som uppstod förhindrade
varutransporter mellan bygderna i öst
och väst och till och från Europa. Undersökningen som nu gjorts baserar sig på
analyser av sediment från bukter i Österbygden och Västerbygden. Bland annat
har man undersökt förekomsten av fossiler från mikroskopiska organismer på
havsbotten i sex meter långa borrkärnor.
Några organismer finns i områden med
12
havsis och andra är typiska för ställen
som påverkats av stark blåst. Resultatet
bekräftar att från år 1200 började klimatet försämras i Västerbygden.
Men folk stod emot de nya tuffare
förutsättningarna med kallare vintrar
och stormiga somrar i 100 år. Troligtvis
kunde de överleva tack vare att transporterna till Österbygden fortfarande var
genomförbara. En analys av benen från
grönländska nordbor visar att folk från
Västerbygden har levt på grödor, främst
korn, som odlades i Österbygden. När situationen blev helt omöjlig förefaller det
Iluliaq
3/14
mest sannolikt att många invånare flyttade över till Österbygden.
Men klimatförsämringen drabbade på
sikt även Österbygden och från år 1350
kunde man inte längre försörja sina grannar i väst. År 1400 isolerades Österbygden större delen av året av enorma mängder havsis och när vattnet väl blev farbart
hindrades framkomligheten av stormar.
Det sista livstecknet från Österbygden
var en rapport om en vigsel i Hvalsey
1408. Man kunde helt enkelt inte leva och
röra sig på det sätt man var van vid.
Sylvia Hild
Dikter från då och nu
Den diktande personen fick ofta sin inspiration med trummans hjälp. Foto: Sylvia Hild.
Poesi är det spontana uttrycket för
känslor, stämningar. I det gamla inuitiska samhället skedde diktningen i form av sånger med trumman
som följeslagare. Det kunde gå till
så att någon (inte sällan en kvinna)
slog an några slag på trumman som
med sin enformigt suggestiva ton
och rytm gav den diktande personen inspiration.
Dikten framfördes alltid i sångform.
Det naturliga sättet för inuiterna att uttrycka sin poesi eftersom man inte hade
skriftspråket. Den inutiska dikten har
sin anknytning i naturen och dess starka
krafter. Det gäller såväl den traditionella
muntliga diktningen, som moderna diktare och sångare. Den inuitiska sång- och
dikttraditionen innefattar även 'nidvisan'.
Dikter som framfördes för att på ett eller
annat sätt göra narr och med ironi tillintetgöra en motståndare med orden.
På tungans tröskel
Ur boken "På tungans tröskel" . Arktiska dikter från Grönland, Kanada och
Alaska i tolkning av Ann Smith (FIB: s
lyrikklubbs bibliotek nr 237) samt Rasmus Lyberths "Elsk livet, for livet elsker dig" , förmedlar jag några axplock av
dikter från olika tider och skilda poeters
13
tungor. Ett flertal framstående grönländska diktare är även politiker. För oss
svenskar en något främmande kombination.
En vackrare beskrivning av skapandet
och dess villkor är svår att finna än dessa
ord av den östgrönländske angakokken
Kilimé från början av 1900 talet.
"Alla sånger föds hos människan ute i
den stora ensamheten. Den kommer till
oss som gråt djupt inifrån hjärtats klagan
eller som ett uppsluppet skratt, framsprunget ur den gjädje man inte kan låta
bli att känna över livet.Utan att vi själva
vet hur, kommer de med andetagen, ord
och toner som inte är vanligt tal. Och det
blir dens egendom som förstår att sjunga
för andra"
Malik Høegh, poet och sångare. En av
grundarna av musikgruppen Sume.
ORO
Oron jagar ut mig
fast det regnar
När jag inte står ut inne
går jag ut i regnet
bort från dessa stora husblock
med sina märkliga människor
regnet hindrar inte
Vore jag shaman hade jag flugit
Iluliaq
3/14
hade jag flytt, blivit borta
Försök förstå
jag är orolig
mitt sinne är snart tomt
jag går ut i regnet
DINA VINGAR
Du slår ut vingarna
du flyger
när vänder du tillbaka?
När du kommer dit upp
där de andra inte kan nå dig
och de ropar åt dig,
skall du då landa
eller försvinna
vid horisonten?
Den gången
slog du ut vingarna
och flög.
Då du kom upp
där de andra inte kunde nå dig
ropade de åt dig
men du kom inte tillbaka.
Under dig försvann marken
där du skulle landat
vid horisonten.
Moses Olsen (1938-2008) Politiker som
bla formulerade det grönländska kravet
på hjemmestyre samt en av grundarna av
det socialdemokratiska partiet Siumut,
skribent och tillika poet.
FÖRKLARINGEN
Frågar du mig
varför jag skriver,
gör visor och dikter
så gå till forsen
som skummande störtar sig
utför klippväggen,
böj ditt huvud mot forsen
och fråga:
"Varför störtar du dig utför?"
Forsen skall då svar dig så här:
"Gå till toppen av detta berg,
däruppe
i den klara stillheten
finner du den risslande källa
varifrån jag kommer
får mitt vatten,
min kraft och min styrka.
Gå dit upp och fråga källan:
Varför flödar du hela tiden?"
Aqqaluk Lynge (f 1947 ) Politiker, poet,
författare. en av grundarna till det grönländska partiet IA ( Inuit Ataqatigiit),
president för ICC ( Inuit Circumpolar
Conference) I dikten nedan skönjes den
traditionella nidvisan:
FÖR HEDER OCH ÄRA
De reste och reste
i ett land de trodde
att inga mänskliga varelser
kunde leva och bo i
De reste och reste
och då de kom fann de några
som de inte kände till
andra människor än sig själva.
De reste och reste
och gästfriheten var stor
nyfikenheten oändlig
men gästerna omättliga.
De reste och reste
och överallt där de kom
blev människorna undersökta
deras kläder, slädar och redskap
uppköpta.
De reste och reste,
i ett så stort land
kan det inte bli för många människor
till att namnge så många platser.
De reste och reste
över varje ö eller flod
näs eller fjäll gavs namn
till dens eller dens ära och dem själva.
De reste och reste
och reste tillbaka
med landets karta och kultur
omskrivna med heder och ära
medaljer med mera
för att ha berest ett land
där människor lever och bor.
En gammal nidvisa från Östgrönland:
Jag är inte en som läser bokstäver
inte en som dricker sött te
inte en som slickar i sig sockervatten
14
Rasmus Lyberth,
vissångare och poet.
Foto: Joel Åsblom
inte en som glufsar i sig läcker mat
inte en som vistas i stora hus
inte en som ligger i fina sängar
inte en som kvittrar som en fågel
I Ammassalik sjöng en man en nidvisa,
kanske för egen tröst? :
Jag satte samman ord
till en liten sång
som jag förde till huset en kväll.
Väl omvirad stoppade jag omärkligt
in den under britsen.
Ingen skulle få lyssna på den.
Hemlig skulle den vara
bara min.
Okänd diktare från Östgrönland sjunger:
Jag lade min sång tillrätta
på tungans tröskel
men jakten stördes.
Ovädret kom
med snö och kallblåst
från havet.
Väldiga dimbälten steg
längs fjällväggen
såg jag dem skynda
med norrhimlens nålvassa hagel.
Rasmus Lyberth, ( f 1951 i Maniitsoq),
vissångare, poet och skådespelare som
började sjunga och spela egna låtar under
sin tid som sjöman i ungdomen.
VORES LIV SOM ETT BILLEDE
Jag tvivler aldrig på,
at verden giver os
den oplevelse, som vi skal ha'
for at fortælle os,
at vi er tilstede for at mærke,
hvor vidunderligt livet
kan være for os
Hver sekund vi lever
her på jorden
beskytter vores erindringer os,
så vi kan påskønne
vores liv som et billede
og give det videre til
Iluliaq
3/14
vores eksistens fremover
Lykkeligt ser jeg dit smukke smil
ved enden af broen,
broen hvor man mødes,
før man siger farvel
til det, man kendte i fortiden,
så fremtiden kan eksistere eksistere ubekymret i nuet
Aqigssiaq Møller (född 1939), f d seminarierektor, nutida poet och översättare:
HJÄLPLÖSHET
Känner på den hårda
stenen - granit,
kämpar med hjärtat
som är lika hårt som
stenen - graniten.
Famnar stenen,
försöker värma och
smälta den
i hopp om att
hjärtat skall följa med.
Och den fysiska kärleken, den allomstädes omsjungna och omdiktade extasen
kan besjungas på detta viset i en gammal
kärleksvisa från Umanatsiaq , Västgrönland.
Ajaija - ja
min lekkamrat
smeker min lem
hajaijaja
tar mig och ger mig sin kropp
och river skinnarmbandet av mig
Slutligen en dikt från gamla dagar i Östgrönland.
Kärlekens makt
lyfter död mans kropp
frusen in i jordvärmen.
Låt honom andas igen
låt honom leva
låt honom orädd röra sig
bland andra djur som lever
Helen Sterner
Sista sidan...
Varste Berndtsson
och Karina Møller (t h) kommer
till föreningens
25-årsfest.
Foto: Sylvia Hild.
Föreningen fyller 25 år
Nu händer det. I höst fyller Föreningen
Sverige-Grönland 25 år. Det som började
med en gruppresa till Sydgrönland 1989
är idag en livaktig förening med ett kvarts
sekel av mångsidiga aktiviteter bakom
sig. Vi kommer naturligtvis att fira vårt
jubileum med en KAFFEMIK helt enligt grönländsk tradition. Det betyder att
det är Öppet Hus och alla är välkomna,
medlemmar såväl som icke-medlemmar.
Vi har rejält med utrymme till vårt förfogande. Så långt det går kommer vi att
servera grönländska delikatesser och öl
men även kaffe och kakor till självkostnadspris.
Ivalo Frank, regissör och ägare av
Greenland Eyes, berättar om festivalen
som drar igång dagen därpå. Medlemmar
kommer att gå en catwalk, alla får pröva
sina krafter i gamla inuitlekar eller dansa
kalaattut. Eventuellt blir det kajakuppvisning och fotoutställning och sist men
inte minst får vi besök av skådespelerskan Varste Berndtsson och sångerskan
Karina Møller som gör en show á la inuit
med maskdans och trumsång.
Tid och plats: lördag 8 november kl 1521 på Skeppsholmsgården, Slupskjulsvägen 12, Skeppsholmen, Stockholm
Fri entré, alla är välkomna och är det
någon som vill bidra till programmet med
tal, bilder, film, sång eller dans så är det
också välkommet.
Vi ger närmare information på vår
hemsida sverigegronland.com senare i
höst.
Grönländsk film och foto till Stockholm
Föreningen på webben
Greenland Eyes är en internationell
filmfestival som lyfter fram grönländsk
film. Under hösten turnerar den i Norden.
En förkortad version av Greenland Eyes
kommer till Stockholm den 9-13 november. Vi har tidigare skrivit om festivalen
och kan nu meddela själva programmet.
Det omfattar fyra långfilmer med inledande kortfilm. Alla filmer är textade på
engelska. Den som vill veta mer om filmerna kan gå in på greenlandeyes.com.
Söndag 9 november kl 17: SOS Iceberg
samt kortfilmen Tupilaq
Kl 20 Nummioq samt kortfilmen Why
we fight.
15
Onsdag 12 nov kl 20: The Prize of the
Pole samt kortfilmen Greenland Unrealized.
Torsdag 13 nov.
Kl 20: Village at the End of the World
samt kortfilmen The Shaman
Visningarna äger rum på biografen
Tellus, Vattenledningsvägen 46 i Midsommarkransen, Stockholm (T-bana
Fruängen). Biljettpris 65 kr. I kaféet intill
visas den grönländska fotoutställningen
IS/EYE/ØJE som vi också skrivit om tidigare i år.
Iluliaq
3/14
På vår hemsida sverigegronland.com
samt på Facebook (sök Föreningen Sverige-Grönland) kan du läsa vad som händer i föreningen.
Ibland hinner vi inte ut med programnyheter i Iluliaq utan då måste du aktivt
bevaka hemsidan.
Lokal föreningsaktivitet
Funderar du på att anordna ett grönlandsprogram på din hemort.
Styrelsen kan kanske hjälpa till. Ring
till Sylvia Hild tel 070-3039630.
Filmbibliotek
Föreningen har byggt ut sitt bibliotek av
grönländska filmer.
Medlemmar kan få låna enstaka dvd
mot portokostnad. Denna möjlighet gäller endast medlemmar som betalat årsavgiften. Kontakta [email protected]
se.