Radiotidningen 3, 2015

Reportage:
DANSBANDSVECKAN
– magiska möten i Malung
Sociala medier:
SÅ FÖRPACKAR DU DITT
INNEHÅLL SMARTAST
90 år av utveckling:
TEKNIKEN TAR OSS
NÄRMARE PUBLIKEN
Unikt samspel i orkestern:
”HARDING UTMANAR
MIG MAXIMALT”
4
tidningen
Nr 3 2o15
För oss som jobbar
på Sveriges Radio
måndagar
med mångfald
Kerstin Berggren:
”Möjligheten att
podda är underbar”
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
#3/2015 1
Avgörande ögonblick
1925-2015
2
#3/2015
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Det är ingen liten ”att-göra-lista”
Thomas Deutgen sitter med. Allt
från att boka artister, till smink
och hotellrum står på Thomas
lista inför Guldklavengalan.
Möt Sveriges Radios
dansbandskung Thomas
Deutgen, sid 8-11.
Ur innehållet:
Nya vägar till publiken
S
06 CILLAS SIDA: Vi är starkare tillsammans.
07 SÅ GJORDE VI: Jan Jarelius och Pälle Häger har byggt satellitbilarna.
07 ENKÄT: När har du haft särskild nytta av publiknätverket?
08 REPORTAGET: Inifrån Guldklavengalan.
Porträttet, sid 14.
Mycket svett och heta känslor på dansgolvet.
12 MÅNGFALD: Utmana dina fördomar.
13 DIGITAL RÅDGIVARE: Joakim Johansson ska funka som bollplank för redaktionerna.
14 PORTRÄTTET: Kulturreportern Kerstin Berggren har gjort radio i 45 år.
16 GRUPPDYNAMIK: Lyhördhet och ledar-
skap bakom symfoniorkesterns framgång.
17 LÅT PLATTFORMEN STYRA VINKELN: Simon Rosenqvist visar hur man gör.
Bildsvep från 90-årsfesten,
sid 22-23.
18 TEKNIKEN UNDER 90 ÅR: Sveriges Radio har alltid legat i framkant.
20 SPRÅK: En eller man? Vad är det som gäller?
21 NY BÄRBAR UTRUSTNING: En lyrisk Björn Lindberg har testat den nya tekniken.
22 BILDEXTRA: Vad gjorde du på 90-års
festen? Se sidan 22-23.
Guldägg för
Debattle!
Maria magdansar på
fritiden, sid 28.
24 KOLLEGOR EMELLAN: Annelie Lanner
bakar bröd och Åsa Stöckel läser deckare.
26 EN DAG PÅ JOBBET: Med Tomas
Gustafsson, kanalchef på P4 Halland.
28 EFTER JOBBET: Flugfiske i Råneälven med Nils Eklund, rikskorrespondent på Ekot.
tidningen
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
fyller 90. Ingen här som
missat det, va? Men samtidigt som ovärderliga radioskatter lyfts fram ur arkivet i
samband med firandet, pratas det framtid
i varje hörn av företaget. I den mediecirkus som
vår verklighet utgör är det bara att hänga med och
utveckla. Men vi ska också ta vara på det som är bra
nu. Allt för att komma närmare publiken. Det är också
vad flera artiklar handlar om. Som Joakim Johansson,
ny digital rådgivare säger: ”Om vi vill nå publiken
på de digitala plattformarna ska vi fortsätta göra bra
journalistik. Men sedan gäller det att förstå
vad som funkar i de olika kanalerna.” En
som är glad över de nya möjligheterna att
sprida innehållet är kulturreportern Kerstin Berggren, som har jobbat på Sveriges
Radio i 45 år. Möt henne i Porträttet.
Häng också med P4 på dansbandsveckan i Malung. Vår reporter
Anna-Lena Walmsley kände det
magiska suget och blev biten.
chefredaktör Ulrica
Bengtsdotter
skribenter Ulrica Bengtsdotter, Cilla Benkö, Åsa
Stöckel, Annelie Lanner,
Lotta Ederth, Sofia Nyblom, Mats Carlsson-Lénart, Anna-Lena Walmsley
veriges radio
Ulrica Bengtsdotter
chefredaktör
ulrica.bengtsdotter
@sverigesradio.se
Mattias Ahlm,
Micke Grönberg (omslagsfoto), Stina Gullander,
Alexander Donka, David
Carr
illustratör Christina
Andersson
layout Anna-Lena Walmsley
fotografer
Jan
Petersson
tryck Tryckservice AB
Radiotidningen är
Sveriges Radios interna
tidning som produceras
på Kommunikationsavdelningen. Mejla oss gärna!
ansvarig utgivare
[email protected]
#3/2015
3
Välkommen in!
SVENSKTOPPEN NÄSTA-VINNAREN: ”DET HÄR KÄNNS HELT SJUKT”
FOTO: MICKE GRÖNBERG
FOTO: MARTINA HOLMBERG
Kerstin Carlsson ny kanalchef
för P4 Gävleborg. Hon har en
lång bakgrund
på kanalen, de
senaste åren som
programchef.
– Jag känner mig
ödmjuk och glad
inför uppdraget!
Och också trygg
med tanke på den kunniga personal vi har i Gävleborg, säger Kerstin
Carlsson. ■
FOTO: MICKE GRÖNBERG
FOLK:
FOTO: BJÖRN DALIN
Peter Blid ny
chef för publikoch omvärldsanalys.
– Jag har stor
förståelse för
Sveriges Radios
utmaningar,
i synnerhet i det digitala landskapet, och tror att jag med min
breda erfarenhet av konsumentbeteenden kan bidra med insikter
som kan utveckla både utbud och
varumärke, säger Peter Blid, som
för närvarande är seniorkonsult på
undersökningsföretaget Novus.
Peter Blid tillträder i november. ■
FOTO: MATTIAS AHLM
#3/2015
✦ Myndigheten för radio och tv.
MRTV har på regeringens uppdrag
utrett och analyserat public servicebolagens påverkan på marknaden.
MRTV konstaterar att vi utifrån vårt
samhällsuppdrag inte påverkar marknaden oproportionerligt. Myndigheten
drar slutsatsen att ps-bolagen, utifrån
sina givna uppdrag, inte kan anses agera på ett sätt som uppenbart hindrar
konkurrerande aktörer från att etablera,
driva och utveckla sina medieverksamheter. Dessutom visar ett antal oberoende forskare i rapporten att ett starkt
public service i framtiden är viktigare
än någonsin och att Sveriges Radio snarare bidrar till en positiv utveckling av
mediemarknaden, än tvärtom, genom
att hjälpa till med att driva och skapa
ett digitalt beteende. ■
Har du någon kandidat till språkpriset? Då är det dags att nominera. Kanske har
du många gånger hört en medarbetare som leker med språket och är en mästare i
begriplighet, men missat att nominera. Eller kanske har du just upptäckt en ny SR-röst.
Oavsett vilket, tveka inte att skicka in ditt namnförslag med en kort motivering och
gärna med ljudfiler eller förslag på lyssningstillfällen.
​I snart 30 år har Sveriges Radios språkpris delats ut, och är uppdelat i tre kategorier.
Två går till någon i de båda kategorierna lokala och rikssända program. Sedan förra
året delas även priset ut i en ny kategori, nämligen till medarbetare i program på andra
språk än svenska. Förutom svenska sänder Sveriges Radio på finska, meänkieli, romani,
samiska, arabiska, engelska, kurdiska, persiska, ryska, somaliska och tyska. ■
Nominera senast 21 september till spra[email protected]
☛ Gå till: intranet.sr.se för mer information.
HR-team håller ställningarna.
Ingrid Wiboms ansvarsområden
och frågor kommer att fördelas
mellan Camilla Alfredsson som blir
t f personaldirektör samt Carolina
Wikström och Anette Mattson tills
ny personaldirektör är på plats. ■
4
Ny rapport stärker public service
Årets språkpriser 2015 går till...
Carolina Wikström, Camilla
Alfredsson och Anette Mattson.
P4 Blekinge punkterar myter
FOTO: MATTIAS AHLM
Caroline Lagergren ny nyhetschef för P3
Nyheter.
– Jag är jätteglad
och ser verkligen fram emot
att få leda P3:s
nyhetsarbete. Jag
vill att vi ska lyfta de unga rösterna som inte får plats hos andra
nyhetsredaktioner, säger Caroline
Lagergren. ■
Den lycklige vinnaren Michael Fannon med producenten
Elin Roumeliotou från P4 Uppland.
✦ Kommer tid, kommer råd. Så
heter vinnarlåten i årets upplaga
av Svensktoppen nästa.
– Det här känns helt sjukt, den här
bubblan som vi har varit i fram
till i dag bara sprack, det känns
så skönt, säger vinnaren Michael
Fannon från Norrtälje, som var P4
Upplands bidrag i tävlingen.
Bonusmöjlighet om medverkan i
Melodifestivalen 2016 gick i år till
Smajling Swedes som tävlade för
P4 Stockholm med låten ”Goosebumps”. ■
✦ Får pris för temavecka om självmord. Priset delas ut av
Suicide Zero, en ideell organisation som arbetar för att radikalt
minska självmorden i Sverige. Motivering: ”P4 Blekinge har på
ett djupgående, ansvarsfullt och sakligt sätt belyst problematiken
kring självmord ur en mängd vinklar. Den gedigna rapporteringen
förklarar, punkterar myter, minskar stigmat kring psykisk ohälsa och
åskådliggör på ett respektfullt sätt hur självmord drabbar. Sammantaget är P4 Blekinges rapportering mångfacetterad, väcker till
eftertanke och något alla bör lyssna på för att sätta sig in i ett av
Sveriges största samhällsproblem.” ■
☛ Gå till: sverigesradio.se för att lyssna på P4 Blekinges temavecka om
självmord.
?
CHANS TILL PRIX EUROPA
Utvalda ögonblick. 90-års
sajten där publiken kunde lyssna
och rösta på 475
utvalda ögonblick ur Sveriges
Radios historia
har nominerats
till Prix Europa. Av 664 bidrag
gick bara 22 vidare, däribland vår
utvaldaogonblick.se i online-kategorin. Vinnarna avslöjas den 23
oktober. Prix Europa pågår mellan den 17-24 oktober i Berlin. ■
22
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
FOTO: PABLO DALENCE
Hallå där !
Hurra för Naturmorgon! I
september fyller programmet 25
år. Det firas med ett direktsänt
naturfyrverkeri! Naturmorgon
startade 1990 och har sänts i P1
varje lördagsmorgon sedan dess.
Mer än 1300 program har det
blivit. I samband med sändningen
släpps en jubileumsbok: ”Kråkguld
– Röster från Naturmorgon”. ■
”Jag blev
bara 80 procent
av mig själv.”
Döm om Tomas Rambergs förvåning när han gjorde politik-quizen
”Vilken politsk reporter är du mest lik” i Almedalen och fick svaret
att han bara är 80 procent Tomas Ramberg!
”Sjukt kul utmaning”,
säger Peter Lindberg.
Det sa klick!
FOTO: MICKE GRÖNBERG
Radiodagen den
17 september:
■ Five ways to reach young audiences – Tim Zunckel (Programchef 5FM, SABC, Sydafrika).
■ How failure can be the key to
success – Sharon Green (Radio Results International, Storbritannien).
■ The psychology of social media
– Sue Llewellyn (Social Media
Strategist, Storbritannien).
■ How we have to be much more
than a radio station to stay relevant
to our young target audience –
George Ergatoudis (musikchef, BBC).
☛ Gå till: intranet.sr.se för att läsa
För Sverige i tiden.
Ett avgörande ögonblick för alla
inblandade får man förmoda.
90-års firandets projektledare
Bengt Arwén och Sveriges Radios
ordförande John Brattmyhr hälsar
kungafamiljen välkommen till jubileumskonserten i Berwaldhallen. ■
hela programmet för Radiodagen.
FOTO: MATTIAS AHLM
Nya kalas-ögonblick för de minsta lyssnarna
Radioapan i sin nya kostym.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
FOTO: MATTIAS AHLM
ute i
25 årnaturen
PETER LINDBERG, NY LÄNSREPORTER I SÖDERTÄLJE
✦ Radioapan har bråda tider.
Inte minst i och med 90-årsfirandet.
Det handlar ju mycket om att blicka
framåt och vad är väl då bättre än
att ge barnen avgörande radioögonblick? I höst lanseras därför en ny
kalas-app med ett digert innehåll för
de yngsta. Kanske är den redan ute
när du läser detta. Som så många
andra passade Radioapan på att
ta semester i juli och fick då också
en uppfräschning inför höstens alla
engagemang. Sömmerskor från Effektstudion (som på Sveriges Radios
beställning har sytt Radioapan) tog
hand om en mängd blessyrer. Nu är
han så gott som ny igen! ■
Peter Lindberg lämnar Radio
Romano för att bli länsreporter
i Södertälje – hur känner du
såhär precis i starten?
– Jag känner mig nervös och
spänd, men ser det som en
sjukt kul utmaning att kastas in
i ett område som jag inte vet
något om. Jag bor i Hässelby,
men de vågade chansa på att
jag ska komma in i Södertälje
snabbt.
Vad är tanken med länsreportrarna?
– Att täcka Stockholmsområdet bättre, särskilt där det
är tättbefolkat. Södertälje är
den kommun i Sverige som tar
emot flest asylsökande. Vi ska
komma närmare folk och det
som händer. Jag ska rapportera för både P4 Stockholm och
P5 STHLM. Om politik, kultur,
sport, skola, olika projekt, allt.
Hur har du förberett dig?
– Med semester! Och jag har
börjat bygga upp ett kontaktnät med pressansvariga
och Södertäljeprofiler. Sedan
startade jag en egen Facebookprofil och addade mig
i alla möjliga lokala grupper
och presenterar mig som ”din
nya röst i Södertälje”. Jag
bombades med meddelanden.
Det gäller förstås att värdera
hur intressant det är. Men finns
redan två-tre grejer som jag
ska göra. ■
text :
Ulrica Bengtsdotter
#3/2015
5
Cillas sida
Vi är starkare
tillsammans
HOPPFULLT
✦ Vi är bra idag men vi kommer att bli ännu bättre på att
hantera sociala medier framöver. Jag har läst utkastet till
den nya versionen av sociala
medier-handboken som ni
snart kommer att få. En bok
att både ha som uppslagsverk för att hitta råd och
tips men också en bok att
läsa från pärm till pärm. Den
som gör det blir garanterat
klokare!
HÖRVÄRT
JAG HOPPAS DÄRFÖR att ni nu när ni
är tillbaka på kanaler, redaktioner och avdelningar verkligen diskuterar vad detta egentligen
innebär för oss som företag men också för er i
er vardag. Hur ska kanalerna utvecklas, vilka
program ska vara kvar och hur ska de skruvas på?
Vilka nya satsningar måsta vi göra i FM, digitalt
och socialt? Vad krävs av alla oss som inte jobbar
i programverksamheten för att vi tillsammans
ska kunna föra detta så framgångrika företag
in i framtiden? Att vi utvecklar vår teknik, våra
arbetsmetoder, vårt sätt att rekrytera, hur vi hanterar licensmedlen och hur vi når ut till publiken
och samspelar med dem är minst lika viktigt. Här
har ni alla en avgörande roll att spela. Jag och
övriga i direktionen kan bara göra vårt yttersta
för att vi som företag ska få så bra förutsättningar
som möjligt och att ni som medarbetare ska få så
rimliga förutsättningar som möjligt – det är ni
som i vardagen måste göra jobbet.
FÖR MIG ÄR samarbete extremt viktigt. Vi
är trots allt ett relativt litet radiobolag med ett
stort och viktigt public service-uppdrag. Vi har
en stark ställning och spelar en avgörande roll i
det demokratiska samtalet. Vi har också en given
påse pengar som både ska räcka till att utveckla
det analoga utbudet och till att ta oss framgångsrikt in i den digitala och sociala världen.
Ska vi lyckas med det så måste vi ha respekt för
varandra och inse att tillsammans är vi starkare.
Sveriges Radio ska ha en öppen atmosfär, vi ska
vara nyskapande och vi ska ha vårt oberoende
och vår trovärdighet i centrum. Ska vi lyckas med
allt detta så gör vi det bäst tillsammans.
1+1 kan väldigt ofta bli 3!
/ Cilla Benkö
här når ni mig :
[email protected]
sverigesradio.se
gen Matilda Eriksson
Ohlsson och HR-strate
Programledaren Kim
delfiakyrkan.
ierer på seminariet i Fila
var utmärkta konferenc
6
#3/2015
FOTO: ALEXANDER DONKA
BERG
FOTO: MICKE GRÖN
✦ P1- morgon, Studio Ett,
Morgonpasset och P4 Extra.
Det är en spännande tid
nu både internationellt och
nationellt. Våra stora
aktualitetsprogram är på
tårna utifrån sina olika uppdrag och sätter in de större
skeendena i ett sammanhang.
✦ ”Sverige – så funkar det”
och ”P3 Om”är två poddar
som förklarar och guidar oss
framåt med glimten i ögat
vilket hörs!
NÄR NI LÄSER detta har vi haft vår jubileumshelg. Eftersom runt 1900 personer kom så
har de flesta av er nu full koll på att vår konkurrens numera inte så mycket handlar om några
få inhemska aktörer som slåss om den svenska
mediepubliken utan om att vi konkurrerar om
folks tid med stora, internationella, digitala och
penningstarka aktörer. En helt annan utmaning
väntar oss framöver än vad vi hittills varit vana
vid.
Välkommen hit! Direktionen tog emot alla gäster i
Radiohusparken.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Så gjorde vi
Röster inifrån:
Satellitbilen – bit för bit
Jan Jarelius och
Pälle Häger är
männen bakom
satellitbilarna.
SATELLITBILAR. Sveriges Radio
kan stoltsera med 31 sprillans
nya satellitbilar, framtagna ihop
med Rymdbolaget. De står för
satellitgrejerna och tjänsten, men
all teknik och alla fiffiga speciallösningar, varenda skruv och mutter
är inmonterad i bilarna av teknikerna Jan Jarelius och Pälle Häger.
Duon beskriver sig själva som två
problemlösande innovatörer.
”Utmaningen ligger i att hitta en
universell lösning. Med så liten ombyggnad som möjligt ska utrust-
ningen passa olika typer av bilar.
Det är ju leasingbilar, så vi får inte
borra i dem till exempel. Vi utgick
från en kombimodell och började
med att mäta ut insatsen som alla
delar ska fästas i. Allt bygger på
moduler, först en botteninsats
som vi förankrar i bilen, sedan ett
rackskåp med all elektronik och
så ska det in batterier och laddare
och det ena med det andra. Sedan
pusslar man ihop allt. Vi bygger
en testenhet och prövar i bilen om
det funkar. Sedan beställer vi delar
– skruvar, muttrar, insatser, rackskåp, laddare – allt! Vi har byggt
tio bilar i taget. Vi är som ett
gammalt gift par, vi behöver inte
prata så mycket, det bara flyter
på. Efterhand utvecklar vi bilarna
lite, så nästa tio bilar vi bygger
är lite förfinade, men grunden är
densamma. Och den hade vi ju
redan eftersom vi har byggt 53
HF-bilar. Principen är densamma.
Vi ändrade egentligen bara det
som sitter på taket. Där gjorde vi
först en prototyp av träribbor. Vi
hade ingen parabol, men vi fick
måtten och gjorde bottenplattan
av papp. Satellitbilarna är egentligen både HF-och satellitbilar.
För det är fortfarande HF-teknik
mellan reportern och bilen. Det
pratas ju om avveckling av HF, men
det är HF i högmast man menar. Vi
går ifrån högmasterna till förmån
för satelliten. Vi har fått många
positiva kommentarer om satellitbilarna, även om det har varit en
del barnsjukdomar. De är lätta att
använda och man kan sända ifrån
platser som inte varit tillgängliga
förut. Det enda man behöver är fri
sikt mot söder.” ■
berättat för: Anna-Lena
foto : Mattias Ahlm
ALLT PÅ ETT STÄLLE
Anna Nyhlén är ny på Sveriges Radio
och ska jobba med internkommunikation och chefsstöd. Hon kallar
sig själv ”strukturfascist”. Hennes
hemlighet är OneNote, som ingår
i Officepaketet och alltså finns på
allas datorer. Här är hennes tips.
✦ OneNote fungerar som en
anteckningsbok i datorn. Den
är uppbyggd av flikar och sidor.
Jag strukturerar allt mitt jobb i
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
OneNote. Här har jag mina ”attgöra-listor”, anteckningar från olika
möten, mejl, länkar – allt på ett
ställe. Istället för att ha skrivbordet
fullt av lösa lappar.
✦ En fiffig grej är att man kan
skapa gemensamma anteckningsböcker som hela arbetsgruppen
eller projektgruppen kan dela. Istället för att ha dokument på olika
servrar, så samlar man allt här.
✦ Som chef kan man bygga upp
ett system för sin arbetsgrupp, där
man kan samla allt som gäller till
exempel medarbetarna på ett ställe:
planering och uppföljning, mejl,
Walmsley
FOTO: ANNA-LENA WALMSLEY
Ordning och reda
Är du less på lösa post-it-lappar
på skrivbordet? Har du också
svårt att hitta ibland de osorterade
mejlen i inkorgen? Lösningen
finns närmare än du tror.
När har du haft särskild
nytta av publiknätverket?
Välsorterad.
anteckningar från medarbetarsamtal med mera. Det du sparar i
OneNote sparas lokalt på din dator,
om du inte väljer att dela det.
✦ I Outlook finns en OneNoteikon som man kan klicka på när
man vill spara ett mejl. Då kopieras
mejlet in i den anteckningsbok
man väljer, med alla bifogade filer.
Det är väldigt enkelt. ■
Jenny Johnsson-Roos,
P4 Kristianstad:
– När vi vill ha snabba publikkommentarer om aktuella ämnen. Eller när vi snabbt behöver
få tag på ett förälskat par som
kan kyssas under ett körsbärsträd i direktsändning till exempel. Det har också varit oerhört
värdefullt inför teman som adhd,
förlossningsskador eller elitsatsningar i idrottsföreningar.
Nick Näslund, P4 Kalmar:
– Jag efterlyste livserfarenheter
i vår databas. Vi fick tips om
mängder med spännande
öden och av dem byggde vi
en intervju-serie i radion. I
nätverket finns människor som
arbetat med att förlösa barn på
söderhavsöar och unga killar
som kommit ut som homosexuella i en mycket konservativ
miljö.
Caroline Aronsson,
P4 Sjuhärad:
– Temaveckor är en vinstlott,
då har vi fått jättestor hjälp av
publiknätverket. Då går vi ut
extra hårt både i mejl, sociala
medier och i radion om att det
är just lyssnarens historia som
är viktig. Vi har fått kontakt med
personer som annars är svåra att
få tag på som vill prata om till
exempel ofrivillig barnlöshet eller
självmord. Men också mat och
konsumentfrågor engagerar.
#3/2015
7
Samspelet mellan två männsikor är kanske det som lockar
50 000 personer till Dansbandsveckan i Malung.
8
#3/2015
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Guldklavengalan
Dans,svett
& kroppslig glädje
När P4 bjuder dansbandsbranschen på galakväll är det
Thomas Deutgen som håller i taktpinnen. Guldklavengalan
inleder en veckas dansfest som lockar 50 000 personer till
Dalarna. Vi var där.
text :
Anna-Lena Walmsley
foto :
Stina Gullander
L
UFTEN ÄR SPRÄNGFYLLD med
endorfiner. Det ligger som ett lyckorus
över lokalen och det liksom osar om
kropparna där de taktfast snurrar runt,
runt på dansbanan. 30-års jubilerande Dansbandsveckan i Malung har precis inletts med
den stora branschfesten Guldklavengalan. Och
alla var där. Hasse ”Kvinnaböske” Andersson,
Streaplers och Flamingokvintetten för att nämna
några. Och Thomas Deutgen inte minst – galavärd, programledare och spindeln i nätet.
– Det är en enormt komplex kväll. På två timmar är det 17 musikaliska akter, säger Thomas
Deutgen och ser samlad ut där vi står i kulisserna.
Galan delar ut priser i nio kategorier och
påminner därmed om en annan gyllene gala.
Men medan P3 Guld är ett stort och välsmort
maskineri med många SR-människor inblandade,
sköter Thomas Deutgen Guldklavengalan mer
eller mindre på egen hand.
HAN FIXAR HOTELL, bokar artister och
prisutdelare, roddar med sminkschemat, planerar
soundcheck och skriver körschema. Allt med
samma återhållsamma energi och stränga blick.
Därtill programleder och producerar han galan
som direktsänds i P4.
– Jag är väldigt bra på logistik – scheman,
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
klockor, tider. Och jag är en jäkel på att räkna
baklänges! Om någonting går åt skogen är det
mitt fel. Jag kan inte skylla på någon annan.
MAN SKULLE KUNNA kalla honom
kontrollfreak där han går omkring med sin
jättelånga ”att-göra-lista” och bockar av rad
för rad, ju närmare galastart vi kommer. På
hotellet jonglerar han med sista-minutenavbokningar och ombokningar. Någon blir sur
och hoppar av, en annan vill ta med mamma
till Malung. En extrasäng placeras i personalrummet. Folk tränger ihop sig. Samsas.
Frukostmatsalen fylls på med den ena stora
dansbandsstjärnan efter den andra. Det här är
hårt arbetande musiker. Totalt ocreddiga. Just
därför behöver de en gala.
– Jag såg möjligheten att göra något för en
genre som var lite stukad, med dåligt självförtroende. Så jag pratade med turistchefen om idén
och på den vägen är det, säger Mats Ingels på P4
Dalarna som var med och startade galan för 16
år sedan.
Thomas Lundin är inne på samma spår. Han
är Thomas Deutgens finlandssvenske side-kick
under galasändningen i P4.
– Det här är riktiga arbetshästar. De uppträder
fyra timmar varje kväll, varje helg, året om. De
#3/2015
9
1.
2.
5.
3.
1. Koncentrerat planeringsmöte med teknikerna. 2. Ingen buss, inget dansband. 3. Husbilarna radar upp sig i villaträdgårdarna i Malung.
4. Väldigt bra på logistik och en jäkel på att
räkna baklänges – två goda sidor av Thomas
Deutgen. 5. Mysfarbrorn Hasse Andersson var
galans hjälte. Vann årets låt. Lyfte taket.
4.
åker långt, tillbringar många timmar i turnébussen, bär sina instrument och roddar på scenen. De hinner aldrig träffas för de jobbar alltid.
De hinner aldrig gå på fest – den här galan är
deras kväll!
GALAN KICKAR IGÅNG hela Dansbandsveckan då 50 000 dansglada besökare från
när och fjärran intar Malung. Dansskorna är
nedpackade. Flera par för olika typer av danser
får jag lära mig av ett trevligt husbilspar som
åkt 70 mil för att dansa en vecka. Husbilen
står prydligt uppställd i en villaträdgård nära
Orrskogens Folkets Park. Där bor de varje år och
träffar likasinnade. Vilka skor man har beror på
vilken dansbana man väljer. Foxtrot, bugg, gnuss
eller gammeldans kräver olika glid och därför
olika skor. I Malung används även dansbanepellets – efter lokalt hemligt recept – som strös ut på
dansbanan för bästa glid. 82 dansband uppträder
under veckan. Vilken av de sex dansbanorna de
uppträder på beror på dansmusiken de spelar –
mogen, modern eller gammal.
10
#3/2015
– På bana ett och två är det mogendans, du
måste gå dit och känna suget. Det är magiskt,
säger husbilskillen med något lyckligt i blicken.
Just den där lyckokänslan är påtaglig när jag
några timmar senare sitter på Guldklavengalan
med galahår och röda läppar, i spänd förväntan
över vad kvällen har att erbjuda.
OCH VISST ÄR det gala! Långa klänningar,
korta klänningar, kort-korta klänningar – alla
modeller och färger är representerade. Detsamma
gäller kavajerna. Jag har nog aldrig sett så många
olika kavajlängder samsas på samma fest. Midjekorta, dubbelknäppta, lårlånga. För att inte tala
om alla matchande kavajer.
Galan startar prick halv åtta. Thomas Deutgen
har bytt om och står nu på scenen inför hela den
samlade dansbandsbranschen. Ett trevligt och förväntansfullt sorl fyller dansbana två, som för kvällen
tjänstgör som festlokal med 600 sittande middagsgäster. Mest branschfolk och några publikbiljetter.
Jag får Birgitta till bordet. En pensionärskvinna från Göteborg med intensiv blick och
långt hår som åker upp och ner i en knut under
kvällen. Hon doftar sommarregn, fångad i en
plötslig skur på vägen in. I över 20 år har hon åkt
hit med väninnorna på husmorssemester.
– Vill du veta vad som lockar hit så många
människor? Hemligheten är att vi lever upp
kroppsligt. Vi närmar oss varandra, vi vågar
bjuda upp, här är vi alla lika, säger Birgitta.
Hon släpper mig inte med blicken. Förklarar
att det handlar om hur man håller i varandra.
Det ska vara ett rekordeligt tag om ryggen.
– Jag är en fru, en tant, en flicka men jag vill
dansa med någon som rör sig bra. Han kan vara
ung eller gammal. Men han får gärna vara snygg,
säger hon och släpper ut håret.
BJÖRNKÖTT, OXFILÉ OCH vitchokladmousse serveras i ett flygande fläng. Vinet köper
man själv i baren. Det är de lokala idrottsklubbarna som står för serveringen – ridklubben,
damfotbollslaget, innebandyklubben. Hela
Dansbandsveckan bygger nämligen på det lokala
föreningslivet. Min favoritservitris är sjukt snabb
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Branschen hyllar Hasse Carlsson i Flamingokvintetten
(längst till vänster). Orkestern firar 55-årsjubileum
och fick ta emot Juryns Specialpris på Guldklavengalan. På scenen Anders Larsson (Streaplers), Jenny
Salén, Henrik Göransson, (Streaplers), Anna Sköld
(Wizex), Maria Persson (Blender) och Elisa Lindström
(Elisas).
och extremt fokuserad. Troligtvis forward. Energin
är det verkligen inget fel på. På scenen uppträder the Boppers, Nanne Grönvall och Kristin
Amparo. Att blanda musikgenrer på galan är
något Thomas Deutgen har tillfört för att locka
fler lyssnare än de redan dansbandsbitna. Inte för
att dansbandspubliken är liten, en halv miljon
lyssnar på hans program P4 Dans varje vecka.
– Med tanke på hur stor musikgenren är, framförallt i P4, tycker jag att det är konstigt att man
inte spelar dansband i det ordinarie musikflödet,
säger Thomas.
DET EGNA DANSINTRESSET startade
på Dorias dansskola i Boden under gymnasietiden.
– Efter första lektionen tyckte jag att det var så
jäkla trist, men sen knäckte jag koden. Då vände
det, berättar Thomas.
Han åkte på danstävlingar varje helg, packade
dansskorna och extrakläder och reste land och
rike runt. Och dansade så svetten lackade.
– Det är samspelet med en annan människa som är
grejen. Det är ju ovanligt att man är så nära varandra.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Efter galan är dansen i full gång på de sex
dansbanorna. En Gällivare-tjej dryper av svett intill mig. Hon har åkt 113 mil för att komma hit,
hyr ett rum hos en familj för 500 spänn natten.
– Man får bekräftelse av att dansa tillsammans
med någon. Man får hålla om någon utan att det
är sexuellt.
Flera jag pratar med är inne på samma spår.
Det handlar om närhet, äkta kroppslig glädje.
Inte om att ragga. Även om kondomförsäljningen
under Dansbandsveckan säger något annat...
THOMAS DEUTGEN PUSTAR ut med
en öl efter galan. Han kan känna sig nöjd.
– Men man ska inte yvas ihjäl sig. Jag är ju
från Norrbotten, säger han blygsamt.
Att galan har stor betydelse för branschen är
han dock övertygad om.
–Enormt stor! Utan att för den skull prata i
egen sak. Det är deras enda kväll där de får vara
stjärnor, inte något som katten har släpat in. Här
är det röda mattan och party!
Men särskilt glamoröst är det inte att vara galavärd.
– För några år sedan var min loge proppskåpet
under dansbana ett. Nu har jag avancerat till
mattskåpet, säger Thomas innan han ger sig ut i
natten.
Och även jag fick dansa till slut. Jag har virvlat
runt (nåja) på dansbana tre och upplevt glädjen,
känt den fysiska värmen av kroppar som inte håller tillbaka. Och jag har känt det magiska suget
på bana ett. Jag är biten. ■
Guldklavengalan i P4
Galan är ett samarbete mellan Sveriges
Radio, danstidningen Får jag lov och
Dansbandsveckan i Malung.
Thomas Deutgen har jobbat på Sveriges
Radio i 20 år. Han är numera sin egen
och gör Guldklavengalan på uppdrag av
produktionsbolaget Massamedia.
Dansbandsveckan firar 30 år 2015 och
Guldklaven delas ut för sextonde gången.
82 dansband uppträder under veckan
och 50 000 danssugna besöker Malung.
#3/2015
11
Mångfald
”Vi vill vidga perspektiven”
UTMANA DINA FÖRDOMAR
UNDER FYRA LUNCHER
Under hösten erbjuds alla medarbetare fyra lunchföreläsningar på temat
mångfald. Lunchmacka ingår. Seminarierna webbsänds direkt inför publik från
Studio 4 i Stockholm mellan klockan
12-12.45. De kommer även att finnas för
efterhandstittning på intranätet.
7/9 Rättviseförmedlingens ordförande
Seher Yilmaz: Så speglar du Sverige som
det ser ut.
Varför är det viktigt? Vilka blir konsekvenserna för den aktör som inte är medveten om vikten av rättvis representation?
Dessutom handfasta tips på vad ni själva
kan börja göra direkt och konkret för att få
till mer jämställdhet och mångfald i olika
sammanhang.
Ett framgångsrikt mångfaldsarbete är en viktig grund för Sveriges Radios
trovärdighet. Vi ska spegla Sverige som det ser ut. Olika människor ska
finnas med, både framför och bakom mikrofonerna.
text :
Anna-Lena Walmsley foto : Micke Grönberg
I DEN NYA mångfaldspolicyn finns riktlinjer
för rekryteringen, utbudet och likabehandlingsarbetet.
– Vikten av att olikheter syns är relevant,
men det finns så mycket mer hos människor, så
mycket mångfald som vi vid ett första möte inte
kan se. Det kan handla om andra erfarenheter,
bakgrunder eller perspektiv, säger Matilda Eriksson,
HR-strateg på Personalenheten.
”Mångfald på Sveriges Radio innebär att
Sverige i all sin variation avspeglar sig i våra program och bland våra medarbetare.” Så definieras
mångfald i det SRPU-projekt som genomfördes
förra året. Uppdraget var att ta fram förslag som
ökar mångfalden på Sveriges Radio och har bland
annat resulterat i en ny mångfaldspolicy.
– Den ska fungera som ett hjälpmedel och ett
övergripande ramverk i frågorna kring mångfald.
Men det är först när vi börjar diskutera och tänka
kring de här frågorna som det verkligen börjar
hända något, säger Matilda Eriksson.
För att öka medarbetarnas medvetenhet om
mångfald så att policyn inte bara ska bli en hyll-
12
#3/2015
värmare erbjuds i höst fyra webbsända lunchseminarier på olika teman (se högerspalten).
– Vi vill försöka vidga perspektiven hos oss
anställda, ge lite mer. Framförallt handlar det om
att väcka en egen tanke där mina egna fördomar
och mina egna normer ruskas om.
Sammansättningen av medarbetare på Sveriges
Radio ska spegla befolkningen i övrigt. Men
där har vi en bit kvar även om vi är duktiga och
medvetna, konstaterar Matilda Eriksson.
– Vi jobbar just nu för att få till en så bra och
tydlig rekryteringsprocess som möjligt, där mångfaldsaspekten ska finnas med i varje steg.
För att hitta rätt personer måste man också
utforma jobbannonserna på ett sätt som lockar
folk att söka sig hit. Och annonsera på nya ställen.
– Vi har jobbat väldigt traditionellt med rekrytering på Sveriges Radio, vi måste bli bättre på
att använda sociala medier och andra plattformar. Och vi är på god väg, vi finns sedan en tid
tillbaka mer aktivt på Twitter, LinkedIn och även
på Sveriges Radios Facebook-sida. ■
14/9 Ellen Landberg, jämställdhetsexpert
och ledarskapsutvecklare: Om åldersmyter,
normer, moralpanik och värderingar.
En föreläsning om hur ålder ständigt är
närvarande i vårt samhälle. Tips kring hur
vi både ur ett personligt och professionellt
perspektiv kan reflektera över egna förhållningssätt och värderingar.
21/9 Barakat B. Ghebrehawariat, demokratiagent: BORTOM VI(T) & DOM – Att
prata om att prata om det.
Vad menas med vithetsnormen? Vad “får“
man säga? Varför säger vi ”invandrare” om
människor som är födda här? Föreläsningen
kan bäst beskrivas som en crashcourse
i normkritisk kommunikation. Det är en
språkguide och semantisk inventering av
den begreppsflora som idag omger den
offentliga debatten om rasism, mångfald
och diskriminering.
28/9 Christine Bylund, scenkonstnär,
skribent och föreläsare: Funktionsmaktsordningen – hur, var och varför?
I sin föreläsning undersöker Christine
Bylund funktionsmaktsordningen och
normer som utgår från den. Vem är
funktionsfullkomlig eller funktionsnedsatt?
Vem bestämmer det? Och är personer som
använder rullstol gulligare än andra?
Mångfaldspolicyn finns på intranätet, sök på
”Mångfaldspolicy på Sveriges Radio”. Missar
man lunchseminarierna kan man även se
dem i efterhand på intranätet.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Utveckling
Vill din redaktion ha hjälp?
Joakim Johansson hjälper till med
analyser och förståelse för hur er
publik fungerar på de digitala och
sociala plattformarna. Hans tjänster
kan bokas via Ulf Reneland, digital
beställare i utbudsgruppen.
Digital rådgivare – till er tjänst
Joakim Johansson är digital utbudsutvecklare, en ny roll i utbudsgruppen.
Tanken är att han ska fungera som
bollplank och rådgivare för de redaktioner som vill utveckla sitt innehåll i
digitala och sociala kanaler.
text:
Anna-Lena Walmsley
foto:
Mattias Ahlm
SVERIGES RADIOS UTBUDSGRUPP har
fått förstärkning med ny digital kompetens för
att säkerställa att alla de tre benen: FM, digitala
plattformar och social medier, är med i programbeställningarna. Joakim Johansson ser sig själv
som en slags intern konsult och analytiker, som
redaktionerna ska kunna ringa och få stöd av i
sitt löpande arbete med innehållet.
– Om vi vill nå ut till publiken på de digitala
plattformarna ska vi fortsätta att göra bra journalistik. Men sedan gäller det att förstå vad som
funkar i de olika kanalerna, och hur publiken där
beter sig.
Själva innehållet, kvaliteten på Sveriges Radios
journalistik, är med andra ord inte det som
är Joakims fokus. Hans uppgift är att sprida
kunskap om vad som bör skruvas på ifråga om
”format” och ”förpackning”.
– Jag brukar säga till mamma att jag är digital konsult: jag kommer in med nya ögon och talar om hur
man skulle kunna göra för att få större genomslag.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Joakim Johansson har 15 års erfarenhet av digital journalistik. Mycket har hänt på den tiden.
Papperstidningar har blivit webbtidningar och
mediehus publicerar sig på flera plattformar –
tidning, tv, bloggar och sociala medier. Men det
är bara de senaste åren man på ett systematiserat
sätt har studerat användandet av digitala och
sociala medier.
Och det är här Joakim kommer in. Som digital
utbudsutvecklare är hans uppgift att bistå
Sveriges Radios redaktioner på bästa sätt, i hur
man ska göra journalistik på alla plattformar.
– Det behöver inte vara så komplicerat. Man
ska bara fortsätta göra kvalitetsjournalistik. Det
jag kan hjälpa till med är att göra en analys över
de kanaler som finns: FM, webben, Facebookkonton. Hur ser besöksstatistiken ut? När är folk
på de olika plattformarna? Vad gör de? Vad vill
de ha? Vill de ha dialog? Vill de lyssna? Vill de
dela?
Joakim gör analysen och hjälper sedan redaktionen att göra en publiceringsplan för alla de
plattformar som de förfogar över.
En vanlig inställning till sociala och digitala
medier som Joakim har mött är attityden ”Jag
kan inte, det kommer bara ta tid.”
– Men vi ska inte göra något annat, vi ska
fortsätta göra det vi gör, bra journalistik, men vi
vill göra det ihop med publiken. Det är bara en
förlängning av det vi gjort.
Det handlar egentligen om att ta tillvara på
materialet på ett bättre sätt och ge det till publiken där de vill ha det och så som de föredrar att
konsumera det.
Joakim har nyligen arbetat med Kulturredaktionen. Efter en analys av kanalerna kom han
fram till att de förfogar över så många som över
hundra publiceringsytor under en vecka, lite beroende på hur man ser det; flera program i FM,
efterhandslyssning, kulturnyheter på webben och
olika sociala medier-konton, både i programmens eller medarbetarnas egna namn. Där blir
utmaningen att inte se något som färdigt bara för
att det sänts i FM.
– Rita upp alla publiceringsytor på väggen och
fundera över vad vi ska göra. Det är då det blir
intressant. FM har en bred målgrupp, där en viss
typ av innehåll passar, medan vi kan skicka ett
speciellt ljudklipp till en mer riktad publik. Man
optimerar innehållet. Inget går till spillo.
Joakim lär ut förståelsen för vad som funkar
var. Men det viktigaste är att göra bra grejer.
– Man ska inte kompromissa mer än nödvändigt. Du måste tro på en journalistisk idé och
du måste förstå analyserna och förstå förutsättningarna. Min erfarenhet är att folk slutar tänka
journalistiskt när det gäller sociala plattformar.
Men det är samma tänk. ■
#3/2015
13
Porträtt
kerstin berggren
Poddar för kultu
Sveriges Radio firar 90 år och Kerstin Berggren har varit med halva tiden. För 45 år sedan började
hon som journalist på Sveriges Radio i Västerbotten. Med Umeå som bas reser hon runt i världen
och får superstjärnor att berätta om konsten och livet.
text :
Ulrica Bengtsdotter foto : Micke Grönberg
K
ERSTIN RINGER och
ber med andan i halsen
om ursäkt för att hon är
sen: ”Det är verkligen inte
min stil”. Hon har haft
en workshop om sociala
medier, om hur hennes
Facebooksida ska lyfta, och
tiden rann iväg. Några minuter senare kommer
hon småspringande i korridoren, svartklädd,
med mörkröd page och röda converse. Glad och
entusiastisk som de gånger vi pratat i telefon.
Hon är lokalreportern som blev kulturreporter
med världen som arbetsfält. I sin hyllade podd
”Spotlight” intervjuar hon svårfångade superstjärnor om konstnärliga processer.
– Möjligheten att podda och sprida materialet i
sociala medier är underbart! Och den nya tekniken
är fantastisk. Här har jag mina program, säger
Kerstin och pekar på handväskan.
Det snurrar snabbt när Kerstin är i närheten.
Hon pratar fort, associerar livligt och är full av
anekdoter. De spänner från Hollywood till en
historia om hur Gunnar Sträng skällde ut Kerstin
när hon var ung tv-reporter.
Innan vi ens hunnit sätta oss har hon hunnit
ge en resumé av hela sin yrkesbana, vilka resor
och program hon gjort den senaste tiden.
Geografiskt är Kerstin nästan lika svårfångad
som de stjärnor hon själv intervjuar. Men vi har
tur. Hon har en lucka innan hon och maken tar
flyget hem till Umeå. Dygnets timmar räcker
inte till för allt Kerstin vill göra och alla hon vill
intervjua. Några exklusiva intervjuer på hennes
trackrecord är med John Malkovich, Kevin
Spacey, Ingmar Bergman och Peter Stormare.
Operasångaren Peter Mattei har hon träffat till
och från i 22 år.
14
#3/2015
Vad är det som lockar med att intervjua världsstjärnor som redan är intervjuade så mycket?
– Utmaningen är att de inte ”pliktsvarar”
utan jag vill skapa kontakt så att jag får dem att
berätta. De förstår att jag inte vill träffa dem bara
för att de är kända, utan för att prata om det de
är intresserade av, konsten, skapandet. Därför behöver jag aldrig ha presschefer med på intervjuerna heller. Jag skriver till agenterna och berättar
vad jag vill göra. Ibland tar det flera år innan jag
får igenom en intervju. Charles Aznavour tog till
exempel tre år. Malkovich visste jag inte förrän i
sista minuten att jag skulle få med.
På ena fingret glimmar en krans av guld. Det
är doktorsringen hon fick när hon utsågs till
hedersdoktor vid Umeå Universitet.
”Kerstin Berggren skildrar pågående konstnärliga
processer genom att följa en person under mycket
lång tid och har på det sättet speglat händelser och
tillstånd i Norrland för en nationell publik…”, står
det bland annat i motiveringen.
Att hon blev kulturjournalist var ingen självklarhet.
– Jag hade aldrig varit på opera, mer än med
skolan på ”Lille Petters resa till månen”… och
det var förresten inte ens någon opera.
Efter journalisthögskolan fick hon jobb på
Sveriges Radio i Västerbotten
– Det var 1970 och jag ville ju ut i världen,
men jag är så glad att jag hamnade i Umeå. Det
har varit bra att bo där med tre barn och det var
och är en ung dynamisk stad. När jag kom dit,
var det en väldigt progressiv tid med skogsarbetarprotester och radikalt klimat. Jag är själv ett barn
av -68, men som reporter på radion kunde jag
inte bekänna färg.
Kerstin var med och startade Nordnytt, men
hon valde medvetet bort tv.
– Jag ville inte bli igenkänd. Många i min
generation journalister blev framgångsrika
programledare och chefer, men jag har alltid velat
vara anonym. Då var radio ett bra alternativ.
1977 var hon med vid lokalradiostarten i Västerbotten och i flera år arbetade hon också med
barn- och ungdomsradio i P3. Via barnprogrammet ”Columbus” kom hon i kontakt
med skådespelerskan Ewa Fröling och det ledde
vidare till intervjuer med Peter Stormare och
Ingmar Bergman.
– Programmen med Bergman får jag nog säga
är en höjdpunkt i mitt yrkesliv. Det var tack
vare de intervjuerna som jag kom in på kulturredaktionen, tror jag. Hans sätt att resonera var
otroligt inspirerande, jag dansade ut ur rummet
när första intervjun var klar. Men Bergman hade
också en annan betydelse. Jag insåg att ska man
göra något ska man göra det ordentligt. Det är
något jag bär med mig.
Hur behåller du gnistan efter 45 år på radion?
– För mig är friheten en förutsättning för att
jag ska orka. Annars skulle jag inte kunna hålla
det här tempot. Jag har aldrig varit chef, men jag
är chef över mitt eget arbete. Man måste hitta sitt
område för att orka och inte ge upp för lätt. ■
Kerstin Berggren ålder 66 år
Umeå gör Kulturreporter
familj Tre vuxna barn. Min man (också
journalist). ”Han är min redaktion, han kan
de här ämnena och han säger alltid vad
han tycker. Nu när tempot är högt är han
mitt stora stöd och förstår att jag jobbar
kvällar och helger ibland. Det är guld
värt.” intressen Kultur, familjen, sommartorpet, jobbet.
namn
bor
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
turen
”Jag har
aldrig varit chef,
men jag är chef
över mitt eget
arbete.”
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
#3/2015
15
Gruppdynamik
Samspel i världsklass
SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTERS
FRAMGÅNGSFAKTORER:
Hanns Rodell, programchef:
• Kammarmusikaliskt
och flexibelt spel
• Turnéer som svetsar
samman gruppen
• En ung orkester med
internationell approach
• Kontinuitet i ledarskapet
Helena Wessman, vd
Berwaldhallen:
• Samspel och lyhördhet
• Ett eget ‘sound’
• En väldigt trevlig
orkester
Julia Crowley, flöjtist:
• Varje musiker tar individuellt ansvar och
har en hög ambitionsnivå
• Lagom utmanande arbetstempo och höga
krav – utan att musikerna blir utslitna
• En karismatisk ledare
• Fokus på att spela bra utan att belastas av
traditioner
Vad är det som gör att Sveriges Radios Symfoniorkester låter så bra?
Svaret är mer komplext än att det handlar om skickliga musiker.
text :
Sofia Nyblom foto : Mattias Ahlm
D
ET ÄR REN glädje att spela med
orkestern. Helt ljuvligt! Det säger 1:e
konsertmästaren Tomo Keller.
Den österrikiske violinisten har likt många av
sina kollegor en hel del att jämföra med. Han har
tjänstgjort i tjugotalet topporkestrar i Tyskland
och England, blivit desillusionerad – och återfått
sina drömmar när han kommit till Stockholm.
– Den positiva andan, drivkraften att bli bättre
– det är sällsynt i stora symfoniorkestrar. Jag har
oftast upplevt något liknande i mindre orkestrar.
Tomo Keller menar att Sveriges Radios Symfoniorkester gör kammarmusik i stort format tack
vare lyhört musicerande och hög ambitionsnivå.
Han är inte ensam om sina iakttagelser. De
senaste årens bejublade utlandsturnéer har byggt
upp orkesterns självförtroende och svetsat samman ensemblen. Kritikerna har kommenterat ett
unikt, nordiskt sound med både kammarmusikalisk skirhet och expansionskraft. En egen röst.
– De har utvecklat ett samspel som är hisnande. De är passionerade och seriösa och dessutom
16
Tomo Keller, violinist:
• Positiv anda i
gruppen
• Gemensam önskan
att bli bättre och
utvecklas
• Kammarmusikaliskt samspel
#3/2015
en väldigt trevlig orkester, säger Berwaldhallens
vd Helena Wessman.
Förklaringen bakom lyhördheten inom orkestern är sammansatt. Delvis handlar det om ett
intensivt arbete inom stämmorna, och satsningar
på dirigentlösa konserter som leds av konsertmästarna. Sådant utvecklar det individuella ledarskapet och lyssnandet.
Men lika viktig är kontinuiteten i samarbetet
med chefsdirigenten Daniel Harding, som tack
vare Interplay kunnat arbeta med orkestern
under hela 24 veckor. Interplay, den årslånga
festivalen där musik, vetenskap och filosofi
korsbefruktade varandra i konsertprogram och
föreläsningar, utgick från Hardings vision om
ökad dialog inom gruppen och med publiken.
– Harding utmanar mig maximalt utan att jag
för den skull blir uttröttad, konstaterar flöjtisten
Julia Crowley, som började sin tjänstgöring
i orkestern för två år sedan. Hon ser också
Hardings karisma som en stark inspiration, som
bidrar till fokus.
– Framförallt arbetar han med de svaga nyanserna, och tvingar oss på så sätt att lyssna till varandra.
Julia Crowley framhåller också varje musikers
hängivenhet till sitt uppdrag, en hängivenhet
som går fri från yttre press och osund tävlan.
Snart firar Harding 10-årsjubileum som
chefsdirigent, och parterna ser ingen anledning
att ändra villkoren för ett lyckligt musikaliskt
äktenskap. Med Harding på pulten har en ny
generation musiker anslutit sig till orkestern,
konstaterar programchef Hanns Rodell.
– Det har skett en föryngring som har gjort
orkestern mer internationell. Många har spännande kontakter utomlands, och har arbetat med
dirigenter och solister som vi kan ha glädje av,
säger Hanns Rodell.
Vilka är då säsongens highlights? Alla identifierar turnéerna som höjdpunkter. Men ljuspunkterna är många. Även om utblickarna vidgar
perspektiven, så är det arbetet i Berwaldhallen
som bygger upp drivet och spelglädjen. ■
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Digital koordinator
Anna-Kajsa Peräkorpi.
Simon Rosenqvist vet hur man får
nyheter att funka i sociala medier.
N Y RO L L . Koordinatorn är en ny roll på
Digitala medier, med fokus på att organisera
och samordna arbetet inom Digitala medier.
– Som digital koordinator kommer jag att
samordna planeringen, representera Digitala
medier gentemot andra avdelningar och även
jobba med att utveckla den digitala kompetensen inom avdelningen, säger Anna-Kajsa
Peräkorpi som började jobba i augusti.
Låt plattformen styra vinkeln
Hur når man en ung publik på nya plattformar, på nya sätt? P3 Nyheter har
studerat frågan. Och hittat svaren.
text :
Anna-Lena Walmsley foto : Micke Grönberg
SIMON ROSENQVIST ÄR digital
producent på P3 Nyheter. Det senaste halvåret har
han ägnat åt att ta reda på hur man kan utveckla
P3 Nyheter för att nå ny publik i sociala medier.
Utvecklingsprojektet har lett till flera slutsatser.
Men först och främst ett konstaterande – och själva
utgångspunkten.
– Vi låg efter. Mitt uppdrag var dels att ta reda
på hur man kan göra nyheter i sociala medier –
d v s själva paketeringen och dels att hitta en ny
redaktionell struktur för att möta de nya behoven,
säger Simon.
Och han har prövat sig fram. Han har testat
olika sätt, gjort om och gjort rätt, som han säger
själv. Det hela har landat i tre koncept som man
nu arbetar efter.
• Infografik
• Text i bilder
• Animationer och video
Att man måste visualisera i sociala medier är
en tydlig slutsats. En ganska stor omställning för
en radioredaktion. Simon berättar att man på P3
Nyheter ganska tidigt under projektet satte upp
ett ledord på redaktionen: Sociala medier är en
lika viktig publiceringsyta som FM.
– Det betyder att vi på våra idémöten pratar om alla
plattformar på en gång och funderar på olika vinklar
beroende på var nyheten ska publiceras. Det digitala
får inte vara en fråga bara för en webbredaktör.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Det handlar om att vara där publiken är – på Instagram, Twitter, Youtube, Facebook eller var det nu är.
– Vi publicerar där publiken finns, vi flyttar
oss dit.
Och P3 Nyheter växer digitalt. Under våren
fick de exempelvis 1000 nya följare i månaden
på Instagram. Och de når en målgrupp som de
inte skulle nått annars. Simon berättar om en
kommentar från en följare: ”Shit, hade jag inte
följt er på Instagram hade jag inte fått reda på
det här.”
Men det han är mest nöjd med är den digitala
omställningen på redaktionen som utvecklingsprojektet har lett till. Nu börjar man med idén
och alla kompetenser på redaktionen är med och
spånar vinklar. Behövs bilder? Film? Grafik?
P3 Nyheter har fått extra resurser under
projektet i form av en person som gör infografik,
i övrigt är det reportern som behöver göra flera
grejer på en gång när hen åker ut på jobb, istället
för som förr när webbredaktören skulle göra
något digitalt av ett radioinslag.
Uppdraget i utvecklingsprojektet gällde P3.
Men Simon tror att fler redaktioner kan använda
sig av samma sätt att tänka.
– Just lokalt material gör sig jättebra i sociala
medier, det gäller bara att man bestämmer sig på
redaktionen att nu ska vi jobba på det här sättet.
Alla måste vara med på tåget! ■
☛ Gå till: intranet.sr.se om du vill se Simons film
där han har sammanfattat projektet på 2 minuter och
22 sekunder. Där finns även ett utbildningsmaterial
för den som är intresserad av att börja jobba på ett
liknande sätt.
Kytö och Virtanen i Karlavagnen
T VÅ S PRÅ K I G T. Från och med september
blir Karlavagen tvåspråkigt på måndagkvällarna. Både svenska och finska talas i programmet
som leds av journalisten Fredrik Virtanen och
sidekicken Marjaana Kytö från Sisuradio.
700 000 personer i Sverige har finsk bakgrund.
– Min pappa kom som krigsflykting från Finland
till Sverige och jag känner en växande nyfikenhet
på min finska bakgrund. Att lämna sitt hemland,
frivilligt eller ofrivilligt, är något som påverkar en
människa starkt, säger Fredrik Virtanen.
Hallå trafikant!
NY APP. Sveriges Radios trafik-app för pendlare
i 08-området ska snart testköras av ett antal trafikanter.
Under sommaren har ett gäng
KTH-studenter utvecklat appen
tillsammans med det nya innvoationsteamet. Appen ska ge
aktuell trafikinformation och
binda ihop resenärernas mobiler med aktuella trafikrapporter från till exempel Sveriges
Radios trafikredaktion, SL och
Trafikverket.
#3/2015
17
90 år av teknikutveckling
Den avgörande
tekniken
text :
Mats Carlsson-Lénart ill : Christina Andersson
En röd tråd i Sveriges Radios teknikutveckling har varit hur vi ska finnas
ännu mer på plats ute bland folk
och i miljöer. Här blir det tydligt
vilken viktig roll tekniken spelar för
utvecklingen av radions innehåll.
SENARE I ÅR börjar ombyggnaden av P4
Västs lokaler i Uddevalla. Det kan låta odramatiskt i ett företag som har verksamhet på ett 40tal orter i Sverige men just i det här fallet handlar
det om ett helt nytt sätt att sända radio.
– Många som jobbar idag minns ännu när vi
gick från band till datafiler i slutet av 90-talet och
hur befriande det var – men det här är definitivt
större, säger Lars Hedh som är chef för metodoch teknikutveckling.
18
#3/2015
Projektet ”Nytt digitalt radiohus” eller ”Uddevalla” som man till vardags säger på tekniken
innebär att en programledare själv kan köra en
komplett sändning, med musik, band, inslag och
telefonare, varifrån som helst – och utan vare
sig ljudtekniker, särskilt sändningsfordon eller
kontakt med DC.
– Man kan göra allt man vill från en pekskärm,
förklarar Lars Hedh. Nu är det bara fantasin som
sätter gränserna för vilka slags program som vi
vill göra.
NÄR RADIOTJÄNST STARTADE 1925
fanns bara en studio, utan kontrollrum. Det enda
som var möjligt var att sända direkt. De första
sändarna var inte så starka och ljudet ofta rätt så
dåligt.
1927 invigdes Motala långvågsstation, en av
Europas starkaste. Ljudet blev lite bättre i Sydoch Mellansverige.
På 1930-talet kom inspelningstekniken med
graververk som sparade ljudet på lackskivor. 1936
byggdes ett par vanliga personbilar om till inspelningsfordon med graververk i baksätet. Äntligen
kunde radions medarbetare komma ut i stugorna
till folket!
Att sända från olika platser, exempelvis från
Vasaloppet, kunde man med trådförbindelse
till sändarna göra ända från starten 1925 men i
början av 1940-talet utvecklade Radiotjänst en
tidig mobil sändarteknik.
– Det var stora rörsändare som var placerade
i fyrkantiga ryggsäckar. Radiotjänst var tidigt i
framkant när det gällde det tekniska och vi gil-
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
lade att göra egna lösningar, säger Lars Mossberg
– veteran på utvecklingsavdelningen och kännare
av Sveriges Radios teknikhistoria.
NÄSTA STEG I förmågan att vara ute i verkligheten togs på 1950-talet när de första bärbara
bandspelarna köptes in. Den klassiska Nagran
fanns kvar i tjänst in på 90-talet.
Den riktigt stora förändringen på 50-talet
var dock övergången till FM. Denna innebar
inte bara en markant förbättring av ljudet utan
också möjlighet till en andra radiokanal, P2 som
startade 1955.
I början av 1960-talet var FM utbyggt över
större delen av landet. Efterhand släcktes de
gamla sändarna.
– Även om FM förstås var bättre så hade de
flesta radiolyssnare på 1970- och 80-talet ganska
dåligt ljud. Det berodde på att sändarna matades
med analog radiokabel i mono. Det var egentligen bara i Stockholm som ljudkvalitén var hyfsad
eftersom det inte var så långt mellan Radiohuset
och Nackasändaren, förklarar Lars Mossberg.
Senare installerades digitala länkar som gav full
ljudkvalitet i hela landet.
PÅ 1960- OCH 70-TALEN expanderade
Sveriges Radio (då även med TV) kraftigt. Antalet anställda ökade från cirka 1 500 till 3 500 på
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
20 år. En av dem som anställdes då var den unge
Lars Mossberg.
– Jag kom direkt från gymnasiet och antogs
till ljudteknikerutbildningen 1970. På den tiden
satsade Sveriges Radio på utveckla ljudteknikeryrket, vi skulle vara ett slags interface mellan
teknik och innehåll.
Men bara ett knappt decennium senare sågs
de första tecknen på framtidens mer slimmade
radio, där ljudteknikerns roll inte var självklar.
– Clabbes ”Rakt över disc” som startade 1979
utvecklades till det första självkörda programmet. I början dubbelbemannades en ljudmixer
av Clabbe och en tekniker som jobbade optimalt
tillsammans. Men sedan kunde Clabbe, tack vare
nya digitala utrustningar, hantera allt själv, säger
Lars Mossberg.
Även Radio Sweden och Radio Stockholm
var pionjärer inom ”självkör”, innan lokalradion
under 1980-talet började utbilda självkörande
programledare i större skala.
Allt fler av dem som en gång börjat som
ljudtekniker övergick så småningom till att jobba
med till exempel utveckling, IT eller service.
Den stora ljudtekniska händelsen på 90-talet
var övergången från band till ljudfiler.
De gamla nagrorna ersattes av de lättare DATbandspelarna, innan heldigitala inspelare för
några år sedan gjorde även dessa urmodiga.
DET DIGITALA HAR inneburit att radiohantverket förenklats och att färre människor kan
göra mer radio i fler kanaler, även om programoch sändningskvalitet ofta blivit lidande av
frånvaron av ljudtekniker.
Nästa steg är alltså att sända mycket mer och
mycket friare utifrån verkligheten, att en ensam
medarbetare själv exempelvis kan göra hela program direkt från en bygata i Härjedalen.
– Vi insåg möjligheten på NAB-mässan i
Las Vegas 2013. Då utvecklades standarder för
överföring av ljud via nätverk – ljud som inte är
sämre än det vi sänder idag, samtidigt som vi såg
att det var möjligt att fjärrstyra allt som behövs
för en komplett sändning från exempelvis en
laptop eller surfplatta, säger Lars Hedh.
Sedan 2014 samarbetar Sveriges Radio med
den tyska tillverkaren Lawo om att utveckla
utrustningen som ska provas för första gången i
Uddevalla och av P4 Väst nästa år. Om det faller
väl ut kan systemet komma att byggas ut.
– Men till skillnad mot hur det ofta varit
under de 90 år som gått handlar det nu inte om
att bygga något eget Sveriges Radio-specifikt utan
det som nu utvecklas ska även andra bolag kunna
köpa, påpekar Lars Hedh. ■
#3/2015
19
Språk
Lyssna, läs, prata
och skriv
HUR FÅR MAN ETT BRA SPRÅK?
Frågan kom från en projektanställd ung
kvinna som inte hade svenska som modersmål. Man kan alltid diskutera vad ett ”bra”
språk är, men vad den unga medarbetaren
egentligen ville ha var råd för hur hon
kunde vidga sitt språk.
Många funderar över samma sak varje
dag: Hur får man fler nyanser i språket?
Hur gör man för att inte fastna i stela
uttryck? Hur lär man sig berätta medryckande?
Kan en använda man
utan att diskriminera?
”Det bästa sättet att
vårda språket är att
använda det.”
En gammal språkvårdarsanning brukar
sammanfattas i devisen ”det bästa sättet
att vårda språket är att använda det”.
Så – om man vill tänja på sina språkgränser finns det fyra råd att börja med: lyssna,
läs, prata och skriv.
Men det femte rådet är inte minst
viktigt: Gå också utanför din vanliga
språkmiljö! Är du ung och umgås mest
med ungdomar – lyssna aktivt på hur äldre
människor uttrycker sig. Är du medelålders
eller äldre – lyssna på hur ungdomar talar,
läs unga krönikörer och författare.
Ägnar du en stor del av din dag åt att
messa och twittra? Skriv en lång berättelse
någon gång. Brukar du mest läsa nyhetssidorna i din tidning? Läs nöjessidorna
ibland. Lyssnar du mest på P1? Ratta in P3
då och då. Läser du mest deckare? Testa
någon Nobelpristagare.
Lever du ditt liv genom mobil och
dator? Skriv med papper och penna ibland.
Pratar du mest med människor som är som
du? Skaffa dig nya vänner från andra världar. Vi lovar – språket blir annorlunda. ■
FOTO: MICKE GRÖNBERG
Fråga språkvårdarna
Lotta Ederth, Eva Göransson
och Lena Cousins.
INGA FRÅGOR ÄR FÖR DUMMA
Har du en språkfråga? Hör av dig till språkvårdarna: Lotta Ederth, Eva Göransson och
Lena Cousins på [email protected]
eller besök http://dixi.sr.se.
20
#3/2015
Ja, det kan man! Språkvårdarna resonerar om
användningen av en och man i radion men
som i så många andra språkfrågor finns inget
entydigt svar. Experimentera gärna, men var
medveten om hur de olika alternativen kan
uppfattas.
text :
Lotta Ederth ill : Christina Andersson
SVARET PÅ HURUVIDA pronomenet
man är exkluderande är förstås högst individuellt,
men vi vill ändå helst besvara rubrikfrågan med
ett ”ja, det kan man”. I genusmedvetna kretsar
förs en välkommen diskussion för att uppnå ett
mer jämställt språk och – i förlängningen – ett
mer jämställt samhälle. Där argumenteras livligt
för en där vi hittills sagt och skrivit man.
Pronomenet man har i och för sig utvecklats
ur det gamla germanska substantivet man med
den dubbla betydelsen man och människa, men
de eventuella associationerna till det rent maskulina i fraser som ”man får inte röka här” eller ”ser
man på” har i vår tid så gott som helt suddats ut.
Sällan råder ju heller någon risk för missförstånd.
Oavsett vad vi alla känner inför man är det
hur som helst klart att bruket av en har ökat
explosionsartat i mer informella texter. Däremot
är det svårt att följa den exakta utvecklingen
eftersom en ju dyker upp i så många olika funktioner. Språkrådet påpekar också att om vi börjar
använda en könsneutralt, så blir följden lätt att
man förvandlas till ett väldigt – som de uttrycker
det – ”könat” (läs: manligt) pronomen. Och det
önskade väl ingen?
Så, hur gör vi då inom Sverige Radio? Tillåtet
eller inte att använda en? För många har en en
påtagligt dialektal klang (en kan inte komme fram
här), medan detta för många yngre inte alls är
noterbart. Men en kan ge de associationerna och
dessutom även uppfattas som ett ideologiskt ställningstagande. Oftast är det inget problem med
det, men det är konsekvenser vi bör tänka på.
Eftersom man ensamt står för ungefär (ja,
väldigt ungefär, men ändå!) så mycket som en
procent av alla ord vi använder skulle ett byte till
en få stor påverkan på svenskan, menar språkforskaren Östen Dahl. Och visst tar vi till man
väl ofta! Så varför inte provbyta ibland till du, vi,
alla, folk eller de – allt efter sammanhang. Eller
göra en omskrivning med det; ”man får inte” blir
då ”det är förbjudet att”.
Som i så många andra fall så finns inget
entydigt svar på om och när vi bör använda en
eller man. Så, experimentera gärna! Men var
medveten om hur de olika alternativen kan uppfattas. Och en helt annan sak kan vi väl enas om,
att det är fegt att använda man när vi egentligen
menar jag?
P.S. Måste lägga till att jag fått en mer avspänd
inställning till en efter Clara Henrys Sommar i
P1 30 juni. Vissa får det att låta helt självklart. ■
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Mentorn
BJÖRN TIPSAR:
1. Tekniken är så enkel, tryck bara
på on och gå ut och kör.
2. Rör på dig! Den nya sändningsutrustningen gör att du kan röra dig
fritt på ett annat sätt. Använd dig av
det.
3. Utmaningen är att tänka större och
friare. Tidigare har tekniken medfört
begränsningar, nu finns det inget som
hindrar dig från att sända varifrån
som helst i princip. Utmana dina
invanda idéer.
Björn Lindberg är en av de nya
länsreportrarna i Stockholm och
den första på Sveriges Radio som
testade den nya bärbara sändningsutrustningen.
4. Förut kunde det vara svårt att sända HF inomhus, det är inget problem
längre. Likaså tunnelbanan funkar hur
bra som helst. För att inte tala om att
man slipper ta bilen. Det är frihet.
”Tryck på knappen och kör”
I höst förändras arbetsverktygen för Sveriges Radios HF-reportrar.
80 väskor med den nya bärbara sändningsutrustningen är på väg
ut till kanaler och redaktioner. Utmaningen är att tänka större och
friare, enligt Björn Lindberg som testat den nya tekniken.
text :
Anna-Lena Walmsley foto : Mattias Ahlm
BJÖRN LINDBERG PÅ P4 Stockholm
är något av en pionjär. Han har använt ”Bondväskan” alltså den nya bärbara sändningsutrustningen (NBS) sedan förra våren.
– Vi premiärsände ifrån tunnelbanan och jag
minns att jag kände att det var på låtsas. Det här
har ju jag drömt om. Återgången var klockren, det
var nästan för bra ljud, säger Björn som har jobbat
som HF-reporter i Stockholm i drygt 10 år.
Han låter i det närmaste lyrisk när han
berättar, men faktum är att den nya tekniken
verkligen gör Björns arbete så mycket enklare.
Framförallt för att han slipper bilen. Det är frihet,
särskilt i storstäder med mycket trafik och ont
om parkeringsplatser.
– Så länge du måste ha en bil i Stockholm så
är det ett helvete att ta sig fram. Det är en stress
som jag slipper nu.
En av de största fördelarna med NBS enligt
Björn är att du kan sända där du står. Man slipper tänka på att vara i närheten av masten på
HF-bilen. Eller på var man ska ställa bilen för att
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
få bra signal. Med NBS sänder man via 3G- och
4G-näten. Vilket bidrog till en smått overklig
känsla första gången, berättar Björn.
”Det här har
jag drömt om.
Så enkelt.”
– Det var så oerhört häftigt! Nästan surrealistiskt. Med HF är det mer konkret, man hissar
en antenn och trycker på massa knappar för att
koppla upp sig. Det är mer fattbart, men med
den nya utrustningen trycker man bara på en
knapp på väskan så är man igång.
Björn lyfter fram friheten som den nya tekni-
ken medför. Som reporter kan han röra sig på ett
helt annat sätt.
– Det är en revolutionerande teknik. Det
enda jag som reporter behöver göra är att slå på
on-knappen. Väskan är fylld av alla simkort som
finns på marknaden, så den hittar alltid en mast.
Det är det som gör att den funkar så bra.
Någon trängsel i telefonnäten har han inte
märkt av. Björn jobbade utan problem under
prinsbröllopet när det var extremt många som
samsades om utrymmet. En nackdel med den
nya tekniken har han dock stött på.
– Ljudet går lite långsammare när det färdas
med ettor och nollor, vilket gör att det kan bli en
fördröjning när man pratar med programledaren
i studion. Den levande känslan vid en överlämning faller lite, säger Björn.
I höst ska fler reportrar börja använda den nya
bärbara sändningsutrustningen. Enligt planen ska
80 väskor med den nya utrustningen levereras till
lokala kanaler och redaktioner, varje lokal kanal
ska få två väskor. Om allt går som planerat så kan
de första väskorna vara på plats i oktober.
Har du några tips till dina reporterkollegor
runt om i landet?
– Tekniken är så enkel, tryck bara på on och gå
ut och kör. Det är snarare så att man är så låst i sitt
gamla tänk. Jag tror det är det som är utmaningen –
att tänka större och friare, säger Björn Lindberg. ■
#3/2015
21
Avgörande ögonblick från Sveriges Radios 90-års firande
Leif Eriksson, lycklig festgeneral, konstaterar att
efter månader av förberedelser är det äntligen dags
för direktsändning.
Läckert, rosa och alkoholfritt.
Vilket ös! Sweden Rock festival? Nix.
Sveriges Radios karaokescen med liveband.
Nostalgitripp i fotoautomaten, med
bonusbild på 90 års-loggan.
22
#3/2015
Festligast klädda var Per-Josef Idivuoma, programledare
Sameradion och Máret Steinfjell, nyhetsreporter SVT Sápmi.
”Tack alla
ni som
har gjort
det här
möjligt! ”
Karin Lönnå från P4 Västernorrland
träffade fotografen Micke Grönberg
som fick stå framför kameran för en
gångs skull.
Underbara studsande Tove Styrke var
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
festens första hemliga gäst.
PARTY!
Vem sa att det skulle bli stillsamt i pianobaren?
Mot middagstältet.
Glamour med Karin Wickström, Fernando Arias och
Gunilla Österlund från Ekot.
Tjusiga Anette Eriksson
och Johanna Lindblad Ahl
från P4 Kalmar.
Augustikvällen var ljummen, 90 års-loggan lyste
på Radiohuset, Linnéa Henriksson jammade med
Petra Marklund och parken var knökfull av radiofolk. Bättre än bäst.
En avgörande
förrätt. Så god
att gästerna
tiggde om
receptet redan
efter ett par
tuggor.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
Större än Nobelfesten – med 1900 sittande gäster.
#3/2015
Foto: Alexander Donka
23
Kollegor emellan
Man känner sig aldrig så rik som när
man plockar färskt bröd ur ugnen. ”
Ernst Kirchsteiger
I lurarna i höst
MUSIKREDAKTÖREN TIPSAR
José Gonzales Open book är
tredje singeln från albumet Vestiges
& Claws som släpptes i februari. Är
speciellt förtjust i versionen som är
inspelad med yMusic.
Annelie Lanner är både bagare
och journalist.
Annelies nattjästa
frukostfrallor
3g jäst
350g kallt vatten
330g rågsikt
120g vetemjöl
30 g honung
8-10 g salt
Ev solroskärnor
FOTO: STEPHANIE LONDÉZ
Jill Scott, amerikansk poet,
skådespelare och singer & songwriter. Jill Scott har gjort spoken
word-poesi och musik inom neosoul
och samtida R&B. Hon har nyligen släppt sitt femte studioalbum
Woman (Atlantic). Ljuvlig sångerska
som man får gåshud av.
Maxida Märak (bilden) svensksamisk jojkare, hiphopmusiker, skådespelare och aktivist. 2014 spelade
hon in skivan Mountain Songs and
other Storise med Downhill Bluegrass Band som ett inlägg i gruvdebatten. Gillar verkligen mixen av
bluegrass, samiska och jojk.
Melody Gardot. I juni månad
släppte Gardot sitt fjärde album,
Currency of Man. Plattan innehåller
jazz, blues och R & B. Tillbakalutad
musik med en brilliant sångerska
och mycket blås. Allt skrivet av
henne själv.
Stromae, belgisk artist och låtskrivare. Verksam inom hip-hop och
techno. Lyssnar på albumet Racine
Carrée från 2013. Lyssna på Formidable, här finns arvet av Jaques Brel. ■
Journalistens frukostfrallor till Morgonekot
Annelie Lanner är tf programchef på Sveriges Radio
Jämtland. Men när hon är ledig testar hon gärna olika
mjölsorter och experimenterar med jästid.
HON TILL OCH MED extraknäcker som bagare på
ett litet hantverksbageri och en vinter jobbade hon som
bagare på Blåhammarens fjällstation.
– Det är en bra avkoppling från journalistiken. Jag är
lite som ”peran” som man säger i Jämtland och har gjort
lite av varje. Jag har jobbat som reporter, programledare,
producent, chef, webbredaktör, publikredaktör, nyhetspresentatör och bagare. Jag har också gästspelat som
fjällvärd, säger Annelie Lanner.
– Min kompis är kvarndirektör och en stor inspirationskälla, precis som min hemmabakande mamma, min
bagarbror och bagarbloggaren Martin Johansson. Det är
kul att testa nya mjölsorter; helst mjöl utan tillsatser från
små kvarnar. Det är också en utmaning att experimentera
med vattentemperaturer och jästider för att få till ett så
bra bröd som möjligt, så enkelt som möjligt. ■
FOTOGRAFENS BÄSTA TIPS
Hur tar man en bra gruppbild? Sveriges Radios fotograf Mattias
Ahlm ger sina bästa tips.
Det viktigaste är att alla faktiskt syns bra. Man måste tänka på
att folk är olika långa. Använd gärna en möbel, ett bord eller en
fåtölj, det gör det lättare för dem som ska plåtas att förhålla sig till
situationen. Var kreativ! Ett armstöd eller ryggstöd passar utmärkt
att sitta på. Sitt upprätt, det ger bättre hållning.
24
#3/2015
Rör ihop degen och täck. Jäs
i 1 till 8 timmar.
Baka ut frallor och försök
spänna degen så de blir
luftiga.
Pensla med vatten och
doppa i kärnorna.
Jäs i kyl över natten och slutjäs i rumstemperatur, medan
ugnen blir varm.
Sätt ugnen på 250 grader.
Häll vatten på en plåt i botten av ugnen.
Grädda ca 15 minuter.
Det är bra om man har en idé innan om
hur man vill att bilden ska se ut. Och det
viktigaste av allt – ta massor av bilder! Det är
alltid någon som blundar.
Ett uråldrigt fotografknep är att be alla att
blunda, sedan säger man till dem när de ska
öppna ögonen och då tar man bilden. Det
funkar nästan alltid!
Mattias Ahlm.
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
FOTO: MICKE GRÖNBERG
FOTO: MATTIAS AHLM
CARINA BERGEK,
MUSIKREDAKTÖR
P4 GÖTEBORG
Kollegor emellan
FOTO: SUZANNA NILSON
ÅSA STÖCKEL
WEBBREDAKTÖR
P4 EXTRA,
DRIVER EGEN
DECKARBLOGG
Deckartips i
höstmörkret
– vilken deckartyp är du?
text och bild :
Åsa Stöckel
TILLSAMMANS HAR DE sålt
en kvarts miljard böcker. Även om
allt de gjort inte är världsklass är
det ändå fyra pålitliga snubbar.
Åsa Stöckel presenterar sina fyra
favorit-deckar-författare.
Den stenhårde
TV-mannen Lee Child startade
sin författarkarriär efter att ha
blivit typ ”utlasad” från det
brittiska TV-bolaget Granada
Television. När han och frun
handlade mat fick han ofta
hjälpa kunderna att ta ner varor
från de översta hyllorna (han
är väldigt lång) och hans fru
föreslog att han skulle ta jobb
som en ”reacher”. Därmed
var hjälten Jack Reacher född.
Jack Reacher är en astuff före
detta militärpolis som åker buss
eller liftar runt i USA som en
vagabond med några få dollar
och en tandborste i fickan och
spöar bovar på löpande band.
Han köper nya kläder var tredje
dag och kastar de gamla och
han är en fena på att förhandla
till sig billiga hotellrum. Han är
den mest streetsmarta person
man kan tänka sig. Ofta hamnar
han på den amerikanska landsbygden i små feodala städer där
invånarna är omöjliga att ha att
göra med.
Den smarte
David Baldacci har skrivit både
romaner och deckare. Han gillar
Secret Service, hot mot nationens säkerhet och konspirationer. Han har bland annat skapat
kamelklubben som består av fyra
original som är övertygade om
att de blir blåsta av regeringen.
De ska ta reda på sanningen och
de ska rätta till det. Det är bland
annat den förra yrkesmördaren
Oliver Stone, en bibliotekarie
från Washingtons främsta bibliotek som doktorerat i 1700-talslitteratur och några andra original
med diagnoser – en sådan klubb
som man själv skulle vilja vara
medlem i. Baldacci är en intrigernas mästare. Hans böcker är
vältankade på fakta, skildringar
och ”intel”, så det är väl värt att
satsa några timmar på.
Den traditionelle
Michael Connelly är den verkligt traditionella deckarförfattaren utan att man för den skull
tröttnar. Hans figur Hieronymus
(Harry) Bosch är en kärv och rättskaffens mordutredare som hela
tiden gör sig osams med sina
överordnade. Just nu kan man
se den kaxige Bosch i en första
omgång på TV8, gick också på
HBO. Det är Titus Welliver som
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
har huvudrollen och serien följer
böckerna väldigt väl. Om man
helt enkelt gillar pålitliga deckare
väljer man den här författaren.
Den komiske
Harlan Coben skriver om Myron
Bolitar, fd basketspelare som
blivit jurist och sportagent men
det hindrar inte att han hamnar i
situationer där brott ska utredas.
Till sin hjälp har han Win, en
överelegant överklassfigur med
torr humor som är expert på
kampsport bland annat. Win
räddar Myron både en och flera
gånger. I en av böckerna är Win
ihop med en kvinna som heter
Me och de skojar om det hela
boken igenom (engelsk ljudbok)
– I have to go back, Me is horny!
hahahaha. I Myrons värld finns
också en kvinnlig polis, Loren
Muse, två f d wrestlingbrotterskor, en liten och söt med
artistnamn Pokahontas och en
gigantisk kvinna, Big Cindy. Alla
har sina egna utmärkande personligheter. Vill du skratta högt
när du läser är kanske det här
författaren för dig.
Så vad känner du för?
Hårdingen, geniet, klippan eller
komikern? Trevlig deckarhöst. ■
David Baldacci
Kamelklubben (The camel club) –
Första boken av fem om en
brokig samling människor.
Geniet (Simple genius)
– Två ex-Secret Service-medarbetare ska lösa ett mord i en
forskarby, en autistisk flicka med
savantegenskaper är inblandad.
Michael Connelly
Gatans Lag (Brass
Verdict)
– Filmregissör i Los
Angeles anklagas för
mord.
Svarta Lådan (The Black Box)
– Ett cold case där Bosch utreder
ett mord som begicks på en kvinnlig fotograf under kravallerna efter
Rodney King.
Harlan Coben
Försvunnen (Long
Lost)
– F d flickvän har
problem. Dotter
borta, make mördad.
Terrorister jagar
Myron. (Rekommenderar särskilt
engelsk ljudbok med uppläsaren
Steven Weber)
Svikaren (One False Move)
– En kvinnlig basketstjärnas pappa
försvinner.
#3/2015
FOTO: MARK DELONG
Bokdon efter person
Lee Child
Det ögat inte ser
(Gone tomorrow)
– Läs den på
svenska eller
originalspråk.
Lyssna gärna på
den med Magnus
Roosmann. Handlar
om en misstänkt självmordsbombare i tunnelbanan. Storyn byggde
han efter att ha kommit över en
checklista på hur man upptäcker
självmordsbombare.
Gisslan (Die trying) – Handlar om
en galen sekt i norra USA.
FOTO: CLAUDIO MARINESCO
FOTO: JONATHAN RING
BÖCKER ATT BÖRJA MED
Åsa Stöckel tipsar om vilka
deckare av hennes favoritförfattare du borde börja med.
25
En dag på jobbet
TOMAS GUSTAFSSON, KANALCHEF P4 HALLAND
”Kuk får det bli. Men inte som rubrik.”
Var är spagettin?
MBL på rummet.
06:50 Frukost ensam. Vattenmelon?
Morgontidningarna. Ekot. Flingor. P4 Morgon. Invandringskritisk ledare i GP. SMHI.
Snabbdusch. Måste springa i kväll. Lika bra att
börja ladda mentalt.
Webbstatistik för förra veckan. Ser bra ut,
men Blekinge är bättre. Jävla Blekinge. Skriver
korttidskontrakt. Previa vill ha möte om hälsokontroller. Vad höll jag på med? Budgetuppföljningen?
08:15 40 olästa mail. Fel tjänstgöringsgrad. Hopplöst att räkna ut. Bemöter en
synpunkt om oss på FB. Morgonmöte med
nyheterna. Brev igen från pensionerade läraren
Åke i Laholm. Han vill att vi ska sända hans
40 år gamla intervju med Mohammad Ali. Nu
hotar han med att gå till Tom Alandh på SVT.
Börjar skriva ett svar att jag tycker Alandh
är en bra lösning. Pratar med medarbetare
om utbildningsprojekt. Vad höll jag på med?
Budgetuppföljningen?
17:00 Stänger ner datorn. Den undrar om
jag vill spara en öppen wordfil. Vad är det för
något? Mohammad Ali?
10:00 P4:s kanalråd på Lync. Uggla,
Mede, Wahlbeck, Granlund. Sportsändningar
på lokal tid, barnprogram och finskan efter 18
som ska bli svensk.
11:00 MBL på mitt rum. Bara jag och
Therese. Hon vill inte vara fackrepresentant
längre. Ingen vill. Ingen vill vara skyddsombud
heller. Det är ett problem för mig, men inte
mitt problem att lösa.
12:00 Lunch. Hemma. Trodde att det
skulle finnas spagettirester, men någon har tagit
dem till frukost. Lång 19-åring misstänkt.
18:30 Kommer ut i skogen till slut. Sköt
upp det i det längsta. Bon Jovi. Vanliga slingan
längs Nissan. Koltrast. Springer förbi där en
16-åring hittades mördad för ett år sen. Fortfarande olöst. Springer förbi där en 12-åring
blev överfallen för två år sen. Den tog dom.
På andra varvet har det börjat brinna i gräset.
Jag ringer 112. SOS har svårt att förstå var det
är. Jag flåsar i luren som en snuskgubbe. Lovar
att vänta in brandkåren. Fryser när de till slut
dyker upp.
21:00 Folk frågar om jag gillar att springa.
Jag avskyr det. Men jag älskar hur jag känner
mig efteråt. Nöjd med mig själv. Nu behöver
jag inte göra nåt nyttigt mer idag utan har förtjänat att käka glass och se på House of Cards.
Cicki har varit på gymmet. Hon förtjänar
också. Här borde jag nog skriva att vi ser på
Uppdrag granskning och twittrar klokheter.
Det borde jag verkligen. Har jag förtjänat lite
glass till? ■
13:30
Diskussion om ordval i radio.
Den åtalade 17-åringen i knarkrättegången har sagt ”sug min kuk” till åklagaren.
Ska vi säga i radion att han har sagt det. Ja,
tycker reportern. Ja, tycker nyhetschefen. Nej,
tycker biträdande nyhetschefen. Ingen kommer att höra resten av inslaget efter att vi har
sagt det. Ligger något i det. Fast det illustrerar
de här ungarnas domstolstrots bättre än formuleringen ”17-åring uttalade könsord i rättssalen”. Kuk får det bli. Men inte som rubrik
på webben. Har vi det på band? 17-åringen
bryter. Blir han identifierad om vi sänder det?
15:00 VAB! Ringer runt bland inhoppare.
26
#3/2015
Alla dessa bränder som måste släck
as.
Hur ser en dag på jobbet ut för dig? Mejla oss
gärna om du har lust att vara med,
[email protected]
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
P2 KLASSISK MORGON
Börja din dag med Klassisk Morgon i P2. Vi ger dig harmonisk och lustfylld klassisk musik från
barock till nutid, Kulturnytt och nyhetsuppdateringar. Vardagar kl 06.50 och helger kl 06.00.
sverigesradio.se/p2
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO
#3/2015
27
Efter jobbet
Råneälven,
Norrbotten:
MIDNATTSSOLEN LYSER
upp landskapet. Inte en människa
så långt ögat når, men kanske är det
en björn där borta. Det är vindstilla
och älvens vatten är spegelblankt
sånär som på ringarna med sländor
som cirklar ovanför. Så ser den
optimala flugfiskescenen ut, enligt
Nils Eklund. Han tar tacksamt vara
på de ljusa sommarnätterna för att
hinna med sitt intresse. Det har han
med sig från barnsben då hans pappa
tog med honom ut på fiske hemma
i Dalarna.
– Jag ställer ofta klockan på
tre, fiskar några timmar och kan
vara hemma hos familjen tidigt på
morgonen.
Som rikskorrespondent i Norrbotten
har han en händelserik vardag där han
kastar sig mellan olika uppdrag.
– Flugfisket är en oslagbar avkoppling, jag rensar hjärnan.
Men det är spänning också. Som
får Nils och andra att ägna så mycket
tid och kraft åt denna sport. Man
säger att det går tusentals fisketimmar
på varje fångad lax.
– Jag intervjuade en beroendeforskare som likställde flugfiske med
spelmissbruk. Och det är något med
belöningssystemet. Förväntan. Jag
vet aldrig vad som väntar i en älv, i
ett vattendrag. Det där pirriga innan
man fått ut draget, flugan eller vad
det är. Det är det bästa. ■
”Flugfisket
är en 0slagbar
avkoppling, jag
rensar hjärnan.”
Nils Eklund
Rikskorrespondent, Ekot,
Norrbotten
bor Luleå
vem
gör
text:
Ulrica Bengtsdotter
foto: David Carr
Vad gör du efter jobbet? Har du en
hobby som gör sig bra på bild?
Hör av dig till oss:
[email protected]
28
#3/2015
FÖR OSS SOM JOBBAR PÅ SVERIGES RADIO