Ändring nr 186 till TFH III:2

Ändring nr 186 (86 blad) till TFH III:2
Denna ändring innehåller sid. 7–(22)40, 47–48, 71–74, 79–(86)90,
137–138, 227–228, 231–232 b, 239–242, 273–274, 311–312, 315–
(316)318, 323–324, 329–330 b, 341–342, 345–346, 354 a–356, 361–
362, 373–(378)380 d, 383–384, 387–(394)406, 483–484, 491–492,
495–496, 499–500, 501–(504)520, 527–536 bb, 536 fa–fb, 537–542,
551–552, 555–558, 569–572, 583–(584)600, 625–626, 629–632,
635–636, 645–646, 651–652, 653–658, 677–678, 689–690, 701–
702 b, 705–708, 712 a–714 och 717–718.
I samband med att ändringsbladen sätts in i handboken ska sid.
10 a–b och 542 a–b sorteras ut.
Sidor som saknar ändringsmarkering har tryckts om av redaktionella
skäl.
Ändringen är föranledd av följande författningar.
Flik 1:
SJÖFS 2014:8
Flik 2:
SFS 2014:765
Flik 4:
SFS 2014:605
SFS 2014:608
SFS 2014:612
SFS 2014:618
SFS 2014:1107
SFS 2014:1136
SFS 2014:1438
Flik 6:
SFS 2014:1216
Sjöfartsverkets föreskrifter om farledsavgift (i kraft den 1
januari 2015)
Lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot
internationella hot mot människors hälsa (i kraft den 1
januari 2015)
Lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods (i kraft den
1 januari 2015)
Lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m. (i kraft den 1 januari
2015)
Lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser
om sjöfynd (i kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
(i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om Polismyndighetens hantering av hittegods (i
kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1984:985) om
handläggningen av ärenden rörande sjöfynd (i kraft den 1
januari 2015)
Lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m. (i kraft den 1 mars
2015)
Förordning om ändring i tillträdesförordningen (1992:118) (i
kraft den 1 januari 2015)
Flik 8:
SFS 2014:613
SFS 2014:614
SFS 2014:722
SFS 2014:733
SFS 2014:1112
SFS 2014:1252
SFS 2014:1253
SFS 2014:1258
SFS 2014:1366
SFS 2014:1452
Flik 9:
SFS 2014:689
SFS 2014:748
SFS 2014:1224
SFS 2014:1261
SFS 2014:1285
SFS 2014:1395
SFS 2014:1439
SFS 2014:1440
SFS 2014:1485
SFS 2015:9
SFS 2015:33
Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m.m. (i kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i sjölagen (1994:1009) (i kraft den 1 januari
2015)
Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
förorening från fartyg (i kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) (i kraft
den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i sjöförklaringskungörelsen
(1967:294) (i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i sjötrafikförordningen (1986:300) (i
kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i svävarfartsförordningen (1986:305)
(i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1994:1279) med
bemyndigande att meddela föreskrifter och andra beslut
enligt sjölagen (1994:1009) (i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1974:235) om
tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m.
(i kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i sjölagen (1994:1009) (i kraft den 1 mars
2015)
Lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt
gods (i kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210) (i kraft den 1
januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (2006:311) om
transport av farligt gods (i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1998:786) om
internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i yrkestrafikförordningen (2012:237)
(i kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210) (i kraft den 1
januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1998:786) om
internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (2014:1261) om
ändring i förordningen (1998:786) om internationella
vägtransporter
inom
Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (2010:1578) om
provavgifter för körkort och yrkesmässig trafik, m.m. (i kraft
den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (2006:311) om
transport av farligt gods (i kraft den 1 mars 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1998:786) om
internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 mars 2015)
Flik 10:
SFS 2014:737
SFS 2014:1276
SFS 2014:1284
Flik 11:
SFS 2014:584
SFS 2014:655
SFS 2014:1192
SFS 2014:1400
Flik 12:
SFS 2014:698
SFS 2014:700
SFS 2014:1061
SFS 2014:1232
SFS 2014:1234
SFS 2014:1427
Lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd (i
kraft den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (2005:801) om
restriktioner för luftfart inom vissa områden (i kraft den 1
januari 2015)
Förordning om ändring i luftfartsförordningen (2010:770) (i
kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i passlagen (1978:302) (i kraft den 1 januari
2015)
Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) (i kraft den 1
januari 2015)
Förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97) (i
kraft den 1 januari 2015)
Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) (i kraft den 1
januari 2015)
Lag om ändring i jaktlagen (1987:259) (i kraft den 1 januari
2015)
Lag om ändring i fiskelagen (1993:787) (i kraft den 1 januari
2015)
Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om
fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (i kraft den 1 januari
2015)
Förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905) (i kraft
den 1 januari 2015)
Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om
fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (i kraft den 1 januari
2015)
Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om
fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (i kraft den 1 januari
2015)
Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2014:8) om
farledsavgift
Farledsavgift
[251]
1§
[251] Dessa föreskrifter ska tillämpas vid beräkning av farledsavgift
för fartyg som i Sverige lastar eller lossar last eller lämnar eller
hämtar passagerare. Farledsavgiften beräknas utifrån fartygets
bruttodräktighet, last och utsläpp av luftföroreningar.
Definitioner
2§
[252] Vid tillämpningen av 2 § [202] förordningen (1997:1121) om
farledsavgift samt dessa föreskrifter ska definitionerna som anges i
3–9 §§ gälla.
3§
[253] Med last avses inte
1. bogserad last vars sammanlagda volym per resa är mindre än
100 kubikmeter,
2. buss, lastbil, järnvägsvagn, container eller någon annan
anordning för transport av last eller passagerare, när fordonet eller
anordningen med eller utan last används för sitt ändamål. Med en
sådan anordning för transport av last likställs lastpall, sling eller
liknande anordningar för lastens hantering,
3. förnödenheter, proviant och utrustning för fartyget eller för ett
annat fartyg som tillhör samma redare samt emballage för sådana
varor,
4. tomcontainrar som tillhör fartygets redare eller ägare,
5. reseeffekter eller annat som de personer som finns ombord har
med sig för personligt bruk, dock inte bil eller husvagn,
6. last som på grund av fartygets haveri, uppläggning, ombyggnad
eller någon annan liknande omständighet har tagits ombord på
samma eller ett annat fartyg för transport till bestämmelseorten eller
lämnats på grund av att lasten har förstörts,
7. rester av last som har kommit fram vid uppläggning av fartyget
eller vid ombyggnad, reparation, rengöring, utrustning, undersökning
eller liknande åtgärder med fartyget, och
8. oljehaltigt barlastvatten eller tankspolvatten eller annat avfall
som härrör från fartygets drift.
4§
[254] Med transitgods avses utrikes gods som har lastats på fartyg i
Sverige inom tre månader från det att godset lossats i Sverige och
som inte undergått annan behandling än lastning, lossning,
landtransport eller lagring.
7
Ändring nr186
till TFH III:2
Avgifter i samband
med sjöfart
[255]
5§
[255] Som passagerare räknas varje person ombord utom
1. befälhavaren,
2. övriga ombordanställda,
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets
räkning eller i offentlig tjänsteförrättning som gäller fartyget eller
den verksamhet som bedrivs med fartyget,
4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget
sedan detta drabbats av sjöolycka,
5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, och
6. barn som inte har fyllt ett år.
6§
[256] Nedan samt i 7 § anges definitioner av vissa fartygstyper.
1. Med arbetsfartyg avses mudderverk, pontonkranar, dykerifartyg
eller andra sådana fartyg som uteslutande används för andra uppdrag
än transporter och där uppdraget har direkt anknytning till sjöfarten.
2. Med bilfartyg avses ett fartyg som enbart transporterar fordon
utan egen last som kan rulla av och på fartyget via ramper.
3. Med passagerarfartyg avses ett fartyg med passagerarfartygscertifikat.
7§
[257] Med kryssningsfartyg avses ett passagerarfartyg som seglar
efter en på förhand offentliggjord resplan som innebär dels att
kryssningen utöver avgångshamnen omfattar minst två hamnar, dels
att kryssningen utöver avrese- och ankomstdag omfattar minst 72
timmar.
Passagerare, som kommit med ett kryssningsfartyg till en svensk
hamn, får under hamnuppehållet gå i land utan att fartyget upphör att
vara kryssningsfartyg, om samtliga passagerare medföljer fartyget
när det avgår från hamnen.
Om en passagerare, som hämtas eller lämnas i en svensk hamn, är
försäljare av kryssningsresor, färdledare, tolk för fartygets
passagerare eller journalist ska det inte påverka bedömningen av
fartyget som kryssningsfartyg.
Ett fartyg som uppfyller kraven i denna paragraf ska betraktas som
ett kryssningsfartyg, även om det hämtar eller lämnar minst 90
procent av antalet ombordvarande passagerare i en svensk hamn, om
dessa i ett kombinerat sjökryssnings- och flygarrangemang har erlagt
avgift för flygresan till respektive från Sverige.
8
8§
[258] Med bruttodräktighet avses fartygets bruttodräktighet enligt
gällande mätbrev, utfärdat enligt 1969 års skeppsmätningskonvention. Om mätbrev inte kan visas upp, ska bruttodräktigheten
uppskattas eller åtgärder vidtas för att få den fastställd i enlighet med
närmare anvisningar från Sjöfartsverket. För fartyg som saknar
mätbrev ska ett ton av deplacementet anses motsvara en bruttodräktighet av en enhet.
Farledsavgift
[258]
9§
[259] Med Göteborg–Vänerområdet avses en hamn eller ett
lastningsställe som är beläget inom Sveriges sjöterritorium och som
begränsas i norr av latitud 58°23′N och i söder av 57°34′N samt en
hamn eller ett lastningsställe som är beläget i Göta älv, Trollhätte
kanal eller Vänern, se bilaga 1 [278].
Beräkning av farledsavgift
Farledsavgift baserad på fartygets bruttodräktighet
10 §
[260] För den del av farledsavgiften som beräknas på fartygets
bruttodräktighet, enligt 4 § [204] förordningen (1997:1121) om
farledsavgift, ska avgift betalas för varje enhet av fartygets
bruttodräktighet med följande belopp i kronor.
Fartygstyp
Anlöp i kalendermånaden
1:a
2:a
3:e
4:e
5:e
1. passagerarfartyg
och järnvägsfärjor
2,25
2,25
2,25
2,25
2,25
2. kryssningsfartyg
1,50
1,50
1,50
1,50
1,50
3. fartyg med last av
mineraloljeprodukter i bulk,
hänförliga till nummer 2709
eller 2710 i Europeiska
gemenskapens tulltaxa
2,55
2,55
0
0
0
4. övriga fartyg
2,55
2,55
0
0
0
Om farledsavgift som beräknas på fartygets bruttodräktighet har
betalats fem gånger inom en kalendermånad för ett och samma
passagerarfartyg, järnvägsfärja eller kryssningsfartyg eller två gånger
för ett annat fartyg, ska farledsavgiften resten av den månaden
beräknas endast per ton last som lastas eller lossas.
9
Ändring nr186
till TFH III:2
Avgifter i samband
med sjöfart
[261]
Vid sjötransporter mellan svenska hamnar tas bruttobaserad
farledsavgift ut i samtliga hamnar där gods lastas eller passagerare
medförs, tills det att det maximala antalet avgiftsbelagda anlöp enligt
tabellen ovan har uppnåtts.
Maximalt belopp vid beräkning av farledsavgift baserad på fartygets
bruttodräktighet
11 §
[261] För fartyg som inte är passagerarfartyg, järnvägsfärja eller
kryssningsfartyg tas den del av farledsavgiften som beräknas enligt
10 § högst ut med följande belopp vid de utsläppsnivåer som framgår
av det giltiga kväveoxidreduktionscertifikatet.
Utsläppsnivå NOx (g/kWh)
Fartyg enligt
10 § 3 (kr)
Övriga fartyg
enligt 10 § 4 (kr)
0,00-0,49
0,50-0,99
1,00-1,99
2,00-2,99
3,00-3,99
4,00-4,99
5,00-5,99
6,00-
0
18 000
47 800
55 000
62 200
69 500
76 700
115 000
0
13 300
37 000
42 300
47 700
53 000
58 300
85 000
Farledsavgift beräknad på last
12 §
[262] Den del av farledsavgiften som beräknas på den last som
fartyget lastar eller lossar, enligt 4 § [204] förordningen (1997:1121)
om farledsavgift, tas ut med 2 kr 75 öre per ton last.
För lågvärdig last i bulk är avgiften 1 kr per ton last. Med
lågvärdig last i bulk avses sådana varor som anges i bilaga 2 [279]
till dessa föreskrifter.
En bil eller husvagn som någon har med sig ombord för personligt
bruk avgiftsbeläggs för en vikt av ett ton.
Vid beräkningen av farledsavgift ska den avgiftspliktiga lastens
sammanlagda vikt avrundas till närmast hela tontal. Uppkommer
öretal vid avgiftsberäkningen, avrundas varje avgiftsbelopp till
närmaste hela krontal.
10
13 §
[263] Vid bedömningen av om last ska anses vara lastad eller lossad
gäller följande.
1. Last ska inte anses vara lastad om den efter lastningen åter
lossas från fartyget innan detta lämnar hamnen eller lastningsstället.
2. Last ska inte anses vara lossad om den efter lossningen åter
lastas på fartyget innan detta lämnar hamnen eller lastningsstället.
3. Bogserad last ska anses vara lossad endast om den har lösgjorts
från det bogserande fartyget.
14 §
[264] Om lasten består av skogsprodukter och det saknas uppgifter
om lastens bruttovikt, får denna beräknas med ledning av de
omräkningstal som anges i bilaga 3 [280] till dessa föreskrifter.
Om det för annan last saknas uppgifter om lastens bruttovikt eller
om angivna viktuppgifter inte kan godtas får relationstalet mellan
lastens volym och vikt fastställas genom att den deklarationsskyldige
låter väga och volymmäta ett parti ur lasten.
Farledsavgift
[264]
Avgiftsreduktioner och avgiftsbefrielser
Avgiftsreduktion baserad på kväveoxidreduktionscertifikat
15 §
[265] Fartyg som har ett framräknat vägt genomsnittsvärde för
kväveoxidemissioner som är mindre än 6 gram per kilowattimme kan
efter ansökan till Sjöfartsverket erhålla ett kväveoxidreduktionscertifikat enligt 3 § Sjöfartsverkets föreskrifter om villkor för miljödifferentierad farledsavgift (SJÖFS 2014:10). För fartyg som innehar ett
sådant certifikat tas avgift ut för varje enhet av fartygets bruttodräktighet med följande belopp.
Utsläppsnivå
NOx (g/kWh)
Fartyg enligt
10 § 1 (kr)
Fartyg enligt
10 § 2 (kr)
Fartyg enligt
10 § 3 och 4 (kr)
0,00-0,49
0,50-0,99
1,00-1,99
2,00-2,99
3,00-3,99
4,00-4,99
5,00-5,99
6,00-
0
0,15
0,80
1,03
1,17
1,31
1,45
2,25
0
0,40
0,78
0,86
0,94
1,02
1,10
1,50
0
0,40
1,11
1,27
1,43
1,59
1,75
2,55
Farledsavgift enligt första stycket ska beräknas från den dag då
kväveoxidreduktionscertifikatet utfärdades av Sjöfartsverket enligt
3 § Sjöfartsverkets föreskrifter om villkor för miljödifferentierad
farledsavgift (SJÖFS 2014:10).
Fartygets utsläppsnivå av kväveoxider enligt utfärdat kväveoxidreduktionscertifikat ska avrundas till närmaste gram per kilowattimme
med två decimaler. Uppkommer öretal vid avgiftsberäkningen,
avrundas varje avgiftsbelopp till närmaste hela krontal.
11
Ändring nr186
till TFH III:2
Avgifter i samband
med sjöfart
[266]
Avgiftsreduktioner baserade på fartygets bruttodräktighet
16 §
[266] För bilfartyg i linjetrafik utgår en avgiftsreduktion med 20
procent på den del av farledsavgiften som baseras på fartygets
bruttodräktighet under förutsättning att följande villkor är uppfyllda;
1. minst två anlöp per månad till svensk hamn görs,
2. fartygen går i linjetrafik som berör fjärrzonen. Med fjärrzonen
avses de vattenområden som i sjöfartshänseende ligger bortom det
område som begränsas i norr av latitud 71ºN, i väst av longitud
32ºW, i syd av latitud 30ºN och i ost av longitud 42ºE,
3. samtliga fartyg insatta i linjetrafiken har en bruttodräktighet om
minst 25 000 bruttoenheter,
4. en turlista över trafiken skickas löpande till Sjöfartsverket,
5. last som lastats hitom fjärrzonen och som lossats på svensk ort
inte överstiger en tiondel av fartygets bruttodräktighet, samt
6. last som lossats hitom fjärrzonen och som lastats på svensk ort
inte överstiger en tiondel av fartygets bruttodräktighet.
De erlagda avgifterna återbetalas efter ansökan i enlighet med
20 §.
17 §
[267] För andra fartyg, som inte är bilfartyg, men som uppfyller de
villkor som anges i 16 § punkterna 1–6, utgår en avgiftsreduktion på
den del av farledsavgiften som baseras på fartygets bruttodräktighet
med 75 procent, under förutsättning att de i linjetrafiken insatta
fartygen trafikerar hela slingan.
De erlagda avgifterna återbetalas efter ansökan i enlighet med
20 §.
Avgiftsbefrielse för transitgods
18 §
[268] Lastat transitgods är befriat från godsbaserad farledsavgift. De
erlagda avgifterna återbetalas efter ansökan i enlighet med 20 §. En
förutsättning för återbetalning är att farledsavgift betalats för både det
lastade och det lossade godset.
12
Avgiftsreduktion för kryssningsfartyg
19 §
[269] För ett kryssningsfartyg tas den del av farledsavgiften som
beräknas på fartygets bruttodräktighet enbart ut vid första svenska
ort under en och samma kryssning.
Farledsavgift som beräknas på fartygets bruttodräktighet tas inte ut
för ett kryssningsfartyg om minst 90 procent av passagerarna som
ankommer till svensk hamn debarkerar fartyget i samband med
avslutandet av en kryssning och byts ut mot nya passagerare som
embarkerar fartyget och startar en kryssning i samma hamn.
Befrielsen gäller för såväl den avslutade som den påbörjade
kryssningen.
Farledsavgift
[269]
Ansökan om avgiftsreduktioner och avgiftsbefrielser
20 §
[270] Avgiftsreduktioner och avgiftsbefrielser enligt 16–18 §§
återbetalas efter att ansökan om återbetalning inkommit till och
beviljats av Sjöfartsverket.
Ansökan ska göras kvartalsvis och omfatta tre månader. Ansökan
ska vara inkommen till Sjöfartsverket senast den 15 i den månad som
följer närmast efter ett avslutat kvartal, d.v.s. i april, juli, oktober och
januari.
En förutsättning för återbetalning är att de handlingar som styrker
rätten till avgiftsbefrielse eller avgiftsreduktion på farledsavgiften
löpande hålls tillgängliga för granskning av Sjöfartverket. Om det
transportupplägg för vilket återbetalning beviljats förändras ska detta
snarast meddelas Sjöfartsverket.
Dessutom gäller att
1. för återbetalning i enlighet med 16–17 §§ ska ansökan innehålla
följande uppgifter om varje fartyg som är insatt i linjetrafiken;
a) fartygets namn,
b) fartygets bruttodräktighet,
c) antal anlöp,
d) last som hämtats och lämnats på ort hitom fjärrzonen, samt
e) inbetalda farledsavgifter.
2. för återbetalning i enlighet med 18 § ska ansökan innehålla
uppgifter om
a) lossat och lastat transitgods i ton per hamn och fartyg,
b) datum för lossning och lastning av transitgodset samt
c) de för det lastade transitgodset inbetalda farledsavgifterna.
13
Ändring nr186
till TFH III:2
Avgifter i samband
med sjöfart
[271]
Deklaration och betalning av farledsavgift
Elektronisk registrering av deklaration vid kredit
21 §
[271] En deklaration enligt 6 § [206] förordningen (1997:1121) om
farledsavgift ska lämnas till Sjöfartsverket genom elektronisk
registrering via Sjöfartsverkets hemsida. Deklarationen ska lämnas
senast en vecka efter fartygets avgång.
Om fartygets redare eller ägare eller ett ombud för någon av dessa
har träffat avtal med Sjöfartsverket om kredit och certifikat för
elektronisk rapportering av farledsdeklarationer får fartyget avgå utan
att avgift har betalats.
Avtal om kredit och certifikat för elektronisk registrering
22 §
[272] En ansökan om kredit på farledsavgiften ska göras på en av
Sjöfartsverket fastställd blankett som finns tillgänglig på Sjöfartsverkets hemsida, www.sjofartsverket.se. Kreditansökan ska skickas till
Sjöfartsverket.
Villkoren för erhållande av kredit är att Sjöfartsverket bedömer
sökanden som kreditvärdig enligt de kriterier som framgår i den vid
varje tid gällande kredit- och certifikatpolicy.
Elektronisk registrering av deklaration där kredit saknas
23 §
[273] Den som inte innehar kredit men lämnar deklaration för
farledsavgift elektroniskt ska lämna deklaration och betala avgiften
till Sjöfartsverkets bank-, plusgiro- eller bankgirokonto innan fartyget
avgår från svensk hamn.
Annan registrering av deklaration för farledsavgift
24 §
[274] Om en deklaration inte kan lämnas elektroniskt ska
deklarationen skickas per e-post till [email protected] eller
telefax till + 46 (0)11-101949.
Om avtal om kredit och certifikat för elektronisk rapportering av
farledsdeklarationer saknas återkommer Sjöfartsverket per e-post
eller telefax så snart som möjligt med uppgift om den farledsavgift
som ska betalas.
Avgiften ska betalas till Sjöfartsverkets bank-, plusgiro- eller
bankgirokonto innan fartyget avgår från svensk hamn. I detta fall ska
avgiften påföras redaren eller den som i redarens ställe har befattning
med fartyget eller, om uppgift om detta saknas, fartygets ägare.
14
Periodvisa deklarationer
25 §
[275] För fartyg som går i regelbunden trafik enligt en tidtabell som
delgivits Sjöfartsverket i förväg, kan Sjöfartsverket medge att
deklarationen lämnas periodvis om fartygets redare, ägare eller
ombud har avtal om kredit och certifikat för elektronisk registrering
av farledsdeklarationer. Periodens längd ska vara högst en
kalendermånad och deklarationen ska lämnas till Sjöfartsverket
senast tio dagar efter utgången av den period deklarationen avser.
Har ett medgivande lämnats att deklaration får lämnas periodvis,
får fartyget avgå även om farledsavgiften inte har betalats.
Farledsavgift
[275]
Övriga bestämmelser
26 §
[276] Ansvarig för betalningen av kostnaderna för åtgärder, som
behöver vidtas för att fastställa fartygets bruttodräktighet i enlighet
med 8 §, är fartygets ägare eller den som anmält fartyget till mätning.
[277] Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2015, då
Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2008:5) om farledsavgift ska
upphöra att gälla.
15
Ändring nr186
till TFH III:2
16
Bilaga 1
[278] Kartan visar det område inom vilket farledsavgift, enligt 2 § p.
5 [202] förordning (1997:1121) om farledsavgift, inte tas ut vid
transport mellan hamnar belägna inom området. Även samtliga
hamnar i Vänern omfattas av undantaget.
Farledsavgift
Bilaga 1
[278]
17
Ändring nr186
till TFH III:2
Bilaga 2
Avgifter i samband
med sjöfart
[279]
[279] Varor som är hänförliga till nedanstående statistiska nummer
enligt Europeiska gemenskapernas tulltaxa ska anses vara lågvärdigt
gods enligt 12 § [262] i denna författning.
18
2505
Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan än
metallhaltig sand enligt 26 kap.
2516 11
Granit, obearbetad eller grovhuggen.
2516 12
Granit, enkelt sönderdelad, genom sågning eller på
annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller
rektangulär form.
2516 90
Annan monument- eller byggnadssten.
2517 10
Småsten, grus och krossad sten av sådana slag som
vanligen används för inblandning i betong eller för
vägbyggen, banbyggen e.d., singel och flinta, även
värmebehandlade.
2517 20
Makadam av slagg eller liknande industriellt avfall,
även innehållande sådana material som är nämnda i
nr 2517 10.
2521
Kalksten med användning som flussmedel; kalksten
av sådana slag som vanligen används för framställning av kalk eller cement.
2601 11
Osintrad järnmalm, även anrikad, utom rostad
svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider.
2601 12
Sintrad järnmalm, även anrikad, utom rostad
svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider.
Bilaga 3
[280] Omräkningstal för skogsprodukter
Grupp
Vara
Obarkad massaved, vinter
1.
Tall
2.
Gran
3.
Björk
4.
5.
Asp
Bok
6.
Ek
Obarkad massaved, sommar
7.
Tall
8.
Gran
9.
Björk
Färskt virke
10.
Sågtimmer, obarkat
– tall
11.
– gran
12.
– björk
13.
– bok
14.
– ek
Farledsavgift
Bilaga 3
[280]
Omräkningstal kg
per volymenhet
920 kg/m3 f pb
1020 kg/m3 f ub
590 kg/m3 t
860 kg/m3 f pb
990 kg/m3 f ub
550 kg/m3 t
910 kg/m3 f pb
1070 kg/m3 f ub
510 kg/m3 t
765 kg/m3 f pb
1050 kg/m3 f pb
580 kg/m3 t
1000 kg/m3 f pb
800 kg/m3 f pb
880 kg/m3 f ub
510 kg/m3 t
720 kg/m3 f pb
840 kg/m3 f ub
460 kg/m3 t
870 kg/m3 f pb
1010 kg/m3 f ub
490 kg/m3 t
1150 kg/m3 to
910 kg/m3 f ub
810 kg/m3 f pb
1100 kg/m3 to
850 kg/m3 f ub
760 kg/m3 f pb
1250 kg/m3 to
1020 kg/m3 f ub
880 kg/m3 f pb
1060 kg/m3 f ub
1000 kg/m3 f pb
1150 kg/m3 f ub
1000 kg/m3 f pb
19
Ändring nr186
till TFH III:2
Avgifter i samband
med sjöfart
[280]
Grupp
Vara
15.
16.
Cellulosaflis av tall eller gran
Avverkningsrester av tall eller gran,
– okomprimerade
17.
– komprimerade
18.
– bränsleflis
19.
– grovkross
20.
Stubbar av tall eller gran
– ej packade
21.
– packade
22.
Träddelar av tall
Skogstorrt virke
23.
Sågtimmer, obarkat
– tall
24.
25.
– gran
Cellulosaflis av tall eller gran
(justertorr)
26.
Avverkningsrester av tall eller gran
– okomprimerade
27.
– komprimerade
28.
– bränsleflis
29.
– grovkross
Förädlade skogsprodukter
30.
Sågade barrträvaror
31.
Hyvlade barrträvaror
32.
Spånskivor
33.
Bränslebriketter
34.
Bränslepellets
20
Omräkningstal kg
per volymenhet
325 kg/m3 s
150 kg/m3 t
300 kg/m3 t
340 kg/m3 s
300 kg/m3 s
200 kg/m3 s
270 kg/m3 s
275 kg/m3 t eller gran
1025 kg/m3 to
805 kg/m3 f ub
715 kg/m3 f pb
1000 kg/m3 to
765 kg/m3 f ub
690 kg/m3 f pb
200 kg/m3 s
110 kg/m3 t
215 kg/m3 t
240 kg/m3 s
215 kg/m3 s
550 kg/m3
450 kg/m3
650 kg/m3
190 kg/m3 s
215 kg/m3 s
Volymenheter
m3 f pb
kubikmeter fast mått på bark
m3 f ub
kubikmeter fast mått under bark
m3 to
kubikmeter toppmätt under bark
m3 t
kubikmeter travat mått
m3 s
kubikmeter stjälpt mått
Farledsavgift
Bilaga 3
[280]
Anmärkning
Skogstorrt virke innebär 2–3 månaders torkning under perioden maj–
oktober. Med sommar avses perioden mellan 15 maj och 15
september. Med vinter avses perioden mellan 16 september och 14
maj.
21
Ändring nr186
till TFH III:2
22–40
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får
meddela föreskrifter om vem som får utfärda intyg, skyldighet att
visa upp intyg och undantag från sådan skyldighet samt andra
behövliga föreskrifter om intyg enligt denna lag.
Hot mot
människors hälsa
[525]
Avgifter
25 §
[525] Kommuner och landsting får ta ut avgifter för åtgärder enligt
denna lag enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen.
Tillsyn m.m.
26 §
[526] Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över att denna
lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.
Detsamma gäller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Lag
(2012:952).
27 §
[527] Polis-, tull-, lots- och hamnpersonal, fartygsinspektörer och
kustbevakningstjänstemän samt trafikpersonal vid flygplats skall, var
och en inom sitt verksamhetsområde, vara uppmärksam på
efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
28 §
[528] Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att vidta
åtgärder enligt denna lag eller åtgärder enligt föreskrifter eller beslut
som meddelats med stöd av lagen.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter
enligt 10 § polislagen (1984:387) (TFH IV [510]) behöver tillgripas,
eller
2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:765).
29 §
[529] Personal inom Polismyndigheten, Tullverket eller Kustbevakningen som medverkar vid in- och utresekontroll enligt utlänningslagen (2005:716) ([4301] o.f.) ska medverka vid kontroll av
vaccinationsbevis och, när det behövs, vid andra åtgärder som vidtas
vid karantänshamnar och karantänsflygplatser. Lag (2014:765).
47
Ändring nr 186
till TFH III:2
Karantänsbestämmelser
[530]
Ytterligare föreskrifter
30 §
[530] Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får meddela de ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda som
behövs för att hindra att smittämnen eller andra ämnen som kan
utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller
sprids till andra länder.
Ansvar
31 §
[531] Till böter döms den som åsidosätter sin skyldighet att lämna
information om hälsotillståndet ombord på fartyg eller luftfartyg
enligt 16 § första och tredje stycket eller 19 § första stycket, eller
lämnar oriktig sådan information.
Överklagande
32 §
[532] Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i
beslutet.
[533] 1. Denna lag träder i kraft den 15 juni 2007 då karantänslagen
(1989:290) skall upphöra att gälla.
2. Beslut och intyg som har meddelats enligt den upphävda lagen
gäller fortfarande.
48
SJÖFYND M.M.
Sjöfynd
[961]
1 Sjöfynd
Lag (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd
1§
[961] Den som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust
eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna
fartyg eller fartygslämningar eller redskap eller gods som hör till
fartyg är skyldig att anmäla fyndet till Polismyndigheten, Kustbevakningen eller Tullverket. Detta gäller oavsett om fyndet tas upp från
botten eller anträffas flytande på vattnet eller är uppdrivet på
stranden. Om en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Tullverket har
tagit emot en sådan anmälan, ska han eller hon omedelbart underrätta
Polismyndigheten om denna. Lag (2014:612).
2§
[962] Om ett fartyg under resa har bärgat något av det som anges i
1 §, ska befälhavaren lämna det bärgade, tillsammans med en
redogörelse för omständigheterna vid bärgningen, till Polismyndigheten.
Om fartyget inte anlöper svensk hamn, ska befälhavaren underrätta
svensk konsul på den utländska ort som fartyget först anlöper om
bärgningen. Finns det inte en svensk konsul på orten, ska i stället en
annan behörig myndighet underrättas. Om inte annat följer av
lagstiftningen i det landet, ska det bärgade godset säljas på offentlig
auktion. När auktionen genomförts ska befälhavaren till redaren
skriftligen redogöra för omständigheterna vid bärgningen och
redovisa försäljningssumman. Redaren ska därefter lämna de insända
medlen och redogörelsen till Polismyndigheten. Lag (2014:612).
3§
[963] Har Polismyndigheten underrättats om bärgning enligt 1 § eller
2 § första stycket ska den låta besiktiga fyndet och därefter låta
kungöra bärgningen i Underrättelser för sjöfarande. Om det finns
särskilda skäl, får fyndet kungöras även på något annat lämpligt sätt.
Kungörelsen ska innehålla föreläggande för ägaren till det bärgade
godset att anmäla sig till Polismyndigheten inom 90 dagar från
kungörandet i Underrättelser för sjöfarande eller inom den längre tid
från kungörandet, dock högst ett år, som Polismyndigheten
bestämmer i det särskilda fallet.
Om det bärgade godset inte kan vårdas utan fara för försämring,
ska det säljas på offentlig auktion. Om det inte är lämpligt, ska godset
säljas på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt till
godset. Efter utgången av den tid som anges i första stycket ska det
influtna beloppet överlämnas till bärgaren. Lag (2014:612).
71
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjöfynd m.m.
[964]
4§
[964] Om kungörande har skett och ägaren anmäler sig inom förelagd
tid samt visar sin rätt, skall fyndet eller det influtna beloppet
överlämnas till honom mot att han betalar kostnaden för kungörandet
och vården av fyndet till den som har haft kostnaden samt bärgarlön.
I händelse av tvist bestämmer domstol bärgarlönens belopp.
Om ägaren inte anmäler sig, tillfaller fyndet bärgaren mot att han
betalar de kostnader som avses i första stycket. Lag (1984:984).
5§
[965] Om de medel som har influtit vid försäljningen av fyndet har
lämnats till Polismyndigheten när bärgning har skett enligt vad som
sägs i 2 § andra stycket, gäller 3 § första stycket och 4 § i tillämpliga
delar i fråga om kungörande av bärgningen och utbetalning av de
influtna medlen. Lag (2014:612).
6§
[966] Om det vid besiktning enligt 3 § framkommer att den
sammanlagda kostnaden för kungörande av bärgningen, vården av
fyndet och försäljningen uppgår till ett så högt belopp att, sedan detta
betalats, resterande belopp inte räcker till skälig bärgarlön, får
Polismyndigheten, utan att kungöra bärgningen, omedelbart efter
besiktningen lämna ut fyndet till bärgaren. Lag (2014:612).
7§
[967] Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av
Polismyndigheten, Kustbevakningen eller av en tulltjänsteman som
Tullverket har bemyndigat att utfärda sådana intyg, får Polismyndigheten utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgningen
lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om Polismyndigheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning ska
behandlas på annat sätt. Lag (2014:612).
72
8§
[968] Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i 1 § sägs, eller
underlåter befälhavare eller redare att, på sätt i 2 § är föreskrivet,
tillkännagiva vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer
befälhavare eller redare något av de influtna medlen, straffes efter
allmän lag.
Lämnar bärgare, befälhavare eller redare, i sviklig avsikt, oriktig
uppgift angående omständigheterna vid bärgningen, eller vidtar han, i
sådan avsikt, särskild åtgärd med det bärgade godset, eller underlåter
befälhavare eller redare att, i enlighet med vad i 2 § föreskrivs,
avlämna det bärgade eller därför influtna medel, döms till böter, om
inte gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken (TFH IV
[1001] o.f.).
I de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad
eller nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt. Lag
(1991:244).
Sjöfynd
[969]
8a§
[969] Polismyndighetens beslut i frågor som avses i denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:612).
9§
[970] Bestämmelser om vissa äldre sjöfynd finns i kulturmiljölagen
(1988:950). Särskilda bestämmelser om hittegods finns i lagen
(1938:121) om hittegods ([1031] o.f.). Särskilda bestämmelser om
sjunket eller ilandflutet virke finns i lagen (1919:426) om flottning i
allmän flottled. Bestämmelser om ensamrätt till bärgning finns i
lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning ([1001] o.f.). Lag
(2013:537).
Förordning (1984:985) om handläggningen av ärenden
rörande sjöfynd
1§
[991] Om Polismyndigheten har underrättats om ett sjöfynd enligt 1 §
[961] lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd eller om
sjöfyndet har lämnats till myndigheten enligt 2 § [962] första stycket
samma lag, ska den om möjligt ta hand om fyndet. Förordning
(2014:1136).
2§
[992] I samband med besiktning av ett sjöfynd enligt 3 § [963] första
stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall
besiktningsmännen värdera fyndet och, med tillämpning av de
grunder som föreskrivs i sjölagen (1994:1009) ([1801] o.f.), föreslå
skälig bärgarlön. I besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om
märken och andra kännetecken, genom vilka ägaren kan känna igen
godset. Om fyndet vid besiktningen anses vara av sådan beskaffenhet
att det inte kan vårdas utan fara för försämring, skall skälen till detta
uppges i besiktningsinstrumentet. Förordning (1995:169).
3§
[993] Om ett sjöfynd som inte kan vårdas utan fara för försämring
ska säljas på offentlig auktion enligt 3 § andra stycket lagen
(1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd, ska auktionen
kungöras på lämpligt sätt.
73
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjöfynd m.m.
[994]
En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion) ska
förrättas genom Polismyndighetens försorg. Om godset ska säljas på
något annat sätt, ska myndigheten svara för försäljningen. Staten har
rätt att ta ut ersättning för godsets vård och försäljning ur köpeskillingen. Förordning (2014:1136).
4§
[994] Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör oförtullad
vara, ska Polismyndigheten underrätta Tullverket om detta.
Förordning (2014:1136).
Lag (1984:983) om ensamrätt till bärgning
1§
[1001] Den som vill bärga sjunket gods som har övergetts av ägaren
kan efter ansökan hos länsstyrelsen erhålla ensamrätt till bärgning
enligt denna lag.
2§
[1002] Ensamrätt till bärgning innebär rätt för bärgaren att utan
intrång av andra under viss tid och på närmare angiven plats bärga
godset.
3§
[1003] Ansökan om ensamrätt till bärgning prövas av länsstyrelsen.
Ensamrätt får ges bara till den som är lämplig med hänsyn till
allmänna och enskilda intressen. Har flera ansökningar gjorts rörande
samma område, ska länsstyrelsen pröva vilken av sökandena som
från allmän synpunkt bör ha företräde.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som
ansvarar för uppgifter enligt denna lag. Lag (2012:81).
4§
[1004] I beslut om ensamrätt skall länsstyrelsen meddela sådana
föreskrifter som krävs för att bärgningen inte skall medföra skada
eller olägenhet för allmänna eller enskilda intressen. Om en
meddelad föreskrift åsidosätts, får länsstyrelsen upphäva beslutet om
ensamrätt. Detsamma gäller om bärgningen har avslutats innan den
föreskrivna tiden har gått ut.
5§
[1005] Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Sjöfartsverket genom
besvär. Sjöfartsverkets beslut får inte överklagas.
74
2 Hittegods
Hittegods
[1031]
Lag (1938:121) om hittegods
1§
[1031] Den som hittar något ska utan oskäligt dröjsmål anmäla
fyndet till Polismyndigheten. Är ägaren till godset känd, får
upphittaren i stället underrätta honom eller henne om fyndet.
När anmälan om hittegods har gjorts ska Polismyndigheten
underrätta ägaren till godset, om han eller hon är känd. Lag
(2014:605).
Till 1 st
[1031:1] I GTM 1950:14, sid. 102 erinras därom, att, då inom Tullverkets lokaler
eller andra av Tullverket disponerade utrymmen gods tillvaratages under sådana
förhållanden, att lagen den 22 april 1938 om hittegods ([1031] o.f.) är tillämplig
å fyndet, anmälan därom skall jämlikt 1 § sagda lag utan oskäligt dröjsmål göras
hos polismyndighet.
2§
[1032] Hittegods ska vårdas väl. Upphittaren får överlämna godset
till Polismyndigheten. Polismyndigheten får även i annat fall, om det
behövs, omhänderta godset.
Polismyndigheten får låta sälja hittegodset, om
1. godset inte kan vårdas utan fara för försämring,
2. vården är förenad med alltför stora kostnader, eller
3. det annars finns särskilda skäl för försäljning. Lag (2014:605).
3§
[1033] Ägaren har rätt att återta hittegodset om han eller hon betalar
Polismyndighetens och upphittarens skäliga kostnader i anledning av
fyndet och skälig hittelön.
Uppkommer tvist om lösesummans belopp, ska frågan avgöras av
allmän domstol. Om godset finns i Polismyndighetens vård, får dock
myndigheten lämna ut det till ägaren mot lösen som Polismyndigheten finner skälig. Lag (2014:605).
4§
[1034] Om ägaren till hittegods inte blir känd inom tre månader från
det att fyndet anmäldes till Polismyndigheten, tillfaller godset
upphittaren. Detsamma gäller om ägaren inte hämtar ut godset inom
en månad från det att han eller hon underrättats om fyndet av
Polismyndigheten, eller om ägaren i annat fall kan anses ha avstått
sin rätt till godset. Upphittaren är dock skyldig att betala Polismyndighetens kostnader i anledning av fyndet. Om godset är i
Polismyndighetens vård och upphittaren inte inom en månad efter
uppmaning betalar myndighetens kostnader, eller om han eller hon
annars kan anses ha avstått sin rätt till godset, tillfaller godset staten.
Lag (2014:605).
79
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjöfynd m.m.
[1034 A]
4a§
[1034 A] I stället för vad som sägs i 4 § gäller i fråga om en hund att
hunden tillfaller staten, om ägaren inte återtar hunden inom fem
dagar från det att han eller hon underrättades om fyndet eller, om
ägaren inte är känd, inom tio dagar från det att fyndet anmäldes till
Polismyndigheten. Lag (2014:605).
5§
[1035] Fullgör upphittaren ej vad i 1 § är stadgat, straffes efter
allmän lag och have förverkat all rätt på grund av fyndet.
6§
[1036] Tillvaratager någon hos honom kvarglömd sak, skall vad ovan
stadgas om hittegods äga motsvarande tillämpning; dock skall
hittelön ej utgå.
7§
[1037] Beträffande fynd som har samband med olycka eller händelse
som avses i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall
iakttas vad som föreskrivs i 12 § nämnda lag.
I den mån i särskilda författningar meddelats föreskrifter angående
sådant som tillvaratages å fortskaffningsmedel i allmän trafik eller
inom område som hör till företag för sådan trafik, skall vad sålunda
stadgats lända till efterrättelse. Lag (1990:715).
8§
[1038] Hittar någon hemdjur, skall vad i 52–57 §§ lagen om ägofred
stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse, ändå att fall som där
avses ej är för handen.
9§
[1039] Påträffas föremål, vartill ägare ej finnes, inmurat eller intimrat
i hus eller nedgrävt i marken eller dolt på annat dylikt sätt, tillkomme
fyndet upphittaren och husets eller markens ägare till hälften vardera,
där det ej är fornfynd.
Underlåter upphittaren att tillkännagiva fyndet, dömes till ansvar
enligt vad i 10 kap. 8 § brottsbalken (TFH IV [1128]) stadgas. Lag
(1964:193).
9a§
[1040] Polismyndighetens beslut i frågor som avses i denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:605).
80
10 §
[1041] Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Polismyndigheten får meddela föreskrifter om tillämpningen av
denna lag. Lag (2014:605).
Hittegods
[1041]
Anm. Se förordning (2014:1107) om Polismyndighetens hantering av hittegods.
11 §
[1042] Om fartygslämningar och fornfynd, om sjöfynd samt om virke
som sjunkit i allmän flottled eller flutit i land vid en sådan flottled
finns det särskilda bestämmelser. Lag (2014:605).
Anm. Om sjöfynd, se [961] o.f.
80 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
80 b
Lag (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
1§
[1046] Om det inte är uppenbart oskäligt, ska följande egendom tas i
förvar:
1. egendom som har frånhänts någon genom brott och som
anträffats hos någon annan som uppenbart saknar rätt till egendomen,
2. egendom som har anträffats utan att vara i någons besittning,
om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen är
känd,
3. egendom som har förvärvats eller tagits emot under förhållanden som anges i 9 kap. 6 § andra stycket eller 7 § andra stycket 1
brottsbalken (TFH IV [1106] eller [1107]), och
4. egendom som har varit föremål för brott som avses i 7 § lagen
(2014:307) om straff för penningtvättsbrott.
Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller någon annan
som har rätt till egendomen gör anspråk på den.
Bestämmelser om förfarandet med egendom som tagits i förvar
enligt första eller andra stycket och om rätt för ägare som senare blir
känd, eller för någon annan som har rätt till egendomen, att få
egendomen utlämnad till sig eller att erhålla ersättning finns i lagen
(1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods
m.m. ([1051] o.f.). Lag (2014:309).
Lag om visst
stöldgods m.m.
[1046]
2§
[1047] Beslut om att egendom skall tagas i förvar enligt denna lag
meddelas av allmän domstol utom i fall som anges i tredje stycket.
Talan om egendoms tagande i förvar föres av åklagare mot den
som frågan angår, om denne har känt hemvist här i landet och kan
delges på sätt som är föreskrivet om stämning i brottmål. Talan
behöver dock ej föras mot den som förklarat att han ej gör anspråk på
egendomen.
Skall enligt andra stycket talan ej föras mot någon får åklagaren
meddela förordnande om att egendomen skall tagas i förvar.
3§
[1048] Den som inte är nöjd med åklagarens beslut enligt 2 § tredje
stycket får innan egendomen har sålts eller förstörts anmäla missnöje
med beslutet till åklagaren. Anmäls missnöje ska åklagaren, om han
eller hon vill att beslutet ska bestå, väcka talan om detta inom en
månad efter det att anmälan gjordes. Väcks inte talan, ska åklagaren
upphäva beslutet om förvar.
Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i
förvar, innan egendomen har sålts eller förstörts, ska domstolen i
samband med åtalet pröva om egendomen fortfarande ska hållas i
förvar.
81
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjöfynd m.m.
[1049]
Åklagaren ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om
missnöjesanmälan enligt första stycket och om talan enligt andra
stycket. I avvaktan på att saken slutligt prövas får vidare åtgärd med
egendomen inte vidtas, om den kan vårdas utan fara för förstörelse.
Lag (2014:618).
4§
[1049] Föres talan om egendoms tagande i förvar enligt 2 § andra
stycket eller 3 § första stycket mot någon, som ej är tilltalad, skall om
sådan talan i tillämpliga delar gälla vad i rättegångsbalken (TFH IV
[4001] o.f.) är föreskrivet angående åtal för brott på vilket icke kan
följa svårare straff än böter.
5§
[1050] Denna lag gäller ej i fall där lagen (1938:l2l) om hittegods
([1031] o.f.) är tillämplig.
82
Lag (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m.
Förverkad egendom
och hittegods m.m.
[1051]
1§
[1051] Denna lag gäller, om inte annat följer av lag eller annan
författning, egendom som
1. tillfallit staten på grund av förverkande,
2. tillfallit staten enligt lagen (1938:121) om hittegods ([1031]
o.f.),
3. tagits i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
([1046] o.f.),
4. omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) (TFH
IV [525 A]),
5. omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken (TFH
IV [4618 A]), eller
6. omfattas av 17 § andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder
vid hindrande av fortsatt färd (TFH IV [487]). Lag (2014:1438).
2§
[1052] Egendom som har tagits i förvar med stöd av lagen
(1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.) ska förvaras hos
Polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut meddelats
om att egendomen ska vara tagen i förvar. Denna frist ska i fall som
avses i 2 § [1047] tredje stycket samma lag räknas från dagen för
åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall
räknas från den dag då beslutet om att egendomen ska vara tagen i
förvar vann laga kraft.
Vad som sägs i första stycket gäller inte i fall som avses i 3 och
4 §§.
Har det under den i första stycket angivna tiden inte kunnat utredas
vem som har rätt till egendomen, ska Polismyndigheten på lämpligt
sätt låta kungöra förhållandet med uppgift om egendomen och om de
omständigheter under vilka den anträffats. I kungörelsen ska det även
anges inom vilken tid, som inte får understiga en månad, den som vill
göra anspråk på egendomen ska ge sig till känna. Framställs inte
anspråk inom denna tid, eller avstår den som har rätt till egendomen
från denna, ska egendomen hanteras på det sätt som anges i denna
lag. Lag (2014:608).
2a§
[1052 A] Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a §
polislagen (1984:387) (TFH IV [525 A]) ska finnas tillgänglig hos
Polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en
sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen (TFH IV [525 D])
har delgetts. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska
egendomen hanteras på det sätt som anges i denna lag.
83
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjöfynd m.m.
[1052 B]
Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av
det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken
som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i
denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan
Polismyndigheten genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan
rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen. Lag (2014:608).
2b§
[1052 B] Egendom som ska lämnas ut enligt 27 kap. 8 a § första
stycket rättegångsbalken (TFH IV [4618 A]) ska i minst en månad
efter delgivning av en sådan underrättelse som avses i 27 kap. 8 b §
första stycket rättegångsbalken (TFH IV [4618 B]) finnas tillgänglig
för avhämtning hos den myndighet som förvarar den. Om egendomen
inte hämtas ut inom denna tid, ska det förfaras med den på det sätt
som anges i denna lag.
Egendom som inte kan lämnas ut till någon enligt 27 kap. 8 a §
första stycket rättegångsbalken ska i minst tre månader efter det att
beslaget hävdes finnas tillgänglig hos den myndighet som förvarar
den. Därefter ska det förfaras med den på det sätt som anges i denna
lag. Om egendomens värde sannolikt överstiger en fjärdedel av det
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som
gällde då beslaget gjordes, tillämpas dock denna lag först efter det att
tre månader har förflutit sedan den myndighet som förvarar
egendomen genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan
rättsinnehavare att göra anspråk på den. Lag (2010:1219).
2c§
[1052 C] Egendom som omfattas av 17 § andra stycket lagen
(2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd (TFH IV
[487]) ska finnas tillgänglig hos Polismyndigheten eller Tullverket
för avhämtning i minst en månad efter delgivning av en sådan
underrättelse som avses i 18 § (TFH IV [488]) den lagen eller, om
sådan underrättelse inte ska lämnas, efter det att en underrättelse som
anges i 11 § (TFH IV [481]) samma lag har delgivits. Om
egendomen inte hämtas ut inom den tiden, ska egendomen hanteras
på det sätt som anges i denna lag. Lag (2014:1438).
3§
[1053] Har egendom tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065)
om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.), därför att ägaren eller annan
som har rätt till egendomen ej gör anspråk på den, skall med
egendomen förfaras på sätt som anges i denna lag.
84
Förverkad egendom
4§
m.m.
[1054] Myndighet som omhänderhar egendom som avses i denna lag och hittegods[1054]
får omedelbart låta försälja den om
1. den ej kan vårdas utan fara för förstöring,
2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller
3. särskilda skäl eljest föreligger.
5§
[1055] Egendom som kan befaras komma till brottslig användning
eller eljest är olämplig för försäljning skall oskadliggöras.
6§
[1056] Egendom som inte har sålts enligt 4 § eller oskadliggjorts
enligt 5 § skall säljas genom den förvarande myndighetens försorg.
Kan egendomen inte säljas får den förstöras. Lag (2005:295).
7§
[1057] Gör ägaren eller annan rättsinnehavare anspråk på egendom
som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods
m.m. ([1046] o.f.), egendom som omhändertagits med stöd av 24 a §
polislagen (1984:387) (TFH IV [525 A]), egendom som omfattas av
27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken eller egendom som
omfattas av 17 § andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärdervid
hindrande av fortsatt färd (TFH IV [487]) ska den lämnas ut till
rättsinnehavaren efter beslut av den myndighet som förvarar
egendomen, om egendomen inte redan har sålts eller förstörts.
Har egendomen reparerats eller på annat sätt förbättrats, är den
som gör anspråk på egendomen enligt första stycket skyldig att betala
kostnaden för förbättringen innan egendomen lämnas ut. Betalas inte
förbättringskostnaden inom en månad efter det att särskild
uppmaning delgivits rättsinnehavaren, får egendomen säljas i den
ordning som anges i denna lag. Lag (2014:1438).
8§
[1058] Försäljning av egendom som tagits i förvar med stöd av lagen
(1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.), egendom som
omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) (TFH IV
[525 A]), egendom som omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket
rättegångsbalken eller egendom som omfattas av 17 § andra stycket
lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd (TFH
IV [487]) sker för statens räkning.
Har egendomen sålts, har ägaren eller någon annan rättsinnehavare
rätt till ersättning. Ersättning betalas inte med högre belopp än som
har influtit vid försäljningen. I de fall som avses i 7 § andra stycket
ska kostnaden för förbättringen avräknas från ersättningen.
Ansökan om ersättning prövas av den myndighet som beslutat om
försäljning. Lag (2014:1438).
85
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjöfynd m.m.
[1059]
9§
[1059] Beslut som avses i 7 § första stycket och 8 § tredje stycket får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag
(2009:1172).
10 §
[1060] I fråga om pengar skall i stället för vad som sägs om
försäljning i denna lag gälla att beloppet redovisas till staten enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (2004:1030).
11 §
[1061] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om
1. sättet för kungörande enligt 2–2 b §§,
2. myndighets förfarande med egendom som avses i denna lag.
Lag (2009:1172).
86–90
Särskilda bestämmelser för uppbringade fartyg m.m.
24 §
[1424] Utländska fartyg som är uppbringade av en krigförande stat
har för genomfart tillträde till territorialhavet i Öresund.
Tillträde till svenskt territorium i andra fall än som avses i första
stycket är tillåtet endast för uppbringade fartyg som är i sjönöd.
Bestämmelserna i 3 § andra stycket, 12, 17, 18 och 21–23 §§
gäller för uppbringade fartyg som befinner sig inom territoriet.
Uppbringade fartyg får inte komplettera sina förråd inom territoriet.
Tillträdesförordning
[1424]
25 §
[1425] Svenska fartyg som är uppbringade av en krigförande stat och
som kommer in på svenskt territorium får inte lämna detta utan
regeringens tillstånd.
26 §
[1426] Bestämmelserna i 24 § gäller i tillämpliga delar för krigsfångetransporter.
Övriga bestämmelser
27 §
[1427]
Polismyndigheten,
Kustbevakningen,
Sjöfartsverket,
Tullverket och luftfartsmyndigheter ska snarast möjligt rapportera till
Försvarsmakten om utländska statsfartyg, statsluftfartyg eller militära
fordon
1. iakttas inom eller i anslutning till svenskt territorium, eller
2. överträder bestämmelserna i denna förordning. Förordning
(2014:1216).
28 §
[1428] Polismyndigheten, Kustbevakningen, Transportstyrelsen och
Tullverket får inom sina respektive verksamhetsområden meddela
närmare föreskrifter för rapporteringen enligt 27 §, efter hörande av
Försvarsmakten.
Försvarsmakten får, efter hörande av berörda civila myndigheter,
meddela föreskrifter för verkställighet i övrigt av denna förordning.
Förordning (2014:1216).
29 §
[1429] Försvarsmaktens beslut får överklagas hos regeringen.
Förordning (1998:1056).
[1430] Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1992, då
förordningen (1982:755) om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till Sveriges territorium, m.m. (tillträdesförordning)
skall upphöra att gälla.
137
Ändring nr 186
till TFH III:2
138
Avdelning II Rederi
5 kap. Om partrederi
Sjölag
5 kap.
[1819]
1§
[1819] Ett partrederi föreligger om flera har kommit överens om att
under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med ett eget fartyg.
Anmälan om ett partrederiavtal får göras hos registermyndigheten,
som skall anteckna anmälningen i den registerdel där fartyget är
infört eller, om det inte är registrerat, genast kungöra den. Närmare
föreskrifter om anmälnings- och kungörelseförfarandet meddelas av
regeringen.
För de förpliktelser som uppkommer för partrederiet efter det att
rederiavtalet har anmälts till registermyndigheten svarar varje redare
endast i förhållande till sin andel i fartyget om han inte har åtagit sig
större ansvarighet. För tidigare uppkomna rederiförpliktelser svarar
redarna solidariskt. I fråga om betalningsansvar för vattenföroreningsavgift enligt 8 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg gäller 8 kap. 2 § andra stycket nämnda
lag. I fråga om betalningsansvar enligt lagen (1986:371) om flyttning
av fartyg i allmän hamn gäller 5 § andra stycket andra meningen den
lagen.
I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter gäller
bestämmelserna i 2–18 §§ i den mån något annat inte har avtalats.
Lag (2001:384).
Till 1 st
Anm. Närmare föreskrifter om anmälnings- och kungörelseförfarandet, se
förordning (1975:928) om handläggning av partrederiärenden; ändrad enligt SFS
1977:837, 1995:171, 1996:273, 2001:808 och 2008:1223.
2§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
6 kap. Om befälhavare
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
227
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[1820]
3§
[1820] Om ett fartyg prejas av en behörig svensk civil eller militär
myndighet, är befälhavaren skyldig att lyda prejningen. Om det efter
prejning eller annars begärs av en behörig myndighet, är befälhavaren också skyldig att låta fartyget visiteras. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter
om prejning och visitering.
[1820:1] Enligt förordning (1994:1279) med bemyndigande att meddela
föreskrifter och andra beslut enligt sjölagen (1994:1009) får Transportstyrelsen
meddela föreskrifter om prejning och visitering enligt 6 kap. 3 § [1820] sjölagen
(1994:1009). Föreskrifter om prejning och visitering meddelas efter att
Polismyndigheten, Försvarsmakten, Kustbevakningen och Tullverket har hörts.
Förordning (2014:1258).
4§
[1821] Befälhavaren är ansvarig för att föreskrivna dagböcker förs på
fartyget. Bestämmelser om dagböcker finns i 18 kap.
Befälhavaren är skyldig att på fartyget medföra andra skeppshandlingar och ett exemplar av denna lag enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Transportstyrelsen. Lag (2008:1311).
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
[1821:1] Enligt TSFS 2009:2, 1 kap. 11 §, ska sjölagen (1994:1009) finnas
ombord på svenska fartyg med en bruttodräktighet om 300 eller mer.
5§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Avdelning III Ansvar
7 kap. Allmänna bestämmelser om ansvar och
försäkringsskyldighet
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2012:353).
Redarens ansvar
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2012:353).
228
1§
[1822] Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, en medlem
av besättningen eller en lots orsakar genom fel eller försummelse i
tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av någon annan,
när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i
fartygets tjänst.
Skadestånd enligt första stycket som redaren har betalat har
redaren rätt att kräva tillbaka av den som vållat skadan.
Särskilda bestämmelser om ansvar och om inskränkning av en
redares ansvar finns i 9–10 a och 13–15 kap. Lag (2013:328).
Avdelning IV Avtal om befordran
13 kap. Om styckegodstransport
Sjölag
13 kap.
[1824]
Inledande bestämmelser
Definitioner
1§
[1824] I detta kapitel avses med
transportör: den som ingår avtal med en avsändare om transport
av styckegods till sjöss,
undertransportör: den som till följd av ett uppdrag av transportören utför transporten eller en del av den,
avsändare: den som ingår avtal med en transportör om transport
av styckegods till sjöss,
avlastare: den som avlämnar godset för transport,
transportdokument: ett konossement eller ett annat dokument som
utfärdas till bevis om transportavtalet,
konventionen: 1924 års internationella konvention rörande
konossement med de ändringar som skett genom 1968 och 1979 års
tilläggsprotokoll (Haag-Visbyreglerna),
konventionsstat: en stat som är bunden av konventionen,
konventionsfart: sjötransport av gods mellan två stater, när ett
konossement ska utfärdas och
1. den avtalade lastningshamnen ligger i en konventionsstat,
2. konossementet har utfärdats i en konventionsstat, eller
3. det i transportavtalet bestäms att konventionen eller lag som
grundas på konventionen ska gälla. Lag (2014:1452).
Tillämpningsområde
2§
[1825] Detta kapitel är tillämpligt på avtal om sjötransport av
styckegods. Lag (2014:1452).
Certepartifart
3§
[1826] Bestämmelserna i detta kapitel är inte tillämpliga på
certepartier för hel- eller delbefraktning av fartyg. Om ett konossement har utfärdats enligt ett certeparti, skall emellertid bestämmelserna tillämpas på konossementet när detta bestämmer förhållandet
mellan transportören och innehavaren av konossementet.
Om ett avtal gäller transport med fartyg av gods fördelat på flera
resor under en angiven tidsrymd, skall bestämmelserna i detta kapitel
tillämpas på varje resa. Utförs resan enligt ett certeparti gäller dock
första stycket.
231
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[1827]
Avtalsbestämmelser
4§
[1827] En bestämmelse i ett transportavtal eller ett transportdokument är ogiltig i den utsträckning som den avviker från detta kapitel
eller från 19 kap. 1 § första stycket 5 och fjärde stycket eller ger
transportören rätt till försäkringsersättning för godset eller annan
liknande rätt, när det är fråga om inrikes fart i Sverige eller fart
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge. Detsamma gäller i
annan fart mellan två stater om
1. den avtalade lastningshamnen ligger i en konventionsstat,
2. den avtalade lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge,
3. flera lossningshamnar anges i avtalet och en av dessa är den
faktiska lossningshamnen och denna ligger i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge,
4. transportdokumentet har utfärdats i en konventionsstat, eller
5. det i transportavtalet bestäms att konventionen eller lag som
grundas på konventionen ska gälla.
Ogiltigheten påverkar inte giltigheten av avtalet eller dokumentet i
övrigt.
I inrikes fart i Sverige gäller det som följer av första stycket
oavsett vilket lands lag som i övrigt är tillämplig på avtalet.
Detsamma gäller i konventionsfart, dock inte om parterna har avtalat
att avtalet ska vara underkastat lagen i en annan bestämd konventionsstat.
Om transportavtalet är underkastat konventionen eller på denna
grundad lag i en konventionsstat, ska transportdokumentet innehålla
uppgift om detta samt om att villkor som avviker från konventionens
eller lagens bestämmelser till avsändarens, avlastarens eller
mottagarens nackdel är ogiltiga. Lag (2014:1452).
4a§
[1827 A] Det som sägs i 4 § gäller inte 5, 8–11 och 14–23 §§ och
utgör inte heller hinder mot att det tas in bestämmelser i transportavtalet om gemensamt haveri. Transportören får även utöka sitt ansvar
och sina förpliktelser enligt detta kapitel.
Om det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller
tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under vilka
transporten ska utföras, är skäligt att genom avtal inskränka
transportörens ansvarighet eller utvidga transportörens rättigheter
enligt detta kapitel, ska ett sådant avtal gälla. Lag (2014:1452).
232
Avlämnande och mottagande av godset för transport
Avlämnande av godset
Sjölag
13 kap.
[1828]
5§
[1828] Avlastaren skall avlämna godset på den plats och inom den
tid som transportören har angett. Det skall avlämnas på ett sådant
sätt och i ett sådant skick att det bekvämt och säkert kan tas ombord,
stuvas, transporteras och lossas.
232 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
232 b
Om inte annat visas utgör sjöfraktsedeln bevis om transportavtalet
och om att godset har tagits emot så som det har beskrivits i
dokumentet.
Sjölag
18 kap.
[1851]
Tvister
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Avdelning V Sjöolyckor
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
18 kap. Om dagböcker, sjöförklaring, annan undersökning av
sjöolyckor och besiktning
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Sjöförklaring
6§
[1851] Sjöförklaring skall hållas för ett svenskt handelsfartyg eller
fiskefartyg
1. när någon, medan fartyget var på väg, i samband med fartygets
drift har eller kan antas ha avlidit eller fått svår kroppsskada,
2. när i annat fall i samband med fartygets drift någon ombordanställd eller någon annan som följer med fartyget har eller kan antas ha
avlidit eller fått svår kroppsskada,
3. när någon som avlidit ombord har begravts i sjön,
4. när allvarlig förgiftning har eller kan antas ha inträffat ombord,
5. när fartyget har sammanstött med ett annat fartyg eller stött på
grund,
6. när fartyget har försvunnit eller övergetts i sjön,
7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydelse har
eller kan antas ha uppkommit antingen på fartyget eller, medan
fartyget var på väg, på egendom utanför fartyget, eller
8. när brand, explosion eller förskjutning av någon betydelse har
inträffat i lasten.
Bestämmelser om vissa undantag från första stycket finns i 13 §
tredje stycket och 17 §.
7§
[1852] Sjöförklaring skall vidare hållas för ett svenskt fartyg, när i
anledning av en händelse som har eller kan antas ha inträffat i
samband med fartygets drift Transportstyrelsen förordnar om detta
eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma gäller
när en lastägare eller lastförsäkringsgivare i annat fall än som avses i
13 § tredje stycket eller i 17 § andra stycket begär det för att få
upplysning om orsaken till en skada av någon betydelse på godset,
vilken har eller kan antas ha uppkommit i samband med fartygets
drift.
239
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[1853]
Om Transportstyrelsen förordnar att sjöförklaring skall hållas,
skall befälhavaren eller redaren underrättas om detta. En lastägares
eller lastförsäkringsgivares begäran om sjöförklaring skall göras hos
någon av dessa. Lag (2008:1311).
8§
[1853] Genom sjöförklaringen skall händelsen och dess orsaker om
möjligt klarläggas. Alla förhållanden som kan antas ha medverkat till
händelsen eller vara av betydelse från sjösäkerhetssynpunkt skall
utredas.
Utredningen sker genom förhör med fartygets befälhavare och de
medlemmar av besättningen och andra personer som antas kunna
lämna någon upplysning i saken. Handlingar eller föremål som antas
kunna tjäna till upplysning skall granskas. I den mån det kan antas
främja utredningen skall syn hållas på fartyget eller den plats där
händelsen inträffat.
9§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
18 §
[1854] För fartyg hemmahörande i Danmark, Finland eller Norge
skall rätten hålla sjöförklaring när befälhavaren eller redaren eller
behörig myndighet i fartygets hemland finner det påkallat. För annat
utländskt fartyg hålls i ett sådant fall sjöförklaring om det finns skäl.
Om en utredning av en händelse som inträffat i samband med ett
utländskt fartygs drift är nödvändig från sjösäkerhetssynpunkt och
fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, får Transportstyrelsen förordna att sjöförklaring skall äga rum.
Finner en myndighet som anges i första stycket att sjöförklaring är
påkallad eller förordnar Transportstyrelsen om sjöförklaring, skall
befälhavaren eller redaren underrättas om detta. Anmälan om
sjöförklaring görs därefter av befälhavaren eller redaren enligt 11 §.
Lag (2008:1311).
[1854:1] Enligt 13 § sjöförklaringskungörelsen (1967:294) föreskrivs följande.
Om Transportstyrelsen enligt 18 kap. 18 § [1854] andra stycket sjölagen
(1994:1009) förordnar att sjöförklaring ska äga rum för utländskt fartyg, ska
styrelsen genast underrätta Polismyndigheten och Tullverket. Underrättelsen ska
innehålla uppgift om den hamn där fartyget befinner sig.
Polismyndigheten ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra fartyget att
avgå innan sjöförklaringen hållits. Transportstyrelsen och Tullverket får inte
vidta någon åtgärd som främjar fartygets avgång innan sjöförklaringen hållits.
Förordning (2014:1112).
240
19 §
[1855] Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen,
Tullverket och Polismyndigheten ska lämna en tingsrätt som håller
sjöförklaring den medverkan som tingsrätten begär för utredningen.
För Polismyndighetens utredningar gäller bestämmelserna om
förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken (TFH IV [4491] o.f.).
Lag (2014:614).
Sjölag
22 kap.
[1855]
Annan undersökning av sjöolyckor
20 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Avdelning VI Avslutande bestämmelser
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
22 kap. Särskilda bestämmelser
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Underrättelser till och biträde åt registermyndigheten
9§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
10 §
[1856] Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten ska
biträda registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag
eller annan författning om registrering och identifiering av skepp och
inskrivning av rätt till skepp och andel i sådan egendom följs. Dessa
myndigheter har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt
till tillträde till ett skepp. De ska underrätta registermyndigheten om
försummelser att följa bestämmelserna. Lag (2014:614).
[1857] 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Genom lagen upphävs, med de begränsningar som anges i 2, sjölagen
(1891:35 s. 1) och lagen (1993:103) om kvarstad på fartyg i
internationella rättsförhållanden.
2. Övergångsbestämmelserna till de lagar som anges i 1 eller till
vidtagna ändringar däri skall fortfarande gälla i tillämpliga delar.
3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter
som har ersatts genom bestämmelser i denna lag, skall i stället de nya
bestämmelserna tillämpas.
4. ⎯ ⎯ ⎯
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Till p. 1
[1857:1] Sjölagen (1994:1009) trädde i kraft den 1 oktober 1994 enligt
förordning (1994:1139) om ikraftträdande av sjölagen (1994:1009) och viss
följdlagstiftning.
241
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[1858]
[1858] Övergångsbestämmelser till lagen (1995:1081) om ändring i
sjölagen (1994:1009)
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom
lagen upphävs lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till
sjöss.
2. — — —
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Till p. 1
[1858:1] Lagen (1995:1081) trädde i kraft den 30 maj 1996 enligt SFS 1996:11.
[1858:2] Förordning (2013:540) om ansvar för oljeskador till sjöss
Upprättande, förvaltning och fördelning av en begränsningsfond
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Försäkring eller annan säkerhet för svenska fartyg
3§
Frågor om godkännande av en försäkring eller en säkerhet som avses i 10 kap.
12 § [1823 B] första stycket eller 10 a kap. 11 § första stycket sjölagen
(1994:1009) prövas av Transportstyrelsen.
Ett certifikat som avses i 10 kap. 12 § tredje stycket eller 10 a kap. 11 § tredje
stycket sjölagen utfärdas av Transportstyrelsen.
4§
Ansökan om ett certifikat görs hos Transportstyrelsen på formulär som
Transportstyrelsen meddelar föreskrifter om.
5§
Ansökan om ett certifikat ska innehålla ett intyg av försäkringsgivaren eller den
som har ställt annan säkerhet. Av intyget ska det framgå att
1. försäkringen eller säkerheten täcker det ansvar som avses i 10 kap. 12 §
[1823 B] första stycket eller 10 a kap. 11 § första stycket sjölagen (1994:1009),
och
2. försäkringen eller säkerheten under certifikatets giltighetstid kan upphöra
att gälla tidigare än tre månader från den dag ett skriftligt meddelande om tiden
för försäkringens eller säkerhetens upphörande kom in till Transportstyrelsen
endast om certifikatet har getts in till Transportstyrelsen eller ett nytt certifikat
har utfärdats.
Intyget ska vara skrivet på svenska eller engelska.
Om Transportstyrelsen begär det, ska sökanden lämna in andra handlingar
som visar att försäkringsskyldigheten eller skyldigheten att ställa säkerhet är
uppfylld.
242
6§
Ett certifikat som avses i 10 kap. 12 § [1823 B] tredje stycket sjölagen
(1994:1009) ska utfärdas på formulär enligt bilaga 1 [1858:3] till denna
förordning. För ett fartyg som ägs av staten ska formulär 1 användas och för ett
annat svenskt fartyg formulär 2.
svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för
avregistrering.
Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra
stycket döms till penningböter. Lag (1992:1655).
Registrering
av båtar
[2009]
9§
[2009] Föreligger sådana omständigheter att båt skall avregistreras
enligt 7 § 1–3, får registermyndigheten självmant låta avregistrera
båten. Lag (1992:1655).
Förfarandet i båtregistreringsärenden
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2001:379).
10 §
[2010] Vid behandlingen hos registermyndigheten av båtregistreringsärenden tillämpas inte bestämmelserna i 27 och 28 §§
förvaltningslagen (1986:223).
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i
båtregistreringsärenden och får därvid föreskriva skyldighet för
enskild att till registermyndigheten anmäla förhållande som
myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig registerföring. Lag
(2001:379).
Anm. Närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden, se [2051] o.f.
11 §
[2011] Frågan om vem som skall vara införd i fartygsregistrets båtdel
som ägare till viss båt avgörs av registermyndigheten med hänsyn till
omständigheterna och de krav en ändamålsenlig registerföring ställer.
När ett ärendes beredning ger anledning därtill, får sökanden
föreläggas att lämna de ytterligare uppgifter som bedöms nödvändiga. I föreläggande får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet
prövas av registermyndigheten. Lag (2001:379).
12 §
[2012] Hos registermyndigheten förs dagbok över båtregistreringsärenden. Handlingar i sådana ärenden sammanförs i akter. Lag
(2001:379).
13 §
[2013] Beslut, som innebär att anmälan i båtregistreringsärende
bifalls, införs i fartygsregistrets båtdel. Innebär beslut att anmälan ej
bifalls, antecknas beslutet och skälen för detta i dagboken eller akten.
Har beslut i båtregistreringsärende gått sökanden emot, underrättas
denne genast om beslutet. I underrättelsen anges det skäl för beslutet
som har antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill
fullfölja talan mot beslutet skall iakttaga. Lag (2001:379).
273
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[2014]
Besvär
14 §
[2014] Ett beslut av registermyndigheten i ett båtregistreringsärende
får överklagas till Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör, om
det har gått honom eller henne emot. Ett beslut som inte är slutligt får
överklagas endast i de fall som avses i 37 § lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte
annat följer av denna lag.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten. Lag
(2001:379).
14 a §
[2014 A] Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten
skall göra det skriftligen. Skrivelsen skall ges in till registermyndigheten.
Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha
kommit in till registermyndigheten inom tre veckor från den dag en
underrättelse eller ett bevis om beslutet hölls tillgängligt för
sökanden. Skrivelsen får dock alltid ges in inom fyra veckor från den
dag då beslutet meddelades.
I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses i
37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas bestämmelserna i 38 § första och andra styckena samma lag. Lag (2001:379).
14 b §
[2014 B] När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas i fartygsregistrets båtdel. Lag (2001:379).
Biträde åt registermyndigheten
15 §
[2015] Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten biträder
registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller
annan författning om båtregistrering och båtidentifiering följs. Dessa
myndigheter har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt
till tillträde till båt. De ska underrätta registermyndigheten om
försummelser att följa bestämmelserna. Lag (2014:613).
[2016] Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979. Genom lagen
upphävs båtregistreringslagen (1975:604).
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
274
3 Sjötrafikförordningen m.m.
Sjötrafikförordning (1986:300)
Sjötrafikförordning
1 kap.
[2301]
Allm. anm. Sveriges sjöterritorium, se [1751] o.f.
1 kap. Allmänt
1§
[2301] Med fartyg avses i denna förordning varje farkost som
används eller kan användas till transport på vattnet.
2§
[2302] För sjötrafik inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska
zon tillämpas, om inte annat anges i 3 §, den i London den 20 oktober
1972 avslutade konventionen om internationella regler till
förhindrande av kollisioner till sjöss (de internationella sjövägsreglerna) med de ändringar som beslutades av Internationella
sjöfartsorganisationen (IMO) den 19 november 1981, den 19
november 1987, den 19 oktober 1989, den 4 november 1993 och den
29 november 2001. Konventionen med 1981, 1987, 1989, 1993 och
2001 års ändringar publiceras i svensk översättning i Transportstyrelsens författningssamling. Förordning (2009:646).
3§
[2303] För sjötrafik inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska
zon gäller de tillägg till och undantag från de internationella
sjövägsreglerna som följer av denna förordning eller av föreskrifter
som har meddelats med stöd av förordningen.
Det finns särskilda bestämmelser för sjötrafik i hamnar, kanaler
och särskilda farleder. Det finns också särskilda bestämmelser för
trafik med militära fartyg, fartyg i konvoj, sjöflygplan och
höghastighetsfartyg, för sjötrafiken i närheten av sådana fartyg eller
sjöflygplan och för trafik med svävare. Förordning (1998:1356).
Till 2 st
Anm. Förteckning och kartor över allmänna farleder och allmänna hamnar finns i
SJÖFS 2013:4.
311
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[2303:1]
[2303:1] Svävarfartsförordningen (1986:305)
Allmänna bestämmelser
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Tillstånd
3§
Tillstånd att använda svävare meddelas efter samråd med Transportstyrelsen och
berörda kommuner av länsstyrelsen i det län där svävaren huvudsakligen skall
användas. Skall svävare användas för färd till något annat land, meddelas dock
tillstånd av regeringen. Förordning (2008:1123).
4§
Svävare får användas utan tillstånd i tjänsteutövning inom Polismyndigheten,
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen, Sjöfartsverket,
Tullverket och den kommunala räddningstjänsten. Förordning (2014:1253).
5§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
4§
[2304] I den mån det inte strider mot tillämplig lag i främmande stat
gäller de internationella sjövägsreglerna samt denna förordning och
med stöd av förordningen meddelande föreskrifter även för trafik
med svenskt fartyg utanför Sveriges sjöterritorium och ekonomiska
zon.
Transportstyrelsen får efter samråd med Sjöfartsverket föreskriva
om undantag från vad som anges i första stycket. Förordning
(2008:1285).
5§
[2305] En sjötrafikant skall visa gott sjömanskap och iaktta den
omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka betingas
av omständigheterna.
6§
[2306] Den som framför fartyg eller eljest på fartyg har uppgift av
väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss får inte fullgöra sin
uppgift om han på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av
alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel eller av något
annat skäl inte kan utföra uppgiften på ett betryggande sätt.
312
7§
[2313] Föreskrifter som meddelats med stöd av 1, 2 eller 2 a § gäller
inte när ett fartyg används
1. vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller sjuktransport enligt 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
2. i brådskande tjänsteutövning av
a) Försvarsmakten,
b) polismän, tulltjänstemän eller kustbevakningstjänstemän,
c) personal vid Sjöfartsverket, och
d) läkare, sjuksköterska, barnmorska, veterinär, eller
3. i andra jämförliga trängande fall. Förordning (2014:1252).
Sjötrafikförordning
4 kap.
[2313]
8§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
4 kap. Särskilda bestämmelser för krigsförhållanden m.m.
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
5§
[2314] Har regeringen förordnat att Sveriges sjöterritorium eller
någon del av det skall vara förbjudet område, har fartyg tillträde till
sådant område endast efter tillstånd.
Försvarsmakten får i avvaktan på förordnande av regeringen
föreskriva att tillstånd skall fordras för tillträde till inre vatten.
Krav på tillstånd gäller inte i fall av nöd. Förordning (1994:666).
6§
[2315] Tillstånd enligt 5 § meddelas av Försvarsmakten. Bevis om
tillståndet (passersedel) utfärdas i två exemplar, av vilka det ena
behålls av Försvarsmakten. Då den tid gått ut eller den resa
fullbordats för vilken passersedeln gäller, skall passersedeln snarast
återställas till Försvarsmakten. Vid genomfart skall passersedeln
återställas innan fartyget löper ut från Sveriges sjöterritorium.
Förordning (1994:666).
7§
[2316] Vid färd inom förbjudet område eller i övrigt inom Sveriges
sjöterritorium är fartygsbefälhavaren skyldig
a) att rätta sig efter de anvisningar om tidpunkt för resans start som
av Försvarsmakten meddelas med hänsyn till fartygets skydd och
säkerhet,
b) att följa Försvarsmaktens anvisningar om sättet för resans
genomförande, såsom enskild förflyttning eller förflyttning i konvoj,
samt att noggrant iaktta de anvisningar som Försvarsmakten i
samband därmed kan komma att utfärda om fartygets skydd och
säkerhet,
315
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[2317]
c) att använda uteslutande de farleder och hamnar, som
Försvarsmakten anvisar vid resans start eller under pågående resa om
inte fartyget befinner sig i nöd,
d) att anlita behörig lots inte bara då han är skyldig till det enligt
föreskrift meddelad av Transportstyrelsen med stöd av förordningen
(1982:569) om lotsning m.m. utan även i övrigt, om Försvarsmakten
föreskriver det,
e) att ta med den bevakningspersonal som Försvarsmakten
beordrar ombord samt att följa föreskrifter av bevakningspersonalens
befälhavare,
f) att, om det föreskrivs i passersedeln att de ombordvarande vid
färd inom visst område skall befinna sig under däck, se till att dessa –
utom den personal som oundgängligen behövs för fartygets säkra
framförande – vistas under däck på en plats som ingen kan se ut från.
Om det i fall som avses i första stycket d) råder lotstvång på grund
av föreskrift av Försvarsmakten men en behörig lots inte har kunnat
erhållas efter beställning eller efter avgiven lotssignal, får
befälhavaren fortsätta färden under avgivandet av lotssignal tills
behörig lots erhållits eller Försvarsmakten bestämmer annat.
Befälhavaren skall göra en anteckning om förhållandet i skeppsdagboken. Förordning (2008:1285).
8§
[2317] Bestämmelserna i 5–7 §§ gäller inte fartyg som tillhör
Polismyndigheten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket eller Tullverket
eller i övrigt används i dessa myndigheters tjänst och inte heller
fartyg som av annan civil myndighet används för polisuppsikt eller
liknande ändamål. För sådan trafik utfärdar Försvarsmakten
anvisningar i samråd med berörd myndighet. Förordning
(2014:1252).
9§
[2318] Fartyg som ankommer från eller avgår till utrikes ort får
endast om det befinner sig i nöd anlöpa annan hamn än sådan som är
öppen för den utländska trafik resan avser. I ett sådant fall skall
fartygsbefälhavaren snarast efter ankomsten anmäla förhållandet till
den myndighet som övervakar trafiken i hamnen. Förordning
(1994:666).
10 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
316–318
6b§
[2507 B] Har beträffande ett visst fartyg inte fullgjorts vad som
föreskrivs med stöd av 3 kap. 8 § 1 om skyldighet att lämna avfall
som innehåller olja eller andra skadliga ämnen till en mottagningsanordning, får Transportstyrelsen eller annan myndighet som
regeringen utser förbjuda fartyget att avgå från en svensk hamn.
Om den myndighet som regeringen har utsett med stöd av 6 kap.
5 a § första stycket har informerats om att ett fartyg har lämnat
närmast föregående hamn utan att den skyldighet att lämna avfall
som gäller där har fullgjorts och hamnen finns inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES), skall myndigheten förbjuda
fartyget att avgå från en svensk hamn. Fartyget skall inte tillåtas att
lämna hamnen förrän det har kontrollerats om fartyget har efterlevt
de bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester. Lag
(2008:1364).
Åtgärder mot
förorening från
fartyg, 7 kap.
[2507 B]
7§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
10 §
[2508] Den myndighet som med stöd av 4, 5, 6, 6 a eller 6 b § har
förbjudit ett fartygs avgång eller vidare resa eller förbjudit ett fartyg
att anlöpa svensk hamn ska, om fartyget befinner sig inom Sveriges
sjöterritorium eller, i fråga om beslut enligt 4 eller 5 §, Sveriges
ekonomiska zon, genast anmäla beslutet till Polismyndigheten
Tullverket, Sjöfartsverket och Kustbevakningen samt berörda
hamnar. Polismyndigheten och Kustbevakningen ska, om det behövs,
vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet. Tullverket
och Sjöfartsverket ska, så länge förbudet gäller, ställa in de
förrättningar för fartygets resa som ankommer på dem.
Gäller förbudet ett svenskt fartyg som befinner sig inom en
främmande stats sjöterritorium, är befälhavaren skyldig att på
begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandlingar till myndigheten. Lag (2014:722).
Märkning av olja och tagande av oljeprov
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2001:1294).
11 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
323
Ändring nr 186
till TFH III:2
324
5 Särskilda bestämmelser om utländska fartyg
m.m.
Utländska fartyg
[2601]
Förordning (1974:235) om tillstånd till sjöfart i inrikes
trafik med utländskt fartyg m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (1982:234).
1§
[2601] Fråga om undantag i visst fall från bestämmelserna i
förordningen den 10 november 1724 angående främmandes Fahrt på
Swerige och Finland och i förklaringen den 28 februari 1726 över
denna förordning [2601:1] om förbud mot sjöfart i inrikes trafik med
utländskt fartyg prövas av Transportstyrelsen.
Om undantag i fråga om fartyg, som är registrerade i vissa
främmande länder, finns särskilda överenskommelser. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för prövning av en
ansökan om undantag enligt första stycket. Förordning (2010:1582).
Till 1 st
[2601:1] Bestämmelser om förbud mot kustfart och insjöfart med främmande
fartyg är intagna i k förklaring 28 feb. 1726 över förordningen den 10 nov. 1724
ang. främmandes Fahrt på Swerige och Finland (det s.k. produktplakatet), vari
anföres bl.a. följande.
Fördenskull – – – have Vi Oss häröver i nåder velat förklara, att den
främmandom icke allenast är betagit, att med deras farkoster hitföra – – – utan
ock att de icke heller måge gå på frakt med någre svenska effekter att intaga i
den ena inrikes orten och föra till en annan – – –.
Till 2 st
[2601:2] Enligt SJÖVs medd (SJÖFS 1982:50) är enligt särskilda överenskommelser följande länders fartyg berättigade till kustfart mellan svenska hamnar,
nämligen Argentina, Belgien, Danmark, Frankrike, Irländska republiken, Island
(endast beträffande fartyg, vilkas nettodräktighet överstiger 30 ton), Japan,
Nederländerna, Norge, Portugal samt Storbritannien och Nordirland.
[2601:3] Enligt regeringsbeslut 1981-11-12 framgår att fartyg under brittisk
flagg men med hemort utanför Storbritannien och Nordirland, dvs. de brittiska
öarna, inte är berättigade till kustfart enligt den svensk-brittiska överenskommelsen om ömsesidig kustfartsrätt.
[2601:4] I SJÖVs skrivelse 1998-07-24 om inrikes sjötransporter med NISregistrerade fartyg anförs bl.a. följande.
En Kungl. förordning från 1724 med förklaring 1726 uttalar förbud mot
utlandsflaggade fartyg i svensk inrikes fart. Undantag från förbudet kan ske i tre
fall, nämligen om Sverige träffat bilateral överenskommelse med annan stat om
ömsesidigt tillträde, i ad hoc-situationer när tillgänglig, passande svensk
transportkapacitet saknas samt när fråga är om tillämpning av EU:s
cabotageförordning (3577/72/EEG) ([2609] o.f.).
Beträffande NIS-registrerade fartyg kan då konstateras, att EU:s
cabotageförordning i och för sig också gäller för Norge enligt EES-avtalet. NISfartygen uppfyller dock inte kravet enligt förordningen att få utföra trafik i eget
land. Cabotageförordningen är därför inte tillämplig och ger inte någon rätt för
NIS-fartygen.
329
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[2602]
Genom ett regeringsbeslut 1989 godkändes en överenskommelse med Norge
om att fartyg registrerade i NIS skulle omfattas av ländernas avtal från 1959 om
ömsesidig rätt at utföra kustfart i varandras länder. NIS-registrerade fartyg har
alltså rätt att gå i svensk kustfart.
Mot angiven bakgrund noterar Sjöfartsverket att NIS-registrerade fartyg får
utföra transporter mellan orter belägna efter svensk kust (ex. Göteborg–
Uddevalla). När däremot fråga är om trafik mellan icke-kustorter (ex. i Mälaren
eller Vänern) eller mellan en kustort och en icke-kustort (ex. Norrköping–
Västerås) medges inte sådan trafik generellt, utan får bara utföras på ad-hoc-basis
efter särskilt tillstånd av Sjöfartsverket.
1a§
[2602] Förordningen den 10 november 1724 angående främmandes
Fahrt på Swerige och Finland och förklaringen den 28 februari 1726
över denna förordning gäller inte för fartyg som omfattas av rådets
förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om
tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på
sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) ([2609] o.f.), i
lydelsen enligt Anslutningsfördraget av den 9 december 2011 om
Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, eller rådets
förordning (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om villkoren
för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller
passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de
är hemmahörande, i den ursprungliga lydelsen. Förordning
(2014:1366).
2§
[2603] Tullverket och Kustbevakningen utövar tillsyn över att sjöfart
ej bedrives i strid mot de bestämmelser som anges i 1 § första
stycket. Förordning (1999:487).
3§
[2604] Används fartyg uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot de
bestämmelser som anges i 1 § första stycket utan att fartyget omfattas
av ett sådant undantag som anges i 1 § andra stycket eller av rådets
förordning (EEG) nr 3577/92 ([2609] o.f.), i lydelsen enligt
Anslutningsfördraget av den 9 december 2011 om Republiken
Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, eller rådets förordning
(EEG) nr 3921/91, i den ursprungliga lydelsen, som anges i 1 a §,
döms befälhavaren och redaren eller den som i redarens ställe brukar
fartyget till böter. Förordning (2014:1366).
330
4§
[2605] Transportstyrelsens beslut enligt denna förordning får
överklagas hos regeringen. Förordning (2008:1176).
Utländska fartyg
[2605]
[2606] Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974. Det i Kungl.
Maj:ts brev den 28 december 1973 meddelade bemyndigandet för
Sjöfartsverket att medge undantag från förbudet att i riket bedriva
kustfart och insjöfart med utländska fartyg upphör samtidigt att gälla.
Undantag som medgivits enligt äldre bestämmelser skall anses
meddelade enligt 1 § första stycket i denna kungörelse.
330 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
330 b
12 §
[2712] Innan ett fartyg som avses i 11 § tas i bruk i reguljär trafik
skall tillsynsmyndigheten göra
1. en inledande kontroll av fartyget och av det företag som avser
att använda fartyget i reguljär trafik (rederiet), och
2. en inledande besiktning av fartyget.
En inledande kontroll och besiktning skall också göras när ett
fartyg tas i bruk i annan reguljär trafik än tidigare, om det inte med
hänsyn till omständigheterna är onödigt.
Den inledande besiktningen skall göras inom en månad från det att
tillsynsmyndigheten har mottagit det underlag som behövs för den
inledande kontrollen.
Fartygssäkerhetslag
5 kap.
[2712]
13 §
[2713] Fartyg som avses i 11 § skall besiktigas enligt en uppgjord
plan, varvid tillsynsmyndigheten en gång inom varje tolvmånadersperiod skall göra dels en särskild besiktning, dels en besiktning under
en reguljär resa.
Ett sådant fartyg skall dessutom besiktigas särskilt
1. när det i något väsentligt avseende har reparerats, byggts om
eller förändrats,
2. när det byter flagg, när det förs över till en ny klass eller när
rederiets ledning ändras på sådant sätt som kan antas inverka på
fartygets säkra drift.
En särskild besiktning enligt andra stycket 2 behöver inte göras
om det med hänsyn till omständigheterna är onödigt.
14 §
[2714] Tillsynsmyndigheten får avstå från en tillsynsförrättning som
avses i 12 eller 13 §, om motsvarande förrättning har utförts av en
behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och den reguljära trafiken omfattar en hamn i den
staten.
15 §
[2715] Om ett ersättningsfartyg på grund av oförutsedda omständigheter snabbt måste sättas in i sådan trafik som avses i 11 § för att
kontinuiteten skall kunna upprätthållas, får tillsynsmyndigheten
tillåta att fartyget används även om det inte har kontrollerats eller
besiktigats enligt 12 §, under förutsättning att fartyget kan antas
uppfylla kraven för säker drift.
Tillsynsmyndigheten skall inom en månad från det att tillåtelse
givits utföra den inledande kontrollen av fartyget och rederiet samt
den inledande besiktningen av fartyget.
341
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[2716]
Rederikontroll
16 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Verkställande av tillsynsförrättningar
17 §
[2716] Den som verkställer en tillsynsförrättning enligt denna lag,
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt
förordning (EG) nr 336/2006 eller biträder vid en sådan förrättning
har rätt att få tillträde till fartyget och att göra de undersökningar och
ta de prov där som han eller hon behöver samt ta del av de handlingar
om fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon
ersättning.
Vid förrättningarna ska det om möjligt undvikas att fartyget
fördröjs eller att någon annan olägenhet uppkommer. Lag (2009:59).
18 §
[2717] Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och miljöoch hälsoskyddsnämnder är skyldiga att biträda tillsynsmyndigheterna och lämna de upplysningar som dessa myndigheter behöver för
att utöva tillsyn enligt denna lag, enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr
336/2006. Lag (2014:733).
19 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
6 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg
Förbud mot resa
342
1§
[2718] Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att
anta att
1. fartyget inte är sjövärdigt för en resa i den avsedda farten eller
zonen,
2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot
ohälsa, olycksfall eller otrygghet i fråga om arbets- och levnadsförhållanden,
3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,
5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den
avsedda resan,
6. rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på
säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr
336/2006,
8§
[2725] Om en sådan inledande kontroll eller inledande besiktning,
som skall ske innan ett fartyg som avses i 5 kap. 11 § sätts i trafik,
föranleder ett förbud mot resa enligt 1, 2 eller 3 § eller ett förbud
mot användning i reguljär trafik enligt 6 §, skall ett sådant beslut
fattas inom en månad från den inledande besiktningen.
Fartygssäkerhetslag
6 kap.
[2725]
9§
[2726] Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa eller
förbjudit ett fartyg att anlöpa svensk hamn ska, om fartyget befinner
sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet till
Polismyndigheten, Tullverket, Sjöfartsverket, Kustbevakningen och
berörda hamnar. Polismyndigheten och Kustbevakningen ska, om det
behövs, vidta åtgärder för att förhindra överträdelse av förbudet.
Sjöfartsverket ska ställa in de förrättningar för fartygets resa som
ankommer på verket.
Om fartyget står under tullkontroll, får Tullverket inte tillåta det att
avgå. Tullverket får också tillfälligt ta hand om fartygets nationalitetshandling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands,
är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandling till myndigheten. Lag
(2014:733).
10 §
[2727] För att säkerställa ett förbud enligt 1 § andra eller tredje
stycket får den myndighet som meddelar beslutet även besluta om
försegling eller annan avstängning av anordningar eller utrymmen
som är bristfälliga. Ett sådant beslut verkställs av myndigheten.
Föreläggande
11 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
345
Ändring nr 186
till TFH III:2
Sjötrafikbestämmelser
[2728]
7 kap. Bemyndiganden
Fartområden och zoner
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2013:986).
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Certifikat och dokument m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2005:855).
3§
[2728] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att
1. fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, ska ha certifikat
eller intyg om något visst förhållande som regleras i denna lag eller i
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,
2. utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium ska ha
certifikat utfärdade av behörig utländsk myndighet eller motsvarande
handlingar,
3. utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller
använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium, ska ha
ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av en
behörig utländsk myndighet eller en motsvarande handling, samt
4. andra fartyg än de som anges i 3 kap. 9 § får användas till
sjöfart endast om rederiet har ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation och fartyget är försett med ett certifikat om
godkänd säkerhetsorganisation.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om märkning av fartyg med IMOidentifikationsnummer och om sådana handlingar med fartygshistorik
som ska finnas ombord på fartyg. Lag (2009:59).
3a§
[2728 A] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får överlämna till fysiska eller juridiska personer att utfärda certifikat
om utbildning av sjöpersonal.
Ett beslut om överlämnande enligt första stycket får återkallas,
om:
1. utfärdaren utfärdar certifikat i strid med gällande föreskrifter
eller på annat sätt visar sig olämplig att fullgöra uppgiften, eller
2. de förutsättningar som gällde när beslutet meddelades i något
väsentligt avseende inte längre föreligger. Lag (2013:127).
346
8§
[2918] Med en svensk dom jämställs en brottmålsdom eller ett annat
likvärdigt avgörande som har meddelats av en utländsk domstol eller
någon annan utländsk myndighet.
Yrkestrafiklag
5 kap.
[2918]
9§
[2919] Den som åtgärden gäller ska delges
1. en underrättelse enligt artikel 13.1 i förordning (EG) nr
1071/2009 om att ett företag riskerar att inte längre uppfylla kraven
för att bedriva yrkesmässig trafik,
2. ett beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt artikel 13 i förordning
(EG) nr 1071/2009,
3. ett beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett
transporttillstånd, eller
4. ett beslut om olämplighetsförklaring enligt artikel 14 i
förordning (EG) nr 1071/2009 eller 1 §.
Tillsyn
10 §
[2920] Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över
att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag
och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
11 §
[2921] Bestämmelser om tillsyn över handikappanpassning av
kollektivtrafik finns i lagen (1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik.
5 kap. Straffbestämmelser, hindrande av fortsatt färd och biträde
vid förundersökning
Olaga yrkesmässig trafik
1§
[2922] Den som uppsåtligen bedriver yrkesmässig trafik enligt
förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag utan tillstånd döms för
olaga yrkesmässig trafik till böter eller fängelse i högst ett år.
En tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot villkor som har meddelats i tillståndet döms till böter.
Beställaransvar
2§
[2923] Har yrkesmässig trafik enligt förordning (EG) nr 1071/2009
eller denna lag bedrivits utan tillstånd, döms den som yrkesmässigt
för egen eller annans räkning har slutit avtal om transporten med
trafikutövaren till böter eller fängelse i högst ett år, om han eller hon
kände till eller hade skälig anledning att anta att tillstånd saknades.
354 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[2924]
Brott mot bestämmelserna om krav på förarbehörighet i vissa fall
3§
[2924] Den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna i 2 kap. 10
eller 11 § första stycket döms till böter.
4§
[2925] Den som i fall som avses i 2 kap. 10 eller 11 § första stycket
uppsåtligen eller av oaktsamhet överlämnar åt eller på annat sätt
tillåter någon annan att föra fordon utan att denne är berättigad till det
döms till böter.
Hindrande av fortsatt färd
5§
[2926] Om ett fordon framförs i strid mot förordning (EG) nr
1071/2009, denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som har
meddelats med stöd av lagen får en polisman eller tulltjänsteman
hindra fortsatt färd. Polismannen eller tulltjänstemannen får då
medge att det fordon med vilket transporten sker förs till närmaste
lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats eller verkstad. I fråga
om ett fordon som är registrerat i utlandet och som förs in i Sverige
får polismannen eller tulltjänstemannen medge att det omedelbart
förs ut ur landet.
Biträde vid förundersökning
6§
[2927] Vid förundersökning som gäller brott enligt 1 § får åklagare
begära hjälp av Tullverket och ge en tulltjänsteman i uppdrag att
genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är
lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Polismyndigheten har
motsvarande rätt då den leder förundersökningen.
Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har
förövats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som en polisman
att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § tredje
stycket rättegångsbalken (TFH IV [4493]). Lag (2014:748).
354 b
6 kap. Överklagande och verkställighet
Yrkesmässig trafik
Yrkestrafiklag
6 kap.
[2928]
1§
[2928] Den behöriga myndighetens beslut i frågor om yrkesmässig
trafik får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
2§
[2929] Beslut i fråga om skriftliga examensprov som avses i artikel
8.1 i förordning (EG) nr 1071/2009 får inte överklagas.
Transporttillstånd
3§
[2930] Den behöriga myndighetens beslut i frågor om transporttillstånd och tillstånd enligt 3 kap. 5 § andra stycket får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Gemensamma bestämmelser
4§
[2931] I fråga om den behöriga myndighetens beslut enligt
förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag eller föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen, som får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol gäller följande.
Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller,
om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom
vars domkrets personen vistas.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även
offentligrättsliga juridiska personer som staten, en kommun, ett
kommunalförbund eller ett landsting, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Beslut i andra fall än som sägs i andra och tredje styckena
överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet
meddelades.
5§
[2932] Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
6§
[2933] Den behöriga myndigheten får föra talan även till förmån för
den enskilda parten.
355
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[2934]
Verkställighet
7§
[2934] Den behöriga myndighetens beslut enligt förordning (EG) nr
1071/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i
anslutning till lagen och regeringens beslut enligt denna lag ska gälla
omedelbart, om inte annat förordnas.
7 kap. Bemyndiganden
1§
[2935] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om eller i enskilda fall medge undantag från
förordning (EG) nr 1071/2009 eller denna lag. Ett beslut om
undantag får förenas med villkor.
2§
[2936] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om
1. krav för att få bedriva yrkesmässig trafik,
2. tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik,
3. trafikansvariga,
4. prov i yrkeskunnande för tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik,
5. kontroll av yrkesmässig trafik, och
6. internationella vägtransporter.
3§
[2937] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. kunskapskrav för fordonsbesättningar vid vägtransporter, och
2. avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt förordning
(EG) nr 1071/2009, denna lag och enligt föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om sanktionsavgifter enligt
bestämmelser om cabotagetransport i förordning (EG) nr 1072/2009
([3141] o.f.). Lag (2014:1395).
356
[2938] 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013 i fråga om 2 kap.
10 § och i övrigt den 1 juni 2012.
2. Yrkestrafiklagen (1998:490) ska upphöra att gälla den 1 juni
2012.
3. För krav på förarbehörighet i vissa fall gäller 3 kap. 10 § i den
upphävda lagen till och med den 31 maj 2013.
4. Trafiktillstånd för linjetrafik, beställningstrafik med buss eller
godstrafik som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller
fortfarande.
6§
[2956] Om ett fordon som har anmälts enligt 2 § ska ändras så att det
inte längre uppfyller villkoren enligt 4 § eller om fordonet inte
längre ska användas enligt ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik,
ska tillståndshavaren anmäla detta till Transportstyrelsen innan
fordonet ändras eller tas i bruk för annan trafik.
Yrkestrafikförordning
6 kap.
[2956]
5 kap. Underrättelseskyldighet
1§
[2956 A] En myndighet ska göra en anmälan till Transportstyrelsen
om myndigheten uppmärksammar en omständighet som kan vara av
betydelse för prövningen av om en tillståndshavare ska underrättas
enligt artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1071/2009 eller om tillståndet
ska återkallas eller tillfälligt dras in.
Om det finns anledning att anta att en överträdelse har skett i
trafikutövningen, ska Transportstyrelsen anmäla det till Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet.
Skyldigheten i andra stycket gäller inte överträdelser enligt 19 §
förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter eller 9 kap. 5 § förordningen (2004:865) om köroch vilotider samt färdskrivare, m.m. som upptäcks vid kontroll i ett
företags lokaler, om sanktionsavgift kan tas ut enligt nämnda författningar. Förordning (2014:1285).
2§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
6 kap. Straffbestämmelser och överklagande
1§
[2957] Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel
4.4 i förordning (EG) nr 1071/2009, 2 kap. 5 §, 3 kap. 2 § eller 4 kap.
2 eller 6 § döms till penningböter.
2§
[2958] I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Ytterligare bestämmelser om överklagande finns i 6 kap. 4 § [2931] yrkestrafiklagen
(2012:210).
361
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[2959]
7 kap. Övriga bestämmelser
Bemyndiganden
1§
[2959] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om prov i yrkeskunnande för tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik.
Transportstyrelsen får också meddela föreskrifter om verkställighet av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210)
och denna förordning, dock inte i fall som avses i 2–4 §§. Förordning
(2012:627).
2§
[2960] Polismyndigheten får meddela föreskrifter om verkställighet
av 5 kap. 5 § [2926] yrkestrafiklagen (2012:210) inom myndighetens
verksamhetsområde.
Innan Polismyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten höra Tullverket. Förordning (2014:1285).
3§
[2961] Tullverket får meddela föreskrifter om verkställighet av 5 kap.
5 § [2926] yrkestrafiklagen (2012:210) inom verkets verksamhetsområde.
Innan Tullverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra
Polismyndigheten. Förordning (2014:1285).
4§
[2962] Polismyndigheten får meddela föreskrifter om Transportstyrelsens inhämtande av sådan personutredning som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen
(2012:210) ([2901] o.f.) och denna förordning.
Innan Polismyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten höra Transportstyrelsen. Förordning (2014:1285).
Undantag
5§
[2963] Transportstyrelsen får medge att en innehavare av ett utländskt körkort som är medborgare i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) kör ett svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik en kortare sträcka eller tid, om det kan
ske utan fara för trafiksäkerheten.
Intyg
362
6§
[2964] Transportstyrelsen ska på begäran och efter prövning utfärda
sådana intyg och andra handlingar som avses i artikel 8.8, 19 och 20 i
förordning (EG) nr 1071/2009.
Förordning (1998:786) om internationella
vägtransporter inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)
Internationella
vägtransporter
[3101]
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2009:1365).
1§
[3101] Denna förordning reglerar vissa förhållanden i anslutning till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009
av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den
internationella marknaden för godstransporter på väg ([3141] o.f.),
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009
av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den
internationella marknaden för persontransporter med buss och om
ändring av förordning (EG) nr 561/2006,
3. kommissionens förordning (EG) nr 3298/94 av den 21
december 1994 om det närmare förfarandet i systemet med
transiträttigheter (miljöpoäng) för transport med tung lastbil genom
Österrike, upprättat genom artikel 11 i protokoll nr 9 till anslutningsakten för Norge, Österrike, Finland och Sverige, och
4. rådets beslut nr 917/2002/EG av den 3 oktober 2002 om
ingåendet av Interbus-överenskommelsen om tillfällig internationell
persontransport med buss. Förordning (2011:1093).
Behörig myndighet
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2009:1365).
2§
[3102] Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt de rättsakter
som anges i 1 §. Förordning (2009:1365).
Undantag
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2003:860).
2a§
[3102 A] Den som har hemvist i Sverige, Danmark, Finland eller
Norge får utföra sådan tillfällig persontrafik som avses i artikel 2.4 i
förordning (EG) nr 1073/2009 mellan dessa länder utan sådant
kontrolldokument som avses i artikel 12 i samma förordning.
Förordning (2011:1093).
373
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3103]
Kontroller
3§
[3103] Med behörig kontrollant enligt artikel 4.3 andra meningen, 17
och 19 i förordning (EG) nr 1073/2009 samt enligt artikel 4.6 [3144]
och 5.6 [3145] i förordning (EG) nr 1072/2009 avses polisman och
bilinspektör. Med behörig kontrolltjänsteman enligt den överenskommelse som bifogats rådets beslut nr 917/2002/EG avses polisman
och bilinspektör. Förordning (2011:1093).
3a§
[3103 A] Det bevismaterial som föreskrivs i artikel 8.3 [3148] i
förordning (EG) nr 1072/2009, i lydelsen enligt rådets förordning
(EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013, ska vid kontrolltillfället kunna
visas upp på begäran av en polisman eller tulltjänsteman. Förordning
(2014:1063).
Förartillstånd
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande placering enligt förordning (2014:1063).
3b§
[3103 B] Vid en begäran om utfärdande av förartillstånd enligt artikel
5 [3145] i förordning (EG) nr 1072/2009 ska en bestyrkt kopia av
förarens anställningsavtal samt övriga uppgifter som behövs för att
ansökan ska kunna prövas ges in till Transportstyrelsen. Förordning
(2014:1063).
3c§
[3103 C] Giltighetstiden för ett förartillstånd enligt artikel 5 [3145] i
förordning (EG) nr 1072/2009 får fastställas till längst fem år, dock
inte för längre tid än anställningen varar enligt anställningsavtalet.
Förordning (2014:1063).
Ansvarsbestämmelser m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2014:1439).
374
4§
[3104] Till böter döms den som uppsåtligen
1. driver trafik utan sådant
a) tillstånd som avses i artiklarna 4 eller 6 i förordning (EG) nr
1073/2009, i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
b) kontrolldokument som avses i artikel 12 i samma förordning,
om han eller hon inte är undantagen från kravet på kontrolldokument
enligt 2 a §,
c) certifikat som avses i artikel 5.5 i samma förordning,
2. driver trafik utan något av de tillstånd som avses i artikel 3
[3143] i förordning (EG) nr 1072/2009, i lydelsen enligt rådets
förordning (EU) nr 517/2013,
3. utför cabotagetrafik i strid med förordning (EG) nr 1073/2009, i
lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013, eller
4. utför transporter utan sådant tillstånd som avses i artikel 15 i
den överenskommelse som bifogas rådets beslut nr 917/2002/EG
eller sådant kontrolldokument som avses i artikel 10 i samma
överenskommelse. Förordning (2014:1439).
Internationella
vägtransporter
[3105]
5§
[3105] Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. bryter mot artikel 4.3 andra meningen eller artikel 19 i
förordning (EG) nr 1073/2009,
2. bryter mot artikel 4.6 [3144] andra meningen eller artikel 5.6
[3145] tredje meningen i förordning (EG) nr 1072/2009,
3. bryter mot artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1073/2009, eller
4. bryter mot artikel 18 eller artikel 20 i den överenskommelse
som bifogats rådets beslut nr 917/2002/EG. Förordning (2011:1093).
5a§
[3105 A] Sanktionsavgift ska påföras det transportföretag som utför
cabotagetransporter i strid med artikel 8 [3148] i förordning (EG) nr
1072/2009, i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013.
Förordning (2014:1439).
6§
[3106] Om trafik som avses i denna förordning har drivits utan
tillstånd eller om cabotagetransporter har utförts i strid med
förordning (EG) nr 1072/2009 ([3141] o.f.) eller förordning (EG) nr
1073/2009, döms den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning
har slutit avtal om transporten med trafikutövaren till böter, om han
eller hon kände till eller hade skälig anledning anta
1. att tillstånd saknades, eller
2. att cabotagetransporten skedde i strid med någon av de nämnda
EU-förordningarna. Förordning (2011:1093).
Hindrande av fortsatt färd
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1439).
7§
[3107] Om ett fordon framförs i strid mot bestämmelser som avses i
denna förordning får en polisman eller en tulltjänsteman hindra
fortsatt färd. Polismannen eller tulltjänstemannen får medge att
fordonet förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats eller verkstad. I fråga om ett fordon som är registrerat i utlandet
och som förs in i Sverige får polismannen eller tulltjänstemannen
medge att det omedelbart förs ut ur landet.
375
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3107 A]
Sanktionsavgift m.m.
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1439).
Prövningsmyndighet och avgiftens storlek
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1439).
7a§
[3107 A] Frågor om påförande av sanktionsavgift enligt 5 a § prövas
av Transportstyrelsen.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
Innan sanktionsavgift påförs ska transportföretaget ges tillfälle att
yttra sig.
Sanktionsavgift får sättas ned eller efterges om det finns särskilda
skäl. Förordning (2014:1439).
7b§
[3107 B] Sanktionsavgift enligt 5 a § ska påföras med ett belopp om
40 000 kronor. Förordning (2014:1439).
Förskott
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1439).
7c§
[3107 C] Om ett transportföretag enligt 5 a § ska påföras sanktionsavgift, ska en polisman eller bilinspektör vid vägkontrollen besluta
om förskott för sanktionsavgiften.
Förskottet ska betalas till Polismyndigheten. Förordning
(2015:33).
7d§
[3107 D] Om det förskott som anges i 7 c § inte betalas omedelbart i
samband med kontrollen, ska polismannen eller bilinspektören
besluta att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden. En
polisman eller bilinspektör får avstå från att fatta ett sådant beslut,
om det finns synnerliga skäl.
Ett beslut enligt första stycket gäller tills förskottet betalats eller,
om sanktionsavgift slutligt påförts utan att förskottet har betalats,
denna avgift har betalats. Förordning (2015:33).
376
7e§
[3107 E] En polismans eller bilinspektörs beslut om förskott för
sanktionsavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte får
fortsätta färden ska skyndsamt underställas Transportstyrelsens
prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva om beslutet ska
bestå.
Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta
färden gäller enligt 7 d §, ska ärendet om sanktionsavgift handläggas
utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning
1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för
avgiften,
2. upphäva det beslut som gäller enligt 7 d §, om det finns
synnerliga skäl.
Punkterna 1 och 2 gäller även när Transportstyrelsen slutligt
prövar påförandet av sanktionsavgift. Förordning (2015:33).
Internationella
vägtransporter
[3107 F]
7f§
[3107 F] Om det inte påförs någon sanktionsavgift, eller om avgiften
sätts ned eller efterges, ska det överskjutande beloppet av betalat
förskott enligt 7 c § återbetalas. Förordning (2014:1439).
Betalning av sanktionsavgifter
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1439).
7g§
[3107 G] Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att
beslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen. Förordning
(2014:1439).
Verkställighet
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1439).
7h§
[3107 H] När ett beslut om sanktionsavgift har vunnit laga kraft får
det verkställas enligt utsökningsbalken. Förordning (2014:1439).
7i§
[3107 I] Sanktionsavgift får påföras bara om den som anspråket
riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att
förutsättningarna att besluta om avgift har uppfyllts. Förordning
(2014:1439).
7j§
[3107 J] En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte
har verkställts inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Förordning (2014:1439).
376 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3108]
Överklagande
8§
[3108] I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Följande beslut får inte överklagas:
1. en polismans beslut enligt 7 c och 7 d §§, och
2. Transportstyrelsens beslut enligt 7 e §. Förordning (2014:1439).
Bemyndiganden
9§
[3109] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning när det gäller transporter som avses i
förordning (EG) nr 1072/2009 ([3141] o.f.), förordning (EG) nr
1073/2009 och förordning (EG) nr 3298/94.
Polismyndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av
bestämmelser i denna förordning om förskott för sanktionsavgifter.
Innan Polismyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska
myndigheten höra Transportstyrelsen.
Polismyndigheten får i fråga om polismän och Tullverket får i
fråga om tulltjänstemän meddela föreskrifter om verkställigheten av
bestämmelser i denna förordning om hindrande av fortsatt färd. Innan
sådana föreskrifter meddelas ska myndigheterna samråda med
varandra. Förordning (2014:1440).
Avgifter
10 §
[3110] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för
prövning av en ansökan enligt denna förordning. Förordning
(2010:1593).
[3111] 1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998 då
förordningen (1995:525) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om
internationella transporter inom Europeiska unionen skall upphöra att
gälla.
2. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas på
förhållanden som hänför sig till den tid under vilken förordningen har
varit i kraft.
3. Om ett ärende före ikraftträdandet inte har avslutats hos en
myndighet, som enligt äldre bestämmelser är behörig att pröva det,
skall det prövas av den myndigheten även om denna inte är behörig
enligt den nya förordningen.
376 b
Förordning (2010:1578) om provavgifter för körkort
och yrkesmässig trafik, m.m.
Avgifter för prov
[3112]
1§
[3112] Denna förordning innehåller bestämmelser om avgifter för prov
som anordnas av Trafikverket enligt körkortslagen (1998:488) (TFH II
[9301] o.f.), lagen (1998:492) om biluthyrning, lagen (2007:1157) om
yrkesförarkompetens, yrkestrafikförordningen (2012:237) ([2941] o.f.),
taxitrafikförordningen (2012:238) och förordningen (1993:185) om
arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter, samt
föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa författningar.
Förordning (2012:250).
2§
[3113] Trafikverket ska ta ut avgift enligt följande.
Avgiftslista
Kunskapsprov/omprov, säkerhetskontroll och funktionsbeskrivning
– normaltaxa
– kvälls- och helgtaxa
Avgift
Kronor
325
400
Körprov för
a) behörigheterna B, C1, C, D1 och D,
b) den utökade behörigheten B för den som har körkort med
behörighet B,
c) taxiförarlegitimation
– normaltaxa
– kvälls- och helgtaxa
800
1 040
Körprov för
a) den utökade behörigheten B för den som inte har körkort med
behörighet B,
b) övriga behörigheter,
c) tillträde till trafik- eller motorcykellärarutbildning
– normaltaxa
– kvälls- och helgtaxa
1 650
2 145
Kunskapsprov för yrkeskunnande och yrkeskompetens
– normaltaxa
– kvälls- och helgtaxa
640
830
Normaltaxa ska tas ut för förrättning som äger rum vardagar kl.
07.30-18.00. Övrig tid ska kvälls- och helgtaxa tas ut.
Digital fotografering
Tidtaxa för utfört arbete per person och timme
80
500
För sådan förrättning eller åtgärd av Trafikverket som inte anges ovan
och som inte omfattas av bestämmelserna i någon annan författning får
verket ta ut avgift enligt tidtaxa.
Om förrättning, åtgärd eller annat arbete medför rese- eller
traktamentskostnader eller särskilda utlägg, ska dessa ersättas särskilt.
Förordning (2014:1485).
377
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3114]
3§
[3114] Utrikesdepartementet får i fråga om en utländsk medborgare som
tillhör en främmande stats diplomatiska eller konsulära representation i
Sverige eller medborgarens familjemedlem medge att avgift inte ska
betalas för förarprov för körkort.
Utrikesdepartementet ska fortlöpande till Transportstyrelsen lämna
uppgifter om beskickningar och konsulat och övriga förhållanden som
behövs för tillämpningen av första stycket.
4§
[3115] Om det finns synnerliga skäl får Transportstyrelsen i andra fall än
som sägs i 3 § medge nedsättning av eller befrielse från en avgift som
anges i 2 §.
5§
[3116] Vid skriftlig betalningspåminnelse får Trafikverket ta ut en avgift
på 50 kronor för administrativa kostnader (påminnelseavgift).
6§
[3117] En betald förarprovsavgift ska återbetalas till den som inte har
genomgått förarprov inom giltighetstiden för ett meddelat körkortstillstånd enligt 3 kap. 3 § körkortsförordningen (1998:980). Frågan om
återbetalning ska prövas av Transportstyrelsen.
7§
[3118] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att en avgift som
anges i 2 § ska tas ut med ett lägre belopp när en beställning eller en
betalning görs elektroniskt. Styrelsen får i övrigt meddela föreskrifter för
verkställigheten av denna förordning.
[3119] Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. Genom
förordningen upphävs förordningen (2001:652) om avgifter inom
vägtrafikområdet. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i
fråga om avgifter som har påförts före den 1 januari 2011.
378–380 d
10 §
[3170] I fråga om transporter med svenska fartyg eller svenska
luftfartyg gäller denna lag och föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen även utanför Sverige om inte detta strider mot något
annat lands lag som är tillämplig.
Farligt gods
[3170]
Säkerhetsrådgivare
11 §
[3171] Den vars verksamhet omfattar transporter av farligt gods
enligt denna lag skall ha en eller flera säkerhetsrådgivare. Detsamma
gäller den som till någon annan lämnar farligt gods för transport.
Säkerhetsrådgivaren har till uppgift att, under verksamhetsledningens ansvar, verka för att skador i samband med transporterna
förebyggs.
Tillsyn
12 §
[3172] De myndigheter som regeringen bestämmer skall genom
tillsyn kontrollera att denna lag följs, liksom de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
Tillsynen skall genomföras så att den inte orsakar större
olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.
Anm. Se [3190].
13 §
[3173] Tillsynsmyndigheten har vid tillsynen rätt till tillträde till
sådana områden, lokaler och andra utrymmen som används inför och
i samband med transporter eller till transportmedel, förpackningar
och andra transportanordningar, oavsett om de är märkta eller ej. Om
det behövs för att den tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer
skall kunna genomföra tillsynen, får en tjänsteman vid denna
myndighet stoppa fordon för kontroll.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar
och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas ingen
ersättning.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Anm. Se [3190].
Föreläggande, förbud och vite
14 §
[3174] Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden eller
förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall följas.
Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.
383
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3175]
Om någon inte gör det som han eller hon är skyldig till enligt
tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden
på hans eller hennes bekostnad.
15 §
[3175] Om en transport sker i strid mot lagen eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen och transporten inte kan
fortsätta utan påtaglig risk för skada, får
– en polisman hindra fortsatt transport på väg, och
– en tjänsteman vid den tillsynsmyndighet som avses i 13 § första
stycket andra meningen inom myndighetens tillsynsområde hindra
fortsatt transport från hamnar. Lag (2014:689).
Straffansvar
16 §
[3176] Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 2 §
första stycket skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § andra
stycket döms till böter om
1. ansvar inte kan dömas ut enligt första stycket, och
2. överträdelsen avser någon annan föreskrift än 2 § första stycket.
Om ett brott enligt första eller andra stycket med hänsyn till risken
för skador på liv, hälsa, miljö eller egendom och övriga omständigheter är att anse som ringa, skall penningböter dömas ut.
Ansvar enligt denna paragraf döms inte ut, om
1. gärningen begåtts av en säkerhetsrådgivare och avser en uppgift
som skall utföras av säkerhetsrådgivare,
2. gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken eller 29
kap. 1 eller 2 § miljöbalken, eller
3. gärningen utgör överträdelse av ett föreläggande eller förbud
som förenats med vite.
Överklagande
384
17 §
[3177] En myndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Strålsäkerhetsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
regeringen.
Beslut i fråga om godkännande vid prov för säkerhetsrådgivare får
inte överklagas. Detsamma gäller beslut i fråga om godkännande vid
prov för framförande av fordon för transport av farligt gods. Lag
(2008:243).
Förordning (2006:311) om transport av farligt gods
Farligt gods
[3181]
Inledande bestämmelser
1§
[3181] Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till
lagen (2006:263) om transport av farligt gods ([3161] o.f.).
De begrepp som används i lagen om transport av farligt gods har
samma betydelse i denna förordning.
2§
[3182] Vissa myndigheter som enligt denna förordning har särskilda
uppgifter kallas transportmyndigheter och är för
– transporter på land: Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap,
– sjötransporter och lufttransporter: Transportstyrelsen.
För frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag är
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap transportmyndighet.
Förordning (2008:1091).
3§
[3183] I denna förordning avses med
– bilagorna till ADR: bilagorna A och B till den europeiska
överenskommelsen den 30 september 1957 om internationell
transport av farligt gods på väg (ADR (SÖ 1974:9)),
– RID: bilaga I till bihang B till fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik (COTIF (SÖ 1985:16)),
– IMDG-koden: den internationella koden om transporter av
farligt gods till sjöss enligt kapitel VII i 1974 års internationella
konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (SOLAS (SÖ
1997:90)),
– ICAO-TI: bilaga 18 till konventionen den 7 december 1944
angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen (SÖ
1946:2)).
Undantag från lagens och förordningens bestämmelser
4§
[3184] Lagen (2006:263) om transport av farligt gods ([3161] o.f.)
och denna förordning tillämpas inte på transporter av varor enligt
lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (TFH V:1
[7501] o.f.), när transporterna utförs av Försvarsmakten eller
Försvarets materielverk. Förordning (2010:1076).
387
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3185]
Ansökningsärenden
5§
[3185] En transportmyndighet skall efter ansökan meddela beslut om
huruvida ett visst ämne eller föremål är att anse som farligt gods
enligt lagen (2006:263) om transport av farligt gods ([3161] o.f.).
Sökanden skall lämna underlag för den prövning som behövs för
beslutet och betala de kostnader som ansökan medför. Transportmyndigheten får bestämma avgiften till ett lägre belopp.
6§
[3186] I ett ärende enligt 5 § får transportmyndigheten på sökandens
begäran besluta vad som skall gälla för transport av ämnet eller
föremålet för tiden intill dess att ärendet slutligt avgjorts. Beslutet får
när som helst ändras av myndigheten.
Behöriga myndigheter
7§
[3187] Behöriga myndigheter är
1. Strålsäkerhetsmyndigheten i frågor som rör transport av
radioaktiva ämnen,
2. Polismyndigheten efter samråd med kommunens organisation
för räddningstjänst i frågor som behandlas i 8 § första stycket 1, när
det gäller
a) tillstånd för lastning och lossning på offentlig plats inom
tättbebyggt område,
b) underrättelse om lastning och lossning på offentlig plats utanför
tättbebyggt område, och
c) medgivande för längre färduppehåll nära bebodd plats eller
samlingsplats vid transport av vissa slag av farligt gods,
3. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i övriga frågor
som behandlas i 8 § första stycket 1 och i frågor som behandlas i 8 §
första stycket 2, och
4. Transportstyrelsen i frågor som behandlas i 8 § första stycket 3
och 4.
Behöriga myndigheter i tillsynsfrågor framgår av 10 §. Förordning
(2014:1224).
8§
[3188] Behöriga myndigheter ska svara för särskilt föreskrivna
uppgifter vilka nämns i
1. bilagorna till ADR,
2. RID,
3. IMDG-koden, och
4. ICAO-TI.
388
Om det vid utförandet av någon uppgift hos en behörig myndighet
uppkommer frågor som tillhör en annan myndighets
verksamhetsområde ska uppgiften utföras i samråd med denna
myndighet. Förordning (2009:610).
Farligt gods
[3189]
Behöriga organ
9§
[3189] Behöriga organ för teknisk kontroll enligt bilagorna till ADR
samt enligt RID, IMDG-koden och ICAO-TI är
1. för fordon för transport på väg eller i terräng: de besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 och 2 a §§ fordonslagen (2002:574) (TFH II
[8001] o.f.) som särskilt ackrediterats för uppgiften enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9
juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband
med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr
339/93 för att utföra sådan teknisk kontroll som avses i bilagorna till
ADR,
2. för sådan utrustning som omfattas av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla
tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv
76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och
1999/36/EG: de organ som av något land inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) anmälts till Europeiska
unionen (EU) för uppgifter i samband med bedömning av
överensstämmelse och övriga kontroller under direktivet, och
3. för övriga områden: ett organ som ackrediterats för uppgiften
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008.
Bestämmelser om ackreditering enligt första stycket 1 och 3 som
utförs av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac)
finns i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.
Förordning (2011:1013).
Tillsyn
10 §
[3190] Följande myndigheter ska inom angivna områden ha tillsyn
över att lagen (2006:263) om transport av farligt gods ([3161] o.f.)
och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs:
1. Transportstyrelsen: sjötransporter, lufttransporter och
järnvägstransporter,
2. Polismyndigheten: transporter på land utom järnvägstransporter,
3. Kustbevakningen: gods i hamnars landområden som är avsett
för vidare transport samt, på Transportstyrelsens begäran om biträde,
sjötransporter,
4. Strålsäkerhetsmyndigheten: transporter av radioaktiva ämnen,
389
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3191]
5. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap: säkerhetsrådgivare för samtliga transportslag, transportabla tryckbärande
anordningar, transportskydd samt utbildning och examination av
förare av transporter av farligt gods på väg och i terräng.
Den myndighet som avses i 13 § första stycket andra meningen
lagen om transport av farligt gods ska vara Kustbevakningen.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska samordna
tillsynsmyndigheternas verksamhet och bistå med teknisk
sakkunskap till de myndigheter som utövar tillsyn över transporter på
land. När det gäller tillsynen över utbildning och examination vid
gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning ska Myndigheten
för samhällsskydd och beredskap samråda med Statens skolinspektion. Förordning (2014:1224).
11 §
[3191] Om det vid en vägkontroll av ett fordon som är registrerat i en
annan stat inom EES eller i Schweiz framkommer omständigheter
som ger anledning att anta att det begåtts allvarliga eller upprepade
överträdelser men dessa inte kan styrkas vid kontrolltillfället på
grund av att nödvändiga uppgifter saknas, får tillsynsmyndigheten
begära och lämna bistånd till utländsk behörig myndighet inom EES
eller i Sverige vid utredning av ärendet. Tillsynsmyndigheten skall i
motsvarande fall bistå behöriga myndigheter i andra stater inom EES
eller i Schweiz beträffande fordon som är registrerade i Sverige. Om
tillsynsmyndigheten i dessa syften utövar tillsyn hos en verksamhetsutövare, skall resultatet av denna kontroll meddelas den andra
berörda staten.
Säkerhetsrådgivare
12 §
[3192] Säkerhetsrådgivare ska ha genomgått ett prov som godtagits
av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och inneha ett
giltigt intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods.
Förordning (2008:1091).
13 §
[3193] Har ett intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt
gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar utfärdats i en annan stat
inom EES skall det gälla enligt sitt innehåll i Sverige.
Har ett intyg för säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på
väg eller järnväg utfärdats i Schweiz skall det gälla enligt sitt innehåll
i Sverige.
390
Rapporteringsskyldigheter
14 §
[3194] Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska
1. till behöriga myndigheter i annan stat rapportera allvarliga eller
upprepade överträdelser som äventyrar säkerheten vid transporter av
farligt gods enligt
a) artikel 7.2 första stycket i rådets direktiv 95/50/EG av den 6
oktober 1995 om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods, senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/54/EG,
b) bilagorna till ADR, eller
c) RID,
2. till annan stat eller till Europeiska kommissionen sända
underrättelser eller rapporter enligt
a) artikel 9.1 i rådets direktiv 95/50/EG,
b) artikel 1.4, 5.2, 6.2 och 7.1 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av
farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar avseende transport
på land, och
c) artikel 30.2, 30.4 andra stycket och 32.3 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/35/EU, och
3. till sekretariatet för Ekonomiska kommissionen för Europa
(ECE) eller sekretariatet för Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (OTIF) enligt bilagorna till ADR eller
enligt RID
a) vidarebefordra de rapporter om svåra olyckor och tillbud som
myndigheten tagit emot inom ramen för sina uppgifter som behörig
myndighet enligt 7 §, och
b) rapportera sådana avtal som avses i 16 § 4.
De rapporteringsskyldigheter som omfattas av första stycket och
som framgår av rådets direktiv 95/50/EG eller Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/35/EU gäller även i förhållande till stater
inom EES. Rapporteringsskyldigheterna enligt rådets direktiv
95/50/EG gäller även i förhållande till Schweiz.
Tillsynsmyndigheterna ska förse Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap med uppgifter om sådana överträdelser som omfattas
av första stycket 1 och som kommit till tillsynsmyndigheternas
kännedom. Tillsynsmyndigheterna ska vidare senast den 1 juli varje
år förse Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med de
uppgifter om det närmaste föregående årets vägtransporter som
omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt första stycket 2 a.
Förordning (2011:1013).
Farligt gods
[3194]
391
Ändring nr 186
till TFH III:2
Internationell
vägtransport m.m.
[3195]
Bemyndiganden m.m.
15 §
[3195] Transportmyndigheterna får meddela ytterligare föreskrifter
om och särskilda beslut på de områden och i den utsträckning som
anges i 20 § [3180] andra stycket 1–12 och 17 lagen (2006:263) om
transport av farligt gods, samt på motsvarande områden meddela
ytterligare föreskrifter om verkställighet av lagen och denna
förordning.
Föreskrifter om avgifter enligt 20 § andra stycket 16 lagen om
transport av farligt gods får meddelas av
1. Transportstyrelsen för den verksamhet som styrelsen utövar
utom när det gäller statsluftfart, och
2. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för den
verksamhet som myndigheten utövar. Förordning (2015:9).
16 §
[3196] Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får
1. meddela ytterligare föreskrifter om
a) säkerhetsrådgivare och undantag från kravet på säkerhetsrådgivare,
b) transportskydd, och
c) utbildning samt överlämna till någon enskild att utföra sådan
examination som enligt myndighetens föreskrifter kan krävas för
säkerhetsrådgivare och för förare av transporter av farligt gods,
2. meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen
(2006:263) om transport av farligt gods ([3161] o.f.) och denna
förordning, i fråga om de områden som anges i 1,
3. ta ut avgifter för sina kostnader med anledning av prov och
intyg för
a) förare av transporter av farligt gods, och
b) säkerhetsrådgivare, och
4. ingå avtal med främmande stater om tillfälliga undantag från
bestämmelser i bilagorna till ADR och RID i den utsträckning som
medges där och i europaparlamentets och rådets direktiv
2008/68/EG. Förordning (2009:610).
17 §
[3197] Polismyndigheten och Kustbevakningen får meddela de
ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2006:263) om
transport av farligt gods ([3161] o.f.) och av denna förordning som
behövs för Polismyndighetens respektive Kustbevakningens
tillsynsverksamhet. Förordning (2014:1224).
392
18 §
[3198] Har föreskrifter meddelats om krav på tillstånd eller anmälan
med stöd av 20 § [3180] andra stycket 12 lagen (2006:263) om
transport av farligt gods, får transportmyndigheterna uppdra åt
Polismyndigheten att pröva ärenden om tillstånd eller att ta emot
anmälningar.
Strålsäkerhetsmyndigheten prövar sådana ärenden om tillstånd och
tar emot anmälningar som avser farligt gods som består av eller
innehåller radioaktiva ämnen. Förordning (2014:1224).
Farligt gods
[3198]
19 §
[3199] Transportmyndigheterna ska tillsammans verka för att de
nationella och internationella säkerhetsföreskrifterna för transport av
farligt gods samordnas mellan transportslagen och se till att
myndigheternas arbete inom området även i övrigt samordnas.
Innan en transportmyndighet meddelar föreskrifter med stöd av
lagen (2006:263) om transport av farligt gods ([3161] o.f.) och denna
förordning ska samråd ske med berörda myndigheter.
Om det är fara för liv, hälsa, miljö eller egendom eller risk för
betydande ekonomisk skada och samråd inte kan ske inom skälig tid,
ska i stället information lämnas efter det att föreskriften meddelats.
Förordning (2008:1091).
[3200] Denna förordning träde i kraft den 1 juli 2006, då förordningen (1982:923) om transport av farligt gods skall upphöra att
gälla.
393
Ändring nr 186
till TFH III:2
394–406
Nationalitets- och registreringsbevis
4§
[3866] Nationalitets- och registreringsbevis utfärdas i enlighet med
formulär som bestäms av Transportstyrelsen.
Luftfartsförordning
5 kap.
[3866]
5§
[3867] Ett tillstånd till luftfart enligt 1 kap. 6 § [3706] andra stycket
luftfartslagen (2010:500) utgör också ett sådant bevis om nationalitet
som avses i 2 kap. 12 § [3723] samma lag.
6§
[3868] När ett luftfartyg avregistreras eller anteckning görs enligt 9 §
förordningen (1986:172) om luftfartygsregistret m.m. om hinder för
avregistrering, ska nationalitets- och registreringsbeviset lämnas
tillbaka till Transportstyrelsen.
Märkning av luftfartyg
7§
[3869] Luftfartyg ska märkas genom målning eller på annat
likvärdigt sätt. Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter
om märkningen.
3 kap. Luftvärdighet och miljövärdighet
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
5 kap. Luftfartygs befälhavare och besättning samt tjänstgöring
ombord
Luftfartygs befälhavare
1§
[3870] Luftfartygets ägare utser luftfartygets befälhavare och
ersättare för befälhavaren. Den som brukar luftfartyget i ägarens
ställe utser befälhavare och ersättare om brukaren enligt avtal med
ägaren har rätt att göra det.
Om ingen befälhavare har utsetts, ska den främste av förarna vara
befälhavare. Detsamma gäller om befälhavaren är förhindrad och
ingen ersättare finns. Om det inte finns någon förare och luftfartyget
inte är under flygning, ska den främste av de övriga som fullgör
sysslor av betydelse för flygsäkerheten ombord vara befälhavare.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om de närmare
förutsättningarna för att någon ska få utföra uppdrag som befälhavare
och om vem som är befälhavare vid certifikatprov och vid flygningar
som avser kontroll av besättning eller materiel.
483
Ändring nr 186
till TFH III:2
Luftfartsbestämmelser
[3871]
Luftfartygs besättning
2§
[3871] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om det antal
besättningsmedlemmar med viss behörighet som krävs för varje typ
av luftfartyg (minimibesättning).
I flyghandboken eller motsvarande handling ska det lägsta antal
besättningsmän som måste ha flygcertifikat anges.
Transportstyrelsen får i ett enskilt fall besluta att luftfartyg
används till luftfart av utbildningsskäl eller av någon annan särskild
anledning även om föreskrivna krav i fråga om bemanning inte är
uppfyllda. När ett luftfartyg används med ett sådant medgivande, får
inga betalande passagerare följa med.
Förberedande och genomförande av flygning
3§
[3872] Transportstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om
befälhavarens skyldigheter enligt 5 kap. 4 § [3728] första stycket
luftfartslagen (2010:500).
Rapporteringsskyldighet
4§
[3873] Om befälhavaren har omhändertagit någon som har begått
brott ombord, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten
eller flygtrafikledningsenhet på de orter där luftfartyget ska landa.
Om befälhavaren av ordnings- eller säkerhetsskäl har landsatt
någon, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller
flygtrafikledningsenheten på den ort där landsättningen har skett.
Om befälhavaren avser att överlämna någon som har begått ett
svårare brott ombord till en behörig myndighet, ska han eller hon
snarast underrätta Polismyndigheten eller flygtrafikledningsenheten
på den ort där överlämnandet ska ske.
När ett överlämnande till en utländsk myndighet har skett ska
befälhavaren snarast underrätta Polismyndigheten. Förordning
(2014:1284).
5§
[3874] Det finns närmare bestämmelser om rapportering enligt 5 kap.
8 § [3732] första stycket luftfartslagen (2010:500) i förordningen
(1990:717) om undersökning av olyckor (TFH III:1 [1896:3]).
484
6§
[3875] Om ett luftfartyg har råkat i nöd eller använts för att rädda liv
och gällande föreskrifter om luftfarten av säkerhetsskäl inte har
kunnat följas, ska befälhavaren genast underrätta en flygtrafikledningsenhet om detta. Han eller hon ska snarast lämna en rapport till
Transportstyrelsen om det inträffade.
4§
[3904] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att luftfartyg
vid flygning inom svenskt område ska följa vissa flygvägar eller
framföras inom vissa områden. Transportstyrelsen får också meddela
föreskrifter om begränsningar i användningen av luftrum i
anslutning till sådana flygvägar.
Luftfartsförordning
8 kap.
[3904]
5§
[3905] Transportstyrelsen får, efter samråd med Tullverket, meddela
föreskrifter om var luftfartyg får passera Sveriges gräns och om vilka
flygvägar som ska följas inom landet till och från gränsen, samt
bestämma de närmare villkor som ska gälla för flygningar över
gränsen.
Skyldighet att landa
6§
[3906] En sådan uppmaning att landa som avses i 8 kap. 2 § [3759]
luftfartslagen (2010:500) får lämnas av Transportstyrelsen. Om en
landning är nödvändig av flygsäkerhetsskäl eller om Transportstyrelsen har särskilt bestämt det, får en uppmaning också lämnas av en
flygtrafikledningsenhet.
7§
[3907] Transportstyrelsen eller en flygtrafikledningsenhet ska, om
inte hänsynen till luftfartsskyddet eller flygsäkerheten talar emot det,
hindra ett luftfartyg att avgå eller uppmana det att landa
1. på begäran av förundersökningsledaren i ett brottmål, om det
behövs för efterspanandet av en person som är häktad eller anhållen
eller på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket det är
föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller annars för utredningen av
ett sådant brott,
2. på begäran av Polismyndigheten om det är absolut nödvändigt
för efterspanandet av en person som är häktad eller anhållen eller
som har avvikit från en kriminalvårdsanstalt eller en annan anstalt där
han eller hon har varit intagen på grund av en myndighets beslut,
eller
3. på begäran av en tulltjänsteman, om det är absolut nödvändigt
för att en riktig tullkontroll ska kunna göras.
Första stycket gäller inte om brottet har begåtts på ett utländskt
luftfartyg och ett ingripande inte får ske på grund av föreskrifter i en
internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. Förordning
(2014:1284).
491
Ändring nr 186
till TFH III:2
Luftfartsbestämmelser
[3908]
8§
[3908] Om ett luftfartyg inte landar trots en uppmaning enligt 6 eller
7 §, får den som har lämnat uppmaningen begära hjälp av
Försvarsmakten för att få luftfartyget att landa. Detsamma gäller om
luftfartyget inte kan nås med en uppmaning. Frågan om hjälpen ska
ges prövas av Försvarsmakten med hänsyn till tillgången på lämpliga
luftfartyg, flygsäkerheten och andra sådana omständigheter.
Om ett luftfartyg utan tillstånd befinner sig inom ett sådant
restriktionsområde som avses i 1 kap. 4 § tredje stycket och det kan
antas att man på luftfartyget känner till detta, får Försvarsmakten
förmå luftfartyget att lämna området eller att landa. Ett luftfartyg som
kan antas ha passagerare ombord ska inte förmås att landa om det
inte finns synnerliga skäl till det. Förordning (2013:944).
9§
[3909] Transportstyrelsen får, efter samråd med Försvarsmakten,
fastställa signaler som kan användas för att visa att ett luftfartyg
befinner sig i ett sådant restriktionsområde som avses i 1 kap. 4 §.
10 §
[3910] När ett luftfartyg under flygning till eller från svenskt område
har landat enligt 6, 7 eller 8 §, ska befälhavaren omedelbart anmäla
detta till närmaste svenska tullkontor. En anmälan får i befälhavarens
ställe göras av ett lufttrafikföretag eller ett ombud för detta.
Fallskärmshoppning
11 §
[3911] Sådana fallskärmshopp från luftfartyg som inte utförs i
nödläge får bara utföras om Transportstyrelsen lämnat tillstånd till
detta.
Transportstyrelsen får överlåta åt någon annan att pröva frågor om
tillstånd enligt första stycket.
Inskränkningar i rätten att transportera gods
12 §
[3912] Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett
enskilt fall besluta om förbud mot transport med luftfartyg eller om
särskilda villkor för en sådan transport, om det krävs av hänsyn till
flygsäkerheten eller luftfartsskyddet eller om det följer av en
internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt.
492
6§
[3921] Inom militär luftfart ska en anmälan enligt 5 kap. 4 § [3728]
andra stycket luftfartslagen (2010:500) göras till Försvarsmakten.
Förordning (2013:944).
Luftfartsförordning
14 kap.
[3921]
7§
[3922] Om befälhavaren på ett militärt luftfartyg har omhändertagit
någon som har begått brott ombord, ska han eller hon snarast
underrätta Polismyndigheten eller flygtrafikledningsenhet på de orter
där luftfartyget ska landa.
Om befälhavaren av ordnings- eller säkerhetsskäl har landsatt
någon, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller
flygtrafikledningsenhet på den ort där landsättningen har skett.
Förordning (2014:1284).
8§
[3923] Om befälhavaren på ett militärt luftfartyg avser att överlämna
någon som har begått ett svårare brott ombord till en behörig
myndighet, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten
eller flygtrafikledningsenhet på den ort där överlämnande ska ske.
Har ett överlämnande enligt första stycket skett till en utländsk
myndighet, ska befälhavaren snarast underrätta Försvarsmakten.
Om befälhavaren avser att överlämna någon till en utländsk
myndighet, ska han eller hon, om det är möjligt, först höra
Försvarsmakten. Förordning (2014:1284).
9§
[3924] Bestämmelsen i 5 kap. 9 § [3733] luftfartslagen (2010:500)
gäller också följande personal i markorganisationen inom militär
luftfart:
1. personal som utför klargöringstjänst eller annan flygunderhållstjänst,
2. flygstrisledare, och
3. flygledare när de ingår i det militära luftfartssystemet.
Förordning (2013:944).
10 §
[3925] Försvarsmakten får efter att ha hört Socialstyrelsen meddela
föreskrifter för eller i ett enskilt fall besluta för besättningen på ett
militärt luftfartyg i fråga om tjänstgöring under påverkan av alkohol
eller något annat medel. Förordning (2013:944).
11 §
[3926] Försvarsmakten får meddela närmare föreskrifter om tillstånd
inom det militära luftfartssystemet.
Försvarsmakten prövar frågor om tillstånd enligt första stycket.
Förordning (2013:944).
495
Ändring nr 186
till TFH III:2
Luftfartsbestämmelser
[3927]
12 §
[3927] Försvarsmakten får efter att ha hört Transportstyrelsen
meddela trafikregler för militär luftfart. Förordning (2013:944).
13 §
[3928] Försvarsmakten får besluta om och ta ut avgift för sin
tillståndsgivning och tillsyn. Förordning (2013:944).
14 §
[3929] Försvarsmakten får inom militär luftfart meddela föreskrifter
om eller i ett enskilt fall besluta om förbud mot transport med
luftfartyg eller om särskilda villkor för sådan transport, om det krävs
av hänsyn till flygsäkerheten eller luftfartsskyddet. Förordning
(2013:944).
Annan luftfart för statsändamål
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2013:944).
15 §
[3930] För annan luftfart för statsändamål gäller bestämmelser i
denna förordning, utom
1. 7 kap.,
2. 9 kap.,
3. 11 kap. 3 § första stycket 4,
4. 12 kap. 1–4 §§, och
5. 14 kap. 1–14 §§. Förordning (2013:944).
16 §
[3931] Transportstyrelsen får efter att ha hört berörda myndigheter
som bedriver annan luftfart för statsändamål och med beaktande av
14 kap. 7 § [3770] luftfartslagen (2010:500) meddela föreskrifter om
annan luftfart för statsändamål i frågor som regleras i
1. 3–5 kap., 8 kap. och 11 kap. 1 § luftfartslagen, samt
2. 3 kap. 1–5 §§, 4 kap. 1, 5–8, 10, 12 och 15 §§, 5 kap. 1, 2 och
6 §§, 8 kap. 6–10 och 12 §§ och 11 kap. 3 § denna förordning.
Transportstyrelsen får också i ett enskilt fall besluta om det som
regleras i de bestämmelser som anges i andra stycket, liksom i ett
enskilt fall besluta om undantag från dessa bestämmelser.
496
3 Restriktioner för luftfart inom vissa områden
Restriktioner
för luftfart
[4001]
Förordning (2005:801) om restriktioner för luftfart
inom vissa områden
Restriktionsområden av hänsyn till Sveriges försvarsberedskap
1§
[4001] Till skydd för anläggningar som är av betydelse för
totalförsvaret skall finnas de restriktionsområden för luftfart som
anges i bilaga 1 [4007] till denna förordning.
2§
[4002] Inom restriktionsområdena enligt 1 § är luftfart förbjuden
under höjd beredskap eller under annan tid som regeringen med
hänsyn till Sveriges försvarsberedskap bestämmer, med de undantag
som anges i 3 §.
3§
[4003] Luftfart är under tid som anges i 2 § tillåten längs de av
Transportstyrelsen fastställda flygvägarna inom restriktionsområdena
på lägst 1 350 meter (4 500 fot) över havet. Vidare får luftfart äga
rum inom restriktionsområdena med svenska militära luftfartyg och
med svenska luftfartyg som används av Försvarsmakten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen, Sjöfartsverket,
Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Lantmäteriet,
Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut eller Affärsverket svenska kraftnät, eller med
luftfartyg när de används i räddningsinsatser enligt bestämmelserna i
lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
Tillstånd till luftfart inom restriktionsområdena i andra fall får ges
bara om det finns särskilda skäl. Frågor om tillstånd prövas av
Försvarsmakten. Förordning (2014:1276).
Restriktionsområden av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
4§
[4004] Luftfart på en höjd av högst 600 meter (2 000 fot) är av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbjuden i de restriktionsområden som anges i bilaga 2 [4008] till denna förordning.
5§
[4005] Trots bestämmelsen i 4 § får luftfart i restriktionsområdena
äga rum med svenska militära luftfartyg och med svenska luftfartyg
som används av Försvarsmakten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Lantmäteriet, Sveriges geologiska undersökning,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut eller Affärsverket
499
Ändring nr 186
till TFH III:2
Luftfartsbestämmelser
[4006]
svenska kraftnät, eller med luftfartyg när de används i räddningsinsatser enligt bestämmelserna i lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor.
Tillstånd till luftfart i restriktionsområdena i andra fall får ges bara
om det finns särskilda skäl. Frågor om tillstånd prövas av
Transportstyrelsen. Innan beslut fattas ska Transportstyrelsen ha
samrått med Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården. Förordning (2014:1276).
[4006] Denna förordning träder i kraft den 19 januari 2006, då
förordningen (1979:969) om restriktioner för luftfart inom vissa
områden skall upphöra att gälla.
500
4 Luftfartsskydd
Luftfartsskydd
[4051]
Lag (2004:1100) om luftfartsskydd
Lagens innehåll
1§
[4051] Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den
11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten
och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002. Lag
(2010:99).
Undersökning av personer och förvaringsställen
2§
[4052] Sådan säkerhetskontroll av personer, medförda föremål och
fordon, som görs på flygplats, och som följer av förordning (EG) nr
300/2008, av beslut enligt 9 § eller som anges i 3 och 4 §§ ska utföras
av en polisman eller av annan särskilt utsedd person som förordnats
av Polismyndigheten.
Kontroll enligt första stycket som utförs av en särskilt utsedd
person ska utföras under en polismans ledning.
Första stycket gäller inte för företag som efter godkännande av
behörig myndighet får svara för säkerhetskontrollen av den egna
personalen. Lag (2014:737).
3§
[4053] För att förebygga brott som utgör fara för säkerheten vid
luftfart får, utöver vad som följer av förordning (EG) nr 300/2008,
den som uppehåller sig inom flygplatsens område kroppsvisiteras.
För samma ändamål får väskor, fordon eller andra slutna förvaringsställen inom flygplatsens område undersökas.
Den som vägrar att låta sig eller sin egendom undersökas får
avvisas eller avlägsnas från flygplatsområdet. Lag (2010:99).
4§
[4054] Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall
utföras i ett avskilt utrymme. Sådan visitation skall ske i vittnes
närvaro, om den som undersöker eller den som skall undersökas
begär det och det kan ske utan större omgång. Kroppsvisitation av
kvinna får utföras och bevittnas endast av en annan kvinna, om
undersökningen inte sker genom metalldetektor eller liknande
anordning. Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en
kvinna har med sig undersöks får dock utföras och bevittnas av en
man.
501
Ändring nr 186
till TFH III:2
Luftfartsbestämmelser
[4055]
5§
[4055] Om det vid kroppsvisitation eller annan undersökning
påträffas föremål som kan komma till användning vid brott som utgör
fara för säkerheten vid luftfart skall, om föremålet inte tas i beslag
enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, den hos vilken föremålet
påträffats uppmanas att förvara föremålet på sådant sätt att det inte
kan användas för brott. Den som inte följer en sådan uppmaning får
avvisas eller avlägsnas från flygplatsens område eller del av detta.
6§
[4056] Protokoll skall föras och bevis utfärdas om gjord kroppsvisitation om den undersökte begär det vid förrättningen eller om
föremål tas i beslag.
Kompletterande bestämmelse om inspektioner
7§
[4057] När kommissionen genomför sådan inspektion som avses i
artikel 15 i förordning (EG) nr 300/2008 ska berörda organ och
personer underkasta sig sådan inspektion. Om så behövs får de som
bemyndigats att utföra inspektionen begära handräckning av
Kronofogdemyndigheten för att kunna genomföra de åtgärder som
följer av den artikeln.
Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av
Kronofogdemyndigheten. Därvid gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten får
dock låta bli att underrätta den hos vilken inspektionen ska
genomföras innan verkställighet sker. Lag (2010:99).
Genomförande av säkerhetskontroller m.m.
8§
[4058] Flygplatshavaren har ansvaret, inklusive det ekonomiska
ansvaret, för att det finns tillräcklig personal, lokaler och utrustning
för luftfartsskyddet på den egna flygplatsen, såvida inte annat följer
av särskilt meddelade bestämmelser om luftfartsskydd. De kostnader
Polismyndigheten har för en polismans ledning av kontrollerna enligt
2 § liksom för övrigt arbete som myndigheten själv utför på en
flygplats ska betalas av myndigheten. Lag (2014:737).
502
Strängare åtgärder
9§
[4059] Polismyndigheten får, efter att ha hört Transportstyrelsen,
besluta om strängare åtgärder än vad som följer av förordning (EG)
nr 300/2008. Ett sådant beslut får tidsbegränsas. Det får också
begränsas till en viss flygplats eller viss trafik. Behövs särskilda
föreskrifter i fråga om åtgärderna ska dessa anges i beslutet.
I brådskande fall får Polismyndigheten besluta om strängare
åtgärder utan att ha hört Transportstyrelsen. Ett sådant beslut ska
dock snarast omprövas av Polismyndigheten efter att Transportstyrelsen har hörts. Lag (2014:737).
Luftfartsskydd
[4059]
10 §
[4060] Beslut om strängare åtgärder som rör de verksamhetsutövare
som omfattas av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart
enligt förordning (EG) nr 300/2008 fattas av Transportstyrelsen efter
det att myndigheten har hört Polismyndigheten. Lag (2014:737).
Avgift för säkerhetskontroll
11 §
[4061] Flygplatshavarnas kostnader för säkerhetskontroll av
passagerare och deras bagage ska täckas av en avgift. Denna avgift
ska tas ut i ett avgiftsutjämningssystem som omfattar alla flygplatser
som är säkerhetsgodkända i enlighet med förordning (EG) nr
300/2008. Avgiften ska tas ut för varje avresande passagerare och ska
vara lika för alla flygplatser i landet som ingår i avgiftsutjämningssystemet. Avgiften ska tas ut av de flygföretag som transporterar
passagerarna.
För en ankommande passagerare som redan blivit föremål för
säkerhetskontroll som uppfyller kraven i förordning (EG) nr
300/2008 och som fortsätter sin resa utan att bli kontrollerad på nytt
ska någon avgift enligt denna paragraf inte betalas. Lag (2010:99).
12 §
[4062] Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att en avgift som avses i 11 § också skall tas
ut av dem som använder flygplatser för att sända varor, gods och
liknande som inte befordras som en passagerares bagage.
503
Ändring nr 186
till TFH III:2
Luftfartsbestämmelser
[4063]
13 §
[4063] Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgiftens storlek och om hur influtna
avgifter skall fördelas för att täcka skäliga kostnader för luftfartsskydd som avses i 11 §.
14 §
[4064] En flygplatshavare skall lämna underlag för beräkningen av
avgiften och av de belopp som skall fördelas. Underlaget skall
lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer.
[4065] Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005, då lagen
(1970:926) om särskild kontroll på flygplats skall upphöra att gälla.
504–520
4 kap. Flyktingar och andra skyddsbehövande
Utlänningslag
[4325]
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2009:1542).
Definitioner
1§
[4325] Med flykting avses i denna lag en utlänning som
– befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i,
därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på
grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss
samhällsgrupp, och
– inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av
detta lands skydd.
Första stycket gäller oberoende av om det är landets myndigheter
som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse från
enskilda och inte kan antas bli erbjuden ett effektivt skydd som inte
är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas
endast skydd som ges av staten eller av parter eller organisationer
som kontrollerar hela eller betydande del av statens territorium.
Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som
befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin
vanliga vistelseort.
Av 2 b § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i
vissa fall är utesluten från att anses som flykting. Lag (2014:1400).
2§
[4326] Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land
som utlänningen är medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller
att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en
allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst
våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1
inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.
Första stycket gäller oberoende av om det är landets myndigheter
som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som avses där
eller om utlänningen löper sådan risk genom handlingar från enskilda
och inte kan antas bli erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast
skydd som ges av staten eller av parter eller organisationer som kontrollerar hela eller en betydande del av statens territorium.
527
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4326 A]
Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som
befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin
vanliga vistelseort.
Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i
vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande.
Lag (2014:1400).
2a§
[4326 A] Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning
som i andra fall än som avses i 1 och 2 §§ befinner sig utanför det
land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon
1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt
eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller
2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof.
Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som avses
där eller om utlänningen löper sådan risk genom handlingar från
enskilda och inte kan antas bli erbjuden ett effektivt skydd som inte
är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas
endast skydd som ges av staten eller av parter eller organisationer
som kontrollerar hela eller en betydande del av statens territorium.
Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som
befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin
vanliga vistelseort.
Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i
vissa fall är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande. Lag
(2014:1400).
528
2b§
[4326 B] En utlänning är utesluten från att anses som flykting om det
finns synnerlig anledning att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till
1. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten,
såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,
2. ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han eller hon
kom hit, eller
3. gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas
stadga.
Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som har
anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som där nämns. Lag (2009:1542).
2c§
[4326 C] En utlänning är utesluten från att anses som alternativt
skyddsbehövande och övrig skyddsbehövande om det finns
synnerlig anledning att anta att han eller hon
1. har gjort sig skyldig till sådana brott eller gärningar som avses i
2 b § första stycket 1 eller 3,
2. har gjort sig skyldig till ett grovt brott, eller
3. utgör en fara för rikets säkerhet.
Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som har
anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som avses i första stycket 1 och 2. Lag (2009:1542).
Utlänningslag
4 kap.
[4326 C]
Statusförklaring
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2009:1542).
3§
[4327] En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 1 § och inte är utesluten från att anses som flykting enligt 2 b §.
En utlänning får dock vägras flyktingstatusförklaring om han eller
hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara
förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta
honom eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet
och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här. Lag (2009:1542).
3a§
[4327 A] En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt
om uppehållstillstånd, ska förklaras vara alternativt skyddsbehövande
(alternativ skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i 2 § och inte är utesluten från att anses som alternativt
skyddsbehövande enligt 2 c §.
En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl har ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara övrig skyddsbehövande (övrig
skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av definitionen i
2 a § och inte är utesluten från att anses som övrig skyddsbehövande
enligt 2 c §. Lag (2009:1542).
3b§
[4327 B] Frågan om statusförklaring får inte prövas om asylansökan
avvisas enligt 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra stycket. Lag (2009:1542).
529
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4327 C]
3c§
[4327 C] En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige
får ansöka om statusförklaring. En sådan ansökan ska prövas enligt 3
eller 3 a §. Lag (2009:1542).
Resedokument
4§
[4328] För en flykting eller statslös får utfärdas en särskild passhandling för resor utanför Sverige (resedokument). Regeringen får
meddela ytterligare föreskrifter om resedokument.
När en utlänning upphör att vara flykting eller annan
skyddsbehövande
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2009:1542).
5§
[4329] En flykting upphör att vara flykting om han eller hon
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller
hon är medborgare,
2. av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han eller
hon tidigare har förlorat,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets
skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där han eller
hon är medborgare eller som statslös tidigare hade sin vistelseort,
eller
5. på grund av väsentliga och bestående förändringar i hemlandet
eller i det land där han eller hon som statslös tidigare hade sin vistelseort inte längre befinner sig i en sådan situation att han eller hon kan
anses som flykting och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig
av hemlandets eller vistelselandets skydd.
Första stycket 5 gäller dock inte en flykting som på grund av tidigare förföljelse har tungt vägande skäl för att inte vilja använda sig
av det lands skydd där han eller hon är medborgare eller där han eller
hon som statslös tidigare hade sin vistelseort. Lag (2014:1400).
530
5a§
[4329 A] En utlänning upphör att vara alternativt skyddsbehövande
eller övrig skyddsbehövande om de omständigheter som medförde att
han eller hon bedömdes som skyddsbehövande inte längre finns eller
har ändrats i sådan omfattning att skydd inte längre behövs. Vid bedömningen ska endast väsentliga och bestående förändringar beaktas.
Första stycket gäller dock inte en utlänning som på grund av tidigare upplevelser som utgjort grund för skyddsbehov har tungt
vägande skäl för att inte vilja använda sig av det lands skydd där han
eller hon är medborgare eller där han eller hon som statslös tidigare
hade sin vistelseort. Lag (2014:1400).
Återkallelse av statusförklaring
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2009:1542).
Utlänningslag
4 kap.
[4329 B]
5b§
[4329 B] En flyktingstatusförklaring ska återkallas, om det kommer
fram att utlänningen inte kan anses vara flykting.
Om det föreligger sådana omständigheter som anges i 3 § andra
stycket får en flyktingstatusförklaring återkallas. Lag (2009:1542).
5c§
[4329 C] En alternativ skyddsstatusförklaring ska återkallas, om det
kommer fram att utlänningen inte kan anses vara alternativt skyddsbehövande.
En övrig skyddsstatusförklaring ska återkallas, om det kommer
fram att utlänningen inte kan anses vara övrig skyddsbehövande. Lag
(2009:1542).
Återtagande av skyddsbehövande som har ställning som varaktigt
bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2014:198).
5d§
[4329 D] Om en annan EU-stat har ålagt en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i den staten och som har flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring i Sverige att lämna den
staten, ska han eller hon återtas till Sverige. Detsamma gäller hans
eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts att lämna den andra
EU-staten genom ett beslut som har fattats i samband med beslutet
avseende utlänningen. Lag (2014:198).
Beslutande myndighet, m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2009:1542).
6§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
531
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4330]
5 kap. Uppehållstillstånd
Uppehållstillstånd som skyddsbehövande
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2009:1542).
1§
[4330] Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara
förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta
honom eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets säkerhet
och det finns anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta verksamheten här.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska vara
permanent eller gälla i minst tre år. Om ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt första stycket, ska det nya tillståndet gälla i
minst två år. Första och andra meningarna gäller dock inte om tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver en kortare giltighetstid. Giltighetstiden får dock inte
vara kortare än ett år. Lag (2014:1400).
1a§
[4330 A] Om en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas statusförklaring efter ansökan enligt 4 kap. 3 c § ska
uppehållstillståndets giltighetstid omprövas och bestämmas i enlighet
med vad som föreskrivs i 1 § tredje stycket. Lag (2009:1542).
532
1b§
[4330 B] En asylansökan får avvisas om sökanden
1. i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller alternativt
skyddsbehövande,
2. i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara flykting eller
har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det
landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare
till ett annat land där han eller hon riskerar förföljelse, eller
3. kan sändas till ett land där han eller hon
– inte riskerar att utsättas för förföljelse,
– inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller
annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
– är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon
inte har motsvarande skydd,
– har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och
– har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är rimligt
för honom eller henne att resa dit.
I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte avvisas
om
1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är bosatt i
Sverige och sökanden inte har en lika nära familjeanknytning till det
land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan
ske, eller
2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med
uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild anknytning hit
och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga i det
land dit verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan
ske. Lag (2014:792).
Utlänningslag
5 kap.
[4330 C]
1c§
[4330 C] I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av
asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island, Norge,
Schweiz och Liechtenstein.
Vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska asylansökan avvisas. Lag (2011:1209).
2§
[4331] Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits emot i
Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om
överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till skyddsbehövande
som återtagits enligt 4 kap. 5 d §
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2014:198).
2a§
[4331 A] Om en flykting eller en alternativ skyddsbehövande som
har återtagits enligt 4 kap. 5 d § har getts uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma tid ges också till hans eller hennes familjemedlemmar som har återtagits enligt samma bestämmelse.
Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör ett
hot mot allmän ordning och säkerhet. Lag (2014:198).
Uppehållstillstånd för utlänningar som har ställning som
varaktigt bosatt i Sverige
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2014:198).
2b§
[4331 B] Permanent uppehållstillstånd skall ges till den som beviljats
ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Lag (2014:198).
532 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4331 C]
2c§
[4331 C] En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat sitt uppehållstillstånd ska, efter anmälan, ges ett nytt uppehållstillstånd om
han eller hon återvänder till Sverige för att bosätta sig här. Lag
(2014:198).
Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som har
ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som återtagits enligt
5 a kap. 7 §
2d§
[4331 D] Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige och som har återtagits enligt 5 a kap. 7 § har getts uppehållstillstånd, ska uppehållstillståndet för samma tid ges också till hans
eller hennes familjemedlemmar som har återtagits enligt samma bestämmelse.
Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör ett
hot mot allmän ordning och säkerhet. Lag (2014:198).
Uppehållstillstånd på grund av anknytning
532 b
3§
[4332] Uppehållstillstånd ska, om inte annat följer av 17–17 b §§, ges
till
1. en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt
eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige,
2. ett utländskt barn som är ogift och
a) har en förälder som är bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, eller,
b) har en förälder som är gift eller sambo med någon som är bosatt
i eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning, i Sverige,
3. ett utländskt barn som är ogift och som har adopterats eller som
avses bli adopterat av någon som vid tidpunkten för adoptionsbeslutet var och fortfarande är bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd
för bosättning i Sverige, om barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet
– har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk domstol,
– gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption, eller
– gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner,
4. en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn som är
flykting eller annan skyddsbehövande, om barnet vid ankomsten till
Sverige var skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan
vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller om
barnet lämnats ensamt efter ankomsten, och
5. en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn som är
flykting eller annan skyddsbehövande, eller en annan vuxen person
som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, om utlänningen befinner
sig i Sverige och beslutet om hans eller hennes asylansökan fattas i
samband med beslutet om barnets asylansökan.
När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om
adoption som har meddelats av svensk domstol, ska den anknytning
som har uppkommit genom beslutet godtas i ärendet om uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska gälla minst ett år.
Uppehållstillstånd som beviljas ett ogift barn enligt första stycket 2 b
ska gälla för samma tid som förälderns uppehållstillstånd. Om ett nytt
tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en utlänning som med stöd
av första stycket 1, 2, 4 eller 5 har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till en skyddsbehövande, ska
det nya tillståndet gälla i minst två år, om inte tvingande hänsyn till
den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver en
kortare giltighetstid. Lag (2014:1400).
Utlänningslag
5 kap.
[4332 A]
3a§
[4332 A] Uppehållstillstånd får, om inte annat anges i 17 § andra
stycket, ges till
1. en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda
ett samboförhållande med en person som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om förhållandet
framstår som seriöst och inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,
2. en utlänning som på något annat sätt än som avses i 3 § eller i
denna paragraf är nära anhörig till någon som är bosatt eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om han eller hon
har ingått i samma hushåll som den personen och det finns ett särskilt
beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i hemlandet,
3. en utlänning som är förälder till och vårdnadshavare för samt
sammanbor med ett barn som är bosatt i Sverige,
4. en utlänning som ska utöva umgänge, som inte är av begränsad
omfattning, med ett barn som är bosatt i Sverige, och
5. en utlänning som har svenskt ursprung eller som under lång tid
har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.
Om en utlänning har getts uppehållstillstånd enligt första stycket 1
ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till utlänningens ogifta
barn.
När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i andra
fall än som avses i första och andra styckena beviljas en utlänning
som
533
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4332 B]
1. är adopterad i Sverige i vuxen ålder,
2. är anhörig till en utlänning som är flykting eller annan
skyddsbehövande, eller
3. på annat sätt har särskild anknytning till Sverige. Lag
(2014:778).
3b§
[4332 B] Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person
enligt 3 eller 3 a § får beviljas endast om den person som utlänningen
åberopar anknytning till kan försörja sig och har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen. Lag (2010:175).
3c§
[4332 C] Kraven i 3 b § gäller inte om den person som utlänningen
åberopar anknytning till är
1. ett barn,
2. medborgare i Sverige, annan EES-stat eller Schweiz,
3. en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som flykting
eller förklarats vara flykting,
4. en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut
som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till
Sverige (vidarebosättning),
5. en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt
skyddsbehövande eller har förklarats vara alternativt skyddsbehövande, eller
6. en utlänning som har permanent uppehållstillstånd och som har
vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år.
Lag (2010:175).
3d§
[4332 D] Kraven i 3 b § gäller inte om sökanden är ett barn och den
som barnet åberopar anknytning till är barnets förälder. Kraven i
3 b § gäller inte heller om barnets andra förälder ansöker om uppehållstillstånd tillsammans med barnet. Lag (2010:175).
3e§
[4332 E] Utöver vad som följer av 3 c och 3 d §§ får undantag från
kraven i 3 b § medges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.
Lag (2010:175).
Uppehållstillstånd på grund av Sveriges internationella åtaganden
4§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
534
Tidsbegränsat uppehållstillstånd
7§
[4333] Ett uppehållstillstånd skall tidsbegränsas om det med hänsyn
till utlänningens förväntade levnadssätt råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas.
Utlänningslag
5 kap.
[4333]
8§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
12 §
[4334] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning
som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga.
13 §
[4335] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas ett barn eller
en man, om barnets eller mannens närvaro i Sverige är nödvändig för
att en faderskapsutredning skall kunna genomföras.
14 §
[4336] Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats ett barn enligt
12 eller 13 §, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas också
barnets vårdnadshavare.
15 §
[4337] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst sex månader
skall på ansökan av förundersökningsledaren ges till en utlänning
som vistas här, om
1. det behövs för att förundersökning eller huvudförhandling i
brottmål skall kunna genomföras,
2. utlänningen klart visat sin vilja att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna,
3. utlänningen brutit alla förbindelser med de personer som är
misstänkta för brott som förundersökningen avser, och
4. hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten inte talar
emot att tillstånd beviljas.
Om utlänningen vill ha betänketid för att återhämta sig och för att
kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna, skall på ansökan av förundersökningsledaren ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om 30 dagar meddelas om de
förutsättningar som anges i första stycket 1 och 4 är uppfyllda.
535
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4337 A]
Ett uppehållstillstånd som meddelats enligt första stycket får förlängas om förundersökningsledaren begär det och de där angivna
förutsättningarna fortfarande är uppfyllda. Ett uppehållstillstånd som
meddelats enligt andra stycket får förlängas om förundersökningsledaren begär det, det av särskilda skäl finns behov av en längre betänketid och de förutsättningar som anges i första stycket 1 och 4 fortfarande är uppfyllda. Lag (2007:322).
15 a §
[4337 A] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning
vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 §
eller annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § eller motsvarande äldre bestämmelser avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut,
om utlänningen vistas här och
1. sedan minst fyra månader har en anställning som uppfyller de
krav som anges i 6 kap. 2 § första stycket och avser en tidsperiod om
minst ett år från ansökningstillfället, eller
2. enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1 eller andra
stycket har stark anknytning till en person som beviljats uppehållstillstånd enligt 1.
En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första
stycket ska ha kommit in till Migrationsverket senast två veckor efter
det att beslutet att avslå ansökan om uppehållstillstånd som flykting
eller annan skyddsbehövande har vunnit laga kraft. Lag (2014:777).
15 b §
[4337 B] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av Polismyndigheten beviljas en utlänning som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387) (TFH IV
[502 A]). Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år. Lag
(2014:655).
15 c §
[4337 C] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av socialnämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i landet enligt
6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) om uppehållstillstånd behövs för vistelsen. Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år. Lag
(2012:322).
536
15 d §
[4337 D] En utlänning med uppehållstillstånd enligt 15 § får, efter
egen ansökan, för tiden efter tillståndets giltighetstid beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om utlänningen
1. har samarbetat med de brottsutredande myndigheterna i en
utredning om brott enligt 20 kap. 5 §, och
2. har väckt talan om innestående ersättning för arbete enligt lagen
(2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en
utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige. Lag (2013:646).
Utlänningslag
5 kap.
[4337 D]
Fortsatt uppehållstillstånd
16 §
[4338] En utlänning som med stöd av 8 § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning får beviljas ett
nytt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd på den grunden
endast om förhållandet består.
En utlänning som har familjeanknytning enligt 3 § första stycket 1
eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket och som har
haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år får ges ett permanent
uppehållstillstånd. Om det finns särskilda skäl, får permanent uppehållstillstånd ges före tvåårsperiodens slut.
Har ett förhållande upphört får uppehållstillstånd ändå ges, om
1. utlänningen har särskild anknytning till Sverige,
2. förhållandet har upphört främst på grund av att i förhållandet
utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för våld eller för annan
allvarlig kränkning av sin frihet eller frid, eller
3. andra starka skäl talar för att utlänningen skall ges fortsatt uppehållstillstånd. Lag (2006:220).
16 a §
[4338 A] En utlänning som med stöd av 15 b § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska när tillståndet löper ut, på ansökan av
Polismyndigheten, beviljas ett permanent uppehållstillstånd om han
eller hon fortfarande är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete
enligt 2 a § polislagen (1984:387) (TFH IV [502 A]). Lag
(2014:655).
16 b §
[4338 B] Ett barn som med stöd av 15 c § har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska, när tillståndet löper ut, på ansökan av socialnämnden beviljas ett permanent uppehållstillstånd, om barnet fortfarande är placerat här i landet. Lag (2012:322).
Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd
17 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
536 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4339]
536 b
När ansökan om uppehållstillstånd skall vara gjord
18 §
[4339] En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha
ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En
ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.
Första stycket gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som flykting eller
annan skyddsbehövande enligt 1 § eller kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3 eller 4 §,
2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas uppehållstillstånd här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning med familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a §
första stycket 1 eller andra stycket,
4. utlänningen kan beviljas eller har tidsbegränsat uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,
5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1–
4 eller andra stycket har stark anknytning till en person som är bosatt
i Sverige och det inte skäligen kan krävas att utlänningen reser till ett
annat land för att ge in ansökan där,
6. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd med stöd av 3 § första
stycket 5,
7. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som med stöd av 10 § har beviljats en
utlänning i fall som avses i 6 kap. 2 § första stycket,
8. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a eller
15 d §,
9. utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för studier och antingen slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller fullföljt en termin vid forskarutbildning,
10. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a eller 2 d §,
eller
11. det annars finns synnerliga skäl.
Första stycket gäller inte heller om utlänningen har beviljats en
visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige eller är undantagen
från kravet på visering om han eller hon ansöker om ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor efterfrågan
på arbetskraft. En ytterligare förutsättning är att arbetsgivaren skulle
förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land
för att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl.
Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder särskilt beaktas, om
det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen
gjorts före inresan i Sverige.
I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har fått laga kraft gäller
föreskrifterna i 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och 18–20 §§.
Lag (2014:1400).
Utlänningslag
5 kap.
[4339]
536 ba
Ändring nr 186
till TFH III:2
536 bb
7§
[4354] Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas för en utlänning som inte längre är bosatt i Sverige. Om utlänningen anmält till
Migrationsverket att han eller hon vill ha uppehållstillståndet kvar
trots att bosättningen upphör, får uppehållstillståndet dock återkallas
tidigast när två år har förflutit efter det att bosättningen här i landet
upphörde. Lag (2014:777).
Utlänningslag
7 kap.
[4354]
7a§
[4354 A] Utöver vad som anges i 1–3, 5 och 6 §§ får ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd för studier återkallas, om förutsättningarna för att
medge uppehållstillståndet inte längre är uppfyllda. Lag (2006:447).
7b§
[4354 B] Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § får, utöver vad som
anges i 1, 3, 5 och 6 §§, återkallas om förutsättningarna för uppehållstillståndet inte längre är uppfyllda.
Uppehållstillståndet
får
inte
återkallas
innan
förundersökningsledaren fått tillfälle att yttra sig. Lag (2007:322).
7c§
[4354 C] Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § får återkallas endast
om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte längre finns.
Uppehållstillståndet får återkallas endast på ansökan av Polismyndigheten.
Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 a § får inte återkallas innan
Polismyndigheten fått tillfälle att yttra sig. Lag (2014:655).
7d§
[4354 D] Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § får återkallas endast
om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte längre finns.
Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte återkallas
för ett barn innan den socialnämnd som ansökte om uppehållstillståndet har fått tillfälle att yttra sig. Lag (2012:322).
7e§
[4354 E] Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket
ska återkallas om
1. förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 § första
stycket av något annat skäl än att anställningen har upphört inte
längre är uppfyllda, eller
2. utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första
giltighetsdag påbörjat arbetet.
536 fa
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4355]
Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om återkallelse enligt första stycket har
inletts, men innan beslut om återkallelse fattats, gäller bestämmelserna om återkallelse i 3 § första stycket 2. Tiden ska då vara fyra
månader i stället för tre. Lag (2014:776).
Beslutande myndigheter
8§
[4355] Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd beslutas
av Migrationsverket. Återkallelse och upphävande av Schengenvisering får utöver vad som följer av viseringskodexen beslutas av Migrationsverket. Återkallelse av nationell visering beslutas av den
myndighet som har beviljat viseringen eller av Migrationsverket.
Uppehållstillstånd eller nationell visering som har beviljats av
Regeringskansliet får återkallas endast av Regeringskansliet. Lag
(2011:705).
536 fb
9 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder
Kontroll i samband med inresa och utresa
Utlänningslag
9 kap.
[4359]
1§
[4359] Vid inresa eller utresa ska en utlänning överlämna sitt pass
till Polismyndigheten. En utlänning ska också lämna
Polismyndigheten de upplysningar och överlämna de handlingar som
är av betydelse för bedömningen av hans eller hennes rätt att resa in i
och vistas i Sverige. Regeringen får meddela föreskrifter om
undantag från skyldigheten att överlämna pass.
Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att hjälpa
Polismyndigheten vid kontrollen av utlänningars inresa eller utresa
enligt denna lag. Migrationsverket får efter överenskommelse med
Polismyndigheten hjälpa till vid kontrollen. Kustbevakningen ska
medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva
kontroll av sjötrafiken.
När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen, ska pass
och andra handlingar överlämnas till dem. Om Migrationsverket
medverkar i kontroll vid inresa, ska pass och andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Migrationsverket. Lag (2014:655).
2§
[4360] En polisman får i samband med inresekontroll kroppsvisitera
en utlänning och därvid undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor och liknande, i den utsträckning som det är nödvändigt för att ta reda på utlänningens identitet. Sådana undersökningar får också göras för att ta reda på en utlännings resväg till Sverige, om den är av betydelse för bedömningen av rätten att resa in i
och vistas här i landet. En polisman får i samband med inresekontrollen även undersöka bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen
i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att en utlänning
reser in i Sverige i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en
författning som har utfärdats med stöd av denna lag.
När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen har de
samma befogenheter som en polisman har enligt första stycket.
Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs
med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara.
En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra män
än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en visitation innebär
att enbart ett föremål som en kvinna har med sig undersöks, får visitationen dock genomföras och bevittnas av en man.
Protokoll skall föras över en kroppsvisitation. I protokollet skall
anges vad som har förekommit vid visitationen.
537
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4361]
Transportörers kontrollskyldighet
3§
[4361] En transportör skall kontrollera att en utlänning, som transportören transporterar till Sverige direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen, innehar pass och de tillstånd som
krävs för resa in i landet.
Transportören skall, om det inte är obehövligt på grund av resultatet av kontroll som utförs enligt första stycket, även kontrollera att
utlänningen har medel för sin hemresa.
Transportörers uppgiftsskyldighet m.m.
Anm. Rubriken är införd enligt lag (2006:447).
3a§
[4361 A] En transportör, som luftvägen ska transportera passagerare
till Sverige direkt från en stat som inte tillhör Europeiska unionen
och inte heller har slutit avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen med konventionsstaterna, ska på begäran av Polismyndigheten överföra uppgifter om de ankommande passagerarna så snart
incheckningen avslutats.
De uppgifter som avses i första stycket är
1. nummer på och typ av resehandling som används,
2. medborgarskap,
3. fullständigt namn,
4. födelsedatum,
5. gränsövergångsstället för inresa,
6. transportkod,
7. avgångs- och ankomsttid för transporten,
8. det totala antalet passagerare vid transporten, och
9. ursprunglig ort för ombordstigning. Lag (2014:655).
3b§
[4361 B] Uppgifter enligt 3 a § ska samlas in av transportören och
sedan elektroniskt överföras till Polismyndigheten.
Om det inte är möjligt att föra över uppgifterna elektroniskt ska de
överföras på annat lämpligt sätt. Lag (2014:655).
3c§
[4361 C] Bestämmelser om behandlingen av de uppgifter som överförts till Polismyndigheten enligt 3 b § finns i lagen (2006:444) om
passagerarregister. Lag (2014:655).
538
3d§
[4361 D] En transportör som har överfört uppgifter enligt 3 a § skall
inom 24 timmar efter det att transportmedlet har anlänt till gränsövergångsstället radera de insamlade och överförda uppgifterna. Lag
(2006:447).
3e§
[4361 E] En transportör som samlar in uppgifter som är avsedda att
överföras enligt 3 a § skall informera passagerarna enligt bestämmelserna i 23–26 §§ personuppgiftslagen (1998:204). Lag (2006:447).
Utlänningslag
9 kap.
[4351 E]
3f§
[4361 F] Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan
myndighet än Polismyndigheten får begära uppgifter av transportören. Lag (2014:655).
Omhändertagande av pass
4§
[4362] Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller
hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket eller
Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller andra
identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får tillstånd att vistas
här i landet eller lämnar det. Lag (2014:655).
5§
[4363] När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas,
får den verkställande myndigheten ta hand om utlänningens pass eller
andra identitetshandlingar till dess beslutet kan verkställas.
Omhändertagande av biljetter
6§
[4364] En utlännings biljett för resan från Sverige får tas om hand av
Migrationsverket eller Polismyndigheten i väntan på att utlänningen
får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det. Detta gäller om
1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd när detta krävs för inresa eller vistelse i Sverige, eller
2. utlänningen kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd.
Biljetten får tas om hand endast om
– det framstår som sannolikt att utlänningen inte kommer att få
tillstånd att vistas här, och
– det finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig av med
biljetten och inte själv kan betala kostnaden för sin resa från Sverige.
Lag (2014:655).
7§
[4365] Migrationsverket eller Polismyndigheten får lösa in en biljett
som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle förlora sitt
värde. Om biljetten löses in, ska i stället de pengar som då betalas ut
tas om hand. Lag (2014:655).
539
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4366]
Fotografi och fingeravtryck
8§
[4366] Migrationsverket eller Polismyndigheten får fotografera en
utlänning och, om utlänningen fyllt 14 år, ta hans eller hennes fingeravtryck om
1. utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon kommer till Sverige,
2. utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4
kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a §,
eller
3. det finns grund för att besluta om förvar. Lag (2014:655).
8a§
[4366 A] En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är skyldig
att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om bevis om uppehållstillstånd
(uppehållstillståndskort) ska utfärdas enligt rådets förordning (EG) nr
1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land av annan anledning än att
en utlänning ansöker om uppehållstillstånd.
Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller inte om
utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.
Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett lagringsmedium
i uppehållstillståndskortet. Fingeravtryck som inte sparats i ett sådant
medium och de biometriska data som tas fram ur fingeravtrycken och
ur fotografiet ska omedelbart förstöras när uppehållstillståndskortet
har lämnats ut eller ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att
utlänningen har beviljats uppehållstillstånd. Lag (2011:709).
8b§
[4366 B] Vid en kontroll enligt 1 eller 9 § är den som innehar ett
uppehållstillståndskort skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera honom eller henne och
ta hans eller hennes fingeravtryck, för kontroll av att fotografiet och
fingeravtrycken motsvarar det fotografi och de fingeravtryck som
finns sparade i uppehållstillståndskortet.
När en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen omedelbart förstöras. Detsamma gäller de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2011:709).
540
Kontroll under vistelsen i Sverige
9§
[4367] En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av
en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han
eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också
skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller Polismyndigheten
komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin
vistelse här i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon
hämtas genom Polismyndighetens försorg. Om det på grund av en
utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning
kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon
hämtas utan föregående kallelse.
Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av och i anslutning till
sjötrafiken. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen, ska pass eller
andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid Kustbevakningen.
Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det
finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till
kontroll. Lag (2014:655).
Utlänningslag
9 kap.
[4367]
10 §
[4368] Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §, får verket begära
hjälp av Polismyndigheten för att verkställa beslutet. Lag (2014:655).
Skyldighet att stanna kvar för utredning
11 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
10 kap. Förvar och uppsikt avseende utlänningar
Förvar
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Beslutande myndigheter
12 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
541
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4369]
17 §
[4369] Polismyndigheten får, även om den inte är handläggande
myndighet, fatta beslut om att ta en utlänning i förvar eller ställa
honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta
den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna
myndighet ska därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller
uppsikt ska fortsätta att gälla.
Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvaktan
på Polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen
(1984:387) (TFH IV [511]).
Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av Tullverket,
Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid Kustbevakningen
eller passkontrollanten samma rätt att omhänderta utlänningen som
en polisman har enligt andra stycket. Omhändertagandet ska så
skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om
åtgärden ska bestå. Lag (2014:655).
Allmänt om verkställighet av beslut om förvar
18 §
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
20 kap. Bestämmelser om straff m.m.
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
5§
[4370] Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse
i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en
utlänning anställd, om utlänningen
1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller
2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd.
I fråga om påförande av särskild avgift gäller 12–14 §§. Lag
(2013:646).
542
Utlänningsförordning (2006:97)
1 kap. Innehåll och definitioner
Utlänningsförordning
1 kap.
[4401]
1§
[4401] I denna förordning finns bestämmelser om
– förordningens innehåll och definitioner (1 kap.) ([4401] o.f.)
– resehandlingar (2 kap.) ([4406] o.f.)
– visering (3 kap.) ([4428] o.f.)
– uppehållsrätt (3 a kap.)
– uppehållstillstånd (4 kap.) ([4441] o.f.)
– arbetstillstånd (5 kap.)
– EU-blåkort (5 a kap.)
– kontroll- och tvångsåtgärder (6 kap.) ([4452] o.f.)
– underrättelseskyldighet (7 kap.), och
– avvisning, utvisning, avgifter m.m. (8 kap.) ([4459] o.f.).
Förordning (2013:601).
2§
[4402] Med Schengenkonventionen avses i denna förordning konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.
Med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig
till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete
enligt konventionen med konventionsstaterna.
3§
[4403] Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat samt
hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där avgående
eller ankommande trafik kommer direkt från en ort i en Schengenstat.
Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte utgör inre gräns.
4§
[4404] Med EES-stat avses i denna förordning en stat som omfattas
av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en
EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses dock även sådana
svenska medborgare som anges i 3 a kap. 2 § andra stycket utlänningslagen (2005:716), såvida inte något annat framgår av denna
förordning. Förordning (2014:185).
5§
[4405] Med Schengenvisering avses i denna förordning en visering
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av
den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar
(viseringskodex). Förordning (2011:706).
551
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4405 A]
6§
[4405 A] Med rörlighetsdirektivet avses i denna förordning Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om
unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra
sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG,
75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG.
Förordning (2014:185).
2 kap. Bestämmelser om resehandlingar
Undantag från kravet på passinnehav
1§
[4406] En utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller som
har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen (2005:716) behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige. Detsamma gäller för en utlänning som kan beviljas eller har
beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § [4337] eller 12 kap. 16
b § utlänningslagen om han eller hon inte har någon handling som
gäller som pass och saknar möjlighet att inom rimlig tid skaffa en
sådan handling.
En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa
eller vistelse i Sverige, om han eller hon följer med en vuxen person
vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets
identitet. Förordning (2014:185).
2§
[4407] Besättningsmän eller personal som avses i 3 kap. 1 § 10 eller
13 behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet.
3§
[4408] En utlänning som inte behöver ha pass ska på begäran av
Polismyndigheten eller en polisman visa att passfrihet gäller för
honom eller henne. Förordning (2014:1192).
Hemlandspass
4§
[4409] En resehandling får godtas som pass (hemlandspass), om
handlingen är utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare samt uppfyller de förutsättningar som anges i
andra–fjärde styckena.
552
15 a §
[4420 A] Om ett ärende gäller fråga om att utan vårdnadshavares
medgivande utfärda främlingspass för ett barn under 18 år, skall
Migrationsverket inhämta yttrande från en sådan kommunal nämnd
som fullgör uppgifter inom socialtjänsten. Yttrande skall inhämtas
från den kommun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är
folkbokfört, från den kommun barnet har starkast anknytning till.
Förordning (2006:443).
Utlänningsförordning
[4420 A]
15 b §
[4420 B] Ett ärende som gäller fråga om att med stöd av 14 a § andra
stycket utfärda pass för ett barn under 18 år utan vårdnadshavares
medgivande skall handläggas skyndsamt. Förordning (2006:443).
16 §
[4421] Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket om
den som har passet
1. har blivit svensk medborgare,
2. har fått en annan handling som gäller som pass,
3. skall resa till sitt hemland,
4. enligt särskilt beslut om avvisning eller utvisning inte längre har
rätt att vistas i landet, eller
5. har avlidit.
Identitetskort för EES-medborgare eller medborgare i Schweiz
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2006:262).
17 §
[4422] Ett identitetskort för en utlänning som är medborgare i den
utfärdande staten som utvisar medborgarskap och som har utfärdats
av en behörig myndighet i en EES-stat eller Schweiz gäller som pass
vid utlänningens ankomst till och utresa från Sverige samt under den
tid utlänningen har rätt att vistas här. Detsamma gäller identitetskort
som har utfärdats av behörig myndighet i en annan stat än EES-stat
eller Schweiz för en schweizisk medborgares make, för deras barn
som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning
och för släktingar i närmast föregående led till sådan utlänning eller
hans eller hennes make och som är beroende av dem, om familjemedlemmen är medborgare i den staten och medborgarskapet framgår av identitetskortet.
Första stycket gäller även för en sådan utlänning som avses i 5
kap. 2 § första stycket 4. Förordning (2006:262).
555
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4423]
Resehandling för en utlänning som inte är medborgare i det
utfärdande landet
18 §
[4423] En resehandling som har utfärdats av en behörig utländsk
myndighet för någon som saknar medborgarskap eller är medborgare
i ett annat land än det där handlingen utfärdats, får godtas som pass
om handlingen är upprättad enligt 4 § andra–fjärde styckena och har
det innehåll som föreskrivs där.
Kollektivpass
19 §
[4424] En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna ska resa genom landet i
samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt
ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i den stat vars
myndighet har utfärdat passet. Det ska uppta minst tio och högst
femtio personer. Den som är upptagen i passet ska ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.
I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den
europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars
resor på kollektivpass (SÖ 1968:16) och som har utställts av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i stället för första
stycket.
Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha
visering, ska passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller
konsul som är behörig att ge visering eller av Polismyndigheten. Ett
sådant godkännande behövs dock inte om passet har godkänts av
behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i
respektive land. Förordning (2014:1192).
Diplomatpersonal m.fl.
20 §
[4425] Bestämmelserna om krav på passinnehav i 2 kap. ([4314] o.f.)
utlänningslagen (2005:716) och bestämmelserna i detta kapitel gäller
i tillämpliga delar även för främmande länders diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anställda i Sverige
samt deras familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass.
21 §
[4426] En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver
hemlandspass ha en officiell handling där hans eller hennes ställning
intygas och antalet kollin i kurirsändningen anges.
556
Bemyndigande
22 §
[4427] Migrationsverket får efter att ha hört Polismyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som
pass.
Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd med
Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) i ett enskilt fall godta att en
annan handling gäller som pass. Förordning (2014:1192).
Utlänningsförordning
2 kap.
[4427]
[4427:1] Migrationsverkets föreskrifter (MIGRFS 5/2014) om
handlingar som godtas som pass
Nedan angivna utländska handlingar godtas som pass vid inresa och vistelse i
Sverige under de förutsättningar som i förekommande fall anges vid respektive
punkt.
1. Förenta Nationernas ”laissez-passer”
Innehavaren ska visa ett intyg från organisationen eller något av dess fackorgan eller underordnade organ att han eller hon reser i tjänsten.
2. Europeiska gemenskapernas ”laissez-passer”
3. Certifikat eller behörighetsbevis (”Crew member certificate” eller ”Crew
member license”), utfärdat i ett land som är anslutet till den internationella luftfartsorganisationen (ICAO), för en medlem i besättningen på ett luftfartyg som
hör hemma i ett sådant land. Innehavaren ska styrka att han eller hon tjänstgör på
ett sådant luftfartyg och avser att resa till den orten där detta finns.
4. Sjöfartsbok (”Seafarer´s identity document”) utfärdad enligt konventionen
(nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän.
Innehavaren ska styrka att han eller hon avser att mönstra på eller av ett fartyg
som finns i Sverige eller resa genom landet för att mönstra på ett fartyg i ett
annat land eller återvända till sitt hemland.
5. Brittiskt ”Emergency passport”, dock endast för resa genom Sverige till
Storbritannien.
I handlingen ska ”United Kingdom” vara angivet som destination.
6. ”Reiseausweis als Passersatz” utfärdat av en gränskontrollmyndighet i
Förbundsrepubliken Tyskland.
Handlingen ska vara kompletterad med ett hemlandspass eller identitetskort
vars giltighet har löpt ut.
7. ”Reiseausweis als Passersatz – zur Rückkehr in die BRD” utställt av en
tysk utlandsmyndighet, dock endast för resa genom Sverige till Tyskland.
8. Identitetskort för en medborgare i en stat som har anslutit sig till avtalet av
den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ
1997:51) och som tillhör en enhet av den statens militära styrka. Innehavaren ska
kunna visa upp en identitetshandling i förening med en individuell eller kollektiv
förflyttningsorder, som ska vara utfärdade av den stat som medborgaren tillhör
eller av NATO.
9. Resehandling utfärdad av Internationella Röda korset för en flykting eller
annan utlänning i behov av skydd som förs över till Sverige med stöd av särskilt
regeringsbeslut.
10. Dokument utfärdade av palestinsk myndighet med benämningarna ”Passport/Travel document” eller ”VIP Passport/Travel document”.
11. Lettiskt främlingspass (”Alien´s passport”).
12. Tjänstekort utfärdat för en estnisk, lettisk eller litauisk medborgare som
ingår i en räddningsstyrka som ska bistå Sverige vid en allvarlig olyckshändelse
eller öva här i landet inför en sådan händelse.
557
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4427:1]
558
13. Slovakiskt identitetskort (”OBCIANSKY PREUKAZ/IDENTIFICATION
CARD”).
14.
Rumänskt
identitetskort
(”CÂRTII
DE
IDENTITATE)
ROMÂNE/ROMANIAN IDENTITY CARD”).
15. Jordanskt pass; utfärdas dels för medborgare i Jordanien försett med ett
nationellt identitetsnummer, dels för palestinier i en särskild serie betecknad ”T”
och utan sådant nummer.
16. Grekiskt identitetskort (”ΔΕΛΤΙΟ ΤΑΥΤΟΤΗΤΑΣ/ Identity Card”) utfärdat av Hellenic Republic, Ministry of Public Order eller, efter år 2009, Ministry
of Citizen Protection.
17. Italiensk identitetshandling för minderåriga (”CERTIFICATO
ANAGRAFICO DI NASCITA”).
18. ”Emergency Passport” utfärdat av Demokratiska republiken Korea endast
för utresa eller transitering vid återresa till Demokratiska republiken Korea.
19. Mongoliskt hemlandspass.
20. Libanesiska diplomat- och specialpass.
21. Iranskt hemlandspass.
22. Lesothiskt hemlandspass.
23. Mocambikiskt hemlandspass.
24. Omanskt hemlandspass.
25. Qatariskt hemlandspass.
26. Syriskt hemlandspass.
27. Saudarabiskt hemlandspass.
28. Ecuadorianskt hemlandspass.
29. Förenade Arabemiraten hemlandspass.
30. Ordinarie pass från Sao Tomé och Principe.
31. Ordinarie pass från Vatikanstaten.
32. Jemenitiskt hemlandspass.
33. Ekvatorialguineanskt hemlandspass.
34. Gabonesiskt hemlandspass.
35. Provisoriskt pass från Albanien (Laissez-passer in sheet form) endast för
utresa eller transitering vid återresa till Albanien.
36. Provisoriskt pass från Demokratiska Republiken Kongo (Laissez-passer
tenant in lieu de titre voyage) endast för utresa eller transitering vid återresa till
DRK.
37. Provisoriskt pass från Kroatien (Laissez-passer/Travel Certificate) endast
för utresa eller transitering vid återresa till Kroatien.
38. Provisoriskt pass från Egypten (Laissez Passer) endast för utresa eller
transitering vid återresa till Egypten.
39. Provisoriskt pass från Israel (Laissez-passer) endast för utresa eller
transitering vid återresa till Israel.
40. Provisoriskt pass från Irak (Laissez-passer) endast för utresa eller transitering vid återresa till Irak.
41. Provisoriskt pass från Kenya (Emergency Certificate) endast för utresa
eller transitering vid återresa till Kenya.
42. Provisoriskt pass från Kirgizistan (Certificate för returning to the Kyrgyz
Republic) endast för utresa eller transitering vid återresa till Kirgizistan.
43. Provisoriskt pass från Liberia (Laissez-passer) endast för utresa eller
transitering vid återresa till Liberia.
44. Provisoriskt pass från Marocko (Laissez-passer) endast för utresa eller
transitering vid återresa till Marocko.
45. Provisoriskt pass från Ryska Federationen (Re-entry Certificate to the
Russian Federation) endast för utresa eller transitering vid återresa till Ryska
Federationen.
46. Provisoriskt pass från Tadjikistan (Certificate of Return) endast för utresa
eller transitering vid återresa till Tadjikistan.
6 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder
Passerande av gräns och gränskontroll
Utlänningsförordning
6 kap.
[4452]
1§
[4452] Inresa och utresa över en yttre gräns får inte ske vid annat
ställe än ett gränsövergångsställe utan tillstånd av Polismyndigheten
eller, vid in- och utresa med fartyg, Kustbevakningen. I de fall Kustbevakningen gett tillstånd ska Polismyndigheten underrättas.
Gränsövergångsställen finns i följande kommuner: Arvidsjaur,
Borgholm, Borlänge, Falkenberg, Gotland, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Hudiksvall, Härnösand, Härryda, Jönköping, Kalix, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors,
Kristianstad, Landskrona, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nyköping, Nynäshamn,
Oskarshamn, Oxelösund, Pajala, Piteå, Ronneby, Sigtuna, Simrishamn, Skellefteå, Skövde, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Svedala, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Sölvesborg, Timrå, Torsås, Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Varberg, Värmdö,
Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Älvkarleby, Ängelholm, Örebro,
Örnsköldsvik, Östhammar och Östersund.
Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid gränsövergångsställena. Förordning (2014:1192).
2§
[4453] Bestämmelserna i 1 § första stycket gäller inte
1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller ut
till en Schengenstat på ett fritidsfartyg,
2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från
en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl, eller
3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från
utrikes ort och som har särskilda skäl.
Befälhavaren på ett luftfartyg ska utan dröjsmål anmäla ankomsten
till Polismyndigheten och lämna uppgift om luftfartyg och vilka
personer som finns ombord.
Befälhavaren, eller en representant för befälhavaren, på ett fartyg
ska utan dröjsmål anmäla ankomsten till Kustbevakningen och lämna
uppgift om fartyget och vilka personer som finns ombord. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana fritidsfartyg som avses i första
stycket 1. Förordning (2014:1192).
3§
[4454] Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre
gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten får besluta att kontroll ska genomföras
även vid ett annat ställe.
569
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4455]
Trots det som sägs i första stycket får utländska besättningsmän,
som finns upptagna på besättningslistan för ett fartyg och som har en
giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, tillfälligt
lämna fartyget utan att genomgå kontroll och uppehålla sig i den
tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger, om de inte
bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller rikets säkerhet. Det
som nu har sagts gäller dock inte om Polismyndigheten bestämmer
något annat. Förordning (2014:1192).
4§
[4455] Vid kontroll ska en utlänning som reser in i eller ut från landet
över en yttre gräns lämna över sitt pass till Polismyndigheten eller en
av myndigheten särskilt förordnad passkontrollant, som ska anteckna
dagen för utlänningens inresa eller utresa i passet. Anteckning om
inresa eller utresa ska dock inte göras på identitetskort. En sådan
anteckning ska inte heller göras i ett pass för en EES-medborgare
eller medborgare i Schweiz eller i ett pass för en utlänning som har
uppehållskort eller permanent uppehållskort.
Första stycket gäller även när kontrollen genomförs under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket.
Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till
inresa, ska Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket omedelbart underrätta Polismyndigheten och se till att utlänningen inte
reser in i landet innan myndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid
utresekontroll ska Polismyndigheten underrättas om det finns skäl för
det. Förordning (2014:1192).
4a§
[4455 A] Efter medgivande av regeringen får Polismyndigheten
begära sådant bistånd i form av europeiska gränskontrollenheter som
avses i artikel 8 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1168/2011 av den 25 oktober 2011 om ändring av rådets förordning
(EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser
En begäran enligt första stycket får endast göras av rikspolischefen
eller han eller hennes ställföreträdare. Förordning (2014:1192).
570
5§
[4456] En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum.
Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets
säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid
ska genomföras även vid en inre gräns. Rikspolischefen eller chefen
för Nationella operativa avdelningen vid Polismyndigheten respektive säkerhetspolischefen eller biträdande säkerhetspolischefen får
begära att regeringen beslutar om sådan kontroll. Samråd ska äga
rum med de övriga Schengenstaterna innan sådan kontroll införs.
Om ett omedelbart ingripande krävs, får Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen besluta att sådana åtgärder som anges i andra
stycket får vidtas. Den myndighet som har beslutat om åtgärden ska
omedelbart underrätta regeringen och övriga Schengenstater om
beslutet. Regeringen ska snarast pröva om åtgärderna ska bestå. Förordning (2014:1192).
Utlänningsförordning
6 kap.
[4457]
Kontroll vid flygplatstransitering
6§
[4457] En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering ska vid ankomsten till flygplatsen på begäran av Polismyndigheten eller en av myndigheten särskild förordnad passkontrollant
visa upp ett bevis om viseringen.
Första stycket gäller även när kontrollen genomförs under medverkan av Tullverket eller Migrationsverket. Förordning (2014:1192).
Kontroll vid vistelse i Sverige som arbetstagare
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:780).
6a§
[4457 A] Migrationsverket får kontrollera att den som har beviljats
arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen
(2005:716) har påbörjat arbetet inom fyra månader från tillståndets
första giltighetsdag och att förutsättningarna för arbetstillståndet
enligt den bestämmelsen är uppfylld under tillståndstiden. Förordning (2014:780).
6b§
[4457 B] En arbetsgivare till en utlänning som beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen ska på begäran
av Migrationsverket lämna skriftlig uppgift om de villkor som gäller
för utlänningens anställning. Uppgifterna ska lämnas på heder och
samvete. Förordning (2014:780).
Tillstånd av Polismyndigheten och Kustbevakningen
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2014:1192).
7§
[4458] Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna
och som anländer till en annan plats än ett gränsövergångsställe får
inte fortsätta sin färd utan tillstånd av Polismyndigheten. Ett fartyg
som kommer från utrikes ort och som anländer till en annan plats än
ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av
Polismyndigheten eller Kustbevakningen. Förordning (2014:1192).
570 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
570 b
Underrättelseskyldighet
8§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Utlänningsförordning
8 kap.
[4459]
8 kap. Bestämmelser om avvisning, utvisning, avgifter m.m.
Åtgärder i samband med verkställighet av avvisning eller
utvisning
1§
[4459] Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller
utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 12 kap. 4 §
utlänningslagen (2005:716) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs.
Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet
får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för
avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten.
Att en annan verkställande myndighet än Migrationsverket skall
underrätta verket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 12 kap. 17 §
utlänningslagen.
2§
[4460] Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller
utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i
förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.
Undantag från bestämmelser om inresa och utresa m.m.
3§
[4461] När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som
besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna
om utlänningars inresa i utlänningslagen (2005:716) ([4301] o.f.) och
i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd
förrän fartyget lämnar landet.
Referensbelopp
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2006:300).
3a§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
571
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4462]
Verkställighetsföreskrifter
13 §
[4462] Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om
1. pass och resedokument av Migrationsverket,
2. arbetstillstånd av Migrationsverket, efter att verket har hört
Arbetsförmedlingen, Polismyndigheten och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av
Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet,
4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket, efter att verket har
hört Polismyndigheten eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, Regeringskansliet (Utrikesdepartementet),
5. inrese- och utresekontroll samt Polismyndighetens uppgifter i
andra fall än som avses i 1–4 av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Säkerhetspolisen,
6. Tullverkets skyldigheter av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Tullverket,
7. Kustbevakningens skyldigheter av Polismyndigheten, efter att
myndigheten har hört Kustbevakningen, och
8. underrättelse enligt 7 kap. 1 § av Polismyndigheten. Förordning
(2014:1192).
Nationell kontaktpunkt
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2006:262).
14 §
[4463] Migrationsverket skall vara nationell kontaktpunkt i ärenden
som rör varaktigt bosatta. Förordning (2006:262).
[4464] 1. Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2006. Genom
förordningen upphävs
a. utlänningsförordningen (1989:547),
b. förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlänningsnämnden,
c. förordning (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd i
vissa utlänningsärenden,
572
2 Passbestämmelser
Passlag
[4601]
Passlag (1978:302)
Allmänna bestämmelser
1§
[4601] Denna lag gäller i fråga om pass för svensk medborgare, där
annat ej anges.
Om skyldighet för utlänning, som ankommer till Sverige eller
uppehåller sig här, att vara försedd med pass och om fall då svensk
myndighet får utfärda pass för flykting eller annan utlänning finns
särskilda bestämmelser. Lag (1980:380).
Till 2 st
Anm. Se [4314] o.f.
2§
[4602] Pass utfärdas av passmyndighet.
Polismyndigheten är passmyndighet inom riket.
Utom riket fullgör beskickningar och karriärkonsulat uppgifter
som passmyndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får också besluta att ett honorärkonsulat i begränsad utsträckning ska fullgöra uppgifter som
passmyndighet. Lag (2014:584).
3§
[4603] Pass utfärdas som vanligt pass eller särskilt pass.
Om annat inte följer av denna lag eller av föreskrifter som för
särskilt angivna fall meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer, utfärdas vanligt pass med en giltighetstid av
fem år. Vanligt pass skall gälla för resa till alla länder, om annat inte
följer av denna lag och sökanden inte har begärt att passets giltighetsområde begränsas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om särskilt pass. Därvid kan föreskrivas att sådant pass får utfärdas för den som uppehåller sig utomlands
och inte kan styrka sitt svenska medborgarskap eller har förlorat
svenskt medborgarskap utan att förvärva medborgarskap i en annan
stat. Lag (2005:655).
4§
[4604] Svensk medborgare har rätt att på ansökan erhålla vanligt
pass, om annat ej följer av denna lag.
Pass får återkallas endast på grunder som anges i denna lag.
583
Ändring nr 186
till TFH III:2
Utlännings- och
passbestämmelser
[4605]
5§
[4605] En svensk medborgare får inte resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass.
Första stycket gäller inte
1. mönstrat sjöfolk på fartyg under tjänstgöring ombord på fartyget
eller fiskare under yrkesutövning,
2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord
på luftfartyget, om han eller hon har flygcertifikat eller därmed jämförlig handling,
3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som
medför legitimationshandling, vilken gäller som pass, utfärdad av en
myndighet i det landet,
4. den som reser till Schweiz eller till någon av de stater som har
tillträtt eller anslutit sig till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 eller som har slutit avtal om samarbete
enligt konventionen med konventionsstaterna.
En svensk medborgare ska vid inresa från annat land medföra
giltigt pass. Detta gäller dock inte om det svenska medborgarskapet
kan styrkas på annat sätt eller vid inresa från
1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om
tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,
2. en stat som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen
med konventionsstaterna, eller
3. Schweiz. Lag (2010:513).
5a§
[4606] Polismyndigheten ska övervaka att bestämmelserna i 5 § följs.
Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran
1. överlämna passet till en polisman, en särskilt förordnad
passkontrollant eller en tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket
eller Migrationsverket,
2. låta en befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för
kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild
som finns sparade i passet.
När en kontroll enligt andra stycket 2 har genomförts, ska
fingeravtrycken och ansiktsbilden samt de biometriska data som då
har tagits fram omedelbart förstöras. Lag (2014:584).
Passansökan
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
584–600
2 Jakt
Jaktlag
[5201]
Jaktlag (1987:259)
Inledande bestämmelser
1§
[5201] Denna lag gäller viltvården, rätten till jakt och jaktens
bedrivande inom svenskt territorium samt frågor som har samband
därmed.
Lagen gäller också i de fall som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska zon,
2. beträffande jakt från svenskt fartyg på det fria havet utanför den
ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt luftfartyg över det fria havet
utanför den ekonomiska zonen.
Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra
författningar i fråga om skyddet och vården av viltet.
Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken. Lag (2001:443).
2§
[5202] Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt
avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra
eller förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon
och att ta eller förstöra fåglars ägg.
3§
[5203] Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna
lag eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av
lagen. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.
Detta gäller även inom Sveriges ekonomiska zon. Lag
(1994:1820).
Viltvården
4§
[5204] Viltet skall vårdas i syfte att
– bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de
fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet, och
– främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna.
I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet
får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För
att åtgärderna utförs och anpassningen sker svarar markägaren och
jakträttshavaren. Lag (1997:343).
625
Ändring nr 186
till TFH III:2
jakt och fiske
[5205]
5§
[5205] Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrottstävlingar och annan
liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall
genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.
Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annat än vid jakt.
Förbudet hindrar dock inte att lämpliga åtgärder vidtas av
markinnehavaren i syfte att motverka skador av vilt, om sådana
skador inte kan motverkas på annat tillfredsställande sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om förbudet att ofreda viltet och om villkoren
för att trots förbudet vidta åtgärder som avses i andra stycket. Lag
(2001:443).
6§
Paragrafen har upphört att gälla enligt lag (2007:1241).
7§
[5207] Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga
risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den
myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att
förebygga eller minska dessa risker.
I myndighetens beslut skall bestämmas hur jakten skall bedrivas
och om den skall ske genom jakträttshavarens försorg, om han har
åtagit sig det, eller genom särskilt utsedda jägare. I beslutet skall
också bestämmas hur det skall förfaras med djur som dödas eller
fångas vid jakten.
Anm. Se [5324].
8§
[5208] Om förekomsten av en viss viltart innebär betydande
skaderisker, får regeringen i fråga om denna art föreskriva att den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta om sådan jakt som
avses i 7 §.
Anm. Se [5325].
9§
[5209] Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas
vara farligt för människors säkerhet, får Polismyndigheten låta avliva
djuret, om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Polismyndigheten får
låta avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt. Lag (2014:698).
626
Rätt till jakt efter vissa djur
23 §
[5223] Under de tider som regeringen föreskriver får
1. den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt
där döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på
gården eller i trädgården: vildsvin, räv, mårdhund, grävling, mård,
iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar,
lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök, kråka, råka,
kaja, skata, björktrast (snöskata), gråsparv eller pilfink,
2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig
fruktodling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det
behövs för att förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall
djur som dödats tillfalla jakträttshavaren,
3. den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vildkanin
och behålla de fångade djuren.
Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl
bedrivs på annans jaktområde.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första
stycket. Lag (1991:1769).
Jaktlag
[5223]
Till 2 st
Anm. Se [5328].
Ringmärkning m.m.
24 §
[5224] Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller
fällas på annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra
åtgärder som företas för att tillgodose vetenskapliga behov.
Anm. Se [5332].
Vilt som tillfaller staten
25 §
[5225] För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt
värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen
djur av sådana arter får regeringen föreskriva att vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten.
Anm. Se [5333] o.f.
Anmälningsskyldighet
26 §
[5226] Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om
1. vilt som har fällts under jakt,
2. vilt som ska tillfalla staten,
3. vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med ett
motorfordon, och
629
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5226 A]
4. vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med ett
spårbundet fordon.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om skyldighet att märka ut en plats där en
sammanstötning skett mellan ett motorfordon och vilt. Lag
(2012:153).
Polismyndighetens befogenhet i vissa fall
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2014:698).
26 a §
[5226 A] Om ett vilt har varit inblandat i en sammanstötning med ett
motorfordon eller med ett spårbundet fordon, får Polismyndigheten
vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och
avlivas. Polismyndigheten får även ge någon annan i uppdrag att
vidta sådana åtgärder. Lag (2014:698).
Jakten
27 §
[5227] Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt
lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.
28 §
[5228] Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de
åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas.
Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på ett jaktområde
och tar sig in på ett annat jaktområde, ska jägaren se till att
jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas. Om
jakträttshavaren eller markägaren endast kan nås med svårighet, får
Polismyndigheten underrättas i stället. Lag (2014:698).
29 §
[5229] Regeringen får meddela föreskrifter om
1. de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av
landet,
2. tillstånd till jakt under en särskild jakttid (licens),
3. tillstånd till jakt för att förhindra skador av vilt,
4. att hund skall finnas tillgänglig vid jakt för uppspårning av
skadat vilt.
Anm. Se [5362], [5363] och [5364].
630
29 a §
[5229 A] För att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om
skydd av vilt får regeringen meddela föreskrifter om förbud mot eller
särskilda villkor för jakt från
1. svenskt fartyg på det fria havet utanför Sveriges ekonomiska
zon,
2. svenskt luftfartyg över det fria havet utanför den ekonomiska
zonen. Lag (1994:1820).
Jaktlag
[5229 A]
30 §
[5230] Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i
övrigt som regeringen föreskriver.
Regeringen får föreskriva att vapen och övriga jaktmedel skall
vara av godkänd typ och att avgift skall betalas för den prövning som
behövs för sådant typgodkännande.
Regeringen får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endast
under vissa tider av dygnet.
Anm. Se [5309] och [5310].
31 §
[5231] Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel.
Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får
inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta
vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets
uppmärksamhet från den som jagar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första
stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp
särskilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med
motordrivna fortskaffningsmedel. Lag (1994:1820).
Anm. Se [5320] o.f.
32 §
[5232] Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så
beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå
fram över annans jaktområde.
631
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5233]
33 §
[5233] Jakt efter älg får ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett
område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Jakt efter
älg får även ske utan licens inom ett område som länsstyrelsen har
registrerat (älgskötselområde).
Ett licensområde ska vara av sådan storlek och beskaffenhet i
övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att
registrera ett område som licensområde eller besluta om avregistrering, om områdets beskaffenhet inte medger en avskjutning av minst
en älgkalv om året.
Ett älgskötselområde ska vara lämpat för älgjakt och vara av sådan
storlek att det medger en avskjutning av minst tio vuxna älgar om
året. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som
älgskötselområde, om området inte uppfyller dessa krav. Länsstyrelsen får vidare besluta att avregistrera ett område som inte uppfyller
kraven, eller om förvaltningen inte sker i enlighet med de föreskrifter
eller beslut som har meddelats med stöd av denna lag.
I områden som inte omfattas av första stycket får jakt efter älg
avse endast älgkalv.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet i
tredje stycket på att ett älgskötselområde ska vara av sådan storlek att
det medger en avskjutning av minst tio vuxna älgar om året.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om älgskötselområden. Lag
(2010:2001).
Anm. Se [5362].
632
3. om det utförts med otillåten hjälp av ett motordrivet fortskaffningsmedel eller någon annan motordriven anordning,
4. om det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod. Lag
(2001:163).
Jaktlag
[5245]
45 §
[5245] Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 26 § första stycket 1, 2 eller 3 om
gärningen inte är belagd med straff i lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott,
3. bryter mot 27 § om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken (TFH IV [1001] o.f.),
4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 §,
5. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 29 § 4,
30 § tredje stycket eller 31 § tredje stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot en föreskrift som har meddelats med
stöd av 36 §, 40 § första stycket eller 41 § första stycket.
Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.
I ringa fall ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf. Lag
(2012:153).
46 §
[5246] Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller
har skälig anledning anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott,
döms för jakthäleri till böter eller fängelse i högst ett år.
Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse, lägst sex
månader och högst fyra år. Vid bedömandet av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas sådana omständigheter som anges i 44 § andra
stycket 1 och 2.
Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är
belagd med straff i miljöbalken. Lag (2001:163).
46 a §
[5246 A] För försök eller förberedelse till jaktbrott enligt 44 § eller
jakthäleri enligt 46 § andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken (TFH IV [1271] o.f.). Lag (2011:514).
47 §
[5247] Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår
jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli
förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet
tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom
eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.
635
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5248]
Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt
göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman
eller åklagare som tar emot anmälan om beslag ska vidta samma
åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret
efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (2014:698).
48 §
[5248] Om någon har begått jaktbrott eller jakthäleri, skall vilt som
han eller hon kommit över genom brottet förklaras förverkat, om det
inte är uppenbart oskäligt. I stället för viltet kan dess värde helt eller
delvis förklaras förverkat. Även annat utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Vilt som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som
föreskrivs av regeringen. Lag (2005:298).
49 §
[5249] Jaktredskap, fortskaffningsmedel och annan egendom som har
använts som hjälpmedel vid jaktbrott eller jakthäleri får förklaras
förverkade, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars
finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att
användas som hjälpmedel vid sådana brott, om brottet har fullbordats
eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse.
I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat. Lag (2011:514).
50 §
[5250] I fråga om förverkad egendom gäller särskilda bestämmelser
om förfarandet med sådan egendom i den mån inte annat följer av
47 § tredje stycket eller 48 § andra stycket. Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från de särskilda bestämmelserna i fråga om
djur som behövs för forskningsändamål eller av någon annan särskild
anledning inte bör säljas på det sätt som anges i bestämmelserna.
51 §
[5251] Vad som sägs i 46–48 §§ om vilt gäller även i fråga om skinn,
ägg och bon.
636
18 §
[5318] En hund som vid jakt eller jaktträning under tiden den 21
augusti–30 september driver eller förföljer hjort eller rådjur eller
annars jagar på ett olämpligt sätt ska snarast kopplas.
Jakt eller jaktträning med hund ska bedrivas på ett sådant sätt att
viltet med hänsyn till hundens egenskaper eller snö-, is- och
temperaturförhållandena inte utsätts för onödiga påfrestningar.
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om ytterligare undantag
från 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och
katter. Naturvårdsverket får även besluta om sådana undantag i beslut
om delegering enligt 24 a §. Om Naturvårdsverket inte har meddelat
föreskrifter eller beslut om sådana undantag, får länsstyrelsen i det
enskilda fallet besluta om undantag om detta inte strider mot
Naturvårdsverkets föreskrifter eller beslut. Förordning (2013:1097).
Jaktförordning
[5318]
19 §
[5319] Om det behövs till skydd för viltet eller av annat särskilt skäl,
får länsstyrelsen trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om
tillsyn över hundar och katter och 16 § denna förordning meddela
föreskrifter om
1. att hundar som förföljer vilt inte får användas vid jakt efter älg,
hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin,
2. att hundar, i marker där det finns vilt, ska hållas under sådan
tillsyn att de hindras från att löpa lösa också under annan tid än den 1
mars–den 20 augusti,
3. att hundar ska hållas kopplade.
Har länsstyrelsen meddelat föreskrifter som avses i första stycket 2
till skydd för visst vilt, får dock hundar som inte driver eller förföljer
sådant vilt användas för jakt enligt föreskrifter som meddelas av
länsstyrelsen. Förordning (2011:188).
Jakt från motordrivna fordon m.m.
20 §
[5320] Trots bestämmelsen i 31 § [5231] första stycket jaktlagen
(1987:259) gäller följande.
1. Jakt får bedrivas från båt försedd med motor under förutsättning
att motorn är avstängd och minst en minut förflutit sedan motorn
stängts av.
2. Den som jagar för att förebygga skada av vilt får använda ett
motordrivet fordon vid jakt som bedrivs på särskilt uppdrag av den
eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet.
3. Motordrivna fordon får användas vid jakt i vilthägn efter den art
som hägnet är avsett för.
4. En rullstolsburen person med bestående rörelsehinder får
bedriva jakt på däggdjur från motordrivet fordon under förutsättning
att motorn är avstängd.
645
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5321]
Första stycket 2–4 gäller inte vid jakt som avser vilda fåglar, björn,
varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, sälar, valar,
fladdermöss eller som avser annat vilt som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) (TFH V:1 [7229 B]) har markerats med N,
n eller F. Förordning (2007:955).
21 §
[5321] Utöver vad som följer av 20 § får den myndighet som beslutar
om jakten i det enskilda fallet medge undantag från förbudet i 31 §
[5231] första stycket jaktlagen (1987:259) i fråga om jakt efter björn,
varg, järv, lo, utter, valar och fladdermöss samt när det är fråga om
jakt som avses i 24 § eller 31 § första stycket 1 denna förordning. I
övriga fall får länsstyrelsen besluta om sådant undantag. Om flera län
är berörda och det är länsstyrelsen som beslutar om undantag, prövas
frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är
belägen.
I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård,
iller, skogshare, vikare, valar och fladdermöss samt i fråga om andra
vilt levande djurarter som i bilagan till artskyddsförordningen
(2007:845) (TFH V:1 [7229 B]) har markerats med N, n eller F får
undantag medges endast om
1. det inte finns någon annan lämplig lösning,
2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens
bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och
3. undantaget behövs för att en sådan begränsad jakt som avses i
23 c § ska kunna genomföras eller behövs av något sådant skäl som
anges i 23 a § eller 31 § första stycket denna förordning. Förordning
(2010:474).
22 §
[5322] Skjutvapen får inte medföras vid färd med motordrivet fordon
i terräng. Förvaras ett skjutvapen i ett motordrivet fortskaffningsmedel får det inte finnas ammunition i vapnets patronläge eller magasin.
Första stycket gäller inte
1. bevakningspersonal, militär personal eller en polisman under
tjänsteutövning,
2. vid sådan jakt som bedrivs med stöd av bestämmelserna i 20 §,
eller
3. när undantag medgetts med stöd av 21 §.
Första stycket första meningen gäller inte heller vid sådan
transport av fällt vilt som sker med stöd av 1 § andra stycket 5
terrängkörningsförordningen (1978:594) (TFH II [9021]).
Förordning (2014:1232).
646
28 §
[5328] Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper
tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant
angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.
Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare
eller vårdare för att skydda tamdjuret
1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är
uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående,
2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret
och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har
angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller
3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för
skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett
angrepp där.
Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort
rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja
angreppet.
Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även
för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning
enligt 41 a §. Förordning (2009:310).
Jaktförordning
[5328]
28 a §
[5328 A] Åtgärder enligt 28 § andra–fjärde styckena får även vidtas
av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att
skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig
inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som
hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §.
Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden
har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det
funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310).
28 b §
[5328 B] Åtgärder enligt 28 och 28 a §§ får vidtas på annans
jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte
tillåten inom nationalparker. Förordning (2009:310).
28 c §
[5328 C] Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten
att döda rovdjur med stöd av 28 § andra–fjärde styckena och 28 a §
försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens
bestånd i dess naturliga utbredningsområde eller annars används i
stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet ska
verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2009:310).
651
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5328 D]
28 d §
[5328 D] Den som i fall som avses i 28–28 b §§ har dödat ett djur ska
snarast möjligt anmäla händelsen till länsstyrelsen. Djuret får inte
flyttas utan medgivande från länsstyrelsen.
Länsstyrelsen ska anmäla händelsen till Polismyndigheten, om det
finns misstanke om brott. Förordning (2014:1232).
29 §
[5329] Om förutsättningarna enligt 23 a § är uppfyllda för andra djur
än björn, varg, järv, lo, säl eller örn, får länsstyrelsen ge tillstånd till
skyddsjakt.
Länsstyrelsen ska i beslutet om tillstånd bestämma hur man ska
förfara med fångat eller dödat djur av art som avses i 33 § första
stycket.
Länsstyrelsen får med stöd av första stycket ge tillstånd till att
bävrars boplats och dammbyggnad förstörs. Tillstånd till sådan
förstörelse under tiden den 1 september–den 30 april får dock bara
lämnas om det är absolut nödvändigt för att förhindra allvarliga
skador.
Utan sådant tillstånd som avses i tredje stycket första meningen
och trots att jakt med andra medel inte är tillåten får bävrars
dammbyggnad, men däremot inte boplats, förstöras under tiden den 1
maj–den 31 augusti inom områden med allmän jakttid för bäver.
Tillstånd till jakt på duvhök i syfte att skydda fåglar som är
uppfödda för att sättas ut för jakt får endast avse fångst av duvhök för
förflyttning till en annan plats för att åter släppas fri.
Om beslutet rör arter som annars är fredade, är länsstyrelsen
skyldig att årligen till Naturvårdsverket lämna de uppgifter om jakten
som verket begär. Förordning (2009:1265).
29 a §
Paragrafen med tillhörande rubrik har upphört att gälla enligt förordning
(2001:451).
652
34 §
[5334] Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om eftersök av
annat statens vilt än sådant som har varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon eller med ett spårbundet fordon och om
tillvaratagande av sådant vilt som tillfaller staten och som har
skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning under legal jakt.
Om en älg eller hjort har skadats av någon annan orsak än
påskjutning och till följd av detta dött eller avlivats under
fredningstid, får djuret behållas av jakträttshavaren, om denne har
hjälpt till med att vid behov spåra och avliva djuret eller ta hand om
det.
Inom ett viltvårdsområde där jakt efter älg eller hjort sker
gemensamt får dock viltvårdsområdesföreningen behålla sådant vilt
på villkor som anges i andra stycket.
Andra och tredje styckena gäller även i fråga om älg eller hjort
som under fredningstid har avlivats eller fångats enligt 30 eller 40 §.
Förordning (2012:154).
Jaktförordning
[5334]
35 §
Paragrafen har upphört att gälla enligt förordning (1992:82).
36 §
[5336] Den som har påträffat ett dött djur av sådan art som avses i
33 § första stycket eller har omhändertagit eller vid annat än tillåten
jakt har dödat ett sådant djur ska, utom i fall som avses i 28 d §,
snarast möjligt anmäla händelsen till Polismyndigheten, oberoende
av vem djuret tillfaller. Detsamma gäller i fråga om älg eller hjort när
djuret är fredat.
Får en markägare veta att ett djur som avses i 33 § har
omhändertagits eller påträffats på hans eller hennes marker, är
markägaren skyldig att förvissa sig om att anmälan har gjorts eller
själv göra en anmälan. En arrendator och en jakträttshavare har
samma skyldighet. Förordning (2014:1232).
36 a §
Paragrafen har upphört att gälla enligt förordning (2009:1265).
37 §
[5337] En anmälan enligt 28 d eller 36 § ska innehålla uppgifter om
var och när djuret har dödats, omhändertagits eller påträffats.
Förordning (2009:1265).
38 §
[5338] När Polismyndigheten har tagit emot en anmälan enligt 36 §
ska den se till att djuret tas om hand. Detsamma gäller länsstyrelsen
när den har tagit emot en anmälan enligt 28 d §. Naturvårdsverket ska
genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet bestämma hur
omhändertagna djur ska hanteras. Förordning (2014:1232).
653
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5340]
39 §
Paragrafen har upphört att gälla enligt förordning (2009:1265).
Viltolyckor och skadat vilt m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2009:1265).
40 §
[5340] Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur,
utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast
möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta Polismyndigheten. Har
ett sådant djur varit inblandat i en sammanstötning med ett
spårbundet fordon, ska dock infrastrukturförvaltaren, i stället för att
märka ut olycksplatsen, i samband med underrättelse till Polismyndigheten ange var olycksplatsen är belägen.
Har Polismyndigheten underrättats om att det inträffat en
sammanstötning med ett djur av en art som anges i första stycket eller
i 33 § första stycket, får myndigheten uppdra åt någon annan att
eftersöka djuret. Berörd jakträttshavare eller markägare ska om
möjligt underrättas om beslutet.
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter som rör annat än
Polismyndighetens medverkan vid eftersök av djur av sådan art som
avses i första stycket och i 33 § första stycket. Innan sådana
föreskrifter meddelas ska Naturvårdsverket höra Polismyndigheten.
Förordning (2014:1232).
Ersättning för kostnader
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2009:1265).
654
40 a §
[5340 A] Ur viltvårdsfonden får ersättning lämnas för
1. Polismyndighetens kostnader för att eftersöka eller på annat sätt
spåra, döda eller omhänderta djur av sådan art som avses i 33 § och
kostnader för eftersök enligt 40 § andra stycket, och
2. kostnader med anledning av en anmälan enligt 36 §.
Ersättning ur fonden får även lämnas till den som har hjälpt
Polismyndigheten vid eftersök, dock inte till den som har skadskjutit
det djur som eftersöktes eller till deltagarna i det jaktlag han eller hon
tillhör.
Beslut om ersättning enligt första stycket meddelas av
Polismyndigheten. Naturvårdsverket får efter att ha hört Polismyndigheten meddela föreskrifter om ersättning.
Om ett djur överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet, en
institution för forskning eller undervisning, Statens veterinärmedicinska anstalt eller annan mottagare, ersätts kostnaderna för
överlämnandet av mottagaren. Förordning (2014:1232).
40 b §
[5340 B] Anträffas frilevande vilt så skadat eller i sådan belägenhet
att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas, får djuret avlivas även
om det är fredat eller om avlivningen sker på annans mark.
Förordning (2009:1265).
Jaktförordning
[5340 B]
Utsättning av vilt m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (1994:108).
41 §
[5341] Vilt får inte sättas ut i frihet om inte annat följer av 12 a §.
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet
besluta om undantag från första stycket.
Efter medgivande av markägaren och jakträttshavaren får
Naturvårdsverket eller den till vilken myndigheten uppdrar detta sätta
ut varg i syfte att åstadkomma en ökad genetisk variation i
vargstammen. Förordning (2011:188).
41 a §
[5341 A] Vilt får hållas i ett vilthägn eller liknande anläggning endast
efter tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd får inte ges om det finns risk
för spridning av smittsamma sjukdomar. Tillståndet får återkallas om
viltet eller hägnet inte sköts på rätt sätt eller om anläggningen ger
upphov till allvarliga hälsorisker.
Länsstyrelsen får besluta om närmare villkor för tillstånd enligt
första stycket.
Vilt i vilthägn eller liknande anläggning skall hållas betryggande
instängt i enlighet med föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (1998:1000).
42 §
[5342] Naturvårdsverket får efter samråd med Jordbruksverket
meddela föreskrifter om
1. vilka viltarter som får hållas i vilthägn,
2. hur hägn för olika viltarter skall vara beskaffade,
3. registrering av vilthägn,
4. registrering och märkning av vilt som hålls i vilthägn,
5. länsstyrelsens prövning i ärende som avses i 41 a §. Förordning
(1994:108).
43–46 §§
Paragraferna med tillhörande rubrik har upphört att gälla, 43–45 §§ enligt
förordning (1998:183) och 46 § enligt förordning (2009:1265).
654 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5347]
Jakt på allmänt vatten
47 §
[5347] Genom beslut i det enskilda fallet eller genom föreskrifter får
länsstyrelsen meddela tillstånd till jakt på sådant allmänt vatten och
sådana holmar, klippor och skär som avses i 12 § [5212] andra
stycket jaktlagen (1987:259).
När enskilda jakttillstånd meddelas, bör företräde ges åt personer
som är fast bosatta i skärgården eller vid kusten och som har
erfarenhet av jakt och goda kunskaper om djurlivet och naturförhållandena i dessa områden. Förordning (2000:1216).
48 §
[5348] Jakttillstånd enligt 47 § bör avse en viss tid som inte
överstiger tre år. Tillståndet får begränsas till att avse visst område
eller vissa djurarter.
Avgift tas ut för prövning av en ansökan enligt 47 § första stycket
enligt bestämmelserna i 9–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191),
varvid avgiftsklass tre skall tillämpas. Förordning (1992:238).
Avgifter m.m.
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (1994:1454).
49 §
[5349] Den som jagar är skyldig att betala viltvårdsavgift. Avgiften
är 300 kr och gäller för ett jaktår. Skyldigheten gäller inte sådan jakt
som avses i 28 § eller i punkterna 2–5 i bilaga 4 (skyddsjakt i vissa
fall) och inte heller sådan jakt som avses i 31 § första stycket (jakt för
bl.a. vetenskapliga behov) eller 32 § (ringmärkning m.m.). Avgift
behöver inte heller betalas av den som vid jaktårets början är under
arton år, om han eller hon då inte har tillstånd att inneha skjutvapen
för jaktändamål.
Den som avser att bedriva sådan licensjakt efter varg, järv eller lo
som avses i 23 c § ska anmäla det till jaktkortsregistret. Naturvårdsverket får medge undantag från anmälningsskyldigheten.
Viltvårdsfonden förvaltas av Kammarkollegiet. Förordning
(2009:1265).
50 §
[5350] Viltvårdsavgiften betalas in till ett postgirokonto som
disponeras av Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall bokföra influtna viltvårdsavgifter på
viltvårdsfonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna Naturvårdsverket uppgift om vilka som har betalat avgiften. Förordning
(2000:1216).
654 b
51 §
[5351] Jaktkort tillhandahålls av Naturvårdsverket. Ett jaktkort gäller
som bevis för att viltvårdsavgift har betalats. Ett jaktkort ska
innehålla uppgifter om den betalandes namn, personnummer och
adress. För den som saknar personnummer ska födelsedatum anges.
Förordning (2009:655).
Jaktförordning
[5351]
52 §
[5352] Den som jagar ska ha med sig sitt jaktkort. Kortet ska på
uppmaning visas för en polisman, jakttillsynsman, naturvårdsvakt,
tillsynsman i nationalpark eller naturreservat, kustbevakningstjänsteman, tulltjänsteman eller för den som äger eller innehar marken
eller har jakträtten där. Förordning (2014:1232).
Älgavgift m.m.
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (1994:1454).
52 a §
[5352 A] För varje län finns en älgvårdsfond som bildas av de
älgavgifter som skall betalas enligt 52 b och 52 c §§. Förordning
(1994:1454).
52 b §
[5352 B] För en älg som fälls ska jakträttshavaren betala en avgift
som fastställs av länsstyrelsen enligt föreskrifter som meddelas av
Naturvårdsverket. Förordning (2011:117).
52 c §
[5352 C] Har fler älgar fällts än vad som följer av en licens, skall en
särskild avgift betalas till länsstyrelsen utöver avgiften enligt 52 b §.
Avgiften uppgår till 7.000 kr för en vuxen älg och 3.000 kr för en
kalv.
Avgift enligt första stycket skall inte betalas om djuret eller dess
värde förklaras förverkat, eller om det är uppenbart oskäligt att kräva
ut en avgift. Förordning (1994:1454).
52 d §
[5352 D] Ur älgvårdsfonden får länsstyrelsen enligt föreskrifter som
meddelas av Naturvårdsverket lämna bidrag till kostnaderna för
administration av älgjakten, däribland
1. registerhållning som avser områden som registrerats för jakt
efter älg,
2. tilldelning av djur inom områden som registrerats för jakt efter
älg, samt
3. viltvård, information och utbildning i jaktliga frågor.
Förordning (2011:117).
655
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5352 F]
52 e §
Paragrafen har upphört att gälla enligt förordning (2011:117).
Jaktkorts- och jägarexamensregistren
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2000:1216).
52 f §
[5352 F] Naturvårdsverket skall med hjälp av automatiserad
databehandling föra register över vilka personer som
1. betalat viltvårdsavgift och
2. avlagt prov som ingår i jägarexamen. Förordning (2000:1216).
Jaktkorts- och jägarexamensregistrens ändamål
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2000:1216).
52 g §
[5352 G] Jaktkortsregistret skall ha till ändamål att redovisa vilka
personer som betalat viltvårdsavgift. Jägarexamensregistret skall ha
till ändamål att underlätta handläggningen av ansökningar om att
inneha skjutvapen eller ammunition.
Jaktkorts- och jägarexamensregistren får användas för att
underlätta utsändning av information från statliga myndigheter till
jägarna. Förordning (2000:1216).
52 h §
[5352 H] Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om
rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter
enligt 52 f och g §§. Förordning (2000:1216).
52 i §
[5352 I] Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om jaktkorts- och
jägarexamensregistren. Förordning (2001:846).
Jakttillsynsmän
53 §
[5353] Jakttillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han
eller hon har sin hemvist. Förordnandet får omfatta ett eller flera län.
Föreskrifter om förordnande och utbildning av jakttillsynsmän och
om deras utrustning meddelas av Polismyndigheten. Förordning
(2014:1232).
656
Förverkat vilt
54 §
[5354] Om beslag av vilt och om försäljning av sådant vilt finns
bestämmelser i 47 § [5247] jaktlagen (1987:259).
Jaktförordning
[5354]
55 §
[5355] Förverkat vilt tillfaller jakträttshavaren, om jakten har skett
med tillåtna jaktmedel och under den tid då jakt efter viltet var
tillåten.
56 §
[5356] Förverkat vilt som inte tillfaller jakträttshavaren får efter
beslut av Naturvårdsverket och i samråd med mottagaren överlämnas
till Naturhistoriska riksmuseet, institution för forskning eller
undervisning eller någon annan mottagare som verket bestämmer.
Domstol som har beslutat om förverkande av vilt skall skicka en
kopia av domen eller beslutet till Naturvårdsverket. Förordning
(1994:108).
57 §
[5357] Vad som sägs om vilt i 55 och 56 §§ gäller även i fråga om
delar av däggdjur och fåglar samt ägg och bon. Förordning
(1998:1000).
Bestämmelser om överklagande
58 §
[5358] I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. I fråga om följande
beslut enligt denna förordning gäller dock
1. att beslut enligt 3 § fjärde stycket, 4 §, om beslutet avser annat
än registrering av kronhjortsområde, 9 § andra och tredje styckena,
12 a § tredje stycket, 15 §, 21 § andra stycket, 24 a §, 30 §, 38 §,
40 a § tredje stycket, 47 § första stycket och 52 d § samt Naturvårdsverkets beslut i ett överklagat ärende inte får överklagas,
2. att andra beslut av Polismyndigheten än sådana beslut som
avses under 1 får överklagas hos länsstyrelsen, och
3. att andra beslut av länsstyrelsen än sådana beslut som avses
under 1 eller som avser avgift enligt 52 b och 52 c §§ får överklagas
hos Naturvårdsverket. Förordning (2014:1232).
657
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5359]
658
59 §
[5359] Polismyndigheten, länsstyrelsen och Naturvårdsverket får
förordna att beslut enligt denna förordning skall gälla utan hinder av
att det har överklagats. Förordning (1994:108).
3 Fiske
Fiskelag
[5701]
Anm. Föreskrifter i anknytning till EG:s gemensamma fiskeripolitik, se TFH V:1
[371] o.f.
Fiskelag (1993:787)
Lagens tillämpningsområde
1§
[5701] Denna lag gäller rätten till fiske samt fisket inom Sveriges
sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som
anges särskilt gäller lagen även svenskt havsfiske utanför den
ekonomiska zonen.
Bestämmelser om den ekonomiska zonen finns i lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
2§
[5702] Vad som föreskrivs i denna lag om fiske i allmänt vatten
gäller även fiske i den ekonomiska zonen med de begränsningar som
föranleds av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen
(1950:595) ([4951] o.f.) om gräns mot allmänt vattenområde.
3§
[5703] I denna lag avses med Torneälvens fiskeområde
1. Könkämäälven och Muonioälven samt den del av Torneälven
och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Sverige och Finland löper
(gränsälvarna),
2. de vattendrag som är sidogrenar till gränsälvarna, dock inte
biflöden,
3. Torneälvens mynningsgrenar, och
4. den del av Bottenviken som ligger norr om och inom en linje
från Haparanda hamn över Skomakarens nordostligaste punkt,
Ylikaris ostligaste punkt, Sarvenkatajas nordligaste punkt och
därifrån i rakt ostlig riktning till riksgränsen samt därifrån söderut
längs riksgränsen till Torneå och Kemi kommungräns och vidare i
nordostlig riktning längs kommungränsen till fastlandet. Regeringen
meddelar föreskrifter om koordinater för de brytningspunkter som
avgränsar fiskeområdet.
Med älvområdet avses den del av Torneälvens fiskeområde som
ligger norr om älvmynningen, bestämd som en rät linje dragen
mellan spetsen av Hellälä norra udde på den finska sidan och udden
Virtakari på den svenska sidan samt norr om en rät linje dragen
genom sydspetsen på Oxö och Palosaari. Med havsområdet avses den
del av fiskeområdet som ligger söder om denna linje.
Denna lag ska inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 7 eller 8 kap. miljöbalken.
677
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5704]
Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.
Om samernas rätt till fiske i vissa delar av landet och om
fiskevårdsområden gäller särskilda bestämmelser. Lag (2010:901).
Definitioner
Fisk och fiske
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt lag (2014:1026).
4§
[5704] Vad som i lagen sägs om fisk gäller även vattenlevande
blötdjur och vattenlevande kräftdjur.
5§
[5705] Med fiske avses verksamhet som syftar till att fånga eller döda
fritt levande fisk.
6§
Paragrafen har upphört att gälla enligt lag (2014:1026).
Fasta och rörliga redskap och handredskap
678
7§
[5707] Med fast redskap menas
1. fiskebyggnad, och
2. fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid bottnen
eller stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.
Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast redskap.
Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap som
är utrustat med lina och högst tio krokar.
I Torneälvens fiskeområde avses med
1. fast redskap: redskap med ledarm, såsom laxfälla och storryssja,
avsett att användas på samma ställe under minst två dygn,
2. småryssja: en till bottnen nedtyngd ryssja med en båghöjd lägre
än 1,0 meter och där ingen del är högre än 1,5 meter,
3. förankrade nät: nät som med ankare, tyngder eller sin egen vikt
sätts på eller förankras vid eller ovanför bottnen och som inte driver
med vattnet,
4. flytnät: nät som driver med strömmen,
5. kullenät (kolknot): not som är fäst vid båt,
6. drag: konstgjorda beten, wobbler, flugor eller därmed
jämförbara lockmedel som är försedda med krokar och som med sina
rörelser, färger eller former lockar fisken att hugga,
7. handredskap: spö, pilk eller liknande rörligt redskap som är
utrustat med lina och drag eller krok, samt
8. naturliga beten: levande eller avlivade beten och luktpreparat.
Lag (2010:901).
44 §
[5744] Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 35 § har
överträtts, döms inte till ansvar enligt 37–42 §§ för gärning som
omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (2008:438).
Fiskelag
[5744]
Särskild rättsverkan m.m.
45 §
[5745] Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit föremål
för brott enligt denna lag förklaras förverkad. Detsamma gäller annat
utbyte av sådant brott. Även vad någon har tagit emot som ersättning
för kostnader i samband med ett sådant brott eller värdet av det
mottagna skall förklaras förverkat, om mottagandet utgör brott enligt
denna lag och förverkandet inte är uppenbart oskäligt.
Om bara en del i ett parti fisk varit föremål för brott enligt denna
lag, får hela partiet förklaras förverkat om det inte kan utredas hur
stor del av partiet som omfattas av brottet.
Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enligt denna lag
skall förklaras förverkade, om det inte är oskäligt. Detsamma gäller
fiskefartyg och andra hjälpmedel om det behövs för att förebygga
brott.
Utöver vad som sägs i tredje stycket får egendom förklaras
förverkad, om egendomen har varit avsedd att användas som
hjälpmedel vid brott enligt denna lag och brottet har fullbordats eller
förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse och förverkandet behövs för att förebygga brott.
I stället för fisken, redskapet eller den egendom som annars
använts, medförts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel,
kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat. Kan bevisning om
värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas
till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av 25 §
andra–tredje styckena. Vid överträdelse av 25 § fjärde stycket eller
26 § får förverkande inte avse annat än fiskeredskap. Lag (2005:305).
46 §
[5746] I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett
fiskefartyg som använts vid brott mot lagen behörig att, i fråga om
egendom som ägs av någon annan, föra talan på ägarens vägnar.
47 §
[5747] Om någon påträffas på bar gärning när han eller hon begår
brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg
eller andra föremål som
1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller
2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.
Befogenheter enligt första stycket har
689
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5748]
1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje
stycket, och
2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Havs- och
vattenmyndigheten eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att
övervaka efterlevnaden av bestämmelser om fiske.
Samma befogenhet har, om fisket kränker enskild fiskerätt, den
som innehar fiskerätten eller den som företräder honom eller henne.
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket ska detta
skyndsamt anmälas till Polismyndigheten eller åklagare. Den
polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag
ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder
honom eller henne har tagit fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren
behålla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara grundar sig på
denna lag.
Fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras
förverkad ska omedelbart efter beslaget släppas ut i det vattenområde
där den fångats, om den är levnadsduglig och det kan göras utan
särskilda kostnader eller besvär. Lag (2014:700).
48 §
[5748] Om brott enligt denna lag innefattar intrång i enskild fiskerätt,
tillfaller förverkad fisk eller dess värde fiskerättshavaren.
49 §
[5749] Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk
domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken (TFH IV [1022]
eller [1023]) inte är tillämplig.
50 §
[5750] Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som
meddelats med stöd av lagen har förövats i den ekonomiska zonen,
får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast
den plats där brottet förövades eller vid den tingsrätt inom vars
domkrets den hamn är belägen dit den misstänkte anländer med sitt
fartyg.
690
Jämtland till första definitiva vandringshindret, får föreskrifter enligt
första stycket meddelas endast för att skydda särskilt hotade arter
eller stammar av nationellt intresse.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om att
yrkesmässigt fiske inom ett område med användande av en viss
fiskemetod får bedrivas endast efter tillstånd av myndigheten.
Havs- och vattenmyndigheten får också meddela föreskrifter för
fiskevården och fiskets bedrivande som avser skyldighet att ta
ombord och föra i land fisk som har fångats, förbud mot att behålla
fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller
omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fisk.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter för fiskets
bedrivande som avser fördelning av fiskemöjligheter enligt artikel
16.6 och 16.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av
rådets förordning (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om
upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr
639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG. Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om hur sådana fiskemöjligheter får
också överlåtas av en fiskelicensinnehavare till en annan under det år
eller den förvaltningsperiod då fiskemöjligheterna får användas.
Förordning (2014:1061).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
2 kap.
[5809]
8§
[5809] Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om att
kräftfiske på allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland får bedrivas endast efter tillstånd av myndigheten
eller av länsstyrelsen. Tillstånd ska i första hand lämnas den som
ägnar sig åt yrkesmässigt fiske. Förordning (2011:646).
Producentorganisationernas behandling av personuppgifter och
direktåtkomst
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2014:1427).
8a§
[5809 A] En producentorganisation som erkänts av Jordbruksverket
enligt 3 kap. 2 § får behandla personuppgifter som avses i 8 b § i
syfte att förmedla överlåtelser mellan fiskare av sådana fiskemöjligheter som avses i 7 § femte stycket. Uppgifterna får bara behandlas
om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen.
Förordning (2014:1427).
701
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5809 B]
8b§
[5809 B] En producentorganisation som erkänts av Jordbruksverket
enligt 3 kap. 2 § är personuppgiftsansvarig för behandlingen av
sådana personuppgifter som lämnats ut från Havs- och vattenmyndighetens databas till producentorganisationen. Förordning
(2014:1427).
Kräftpest
9§
[5810] Det är förbjudet
1. att utan föregående desinfektering använda redskap för
kräftfiske i ett vatten om redskapet tidigare använts för fiske i ett
annat vatten,
2. att förvara eller kasta kräftor eller delar av kräftor i annat vatten
än det där de fångats, och
3. att i ett vatten rengöra eller kasta emballage i vilket kräftor från
ett annat vatten har förvarats.
10 §
[5811] För att hindra spridningen av kräftpest får länsstyrelsen
besluta att ett visst område ska anses kräftpestsmittat eller vara
skyddsområde för flodkräfta.
Ett beslut om skyddsområde ska vara grundat på en förvaltningsplan för flodkräfta som länsstyrelsen upprättat och Havs- och
vattenmyndigheten godkänt. Förordning (2012:110).
702
11 §
[5812] Inom ett område som har förklarats kräftpestsmittat är det
förbjudet att
1. fånga kräftor,
2. saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor,
3. använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den
fångats.
Fiskeredskap, båtar, maskiner eller andra föremål som har använts
i ett vatten inom ett område som har förklarats kräftpestsmittat får
inte transporteras till någon annan sjö eller något annat vattendrag
inom området eller föras ut ur området utan föregående desinfektering.
Inom ett område som har förklarats utgöra skyddsområde är det
förbjudet att
1. saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor som inte
härrör från området,
2. använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den
fångats,
3. utan föregående desinfektering använda fiskeredskap, båtar,
maskiner eller andra föremål som har använts i vatten utanför
området,
4. utplantera signalkräfta.
Länsstyrelsen får föreskriva sådana undantag från bestämmelserna
i första till tredje styckena som inte ökar risken för smittspridning
eller som behövs av vetenskapliga skäl. Förordning (2005:462).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
2 kap.
[5813]
Hänsyn till naturvården
12 §
[5813] Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om
vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens intressen.
I ärenden enligt fiskelagen (1993:787) ([5701] o.f.) får Havs- och
vattenmyndigheten eller länsstyrelsen besluta att det ska göras en
analys av vilken inverkan en fiskemetod eller utsättande av en fiskart
har på miljön. Naturvårdsverket ska ges tillfälle att yttra sig över en
sådan analys.
Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen får besluta att den
som ska använda metoden eller sätta ut fiskarten ska göra och
bekosta analysen. När en analys görs av någon av myndigheterna, får
denna besluta att den som ska använda den nya metoden eller sätta ut
fisken ska betala en avgift som helt eller delvis motsvarar
kostnaderna för analysen. Vid bedömningen av om den enskilde ska
svara för kostnaderna för analysen ska hänsyn tas till omfattningen av
dennes verksamhet. Förordning (2011:646).
13 §
Paragrafen med tillhörande rubrik har upphört att gälla enligt förordning
(2014:1061).
Märkning och utmärkning av fiskeredskap
14 §
[5815] Märkning av redskap som används vid fiske och märkning av
fisksump ska utföras så att det framgår av märkningen vem som
använder redskapet eller sumpen, om användaren av redskapet är
yrkesfiskare eller fritidsfiskare och om användaren fiskar med
enskild fiskerätt.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter
om sådan märkning. Förordning (2011:646).
702 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
702 b
Fiskelicens och personlig fiskelicens
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2014:1061).
19 §
[5820] Frågor om fiskelicens och personlig fiskelicens prövas av
Havs- och vattenmyndigheten.
Vid prövningen av om fisket har sådan anknytning till svensk
fiskerinäring som avses i 30 § [5730] fiskelagen (1993:787) ska
myndigheten särskilt ta hänsyn till om
1. värdet av den fångst som sökanden under ett kalenderår landar i
Sverige uppgår till minst hälften av dennes totala fångst,
2. minst hälften av sökandens fiskefärder utgår från en svensk
hamn,
3. minst hälften av deltagarna i sökandens fiske är bosatta här i
landet, eller
4. sökanden har ett fast driftställe i Sverige.
Havs- och vattenmyndigheten ska vid sin prövning ta hänsyn till
också andra omständigheter som sökanden åberopar till stöd för att
fisket är anknutet till svensk fiskerinäring.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om kravet i
30 § fiskelagen (1993:787) på att fiskekapacitet ska föras ut ur den
svenska fiskeflottan. Förordning (2014:1061).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
2 kap.
[5820]
19 a §
[5820 A] Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om
vilka särskilda villkor som ska vara uppfyllda för att en ny licens ska
kunna utfärdas efter återkallelse. Förordning (2014:1061).
20 §
[5821] Havs- och vattenmyndigheten ska pröva ansökningar om
tillstånd att från ett svenskt fartyg fiska i en utländsk ekonomisk zon
eller fiskezon. Endast ansökningar från den som har fiskelicens får
godkännas. Förordning (2014:1061).
Dispenser
21 §
[5822] Havs- och vattenmyndigheten får besluta om undantag från 5
[5705] och 6 §§ samt 9 a § [5709 A] första stycket fiskelagen
(1993:787) om det finns vetenskapliga eller andra särskilda skäl för
det. Om undantaget avser endast 5 och 6 §§ prövas frågan i stället av
länsstyrelsen.
Havs- och vattenmyndigheten får i enskilda fall besluta om
undantag från 9 a § första stycket andra och tredje meningarna
fiskelagen när det gäller fiske med burar efter skaldjur i fritidsfiskebaserad fisketurismverksamhet.
705
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5823]
Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om eller i
det enskilda fallet besluta om undantag från 2, 4–6 §§, 11 § första
och andra styckena och 16 §, om fisket bedrivs på uppdrag av
myndigheten.
Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om tillstånd till fiske
av vetenskapliga skäl enligt EU-förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken. Förordning (2014:1061).
22 §
[5823] I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och
vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen
(2007:845) (TFH V:1 [7229 B]) har markerats med N, får undantag
från bestämmelserna i 5 § denna förordning föreskrivas eller medges
endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförordningen
(TFH V:1 [7214 A]) är uppfyllda.
I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och
vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har
markerats med N eller F, får undantag från bestämmelserna i 6 §
denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförordningen är uppfyllda.
Förordning (2007:956).
2 a kap. Särskilda föreskrifter om fisket i Torneälvens
fiskeområde
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2010:1114).
1§
[5824] I detta kapitel finns föreskrifter om fisket i Torneälvens
fiskeområde. Koordinaterna för de brytningspunkter som avgränsar
fiskeområdet anges i bilaga 2. Förordning (2010:1114).
Fredningszoner
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2010:1114).
2§
[5825] Fredningszonerna inom Torneälvens fiskeområde utgörs av
vattenområden som sträcker sig 200 meter åt båda sidorna från de
räta linjer, som anges med koordinater i bilaga 2.
Allt slags fiske med småryssjor, redskap försedda med botten samt
kroknät och andra redskap för fångst av lax eller öring är förbjudet i
den del av havet som avgränsas av älvmynningen och en linje dragen
från södra stranden av Salmenlahtis mynning via de södra uddarna av
Kraaseli och Tirro, över Sellö nordvästra spets till Pirkkiö nordvästra
udde. Förordning (2010:1114).
706
Tillåtna fångstredskap
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2010:1114).
3§
[5826] Vid fiske efter lax och öring får endast följande redskap
användas:
1. fasta redskap i havsområdet,
2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,
3. spö och drag, och
4. håv på fångstplatser enligt bilaga 3.
Vid fiske efter andra arter än lax och öring får endast följande
redskap och metoder användas:
1. fasta redskap i havsområdet,
2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,
3. förankrade nät i havsområdet och inom älvområdets lugnvatten,
sel och sjöar,
4. lak- och gäddkrok och lakryssja,
5. not i havsområdet,
6. håv på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,
7. mjärde och småryssja,
8. spö och drag samt pilk, och
9. mete med naturligt bete utom i forsar och strömmande vatten.
Vid fiske med handredskap får högst tre drag per redskap
användas samtidigt. Under fiske med handredskap måste redskapen
hela tiden vara inom räckhåll för fiskaren.
Inom fångstplatser där kullenät, flytnät och håv får användas enligt
bilaga 3 är det tillåtet att iordningställa fångstplatsen för fisket i den
omfattning som är nödvändig för fiskets utförande. Vid iordningställandet får fiskande redskap inte användas om avsikten är att fånga
fisk med dem under iordningställandet. Den som avser att
iordningställa en fångstplats ska senast sju dagar innan arbetet
påbörjas meddela sin avsikt till Polismyndigheten. Förordning
(2014:1234).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
2 kap.
[5826]
Förbjudna redskap och fiskemetoder
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2010:1114).
4§
[5827] Andra redskap än de som anges i 3 § är förbjudna. För fiske
efter samtliga arter gäller dessutom följande.
1. Fiske med utter (harrbräde) eller därmed jämförbar fiskemetod
är förbjudet.
2. Fiske med skjutvapen, bedövande eller giftiga ämnen eller
elektrisk ström är förbjudet.
3. Fiske med handredskap eller andra krokar än lak- och gäddkrok
med avsikt att kroka fisken från utsidan eller på sådant sätt att risken
707
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5827 A]
för detta är uppenbar är förbjudet. En fisk som krokats utanför
munnen ska genast släppas tillbaka i vattnet.
4. Fiske med ljuster och andra redskap som genomtränger fisken
från utsidan är förbjudet. Skaftförsedd huggkrok får dock användas
för att lyfta fisk som fångats med annat redskap.
5. Vid fiske med förankrade nät är det förbjudet att använda
strömhinder, ledarm eller andra fasta konstruktioner.
6. Föremål som är avsedda att skrämma fisken eller hindra dess
gång får inte placeras i eller ovanför vattnet.
7. Förbjudna redskap får inte förvaras ombord eller på annat sätt
finnas till hands. Detsamma gäller under förbudstid för redskap som
är tillåtna vid andra tider. Det är dock tillåtet att transportera
skjutvapen som används för jakt. I havsområdet är det även tillåtet att
under förbudstid transportera redskap som är tillåtna enligt 3 § om de
är bundna och undanstuvade. Förordning (2010:1114).
4a§
[5827 A] Trots 4 § 4 andra meningen är det vid fiske under 2014
förbjudet att använda skaftförsedd huggkrok för att lyfta fisk som har
fångats med drag eller annat redskap. Förordning (2014:372).
Fiskeredskapens konstruktion och placering
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2010:1114).
708
5§
[5828] Vid fiske med nät efter andra arter än lax och öring får endast
sådana flytnät och förankrade nät användas som består av enkel
nätduk utan påse (grimm) tillverkad av entrådig nylon (monofil) med
en maximal tjocklek på 0,20 millimeter. I havet är det dock tillåtet att
använda grövre tråd i nät med maskstorlek upp till 40 millimeter.
Ett flytnät får vara högst 120 meter långt. Ett kullenät får vara
högst 200 meter långt.
Ett förankrat nät får vara högst 60 meter långt. Detta gäller dock
inte vid fiske i havsområdet under perioden från och med den 1
augusti till och med den 30 april. Det gäller inte heller vid fiske i
havsområdet med förankrade nät vars maskstorlek är högst 40
millimeter. Avståndet mellan förankrade nät ska vara minst 60 meter.
Ingångsöppningen på en mjärde för nejonöga får inte överskrida
16 centimeter i någon riktning.
I fiskeredskap, utom i mjärdar och håvar för fiske efter lax och
öring, får inte användas metalltråd, metallwire eller motsvarande.
Fiske i älvområdet med håv efter andra arter än lax och öring är
tillåtet bara med håv som är tillverkad av entrådig nylon (monofil)
med en trådtjocklek på högst 0,40 millimeter. Förordning
(2011:541).
Fiskeuppvisningar och fisketävlingar
Anm. Rubriken är införd enligt förordning (2010:1114).
13 §
[5836] Havs- och vattenmyndigheten får i det enskilda fallet efter
överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten
och med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel bevilja
tillstånd för fiske som bedrivs i svenskt vatten vid fiskeuppvisningar
och fisketävlingar som sker enligt riktlinjer som myndigheterna har
enats om. I tillståndsvillkoren får avvikelser medges från bestämmelser om fiskeredskap för demonstration av traditionella fiskemetoder i
fiskeuppvisningar. Den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ska
underrättas om tillståndet.
Innebär tillståndet bara undantag från 4 § prövas frågan om
tillstånd av Länsstyrelsen i Norrbottens län efter överenskommelse
med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten i stället för av
Havs- och vattenmyndigheten.
Om en verksamhet eller åtgärd enligt denna paragraf kräver
tillstånd i båda länderna ska artikel 21 [6721] i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland tillämpas. Förordning
(2011:646).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
2 a kap.
[5836]
14 §
[5837] Havs- och vattenmyndigheten får i det enskilda fallet efter
överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten,
och med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel, bevilja
tillstånd för fiske som bedrivs i svenskt vatten för vetenskapliga
ändamål som sker enligt villkor som myndigheterna har enats om.
Dessutom krävs lov av fiskerättsinnehavaren. Den behöriga finska
förvaltningsmyndigheten ska underrättas om tillståndet.
Innebär tillståndet bara undantag från 4 § prövas frågan om
tillstånd av Länsstyrelsen i Norrbottens län efter överenskommelse
med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten i stället för av
Havs- och vattenmyndigheten.
Om en verksamhet eller åtgärd enligt denna paragraf kräver
tillstånd i båda länderna ska artikel 21 [6721] i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland tillämpas. Förordning
(2011:646).
15 §
[5838] Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Norrbottens
län förvaltar fisket i Torneälvens fiskeområde. Innan beslut fattas om
åtgärder i fiskeområdet ska Finsk-svenska gränsälvskommissionen
beredas tillfälle att ge sitt utlåtande. Detta gäller dock inte i de fall
ansvarig myndighet får anses ha erforderlig och tillräcklig kompetens
i frågan. Förordning (2011:646).
712 a
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5839]
16 §
[5839] Havs- och vattenmyndigheten, Kustbevakningen och
Länsstyrelsen i Norrbottens län övervakar efterlevnaden i svenskt
vatten av föreskrifter om fisket i Torneälvens fiskeområde.
Förordning (2011:646).
17 §
[5840] Havs- och vattenmyndigheten ska årligen utarbeta ett
underlag om behovet av sådana avvikelser från fiskebestämmelserna
som avses i 19 § [5719] tredje–sjätte styckena fiskelagen (1993:787).
Havs- och vattenmyndigheten ska då höra lokala fiskeintressen.
Förordning (2011:646).
3 kap. Marknadsreglering för fiskeri- och vattenbruksprodukter
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2014:1061).
1§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
5 kap. Uppgiftsskyldighet, tillsyn och kontroll
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2008:128).
Uppgiftsskyldighet
712 b
1§
[5841] Den som innehar fiskelicens eller personlig fiskelicens enligt
30 § [5730] fiskelagen (1993:787) och den som, utan stöd av sådan
licens, fiskar för att sälja fångsten i sådan omfattning och med sådan
varaktighet att det är att anse som näringsverksamhet, är skyldig att
lämna de uppgifter om fisket som krävs enligt föreskrifter som Havsoch vattenmyndigheten meddelat med stöd av denna paragraf.
Havs- och vattenmyndigheten får i fråga om sådant fiske som
avses i första stycket meddela föreskrifter om
1. skyldighet att lämna uppgifter om
a) fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för
fångsten, omlastning, landning, försäljning, och
b) andra förhållanden som gäller fisket och som är av betydelse för
tillämpningen av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och
2. att fiskefartyg ska ha utrustning som automatiskt via satellit
överför information om fartyget.
Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten får, för annan
verksamhet än sådant fiske som avses i första stycket och inom sina
verksamhetsområden, meddela föreskrifter om att näringsidkare som
befattar sig med fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av
EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska lämna
uppgifter
1. som avses i andra stycket 1 a,
2. om inköp, import, export, och
3. om andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av
förordningarna. Förordning (2014:1061).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
5 kap.
[5842]
1a§
[5842] Havs- och vattenmyndigheten ska till Kustbevakningen lämna
sådana uppgifter om fiskefartyg, fiskelicenser, personliga
fiskelicenser och särskilda tillstånd som Kustbevakningen behöver
för sin verksamhet inom fiskerikontrollen. Förordning (2014:1061).
1b§
[5843] Havs- och vattenmyndigheten ska till Livsmedelsverket lämna
sådana uppgifter om landningar som Livsmedelsverket kan antas
behöva för att bedöma om anmälan bör göras enligt 7 § förordningen
(2011:1494) om vissa fiskarter från Östersjöområdet (TFH V:1
[9077]). Förordning (2011:1495).
1c§
[5844] Havs- och vattenmyndigheten får till behöriga myndigheter i
andra medlemsstater i Europeiska unionen samt till behöriga
myndigheter i tredjeland lämna sådana uppgifter om fiskefartyg som
de behöriga myndigheterna behöver för fiskerikontroll och som
framgår av skyldighet i avtal med annan stat inom Europeiska
unionen eller mellan Europeiska unionen och tredjeland. Förordning
(2011:646).
1d§
[5845] Havs- och vattenmyndigheten ska snarast underrätta
Polismyndigheten och åklagare om beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde
stycket fiskelagen (1993:787). Förordning (2014:1234).
1e§
[5846] Kustbevakningen och Polismyndigheten ska lämna sådana
uppgifter till Havs- och vattenmyndigheten som denna kan antas
behöva vid prövning av frågor om
1. sanktionsavgifter,
2. tilldelning av prickar,
3. fiskelicenser, personliga fiskelicenser och andra särskilda
tillstånd, och
4. förbud att verka som befälhavare enligt 50 a [5751] och 52–56
[5758 A–5759 A]
§§
fiskelagen
(1993:787).
Förordning
(2014:1234).
713
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5847]
1f§
[5847] En domstol ska snarast skicka en kopia av en dom som avser
brott enligt fiskelagen (1993:787) ([5701] o.f.) till
1. Jordbruksverket, om domen rör flyttning av fisk mellan
fiskodlingar eller odling av fisk, och
2. Havs- och vattenmyndigheten i övriga fall.
Har någon åtalats för ett brott enligt fiskelagen och har beslut
enligt 55 § [5759] eller 56 § [5759 A] fjärde stycket fiskelagen
meddelats ska domstolen, om åtalet läggs ned eller ogillas, snarast
underrätta Havs- och vattenmyndigheten om det.
Om Havs- och vattenmyndigheten har lämnat en sådan
underrättelse som avses i 1 d § och det därefter har beslutats att
förundersökning om brott som legat till grund för beslut enligt 55 §
eller 56 § fjärde stycket fiskelagen lagts ned eller avslutats utan att
åtal har väckts, ska den myndighet som meddelat beslutet snarast
underrätta Havs- och vattenmyndigheten om det. Förordning
(2012:525).
1g§
[5848] Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för samordningen av
arbetet med och rapportering av uppgifter som omfattas av rådets
förordning (EG) nr 199/2008 om upprättandet av en gemenskapsram
för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom
fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den
gemensamma fiskeripolitiken.
Jordbruksverket ska inom sitt verksamhetsområde bistå Havs- och
vattenmyndigheten när det gäller uppgifter enligt förordning (EG) nr
199/2008 och till myndigheten lämna sådana uppgifter om
vattenbruket, beredningsindustrin och fritidsfisket som myndigheten
behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt första stycket.
Förordning (2011:646).
1h§
[5849] Länsstyrelsen ska till Jordbruksverket lämna uppgifter om
beslut som avser vattenbruksanläggningar. Förordning (2011:646).
1i§
[5850] Jordbruksverket ska till länsstyrelsen lämna sådana uppgifter
om vattenbruksanläggningar som länsstyrelsen kan antas behöva för
sin verksamhet. Förordning (2011:646).
714
5§
[5855] Kustbevakningen kontrollerar inom sitt verksamhetsområde
efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Förordning (2007:117).
Fisket, vattenbruket och
fiskerinäringen
6 kap.
[5855]
6§
[5856] Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att den som tar
emot stöd eller betalar avgift enligt EU-förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken ska föra anteckningar om mottaget stöd
och betalda avgifter samt att dessa anteckningar ska bevaras under
viss tid. Förordning (2011:646).
7§
[5857] Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom
sina verksamhetsområden meddela de föreskrifter som behövs för
tillsynen och kontrollen av efterlevnaden av EU-förordningar om den
gemensamma fiskeripolitiken (TFH V:1 [451] o.f.) och nationella
föreskrifter på området. Innan sådana föreskrifter meddelas ska den
andra myndigheten höras. Havs- och vattenmyndigheten ska även
höra Kustbevakningen.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela sådana föreskrifter om
inspektion och kontroll som är grundade på internationella
överenskommelser och rekommendationer. Innan myndigheten
meddelar sådana föreskrifter ska den höra Kustbevakningen.
Förordning (2011:646).
8§
[5858] Jordbruksverket får till länsstyrelsen överlåta uppgiften att
kontrollera att förutsättningarna för utbetalning av stöd är uppfyllda.
Förordning (2011:646).
6 kap. Övriga frågor
Anm. Rubriken har fått sin nuvarande lydelse enligt förordning (2008:128).
Behörig myndighet
1§
[5859] Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket ska, inom
sina ansvarsområden och om inte annat följer av andra föreskrifter,
utföra de uppgifter som enligt EU-förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken ankommer på en behörig myndighet eller en
medlemsstat.
Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för uppgifter
inom fiskeområdet som inte tydligt hör till Jordbruksverkets
ansvarsområde.
Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får överlämna
till annan myndighet att fullgöra viss uppgift enligt första stycket.
Förordning (2011:646).
717
Ändring nr 186
till TFH III:2
Jakt och fiske
[5860]
Avgifter
2§
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Överklagande m.m.
6§
[5860] I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Inga andra beslut får
dock överklagas än Havs- och vattenmyndighetens eller Jordbruksverkets beslut i enskilda fall enligt 2 kap., 3 kap., 4 kap. 14, 45 och
46 §§, 5 kap. samt 6 kap. 2 a och 5 a–c §§. Förordning (2014:1061).
Fiskevårdsområden
7§
[5861] Länsstyrelsen ska föra register över sina beslut enligt lagen
(1981:533) om fiskevårdsområden.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om fiskevårdsområden. Förordning (2011:646).
Verkställighetsföreskrifter
8§
[5862] Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom
sina ansvarsområden meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2011:646).
[5863] Denna förordning träder i kraft den dag lagen (1994:1500)
med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen träder i
kraft.
Genom förordningen upphävs
718