Inspirationsträff hos Tid & Rum lördagen den 28 mars 2015

Föreningen Skånska Gårdar
ser som sin uppgift att utbreda
och vidmakthålla intresset för
den skånska landsbygdens
byggtraditioner.
MEDLEMSBLAD
NR 2 2015
UR
INNEHÅLLET
Smide söder om
landsvägen
Christer Fahlström har
varit på kurs i byggnadssmide.
sidan 6
6
Det är skillnad på
kalk och kalk
Inom byggnadsvården
vill man helst ha lokala
material men vet inte alltid
hur de ska användas. Läs
Henrik Nilssons artikel om
kalk på
sidan 9
Mat till få eller
många
Michelle Piganiol bjuder
på fransk sommarmeny
sista sidan
Många fina detaljer
Elisabet Logård var på inspirationsträff och såg gammaldags
eldosor, skoställ i taket och
mycket annat
sidan 4
Efterlysningar!
Uthus
Vi söker någon som vill
visa upp sitt/sina uthus
sidan 3
4
Renoveringsobjekt
Har du ett äldre hus som
behöver repareras och
har inte någon aning om i
vilken ände du ska börja?
sidan 3
Årsmöte på Ecotopia
Datum: söndag 14 juni 2015
Tid: 14.00 - 16.00
Plats: Bondrum, Tomelilla
Preliminärt program
14.00 Årsmöte och fika
15.00 Presentation av Ecotopia
16.00 Avslutning
Anmäl dig senast måndagen den 1 juni!
Anmälan till Christer Fahlström på
[email protected] eller på
telefon 0739- 32 45 17, så vi kan beräkna
kaffeåtgången.
Adress och vägbeskrivning ges vid anmälan.
Foto: Sylvia Poss.
Du har väl inte glömt medlemsavgiften?
Får du en lapp med påminnelse om medlemsavgiften 2015
med detta medlemsblad så innebär det att vi inte har registrerat att du har
betalt. Skulle detta vara fel, kontakta föreningen på
[email protected] eller Christer Fahlström på 0739-324517.
Avgiften är 150 kr och sätts in på bankgiro 687-4234
När du betalar så glöm inte att ange namn och adress och gärna ev epostadress också.
Kommande under året
Öppen gård
Vill du visa upp ditt uthus?
När du valde ditt skånska hus var troligen boendet där det primära, inte de uthus
eller ekonomibyggnader som så att säga medföljde.
Men nu är de där – vad göra med dem?
Riva, bygga om, låta stå … Inreda rum för gäster eller uthyrning,
äntligen få en hobbyverkstad eller ett bra garage …
Dessa hus kan vara mycket små: torrdass, vedbod, brygghus, eller tiotals meter långa stall och loglängor. Det gemensamma är att de, oavsett om det rör sig om en stor gård på landet eller ett litet hus i tätort tillsammans med bostadshuset,
bildar en helhet, en miljö som kan bli fattigare om husen förändras alltför okänsligt eller helt enkelt försvinner.
Föreningen Skånska Gårdar önskar få kontakt med dig som har en sådan byggnad – stora ekonomihus eller oansenliga
uthus och allt däremellan – och kan tänka dig att under en ”Öppen gård” till hösten visa det för intresserade medlemmar.
Kontakta Christer Fahlström på [email protected] eller på telefon 0739- 32 45 17.
Text: Ann Renbjer
En heldag om att planera vård och underhåll
Har du möjligen ett ganska nyinköpt äldre hus med restaureringbehov?
Många som köper ett gammalt hus ställs inför en rad olika val. Vad ska man fixa först? Hur gör man? Hur gjorde man
förr? Är något mer akut än något annat? Och finns det kulturhistoriska värden att beakta?
Med hjälp av en vård- och underhållsplan kan man strukturera sitt husrestaurerande.
Vi söker någon som kan tänka sig att ställa sitt hus till förfogande för en rundvandring under ledning av en kunnig person,
som visar på aktuella behov av åtgärder och vad som kan vara bra att börja med och vad som kan vänta lite. Kontakta
Christer Fahlström på [email protected] eller på telefon 0739- 32 45 17.
Seminarium
Fokus på grund, isolering och golv
I år tänkte vi fokusera på olika typer av grunder, isolering av golvbjälklag och olika golvmaterial, på årets seminarium. Ett
avsnitt om energideklaration finns också med i planeringen. Mer information kommer till hösten.
Ska man sätta in ventiler i gamla husgrunder?
Vad finns det för metoder för att isolera golvbjälklag?
Vilka golvmaterial passar i gamla hus?
Energideklarationen – vad ska den vara bra för?
Träff som inspirerade
hos Matilda Pyk på Tid & Rum lördagen den 28 mars
En engagerad samling husälskare hade tagit sig till Östra
Hoby för att titta, lyssna och dryfta frågor kring hur vi lagar
på våra klenoder med beprövade och obeprövade metoder i
byggnadsvårdens tecken.
I Tid & Rums visningshus, som tillika tjänar som Bed and
breakfast fann vi flera inspirerande lösningar såsom hur
man kan isolera mellangolv i ett lyhört hus med lågt i tak.
Takbjälkarnas dimension tillät uppsättning av ett innertak
av spontade bräder där lerkline petats in efter hand som
takbräderna sattes upp med ett ljudisolerande mellangolv
som följd.
Den synliga eldragningen med fina fördelardosor av äldre
modell var ett annat exempel på hur man månar om huset
karaktär och hur den envise kan få en elektriker att förmås
göra den i första vändan omöjliga eldragningen.
Att finna, ta till vara och återbruka det som går är en genomgående tanke då detta hus gjorts brukbart för modernt
leverne. Sålunda kunde vi se delar av en gammal riven kakelugn som funnits i utfyllnadsmaterial på gården få nytt
liv som vacker väggdekor i duschrummet.
Ja detta och många andra fina detaljer kunde man upptäcka
i detta hus, allt från fina gångjärn och vackra dörrfoder till
platsbyggda köksskåp och skor hängande i taket.
Tack Matilda för en inspirerande träff i Östra Hoby!
Text: Elisabet Logård
Foto: Elisabet Logård och Bengt Rodén
Idogt bankande och värmande på kurs i byggnadssmide
Smide söder om landsvägen
Det stämmer, konstsmeden Lars Pettersson tillika vår värd
idag, bor faktiskt söder om landsvägen. Och inte vilken
landsväg som helst, utan gamla riksettan från Helsingborg
till Stockholm. Medan smedjan och utställningshallen ligger norr om! Hur hänger nu detta ihop? Jo, Lars har två
tomter, på den ena ligger boningshuset, söder om landsvägen, på den andra ligger smedjan och utställningshallen.
När Lars skulle gräva för vatten och avlopp, sa kommunen
stopp, för gamla riksettan är kommunens mark. Här ligger
kommunens stammar för vatten och avlopp, så Lars fick installationen gratis, eftersom boningslängans norra långsida
gränsar till kommunens tomt. Stentrappan vid ytterdörren
ligger alltså på kommunens mark.
Lars, som har ett förflutet som rörläggare mm, har tidigare
prövat på smedens yrke. År 2000 övertog han smedjan och
har även byggt till den med en större hall för att få rum
med andra maskiner. När smedjan stod på topp tidigare,
berättade Lars, hade man fyra anställda plus mäster själv.
Det måste ha varit trångt i den gamla smedjan. Under årens
lopp har Lars köpt in flera andra smedjor som lagts ner. Så
han har en riklig tillgång till verktyg av olika slag.
Dagens övningar hade Lars tänkt skulle bestå av främst tre
olika sätt att behandla järnet. De tre sätten/momenten var
att sträcka järnet, bredda järnet och dela järnet. Men först
måste alla fyrarna igång, för här finns fem stycken och alla
eldas med vanligt kol. Varje ässja kunde man även blåsa
liv i, förlåt luft i, för att få ordentlig fart på fyren. Genom
kulan under fyren kunde man även tömma den på gamla
rester och slagg.
Smedja redan 1807
År 1934 flyttade riksettan ut till Gamla vägen och sedan
dess har den flyttat flera gånger. Här fanns smedja redan år
1807 och när smedjan såldes 1936 kostade den 5000 kronor inklusive allt. Tidigare smeder har sparat alla papper, så
därför kan Lars följa smedjans historia genom åren. En titt
på vinden/loftet visar att smedjan är byggd av återvunnet
virke. Boningshuset är byggt 1895, och Lars har försökt
bevara det gamla så långt det är möjligt.
Järnet ska bli gult
Det skall vara gult inpräntade Lars i deltagarna när han
värmde det första järnstycket, en rundstång. Med det avsåg
han färgen på det uppvärmda järnet. Det är lättare att smida
om det är gult från början. Med vana hammarslag bankade
Lars ut en bit av rundstången platt. Värmde och bankade
igen, värmde och bankade, knipsade midja och bankade ut
ett löv. En lagom lång bit av den resterande stången kneps
av med en yxhammare. Sedan sträckte Lars ut den resterande stången från lövet genom att värma och banka och
formade till slut en krok. Lövet värmdes igen och med yxhammaren slogs ränder in för att ge intryck av ett löv.
Sedan släpptes deltagarna loss, två vid varje ässja, och det
var ett intensivt och idogt bankande och värmande. ”Det
skall vara gult” påpekade Lars flera gånger, annars händer
ingenting. Klaga över intresset kunde knappast Lars göra,
alla gick med liv och lust upp i smidandet. De flesta hann
med att göra två sådan ”lövkrokar” innan lunch.
I utställningshallen avåts sedan lunchen, Lars hustru bjöd
på en härlig Lasagne med sallad till. En kopp kaffe hanns
även med innan det var dags för eftermiddagens övningar,
att dela järn.
Att dela järn
Lars tog en bit plattjärn, ritsade en knapp decimeter längs
mittlinjen i ena ändan, där järnet skulle delas. Värmde och
med en yxhammare markerade han med slag av en slaghammare delningslinjen ytterligare. Värmde och slog igen
med hammare och yxhammare. Till sist slog han igenom
och delade därmed upp biten i två delar i denna ände.
Bockade tillbaka den ena i mer än 90 grader och fortsatte
sedan att sträcka den andra. När han var nöjd med sträckningen, bockades denna del bakåt och den andra rätades för
att sträckas också den. Helst bör båda vara lika långa efter
sträckningen. Värmde och bockade sedan de två sträckta
delarna till krokar, kapade/smidde av en lagom bit av resterande del av plattjärnet för att här forma ett fäste för dubbelkroken. Bockade sedan den flata biten så att krokarna
kom att ligga fritt från väggen, se bild. Till sist slogs två
märken med en spetshammare och en hammare för att markera hålen för fästskruvarna. Dessa fick sedan borras.
Efter eftermiddagskaffet visade Lars hur han behandlar järn
beroende på om det skall användas inomhus eller utomhus.
För inomhusbruk använder han bivax. Järnföremålet värms
upp med gasol och sedan stryks bivaxet på, med en trasa
fördelas det över hela ytan. När det gäller utomhusbruk
stryks linolja in med pensel och sedan värms föremålet med
gasol. Se upp med trasor med linolja, de kan självantända!
Text och foto: Christer Fahlström
Lämplig litteratur
Byggnadssmide av Karin Månsson, Gunnar Linde och Anton Nilsson. Utgiven av Gislöfs Smidesmuseum i december 1979, förlag: Förlagshuset Mälarhusgården.
Järn i gamla byggnader av Björn Molander, utgiven av
Stockholms Stadsmuseum.
ISBN 91 8523845 7
Elevarbete från kursen.
Lokal kalk
ett försök att hitta kunskap
Putsbruksprov från Glimmingehus, ett fett bruk med bärnstensliknande ballast.
Det är en lång och mödosam process att återerövra de kunskaper om lokala material som gått
förlorade i 1900-talets industrialiseringsprocess. När gamla byggnader ska restaureras så fungerar moderna material ofta inte utan skapar nya typer av skador. Dessutom skiftar de lokala materialens egenskaper mellan olika platser. Man skulle t ex kunna tro att kalk är likadan överallt
men så är inte fallet. Återuppbyggnaden av en del av Visby ringmur som rasade 2012 blev ett
av flera projekt där man försöker återfinna den gamla kunskapen.
Att inom byggnadsvården använda sig av lokalt producerade
material är för de flesta en självklarhet. Att fortsätta använda
material med de egenskaper som byggnader och kulturmiljöer från början varit byggda med, säkerställer på ett enkelt
vis det de behöver för att kunna leva vidare på ett respektfullt
och kvalitémässigt sätt. Material har i alla tider främst skaffats i det område som det har använts, och i stor utsträckning
förädlats lokalt med den effekten att de lokala producenterna
och hantverkarna lärde känna ”sina” material, deras fördelar
men även deras nackdelar.
fanns utan även att timmermännen inte jobbade som övriga
Sveriges timmermän.
Mellan dessa fanns risbygden som blev en blandning av de
båda utan att bli som någon av dem, byggnaderna fick det
bästa från båda sidor beroende på materialet som gick att få
fram i bygden.
Tiden har sin gång och byggnadsstilar ändras men tankarna
om att använda lokala material fortsatte att genomsyra husens beståndsdelar och utförandesätt. Trä fortsatte att användas, både som byggnadsmaterial men också som bränsle
för att förädla den lokala leran till tegel och för att fortsätta
bränna den lokala kalken.
Skåne som region är starkt förknippat med stenbyggnader
och med dessa användandet av kalk, lokal kalk. Denna kalk
som bröts från lokala stenbrott, brändes lokalt i kalkugnar för
att sedan släckas och blandas med den lokala ballasten, sanden, direkt på byggplatsen. Vi hade lokal kunskap om lokala
material, vi kunde dess fördelar men också dess nackdelar.
Många byggnadssätt i Skåne
Skåne har med sin slättbygd, risbygd och sin skogsbygd en
mångfald av byggnader och byggnadssätt, byggnader och
miljöer som har byggts med lokala material av lokala hantverkare.
Vi har slättbygdens låga korsverkslängor där den glesa timran med sina klinade fack skvallrar om bristen på träd (om
det beror på faktisk brist på träd eller ett ojämnt ägande är en
annan artikel) och den rika förekomsten av lera.
Vi har skogsbygdens timrade byggnader med fyrskrätt
virke, stockar som huggits på alla fyra sidorna. Med den
saxslipade bredbilan har väggarna fått en nästan hyvlad
jämnhet och smäckerhet som inte bara berättar att skog
Försvunnen kunskap
Det som vi står inför nu är efterdyningarna från 1900-talets
industrialiseringsprocess där kunskaperna om de lokala materialen och deras förädlingsförfarande nästan helt försvunnit.
fortsättning på nästa sida
Del av Visby ringmur som rasade 2012. Foto: Riksantikvarieämbetet.
Visby ringmur, den raserade dalen är nu återuppbyggd
och endast fogning återstår.
När det gäller kalkbindemedel och brukssammansättningar
så är det i stor utsträckning standarder från 1940-talet som
talar om vad vi ska använda och hur vi ska använda det utan
anpassning till den unika byggnaden. Kalk hade gått från att
vara det primära bindemedlet till att vara en konsistensgivare
till de nya cementbaserade bruken.
nadsstyrelsen) återuppta kalktillverkningen i byn Hejnum.
På Gotland hade de sista ugnarna varit igång fram till början
av 1960-talet så kunskaperna om kalkbränning fanns i stort
sett kvar, med brytning men också hur man staplade ugnar
och brände.
Nya skador med nya material
Under 1970-talets början kom de första reaktionerna på dessa cement- och kalkcementbindemedel som främst användes
inom nyproduktion men även på kulturhistoriska byggnader,
där nya skadebilder uppstod och skadorna var ofta relaterade till de nya materialens egenskaper. Återintroduktionen
av kalk som bindemedel igångsattes inom kulturvården men
kantades av en hel del misslyckanden. Arbetet med att hitta
platser där kunskaper inte fullt försvunnit och fallit i glömska ledde till Gotland och redan 1968 lät AMS (arbetsmark-
Ersättningsballast för lagningsputs till Glimmingehus:
sand från ett lokalt sandtag, med liknande sammansättning och utseende.
Hantverkarnas gamla kunskaper borta
Det som dock inte fanns kvar var hantverkarnas kunskap om
sätten att traditionellt arbeta med kalken för även om tillverkningen av kalk i princip inte bröts var det till den moderna
industrin som kalken användes. Man hade de lokala materialen men den lokala kunskapen var förlorad.
Gotland med sin rena lufthärdande kalk blev dock det alternativ till de cementbaserade produkterna som kom att användas över hela landet och så även i Skåne. Med åren har
sakta men säkert kunskapsluckorna fyllts igen med praktisk
kunskap. Stora arbeten har lagts ner för att hitta tillbaka till
de kunskaper som de lokala hantverkarna hade om kalken,
släckningssätt, blandningsförhållande, ballaster och verktyg
och appliceringssätt.
År 2012 rasade 70 kvm av det yttre skalet på en del av Visby
ringmur. Riksantikvarieämbetet, som förvaltare av muren,
startade ett återuppbyggnadsprojekt där kalkbruk fick sin
givna roll. Det forskningsprojekt, som återuppbyggnaden
har varit, har gett ytterligare kunskap om hantverket bakom
hemligheterna med Gotlands kalk och på ett föredömligt sätt
visat att material och hantverk som användes vid orginaluppförandet av en byggnad är de som fungerar bäst att fortsatt
använda på byggnaden. Lokala material och kunskaper.
Inte samma kalksten på Gotland och i Skåne
Det som dock kan ses som litet smolk i bägaren är att lokala
material på Gotland inte är lokala material i hela landet. Den
kalksten som bröts och användes i Skåne är inte samma sten
som nu bryts på Gotland. Den sten som bröts och användes i
Jämtland är inte samma sten som nu bryts på Gotland. Olika
kalksten har olika egenskaper som kräver olika kunskaper
och förfaringssätt för att kunna lära dess fördelar och nackdelar, och även om skillnaderna kan anses som små så blir det
ofta att man inte kan använda det material som man tycker
borde vara en självklarhet.
Under 2000-talet har det dock bedrivits projekt på flera ställen i Sverige för att återerövra de kunskaper som fallit i glömska, och få fram kulturhistoriskt relevanta bindemedel till ett
antal historiska byggnader. Det finns mycket forskning och
metoder att identifiera egenskaper i historisk kalkputs men
att återskapa kunskapen som finns i alla leden kräver att man
10
rar. Komstadkalksten förekommer i sydöstra Skåne som ett
oregelbundet bälte från Östra Tommarp till Fågeltofta samt
i mindre områden vid Andrarum, i trakten vid Bollerup och
Tosterup, kring Hammenhög och Borrby, vid Gislövshammar samt antagligen på ytterligare några platser i sydöstra
Skåne. Den framställda kalken har använts bland annat i arbeten på Glimmingehus som ligger mitt i det område kalkstenen finns. Samma kalksten används även på Bornholm vid
arbeten med borgruinen Hammershus.
Gotländsk kalksten i bränd form, s.k. packsten, utseende
och volym som obränd men endast halva vikten.
praktiskt genomför hela processen från kalksten till färdig
puts på vägg.
Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet är ett nationellt centrum för kulturmiljövårdens hantverk, som drivs i
samarbete med hantverksföretag, branschorganisationer och
andra institutioner. Hantverkslaboratoriets uppdrag är dels
att dokumentera och säkra hotade hantverkskunskaper, dels
att säkra kvalitet och utveckla metoder inom fältet kulturmiljöns hantverk och här har en insats gjorts för att få fram
kunskaper om lokal kalk.
Projekt Skånsk kalk
I Skåne startades 2012 projektet Skånsk kalk som en fristående del i Hantverkslaboratoriets kalkprojekt, dels för att
höja kompetensen om kalkputs hos hantverkare, konsulter,
förvaltare, entreprenörer och antikvariska företrädare generellt, dels för att utveckla kunskap om lokal kalk och platsblandat bruk. Hantverkslaboratoriets roll är att nyttiggöra
erfarenheter från tidigare forskning och utvecklingsarbete
samt att verka för kvalitetssäkrad metodkunskap när det gäller att tillverka lokal kalk. Projektet Skånsk kalk skall identifiera kalkbrott och kalksten, identifiera potentiella byggnader som kan vara uppförda, helt eller delvis, med de olika
lokala kalktyperna, och genomföra brytningar från ett eller
flera kalkbrott. I projektet ingår medverkan vid bränningar,
genomförande av olika släckningsmetoder och att med lokal
ballast göra provbruk.
Kalk till Glimmingehus
Projektet som delfinansieras av Länsstyrelsen i Skåne län
har fram till dags datum genomfört två olika bränningar med
två olika slags lokal kalksten, en kalksten från östra Skåne,
Komstadkalksten, och en från norra Skåne, Ignabergakalksten. Komstadkalksten, även kallad ”komstakalk”,” komstamarmor” och ”komstaflis”, härrör från den geologiska tidsålder som kallas Ordovicium (som inträffade för ca 450 till
500 miljoner år sedan). Den kallas även Ortoceratitkalksten,
detta på grund av den rikliga förekomsten av ortoceratiter.
Ortoceratiter är närmast släkt med bläckfisk, och de förekommer som fossil i form av en lång konisk stav delad i kam-
Nätverk för kunskapsdelning
Troligen kommer inte den lokala kalken att framställas i så
stora mängder att man kan återgå till att enbart använda den
på sina byggnader. Men det som är spännande är att den kunskapen som återupptäcks i arbetet kan göra att medvetenheten om olika kalkbruks skiftande egenskaper större och på
så sätt hitta kalkbruk med just de egenskaper som fanns i de
lokala bruken. Den geologiska kartan är inte densamma som
den nationella kartan så kalk med samma egenskaper som
den lokala kalken kan hittas på andra ställen bara man vet vad
det är man ska leta efter. Ett skandinaviskt nätverk bildades
2010 där hantverkare, producenter och forskare som jobbar
med eller för en produktion av lokal kalk delar sina kunskaper och lär av varandra.
Text: Henrik Nilsson
Mer information:
Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet är ett nationellt centrum för kulturmiljövårdens hantverk, som drivs i
samarbete med hantverksföretag, branschorganisationer och
andra institutioner.
www.craftlab.gu.se
Riksantikvarieämbetet är den myndighet som gör så att kulturarvet bevaras, används och utvecklas. De har ansvar för
frågor om kulturmiljön och kulturarvet och ansvaret omfattar i första hand frågor om kulturlandskap, kulturmiljöer och
kulturföremål.
www.raa.se/kategori/visby-ringmur/
Handboken Modern
Putsteknik, utgiven
av Svenska cementföreningen 1945,
anses vara den skrift
som moderna standarder av puts- och
murbruk baseras på.
11
Michelles mat
Fransk sommarmåltid för få eller många …. multiplicera bara!
Här bjuder Michelle Piganiol in till en fransk sommarmåltid. Litet sällskap eller många gäster
spelar ingen roll för det är lätt att anpassa antalet portioner. Citronblomvatten som ingår i efterrätten finns att köpa i butiker med ”invandrad” mat.
Kycklingen
Kycklinglår eller bröstbitar
Ett antal paket avlånga baconskivor
Olivolja, krossad vitlök, timjan eller salvia (helst
färska)
1. Inlinda varje kycklinglår eller bröst i en baconskiva
2. Blanda med kryddorna i en plastburk och ställ i
kylen under natten
3. Stek eller grilla försiktigt
Salladen
Salladerna blandas separat och endast med olivolja,
havsalt och peppar ” Ad libitum”
Kokt ris, mycket små tomater och pistou (pesto på
franska)
Kokta brytbönor eller haricots verts, röd lök och
dragon
Kokta fasta potatisar, gräslök och blanda med
gröna citronfyllda oliver (finns på burk)
Desserten
Jordgubbar att servera med apelsin- eller citronglass/
sorbet, med lite citronblomvatten samt ”Croquants
de Vinsobres” vilka är den franska motsvarigheten
till ”Cantuccini” dock endast med mycket mandel
men utan tillsats av apelsinsmak.
Menu
Poulet mariné aux
herbes
Trois salades
Dessert
Bon Appétit !
Lösenord till hemsidan
www.skanskagardar.se
Användarnamn: gardar74
Lösenord: kalk14
Föreningen Skånska Gårdar
Adress
c/o Christer Fahlström
Hällestadsvägen 43B
247 52 Dalby
[email protected]
0739 - 32 45 17
Bankgiro: 687-4234
Ordförande
Eleonore Nilsson Odén
0417-31106, 0709-499722
[email protected]
se
Kassör, webbred
Christer Fahlström
046-209106
[email protected]
Sekreterare
Ann Renbjer
044-213077
[email protected]
Redaktör
Marianne Rosén
040-221622
[email protected]
Önskar ni få kontakt med
övriga styrelseledamöter,
mejla till
[email protected]
eller ring 0739 - 32 45 17