Ladda ned filen här - Kalmar Fabriks

Fabriks- och Hantverksföreningens
i Kalmar
KR01~IKA
Författad och redigerad av föreningensf. ordförande,
Charkuterifabrikören Lars Månsson
Utgiven med anledning av föreningens 1SO-åriga verksamhet
under åren 1847-1997
Kalmar 1997
Lindegrens Tryckeri AB
KALMAR FABRIKS- OCH
HANTVERKSFÖRENING
150 -AR
0
ärman blickar tillbaka på ett och ett halvt sekel så har det hänt enhel del inom vårt
hantverk. Ser vi till näringslivet, vilket denna krönika skall minna om,har utvecklingen skett på ett nästan explosionsartat sätt. Låt mig nämna först och främst
skråväsendets upphörande 1846. Det var en mycket viktig händelse som kom att påverka
hantverket.
Tidigare hade man samlats yrkesvis till rådplägning och där dragit upp riktlinjer för respektive yrken och dess fortbestånd. Man var fastlås genom sina bestämmelser och vaktade
noga på varandra så att man inte kom varandra för nära när det gällde s.k. yrkeskunnigheter.
De här snäva gränserna kunde man inte i längden hålla emot.
Nya vindar började blåsa från kontinenten, olika rörelser var på gång och dessa påverkade
givetvis vårt land. Det var alldeles uppenbart att en ny tid hade brutit in och genom lagen den
22 december 1846 kom alltså avskaffandet av skråväsendet.
TIDEN EFTER SKRÅVÄSENDET
Kungen,det vill säga Oscar I,som hyllade de liberala ideerna och var vän av nya strömningar
förordnade efter förslag från de olika hantverkerierna att inrätta hantverks- och fabriksföreningar isjö och stapelstäderna. Vilka yrken fick då privilegier att inrätta sig i hantverksföreningar? Jo de som idkade hantverk, liksom bageri, bryggeri och slakterihantering vilka
voro underkastade borgerliga utskylder och var behöriga att bilda hantverksföreningar och
besörja de för dessa gemensamma angelägenheterna. Det var obetaget fabriksidkare i stad att
överenskomma om bildande av fabriksföreningar.
Men för att bli mästare måste man först vara lärling och få sina bestämda år inom yrket för
att utnämnas till gesäll. Då utfärdade granskningsnämnden åt föreningen gesällbrev som bevis påfull kunnighet i yrket. Sedan fordrades att gesällen gjort sina vandringsår, helst utrikes,
för att förkovra sig i sina färdigheter och komma att så småningom övertaga en mästares
verkstad och vinna burskap. Man var mycket noga med att reglera förhållandet mellan mästare, gesäller och lärlingar, exempelvis skulle varje lärling anställas med kontrakt. Lärlingen
skulle ha fyllt 12 år för att antagas och i varje fall om han uppnått 18 års ålder och vunnit
nöjaktig färdighet och kunskaper i något hantverk och erhållit betyg av sakkunnig person
samt begått Herrens heliga nattvard då kunde han tilldelas gesällbrev. Därmed hade också
lärlingskontraktet förfallit.
I frågan om gesällen skulle granskningen inte "undandraga sig att lämna erfordligt biträde" vid lärlingens utbildning. Det var stadgat följande om gesäll. Om gesäll utan mästare
uppehåller sig anorstädes eller lockar andra arbetare med sig ut till krogar och olovliga samkväm: böter från två till tio kronor efter omständigheterna samt gottgöra den skada eller
förlust som genom hans förvållande uppkommit. Så långt skräväsendets upphävande och
stadgande.
3
Som en följd av ovannämnda upphävande kallade borgmästare och råd till sammanträde i
Rådhuset den 19 maj för handlande, hantverksmästare och fabriksidkare för dryftande av
bildandet av handelsföreningar och fabriks och hantverksföreningar. Vid detta sammanträde
enades man om att en handelsförening skulle bildas för köpmännen och att en fabriks och
hantverksförening skulle bildas för hantverksmästare och fabriksidkare. En fullmäktig församling valdes med färgaren A E Lidman som sammankallande.
KALMAR FABRIKS- OCH HANTVERKSFÖRENING BILDAS
Onsdagen den 9juni samlas enl. annons i Kalmar Posten hantverks och fabriksidkare i Rådhussalen (gamla tingsrättssalen)för att konstituera sig. Man granskade och antog det av fullmäktigeutarbetade förslaget till regler för Fabriks- och Hantverksföreningen iSjö och Stapelstaden Kalmar,varefter ordf. och kassör valdes. Till ordförande valdes färgerifabrikören A.E.
Lidman och till kassör garvare Sabelström. Kassören skulle verkställa inbetalningar av
medlemsavgifter, mottaga lösen av en riksdaler Banco för utfärdande av gesällbrev samt av
nybliven mästare mottaga föreningens andel i burskapspenningen med två kronor Banco.
Fortfarande fanns institutionen en burskaps vinnande och den inlämnades av skomakare C.
D. Myrtengren och behandlades i vederbörlig ordning den 15 juli 1847. För att ernå detta
(d.v.s. burskap) krävdes mästerstycke om den sökande inte hade medfört detta från annan
stad och därifrån medfört mästerbrev. När det gällde gesällbreven utfärdades detta första
gången den 6 augusti 1847,av föreningens förste sekreterare f.d. kronofogde C.E .Gallerström
och gällde lärlingen J. P. Andersson utlärd hos segelmakare P.A. Wetterlind. I frågan om
medlemsantalet räknat från 1 juli 1847 till samma dag 1848 hade hundra medlemmar erlagt
årsavgift. Detta antal blev medeltalet för tillslutningen fram till 1864. Medlemmarna strömmade till från grannkommunerna Nybro,Pataholm och Mönsterås.
Det är alldeles uppenbart att skråväsendet till en början mottogs med blandade känslor
och protestskrivelserna kom regeringen till handa från olika delar av landet. Så även ifrån vår
stad. Denna protestskrivelse uppsattes och undertecknades av f.d. åldermannen och skräddarmästaren Y. Åström och därtill av 92 st hantverksborgare. Emellertid båtade detta förfaringssättföga utan man fick finna sig i vad statsmakterna hade bestämt.
Den nya föreningen brottades med inbördes stridigheter det är helt klart eftersom man
bytte ordförande nästan varje år. Detta förfaringssätt pågick ganska länge eller till slutet av
1850-talet. Då tycks föreningen ha stabiliserat sig och detta återspegla sig framför allt när det
gäller ekonomin. Ser vi till verksamheten var denna inte så dålig. Under de tre första åren
utfärdades 57 gesällbrev och 17 sammanträden med fullmäktige samt 3 allmänna sammanträden med föreningen. Kassan visade vid 1877 års revision ett underskott på 22 R. Banco sen
vid 1850 års revision en behållning av 14 R. Banco. Medlemsantalet var vid föreningens början 103 medlemmar men hade ökats ti11110 vilket får anses acceptabelt vid denna tid då man
betänker att förtjänsterna inom hantverkerierna ej var de bästa.
Verksamheten inom föreningen vid denna tid inskränktes till att utfärda gesällbrev och
undersökningar i anledning av från magistraten begärda yttrande om burskapsundersökningar.
Vad som var intressant vid denna tid var startandet av bildningscirklar från 1848. De startades av borgmästaren Gustaf Engzell och fick ett mycket varmt mottagande. Bildningscirkeln
kan sägas vara upphovet till sedemera Kalmar Föreläsningsinstitut. Hantverkarna var mycket
4
bildningstörstiga och detta tog sig uttryck i att man engagerade lärare vid läroverket som
undervisade i olika ämnen såsom botanik, historia m.fl. Går vi så över till att granska vilka
fabriksinrättningar som funnes vid denna tid(1847)räknades A.E. Lidmans och A.Silferlings
färgeri, Blomgrens garveri, greve Anckarssvärds sockerbruk, A.Olssons spegelfabrik G.U.
Lundgrens tapetfabrik, E.P. Lundbergs änkas, Charles Engströms samt S. Möllers änkas tobaksfabrik. Som synes var tobaksfabrikerna väl representerade och hade säkerligen goda förtjänster. Vid den tiden hade man inte kommit underfund med skadeverkningarna.
Ser man till stadens industrier var Kalmar Varv det största. Här sysselsattes ej mindre än
75 personer, en anmärkningsvärd stor siffra med tanke på stadens dåtida utveckling som
sjöfartsstad. Antalet sysselsatta vid fabrikerna var 127 man och deras sammanlagda
tillverkningsvärde uppgick till 119.795 R.banco.
Hur utvecklades då verksamheten inom vår förening vid denna tid och efter följande fram
till 1864, det år då näringsfriheten infördes. Ja det visade sig att arbetet inom föreningen var
livligt. Kontinuerliga sammanträden syntes vara införda eftersom de var livligt besökta och
detta bidrog till att stärka samhörigheten inom hantverket. Under tiden 1850 - 1864 utfärdades ej mindre än 790 gesällbrev, 164 sammanträden hölls och kassan vilken 1850 visade en
behållning av 75 R. banco hade vid 1863 års slut vuxit till 1.704 R.banco 62 öre Medlemsantalet 105. Man intresserade sig för lärlingarnas och gesällernas utbildning genom att låta dem
gå i s.k. söndagsskolor. Det undervisades bl.a. i teckning av en teckningslärare och lönen
uppbars ur stadskassan 150 R.banco om året och denna skola var ställd under
hantverksföreningens fullmäktiges inspektion.
Hantverksföreningen var under denna tid remissinstans genom att uttala sig i över 90 ansökningarfrån magistraten remitterade ansökningar, gällande flertalet burskap och mästerskap. De ärenden som gällde kom från garvare-, färgare- och kopparslagareyrkerna.
Skomakeriet, skrädderiet och smedyrket hade bedrivits sedan 1700-talet på landsbygden av
sockengärningsmän och dessa kom att räknas som rätta mästare under förutsättning att de
blev antagna av sockenstämman. Föreningen tillstyrke i fyrtiotvå fall bifall till ansökningar
om mästerskap utan vidare då ansökningshandlingarna voro isin ordning och mästerstycket
var till belåtenhet. Självfallet kunde det hända att bland så många ansökningar att ett och
annat mästerstycke inte kunde stå sig inför granskningen. Orsaken här till kunde hänföra sig
till bristande ansökningshandlingar eller kunde vara beviljad frist för anskaffande av intyg. I
det fall av behandlande ansökningar angives främmande religionsbeskännande ha utgjort hinder för ansökningens förordande.
Däremot följdes inte alltid föreningens direktiv av magistraten och särskilt kom detta till
utryck 1852,då en snickaregesäll motföreningens avstyrkan i följd av underkänt mästarprov,
likväl beviljades burskap. Vid samma tidpunkt nekades en skräddarelärling gesällbrev beroende påatt denne tidigare varit delaktig i brott med stöld, att utslag som Kung. M:t.fastställt,
trots att föreningen begärde gunst och nåd. I fråga om första fallet besvärade sig föreningen
hos länstyrelsen, men denna instans fastställde magistratens beslut. Man övervägde att överklaga beslutet hos högre instans men det fick vara.
Om vi går tillbaka 100 år så funnos i Kalmar 101 hantverksmästare,fördelade på 32 yrken
av vilken skomakareyrket var starkast representerat med ej mindre än16 mästare vilka så att
säga levde på befolkningens undergång, där näst kom skrädddaryrket med 8 mästare.
Tillsammans sysselsatte hantverket 82 gesäller och 1151ärlingar samt av ovannämnda mäs-
tare 298 personer. Dessa siffror visar att hantverket var den dominerande parten inom näringslivet eftersom industrin vid denna tid 1åg i sin linda och utgjorde endast hälften sysselsatta, det dröjde till omkring mitten av 1860-talet då industrin definitivt fick övertaget och
hotade att tillintetgöra hantverket. Orsaken här till är flera, här kan nämnas fler maskiner,
högre löner och billigare framställningskostnader.
TIDEN EFTER NÄRINGSFRIHETENS UPPHÄVANDE
Hantverket kom i strykklass när näringsfrihetsordningen infördes. Tidigare hade varje yrkeskategorikunnat hävda sitt kunnande och sin egenart genom sammanslutningar i hantverksföreningar. Idessa kom endast de som avlagt gesäll och mästarprov .Iden lag som nu tillämpadestogs kravet på fackkunskap bort. Vem som helst kunde nu så att säga fuska i vilket yrke
som helst. Kontrollen över gesäll och mästarkompetens togs bort och följden blev att yrkesskickligheten sattes på undantag.
Av detta kom förstås att följden blev att ett s.k. hantverksproletariat uppstod. Rent socialt
kom detta förstås att menligt inverka på banverkets status.Vad som kom att påverka
hantverksföreningarna under 1860 och1870 talet var också den ekonomiska frågan. Man fick
ej inårsavgiften för att kunna driva föreningen och intresset avtog därför.Jaman gick så långt
på vissa håll att man brände protokoll och högg upp skråkistorna till ved och det man samlat
inforslade man bort. Tack och lov gjorde man inte på detta sätt i Kalmar Fabriks- och Hantverksförening. Dock visar protokoll från 1860 talet och framåt att intresset bland medlemmarna inte var särdeles stort eftersom vissa ordf. var både sekreterare och kassör. Den ordf.
som slutligen blåste liv i den något slumrande föreningen var handskmakare J.R. Sjöström.
På hans initiativ beslöt man att "var och en efter bästa förmåga borde arbeta så att till nytt
och kraftigt liv" väcka föreningen. En kommitte blev tillsatt för att ge förslag till nytt reglemente och till vissa delar överge det gamla. Trots denna nyordning skulle det visa sig att
föreningen kom att "gå i stå". Varken Sjöström eller hans efterträdare repslageremästaren
J.K. Sörensen förmådde att återupprätta Hantverksföreningen till sin forna storhetstid utan
medlemsantalet när det var som sämst sjönk ti1165 st. Inom parentes må nämnas att Sörensen
var en framstående kommunalman och var bl.a. ledamot av Stadsfullmäktige i 44 år. Rekord!
Man frågar sig mot bakgrund av dessa ovan relaterade händelser vad sysslade då föreningen
med.Jo man hade haft en viss form av hjälpverksamhet som man intensifierade. Dessa medel
hade man tagit som understöd till föreningsmedlemmar dels ur fattigkassan, delsur allmänna
kassan. Emellertid växte frågan om bildandet av en nödhjälpsfond och en kommitte på fem
personer tillsattes för att utarbeta stadgar. Resultatet blev att man bildade Fabriks- och
Hantverksföreningens understödskassa. Reglementet för denna antogs 1865 och gällde rätten till delaktighet uti densamma och understödskassan utgjorde 2.000 kronor. Föreningen
hade små tillgångar men gav ändå arvode till ordförande och kassör. Tack vare enpetition till
Kung.M:t. om höjandet av avgifter till mästarbrev och gesällbrev. Genom ekonomisk planeringutgick små gratifikationer till behövande hantverksmästare och deras änkor.Så småningomställdes understödskassan under styrelsens förvaltning och kom dessa att avlasta den s.k.
femmanna kornmitten. Att nya vindar började blåsa inom hantverket kan konstateras när
föreningens mångårige ordf. repslagaremästare J.K. Sörensen avgick 1890. Han hade på ett
förtjänstfullt sätt skött föreningens angelägenheter under den svåra tid med att vara både
ordförande,sekreterare och kassör.Till hans efterträdare valdes färgaremästaren J.P.Göransson.
Denne kom ursprungligen från Hörby och inflyttade till Kalmar 1883 och öppnade kemisk
tvätteri och färgerirörelse vid Norra Långgatan. Han var en driftig man och föreningen
började att blomstra igen. Man deltog i Konst och Industriutställningar iLund där flera
kalmarmästare visade upp sina alster. Kommunalpolitik började man att intressera sig för
och uppsatte kandidater till stadsfullmäktige. Man beslöt att ingå i Sveriges Hantverksorganisation vilken bildades 1905. Man var således verkligen på alerten och detta tog sig uttryck
bl.a. genom att ändra på 1870 års reglemente och anta nya stadgar vilka sedan kom att gälla
ända till 1925.
Under Göranssons tid tillkom Tekniska Yrkesskolan vilken så småningom kom att heta
Kalmar Stads skolor för yrkesundervisning och är i dag Lars Kaggskolan.
Göransson blev föreningens första representant i styrelsen. J.P. Göransson var mycket
verksam för yrkernas förkovran och ådagarlade ett mycket stort intresse för denna sak. Han
skapade föreningens byggnadsfond genom att som gåva överlämna 500 kr. som grundplåt
vilket av föreningen med tacksamhet emottogs.Som sekreterare under Göranssons tid tjänstgjorde dekorationsmålaren C.O.Christiernin nchfotograf Klas Herman Sandberg. Den sistnämndafullföljde detta uppdrag i inte mindre än tjugosex år. Under Göranssons ordförandetid
utfärdades 49 gesällbrev och hölls 79 sammanträden. Kassan ökade till kronor 6.938:15. Medlemsantalet var 67 st. J.P. Göransson avsade sig ordförandeskapet efter att under 17 år fört
klubban med oväld och nit. Till hans efterträdare valdes kakelungnsfabrikör A.TH. Sandbäck. Hans ordförandetid delades i två perioder var av den första bestod av 32 sammanträden, 17 gesällbrev och föreningskassan ökades ti1113.281:91 kronor och medlemsantalet var
konstant 67. Sandbäcks tid som ordf. präglades av god aktivitet inom föreningen. Exempelvisbehandlades en ny lärlingslag och granskades av en särskild kommitte men dennes förslag
avstyrktes av föreningen efter livlig diskussion eftersom allför stora fordringar voro ställda
på mästaren utan att i gengäld ge det utbyte som rimligtvis kunde motsvara mästarens ökade
ansvar. Man behandlade ävenledes ett förslag till ny lag om illojal konkurrens.
Sedan Sandbäck avsagt sitt ordförandeskap valdes gelbgjutare F.E. Lindstedt 1912 till denna
syssla, men redan året därpå återvaldes Sandbäck till ordförande och innehade denna post till
sin död 1916. Under Göranssons och Sandbäcks senare period ökades kassan till 15.139:58
kronor och föreningens medlemsantal ökade ti1172 st.
År 1914 anordnade föreningen en storstilad hantverksmässa på Norrgård vilken hedrades
med besök av drottning Victoria och mässan inbragte i netto 4.580:93 kronor vilken summa
enligt föreningsbeslut tilldelades ålderdomshemsfonden. Denna fond har tillkommit på initiativ av ordf. skräddaremästaren J.P. Linden. När föreningen fyllde 65 år anordnades en
storslagen fest på Stadshotellet under god tillslutning från föreningsmedlemmar. Vid detta
tillfälle invigdes föreningens nya fana vilken varit i bruk fram till i dessa yttersta dagar d.v.s.
1993. Sedan Sandbäck avlidit valdes skräddaremästare J.P. Linden till ordf. och kvarstod i
denna befattning fram till 1926. Under Lindens tid gick föreningen kraftigt framåt och närmade sig den omfattning föreningen hade under tiden före 1864.Orsaken till denna kraftiga
uppryckning får kanske skrivas på den omständigheten att hantverket mer och mer förstått
att inrätta sig efter den nya tidens krav och åter vuxit fram till ett hantverk med mera värdig
ställning, men också allmänhetens allt mer ökade förståelse för och gynnande av hantverket.
Styrelsen lade ner ett målmedvetet och kraftigt arbete för yrkernas förkovring och föreningens framgång inom vår stad.
7
Medlemsantalet ökade med 16 nya medlemmar ti1190 st och 66 sammanträden hölls samt
31 gesällbrev utdelades. Kassan ökades ti1129.476 kronor. Enhel del föredrag i skilda ämnen
inom hantverket hölls av olika personer så som ingenjör Gunnar Wilen, direktör Anton
Edgren,konsulJ. Ljunggren m.fl. I samband med Hantverkets dag 1920 avhölls en hantverksmässaunder samma former som den föregående och på samma plats, Norrgård,och inbragte
netto ca. 7.000 kronor. Ett standar anskaffades och invigdes på föreningens traditionella familjefest 1929.Till de första hedersledamöterna kallades och valdes borgmästaren Oscar Cassel,
konsul J. Ljunggren samt f.d. ordföranden färgerimästaren J.P. Göransson och gelbgjutaren
F.E. Lindstedt.
Till följd av att 10 år förflutet sedan skäddarmästaren J.P. Linden valdes till ordf. överlämnades till honom vid allmänt sammanträde den 7 december 1925 förtjänstmedalj isilver av
borgmästaren Oscar Cassel. När Linden fyllde 60 år överlämnades från föreningen en ordförandeklubba av Enighedens trä med silverbeslag vilken fortfarande är i bruk vid föreningens
sammanträden. En valurna som också vid varje sammanträde uppställs på podiet av lådmästaren är skänkt av fabrikör Emil J. Linn.
Sedan nya stadgar antagits 1925 och verkställdes vid årsmötet 1926 valdes helt ny styrelse.
Man kan säga utan överdrift att nu började Hantverkföreningen verkligen att synas för en
bredare allmänhet. Framför allt ett intensivare samarbete med pressen etablerades med Barometern och Kalmar Tidningen.
Faktor John Nilsson och faktor Axel Andersson invaldes och dessa såg till att Hantverksföreningens sammanträden bevakades ordentligt med porträtt av sekreteraren så gott som
varje gång det var sammanträde. Det hände nämligen enhel del vid dessa sammanträden. Vid
årsmötet 1926 överlämnade sekreteraren, guldsmedsmästaren G.G. Hentzell, en av honom
själv komponerad välkomma. Den användes vid de allmänna Hantverksgillena och överlämnas av förste ungbroder till åldermannen. År 1927 kunde föreningen blicka tillbaka på en 80årigverksamhet och vad var då narturligare än att celebrera denna händelse med enhantverks
och industriutställning av större format än de tidigare utställningarna 1914 och1920. Denna
utställning pågick under tiden 23 juli-8 augusti 1927. Det tillsattes en mängd kommitteer av
olika slag vilka lydde under utställningsbestyrelsen med dåvarande landshövdingen John Falk
som hedersordförande. Syftemålet med utställningen var att göra hantverket och den mindre
industrin välkänd och respekterad och på så sätt skapa ett bestående förtroende till vår hemorts
hantverk och industri.
Utställningen som skulle spegla företagsamheten inom hantverk och industri var efter dåtidamått sett en mycket imponerande expo. Här visades gammal hantverkskonst och kulturföremålfrån skråtiden. En mycket storstilad konstutställning hade man lyckats skapa genom
att god konst från kalmartrakten hade införskaffats. Man hade lyckats tack vare goda kontakter med stadens myndigheter att få upplåta Tullskolan och kringliggande områden för
utställningen och detta gjorde att det hela blev mycket effektfullt.
För att täcka en eventuell förlust å utställningen hade en cirkulationslista gått bland medlemmarnaoch var det tecknade beloppet över 8.000 kronor tecknat av 103 medlemmar.Samhörighetskänslanbland hantverkarna började ta form. Utställningen som besöktes av 117.000
personer inbringade inkomster på 182.891 kronor. Utgifterna belöpte sig på 157.697 kronor
varför ett netto på 25.194 kronor kunde inbringas till föreningen. Undra på att kassör Georg
Göransson sken som ensol. Styrelsen beslöt föreslå föreningen att medlen skulle placeras så
att ålderdomshemsfonden skulle erhålla 5.000 kronor, Understödsfonden 2.000 kronor och
återstoden 18.194 kronor till föreningskassan. Detta var grundplåten och början till Hantverkshuset som jag längre fram skall berätta om.
0
FRI MANDAG
Ända sedan skråtidens dagar har den s.k. fria Måndagen funnits till inom hantverksyrkena.
Der var gesällen som på söndagen levt rullan och var nästan obrukbar till arbete dagen efter.
Då fick mästaren mestadels arbeta ensam och gesällen tog sig helt enkelt fri Måndag. Nu
tyckte sekreterare Gusten Hentzell att man så att säga skulle vända på steken och mästaren
tog sig fri Måndag. Den första "Fri Måndag" avhölls den 9 augusti 1926. Förberedelserna
sköttes av ordförande, sekreterare och ungbröder som rekognoserade de platser man skulle
besöka och sedan utfärdades kallelsen till första måndagen i augusti efter" kräftans frigivande".
Varje år företog man sådana utflykter som ställdes till någon fabrik, liten industri i Kalmarområdet och avslutades på kvällskvisten med kräftskiva på någon Gästgivaregård. Dessa
"Måndagar" upphörde emellertid i slutet på 1950-talet beroende på att allt flera medlemmar
skaffat sig sommarstuga och inte var benägna att släppa fritiden för en utflykt. Men det var
ljuvliga utflykter så länge det varade.
GILLESPIPARNA
Denna ensemble bildades också på initiativ av guldsmedmästare Gusten Hentzell. Den framträdde första gången vid årsmötet 1928.
Det blev succe från första början och de har under årens lopp verkligen bidragit till trevnad vid våra gillen. De har givetvis förnyats under åren men sammanhållningen mellan
orkestermedlemmarna har varit total och man måste beundra deras kunnande på sina instrument. De lämnar ingenting åt slumpen utan övar idogt och med framgång innan våra sammanträden. Deras musiknummer är tidlösa, rock och jazz gör sig inte besvär. Man kan tillägga att Gillespiparna är de enda i sitt slag i Sverige bland hantverksföreningar. Undra på att
vi är stolta över att ha en sådan sammanslutning inom vår 150-åriga förening. Den nuvarande
ensemblen består av följande medlemmar: pianotekniker Bertil Eriksson bas, teletekniker
Leif Johansson saxofon, kamrer Seth Svanholm trumpet, maskinelmästare Sven-Olof Johanssonklarinett,tecknare Harald Gamme flöjt, musiklärare Håkan Sandberg piano,inköpschef Ingvar Sjöström fiol, guldsmedsmästare Anders Molin fiol, musterimästare Bo Theander
piano, arkitekt Gunnar Magnusson bas.
BEGRAVNINGSHJÄLPSFONDEN
Omsorgen om våra medlemmar och deras anhöriga har på ett tidigt stadium tagit sig uttryck
på flera sätt. Sålunda beslöt man 1931 på dåvarande kassören färgaremästare Georg Göranssons
initiativ att bilda en begravningshjälpfond som skulle vara en första broderlig hjälp till de
anhöriga. Denna fond kom sedemera att ombildas till en försäkringsfond där samtliga medlemmar är försäkrade till ett bestämt belopp som utfaller vid dödsfall.
Under årens lopp har åtskilliga donationer gjorts till föreningen och vars avkastning i flera
fall gått till ålderstigna mästare och änkor. Belopp av varierande storlek har kommit som en
god hjälp till julen.
FASTIGHETSANSKAFFNING
Allt eftersom föreningens medlemsantal ökade växte också dess kassa. Därför framkom förslag att man borde placera dessa pengar i någon föreningsfastighet.
En kommitte bildades med fabrikör Ernst Alden, ordf. byggmästare Erik Bjelking och
konditor Hans Nordin. Man var överens om att huset skulle ligga på Kvarnholmen. En ekonomiskhandling för ombyggnadsplan och därmed förenade kostnader framlades. Man hade
fastnat för det s k Fränkelska huset, Storgatan Stortorget. Stadens enda korsvirkeshus av
format. Priset var acceptabelt och renoveringskostnaderna rimliga. Resultatet överlämnades
till åldermannen som snabbt bildade bolag med en grosshandlare och en bankdirektör. Det
blev att glömma den affären!
Nästa gång gällde det dåvarande Kaggensgatan 24 som ägdes av dåvarande lärlingsnämndens
ordförande. Denne,som skulle fylla sextio år, inbjöd presidiet till måltid och bekände att han
ville sälja huset. Objektet var intressant och man var överens om priset den kvällen. Dagen
efter när eftertankens kranka blekhet hade infunnit sig hos festföremålet hade han höjt priset
med 100.000 kronor. Inget köp då heller.
År 1935 uti juli månad en vacker och solig dag ringde dåvarande v. ordföranden till v. sekreteraren och uppmanade denne att kalla samman styrelseledamöterna till extra sammanträde ihuset Storgatan 22. Före k1.12.00 hade 7 av 9 ledamöter anlänt. V. ordföranden hälsade välkommen. Orsaken var att byggmästaren tillika styrelseledamot hade ett anbud för
ägaren till apoteksfastigheten vid Stortorget. Pris 120.000 kronor, hyror 12.500 kronor. Då
fastigheten var i mycket gott skick och hade stora lokalutrymmen på övervåningen cirka 160
mz och därtill rymliga vindsutrymmen skulle detta objekt passa föreningen perfekt. Efter
överläggning beslöt styrelsen enhälligt att v. ordföranden skulle köpa fastigheten. Men eftersom denne inte var juridisk person kunde denna inte stå som köpare. Hantverksföreningen
skulle stå som köpare enligt juridisk expertis.
Ombudet som representerade ägaren skulle resa tillbaka samma dag begärde 10.000 kronor ihandpenning vilket införskaffades .Köpehandlingarna skulle underskrivas och därtill
anmälde sig byggmästaren. Denne hade nämligen varit med vid den farmösa fastighetsaffären
vid Fränkelska huset och skulle känna en viss upprättelse om han fick skriva under och så
skulle de psykiska lidanden som han fick utstå släppa och då skulle tråkerierna vara ur världen. Allt var således frid och fröjd trodde man. Dagen därpå ringde v.ordföranden till v. sekreterarenoch meddelade denne att han fick ringa runt till övriga styrelseledamöter och meddela att byggmästaren behållt fastigheten för egen del. Han hade inte råd att skänka bort
fastigheten till hantverksföreningen. Tablå! Återigen vid utgångspunkten. Skulle man aldrig
få ett eget hus på Kvarnholmen? Var vissa medlemmar helt utan moral och ansvar? Sedan
ordföranden direktör Anton Edgren på grund av ohälsa avsagt sig ordförandeskapet efter 10
år, valdes till ordförande och ålderman guldsmedsmästare G.G. Hentzell vid årsmötet den 2
april 1936.
Därmed började en epok i Hantverksföreninges historia, den som skulle bli den mest lysande imodern tid. Hentzells första åtgärd var att tillsätta en kommitte för att skaffa föreningen enfastighet och redan den 8 oktober samma år kunde denna presentera ett förslag för
föreningen. Det gällde förvärv av Turisthotellets fastighet i kvarteret Gästgivaren och där
med var det punkt. Ägaren fru Emelie Hansen hade drivit hotellet sedan maken Tomas frånfälle men sedan spriträttigheterna indragits (kvinnor fick inte spriträttigheter) blev rörelsen
10
inte längre lönsam därför såldes fastigheten. För att få bättre utrymmen inköptes även intilliggandefastighet åt Ölandsgatan. Nu var det dags att låta arkitekter skissa på förslag till ny
byggnad och antogs arkitekt Sven Ivar Linds förslag. Han framlade slutligen ritningar och
sedan dessa färdigställts påbörjades arbetet efter det att entreprenörer antagits. I dåvarande
Gillesstuga inordnades minnestavla med följande namn "Byggnaden uppfördes av Herman
Ohlsson, elanläggningen gjorde Enst Alden, Värme och Sanitet inlades av Martin Magnusson, Måleriarbetet gjordes av Ivar Lindqvist, alla vördade mästare i vårt Gille"
Den 5 april 1939 inmurades ett skrin innehållande tre tidningar, föreninges festskrift, årsredogörelse,uppgifter om styrelsens sammansättning m.m.Detta skrin lämnades av byggnadskommittens ordförande hovblomsterdekoratör Gustaf Olsson. Denne var den drivande kraften inom byggnadskommitten och nedlade ett utomordentligt gott arbete när det gällde att
skaffa hyresgäster. Tiden var inte precis så vä1 vald med tanke på arbetslöshet och gott om
bostäder men den gode "Blomster-011e" som han kallades man och man emellan hade de
rätta kontakterna och när huset var färdigt för invigning då var hyresgästerna på plats.
Detta skedde på Biografen Grand den 28 april 1940.
ÖVRIG VERKSAMHET
Föreningens ritual har varit till glädje på många sätt och länets hantverksföreningar har i viss
mån tagit Kalmarföreningen som förebild när man bildat hantverksföreningar iexempelvis
Nybro,Torsås, Emmaboda och Mönsterås. Sålunda var man inbjuden till Mönsterås Industri och Hantverksförening för att demonstrera föreningens mötes och gillesritual. Inom
föreningen hade sedan entid dryftats frågan om ett eget hantverksparti. Orsaken var att man
tyckte att småföretagarnas intressen på det kommande planet inte blev tillgodosedda. Vid
stadsfullmäktigevalet 1934 satte man upp två listor, första och andra kretsen. Det blev succe.
Man fick in två namn. Guldsmedsmästare G.G. Hentzell och ingenjör Robert Garnve. Nu
började man så att säga dra öronen åt sig. Framför allt inom dåvarande högerpartiet.
Man valde in i sin styrelse bl.a. G.G. Hentzell som sålunda i kommande val kom att representera hantverket och den mindre industrin i inte mindre än tjugo år. Så skall en slipsten
dras.
År 1938 deltog 11 hantverksmästare från Föreningen i en studieresa till Tyskland och den
internationella Hantverksutställningen iBerlin. Hantverkarnas Ungdomsrörelse som hade
bildats 1937 i Stockholm fick sin lokalavdelning här i Kalmar 1940. Initiativtagare var rektor
Agne Sohlberg som blev deras första ungdomsledare. Många hantverksungdomar har under
årens lopp varit medlemmar och deltagit med liv och lustide olika aktiviteter som ordnats.
Teaterverksamhet, utflykter, studieverksamhet för att nämna några. Numera är denna ungdomsorganisation sedan många år nedlagd.
År 1942 fick föreningen mottaga en donation på 5.000 kronor av framlidne målarmästaren
C.O. Wahlström. Avkastningen av fondens medel skulle enligt testators bestämmelse användas till julgåvor till behövande äldre hantverksmästare. Föreningen beslöt att med tacksamhet emottaga donationen och bestämde att dess namn skulle vara Målarmästare C.O.
Wahlströms fond. År 1943 beslöt man att tillsätta en lokaltelefonkommitte tillsammans med
Kalmar Köpmannaförening för utgivande av en lokaltelefonkatalog inom Kalmar teleområde. Tryckningen skedde på Kalmartidningens Barometerns tryckeri. Nu mera har kommitten upphört och distributionen har övertagits av Din Del.
11
Under krigsåren engagerade sig föreningen i fadderverksamheten och i insamlingen till
Finlands invalider.
År 1944,närmare bestämt den 12 december,var det åter dags att inköpa en fastighet. Denna
gång var det den s.k. Gullbrandssonska fastfghetenför 185.000 kronor som införlivades med
det övriga fastighetsbeståndet. Denna fastighet är ett utsökt exempel på vad 1600-talet kunde
åstadkomma i form av stenhus. Det är ett typiskt barockpalats som hävdar sig vä1 i raden vid
Kaggensgatan. Jag skall inte närmare gå in på den historiska bakgrunden eftersom den är
belagd och finns tillgänglig åt Kaggensgatan 3. Med facit i hand får man säga att det var ett
lyckligt beslut som togs vid ovannämnda datum. Framför allt fick föreningen utomordentligasammanträdeslokaler och möjlighet att stå som hyresvärd för de som önskar sig festivitetslokalerför bröllop, högtidsdagar o.s.v Vissa om och tillbyggnadsarbeten var nödvändiga för
att göra fastigheten räntabel och därför demonstrerades vid allmänna sammanträdet den 21
februari 1946 av arkitekt Erik Ahlsen det uppgjorda förslaget vilket vid det tillfället mottogs
med bifall. Viskola emellertid senare se att detta förslag inte kom till utförande men mera här
om.
År 1945 närmare bestämt den 25 oktober beslötföreningen att en utställning skulle anordnas med anledning av att 1947 hade 100 år förflutit sedan föreningen bildats. Eninbjudan till
utställningen hade utgått till länets näringsidkare där man framhöll staden och bygden som
en av Sveriges livligaste handelsplatser i gången tid och att man i modern tid arbetat sig fram
till en erkänd och bemärkt plats som turist och rekreationsort och besöktes årligen av in och
utländska turister i stort antal. Man underströk med emfas att staden Kalmar följer med i det
mesta och hävdar sig storartat som ett livaktigt centrum för "Hantverk, Handel och Industri".
En utställningsbestyrelse tillsattes med landshövding Arvid Liden som hedersordförande
och med följande ledamöter,guldsmedsmästare G.G.Hentzell ordförande,charkuterifabrikör
Frans Månsson sekreterare, fabrikör Hilding Berg kassör, förrårdsförvaltare Walfrid Nilsson,kommissarie, byggnadsingenjör Ivar Tegnader,ingenjör Ernst Hornfors, direktör Gust.
L. Johnsson, bankdirektör Alvar Sjöberg, rektor Agne Sohlberg, kamrer Knut Kronzell,
möbelarkitekt Hugo Lundgren. Dessutom tillsattes enmängd kommitteer av olika slag. Utställningen varade i tre veckor under juli månad och besöktes av cirka 40.000 personer.
En utställningsrestaurang av mycket stort format byggdes och utställningsområdet utgjorde en mycket vacker anblick där den 1åg vid Idrottsplatsen och Fredriksskans. Tyvärr
blev inte det ekonomiska utbytet vad arrangörerna hade tänkt sig beroende på att vissa obskyra
personer hade skott sig på föreningens bekostnad och det ekonomiska nettot blev i stället en
rätt kännbar förlust. Det var bara att lägga utställningen till handlingarna och ta nya tag. Som
tidigare har nämnts inköpte föreningen 1945 den s.k. Gullbrandssonska fastigheten och nu
var man tvungen att renovera och omdisponera vissa delar för att åstadkomna ändamålsenliga lokaler för föreningens verksamhet. Tidigare hade man hållit till i Gästgivaren 10 där
Gillesstugan var belägen men eftersom medlemsantalet ökade och ventilationsförhållanderna inte var tillfyllest beslöt man att förlägga sammanträdena till Teaterkällaren och ibland
till Stadshotellet. Här stannade man till 1954, då de nya sammanträdeslokalerna var färdigställda.
Föreningen hade under kriget till de nödlidande i Finland samlat in medel under åren
1941-1946 och för detta tackade republikens president genom att överlämna bronsmedalj
12
och diplom. 1 Maj 1950 gästades Hantverksföreningen av kollegor från Rönne Hantverksföreningvarvid besök gjordes vid gamla stadsmuren,Rådhuset, Domkyrkan,Slottet samt gamla
kyrkogården. Gemensam middag å Teaterkällaren med utväxlande av tal om den nordiska
förbrödningen avslutade den minnesvärda dagen. Något återgäldande av besöket kom aldrig
till stånd eftersom fyra dagar skulle gått åt och priset 200 kronor passade inte den småländska
kassan. Synd.
När föreningen fyllde 105 år överlämnade åldermannen G.G. Hentzell en ny föreningsfana från 1951 års styrelse som gåva. Den gamla hade tjänat ut och behovet var påkallat.
Ombyggnadsplanerna iden tidigare fastigheten Gästgivaren 5 började ta form. Den gamla
hyresgästen möbelarkitekten Hugo Lundgren hade dragit sina färder till hemorten Mönsterås
och fältet var således fritt för funderingar. Som tidigare nämnts hade arkitekten Ahlsen lämnat in förslag på ombyggnad och detta förslag godkändes efter vissa ändringar. Således beslutade man i enlighet med byggnadsingenjör Ivar Tegnanders förslag att stora salen skulle göras 6 m bred. Detta förslag korrigerades emellertid till 12 m och 16 m långt med toalett och
kapprum i källarplanet. Övervåningen skulle göras om till en 18 m lång galleriliknande rum.
Kostnaden för detta ombyggnadsprojekt hade beräknats till kr. 300.000:- vilket skulle upplånas ibank och dels mot revers mot borgen av medlemmarna. Fastigheskommitten fick
tillsammans med Herbert Hagblom, Ernst Hornfors, C.B. Rundblom och Frans Månsson i
uppdrag att framlägga enfinansplan för byggnationen samt inkomma med förslag på inredning och möblering. Anbudet kom att lyda på 180.000 kronor och som huvudentreprenör
antogs byggnadsfirman N.J. Andersson. Övriga entreprenörer inom el, WS och målning
blev Kalmar El AB, Kalmar Nya Rörledningsaffär och målerifirman Nils Sohlberg CO.
Invigningen skedde den 10 mars 1955. S.H.I.O.S.: s ordf. hovglasmästare Gerhard Nilsson,
Gävle förättade invigningen av de nya lokalerna samt överlämnade till åldermannen Patriotiska Sällskapets Hantverksmedalj iguld. Det var enfest som sent skall glömmas. Nedskrivaren av denna krönika tog sitt inträde vid detta tillfälle och kunde därvid konstatera att salen
var fullkomligt packad av bl.a stadsfullmäktiges ordförande Gust. L. Johnsson, vice ordf.
häradsskrivare, Lars Schött, Hantverksdistriktets ordförande,disponent Evald Josefson,Köpmannaföreningens v.ordförande köpman Gustaf Hallgren. Efter invigningen gick man husesynoch tog del av det gamla husets historia som förmedlades av landsantikvarie Manne Hofren.
Efter rundvandringen samlades man åter i de nya lokalerna för att avnjuta en splendid måltid
och anrättad under ledning av källarmästare Thorsten Carlsson. Många värdefulla föremål
hade av föreningsmedlemmarna donerats för att smycka de nyinredda lokalerna. Vad som
vid detta tillfälle och senare har bevarats under årens lopp är de värdefulla väggmålningar
som pryder styrelserummet. Husets verkliga klenod.
Samma år på sommaren deltog föreningen tillsammans med Köpmannaföreningen i Kalmarsundsutställningen. Från denna utställning må då i hågkommas att Sveriges Radio gjorde de
första stapplande stegen inför televisionen och som visade bilder från utställningen.
Gusten Hentzells ordförandetid började lida mot sitt slut och 1956 var det dags att överlämnaordförandeklubban till sin mångårige vän,sekreteraren Charkuterifabrikör Frans Månsson. De hade utgjort föreningens radarpar i tjugo år och därför kunde kontinuiteten i föreningen hållas intakt. Föreningen hade vuxit sig stark under Hentzells ordförandetid mycket
på grund av att man lyckats skapa egna lokaliteter och inkomstbringande fastigheter. Föret
hade mången gång varit kärvt i portgången men med den okuvliga vilja som Gusten Hentzell
13
besatt lyckades han med lojala medhjälpare skapa en plattform för att göra Hantverksföreningenkänd ivår stad. Medlemsantalet hade vuxit från 248 ti11401 vilket säger endel om
intresset för denna gamla förening.
Den nytillträdande åldermannens första åtgärd var att tillsätta en kommitte för att undersöka möjligheterna att skapa hantverkslokaler åt småföretagare. Hantverksföreningen hade
sedan flera år en obebyggd tomt vid Trädgårdsgatan där tidigare det gamla barnhemmet låg.
Kalmar kommun hade upplåtit denna tomt för en symbolisk summa. I kornmitten invaldes
byggnadsingenjör Arne Löfkvist, målarmästare Herbert Hagblom(sammankallande)fabrikör Sven Närstad och skomakaremästare Emil Henriksson. Denna kommitte blev grunden
till ett Hantverkets hus. Man utsände frågeformulär till medlemmarna för att utröna intresset
om lokalbehov förelåg. Året var 1956 . Man tog kontakt med byggnadsingenjör Karl-Erik
Sjöberg för uppgörande av ritningar i samråd med stadsarkitekt Nils Carlgren. I slutet av
året bildades Hantverkscentrum AB och byggnadskostnaderna var beräknande till 2 miljoner.
Den första styrelsen utgjordes avföljande personer :ordförande Frans Månsson, sekreterare Arne Gårdinger samt Sven Närstad, Arne Lindstedt, Lennart Carlsson, Folke Nyblom,
Herbert Svensson och V.D. Arne Löfkvist.
Följande entreprenörer anlitades:
Byggare: Byggnadsfirman N.J. Andersson &Son
Målare: Målerifirma Herbert Hagblom AB
Elektriker: Sydöstra Sveriges Byggnadsgille
WS:Värme &Sanitet AB
Byggnaden invigdes den 11 oktober 1963 i närvaro av dir. Hans Grundström S.H.I.O,
stadsfullmäktiges ordförande dir. Artur Kaijbjer, fabrikör Frans Månsson och guldsmedsmästare G.G. Hentzell. Under årens lopp har olika hyresgäster passerat revy men kärnan har
utgjorts av Tor Engström ingenjörsbyrå AB, Lindegrens Boktryckeri AB, Öhrlings Revisionsbyråför att nämna några. Emellertid skedde några ägarbyten vilket gjorde att man inte
var så entusiastisk för fortsatt delägarskap inom fastigheten varför styrelsen beslöt att överlåta fastigheten på C.A. Fastigheter. Därmed gick en epok inom Hantverkets hus i graven.
Ett kuriosum kanske skall nämnas i detta fall. Den förste ordföranden i styrelsen var som
tidigare nämnts Frans Månsson och den siste ordföranden var undertecknad. Cirkeln är slutad.
Innergården på Gästgivaren 5 hade blivit åsidosatt under senare år och enupprustning var
nödvändig. Efter en totalrenovering kunde man här hyra ut flera lokaler till olika intressenter och således få ordentliga inkomster. 1959 var renoveringen klar och vid sammanträdet
den15 oktober kunde åldermannen förklara lokalerna invigda för sitt ändamål. Nästa objekt
som 1åg Frans Månsson varmt om hjärtat var att få till stånd ett Borgarhem för föreningens
äldre medlemmar. Tanken var värd att undersöka eftersom man på flera håll i landet hade
dylika fastigheter.
Hantverksföreningarna iStockholm,Uppsala,Helsingborg hade åstadkommit sådana och
varför inte Kalmar? Efter åtskilliga sammanträden med stadens myndigheter hade man funnit en tomt som skulle kunna passa, nämligen Dahmska Stiftelsens å Stensberg obebyggda
tomt. Tyvärr var man inte klar med hur ägandeförhållandena var i kommunen och tanken
förföll. En enkät hade för övrigt sänts ut till medlemmarna om intresse fanns för ett ovan14
nämnt projekt men responsen var sval. 1962 var det dags för ordförandeskifte. Efter 27 år i
styrelsen som sekreterare och ålderman tackade fabrikör Frans Månsson för sig och avtackades av sekreteraren, rektor Ove Hammarlund i varmhjärtade ordalag för hans insatser under
gångna år. Hammarlund påpekade att Frans Månsson varit nog förutseende att försäkra sig
om ordförandeklubban idet nya bolaget Hantverkscentrum AS. Han överlämnade därefter
Patriotiska Sällskapets lilla guldmedalj.
Den nytillträdde ordföranden och åldermannen, hovkonditor Sven Holmgren var sedan
lång tid tillbaka styrelseledamot och var därför vä1 insatt i föreningens arbete. En av hans
första åtgärder var att ihågkomma Gillespiparna för deras insatser under 35 år och utdela
hedersplaketter och diplom till piparnas initiativtagare guldsmedsmästare G.G.Hentzell samt
till disponent Gunnar Krylin-Sandberg och juvelerare Magni Holmberg.
1964 var det besök från Visby Hantverksförening och dess vice ordförande beklagade att
man kände sig isolerad på sin ö och ville ha kontakter på fastlandet. Därför var det narturligt
att Kalmar och dess Hantverksförening blev kontaktad. Man kände sig besläktad genom att
det var gamla städer och dito föreningar. Som gåva överlämnade man Visby-föreningens minnesskrift från sitt 100-års jubileum och ett gårdskors i bordsstorlek.
Den 6 apri11967 höll föreningen sitt 120- års jubileum och hyllade sina medlemmar. Högtidstalare var S.H.I.O:s direktör Hans Grundström och förre åldermannen Frans Månsson
lämnade en historik. Damklubben överlämnade till åldermannen en åldermannakedja i gammalt silver.
1968 fick föreningen som gåva till sin fastighet Gästgivaren 5, skyltar och marschaller i
smide att uppsättas på fastigheten. Donatorer voro plåtslagmästare 011e Engdahl, målarmästare Olof Karlsson, gjelbgjutare Arne Lindstedt och skyltmålare Anders Waldermarsson.
En viss turbulens uppstod inom föreningen 1968 då hantverksdistriktet agerade för en
gemensam ombudsman för Blekinge- Smålandsdistrikten.
Det första medlemsbladet såg dagens ljus vid årsmötet 1970 och alltsedan dess har det
utkommit. Det var ett bra initiativ som då togs av dåvarande sekreteraren Ove Hammarlund.
Men iden var och är att få bättre kontakt med medlemmarna och att dessa skall kunna medverka på olika allehanda sätt genom upplevelser, lämna uppgifter om föreningens tidigare
öden i gången tid. Det kan också vara ett forum för debatt i olika hantverksfrågor. Man tog
initiativ till kommunalaftnar med kommunalråden med mer eller mindre lyckat resultat. Informationen från de kommunala beslutsorganen är en så viktig angelägenhet för oss som
sysslar med näringslivsfrågor och därför är att hoppas att de även i fortsättningen kommer
att röna intresse från medlemmarnas sida.
1970 avgick åldermannen Sven Holmgren efter att ha varit ledare för föreningen i åtta år.
Som belöning för sina insatser överlämnade kassör Hilding Berg Patriotiska Sällskapets
minnesmedalj i guld. Efterträdaren Ove Hammarlund, yrkesskolerektor, tog över klubban
och kom i den egenskapen att verka i tretton år. Under hans tid ökade medlemsantalet ganska
markant för att vara som mest 482. Kalmar föreningen var ett tag trea i medlemsstatistiken
inom S.H.I.O efter Stockholm och Göteborg. En alltså icke föraktlig siffra. Men det är inte
numerären som är det avgörande utan vad som uträttas. Vid Hammarlunds tillträde började
125 års jubileet att kasta sin skugga framför sig. Men också andra mindre trevliga händelser
började taga fart. Som tidigare nämnts ville man från Kalmar länsdistriktet anställa en om15
budsman för Blekinge- Smålandsdistriktet. Detta var man inte med på från Kalmar föreningens sida. Framför allt ville man inte betala till ombudsmannens lön generellt. Man ansåg att
denna kostnad skulle ligga på företagarna efter som det var de som hade mest nytta av en
sådan tjänsteman. Distriktet gick emot förslaget från Kalmar och följden blev att man begärde hos S.H.I.O. att få frånträda ur distriktet och bilda eget. Helt narturligt blev man het
om öronen i Stockholm då Kalmarföreningen hade ett stort medlemsantal och betalade en
dryg medlemsavgift till distriktet. Dåvarande ordföranden optikermästare Stig Stefansson
och verkställande direktören Hans Grundström reste ner till Kalmar för att gjuta olja på de
upprörda Kalmarborna och summan av det hela blev att något utträde ur distriktet blev inte
av Med facit i hand hade det kastat något av ett löjets skimmer över sig att Kalmarföreningen
sin storlek till trots skulle bilda eget distrikt när inte ens Stockholm och Göteborg hade några
tankar åt det hållet.
Föreningens 125-års jubileum 1972 kom att firas i all enkelhet vid årsmötet i april och
under hösten med en intern jubileumsfest med damer. Man arbetade med en jubileumsutställning de två första veckorna i augusti i föreningslokalerna med fotomontage och arbetandeverkstäder. Ett hantverkslotteri anordnades med 10.000 lotter å 2 kronor. Behållningen
av detta skulle gå till att underhålla fastigheten Gästgivaren 5. Lotterikommitten bestod av
två personer, bankdirektör Folke Petersson och frisörmästare Gotthard Dahlberg. Utställningskommitten:plåtslagarmästare 011e Engdahl(sammankallande)samt reklammännen Helle
Hellgren, Erik Lindegren, Lars Lindstedt, Rune Tennesmed och Anders Waldermansson.
Byggnationerna ville aldrig ta slut. Nu var det dags att göra en tillbyggnad av lokalerna i
Gästgivaren 5, dels en överbyggnad av befintlig terass på andra våningen för att få större
utrymmen och dels nybyggnad av befintlig tomtmark mellan Gästgivaren 5 och 10.
Donationer har åtskilliga hantverksmästare gjort genom åren. Dessa har utgjort grunden
för en betryggande ekonomi och varit av omistligt värde när det gällt att skapa de fastigheter
föreningen har i dag.
Skräddarmästare J.P. Linden, föreningens ålderman under åren 1916-1926, donerade 306
aktier Svenska Handelsbanken och 176 aktier i Svenska Cellulosa Aktiebolag och på så sätt
bildade en fond vars avkastning utgörande ett värde av 75.000 kronor skulle gå till de hantverksmästare som ville förkovra sig i sitt yrke. Det är den största donation som föreningen har fått
emottaga. Avkastningen är i dag 12.000 kronor och stipendiet söks hos styrelsen som sedan
gör en bedömning av de inkomna ansökningarna. Ett önskemål från donatorns sida är att
vederbörande stipendiat lämnar en muntlig redogörelse vid något av föreningens sammanträden eller författar en skriftlig avhandling för användandet av stipendiet.
Verksamheten under Hammarlunds tid var rätt livlig. Ett stående inslag vid februari mötena var de tre kommunalrådens redogörelse under det gångna året. Livliga debatter med
frågor av olika slag. Det kunde gälla felpakering,hem för äldre,stadsplanen, vägaystängningar
o.s.v. Alla var väl inte nöjda men huvudsaken var att det blev kontakt mellan hantverk och
kommun.
Hantverkarna kom också att ägna sig åt s.k. kroppsliga rörelser. 1962 bildades på initiativ
av undertecknad Hantverkarnas Bowlingklubb och starten blev från början en succe. Åtskilliga medlemmar gick in i klubben och det blev en stor samhörighet genom denna sport.
Glädjande nog existerar den fortfarande och 10 års jubileet blev en glad tillställning som
många säkerligen har i åtanke. Numera har klubben flera lag som spelaride nationella seri16
erna. Den mest energiske spelaren och tillika kassören nu mera bortgångne trädgårdsmästaren Arne Linden minns vi med glädje.
Gesällutnämningarna under Ove Hammarlunds tid var många. Cirka 120-talet gesäller
fick sina brev ur åldermannens hand och där till de mest förtjänta premier av olika valörer.
Lärlingsnämnden hade mycket att göra och det är ju en ständig glädje och tillfredställelse vär
man kan föreslå välförtjänta lärlingar till gesällvärdigheten och samtidigt kan leva upp till
mottot: yrkenas förkovran.
Men det var inte bara rosor som präglade denna tid. Fastigheterna var ibland till bekymmer när inte vissa hyresgäster uppfyllde sina förpliktelser. Det kunde vara eftersatta hyresintäkter, klagomål av olika slag och dessa s.k. incidenter blev föremål för långa varaktiga
diskussioner inom styrelsen. Följden blev att man fick någon enstaka gång ta juridisk hjälp
för att få rätsida på ruljansen.
1978 var ett år som det hände något på fastighetssidan. Då kunde ordföranden meddela
styrelsen att han och Arne Löfkvist på sommaren köpt Rudan 3 och 4 för 1.550.000 kronor.
Därmed var drömmen om ett "Borgarhem "ett faktum.
Husen var välskötta och antalet lägenheter var i lämplig storleksordning:3 st 4:or,3 st 3:or
24 st 2:or och 3 st 1:or. Tanken var god men tyvärr var man inte pigg från föreningshåll att
flytta. Medlemmarna bodde för bra där de var. Ambitionen från ordf. sida var att ordna
våtutrymmen och underhåll där så behövdes. Följdaktligen hade man inte pengar till detta
eftersom man då fick ta av överskottet från de fastigheter som gav vinst. Detta kunde givetvis inte gå i längden men mera härom längre fram.
Relationerna mellan Distriktet och Kalmar-föreningen var fortfarande frostiga allt sedan
bråket om att utträda ur Distriktet lagts på is. Trots allt ville man gå övriga föreningar till
mötes och ordna träffar för gemensamma sammankomster. Man besökte olika småföretag
och fick på så sätt god information om företagens skötsel och dess verksamhet. Karl Josefsson & Söner i Halltorp, Karlslunda kuvertfabrik i Smedby och Smedbykonfektyr fär att ta
några i raden av välskötta företag.
En institution som Ove Hammarlund arbetade för intensivt var det så kallade SSA-rådet,
närmare uttytt till samverkan skola-arbetsliv. Det var ett planeringsråd som var rådgivande
organ till skolan i frågor om utbildningens anknytning till arbetslivet och som skulle följa
utbildningen inom den egna kommunen.Det var representanter för arbetsgivare och arbetstagaresamt för skola och arbetsförmedling. Ove blev den förste representanten för S.H.I.O.
och undertecknad den andre och tyvärr också den sista. Orsaken var att detta organ var ett
försöksorgan och när fem år var gångna ansåg man från kommunens sida att något behov
inte längre förelåg varför organet lades ned.
Gullbrandska fastigheten började att bli renoveringsmoget utvändigt och det var Oves
sista projekt innan han lade ner sina jordiska verktyg. Han fick uppleva renoveringen och
jag tror att han med detta kände sig helt nöjd med sin insats därvid lag. Han var en intensivt
arbetande människa både på hantverkets och skolans område och därför var det inte helt
oväntat när den Store Mästaren lade honom till ro.
Vid årsmötet 1983 valdes undertecknad till föreningens 19 ordförande och ålderman. En
av de första åtgärder som företogs var att avyttra fastigheten Rudan 3 och 4på Erik Dahlbergs väg. Det hade visat sig att underskottet på dessa fastigheter hade gått i höjden och våra
17
fastigheter på Larmgatan och Kaggensgatan kunde i längden inte skjuta till kapital hur länge
som helst utan en avyttring av de båda objekten var nödvändig. Alltså såldes de båda fastigheterna med en någorlunda bra förtjänst. Tanken var god när den föddes men man måste se
verkligheten i vitögat. Svårigheter väntade bakom knuten.På Larmgatan fanns enrestaurang
Barfe som började gå på knäna d.vs. konkurs stod för dörren. Åtskillig tid gick åt att skaffa
ny hyresgäst men så småningom löste sig detta.
Ett initiativ som föll i god jord varde återupptagna förbindelserna med närliggande föreningar. Sålunda inbjöds Mönsterås förening till ett sammanträde där man träffades och ventileradegemensamma näringspolitiska frågor. Likadant gjordes med Torsås Industri- och Hantverksförening. Föredrag om vårt ekonomiska läge med bankdirektör Folke Ellborg som kunnig informatör liksom t.f. landsantikvarie Gunnel Forsberg Warringer, expert på sekelskiftets Kalmar bidrog till att höja trivseln och informationen inom föreningen.
Dokumentationen om våra hantverksyrken gav intressant inblick i våra yrken och deras
utveckling. Anledningen till detta var att man på centralt håll proklamerat Hembygdens år.
Därför träffades representanter för Hembygdsföreningen och Hantverksföreningen för att
plocka fram gamla verktyg och fotografier och sammanställde detta till en framtida utställning. Föreningens arkiv hade mer eller mindre legat i sin träda genom att man inte hade lagt
ned något större intresse för dess framtida användning. Fastighetsutskottet lyckades inne på
gården till Gästgivaren 5 åstadkomma en lokal som helt passade in för ändamålet. Här kan
man nu med lätthet gå tillbaka och få en något sånär bra bild av vad föreningen i gången tid
sysslat med.
Enfråga som länge diskuterats på förbundsnivå hade varit sammanslagningen av Hantverksorganisationen och Företagarnas riksförbund. Man menade att en slagkraftig organisation
skulle mera göra sig gällande om man slog sig samman och kom under en hatt. Frågan stöttes
och blöttes under åtskillig tid men man kom inte till skott utan frågan förföll vid denna tid
1985. Löntagarfonderna var ett annat problem som sysselsatte företagarna. En 4 oktoberkommittebildades påriksnivå för att manifestera sitt motstånd i mot dessa fonder.De var ett
hot mot den fria företagsamheten och dessa demonstrationer höll på cirka 7år innan de
avskaffades av den borgliga regeringen som tillträde 1991. Kommunikationerna ilänet var ett
ständigt diskussionsämne men man kunde inte hitta någon lösning på problemet utan det
blev att vänta och se tiden an.
Jubileumsåret 1987 då föreningen fyllde 140 år celebrerades med mottagning och middag
i Hantverkshuset. Landshövdingen Eric Krönmark med maka, Hantverksorganisationens
ordf. direktör Gustaf Piehl var bland gästerna. Landshövdingen blev hedersledamot, konsthantverkare Rune Tennesmed och målarmästare Olof Karlsson erhöll organisationens förtjänstmedalj isilver och i guld till undertecknad. Ett nittiotal medlemmar deltog i festligheterna. Representanter för kommunen,länet och pressen var närvarande. Ett stort antal gåvor
överlämnades i form av bokverk, två reliefer över föreningens fastigheter, väggbarometer,
duktyg ett smycka presidiebordet m.m.En liten översiktlig skrift över föreningens verksamhet hade även sammanställts.
Hansa-dagarna som gick i kommunens regi och tilldrog sig stort intresse involverade även
Hantverksföreningen. Gäster från Tyskland, Polen, Nederländerna togs emot vid en mottagning iHantverkshuset där föreningens ålderman hälsade välkommen.Visning av Hantverkhuset, konsert av Gillespiparna och servering av förfriskningar ingick i programmet. Under
1988 var det åter jubileum. Då kunde våra outtröttliga Gillespipare fira 60-års jubileum. De
har varit "andningshålet "vid våra Gillen: De har förnöjt medlemmarna med många vackra
och klassiska melodier genom åren och därför blev de rejält hyllade vid denna milstolpe.Den
tidigare diskussionen om sammanslagningen av Hantverksorganisationen och Företagareförbundetblev ett faktum vid kongressen i Skövde. Det var med blandade känslor som detta
beslut togs. Utvecklingen pekade mot att man var tvungen att slå samman dessa organisationerför att bli mera slagkraftiga mot statsmakterna. Framtiden fick visa om man gjorde rätt.
1990-talet inleddes med att sammanträderna skulle göras mer flexibla. Man ansåg att mötenaskulle börja med måltid och avslutas med sammanträde och Gille. Det blev att rösta om
detta förfaringssätt men hantverkarna visste vad dom ville och allt blev vid det gamla vanliga.
Hantverksdistriktet ilänet fyllde 1990 50 år och är en livaktig organisation vilket visade sig
vid jubileet då de olika föreningarna framförde sina lyckönskningar och tal hölls vid detta
tillfälle av bl.a organisationens ordf. direktör Gustaf Piehl Stockholm.
Vårt Damgille som ändrade namnet till Damklubb fyllde 40 år. Vid detta tillfälle överlämnadesfrån Hantverksföreningen enlampa. Klubben har genom åren varit en samlingspunkt
för våra damer och utgjort samtidigt en förbindelselänk till Hantverksföreningen genom
Lucia-träffarna.
En översyn av stadgarna var under utarbetande och resulterade efter Kammarkollegiets
godkännande att föreningens många fonder indelades i s.k. samfonder. Det innebär att våra
donatorer blir mera anonyma i fortsättningen vilket för kommande generationer kanske blir
en nackdel men det får framtiden utvisa.
Vid årsmötet 1992 invigdes en nyfana. Den gamla hade tjänat ut efter sextiofem år. Samtidigt avgick undertecknad efter nio år på posten och efterträddes av rektor Ingemar Persson.
Åren som följde blev lågkonjunkturens år och det fanns vä1 anledning att se mörkt på den
utvecklingen. Arbetslösheten började taga fart och framför allt ungdomen kam att sitta i
kläm. Företagen vågade inte investera utan rationaliserade istället. Men arbetet i föreningen
fortsatte. Föredrag i olika ämnen avlöste varandra och våra Pipare förnöjde oss vid Gillerna.
Sammanslagningen av Hantverksorganisationen och Företagarnas Riksförbund fick till
följd att Kalmarföreningen bröt sig ur och tillsammans med andra missnöjda föreningar bildades Sveriges Hantverk- och Småföretag.
Inträdet i den Europeiska Gemenskapen blev ett faktum vid årskiftet 1995. Förväntningarna var stora och hoppet om en varaktig fred mellan de europeiska staterna förhoppningsfulla. Visserligen är många motståndare till inträdet och många stötestenar väntar. Men svårigheter är till för att övervinnas. Under detta år tog man beslut om en ombyggnad av Gästgivaren 10. Tidigare var tanken på en ombyggnad av Ritz Hotell aktuell. Emellertid visade
det sig att hotellbeläggningen inte var gynnsam utan hyresgästen lade ner rörelsen. Ombyggnaden är nödvändig och de nya lägenheterna kommer säkerligen att bli till nytta och glädje
för både hyresgäst och hyresvärd.
Den segslitna frågan om den nya ordningen för mästarbrev blev till slut godkänd av Riksdagen.Sveriges Hantverksråd bildat av Sveriges Hantverks- och Småföretag och Företagarnas
Riksorganisation kommer i fortsättningen att ansvara för utfärdandet av Gesäll och Mästarbrev. Ett utmärkt beslut som är till gagn både för företagare och arbetstagare.
Vid årsmötet 1996 avgick Ingemar Persson som ålderman och efterträdes av direktör Hans
Svanholm tidigare mångårig sekreterare.
T
1997 ÅRS STYRELSE
Sittandefr.v. byggnadringenj6r Peter Glebe,frisörmästare Eva Kilander, direktör Hans Svanholm (ålderman),
bankdir. Håkan Idenrjö, rektor Ingemar Persson, boktryckare Harald Adolfsson.
Ståendefr.v,fri.rörmärtare Ludvig Marlok, bankdir. Anders Nyblom, målarmästare LeifJonsson,
fastighetsmäklare LarrWilliamscon,fabrikör Kjell Lundgren, direktör Knut Eklund.
Saknas påfotografiet gör konsthantverkare Kenny Tennecmed och köpman Göran Borgryd.
2~
FABRIKS- OCH HANTVERKSFÖRENINGEN
VID GRUNDANDET 1847
Föreningensförste ordförande
ANDERS ERIK LIDMAN
Född i Visby den 27 september 1801. Drev färgeriyrket Tegen fastighet vid Södra Långgatan 50. Ledamot av stadens äldste och sjumannakammare,
stadsfullmäktige, bildningcirkelns styrelse m.fl.
uppdrag. Lidman var Hantverkföreningens förste
ordförande och ledde såsom sådan föreningens första sammanträde den 9 juni 1847. Död den 7 juli
1877. Ordförande 1847.
Föreningensförste sekreterare
CARL ERIC GALLERSTRÖM
F.d. kronofogde i Östra härad,Jönköpings län. Född
den 6 maj 1794. Död den 23 januari 1880. Sekreterare 1847-1851.
Föreningensförste kassör
PER MARTIN SABELSTRÖM
Född den 11 november 1818. Prästson från
Kristvalla. Idkade garverirörelse i egen fastighet vid
Norra Långgatan. Ledamot av stadens äldste.Död
den 1 oktober 1888. Kassaförvaltare 1847-1851.
21
ORDFÖRANDE I KALMAR
FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING
1972-1997
OVE HAMMARLUND
Ordförande 1970-1982.President i Lion 1953-1954. Distriktsguvernör 1954-1955. Ledamot av Kalmar läns Hantverks- och
Industridistrikt. Rektor vid Kalmar Stads skolor för Yrkesundervisning sedermera Lars Kagg-skolan 1949-1982. Innehavare av S.H.I.O.:s förtjänstmedalj. Innehavare av
riddartecknet av Nordstjerneorden. Medlem av guvernörsrådet
185 Lion.Född den 24 augusti 1918. Avled den 10 januari 1983.
LARS MÅNSSON
Född i Kalmar 1924. Efter avslutade skolstudier blev han delägare iden gamla välkända charkuterifirman Kalmar Nya
Charkuteribolag,vilken han övertog och ombildade till aktiebolag. Innehar Mästarbrev 1955. Uppdrag: Stiftare av Kalmar
Fabriks- och Hantverksförenings Ungdomsgille. Ordf. 19531958. Stiftare och ordf. av Hantverkarnas Bowlingklubb.
Hedersordf. Ledamot av Hantverksföreningens styrelse 19701992.Ordf. och Ålderman 1983-1992. Led. av Hantverksdistr.
styrelse 1975-1985.Ordf. 1982-1983.Ordf.i Distr. utbildningsnämnd 1970-1975. Sekreterare i Högerföreningen i Kalmar
1955-1965. Ledamot av Stadsfullmäktige 1959-1966. Ledamot
av Hälsovårdsnämnden 1962-1966. Huvudman i Sparbanken
1961-1992. Nämndeman 1977-1994. Led. av Kyrkofullmäktige. Kyrkvärd. Ordf. i Kalmar Församlings Kyrkoråd 19831985.Ordförande i DahmskaStiftelsen 1992-1995. Led.av Kalmar Föreläsningsinstituts styrelse 1953-1966. Kisteman i S:te
Christophers Gille 1960-1970. Led. av Sveriges Kyrkvärdars
Riksförbund. Ordf. i Föreningen Kalmar Sommarstuga 1996-.
Innehavare av S.H.I.O:s lilla minnesmedalj i guld.
22
ORDFÖRANDE I KALMAR
FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING
1972-1997
INGEMAR PERSSON
Född i S. Möckleby 1932. Lärare 1956-67. Studierektor och
senare rektor för Lars Kagg-skolan 1967-92.
Uppdrag:Ledamot av Lion. Styrelseledamot iKalmar Fabriks
och Hantverksförening 1987-92. Ordförande 1992-1996.
Fastighetsförvaltare 1972-83.
HANS SVANHOLM
Född 18 september 1935. Började i familjeföretaget efter folkskolan 1949. Utbildad till kyltekniker i Malmö 1953. Studier
vid Hässleholms Tekniska Läroverk 1963-64.VD i Svanholms
Elektriska AB 1993.
Uppdrag:Suppl.i Distriktsstyrelsen för Småföretagarnas Riksorganisation 1985-91. Sekreterare i Företagarna i Kalmar 199096. Ledamot i valberedn. i Kalmar Företagsgrupp 1991-.
Uppdrag i Kalmar Fabriks- och Hantverksförening: Standarfanvakt 1971-1984. Ungbroder 1974-1983. Industrinämnden
1976-. Valberedning 1969-1974. Styrelsesuppleant 1978-1982.
Styrelseledamot 1982-1996. Sekreterare 1983-1996. Ordförande 1996-.
23
SEKRETERARE I KALMAR
FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING
1972-1997
ARNE GÅRDINGER
Född den 18 december 1916. Började i glasmästeryrket år 1933
hos sin fader, förgyllaren och glasmästaren Ivar Gustafsson
och övertog firman 1940.
Medlem i Kalmar Fabriks- och Hantverksförening sedan 1944.
Erhöll mästarbrev 1959. Sekreterare 1970-1974.
BENGT SVENSSON
Född den 9 mars 1922. Avled den 23 februari 1976.
Ordförande i motormännens helnykterhetsförbunds
Ungdomssektion.
Medlem i Tempelriddarna och Lions Kalmarunionen. Ordf. i
Södra Sveriges Möbelhandlarförbund, Kalmarkretsen. Medlem iNTO. Ledamot i kommunfullmäktige, kyrkofullmäktige och kyrkorådet.
Kalmar Fabriks- och Hantverksförening:
Valberedningen 1958-197Q. Andre ungbroder 1959-1974. Styrelsesuppleant 1971-1974. Styrelseledamot 1975-1976. Sekreterare 1975-1976.
24
SEKRETERARE I KALMAR
FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING
1972-1997
BÖRJE FRANSSON
Född 8 september 1935 i Ljungbyholm.
Utbildad och anställd hos Optiker Ivar Holm 1951-1969. Gesällbrev 1961. Inträde i Hantverksföreningen 1966. Mästarbrev iOptikeryrket 1971. Leg. Optiker 1971.Eget företag startades 1969 på Kaggensgatan 25 i Kalmar. Flyttade till andra
lokaler 1972på Västra Sjögatan 19-21.Oppnade filial i Mörbylånga 1984. Kalmar Fabriks- och Hantverksförening:
Kassör i Festkommitten 1967-1975.Styrelsesuppl. 1972-1976.
Ord. och sekreterare i styrelsen 1976-83. Fastighetsförvaltningen och AU 1976-1983. Programkommitten 1969-1971.
Logen "Stora Kronan" Vänskapsbröderna iKalmar:
W.B. ring bildades i Kalmar 1979. W.B:s 14:de Loge i Sverige
invigdes 1982. Har varit dess ordförande och kansler sedan
starten.
HANS SVANHOLM
Sekreterare 1983-1996.
Se ordförande.
EVA KILANDER
Född i Kalmar 1953. Uppvuxen i Ljungbyholm. Efter ayslutad grundskola 1969,skews hon som frisörelev hos Inga Nordahl iKalmar. Utbildningen varvades med gymnasieskolan
Lars Kagg. Utbildades till florist vid Blomsterskolan i Norrköping. Övertog därefter Magda Knutsons Blomsterhandel,
som hon drev tillsammans med sin syster i 6år. 1989 köpte
hon salong Drop In i Kalmar,där hon idag driver frisersalong.
Kalmar Fabriks. och Hantverksförening:
Ungbroder 1993-95. Suppleant 1995-96. Sekretare 1996-.
25
KASSÖRER I KALMAR
FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING
1972-1997
BERNE RYDHOLM
Född 10 juli 1917 i Madesjö Församling, Kalmar 1än.
Urmakarmästare. Sårs praktik hos Urfabrikör Hugo
Esbjörnsson i Kalmar,parallellt med Urmakarskolan i Borensberg. Utlärd år 1943. Gesällbrev den 19 november samma år.
Inträde i Hantverksförerningen 1955. Lärlingsnämnden: 19601984 därav 23 år dess sekreterare. Valberedningen 1957-1969,
sekreterare i 12 år. Revisor: 1959-1963. Styrelsen 1970-1983
därav 10 år som kassör. Mästarbrev 1957. Hedersedamot 1984.
ROLAND HOLMBERG
Född 30 april 1937. Guldsmedsmästare.
Gesällutbildning på Kalmar Guldsmedsaffär (hos sin far
Magni). Syneman: G. Hentzell. Inträde i Hantverksföreningen 1968. Ungbroder 1974-1982. Styrelsen: suppleant 1979-1982,ledamot 1983-1989. Vice kassör 1979-1982,
kassör 1983-1989. Mästarbrev 1973.
EINAR FRANZEN
Född 23 juli 1929.
Var chef och VD i Maskinbolaget Runelandhs Maskiner
AB i över 35 år tills företaget såldes 1989.
Inträde i Hantverksföreningen 1963. Revisor i föreningen
mellan 1970-1984. Ledamot 1985-1995. Kassör 1989-1995.
26
KASSÖRER I KALMAR
FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING
1972-1997
ANDERS NYBLOM
Född 25 juli 1954 i Kalmar
Bankdirektör i Svenska Handelsbanken i Göteborg 1979-1993.
Rörelsechef. Bankdirektör i Sparbanken Sverige Kalmar 1993Uppdrag: Styrelseledamot och kassör i Kalmar Fabriks- och
Hantverksförening 1994-97. Ord. i Kalmar Bordtennisklubb
1993-.
27
HEDERSLEDAMÖTER
1847-1997
Borgmästare Oscar Cassel
Konsul C.J.F. Ljunggren
Gelbgjutare F.E. Lindstedt
Direktör Anton Edgren
Byggmartare S. J. Arfvidrron
_i
Plåtslagarmästare
Bernhard Silwfer
FärgaremärtareJ.P. Gö'ranrton
Hovkonditor Franc Holmgren
Direktör Ernct Alden
HEDERSLEDAMÖTER
1847-1997
Fabrikör
Emil Linn
Triidgårdrmättare
C. E. Linden
Fabrikör
KarlJosefsson
Trädgårdr~närtare
Edward Schuwert
Tapezrerarnz~irtare
C.B. Rundblom
Smedmästare
GustafNordrtöm
Färgarmästare
Georg Göransson
Boktryckarmästare
Carl Sewerin
Gulydsmedrmärtare
G.G. Hentzell
29
HEDERSLEDAMÖTER
1847-1997
Fabrikör
Franc Månsson
Direktör
Ernrt Harnforr
Fritärmåstare
Ernrt Andertton
Fabrikör
Hilding Lindrtedt
Direktör
Hilding Berg
Skräddarmästare
Jonan Öberg
Hovfotograf
Walter Olran
30
Målaremästare
Herbert Hagblom
Frisörmästare
Gotth. Dahlberg
HEDERSLEDAMÖTER
1847-1997
,.--
Fru
Siri Hentzell
Ingenjör
Martin Magnusson
Hovkonditor
Sven Holmgren
'~"`
Fabrikör
Henning Carlcron
Chiropraktor
Arvid Andren
Fabrikör
NilsJorefrron
4
Fabrikör
Arne Lindrtedt
Byggmästare
Ivar Tegnander
Glatmärtare
Arne Gårdinger
31
HEDERSLEDAMÖTER
1847-1997
Byggmärtare
Arne Löfkvirt
Urnzakarmärtare
Berne Rydholm
32
Frisörnzi~rtare
011eJonsson
Landshövding
Eric Krönmark
Målarmästare
OlofKarldon
Cbarketurimärtare
Z,urr Månsson
SLUTORD.
Etthundrafemtio år är enlång tidsperiod i en förenings historia. Här i vår
stad finns endast två intitutioner av varierat slag som är äldre, nämligen
Sparbanken 1832 och sällskapet Å.M.1837. Vår förening har ständigt haft
den enskilde hantverkarens intressen för ögonen. Utvecklingen inom näringslivet har följts med uppmärksamhet och framför allt har lärlingsutbildningenvarit rättesnöret. Till yrkernas förkovran har inte bara varit
ett honnörsord utan det har varit mening bakom ordet. Det är att hoppas
att vår förening kommer att fortleva och att intresset måtte hållas vid liv,
då kan vi rätt förvalta arvet från våra fäder och kan se framtiden an med
tillförsikt. Ske alltså.
Föreningens Låda "uti vilken alla de dokument, vilka bära vittnesbörd om vår
klass arbete och ära, samt denna förenings bestånd sedan ett sekel tillbaka"förvaras.
33
_.• .-~-
t ~'~.fp'
~~K . _
,~
~~
~`°
~. ~~n
..
~ ~.~, n.
°
-~
-N.-- ~""~
~g
~~~-.
~ ~~~.. - ,r .,
~{ !~
..~,;;..,~`-=% G4P [email protected]~~~t:~ ..:=~
°."°''`
r, "~'
~ ~-+~'~~".
~~ gir.,.~ ter.
.e :er~sr~
,ea~n~~~.~/~sje~~v
us:~a!'.rvnrzi~ %~P.,C.~~`"a°~' ~r~ut~~i :.~ri~rrc alY, ,~iirov!'.o~å~.~s-:rit.,~~t'"~r r~i~r-%
frs% ~~.w /~tXlt%p~lN'tff.~.rs r~l'`
/
y
•
/
/
~rrrrl~~r
Nrrjf
/
,r
.~.sr+ars-,~yx .leer✓s~r~r~',~~~~.ri,
c~vE`~'rrf~pifrd ,di~i,~a
/cf'
u~ .aa~,ru~.F-,~sx
e~nr .l~e~,r~`
_dvtosf..
fL3d
1
9
~
+~✓rrz+^. •rc,~~+
/
„r
/
/
c
~~~
.~?~
,pI!!
,/
tsP --
~
4
k1~
.,.
if~ ~t"r~eYlG~.~
~/~/'~ /
~,f~~/Y GCllyLfYt
~'+Rl~tk'!!~ .,lle~ t%1tIC ~.fM,'!i
~YY7'
~
f ~
~
L~
`,r~'"
/~
.d[O►Ri~ ~jld~9'~ .arcrrytQfifYf' .+.7~l.~
~/
~~,,~-/~~,,C i,py
,/
+jG~fGN4'!~%l~~~~~~A~LCF i.Y~./i9/FlR~%~?5Y7r,.~Y
~T!!/~I31~G~"./å!%~dXCbl,-I~.öfd~2'GN~',ai/f;'• !
~~
~~{
!
•~ •..~'ZZ
/e. l'~ .
_
.~
_f.:ti,
__
~'~'
fr'~'s'F'Öc~l2/-'lCl~'wr~Zr~rrest~'
!
,?,.
,--- ~
~~
34
¢
_
~,....~,
35