Broar till historien

Broar till historien
Årsredogörelse från
Kulturmiljöfunktionen
2014
LÄNSSTYRELSEN HALLAND
Samhällsbyggnadsenheten/Kulturmiljöfunktionen
Förord
Det sjuder av liv och verksamhet i många av Hallands kulturmiljöer. I Broar till historien
vill länsstyrelsen ge röst åt några av dem som ser till att byggnader vårdas och underhålls,
att gamla trädgårdar sköts och att kvarnhjul kan snurra som de gjorde för hundra år sedan.
Andra röster berättar om kulturmiljöer som en del av det lokala näringslivet eller som en
del av det dagliga demokratiarbetet inom politik och förvaltning. Kulturmiljövård handlar
så mycket om lokalt engagemang, initiativkraft och social gemenskap.
Statens anslag för kulturmiljövård har i sammanhanget mycket stor betydelse. Länsstyrelsen kan tack vare anslaget lämna bidrag till fornvård, byggnadsvård, kulturlandskapsvård samt kunskapsunderlag och informationsinsatser. I många fall samverkar
kulturmiljömedlen med medel inom landsbygdsprogrammet och naturvården. I Broar
till historien lyfter vi fram en del av allt det kulturmiljöarbete som vi tillsammans med
många andra bedriver i Halland.
Utifrån de av riksdagen antagna kulturmiljömålen arbetar länsstyrelsen för att kulturmiljöerna ska vara öppna, tillgängliga och välkomnande för alla. Genom en bredd av miljöer
och mångfald av berättelser kan kulturmiljöarbetet bygga broar mellan människor och till
historien. Det är en angelägen uppgift att fördjupa dialogen kring mångfald, öppenhet
och tillgänglighet. Fler behöver bli delaktiga i kulturmiljöarbetet.
Välkommen att ta del av Broar till historien!
Lena Sommestad
landshövding
Hans Bergfast
länsantikvarie
Cecilia Engström
enhetschef
Innehåll
Artiklar
Text och foto: Hans Helander
Lottens i Knäred – arbetsglädje och gemenskap
sid 4
Bollaltebygget – där är man varken rådlös eller brödlös
8
Särdals kvarn – jord och vind, mjöl och marmelader
14
Brunnsbacka sågkvarn – framtid på rot
18
Tullbron i Falkenberg – en bro till historien
24
Falkenbergs stadshus – hyllning till folkhemmet
28
Högebro – pånyttfödd bro och framtidstro
34
Åttabro – en bro till arbetets marknad
38
Mårtagården – där du möter sjöfarare och bönder
42
Hallands byggnadsminnen
En kort presentation i ord och bild
48
Årsredogörelse 2014
Administrativa uppgifter
58
Länsantikvariens rapport till regeringen 2014 Hans Bergfast
59
Tabeller Jessica Jönsson
68
Årsredogörelse
2014
En gråmulen lördag
i maj vaknar ”Lottens” i
Knäred. Nu ska vintern
vädras ut och våren släppas
in! De som håller i kvast
och kratta kommer inte
från veteranpoolen utan
från Knäreds Forskarring
& Hembygdsförening.
Ordförande sedan starten
1980 (utom 1996-99) är
Rolf Åkesson, pensionerad
snickare och passionerad
kulturvårdare:
– Ideellt arbete är sin egen
belöning och det roligaste vi
vet, trots att man inte kan
leva på det.
Ovan: Barbro Birgersson borstar bort gammal rödfärg på det gamla boningshuset.
Västralt 2:10 (”Lottens”) ca 1910. Lars
August och Lotten Johansson med barnen.
Bild: Knäreds Forskarring & Hembygdsförening. Stora bilden visar Lottens idag
med Gula villan i bakgrunden.
4
4
5
Årsredogörelse
2014
Lottens i Knäred
– arbetsglädje och
gemenskap
5
Årsredogörelse
2014
Föreningen har ca 400 medlemmar spridda över hela
Sverige, även danskar, tyskar och belgare som äger
fritidhus i trakten. År 2014 lades över tiotusen obetalda arbetstimmar på föreningens båda skötebarn:
byggnadsminnet ”Lottens” (Västralt 2:10 i Knäred)
och kulturreservatet Bollaltebygget.
– Länsstyrelsen uppskattar vad vi gör, säger Rolf,
och vi blir väl bemötta. Statens representanter vet att
pengarna används väl. Kommunen ger årliga bidrag
och hela 100 000 kr när vi byggde upp arkivet.
Personerna vid skottkärran från vänster: Bruno Andreasson,
Lisbeth Gunnarsson, Christer Birgersson, Rolf Åkesson,
Jonny Karlsson och Barbro Birgersson.
Kring kaffebordet
Efter några timmars idogt arbete inom- och utomhus
serveras förmiddagskaffe i Gula villan, som är granne
med Lottens på andra sidan Västraltsvägen och säte
för hembygdsforskningen.
– Vi är billiga i drift, bullar och kaffe räcker. Belöningen är gemenskapen, den är extra viktig på en
mindre ort, särskilt i tider av snabb förändring.
– Vi har alltid levt med gemenskap, tillägger
Bruno Andreasson, mellan tuggorna. Han är bonde
på fädernegården i Körsveka utanför Knäred och
nära nog gift med Lottens och Bollaltebygget. Alla
kring bordet är pensionärer, några sedan åtskilliga år.
Ålderkvinna är Gerry Johansson med sina 90 år, vilket
är svårt att tro med tanke på hur lätt hon bär dem.
Arbetsgemenskapen
ger mer energi än den
tar och håller igång
både kropp och själ,
är den samstämmiga
meningen – byggnadsvård är friskvård,
både för hus och
människor.
Lars August Johansson
snickrade vaggan till
sina döttrar, den står nu
i gamla bostadshuset.
6
Hustomtar och en fåraherdinna
Utöver två arbetsmöten vår och höst före resp. efter
besöksperioden under sommarhalvåret krävs löpande
skötsel som att klippa gräs, rensa rabatter och städa
inomhus. Uppgifterna fördelas veckovis på medlemmarna. Dessutom gör ett antal frivilliga hustomtar
ur föreningens led oombedda det som behöver göras
för att Lottens hus och marker alltid ska stå redo för
besökare.
Ängsbacken bakom Lottens hålls öppen av får från
Karsabygget, de är världens bästa miljövårdare och
mycket uppskattade! Anneli Nilsson bor nära och brukar tacka fåren med lite knäckebröd varje kväll – säkert
en välkommen dessert efter det gröna vardagstugget.
Marken bortom husen har röjts upp till lövskog och
betesängar som det var när Lottens byggdes 1909.
Bondgumman besöker
I årskurs 3 får traktens skolbarn besöka Lottens och
pröva på att vara bondgummor. Då skuras mattor,
bakas bröd, sopas golv och bärs in ved som aldrig förr
av nioåriga ”bondgummor” av båda könen.
– Genom barnen når vi de vuxna, hoppas Rolf. Den
oförvanskade miljön på Lottens och den handfasta
kontakten med levnadssättet för hundra år sedan sätter
spår hos barnen som överförs till deras föräldrar. Och
på köpet får barnen en diskret lektion i jämställdhet!
Årsredogörelse
Gamla hus är friska hus
– Genom sin blotta existens är gamla
hus ett föredöme, de har ju stått i
hundratals år. Vad händer med det
vi bygger i dag, frågar sig Rolf Åkesson, själv snickare med egen firma i
många år. Miljonprogrammets hus
är max 50 år men har redan stora
vårdbehov. En bov är överdrivna energisparåtgärder som medfört mögel
i nya hus. Energibesparingen äts upp
av reparationer och allergier.
Systrarna Ebba och Margareta
Johansson fick ett långt liv tillsammans under barndomshemmets tak.
Laholms Sparbank och är en gåva.
Det finns plats för mycket mer men
arkivet är redan välfyllt av böcker,
fotosamlingar, kyrkohandlingar
av olika slag. Forskningsringens
databas växer vartefter materialet
skannas, men det mesta återstår.
En komplett datorisering av
arkivalierna är ett projekt i miljonklassen, bedömer Rolf, men
ingen oöverkomlig uppgift på lite
längre sikt.
Arbetets lön och arbetets värde
Kulturvård – en investering för framtiden
– Ideellt arbete är sin egen belöning, annars skulle
inte mycket bli gjort. Bidragen från länsstyrelsen
täcker 90 procent av material och av arbete som
vi inte själva kan eller får utföra. Enligt nuvarande
skatteregler för ideella föreningar är vi tvungna att
betala moms, därmed återtar staten en god andel av
bidraget. Dessutom tillför vår förening samhället 2,3
mkr i form av obetalt arbete (2014: 11 500 timmar à
200 kr). Siffran för hela Hallands hembygdsrörelse
är tio gånger högre.
– De statliga medlen skapar alltså betydande
mervärden åt det byggda kulturarvet. Som bonus
uppstår meningsfull samvaro för hembygdsfolket och
kulturupplevelser åt alla som bor eller besöker vår bygd,
säger en stolt ordförande.
Kommunen ger ett årligt lokalbidrag till driftskostnaden för föreningens samtliga hus.
– Bidraget har nyligen fördubblats – ett gott
tecken på att kommunen har fått upp ögonen för
hembygdsrörelsens betydelse och inser att de relativt
små summorna till oss ger mångfalt igen. Vår verksamhet förstärker bygdens identitet och lockar besökare,
vilket gynnar kommun och näringsliv. Bortåt femtio
företag i Knäredstrakten visar sin uppskattning genom
att sponsra föreningen.
– Framtiden ser
trots allt ljus ut,
sammanfattar
Rolf Åkesson.
Ett centrum för hembygdsforskning
I dörren från vänster
Ingrid Åkesson och
Gerry Johansson.
Grannhuset ”Gula villan” ägs av kommunen men föreningen har nyttjanderätten på 25 år sedan 2000 . Här
finns kök, arbets- och mötesrum med datorresurser,
internet och bibliotek. Föreningens medlemmar har
byggt ett modernt arkiv som är hjärtat i verksamheten
och ger högsta skydd mot stöld-, brand- och översvämning. Ett av de säkraste i kommunen, försäkrar
ordförande Rolf. Det rymliga hyllsystemet har stått på
2014
Läs mer om byggnadsminnet Lottens
på sidan 51.
7
Årsredogörelse
2014
– Ingen ko på isen så länge
rumpan är på land, säger
Evert Svensson och sätter
sig välförtjänt i kökssoffan
på Bollaltebyggets undantag.
Han är gårdens hustomte
och har just klippt cirka
1 000 kvm gräsmatta runt
de fyra längorna med en väl
använd motorklippare.
– Den går bra men är lite
långsam, tycker han.
1 Stig på i stugan! Den är dragen till fest
med hängkläden och bonadsmålningar
– ett oväntat överdåd innanför husets
anspråkslösa yttre. Foto: Jan Svensson
2 Bollaltebyggets programkvällar brukar
samla mellan 40 och 80 personer. Tillsammans med den årliga friluftsgudstjänsten
och hembygdens dag blir besöksantalet
på en sommar ca 400 personer, utöver besökarna på de guidade visningarna. Totalt
besöksantal per år är ca 1000 personer –
de som på egen hand går promenadstigen
ej räknade. Foto: Kathinka Lindhe
3 Sommarguiden Roland Andreasson drar
skrönor på knäredsmål.
Foto: Kathinka Lindhe
8
8
1
Årsredogörelse
2014
Bollaltebygget
– där är man varken
rådlös eller brödlös
2
3
9
Årsredogörelse
2014
Strax ska skötselrådets årliga möte med länsstyrelsen
börja. Runt bordet en samling veteraner i Knäreds
Forskarring och Hembygdsförening: Everts hustru
Maj-Britt, bröderna Bruno och Roland Andreasson,
Rolf Åkesson och Ann Margareth Möller. Dessutom
Bengt Johansson som arvoderas av länsstyrelsen för
att sköta utmarken.
Eftersom länsstyrelsens representant – som skulle
haft med sig fikabröd – anmält förhinder samma
morgon får skötselrådet hållas till hösten.
– Men när vi nu ändå är här kan vi passa på att
kolla vad som är på gång, föreslår Rolf, föreningens
ordförande sedan många år. Fikabrödet är inget problem. Maj-Britt bor nästgårds och ser till att alltid
ha bullar i frysen.
– Det följde med giftermålet, säger hon leende.
I trygg förvissning om att fikabrödet är på väg börjar
mötet. Roland rapporterar, att delar av stenmuren
längs fägatan måste lavas om. Arbetet ska utföras som
en 3-dagars kurs under ledning av en van yrkesman.
10
Länsstyrelsen betalar kursledaren och maskinhyra.
Hallands Hembygdsförbund kommer eventuellt att
bli partner.
Två programkvällar och ett kaffekalas
Mellan 40 och 80 personer brukar komma till Bollaltebyggets båda programkvällar. Säsongen 2015 framför
Kathinka Lindhe och Roland Andreasson ”Den fula
ankungen” – en bildsatt berättelse med insprängda
sagor om H C Andersens liv och äventyr. En vecka
senare sjunger Carl Töllborg sjömansvisor på temat
”Alla är vi sjömän på livets stora hav” – en lättsam
underhållning med allvarlig botten.
Tillsammans med den årliga friluftsgudstjänsten
och Hembygdens dag är besökssiffran på en sommar cirka 400 personer, utöver publiken på de guidade visningarna. Totalt besöker runt 1 000 personer
Bollaltebygget varje år är, oräknat dem som på egen
hand går vandringsstigen på utmarken.
Årsredogörelse
2014
– Vem hjälper mig att baka 100 bullar, undrar
Ann Margareth.
– Det kan vi göra på Lottens när vi gräddat
surdegsbröden, säger Rolf. Maj-Britt tillägger:
Och så gör jag några rulltårtor, det går fort.
Hembygdens dag på Bollaltebygget är inte minst
ett kaffekalas med sju sorters kakor, småbröden bakar
Ann Margareth hemma i Halmstad.
Historisk mat med färska örter
– Kryddgården behöver fyllas på, tycker Ann Margareth, och ber Bengt om råd. Är det för sent att
sätta persilja? De går ut till ”bihaven” med blågull,
salvia, åbrodd och isop. Namnen låter som en dikt
och smular man ett blad väcks smaklökarna. Hur åt
man på 1800-talet? En kurs i matlagning på gården,
tillsammans med Hallands kulturhistoriska museum,
är en önskedröm för Ann Margareth.
Hon och Roland Andreasson delar på ansvaret för
visning av gården. Under en period var Bollaltebygget hennes sommarbostad i utbyte mot guidningen.
Rolf Åkesson, ordförande i Knäreds Forskarring & Hembygdsförening på spaning i Bollaltebyggets marker.
Foto:Krister Larsson
Numera tar hon bussen från bostaden i Halmstad till
Knäred, därifrån cykel sju kilometer och hem igen
med sista bussen. Hur orkar hon?
– Jag är uppväxt i Knäred och känner så starkt för
Bollaltebygget. Att få visa runt i husen är det bästa
jag vet särskilt för skolbarn, de är så vetgiriga och
positiva. Tyvärr har skolgrupperna blivit färre i takt
med krympande resurser.
Kunskapsluckor
Knäreds Forskarring & Hembygdsförening övertog Bollaltebygget 2008. Ett av de första projekten var att återskapa gårdens
skvaltkvarn vid ån Blankan. Foto: Krister Larsson
Markerna bränns regelbundet för att gynna återväxten
av den traditionella hedmarken där kreaturen betar.
Foto: Krister Larsson
Rolf har upptäckt brister i kommunens information
om hembygdsverksamheterna ”öster om Ahla” och
uppmanar styrelsekamraterna att ringa och klaga för
att skapa opinion.
– Personalen på turistbyrån i Halmstad vet inte
vad Bollaltebygget är, säger Ann Margareth. Hon
11
Årsredogörelse
2014
Radiopersonligheten Lennart Jonsson kåserar på en av Bollaltebyggets programkvällar. Foto: Kathinka Lindhe
kommer redan samma dag att ta med sig en bunt
av länsstyrelsens broschyr till turistbyrån. I den kan
man läsa om vandringsslingan som anlades på utmarkerna när Bollaltebygget 2008 blev kulturreservat.
Länsstyrelsen bekostar röjning och årlig svedjning,
underhåller stängsel och stättor runt betesmarken
och svarar för informationsskyltarna längs den 1,5 km
långa vandringen. Bollaltebygget är på så vis öppet
hela året även när porten till innergården är reglad.
Bengt Johansson är det vakande ögat och aktiva
handen på markerna bortom gårdstomten: ljungheden i norr, bokhultet i öster, slåtterängen i söder,
”Elnas lycka” i väster, där det en gång stod ett torp.
12
– Om vi skulle ta och leta upp brunnen, föreslår
Bruno. Det finns alltid en brunn där någon har bott.
Antikvarisk dialog
Gårdens hus kräver ständig tillsyn och viss vård, som
utförs av föreningens medlemmar. Länsstyrelsen bidrar med 90 procent av kostnaden för material och vid
större ingrepp hela beloppet för inkallad arbetskraft
och hantverksspecialister. Förra året (2014) ströks alla
ytterväggar med rödfärg två gånger, syd- och västväggarna tre gånger. 240 liter äkta falu rödfärg får gården
att lysa så grant både i sommargrönska och snövitt.
– Det gäller att inte överrestaurera, säger Rolf.
Årsredogörelse
Några skivor i kökstaket håller på att falla ner, det
fixar vi själva utan antikvarisk medverkan. Vi har
aldrig några problem, dialog gäller i samarbetet med
byggnadsantikvarierna på Kulturmiljö Halland. Ett
exempel: Höladan fungerar som en liten scen med
plats för cirka 25 personer. Golvplankorna ligger
direkt på marken och behöver bytas ut. Frågan till
antikvarierna är om vi borde passa på att lägga in ett
plant golv på reglar så att det inte ruttnar. Exteriören
påverkas ju inte.
Drivs som en firma
Knäreds Forskarring och Hembygdsförening kan liknas vid ett moderbolag med tre ekonomiskt fristående
döttrar: Bollaltebygget samt Lottens och Gula villan
i Knäred. Senaste årsomsättningen var på 460 000
kr och kräver en omfattande bokföring som kassören
sköter ideellt. Det fordras också att föreningen ligger
på hos myndigheter och andra organisationer för att
söka bidrag.
– Den som är tyst och snäll får inget, utbrister
Maj-Britt!
2014
– Vi lägger inte pengar på hög, då blir det risk för
beskattning och nekade bidrag, säger Rolf.
Försäljningen av kyrkohandlingar till släktforskare
är en inkomstkälla, en annan är hembygdsböcker,
filmer på DVD, prydnadsföremål och bilder med
anknytning till bygden. En fotosamling, både papper och negativ, med motiv från Knäredstrakten har
dykt upp från ingenstans och kommer att skänkas till
föreningen. Kanske hamnar några av bilderna i tredje
delen av föreningens bokserie ”Jord och bonde – en
inventering av gårdarna i Knäreds socken”.
I centrum för arbetet står Bollaltebygget, med sina
fyra längor, långa historia och lovande framtid. Under
pratstunden vid kaffet och Maj-Britts bullar föreslår
någon att man ska gräva fram ”vandringen” (gropen)
där dragdjuret – oftast en ko – gått runt och runt
hundratals varv varje år för att driva tröskmaskinen
inne på logen.
Så fortsätter de att gräva i historien, forskarna från
Knäreds hembygdsförening.
Läs mer om byggnadsminnet och kulturreservatet
Bollaltebygget på sidan 51.
Kulturreservatet Bollaltebygget öppnar ett titthål ner i historien.
13
Årsredogörelse
2014
Byggnadsminnet
Särdals kvarn
är ett framgångsrikt exempel på att kulturella
och kommersiella intressen
kan förenas till ömsesidig
nytta. Efter omfattande
restaurering i samband
med Byggnadsminnesförklaringen 1980 har
kvarnen haft flera ägare
och fungerat som konstgalleri, kafé, skulpturgård och
privatbostad. Sedan 2005
ägs den av Hafi, Hallands
Fruktindustri AB, i Brännarp utanför Halmstad.
Marcus Bjurklint, vd och fjärde generationen i det anrika familjeföretaget Hafi.
14
14
Årsredogörelse
2014
Särdals kvarn
– jord och vind, mjöl
och marmelader
15
Årsredogörelse
2014
– Vi köpte kvarnen nästan på vinst och förlust
som ett ”skyltfönster” för våra produkter.
Det långsiktiga målet var att skapa en lönsam butiksverksamhet med kvarnens unika kvaliteter som
drivkraft, säger Marcus Bjurklint, vd och fjärde
generationen i det anrika familjeföretaget Hafi. Tio
år efter förvärvet står det klart att förhoppningarna
har infriats, med marginal.
Kvarnbackar är mötesplatser nu som förr.
Varje år kommer runt 15 000 människor från hela
Sverige och andra länder till Särdals kvarn, inte
för att mala utan för att äta, handla och titta. Det
forna svinhuset och den lummiga trädgården är ett
populärt sommarkafé, som drivs en lokal krögare.
På magasinets båda våningar kan Hafi visa och sälja
sitt breda sortiment av frukt- och bärprodukter för
privatkunder. I mjölnarbostadens ena rum finns en
presentbod. Butiken är öppen större delen av året, till
gagn för både kunder och anställda.
16
Trämekaniskt konstverk
Kvarnens ståtliga yttre och lika imponerande inre är
konstverk i sig och en suggestiv miljö för sommarutställningarna. Sex gånger per säsong visar Marcus
kvarnen; de som inte räds branta trappor belönas med
Kvarnmekaniken har imponerande dimensioner.
Årsredogörelse
2014
hisnande vyer och får inblickar i kvarnens välbevarade
trämekanik och traktens jordbrukshistoria.
– Vi brinner verkligen för detta. Kvarnen kräver
stort engagemang men ger ännu mer tillbaks, både
emotionellt och materiellt. Butiken och kaféarrendet
ger numera ett litet överskott som täcker löpande
underhåll. Länsstyrelsen ger bidrag till större reparationer, t.ex. när vingarna stormskadades för några
år sedan.
Drömmar av mjöl
Större ingrepp på kvarnen får bara göras av utvalda
hantverkare och med antikvariska material. Hälsooch arbetsmiljökraven är lika höga som i nya hus.
Allt löses dock i konstruktiv dialog med länsstyrelsen.
– Det är en win-winsituation, menar Marcus.
Hafi har ett attraktivt skyltfönster för sina produkter,
allmänheten en levande och välbevarad kulturmiljö.
Han fortsätter:
– Hafis varumärke är nu rejält rotat här och tillsammans med Särdals kvarn ett kvalitetsbegrepp. Det
kan förädlas ytterligare, till exempel med ett bageri
Stig Dillbergs don Quijote i ständig kamp mot väderkvarnen.
som använder ekologiskt mjöl från halländska jordar.
Kvarnen skulle då åter bli en – låt vara symbolisk –
länk i kedjan från jord till bord.
Läs mer om byggnadsminnet Särdals kvarn på sidan 52.
17
Årsredogörelse
2014
En vårdag vid
1800- talets slut
Krokån sväller och vattensågarna
turas om att utnyttja flödet. Då
Hyltebergs såg tystnar tar sågkvarnen på Brunnsbackas sida
ton, en treklang av såg, stickhyvel
och kvarnstenar som hörs långt
in på nästa sekel. När sågningen
upphörde på 1930-talet fortsatte
man att mala, och stickhyveln
stannade inte förrän 1951.
Då låg Hyltebergssågen sedan
länge i ruiner. Under drygt tre
decennier därefter rinner vattnet
overksamt förbi sågkvarnen tills
den restaureras och får nytt liv.
Hör här!
En solskenssöndag
i maj 2015
Vattnet i kvarndammen står högt
och trycker otåligt mot luckan. Så
lyfts den, vattenkrafterna fyller
tilloppsrännan och kastar sig emot
kvarnhjulen. Långsamt rullar
den gamla Brunnsbacka igång och
dunkar rytmiskt med strömmens
brus – sågar, maler, hyvlar.
En gång om året, på Brunnsbackadagen, väcker kvarnen historien till liv och folk samlas för
att lyssna, leka och lära.
18
18
18
Årsredogörelse
2014
Brunnsbacka
sågkvarn –
framtid på rot
19
Årsredogörelse
2014
Sune Palm, Juha Rankinen och Ylva Rolfsdotter Söderberg
beundrar brödbaket.
Brunnsbackadagen
är en obruten tradition sedan kvarnen högtidligt
återinvigdes 19 maj 1984. Besökarna kan räknas i
hundratal och de har kommit för att se sågkvarnen
i aktion och för att hälsa våren. Kaffekorgar öppnas,
dukar breds ut, händer trycks, leenden utväxlas.
Barnen far runt som soldruckna fjärilar, här finns så
mycket att utforska. Den glittrande ån, kvarnrummets mjöldammiga dunkel, sågbladets vassa tänder,
dofter av nysågat trä, eldar och mat. I år visar Vildmarksgymnasiet i Unnaryd hur man lagar läcker mat
utomhus och bjuder alla att smaka: bröd och äppelpaj
från fältugnen, älgcarpaccio på stekhällen, grillad lax,
rostbiff av älgkött från traktens skogar.
Kvarnen – en verkstadsskola
Vid restaureringen 1983-84 bildades Brunnsbackastiftelsen av Hembygdsföreningen, Samhällsföreningen,
Fiskevårdsområdet och Lions som år 1998 lämnade
över till LRF. I samråd med markägarna, grannarna
och Länsstyrelsen sköter stiftelsen kvarnen och arrangerar Brunnsbackadagen. Uppslutningen gäller
inte bara denna enda dag; under hela året är kvarnen
inspiration och brännpunkt för stiftelsens eldsjälar.
Mångårig drivkraft är Sven i Brunnsbacka och Gunilla Kabell medan flera andra grannar kring Kroksjön
är med på Brunnsbackadagen. En av dem är Sören
Kabell som säger:
– Städdagen en vecka före Brunnsbackadagen är
nästan viktigast! Då träffas vi som är lite ”kvarntagna”
för att provköra, justera och fixa eventuella skavanker.
Den här gamla vattendrivna anläggningen med sin
trefaldiga funktion är en rätt invecklad konstruktion.
Gunilla Kabell sköter stora stekpannan
som är fylld med älgcarpaccio.
20
Årsredogörelse
2014
Ramsågen tar sig snabbt igenom den färska granstocken.
Det krävs finurlighet, gediget hantverk och erfarenhet
för att hålla den i kördugligt skick, år efter år.
– I praktiken fungerar den som en verkstadsskola,
där vi själva får arbeta oss fram till de rätta svaren.
Lösningarna finns ju inte på Internet utan sitter i
huvud och händer, vilket är en upptäckt för de yngre
i gänget.
Kvarnen – en familjehistoria
Brunnsbackastiftelsens första sekreterare hette Gunilla Larsson och är dotter till byggmästare Torsten
Larsson, som anlitades vid kvarnens restaurering.
Nu heter hon Kabell i efternamn och är stiftelsens
ordförande:
– Vi försöker få ungdomar intresserade av att ta
över. Våra äldsta barn är ungefär jämnåriga med 1984
års pånyttfödda kvarn och ser den nästan som ett
syskon, eftersom Sören och jag ägnat oss så mycket
åt den. Och före oss min pappa och bror.
Impulserna till sin yrkesbana fick Johannes Kabell inte oväntat hemifrån. Han är timmerman och
driver Kroksjöns Trähantverk i Unnaryd tillsammans
med båtbyggare Timothy Ohldin och möbelsnickare
Max Feldt.
– Passionen för hantverk och musik har fört oss
samman. När vi inte arbetar med trä på våra vis spelar
vi musik i folkrockbandet Driftwood Company.
Båda verksamheterna har sin rot i naturmiljön:
skogens sus, årstiderna, stillhet som ger kraft åt
nya tankar. På västsidan av Kroksjön ligger trions
nybyggda snickeri, granne med paret Kabells hus,
Johannes barndomshem.
Journalisten och mångsysslaren Carl Potvin Johansson och
timmermannen Johannes Kabell representerar den nya
företagsamma generationen i Unnaryd.
21
Årsredogörelse
2014
Vid Kroksjön ligger några timmerstugor i traditionell
stil, nyligen uppförda som experimenthus på initiativ
av bland andra Sören Kabell.
– Timmerväggen ger huset en hälsosam inomhusmiljö. Den suger åt sig överskottsfukt från hushållet
och låter den dunsta av på utsidan. Det är en långsiktigt hållbar konstruktion som binder 50 ton koldioxid från atmosfären i motsats till en konventionell
byggnad av samma storlek som släpper ut 150 ton.
Förvaltar naturens gåvor
Sören Kabell säljer lottsedlar gjorda av nyhyvlade takspån.
Strax intill finns en naturterapiträdgård. Den är framförallt Gunilla Kabells skapelse, ”en oas för stressade
människor”. För henne är naturen en resurs i arbete
med hälsa.
– Men besökarna ska inte arbeta. De ska lukta
och smaka på örterna, plocka blåbär, känna skogsmossan under bara fötter, gå mjukt på sågspånet från
snickeriet.
Sinnesträdgårdens högresta lusthus har Trähantverkarna byggt av utvalt virke från traktens skogar.
Den extraordinära unnarydsgranen
Granträden i Unnaryds skogar är snabbväxande och
har glesa årsringar vilket ger dem en hög isoleringsförmåga, nästan i nivå med moderna väggmaterial.
Men här finns även senvuxna granträd av högsta
kvalitet som lämpar sig väl för mycket krävande
konstruktioner. T.ex. den unika vindvagnen som
korsade en öken i USA 2012 med Johannes Kabell
och Timothy Ohldin i besättningen (www.windwagonproject.se).
Sören Kabell underhåller två utländska besökare.
22
Gunilla och Sören ser ständigt möjligheter att nyttiggöra potentialen i de resurser som naturen begåvat
Hylte med och de fick kommunens miljöpris 2013 för
sitt engagemang.
Årsredogörelse
2014
En kvartett ”kvarntagna” unnarydsbor, från vänster: Pher
Larsson, Sören Kabell, Lars Peyronsson och Jonas Vilhelmsson.
– Klimatförändringar och miljöföroreningar går att
komma tillrätta med. Vi kommer att finna lösningar,
människan är kreativ och innovativ, säger dessa miljökämpar med övertygelse. Vi som bor här har ett
kall att ta till vara granskogens egenskaper. Alla som
vill något är välkomna hit, men det är nog inget för
ytliga njutare eller dagsturister!
Unnarydsandan är en extraordinär blandning av
tillförsikt och nytänkande, med rötter i skogen.
Först från kvarn vinner
Stickhyveln spottar snabbt fram hundratals takspån
som brännmärks med sågkvarnens symbol, ett vattenhjul. Sedan numreras de parvis och säljs som
lottsedlar, varav en läggs i en stor korg som vid dagens
slut töms i Krokån. Först från kvarn till målet en bit
nedströms vinner … Intäkten av det originella lotteriet räcker till att tjära kvarntaket.
Vinnare eller inte, alla får med sig hem ett minne
av Brunnsbackadagen i form ett brännmärkt och
tjärdoftande takspån av gran från Unnaryds skogar.
Läs mer om byggnadsminnet
Brunnsbacka sågkvarn på sidan 53.
Sten Nilsson bedömer kvaliteten på det kvarnade mjölet.
23
Årsredogörelse
2014
En bro till historien
Tullbron är utan tvivel
Falkenbergs mest kända
byggnadsverk.
En av Sveriges vackraste
stenbroar vars trygga valv
burit vägfarare över Ätrans
strida vatten sedan 1761. För generationer falkenbergare och besökare har den
kommit att bli själva sinnebilden för staden vid Ätran.
Bron byggdes på initiativ
av dåvarande landshövdingen Hans Hummelhielm,
hallänning till börden.
Han önskade sig ”en hvälfder bro af sten”, en rejäl
konstruktion som skulle stå i
all framtid, till skillnad från
de många riskabla träbroar
som avlöst varandra sedan
medeltiden.
Resultatet blev en mäktig
stenbro i fem spann av halländsk gnejs, som stått emot
både vattnets och tidens
strömningar i över 250 år.
24
24
Årsredogörelse
2014
Tullbron i
Falkenberg
25
Årsredogörelse
2014
Brännvin och brostrider
Ända till 1914 måste man betala för att gå in till
Falkenberg på Tullbron, därav namnet. Brotullen
arrenderades ut, och intäkterna gick till brons underhåll och arrendatorns uppehälle. Denne kunde
förstärka inkomsterna genom att skänka ut brännvin
i brostugan vid östra landfästet, riven 1933.
En genomgripande renovering av bron skedde 1927.
Den ökande biltrafiken ledde till planer på att bredda
bron. Efter en utdragen och hård debatt – ”brostriden”
1939-52 fördes ända upp på kunglig nivå – beslöts att
lämna Tullbron intakt, men med en separat gångoch cykelbro.
26
År 1952 utfärdade regeringen ett förbud mot att
bredda bron, och 1984 förklarade länsstyrelsen Tullbron för byggnadsminne.
Paradgata och vardagsväg
Under 200 år var Tullbron Falkenbergs enda fasta
förbindelse över Ätran. Först 1962 befriades den från
tung genomfartstrafik då väg Riksväg 2 (senare E6)
drogs utanför Falkenberg. Bilismens börda på bron
lättades ytterligare när Söderbron öppnades 1986.
År 1994 genomfördes en omfattande antikvarisk
restaurering. Material och metoder från 1700-talet
kom åter till heders och gjorde i ett slag Tullbron
Årsredogörelse
Tullbron 1906. Målning av Alexandra Holst.
Originalet finns på Falkenbergs hembygdsmuseum.
200 år yngre! Sedan dess är den i skick som ny och
beredd att vara både paradgata och vardagsväg för
kommande generationer falkenbergare och besökare.
En gång om året hävs enkelriktningen över Tullbron för veteranbilsparaden ”Wheels&Wings”,
som drar storpublik till staden. Falkenbergs stadslopp passerar bron två
gånger, så att löparna får en chans
att hinna njuta av utsikten från bron!
En stenlagd glad lax
En försummad gatstump vid brofästet på stadssidan har nyligen förädlats
till träffpunkten ”Åsikten” med utsikt över
Ätran, Vallarna och Tullbron. Den konstfullt stensatta vändplatsen domineras av en tre meter lång
mosaik föreställande en hoppande lax – i Ätran tio
meter bort hoppar de på riktigt.
Soluret i sten står på uppströmssidan
av brons mittspann.
2014
– Det är kanske Falkenbergs vackraste plats, menar
plan- och stadsarkitekt Johan Risholm. Han ingår i
Centrumgruppen som har kommunens uppdrag att
skapa en mer attraktiv innerstad både för turister och
falkenbergare. Åsikten är en början till att utveckla
stråket längs Ätran mot havet. Platsen är möblerad
och blomsterprydd under den varma årstiden, ett
rastställe för den som vill sitta ner eller äta sin
medhavda lunch till forsens lågmälda brus.
I historiens ljus
En kommande attraktion inom
stadskärnan är belysning av Tullbron.
När mörkret faller över ån tänder
valven sina bågar och sätter ljuset på
Tullbrons och stadens historia. Ett lysande monument över dem som byggde bron
och en hyllning till de otaliga som tryggt färdats på
den. Den är också ett löfte till dem som kommer att
skriva brons och stadens framtida historia var gång
de passerar Ätran på Tullbron.
Läs mer om byggnadsminnet Tullbron på sidan 53.
Stenlaxen vid Åsikten
27
Årsredogörelse
2014
1
Hyllning till
Folkhemmet
”Falkenbergs stadshus, inklusive stadshusgård med
omgivande byggnader och
Rådhustorget, utgör en
samlad, konstnärligt genomarbetad, arkitektonisk
miljö av så högt värde, att
den bör långsiktigt skyddas
genom en byggnadsminnesförklaring.
Byggnaderna och miljön
i sin helhet är ett välbevarat exempel på efterkrigstidens demokratiska
samhällsbyggnadsideal i
medvetet gestaltat, modernistiskt formspråk.”
2
1. Rådhustorget uttrycker stadens anda:
stolt över sin historia, siktar mot framtiden.
2. Stenskulpturen i bohusgranit av av
Tore Heby illustrerar Everts Taubes visa
”Himlajord”. Melodin spelas varje dag
kl 12 på Stadshuskubens klockspel.
3. Spegeldammen på rådhusterrassen.
På tegelväggen i bakgrunden hänger Erik
Olsons skildring av Falkenbergs historia,
utförd i kopparplåt av smeden Reimer
Luhanka.
3
28
28
Årsredogörelse
2014
Falkenbergs
stadshus
29
Årsredogörelse
2014
Det inledande citatet är hämtat från Landsantikvariens skrivelse till länsstyrelsen i november 2003.
Länsstyrelsen förklarade den 21 augusti 2006 del av
Innerstaden, Falkenbergs stadshus, Rådhuset, Rörbeckska huset och Rådhustorget i Falkenberg för
byggnadsminne. Tillsammans uppfyller de kravet
enligt Kulturminneslagen som ”synnerligen märkligt
genom sitt kulturhistoriska värde”.
4
Ett hus i tidens anda
Stadshuset invigdes 16 augusti 1960 efter drygt två års
byggtid, många års förberedelser och flera arkitekttävlingar. Det vinnande förslaget från Lennart Tham
(1910-61) var en starkt modernistisk byggnad, särskilt
den ljusa ”kuben” som står i djärv kontrast till det
gamla Rådhusets återhållna nyklassicism.
Tham lyckades med konststycket att förena
många disparata krav till en karaktärsfull helhet – ett
”folkets hus” i demokratins tjänst så som tidsandan
föreskrev. 1) Ändamålsenlig arbetsplats åt stadens
förvaltning 2) Värdig symbol för Falkenberg 3) Plats
för lärande och umgänge 4) Kontaktyta mellan de
styrande och medborgarna. Omdömena har genom
åren skiftat, från ”ett fyrkantigt arkitektoniskt misstag” till ”demokrati, funktion och arkitektur i skön
kombination”. Bygget gick på 5 miljoner kronor exklusive inredningen och bekostades till stor del med
medel ur Stiftelsen Rörbeckska donationen.
5
En oas mellan husen
Stadshuset består av fyra sammanbyggda huskroppar: Kuben med sin glasvägg mot Rådhustorget,
den marmorklädda huvudbyggnaden längs Nygatan,
förbindelsedelen med stadsbibliotek och restaurang,
tegelbyggnaden vid Rådhustorget, som diskret ansluter till det så kallade Rörbeckska huset från 1929.
Stadshusgården var tänkt som en levande miljö för
besökare till biblioteket och restaurangen med uteservering, plantering och plaskdamm för barnen. ”Denna
30
Årsredogörelse
2014
vackra gård är en oas, en viloplats för alla och envar”,
löd en samtida kommentar.
Biblioteket flyttade snart till större lokaler på
annat håll och f.d. restaurang Stadsterrassen är nu
personal- och representationsmatsal. ”Oasen” liknar
mer en slumrande återvändsgränd som behöver öppnas med nya aktiviteter, därom är alla eniga.
Efterhand växte kommunförvaltningen ur 1960
års stadshus och 1986 uppfördes en administrationsbyggnad vid Storgatan. Idag inkluderar stadshuskomplexet även delar av Rörbeckska huset och
Hallbergska fastigheten från 1906 i hörnet Storgatan/
Apoteksgatan.
6
Kontakt genom konsten
Kuben fungerar som en välbesökt konsthall där vem
som helst utan kostnad kan visa sina verk under två
veckor för alla som arbetar i eller besöker Stadshuset.
Väntetiden för att ställa ut är minst tre år.
På entréplanet med ingång från Rådhustorget
via Kuben och från Nygatan finns kommunens kontaktcenter och en reception för dem som har ärende
till tjänstemän och politiker. Nyligen har Kuben fått
en rullstolsramp av granit som osökt smälter in i
arkitekturen.
7
4. Utställningen Konstliv i Halland på Stadshuskuben är en
vårtradition. Skulptur av Ann-Beathe Bengtsson (detalj).
5. Miljön runt och bakom gamla rådhuset är på väg att etableras som ”Lilla rådhustorget”.
6. Stadshuskuben är en permanent konsthall med ständigt
skiftande motiv.
7. Kommunrådet Mari-Louise Wernersson tar gärna trappan till
sitt rum på andra våningen. Utöver motion får hon inspirerande handledning av Palle Pernevis järnsmidda räcke som
fantiserar kring manligt-kvinnligt, hårt-mjukt, enat-splittrat,
lustigt-nyttigt.
31
Årsredogörelse
2014
genom åren till ursprungsskick. Till exempel vackra
tegelgolv, som täckts över med ”moderna” material.
Thams ambitioner sträckte sig även till att
omgestalta torget: ny beläggning, bänkar, belysning, planteringar, stenkaret med Stig Blombergs
skulptur Salami och Zulamith. Inget lämnades åt
slumpen. Bilarna fick ge plats åt folkliv, torghandel
och evenemang – allt i avsikt att skapa en levande och
inbjudande helhetsmiljö i harmoni med programmet
för Stadshuset.
Ett glashus åt demokratin
Framför en fond av vackra hus ligger själva Rådhustorget ofta
tämligen öde, ett tillstånd som kommunen vill försöka råda
bot på bland annat genom projektet ”Offentliga rummet”.
Arkitektens ande lever
Planarkitekt Johan Risholm och byggprojektledare
Hans-Erik Wortmann svarar för stadshusets underhåll och modernisering. Vi träffar dem i Kuben
där det finns två bekväma sittgrupper, formgivna av
Lennart Tham. Johan Risholm:
– Hela originalinredningen, från mönster och
material i golv och väggar till armaturer och dörrhandtag bär Thams signatur. Med tanke på att det
gått över ett halvt sekel sedan huset byggdes är det
i förvånansvärt bra skick. Det är ett gott betyg till
arkitektens val och dåtidens hantverkare.
Stadshuset har fortlöpande anpassats efter nya krav
på arbetsmiljö, säkerhet och tillgänglighet.
– Det mesta har skett efter byggnadsminnesförklaringen 2006, säger Hans-Erik Wortmann. Kuben
har fått nya fönster, sprinkler insatt och hissen ombyggd, stadshuset bättre ventilation och brandlarm.
Marmorfasaden har tvättats, yttertaket på Rörbeckska
huset lagts om.
– Byggnadsminnesförklaringen är ingen tvångströja, försäkrar Johan Risholm. Tvärtom öppnar den
möjligheter att återställa mindre lyckade renoveringar
32
Kommunrådet Mari-Louise Wernersson är kommunstyrelsens ordförande och möter i dörren till sitt
tjänsterum på andra våningen i Kuben.
– Den står alltid på glänt, välkommen in! Det
passar bra att demokratin ”sitter i glashus”, tycker hon
och syftar på att Kuben både erbjuder utsikt och til�låter insyn. Fullmäktiges sessionssal låg ursprungligen
högst upp men efter kommunsammanslagningen på
1970-talet rymde den inte alla ledamöter och måste
flyttas.
– Jag är stolt över vårt Stadshus. Det är en effektiv
arbetsplats med det mesta under ett tak. Det är ett
öppet hus dit allmänheten lätt har tillträde. Och så
är det ju så vackert! Här finns en inbyggd känsla av
kvalitet och omsorg i detaljerna som smittar av sig
på arbetet.
Staden är vi tillsammans
Folkhemmets vision om det goda demokratiska
samhället och den engagerade, bildade medborgaren förverkligas i ständigt nya former. Mari-Louise
Wernersson ger två exempel.
– Centrumgruppen som vill skapa en mer attraktiv
innerstad både för turister och falkenbergare. Kommunen har avsatt två miljoner kronor per år i fyra år
med början 2014.
– Projektet ”Offentliga rummet” som uppmärk-
Årsredogörelse
2014
Stadshuskubens kvadratiska tema upprepas i golv och tak. Den räta vinkeln – med små avvikelser – hyllas även i möblerna som
husets arkitekt Lennart Tham formgett.
sammades mycket och blev exempel för många andra
kommuner. I dialog med allmänheten inkom på en
enda höstvecka 2014 långt över ettusen förslag om
hur innerstaden kan utvecklas. Arbetet med att ge-
nomföra dem har påbörjats och kommer förstås att
pågå under lång tid.
– Tala om engagerade medborgare, säger MariLouise Wernersson stolt.
Läs mer om byggnadsminnet Falkenbergs Stadshus på sidan 53.
33
Årsredogörelse
2014
Högebro– pånyttfödd
bro och framtidstro
Strax söder om Gunnarsjö
i Nordhallands inre ligger
den unika Högebro –
i folkmun Höga bro. Namnet beskriver precis
vad det är: en sju meter
hög och tretton meter lång,
massiv stenbro där den
gamla landsvägen söderut från Gunnarsjö passerar Fönhultaåns djupa
ravin. Vägen finns kvar
som en skogsbilväg – nu
även vandringsled – och
bron genomgick nyligen en
radikal restaurering med
antikvariska metoder.
Foto: Uno Karlsson
Handritad karta, troligen av lantmätare
Johan Wärnschöld, sannolikt från
1643-44. Krigsarkivet.
Foto: Bertil Olofsson, Krigsarkivet.
34
34
Längs den nya vandringsleden stöter
man bland annat
på en koleragrav.
Inhägnaden är snickrad av bygdelagets
medlemmar.
Årsredogörelse
Högebro
Högebro hamnar på kartan
Brons exakta ålder är okänd, men den forna Gunnarsjövägen ger en ledtråd. På en handritad svensk
krigskarta från 1640-talet syns en ridstig-gångväg
mot ”Gunnarse” korsa ett vattendrag som kan vara
Fönhultaån. Sannolikt har Högebro byggts för en
senare anlagd körväg med ungefär samma sträckning som stigen – det som blev gamla landsvägen. På
lagaskifteskartan från 1859 är vägen, bron och ravinen
noggrant återgivna.
Ett mått på Högebros ålder är uppgiften om att
den reparerades på 1820-talet – den bör alltså redan
då ha haft många år på nacken. Kring sekelskiftet
2000 var bron åter i behov av reparation på grund
av rasrisk. Efter nära två sekler hade tidens tand och
trädens rötter underminerat bron.
2014
Bro till Gunnarsjös historia
Får ett fornminne från en fjärran faren tid rivas till
grunden och byggas upp igen? Ja, om det är bästa
sättet att bevara det för framtiden och om det sker
under arkeologisk kontroll. Högebros restaurering
initierades av Kungsäters & Gunnarsjös bygdelag
och Länsstyrelsen i Halland. Arbetet utfördes vintern
2014-15 av personal från Gatu och Väg Väst AB som
ett utbildningsprojekt och finansierades av Trafikverket, Sparbanksstiftelsen Varberg, Svenska kyrkan och
Länsstyrelsen.
Den stenbundna marken har omvandlats till många och
breda gärdesgårdar genom seklers odlarmöda.
35
Årsredogörelse
2014
5
1
2
6
7
3
4
8
36
Årsredogörelse
Våren 2015 invigdes nygamla Högebro av Hallands
landshövding Lena Sommestad under stor uppslutning av traktens folk och många andra. Bron är
säkrad för överskådlig tid och fungerar åter som en
trygg passage för fotgängare över Fönhultaåns klyfta.
Därmed kan den gamla vägsträckningen öppnas igen
som del i en planerad vandringsled i skön natur och
kulturminnesrik bygd med rötter i medeltiden.
Tungt pussel och pyssel
Bron består av natursten och är kallmurad, vilket
innebär att den är byggd utan murbruk som binder
stenarna. Konstruktionen vilar på stora stenblock som
ligger mot fast berg och har en öppning för vattnet.
Vartefter skalmurarna – brons yttersidor – reses fylls
mellanrummet med småsten och annat lämpligt
material. Byggnadssättet i sig är gammalt och välkänt
men Högebros särskilda beskaffenhet och funktion
saknar motstycke i Sverige.
Kallmurning är ett precisionsarbete och kan liknas
vid att lägga pussel. Det gäller att ”läsa” stenarna så
att pusslet blir stabilt. Ett pyssel som innebär att varje
sten vänds och vrids i genomsnitt 15 gånger innan den
får sin definitiva plats i skalmurarna. Sammanlagt
består bron av 1 500 ton natursten. De största stenarna
finns i brons fundament och väger 2,5 ton vardera. Det
tog sex veckor för två man med moderna maskiner
att demontera och återuppföra Högebro.
2014
Styrelsen i Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag.
Från vänster Michael Alfredsson, Bo Wisfelt, Mikael Karlsson,
Sven-Inge Svensson, Bengt Hjalmarsson, Arne Johansson,
Per Warnström samt bakom kameran Uno Karlsson.
Bro till Gunnarsjös framtid
Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag har engagerat sig
starkt i restaureringen av bron och ser den som ett
viktigt tillskott i arbetet för bygdens utveckling.
– Det här är en unik konstruktion som kanske inte
finns på någon annan plats, säger bygdelagets sekreterare Bo Wisfelt. Vi är mycket stolta över Högebro.
Det stabila ekräcket är snickrat och uppsatt av
frivilliga krafter. Bygdelaget har åtagit sig att övervaka
brons säkerhet och sköta markvården runt den. En
4 km lång vandringsled genom Gunnarsjös historia
och geografi håller på att anläggas. Delar av leden
är tillgängliggjorda för rullstolsburna, bland annat
kring bron.
– Den första vandringen lockade 20 personer, varav flera kommit långväga med bil, säger Bo Wisfelt.
Med Högebro är Gunnarsjö är en attraktion rikare
och vi som bor här känner att bygden rör sig framåt.
1. I början av 2000-talet var Högebro på väg att rasa. Foto: Uno Karlsson
2 & 7. Stenkonstruktionen togs isär till grunden och återuppfördes med gamla metoder och moderna maskiner. Foto: Uno Karlsson
3. Fundamenten för det kommande staketet på plats. Foto: Uno Karlsson
4. Vandringsleden från Gunnarsjö är tillgänglig för rullstolsburna. Ekräcket av stadig ek har snickrats av händiga medlemmar i
Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag. Foto: Hans Helander
5. Fotograf Uno Karlsson är ledamot i bygdelagets styrelse och stolt ägare till en vattendriven såg och den originella festplatsen
Unos loge i Hällenäs ”långt bortåt skogen” (www.unosloge.se). Foto: Hans Helander
6. Högebro och den sju meter höga ravinen har fungerat som dämme åt en vattensåg som låg ett stycke nedströms.
Foto: Uno Karlsson
8. Högtidlig och gemytlig invigning av den restaurerade Högebro skedde 29 maj 2015. Landshövding Lena Sommestad
och sekreterare Bo Wisfelt i Kungsäter & Gunnarsjö bygdelag höll i bandet. Foto: Hans Bergfast
37
Årsredogörelse
2014
Åttabro– en bro till
arbetets marknad
Det är en solig förmiddag
i slutet av april vid den
gamla stenvalvbron över
Himleån i Åttabro strax
utanför Varberg.
På åbrinken arbetar
tre män i skyddskläder
med markröjning, motorknattret från trimmarna
överröstar för en stund
Europavägen i väster och
Värnamovägen i söder.
Under bron porlar ån,
solkatter leker på valvens
stenbågar, vattnet lyser
himmelsblått mot strandens
vassbård. Men på vägbanan ovanför har trafiken
för länge sedan sinat. Bron
byggdes för hästekipage och
oxkärror, inte för snabba
bilar och tunga bussar.
Idag står Åttabro inträngd i ett hörn av stora
vägar – ett monument över
forna tiders infrastruktur
som de flesta ovetande far
förbi eller knappt hinner se.
38
Lilla bilden: Åttabro var ett återkommande
ärende för dåvarande länsantikvarie Lennart
Lundborg. År 1983 restaurerades bron från
grunden. Fyra år senare dokumenterade han
sprickbildning på de så kallade isbrytarnosarna. Länsstyrelsens arkiv.
38
Årsredogörelse
2014
Åttabro
39
Årsredogörelse
2014
Redan de gamla romarna kunde konsten att välva stenbroar med hjälp av timrade valv, som kallas förskalningar.
Flertalet stenvalvbroar i Sverige tillkom på 1800-talet. Foto: Lennart Lundborg 1983.
40
Självbärande stenvalv
Klara klarar fornvården
Bron har sitt namn efter torpet Åttabro som legat här
vid den gamla landsvägen från nordost mot Varberg.
Stenvalvbron kan dateras till början av 1800-talet och
är en av Hallands cirka 40 bevarade broar av detta
slag. Den restaurerades grundligt 1983 på grund av
rasrisk. Arbetet utfördes enligt den ursprungliga
byggtekniken med träbågar – så kallade förskalningar
– som håller upp valven innan de blir självbärande.
Tio år senare lagades sprickor i isbrytarnosarna på
brons fundament som uppstått vid en omläggning av
åfåran. Sedan dess står Åttabro stadigt emot Himleåns tidvis vilda vatten.
Utöver vattnets krafter hotas bron av växtlighet som
rotar sig i fogarna och med tiden kan påverka valvens
stabilitet. Förbuskningen skymmer dessutom den
vackra bron. Regelbunden markröjning förebygger
och botar problemen. Den utförs sedan många år
av personal från ”Klara i Varberg”. Det är en ideell
förening med uppdrag att hjälpa människor som av
olika anledningar har hamnat vid sidan av arbetsmarknaden.
”Utegruppen” ägnar sig åt att klippa gräs och
röja sly längs motionsslingor och vandringsleder, i
naturområden och runt fornminnen. Man snickrar
Årsredogörelse
bänkar och spångar på Hallandsleden inom Varbergs
kommun, svarar för rengöring och imålning av ristningarna på det säregna fornminnet ”Bexells stenar”.
Åttabro är något av ett skötebarn sedan tolv år för
arbetsledare Boris Karlsson.
– Åttabro röjer vi tre gånger under växtperioden,
säger han. Nu tar vi fjolårsvassen och den första grönskan. Nästa gång är inför sommarens turistperiod.
Sista röjningen sker på höstkanten.
Fornvård är människovård
Boris Karlsson har arbetat inom Klara och dess föregångare sedan 1992, byggt upp och lett utegruppen
som informellt också kallas ”Borisgruppen”.
– Jag har alltid trivts med jobbet och med människorna jag haft i gruppen genom alla år. Vi gör
ett viktigt och uppskattat jobb, som ger mening och
gemenskap för deltagarna – och för mig! Utegruppen
är nu under avveckling, så länsstyrelsen får leta upp
en annan utförare av de här tjänsterna. Sista året av
mitt arbetsliv kommer jag att vara mentor åt yngre
kolleger.
Henrik Rolandsson började som deltagare och
blev sedan anställd på Klara där han nu varit i fem
år, senast som assistent till Boris Karlsson. Efter beskedet om att gruppen ska avvecklas är han inriktad
på att söka nytt arbete där han får fortsätta att arbeta
med människor, t.ex. på personalkontor, bemanningsföretag och inom HR-branschen.
– Får jag inget nytt jobb ska jag börja plugga, lära
mig administration först och främst.
För Leif Stubberud är 2015 sista sommaren med
utegruppen, sen blir han folkpensionär i Varberg.
– Jag har haft en fin tid med bra kamrater och
arbetsledare. Men nu kan det räcka, kroppen är sliten.
2014
KLARA är en stark länk mellan
individ och arbetsmarknad.
Klara i Varberg är en ideell förening som arbetar
på uppdrag av olika aktörer på arbetsmarknaden. Klara samarbetar och har avtal med
Arbetsförmedlingen och Varbergs Kommun. Privata
uppdragsgivare anlitar Klara för arbetsprövning.
Deltagarna är mellan 19 och 65 år, de har alla
olika bakgrunder, utbildningar och erfarenheter.
Det de har gemensamt är att de av olika anledningar har hamnat vid sidan om arbetsmarknaden. Klaras uppdrag är att hjälpa dem att bli
konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden och få
en anställning.
Som deltagare hos Klara har man en handlingsplan som är individuellt anpassad. Här erbjuds möjlighet att arbeta med till exempel olika
förpacknings- och monteringsarbeten, städning
och naturvård samt socialt arbete genom Klaras
Väntjänst.
Utöver arbetsträning erbjuds också internetbaserad jobbsökaktivitet med möjlighet till bearbetning
av CV, ansökningshandlingar och möjlighet till
praktik på olika företag.
Klara i Varberg har tretton anställda och sitter
i egna, moderna lokaler som är helt anpassade
för verksamheten.
www.klaraivarberg.se
Leif Stubberud, Boris Karlsson och Henrik Rolandsson är klara
med markröjningen runt Åttabro i Varberg!
41
Årsredogörelse
2014
Möt sjöfarare
och bönder
Människorna på Onsalahalvön har sedan förhistorisk tid kombinerat det
magra jordbruket med sjöfart. Bondeseglationen på
världshaven under 1700- och
1800-talen gav betydande
inkomster, som bekostade
praktfulla bostadshus på de
annars små ”kaptensgårdarna”. En av de bäst bevarade
är Mårtagården, vars mangårdsbyggnad från 1780 är i
nästan ursprungligt skick. Gårdens siste brukare
Knut Larsson testamenterade 1961 Mårtagården och
granngården Apelhögen till
en stiftelse som bär hans och
hustruns namn: Knut och
Tora Larssons stiftelse Mårtagården, bildad 1963.
42
42
Årsredogörelse
2014
Mårtagården
Foto: Arne Persson
43
Årsredogörelse
2014
När den nya tidens moderna bebyggelse började
kringgärda den äldre jordbruksbebyggelsen ville Knut
att Mårtagården skulle bevaras och vårdas som minne
av sjökaptenernas bebyggelsearv och det småskaliga
lantbruket i Onsala socken.
Därefter har stiftelsen med mångårige ordföranden
Stig Tornehed i spetsen etablerat Mårtagården som
en oas för nutidsmänniskan där kultur och natur möts
i balans. Hans 40-åriga gärning kröntes 2003 med
utnämningen av Mårtagården till Hallands första
kulturreservat.
Ett andningshål
Mårtagårdens vänner är en ideell förening som arbetar praktiskt med att hålla gården i ordning och
med att arrangera sommarens livliga besöksverksamhet. Programmet är digert: fågelvandring, botanisk
vandring, midsommarfirande, visning av gården varje
helg, fem visprogram och tre föredrag. En kärntrupp
på ett tiotal personer håller i allt detta, bland andra
Lena och Sten Eriksson.
44
Gränsen mellan kulturreservatet Mårtagården och Onsalas
framträngande villabebyggelse är skarp.
– Vi bor i närheten och går nästan varje dag motionsslingan i Mårtaskogen, säger Lena som ingår i
styrelsen. Samtidigt tittar vi till gården, tillägger hon.
Sten är stiftelsens kassör:
– Vi har märkt att alltfler gör som vi, använder
skogen och berget för motion och rekreation, även
vintertid, säger han. Mårtagården och markerna runt-
Årsredogörelse
2014
Jätteasken med sina håligheter är föremål för sägner och sagor när barnen besöker Mårtagården.
om fungerar som ett andningshål för kropp och själ.
– Skolklasser och förskolebarn är ofta här, säger
Lena. Inte bara vid beställda visningar då man får
komma inomhus utan lite närsomhelst. Gårdsmiljön
med det gamla, ihåliga vårdträdet – en jättestor ask
– är ju rena rama nöjesfältet för de här små barnen.
Koltrastens nationalsång
Fågelvandringen i Mårtaskogen en vardagskväll i
slutet av maj brukar inleda sommarprogrammet på
Mårtagården, så även i år. Guide är som vanligt Rolf
Persson, tidigare ordförande i den lokala naturskyddsföreningen och till vardags lärare på Varlaskolan i
Kungsbacka. Ett femtontal personer möter upp på
gårdsplanen, iförda stadiga skor, kikare runt halsen,
fågelbok och anteckningsblock. De är vana fågelskådare från trakten men några är långväga och här för
första gången.
Stigen mot Mårtabergets krön följer en fuktig
lövskogsdäld där insekter och fåglar delar liv och
död. Två koltrasthanar utkämpar en revirstrid med
smattrande vingar och störtdykningar, ibland övergår
kampen i sång, då ”nationalfågeln” generöst bjuder ur
sin berömda repertoar för att överglänsa konkurrenten. Så böjs femton nackar bakåt – se trädkryparen!
Den kilar som en mus uppför trädstammen, plockar
insekter i barkspringorna med sin fint böjda näbb.
Motion för hjärna och hjärta
Mårtaskogen är ett populärt strövområde för närboende och skolklasser. Här finns bland annat en
pedagogisk natur- och kulturstig med information
om traktens botanik, geologi och historia. Den är
bekostad av EU-medel, stigen arrenderas och underhålls av Kungsbacka kommun för att även tjäna som
motionsslinga. De 30 meter höga ”mastgranarna” på
45
Årsredogörelse
2014
Tallarna planterades för över 130 år sedan.
bergets läsida planterades för 130 år sedan av Mårtagårdens dåvarande ägare, sjökapten Andreas Cullberg.
Så inleddes en process som förvandlat kala utmarker
och magra beteshagar till en varierad skog, rik på
djur och växter, och till ett eldorado för fågelskådare.
Mårtabergets topp reser sig blott 45 meter över havet
men ger 180 graders geografiska utsikter och 4 000 års
historiska insikter. Från Ölmevalla kyrka i öst till Råö
rymdobservatorium i väst, från bronsåldersrösen på
Näsbokrok till Ringhals kärnkraftverk. En enastående
sammanfattning av norra hallandskusten som livsrum
för människor sedan hon först satte sin fot här och
ända tills hon vände örat mot rymden. Hållpunkterna
i tid och rum är lätta att lokalisera med hjälp av ett
kartbord på utsiktsplatsen.
– Såg du trädkryparen? Den kilar som en mus på trädstammen.
Sippan får sin backe tillbaka
Återvägen till gården följer en nyligen utdikad
markbit som ska få bli åker igen. Målet för länsstyrelsens skötselplan är att odlingslandskapet ska hållas
och skötas som Knut Larsson gjorde vid mitten av
1900-talet, innan han donerade Mårtagården.
I den andan röjs en tidigare åker- och betesbacke
nära gårdshusen för att slåtterängens blommor så
småningom ska våga sig fram. På våren backsippa,
framåt sommaren backglim, i augusti gulmåra och
ljung. Och många fler vars frön vilar i jorden tills de
väcks av lien.
Efter vandringen avtackas guiden Rolf Persson
med en pelargon av vänföreningens styrelseledamot
Lena Eriksson. En av de få blommor på Mårtagården
som inte ingår i kulturreservatet!
Lästips
Stig Tornehed: Under samma himmel. En krönika
om sjöfarare, bönder och emigranter i Nordhalland.
ISBN 91-88806-45-6
Läs mer om byggnadsminnet
och kulturreservatet Mårtagården på sidan 56.
46
Årsredogörelse
2014
Betet håller markerna öppna.
Här går vandringsstigen till nyanlagda slåtterängen.
47
Årsredogörelse
2014
Byggnadsminnen i Hallands län
Halland har för närvarande 48 byggnadsminnen varav tre statliga (markeras med *).
Riksantikvarieämbetet ansvarar enligt kulturminneslagen för de statliga
byggnadsminnena. Inom parentes anges sockentillhörighet och året för
byggnadsminnesförklaringen.
Laholms kommun
Varbergs kommun
4. Wallens slott (Våxtorp 1978)
8. Bollaltebygget (Knäred 1980)
16. Skottorps slott (Skummeslöv 1986)
29. Backstugan i Fladalt (Våxtorp 1994)
43. Västralt 2:10 (Knäred 2007)
45. Vippentorpet (Ysby 2009)
46. Hausknechtska huset (Laholm 2009)
48. Doktorn 5, Bögh-Andersens villa (Laholm 2011)
1. Åkrabergs ladugård (Värö 1963)
6. Societetshuset i Varberg (Varberg 1980)
18. Långanskogen (Sibbarp 1991)
21. Varbergs fästning (Varberg 1935)*
22. Åsklosters kungsgård (Ås 1935)
23. Lindhovs kungsgård (Lindberg 1935)
28. Sunvära kvarn (Värö 1994)
30. Grunnarp 3:12 (Valinge 1994)
33. Båtsmanstorpet nr 152 Hallmans (Valinge 1995)
34. Grimetons radiostation med radiobyn
(Grimeton 1996)
44. Hägareds gård (Tvååker 2009)
47. Varbergs teater (Varberg 2011)
Halmstads kommun
2. Broktorpsgården (Halmstad 1977)
3. Kirsten Muncks hus (Halmstad 1977)
7. Särdals kvarn (Harplinge 1980)
12. Wapnö slott (Vapnö 1983)
20. Halmstads slott (Halmstad 1935)*
25. Tylöns fyrplats (Söndrum 1935)*
26. Gråmunken 1, fd Televerket i Halmstad
(Halmstad 1993)
27. Biografen Röda Kvarn (Halmstad 1994)
36. Mostorp (Getinge 2003)
42. Norreport (Halmstad 2007)
40. Bruno Mathssons sommarhus (Söndrum 2007)
Hylte kommun
15. Rydöbruks missionshus (Torup 1986)
37. Brunnsbacka sågkvarn (Södra Unnaryd 2003)
41. Slätteryds byskola (Södra Unnaryd 2007)
Falkenbergs kommun
10. Olofsbo hembygdsgård (Stafsinge 1982)
13. Tullbron (Falkenberg 1984)
14. Borgen Hällerup (Ljungby 1986)
39. Falkenbergs stadshus (Falkenberg 2006)
48
Kungsbacka kommun
5.
9.
11.
17.
19.
24.
31.
32.
35.
38.
Wea kaptensgård (Släp 1979)
Äskhults by (Förlanda 1980)
Mårtagården (Onsala 1982)
Stolpboden på Särö (Släp 1987)
Tjolöholms slott (Fjärås 1991)
Nidingens fyrplats (Onsala 1935)*
Knapegården (Onsala 1995)
Riksdagsmannagården i Axtorp (Förlanda 1995)
Vallda metodistkapell (Vallda 2000)
Särö kyrka (Släp 2005)
Årsredogörelse
2014
Föreningen byggnadsminnen i Hallands län
I Halland finns en förening för dem som äger och brukar länets byggnadsminnen. Föreningens årsmöte 2014 hölls på Hamnkrogen i Gottskär,
Kungsbacka kommun. Ämnet ”Kaptensgårdar på Onsalalandet” belystes i
föredrag av Maria Zeilon och Eva Schiller. Efter lunch besöktes Knapegården där ägarinnan Yvonne Natt och Dag guidade, därefter Mårtagården
där Ulla Britt Swenson, ordförande i Mårtagårdens Vänner,
visade runt. Årsmötesdagens slöt med eftermiddagskaffe
på Båt- och Sjöfartsmuseet och föredrag av
föreningens hedersmedlem Ronny Tyrefelt
om bondesjöfarten, livet på kaptensgårdarna
samt kaperiverksamheten.
5
38
35
31
11
9
32
19
24
1
28
22
33
23
47
21
6
30
34
18
44
37
14
10
39
41
15
13
36
7
12
2
40
26
3
27
20
42
25
8
45
48 46
16
Karta: Willy Lindström/Tecknargården
17
43
4
29
49
Årsredogörelse
2014
Backstugan i Fladalt
Backstugan i Fladalt på Hallandsås representerar en bostadstyp som förr var vanlig i Sydsverige.
I Våxtorps socken, där Fladalt ligger, fanns i slutet av 1800-talet hela 39 backstugor. Förutom att
vara obekväma var de ofta också socialt belastade. I takt med samhällets förändring har backstugorna övergivits och ofta rivits.Fladaltstugan är troligen byggd vid mitten av 1800-talet. Golvet består
av flata stenhällar – man kan föreställa sig den fuktiga kylan under den långa, mörka vintern, när det
svaga ljuset silade in genom de få och små fönstren.
Byggnadsminne 1994
Wallens slott
Slottet ligger på en holme i Storsjön norr om Våxtorp. Det har tidigare varit skilt från land genom
en våtgrav. Slottet har gamla anor, redan på 1300-talet lät riddaren Peder Laxmand uppföra ett hus
här. År 1800 brann det medeltida slottet. Det nya, nuvarande slottet uppfördes i empirstil och innehåller ett 40-tal rum med intressanta inredningsdetaljer, t.ex. kakelugnar från 1700-talet.
Lantbruksdelen såldes 1939 och Wallen är därefter uteslutande privatbostad. Nuvarande ägarpar har
sedan tillträdet 1993 restaurerat byggnaderna och parkmiljön runt slottet.
Byggnadsminne 1978
Skottorps slott
Anses vara ett av det bäst bevarade empireslotten i Sverige. Slottet byggdes på 1670-talet av Frans
Joel Örnestedt efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä.
På 1700-talet bytte slottet ägare flera gånger. Jordbruket och ägorna utvecklades men själva slottsbyggnaden förföll. I början av 1800-talet köptes slottet av handelsmannen Peter Möller som restaurerade det till empirestil. Peter Möller drev jordbruket framgångsrikt och blev adlad för sina insatser
för jordbruket i trakten.
Byggnadsminne 1986
Hausknechtska huset
Uppfördes 1799 efter ritningar av stadsfältskären Johannes Emanuel Hausknecht (1751-1799), som
ritade fyra likartade byggnader i Laholm. I dag återstår endast Rådhuset i kraftigt ombyggt skick
samt det Hausknechtska huset, som för några år sedan genomgått en genomgripande kulturhistorisk
restaurering. I butiken på bottenplanet kan man se t.ex. väggar med återställt dekormåleri.
Huset består av två våningar i korsvirke med tegelfyllningar. Mot söder har en tillbyggnad gjorts
1820-1830. Under den finns en källare med tegelvalv. Stomme och rumsindelning är oförändrad.
Byggnadsminne 2009
Bögh-Andersens villa
År 1956 lät stadsarkitekten Svend Bögh-Andersen och hans hustru Hanne uppföra en villa strax
intill stadens medeltida kyrka. Villan fick snart det inofficiella namnet ”Skidbacken” på grund av
det långa, sluttande takfallet. Villan är en ovanligt gedigen och mycket välbevarad representant för
1950-talets arkitektur med ett stort antal unika detaljer, bland annat en öppen spis med fast bänkoch skåpsinredning.
Byggnadsminne 2011
Vippentorpet
50
Vippentorpet i skogsbygden mellan Knäred och Ysby, är ett s k sydgötiskt hus: en ryggåsstuga kantad av två häbbare (härbren) och uppfört ca 1778. Den flätade risgaveln är unik i Halland.
I omgivningen står stengärden som förr avgränsade betes- och odlingsytorna.
Efter 1910 har Vippentorpet varit obebott men det stannade i släktens ägo till 1939. Då styckades
tomten av och August Ysenius – upptecknare av halländsk folkmusik och förärad utmärkelsen riksspelman – skänkte sitt barndomshem till Södra Hallands Hembygdsförening. Sedan 1996 är Ysby
Hembygdsförening ägare och förvaltare av Vippentorpet. Byggnadsminne 2009
Västralt 2:10, ”Lottens”
Årsredogörelse
2014
År 1909 byggde August Johansson i Knäred ett hus i Västralt åt sin familj, och snickrade
också en del av möblemanget. Hans hantverksskicklighet togs i anspråk av Föreningen Svensk
hemslöjd för kursverksamhet i stora delar av landet. Gården har fått sitt namn efter hustrun
Lotten. Döttrarna Ebba och Margareta donerade år 2000 byggnader och inventarier till Knäreds
Forskarring och Hembygdsförening.
Byggnadsminne 2007.
Bollaltebygget
Den kringbyggda gården Bollaltebygget har ursprung i 1600-talet. Manbyggnaden är en ryggåsstuga, som flyttades hit från grannbyn Jonsnahult, när hembygdsföreningen köpte gården 1935.
Bollaltebygget byggnadsminnesförklarades 1980, och sedan 2010 är husen, hultet och heden ett
halländskt kulturreservat. En vandringsled löper upp över ljungheden. Den bränns av och betas
varje år för att hållas i hävd. I ån Blankan nära Bollaltebygget ligger en skvaltkvarn, som satts i
stånd för att visa hur bondfamiljerna i gamla tider malde sin säd.
Byggnadsminne 1980.
Tylöns fyrplats
Tylöns fyr är av den kände fyringenjören Gustav von Heidenstams konstruktion, drygt 13 meter
hög och klädd med rödmålad plåt. Den tändes första gången 1870 och släcktes för gott 1968 då en
fjärrmanövrerad kassunfyr stod klar på Tylö grund. Därefter har den fungerat som sjömärke.
1968 drogs också bemanningen in och boningshuset blev sommarstuga. På senare år har huset stått
helt tomt. Fyren har målats om i sin ursprungliga röda kulör.
Byggnadsminne 1935.
Bruno Mathssons sommarhus
Bruno Mathssons sommarhus byggdes 1960 på en havsnära tomt utanför Halmstad och är ett i Sverige unikt exempel på en radikal och konsekvent genomförd modernism. Glasytor från golv till tak
i förening med den speciella planlösningen upphäver gränserna mellan ute och inne. Den bärande
konstruktionen är järnstolpar, fasaderna är av glas och plast samt tunna träpaneler. Taket består av
ljusgenomsläpplig och välvd korrugerad plast som är fastspänd i plåtrännor.
Byggnadsminne 2007
Norre Port
Norre Port är den enda återstående av Halmstads fyra stadsportar, uppförd i början av 1600-talet. På
1870-talet hotade rivning som dock avvärjdes genom beslut av landshövding Oscar Alströmer. 1867
års Kungl. Förordning angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande fastslog att Norre
Port såsom ”både i historiskt och architektoniskt afseende märkvärdig bör i oförändradt skick åt
efterwerlden bewaras”. Under 1970-talets första hälft gjordes en grundlig restaurering av porten, då
1800-talets tillägg och förändringar togs bort. Syftet var att återskapa portens ursprungliga utseende
och takresning. Byggnadsminne 2007
Halmstads slott
Halmstads slott byggdes 1605-18 som ”övernattningsbostad” åt danakungen Christian 4. Slottsbygget fullbordade upprustningen av fästningsverken runt Halmstad, som pågått sedan sekelskiftet 1600
under ledning av flamländaren Hans van Steenwinckel d.ä. Efter Sveriges erövring av skånelandskapen blev slottet landshövdingens residens – och har så förblivit. Trots åtskilliga ombyggnader under
seklernas lopp för en rad olika ändamål syns den ursprungliga arkitekturen: nederländsk renässans i
den dansk-skånska variant som kallas Christian 4-stil. Typiska drag är det högsmala tornet med sin
sirliga, spåntäckta huv och de varmröda fasaderna. Byggnadsminne 1935
51
Årsredogörelse
2014
Broktorpsgården
Broktorpsgården är ett av Halmstads äldsta hus, sannolikt uppfört på tidigt 1700-tal. Namnet syftar
på den medeltida föregångaren till Halmstad som hette Brookthorp. Kvarteret har samma namn
vilket talar för att den medeltida staden kan ha legat här.
Broktorpsgården har renoverats och förändrats åtskilligt under årens lopp; nästan hela den inredning
vi ser idag är från 1948 års stora renovering. Men atmosfären är bevarad och Broktorpsgården förblir
en kulturmiljö, som med sin historia och stämning för oss till en annan tid.
Byggnadsminne 1977
Biografen Röda kvarn
Röda Kvarn i Halmstad minner om det glada och biogalna 1920-talet då filmbolagen konkurrerade med påkostade s k biografteatrar. Röda kvarn invigdes 1926 och är ritad i nyklassicistisk stil åt
Svensk Filmindustri (SF) av halmstad-arkitekten August Svensson. Den övre foajéns rika dekor är
väl bibehållen, bl.a. två målningar av Edward Högardh med motiv ur antik mytologi. Den eleganta
salongen rymde, med balkong, hela 500 platser! Efter om- och tillbyggnad av interiören innehåller
Röda Kvarn fem salonger. Stora salongen är i originalskick.
Byggnadsminne 1994
Kirsten Munks hus
Byggherren var borgmästaren i Halmstad, Albrekt Pedersen Mackum. Huset uppfördes strax efter
stadsbranden 1619 av importerat holländskt tegel och är det enda i Sverige i sitt slag från den tiden.
Kanske har den iögonfallande fasaden gett näring åt fantasierna om Kirsten Munk, ingen vet.
Huset vilar på en källare med kryssvalv av tegel, möjligen en rest av ett äldre, nedbrunnet hus.
Byggnadsminne 1977
fd Televerket i Halmstad
Gamla telegrafen vid Lilla Torg i Halmstad uppfördes 1923-25 på uppdrag av Kungliga Telegrafstyrelsen efter ritningar av arkitekten Aron Johansson, mest känd för Riksdagshuset från 1906.
Byggnaden i Halmstad är signerad ”Aron J:n” på tornets sockel. Exteriören har rötter i äldre nationell arkitektur: karolinskt palats och medeltida försvarstorn. Interiören präglas av hög hantverkskvalitet och fina material.
Byggnadsminne 1993
Wapnö slott
Wapnö slott uppfördes vid mitten av 1700-talet på platsen för en äldre byggnad som eldhärjats
1733. Det ligger på den gamla borgholmen och man ser resterna av en, nu torrlagd, våtgrav. En
stenbro leder fram till huvudentrén. På trädgårdssidan skyddades anläggningen av en liten sjö, senare
ombyggd till en dekorativ damm. Slottets yttre är i allt väsentligt oförändrat.
Wapnö gods omnämns redan på 1300-talet och är idag, under namnet ”Wapnö”, ett av Sveriges
största jordbruk.
Byggnadsminne 1983
Särdals kvarn
Särdals kvarn från 1890 är en s.k. holländarkvarn, dvs med vridbar hätta som följer vinden. I byggnadsminnet ingår också den med kvarnen sammanbyggda, faluröda mjölnarbostaden/magasinet
med sitt ovanliga, välvda tak. Invändigt är det mesta av maskineriet bevarat, nästan helt byggt i trä.
Med sina sex våningar är kvarnen i Särdal en av Nordens största.
Byggnadsminne 1980
52
Mostorps gård
Årsredogörelse
2014
Mostorps stora lantegendom – idag Mostorps gård – skapades av Ludvig von Segebaden (182399) genom sammanläggning av fyra gårdar i Mostorps by.
Slottet uppfördes 1878-80 efter ritningar av den danske arkitekten och formgivaren Thorvald
Bindesböll (1846-1908) i en fritt tolkad fransk medeltidsstil med nygotiska inslag. Trädgården
är inspirerad av engelska parkideal och har kulturhistoriskt intresse med en liten fornminnespark, stenpartier, grottor och fontäner.
Byggnadsminne 2003
Rydöbruks missionshus
Liknar mer en liten småskola än en kyrklig samlingslokal. Kyrksalen präglas dock av from enkelhet.
Väggar och tak är klädda med pärlspontpanel i ljusa färger; dagsljuset genom de höga fönstren förstärks och fyller kyrksalen med ett andäktigt skimmer. Numera är den enda aktiviteten i missionshuset en årlig sommargudstjänst, som i god tradition avslutas med kaffe på kyrkbacken.Missionshuset
ägs av Södra Nissadalens Missionsförsamling.
Byggnadsminne 1986
Slätteryds byskola
Uppfördes 1913 som ett av sex likadana skolhus runtom i den vidsträckta Unnaryds socken. Skolorna
uppfördes efter samma ritningar: Skolsal med kapprum och ingång för barnen. Lärarinnebostad med
vardagsrum och kök, tambur och kökskvist samt ett rum på andra våningen.
Skolan lades ner 1954 när Centralskolan i Unnaryd togs i bruk. Bostadsdelen hyrdes ut, men skolsalen står orörd precis som när eleverna slutade. Hylte kommun överlämnade 1992 skolan till Södra
Unnaryd-Jälluntofta Fornminnes- och Hembygdsförening. Den gamla byskolan är numera populärt
museum. Byggnadsminne 2007
Brunnsbacka sågkvarn
Brunnsbacka Sågkvarn är en vattendriven kvarn med ramsåg och stickhyvel. Sågningen upphörde
på 1930-talet, kvarnen något senare men stickhyveln användes så sent som 1951. Kvarnplatsen vid
Brunnsbackaån finns belagd sedan 1600-talet, den nuvarande anläggningen innehåller delar från
1700-talet. Efter omfattande restaureringar är den åter i fungerande skick. En gång om året, på
Brunnsbackadagen, släpps vattnet på – då maler kvarnen, hyvlar och sågar ”som sedan urminnes
tider”. Sågkvarnen sköts i samråd mellan markägarna, Länsstyrelsen och Brunnsbackastiftelsen.
Byggnadsminne 2003
Tullbron i Falkenberg
Tullbron i Falkenberg står sedan 1760 stadigt på fem valv mitt i Ätrans sista fors. Bron ritades av
slottsarkitekten och överintendenten i Stockholm, Carl Cronstedt.Bygget genomfördes på bara fyra
år under ledning av murarmästaren Friedrich August Rex. Arbetskraft var soldater från Älvsborgs
regemente och olika hantverksspecialister. Den ökande vägtrafiken efter Andra världskriget aktualiserade en breddning av Tullbron; 1952 utfärdade regeringen förbud mot att bredda bron.
Efter grundlig, antikvariskt restaurering 1994 är Tullbron idag i samma goda skick, som när murarmästare Rex lagt sista stenen 1760. Byggnadsminne 1984
Falkenbergs Stadshus
Falkenbergs Stadshus med Rådhuset, Rådhustorget och det s k Rörbeckska huset har förklarats som
byggnadsminne, eftersom de tillsammans uppfyller kravet enligt Kulturminneslagen som ”synnerligen märkligt genom sitt kulturhistoriska värde”. Genom medel från stiftelsen Oscar Rörbecks
donationsfond kunde staden efter en planeringsprocess från 1943 till 1960 inviga den nya förvaltningsbyggnaden, ritad av Lennart Tham, som vann arkitekttävlingen. Idémässigt präglas byggnadskomplexet av tidsandan med visionen om det goda demokratiska samhället och den engagerade,
bildade medborgaren. Byggnadsminne 2006
53
Årsredogörelse
2014
Olofsbo hembygdsgård
ligger som en trygg ö i åkerhavet norr om Falkenberg. Fyra rödmålade trälängor under branta
halmtak. Helt kringbyggda gårdar var vanliga i mellersta Halland för 150 år sedan, idag återstår en
handfull. Gården kallas ”Staffens” efter brukaren Staffan Jönsson (1761-1833) och flyttades hit från
byn Olofsbo vid laga skiftet 1838. Staffens är en gammal släktgård och var i samma släkts ägo i sex
generationer. Sedan 1963 förvaltas den av en stiftelse och visas för allmänheten.
Byggnadsminne 1982
Borgen Hällerup
Hällerups corps-de-logis är en typisk svensk 1700-talsherrgård, där timmerstommen dolts för att
byggnaden ska likna ett stenhus. I källaren finns tegelvalv efter en äldre byggnad, troligen från
1500-talet. Under 1900-talet såldes jordbruksdelen av, och fastigheten genomgick växlande öden
under olika ägare. Huvudbyggnaden renoverades grundligt 1993-94 genom den s.k. Hallandsmodellen.
Byggnadsminne 1986
Hägareds gård
Frälsehemmanet Hägared ingick 1652 i Drottning Kristinas donation till den holländske köpmannen Adrian Tripp. Enligt brandförsäkringshandlingarna uppfördes den nuvarande mangårdsbyggnadens bottenvåning 1816 av furu- och grantimmer. Manbyggnaden byggdes på med en andra våning
1851. Till den mycket välbevarade och ålderdomliga gårdsanläggningen hör även bl a två stenmurade flyglar från 1816 och en spannmålsbod från 1817.
Byggnadsminne 2009
Långanskogen
Torpet Långanskogen i Ästad är ca 200 år. Det kallas också Emmastugan efter Emma Henriksson,
som bodde där till 1978. Före sin död 1981 överlät hon Långanskogen – sitt barndomshem – med
lösöre till Hembygdsföreningen. Byggnaden reparerades och blev senare förklarad som byggnadsminne. Som kopplade tågvagnar står husets olika delar på rad: snickarbod, ladugård, kök, storstuga,
kammare och svinhus.
Byggnadsminne 1991
Grimetons Radiostation
Radiostationen representerar ett viktigt steg i utvecklingen av den moderna, trådlösa kommunikationen och upptogs därför 2004 på UNESCO:s världsarvslista. Platsen är ett levande kulturarv och
består av den gamla radiostationsbyggnaden med en komplett och unik, ännu fungerande långvågssändare, samt den jättelika antennen med sina sex 127 m höga torn.
Byggnadsminne 1996
Societetshuset i Varberg
54
Societetshuset från 1886 är ett av Västkustens bäst bevarade. Göteborgsarkitekten Adrian Crispin
Peterson har gett byggnaden en tidstypisk, ”morisk” framtoning. ”Societeten” ligger i parken med
samma namn och blev centrum för sällskapslivet på den allt populärare kurorten Varberg. Här
erbjöds allt en sommargäst kunde önska sig: mat, musik, dans och andra nöjen. Det fanns lekplats
för barnen, kägelbana och gymnastiksal. Än idag är Societeten en given del av Varbergs nöjesliv med
kafé, restaurang, pub, diskotek, nattklubb och en utomhusscen. Här finns också lekplats, tennisoch minigolfbanor. Man kan också bara njuta i parken av sin medhavda kost. Byggnadsminne 1980
Varbergs fästning
Årsredogörelse
2014
Varbergs fästning har en lång och skiftande historia. Den byggdes på Wardberget – vaktberget – runt
år 1200 och har varit borg, kungligt slott, fästning och fängelse. Sedan nästan 100 år finns ett museum på fästningen – idag heter det Hallands kulturhistoriska museum. Vid ombyggnaden 2012-2014
skapades ett modernt och tillgängligt museum med entré från borggården, hiss mellan utställningsplanen och ett kafé. Museet berättar fästningens och regionens historia genom föremål, konst och
arkivmaterial. Historien levandegörs genom visningar, utställningar, program och filmer. Museets
mest kända fynd är Bockstensmannen: ett medeltida skelett med otroligt välbevarad klädedräkt. På
museet har han sin egen utställning – möt honom in på bara skinnet. Byggnadsminne 1935
Varbergs teater
Varbergs teater invigdes den 17 juli 1895. Byggnaden ritades av arkitekten Lars Kellman (18571924), som var mycket verksam i västra Sverige.Teatern är uppförd i holländsk nyrenässans av rött
och gult tegel med putsade dekorativa element. Ridån i purpurrött och guld är målad av dekorationsmålaren Carl Grabow (1847-1922). Teatern restaurerades 1979-80 med utgångspunkt från att
de kulturhistoriska värdena i bl a salongen och övre foajén skulle bibehållas.
Byggnadsminne 2011
Lindhovs kungsgård
Kungsgården ligger på platsen för den medeltida staden Ny Varberg. Sedan staden övergivits 1612
gav Christian 4 order om att istället anlägga en ladugård på platsen. Mangårdsbyggnaden är uppförd
1838 med fasader av ljusmålad träpanel. De två flygelbyggnaderna uppfördes 1806. Ovanligt nog är
ladugården av sten äldre än huvudbyggnaden. Den uppfördes i slutet av 1700-talet.
Byggnadsminne 1935
Grunnarp 3:12
Gården Grunnarp i mellersta Halland representerar landsbygdsmiljö från 1800-talets mitt, där framför allt boningshuset och trädgården är sevärda. Manhuset, ursprungligen en högloftsstuga, har i ett
tidigt skede byggts om till en typisk hallandslänga. Från början var gården fyrlängad och kringbyggd
på traditionellt vis. Uthusen revs vid sekelskiftet 1900 och en ny ladugård byggdes ett hundratal
meter norrut.
Byggnadsminne 1994
Båtsmanstorpet 152, ”Hallmans”
1726 inrättades ett stående båtsmansrusthåll i Halland. Den förste båtsmannen rekryterades till
Olofstorp samma år. Det bevarade båtsmanstorpet dyker första gången upp i kartmaterialet på en
storskifteskarta 1846-48. Den röda torpstugan innehåller både en liten bostad med kök och kammare och ladugård för två kor.
Byggnadsminne 1995
Åsklosters Kungsgård
Kungsgården är belägen på platsen för ett cistercienserkloster, anlagt i slutet av 1100-talet. Corpsde-logiet uppfördes 1806-07 efter typritningar av arkitekten Carl Hårleman. Den vitputsade fasaden är symmetriskt uppbyggd med ett tunt kvaderverk i mittpartiet. Två rödmålade flygelbyggnader
i trä från mitten av 1800-talet ramar in gårdsplanen.
Byggnadsminne 1935
55
Årsredogörelse
2014
Sunvära kvarn
Sunvära kvarn flyttades på 1890-talet till Sunvära och återuppbyggdes på grunden efter en äldre
kvarn från 1866. Kvarntypen är en s k holländare med vridbar hätta som följer vinden. Den är nära
nog i samma skick som när siste mjölnaren lämnade den runt 1950.
Värö Stråvalla hembygdsförening äger kvarnen sedan 1973.
Byggnadsminne 1994
Åkrabergs ladugård
Åkrabergs ladugård i Värö socken blev 1963 Hallands första byggnadsminne. Ladugården är från
mitten av 1730-talet. Den har tre längor byggda i skiftesverksteknik kring en gårdsplan med brunn
och vårdträd. Halmtaket vilar på så kallade mesulor, dvs stolpar med y-formig topp.
Byggnadsminne 1963
Nidingens fyrplats
Nidingen är Sveriges första fyrplats med rötter i 1620-talet och anses vara världens första dubbelfyr.
De kompakta gråstensfyrarna byggdes 1834 och är identiska. Båda är lika välbevarade och har inte
förändrats bortsett från att fyrutrustningen demonterats. Sedan 1946 varnar en ny fyr för Nidingens
lömska undervattensgrund där hundratals fartyg förlist under seklerna.
Byggnadsminne 1935
Knapegården
Kaptensgården Knapegården är en av de äldsta och mest välbevarade byggnaderna på Onsalahalvön.
Planlösning och inredning i den äldsta delen av mangårdsbygganden är närmast intakt sedan uppförandet ca 1754. Gården representerar också den för norra Halland typiska och länge livsviktiga
kombinationen av jordbruk med husbehovsfiske och sjöfart/handel.
Byggnadsminne 1995
Mårtagårdens kulturreservat
Knut och Tora Larssons Stiftelse Mårtagården har till uppgift att som kulturminne bevara och
vårda Mårtagården i Onsala socken för att ge kommande släkten en bild av den gamla sjökaptensbebyggelsen i dessa bygder. Sedan 2003 är Mårtagården och Apelhögen med omgivande marker
kulturreservat. Under sommarmånaderna anordnas visningar av gården samt föredrag och underhållningsprogram på söndagar. Skolorna på Onsala besöker årligen gården som en del i hembygdsundervisningen. Enskilda visningar kan bokas. Byggnadsminne 1982
Tjolöholms slott
Tjolöholms Slott är Nordens främsta Arts and Crafts-anläggning. Slottet ritades i tudorstil av
arkitekten Lars Israel Wahlman och stod klart 1904. Den välbevarade inredningen bjuder på brittisk
comfort med för sin tid toppmoderna bekvämligheter, t.ex. rundspolande duschar. Slottsträdgården
återskapas enligt Wahlmans ritningar; slottet ser ut att växa upp ur berget! Här finns en slottskyrka i
skotsk stil och en idyllisk allmogeby med möjlighet att övernatta. I den nationalromantiska Storstugan serveras mat- och kaffe. Nedanför slottet ligger en badplats med ett lekskepp för barn. Trädgården, parken och den naturskyddade halvön är öppna för besökare hela året. Byggnadsminne 1991
56
Riksdagsmannagården i Axtorp
Årsredogörelse
2014
Riksdagsmannagården i Axtorp har anor från 1600-talet, men de nuvarande byggnaderna är i
sina äldsta delar från 1836. De byggdes upp efter en brand, som ödelade hela Axtorps by samma
år. På 1800-talet ansågs gården vara en av socknens främsta. Gården har genom ingifte bebotts av
riksdagsmannen Aron Christoffer Gunnarsson (1855-1944).
Byggnadsminne 1995
Äskhults by
I Äskhults by kan man förflytta sig bakåt i historien och uppleva tiden före den agrara revolutionen. Följ den gamla fägatan upp till de fyra gårdarna på åskrönet. Husen är omålade och ligger
tätt kring det lilla bytorget. De flyttades aldrig ut under 1800-talets skiftesreformer utan fick
ligga kvar på sina ursprungliga platser. Äskhults by med marker är skyddad som kulturreservat
sedan år 2004.
Byggnadsminne 1980
Vallda metodistkapell
Frikyrkorörelsen i Sverige föddes på Västkusten, nära Vallda. Här grundade baptisterna 1848
Sveriges första frikyrkoförsamling. Vallda metodistförsamling, en av Sveriges äldsta, byggde kapellet
1872. Det är nära nog i ursprungligt skick, både in- och utvändigt.
Byggnadsminne 2000
Stolpboden på Särö
Uppfördes 1775 som sädesmagasin i tre våningar åt Särö säteri. Stolparna under boden avslutas
med varsin flat sten som hindrade möss och råttor att nå den begärliga säden. 1927 brann badrestaurangen, f d säteriet, ner till grunden. Stolpboden räddades men spåren efter elden syns ännu på
norrgaveln. Idag ägs byggnaden av Särö golfklubb och används för tillfälliga utställningar.
Byggnadsminne 1987
Särö kyrka
Tillkom på privat initiativ i en tid då Särö var en rikskänd bad- och kurort. Invigd 1922 i närvaro av
Kung Gustaf V. Konungen var en flitig kyrkobesökare och kyrkan betraktas som ”Kung Gustav V:s
sommarkyrka”. Kyrkan drivs genom ideellt arbete av Särö Kyrkostiftelse som ansvarar för dess drift
och underhåll.
Byggnadsminne 2005
Wea kaptensgård
Wea gård har bebotts av både adel och bönder sedan 1200-talet. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1813 i en sparsmakad och symmetrisk sengustaviansk stil. Huset vittnar om det välstånd som
”bondeseglationen”, dvs. sjöfart vid sidan av jordbruket, skapade i norra Halland under 1700-talet.
Wea kaptensgård används idag som privatbostad.
Byggnadsminne 1979
57
Årsredogörelse
2014
Årsredogörelse 2014
Administrativa uppgifter
Personal
Länsantikvarie Hans Bergfast
Arkeolog Lena Berglund
Antikvarie Jessica Jönsson
Antikvarie Jenny Nord
Antikvarie Kristofer Sjöö
Antikvarie Bo Strömberg
Antikvarie Emma Östlund
Enhetschef: Cecilia Engström
Publikationer
Ur Länsstyrelsens meddelandeserie 2014:
2014:4 Gräv där du får, Länsantikvariens årsredogörelse 2013
2014:8 Folkparken i Halmstad, byggnadsminnesutredning
2014:9 Edenberga brandstation, byggnadsminnesutredning
2014:16 Väröbacka gästgivaregård, byggnadsminnesutredning
Övriga publikationer
Levande Hus – Guide till halländska byggnadsminnen
Kulturmiljö
Prestationer (volymer och kostnader) Avser verksamhet 43*
2014
2013
2012
Årsarbetskrafter män
2,64
2,60
3,64
2,79
1,80
1,62
1)
Årsarbetskrafter kvinnor
1)
(%)
3,55
2,89
3,52
Verksamhetskostnader inkl OH (tkr) totalt
7082
7094
6725
Andel av totala verksamhetskostnader (%) 2
4,35
4,60
4,61
Antal ärenden, inkomna och upprättade
746
656
492
Antal beslutade ärenden
747
549
450
Antal ej beslutade ärenden äldre än 2 år
0
0
0
Bidragsutbetalningar där Länsstyrelsen gör utbetalningen (tkr)
775
0
130
Andel totala årsarbetskrafter
1)
2)
58
1 Årsarbetskraft =1760 timmar
Andel av total verksamhetskostnad inkl OH exkl. resurssamverkan. Uppgiften hämtas från tabell B.
Årsredogörelse
2014
Länsantikvariens rapport till regeringen
Hans Bergfast
Samverkan för att bevara och
utveckla kulturmiljöerna
kulturarv. Samverkan sker även med Göteborgs stift,
svenska kyrkans församlingar och hembygdsrörelsen.
Länsstyrelsen arbetar strategiskt i enlighet med de
nationella kulturmiljömålen. De medel för kulturmiljövård som länsstyrelsen förfogar över bidrar till att
en mångfald av kulturmiljöer bevaras, används och
utvecklas. Genom att länsstyrelsen kan lämna bidrag
till vård- och informationsinsatser ökar människors
möjlighet att bli delaktiga i kulturmiljöarbetet och att
förstå och ta ansvar för kulturmiljön. De betydande
delar av kulturmiljöbidraget som riktas till länets
kulturhistoriskt mest betydelsefulla besöksmål innebär att dessa kan utvecklas till gemensamma källor
till kunskap, bildning och upplevelser. Tillsammans
med bl a hembygdsrörelsen arbetar länsstyrelsen för
ett hållbart och inkluderande samhälle. I kultur-
Länsstyrelsen har en långvarig och bra samverkan
med länets kommuner, bl a kring förnyade kulturmiljöprogram och den fysiska planeringen. Samverkan med Region Halland har bl a resulterat i
gemensamma projekt kring tillgänglighet och digital
information. Länsstyrelsen och regionen har även
tagit fram en plattform för det kommande arbetet
med en regional kulturarvsstrategi. Region Halland
deltar även i det strategiska rådet för kulturreservatet
Äskhult.
Länsstyrelsen samverkar även med ett flertal privata aktörer. Fastighetsägare, byggnadsvårdföretag,
hantverkare, stiftelser och ideella föreningar gör alla
stora insatser för ett långsiktigt bevarat och utvecklat
Tabell 5.1
Länsfakta kulturmiljö
2014-12-31
2013-12-31
Antal registrerade fornlämningar (exkl. marina)
2012-12-31
18140
18070
18004
Antal byggnadsminnen enligt 3 kap. kulturminneslagen
48
48
48
Antal kyrkobyggnader enl 4 kap. kulturminneslagen
113
113
113
Riksintresseområden för kulturmiljövården, antal
40
40
40
37149
37149
37149
3
3
3
Riksintresseområden för kulturmiljövården, yta(ha)
Kulturreservat, antal
178
178
178
Andel av länets kommuner som har kulturmiljöprogram (%) 100,0
Kulturreservat, yta (ha)
100,0
100,0
Källa:
Fornlämningar – Fornnminnesinformationssystemet (FMIS) (www.fmis.raa.se)
Byggnadsminnen – Länsstyrelsens förteckning över länets byggnadsminnen
Kyrkobyggnader – Länsstyrelsens förteckning över länets kyrkobyggnader
Riksintresseområden – Länsstyrelsens GIS-skikt, Riksintressen kulturmiljövård
Kulturreservat – Länsstyrelsens GIS-skikt, Kulturreservat
Andel kommuner med kulturmiljöprogram – Miljömålsportalen, indikator ”Planering kulturmiljö”:
59
Årsredogörelse
2014
landskapsarbetet medverkar länsstyrelsen till att det
halländska landskapet förvaltas och att kulturmiljön
tas till vara i samhällsutvecklingen.
Det gemensamma samverkansarbetet mellan länsstyrelsernas kulturmiljöverksamheter och Riksantikvarieämbetet fortsätter att utvecklas. Samverkan
sker enligt den samverkansmodell som utarbetats, och
omfattar arbete i fyra länsgrupper samt kontinuerliga
samrådsmöten mellan länsstyrelserna och mellan
länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet.
Samverkan mellan länsstyrelserna sker även inom
det av länsråden auktoriserade nätverket Kulturmiljöforum. Nätverket fungerar som plattform för sakområdesdiskussioner och som stöd till länsrådsgruppen
i frågor som rör kulturmiljö.
Kulturreservatet Äskhults by innebär det sedan lång
tid tillbaka pågående samarbetsprojektet med naturvården att ett äldre kulturlandskap restaureras. Arbetet med att återskapa kultur- och odlingslandskapet
har stor kulturhistorisk, vetenskaplig och pedagogisk
betydelse. Den oskiftade byn, med fyra gårdar samlade på bytomten, och de 135 hektar stora markerna
blir för varje år en alltmer unik helhetsmiljö som
visar hur det var att leva i dessa trakter för ungefär
200 år sedan.
Under 2014 har arbetet koncentrerats till den lö-
pande hävden av kulturmarkerna. Eftersom stora
restaureringar av åkrar, ängar och betesmarker genomförts tidigare år koncentreras insatserna till att
behålla dessa marker i gott skick.
Restaurering av ytterligare mark
Kulturreservat och
övervägs för närvarande inte.
kulturlandskap
Sedan 2012 har därutöver större
Kulturmiljövårdens insatser för
restaureringar möjliggjorts genom
kulturlandskapet är koncentrebetydande medfinansiering inom
rade till fyra områden i Hallands
ramen för landsbygdsprogramlän, dels till de tre kulturreservamets ”Utvald miljö”. Projektet
ten: Äskhult, Mårtagården, och
avslutas vid årsskiftet 2014/15.
Bollaltebygget och dels till naturGenom landsbygdsprogrammets
reservatet Gårdshult där ett s.k.
medfinansiering har Kalvhagen
museijordbruk med odling av
restaurerats till en ljusöppen och
Bollaltebygget. Illustration: Willy Lindström
gamla arter bedrivs.
betad lövhagmark. Insatserna i kulturreservaten utförs i samverkan
med fastighetsägarna (Västkuststiftelsen för Äskhults
Ulvaklipporna på den norra utmarken har restaurerats
by, Knäreds Forskarring och hembygdsförening för
till en betydligt mer öppen skogsbetesmark med
Bollaltebygget och Knut och Tora Larssons stiftelse
en blandskog av löv och tall och ljusöppna gläntor.
Mårtagården). Kungsbacka kommun med kulturförDessutom har projektet möjliggjort att den moderna
valtningen och turistbyrån är en aktiv samarbetspart
skogsbilvägen (bitvis kantad av djupa diken) genom
i Äskhults by och Mårtagården. Ett flertal privata
ängsmarken i norr och vidare ut till utmarken återentreprenörer är verksamma kring byggnads- och
ställts till ett utseende som bättre överensstämmer
landskapsvården. Därtill kommer ett väl fungerande
med hur markvägar såg ut förr i tiden. Ett sår i
tvärsektoriellt samarbete med länsstyrelsens landskulturreservatet har därmed läkts!
bygds- och naturvårdsenheter.
60
Årsredogörelse
2014
Deltagare i det sociala företaget ”En trappa upp” röjer en fornlämning i Falkenbergs kommun. Foto: Lena Berglund
Fornvård
Under 2014 har länsstyrelsen varit delaktig i ca 50
Fornvården i Hallands län utförs med utgångspunkt
i ett fornvårdsprogram där ett antal fornlämningar är
utvalda som speglar länets forntida historia, medeltid
och nyare tid. Samtliga objekt är försedda med informationsskyltar, vilka successivt förnyas och förbättras.
vårdade objekt. Det praktiska arbetet har utförts av
enskilda entreprenörer, ideella föreningar, enskilda
markägare, hembygdsföreningar och andra organisationer. Utöver den fornvård som bedrivs inom ramen
för länsstyrelsens fornvårdsprogram vårdas även
fornlämningar på kommunala eller privata initiativ.
Projektbidrag har lämnats till flera sociala företag
för att de ska kunna jobba med tillgängliggörande
av fornlämningar, framför allt i tätortsnära miljöer. I
Falkenberg har företaget ”En trappa upp” fått bidrag
Ovanstående fornlämning efter röjningen. Foto: Lena Berglund
61
Årsredogörelse
2014
från såväl länsstyrelsen som Region Halland och i
Halmstad har ett avtal skrivits med ”Bumerang –
åter till arbete”. Sedan länge pågår ett samarbete
med ”Klara i Varberg”. ”En trappa upp” har röjt ett
område i Falkenberg som bl a används av en montessoriförskola för pedagogisk verksamhet. Även de äldre
på det intilliggande äldreboendet använder området
för rekreation. Arbetena innebär att området blivit
tillgängligt för fler.
Vårdinsatserna på fornlämningar består oftast av
slåtter och röjning av vegetation, men kan även gälla
skyltning, arbeten för bättre fysisk tillgänglighet och
restaureringar. Under 2014 fick Länsstyrelsen i Halland en ny fornvårdstekniker, Lena Berglund, som ansvarar för den praktiska rådgivningen och kontakten
i fält med de olika markvårdarna. Under året har ett
arbete inletts med att förnya fornvårdsprogrammet.
Under året har en informationsskylt nyproducerats
(Vibes hög i Laholms kommun). Ytterligare en informationsskylt har ersatts och i samband med det
omarbetats med nytt innehåll (Falkenbergs borg).
Slutförande åtgärder för att förbättra tillgängligheten
vid parkeringsplatsen till Påarpsgravfältet har utförts.
Ett större samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen,
Trafikverket, Göteborgs stift, Varbergs Sparbanksstiftelse och Gunnarsjö och Kungsäter bygdeförening har
initierats med avsikt att restaurera och tillgängligöra
en bro och äldre vägsträckning i Gunnarsjö sn, RAÄ
Gunnarsjö 12:1. Projektet inleds i december 2014 och
avslutas under våren 2015.
Milstensprojektet
I samarbete med Trafikverket restaureras årligen
ett antal milstenar i länet. Laholm, Halmstad och
Hylte kommuner är klara. I år har arbetet fortsatt i
Falkenberg och 8 milstenar har färdigställts. Stenfundamenten har återställts och borstats fria från
mossa. Järntavlor har rengjorts och i de fall där tavlor
saknats har kopior satts på plats. I Mahult, Halmstads
kommun har en återfunnen milsten från 1779 hittats
bredvid bron över Fylleån. Denna milsten har rests
upp nära bron.
Forntid och nutid möts vi Eldsbergaåsen. Foto: Jenny Nord
62
Årsredogörelse
Vårda Vattendragens kulturarv
Byggnadsvård
Det länsgemensamma arbetet som bl a syftar till att
ta fram ett informationsmaterial om vattenanknutna
kulturarvet har fortsatt under året. Samtliga länsstyrelser som ingår i projektet har bidragit till det
gemensamma arbetet. Tematiska faktablad, broschyr
m m om vattenanknutet kulturarv kommer runt
årsskiftet att tillgängliggöras via en för projektet
gemensam hemsida.
Länsstyrelsen har lämnat bidrag till byggnadsvårdskurser som arrangeras av den halländska hembygdsrörelsen. Kurserna är mycket uppskattade och är en
följd av den förra regeringens satsning på Hus med
Historia. Kurserna vänder sig till en bred allmänhet
och de kompletterades med föredrag om lokala kulturhistoriska företeelser.
2014
Lindhovs stenvalvsbro, före och efter restaurering. Foto: Lena Berglund
Två broar har restaurerats med medel från projektet.
Fleråriga och pågående byggnadsvårdande insatser
På stenvalvsbron vid Lindhovs kungsgård, Varbergs
kommun har en isnos och en del av en stödmur
iordningställts. Börje bro, Halmstads kommun, en
stenvalvsbro med datering till 1950, blev framröjd
och restaurerad.
har skett inom byggnadsminnet och kulturreservatet
Äskhults by med syfte att säkerställa de ålderdomliga
byggnaderna för framtiden. Underhållet på byggnaderna i byn kommer att fortgå under lång tid framåt.
Vårdinsatserna på Världsarvet Grimeton radiostation har under året särskilt handlat om förnyelse
av det gröna kulturarvet. Trädalléerna och häckarna
med döda och döende almar i radiobyn har ersatts
med nya lindalléer och häckar av liguster. Världsarvet
är ett betydande turistmål i Halland.
På Tjolöholms slott fortsätter det mångåriga
arbetet med att restaurera och utveckla byggnaderna
i arbetarbyn. Arbetet främjar länets utveckling av
hållbara destinationer. Under året restaurerades
Stöd har lämnats till Torups samhällsförening
för renovering av damm vid Bosgårdsfallen i Hylte
kommun, som är ett utflyktsmål i samhället. Stöd
har också lämnats till Sjönevads dansbana, ett privat initiativ med ambitionen att utveckla verksamheten vid Sjönevadssjön i Falkenbergs kommun.
Dansbanan ligger i anslutning till anrika Sjönevads
gästgiveri, en av länets finaste gästgiverimiljöer.
63
Årsredogörelse
2014
bl a det röda stallet, en av de
äldsta byggnaderna på godset, för att kunna användas i
slottets verksamhet vid t ex
marknader.
Mindre ”schablonbidrag” har
lämnats till ekonomibyggnader på landsbygden för att stimulera hållbar utveckling och
ökad delaktighet bland länets
invånare. Stöd har t ex lämnats
till Föreningen Växtkraft som
bl a har som syfte att värna om
naturnära kulturmiljöer för
människor i alla åldrar. För- Kurs i vård av gamla fönster. Foto: Kerstin Hultin
eningen har även som mål att
Projektbidrag har också lämnats till ett pilotprojekt integrera människor i samhälle och arbetsliv och att
Historiska Halland - en förstudie för att levandegöra
skapa delaktighet för medlemmarna. Länsstyrelsen
och tillgängliggöra kulturmiljöer i Halland, med
lämnade bidrag för restaurering av ett äldre hönshus
fokus på fornlämningar. Projektet erhöll ekonoinom fastigheten.
miskt stöd även från Region Halland. Ett syfte med
projektet var att visa på möjligheterna att locka ut
Länsstyrelen har medverkat till att ägarna av Skottorps
barn och ungdomar, gärna på cykel, till tätortsnära
slott tagit fram en vårdplan för varsam restaurering
fornlämningsmiljöer. Projektidéerna kommer att
av våtutrymmen m fl välbevarade interiörer från
vidareutvecklas under 2015.
1930-talet. Planen är ett led i ägarnas arbete med att
Se även redovisningen av arbetet med sociala
utveckla nya verksamheter i byggnadsminnet.
företag under avsnittet Fornvård ovan.
Byggnadsminnet Särdals kvarn inrymmer en bred
verksamhet med konstgalleri, försäljning av lokala
produkter och café. Länsstyrelsen har medverkat till
Kyrkliga kulturminnen
en takomläggning på byggnadsminnet.
Länsstyrelsens medverkan i den regionala samverkansgruppen för de kyrkliga kulturminnena i
Tillgänglighet
Göteborgs stift har stor betydelse för att skapa samsyn
Parkeringen vid Påarpsgravfältet slutfördes under
kring hur detta viktiga kulturarv ska kunna bevaras
året. Vid Ivars kulle genomfördes förberedande
men även utvecklas och förnyas. Under året har
markvård inför en kommande tillgänglighetsinsats.
länsstyrelsen även medverkat i sammanträden med
Förnyelse av skyltning sker i enlighet med tidigare
samverkansgruppen för Växjö stift.
framtaget program för såväl byggnadsminnen som
Länsstyrelsen deltar även i ett handläggarnätfornvårdsområden.
verk med länsstyrelsen i Västra Götaland, där bl a
64
Årsredogörelse
handläggningsrutiner och tillsynsfrågor kring de
kyrkliga kulturminnena diskuteras.
Länsstyrelsen har medverkat i flera samtal med
Vessige pastorat kring den framtida hanteringen av
Alfshögs kyrka. Kyrkan har akuta behov av yttre
underhåll och har av arbetsmiljöskäl varit stängd
under några års tid. Gemensamma överläggningar
med stiftet och pastoratet har dock resulterat i att
kyrkan kommer att restaureras.
Under 2014 kunde ärendet med återställande av den
s k tengbomska orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka,
Halmstad, avslutas. Ärendet påbörjades 1998. Sedan
arbetena med orgelfasaden nu avslutats kan parterna
i ärendet samfällt konstatera att återmonteringen har
skett med ett fullgott resultat.
Den kyrkoantikvariska ersättningen har avgörande betydelse för att de kyrkliga kulturminnena
kan bevaras för kommande generationer.
2014
Kunskapsunderlag
Länsstyrelsens bedriver ett långsiktigt arbete med
att ta fram kunskapsunderlag i form av kulturmiljöprogram i samverkan med länets kommuner. Arbetet syftar till att utvalda kulturmiljöer ska kunna
bevaras, användas och utvecklas inom ramen för
regional och lokal samhällsplanering. Programmen
tas också fram i ett publikt och informativt syfte där
kulturmiljövärden synliggörs för kommuninvånare
och fastighetsägare.
Arbetet är ett led i länsstyrelsens strävan att stödja
och utveckla det lokala kulturmiljöarbetet och tar sin
utgångspunkt i målen för det statliga kulturmiljöarbetet samt miljömålen. Framtagna program kommer att
integreras eller kopplas till de kommunala översiktsplanerna men också utgöra ett underlag i samband
med detaljplanering samt bygglovshantering.
Programmen är också ett viktigt underlag för läns-
styrelsens arbete kopplat till plansamråd och i diskussioner med företrädare för kommunerna. En viktig
utgångspunkt för det fortsatta arbetet är att kommuner såväl som länsstyrelsen samt övriga aktörer
inom samhällsplaneringen verkar för att säkerställa
att utpekade miljöer uppmärksammas och hanteras
i planeringen.
Under året har kulturmiljöprogrammen för
Kungsbacka, Falkenberg och Halmstad kommuner
antagits politiskt och därefter tryckts/ska tryckas.
I Laholm har programmet färdigställts men arbete återstår vad gäller politisk förankring och tryck.
Länsstyrelsen har under året inlett arbetet med ett
kulturmiljöprogram för landsbygden i Varbergs
kommun. Diskussioner rörande motsvarande arbete
i Hylte kommun har inletts. Arbetet samfinansieras
och länsstyrelsen lämnar bidrag till halva kostnaden.
Den återställda orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka i Halmstad.
Foto: Hans Helander
65
Årsredogörelse
2014
Foldern om Hallands byggnadsminnen har fått en bred
spridning för att öka allmänhetens kännedom om denna
kulturskatt.
uide
ndska
nnen
skalmässigt hanterbara) områden vilka samtliga har
beskrivits och karaktäriserats med utgångspunkt i
kända kulturmiljövärden. Samverkan med skogsstyrelsen har fortsatt där arbetslag inom ramen för
en arbetsmarknadssatsning inventerat prioriterade
områden med avseende på lämningar. Materialet
har så här långt tillgängliggjorts internt inom länsstyrelsen där aktörer inom vattenförvaltningen är
den främsta målgruppen. Arbetet kommer framöver
framförallt fokusera på kvalitetsäkring av Skogsstyrelsens material samt inventeringsinsatser inom
prioriterade områden.
speglar länets
kulturarv.
iljöer från olika
och ekonomiska
utgör en unik
m Hallands
amtid.
ök, fyllda av
erksamheter
a åldrar,
ker.
mmen
allands
nen!
Översyn av riksintresseområden
GUIDE HALLÄNDSKA BYGGNADSMINNEN
Under 2014 har länsstyrelsen fortsatt med kunskaps-
uppbyggnad om det vattenanknutna kulturarvet inom
projektet VaKul. Arbetet har samfinansierats med
medel från Havs- och vattenmyndigheten. Projektet
inleddes i Halland med en metodutveckling för att
via GIS kunna beskriva och tillgängliggöra befintlig
kunskap om det vattenanknutna kulturarvet. Arbetet
har under året koncentrerat sig på att färdigställa
kunskapsöversikter. Länet har utifrån vattenavrinningsområden delats in i ca 130 (i sammanhanget
66
Arbetet med att genomföra en översyn av länets
riksintresseområden har inletts under 2014. Arbetet
har främst handlat om en inledande genomgång av
områdena med utgångspunkt i befintliga värdetexter.
En behovsbedömning har bl a påvisat att flertalet områden i huvudsak har relevans men att dess fördjupade
beskrivningar behöver förbättras och justeras. Vissa
områden har identifierats som ”konfliktområden”
där det är tydligt att de värden som utgör grunden
för riksintresset kan stå i konflikt med andra planeringsmässiga önskemål. Dessa områden kräver i regel
särskilda insatser i samband med en översyn. Vidare
har förts diskussioner avseende samt hur underlagen
ska tydliggöra vad som kan innebära påtaglig skada
i det enskilda fallet.
Informationsinsatser
Bland årets informationsinsatser kan särskilt nämnas
en ny folder över Hallands byggnadsminnen. Foldern
har tagits fram av Föreningen Byggnadsminnen i
Halland med bidrag från länsstyrelsen och sponsring
Årsredogörelse
av de företag och enskilda som bedriver verksamheter
i byggnadsminnena. Foldern har fått en bred spridning. Syftet är att tillgängliggöra byggnadsminnena.
2014
Se även redogörelsen för pilotprojektet - Historiska
Halland under avsnittet Tillgänglighet ovan.
Under Kulturarvsdagen med temat ”I krigets spår”,
Genom foldern framgår också att många av länets
lämnade länsstyrelsen bidrag till annonsering inför
särskilt öppethållande och visning av Garnisons- och
luftvärnsmuseet i Halmstad.
Ett hus i vilk
et haven möt
är en film om
s
arkite
och Hanne Bögh ktparet Svend
–Andersen och
förverkligandet
av deras modernistiska villa
som uppfördes
i en svensk smås
tad i mitten av
1950 – talet.
Den staden
var
Laholm i Halla
nd.
Huset är idag
byggnadsminn
och utgör ett
e
fint exempel
på
framtidstron
som präglade
våra
stilideal i spåre
n av freden.
En utställning
kring Svend
och Hannes
liv samt dera
s
livsgärning och
hus visades
på
Hallands Kons
tmuseum mella
n
12/10 2014
– 8/3 2015
.
Filmen av Stella
n Olsson och
Besart Gerb
eshi är prod
ucerad
av Hallands
Konstmuseum
och
Stellan Olsso
n Film AB med
stöd
av Laholms komm
un och
Länsstyrelsen
i Halland.
Research och manus:
CHRISSIE LUNDST
RÖM och STELLAN
OLSSON
Foto och redigering:
BESART GERBESHI
Stillbildsfotograf:
JAN SVENSSON
Flygfoto: PER NILSSO
N/THE NILSSON
Regi: STELLAN OLSSON
Producent: SVEN
LUNDSTRÖM och
ANNA HOLMSTRÖM,
Hallands Konstmuseum
Musiken är hämtad
ur paret
Bögh-Andersens skivsam
ling
Ett särskilt tack till
HANNE BÖGH-ANDERSE
Tack till SUSANNE
N
och HÅKAN DAHL,
MÄRTA BJERTIN,
JAN HEMMEL ”slut
ord”,
VEIKKO SAARINEN
och ALLA ANDRA
MEDVERKANDE
Längd: 20 min
Ett hus i vi
lket haven
möts
byggnadsminnen är viktiga besöksmål där många
små och stora företag, institutioner, föreningar och
enskilda bedriver vitt skilda verksamheter. Med alla dessa verksamheter bidrar
Kulturmiljöfunktionens populära
Ett hus i vil
ket
haven mö
Hallands byggnadsminnen till ökad
årsredogörelse för 2013 med temat
ts
– Ett ark ite ktp ar,
der
as sta d och uni ka
livskvalitet och hållbar utveckling i länet!
”Gräv där du får” har bl a som syfte
hus .
Länsstyrelsen har medverkat
att informera om uppdragarkeolovid byggnadsminnesföreningens
gin, hur tillståndsansökan går till
årliga utbildningsdag för ägare och
samt ärende- och handläggningsförvaltare av Hallands byggnadsminprocessen.
nen. I samband med att
Hallands konstmuseum producerat
Tysta kulturarv
utställningen ”Där haven möts – ett
Inom ramen för projektet ”Tysta Kularkitektpar, en villa, ett galleri och
turarv” har länsstyrelsen lämnat bidrag
en garderob” om kulturpersonligheterna
till en mångkulturkväll på Katrinebergs
Svend och Hanne Bögh-Andersen, som stod
folkhögskola med bl a föredrag arrangerad av den
bakom uppförandet av byggnadsminnet Doktorn 5,
halländska hembygdsrörelsen inom ramen för deras
Laholm, har länsstyrelsen lämnat bidrag till en film
mångkulturella arbete.
om byggnadsminnet.
En film av
STE LLA N OLS
SO N
och BES ART
GER BES HI
Hamdi Arifaj föreläser på mångkulturkvällen. Foto: Qendrese Arifaj
67
Årsredogörelse
2014
Bidrag till kulturmiljövård, anslag 7:2
Byggnadsvård
Under kalenderåret 2014 har byggnadsvårdsbidrag fördelats enligt nedan.
BM = Byggnadsminne, RI = Riksintresse, KR = Kulturreservat, VA = Världsarv
Vård
Kungsbacka
Socken
Riksdagsmannagården Axtorp
Fjärås
Bidrag
207.000
Kategori
BM
Äskhults by
Förlanda 295.000 BM,KR,RI
Tjolöholms slott
Fjärås 100.000 BM,RI
Mårtagården
Onsala 136.000 BM,KR,RI
Särö kyrka
Släp 450.000 BM,RI
Älskogsbräcka ekonomibyggnad
Onsala 8.000
Tennisstugan i Stenvik
Ölmevalla 5.245
Varberg
Skrape-Finas backstuga
Dagsås 6.000
F.d hönshus, ekonomibyggnad
Träslövsläge 20.000
Sunvära kvarn
Värö 57.000
BM
Rydöbruks missionshus
Torup
189.000
BM
Bosgårdsfallet
Torup
160.000
Staffens, Olofsbo Hembygdsgård
Vinberg
108.843
Fryshuset vid Gamlestugan
Morup 15.000
Vinbergs gamla kyrkogård
Vinberg
600.000
Sjönevads dansbana
Vessige
Hylte
Falkenberg
BM
RI
75.000
Halmstad
Särdalskvarn
Harplinge
185.000
BM
Laholm
Skottorps slott, projektering WC,kök
Skummeslöv
38.318
BM
Skottorps slott, tak
Skummeslöv
100.000
BM
Mur vid Wallens slott
Våxtorp
22.627
Bollaltebygget
Knäred
87.000
Världsarvet Grimeton
Grimeton
Byggnadsvård Trädvård
68
1.230.000
270.713
BM,KR
VA,BM,RI
Årsredogörelse
2014
Övrigt
Ekonomibyggnader, tryck
4.450
Kulturmiljöprogram Halmstad, tryck
50.000
Boken om Äskhult
1.129
Boken om arbetarbyn på Tjolöholm
15.000
Bok om medeltida konstarv i Hallands kyrkor
5.713
Byggnadsminnesskyltar
11.480
Byggnadsminnesföreningen inkl framtagande av folder
116.572
Byggnadsminnesutredning
97.981
Årsredogörelsen 2013
117.585
Byggnadsvårdskurser
80.000
Wapnö slott vård- och underhållsplan
40.000
Byggnadsminnesfolder, tryck
9.424
Kalejdoskåp
20.000
Rådhustorget Falkenberg, människors mötesplatser
63.800
Utställning/film kv Doktorn 5
50.000
Kulturarvsdagen, 91:an museet
10.955
Summa 5.089.835
Fornvård
Under kalenderåret 2014 har bidragsmedel fördelats enligt nedan
Vård
Fornvårdsteknikertjänst
200.000
Fornvårdsprogrammet
294.695
Lindhovs stenvalvs bro
90.000
Börje bro
50.000
Information
Fornminnesskyltar
20.680
Arkeologiska undersökningar
Köinge
42.283
Graven i Lindberg
4.335
Paddocken i Skällinge
9.018
Mindre arbetsföretag
17.000
Övrigt
Historiska Halland, förstudie
25.000
Summa
753.011
69
Årsredogörelse
2014
Bemyndigandemedel 2014b
Under kalenderåret 2014 har fördelats 4.000.000 i bemyndigandemedel, det vill säga medel som beslutas under
2014 men utbetalas först 2015. (BM=Byggnadsminne, RI=Riksintresse, KR=Kulturreservat, VA=Världsarv)
Byggnadsvård
Kungsbacka
Socken
Bidrag
Kategori
Tjolöholm
Fjärås
1.500.000
BM, RI
Äskhults by
Förlanda
313.500
Gåsevadholms slott
Tölö och Fjärås
165.500
Knapegården
Onsala
10.000
Världsarvet Grimeton
Grimeton
279.000
Åkrabergs ladugård
Värö
6.500
BM
BM, KR, RI
BM
Varberg
VA, BM, RI
Falkenberg
Olofsbo hembygdsgård
Stafsinge
83.000
BM
Vinbergs gamla kyrkogård
Vinberg
460.000
RI
Femsjö
100.000
RI
Förlanda
1.040.000
Tryckning av kulturmiljöprogram Halmstad kommun Halmstad
42.500
Hylte
Femsjö fd folkskola
Markvård
Äskhults by
Övrigt
Summa
70
4.000.000
BM, KR, RI
Årsredogörelse
2014
Kulturlandskapsvård
Under kalenderåret 2014 har bidrag till kulturlandskapsvård fördelats enligt nedan
(BM = Byggnadsminne, RI = Riksintresse, KR = Kulturreservat, VA = Världsarv, NR=Naturreservat)
Vård
Objekt
Bidrag
Kategori
Bollaltebygget, markvård
108.824
BM,KR
Mårtagården, markvård
127.800
BM,KR,RI
Äskhult, expertråd
10.888
BM,KR,RI
Äskhult, planering och uppföljning
38.606
BM,KR,RI
Äskhult, trädgård 50.000
BM,KR,RI
Äskhult, avvattning
24.260
BM,KR,RI
Gårdshults allmogeåkrar
19.140
NR
Information
Tillgänglighetsprojekt
41.226
Summa
420.744
Kunskapsunderlag
Under kalenderåret 2014 har bidrag till kunskapsunderlag fördelats enligt nedan
Kulturmiljöprogram Varberg 300.000
Riksintresseprojekt
10.000
VaKul
200.000
Summa
510.000
71
Broar till historien
Kulturmiljöfunktionens årsredogörelse 2014
ISSN 1101–1084
Länsstyrelsens meddelandeserie 2015:12
Copyright 2015
Länsstyrelsen Halland och respektive författare/fotograf
Redaktion
Hans Bergfast & Hans Helander
Grafisk form
Tecknargården/Willy Lindström
Tryck
Lenanders Grafiska, 75358. September 2015
Omslag
Stenvalvsbron över Himleån vid Åttabro utanför Varberg. Foto: Hans Helander