en liberal ungdomstidskrift

en liberal ungdomstidskrift
NYN!
DESIG
Rebecca
David
och nya DS
UTLANDSREPORTAGE
En inblick i Hollands drogkultur.
FOLKOMRÖSTNINGAR en bättre form av demokrati?
MILJÖ
Dags att sluta blunda!
IDEOLOGI
Nationalism i konflikter
DEBATT
Skarp kritik från Grön Ungdom
FLYKTINGPOLITIK
Semantiska bedrägerier
KRÖNIKA
I ordets rätta bemärkelse del 1
2
LEDARE
FÖRÄNDRING –
I RF, flyktingpolitiken och
samarbetstänkandet.
KÄRA LÄSARE,
Radikalt Forum har genomgått en förändring. En ny layout, ett nytt
papper och en ny redaktion ska nu fortsätta att bära upp tidningens
stolta arv.
Den nya, luftigare layouten förstärker tidningens identitet som ett
skarpt och färgstarkt forum för unga Stockholmsliberaler. Tidningens
poppigare yttre innebär som tur är på inga villkor att innehållets djup,
insikt samt starka liberala engagemang kompromissats bort. Snarare
innebär detta lyft att tidningens viktiga budskap kan nå ut till en bredare publik.
Radikalt Forums nya, större redaktion består av åtta personer av
varierande åldrar, talanger, och placering på den liberala skalan. Vi hoppas att kunna producera en tidning som är lika mycket till för den som
har varit trogen pärm-till-pärm läsare i flera år, som den som bara
nyligen fått upp ögonen för de liberala idéerna.
Passa på att lära känna det nya redaktionsrådet på sidan 9.
Trevlig läsning!
UNDER DE GÅNGNA MÅNADERNA har ett antal ämnen
varit uppe på tapeten. Ett rykande hett sådant har varit Allians för
Sverige – det efterlängtade samarbetet som efter nästa val ska rädda
landet från sossarnas maktmissbruk. Efter allt jubel kring detta har det
inte tagit ungdomsförbunden lång tid att inse att detta skulle kunna
vara något även för oss. För vi är väl också rätt lika? För vi måste väl
också visa vår publik att vi står enade för landets skull. Vi som är borgerliga, vi som vill göra Göran Persson arbetslös och befria individen
från SAP:s kollektivistiska betonggrepp.
Gemensamma talarkvällar, debattartiklar sprudlande av enhet och
inte minst ett vapenstillestånd har man kommit fram till att vara det
rätta sättet att genomföra detta. Vi ska alltså hitta frågor som vi kan
enas kring och i stället för att hacka på varandra fokusera på att kritisera den andra sidan. So far so good, men frågan är: vad finns det
egentligen att tjäna på ett juniorsamarbete? Vad har Liberala ungdomsförbundet att tjäna på att anstränga sig för att mer likna MUF
eller bedriva självcensur genom att exempelvis inte kritisera ett annat
borgerligt förbund som ständigt predikar kärnfamiljens vikt? Får vi fler
medlemmar genom att tona ner vår egen profil? Vilka ungliberaler
tycker dessutom om att titulera sig själv med epitetet borgerlig?
Ordet innebär för mig något slags reaktionärt, konventionellt
läskigt kärnfamiljsorienterat tänkande – inte det radikala
alternativet till socialismen som den ungliberala rörelsen
faktiskt är och bör fortsätta att vara.
2
Vidare är även frågan om det överhuvudtaget
åligger ett politiskt ungdomsförbund att i så stor
utsträckning som möjligt leka vuxenpolitik genom
att kompromissa, bilda allianser, censurera sig osv.
Någonstans vill man ju ändå vara idealist och
lämna politikens verkliga spelregler åt framtiden.
Tjänar dessutom inte Sveriges övergripande demokratiska klimat mer på att de politiska ungdomsförbunden agerar renodlade ideologiska
vakthundar till skillnad från moderpartiernas
gråzonsböjelser? (När började du digga LO, Reinfeldt?)
Ungdomar från alla politiska uppfattningar
borde istället samarbeta där det verkligen behövs.
Kravet på en generell amnesti för alla flyktingar
vars ärenden behandlats i den rättvidriga utlänningsnämnden är ett sådant. Detta är som tur är på
gång genom nätverket Flyktingamnesti 2005, där
det samordnas politiska organisationer, religiösa
samfund, sjukvårdare och invandrarföreningar till
demonstrationer och opinionsbildning. Alla dessa
är drivna av övertygelsen om att svensk flyktingpolitik bäst förändras genom en nollställning, som
inte bara är nödvändig ur mänsklig aspekt, utan
även för att det nya systemet inte ska överbelastas. Det är alltså frågan som föder samarbetet,
inte samarbetet som föder frågorna.
.
Linnea Hincks
chefredaktör
[email protected]
LEDARE
sedan 1968.
Radikalt Forum är Liberala ungdomsförbundet
Storstockholms tidning och kommer ut med
sex nummer per år.
skribent ERIK LIST [email protected]
skribent VIKTOR STRÖM [email protected]
skribent/fotograf ADINA FELDMAN [email protected]
skribent RIKARD RAMINEN [email protected]
skribent LOVE BERGGREN [email protected]
skribent GABRIEL LILJENSTRÖM [email protected]
layout IDA HANSSON BRUSEWITZ [email protected]
ansvarig utgivare TIM NILSSON [email protected]
chefredaktör LINNEA HINCKS [email protected]
Redaktion
Innehåll 05#02
Ledare. FÖRÄNDRING - I RF, 2
flyktingpolitiken och samarbetstänkandet
Notiser 4
Eriks EU-spalt 5
Reportage. En inblick i Hollands 6
drogkultur
Nya redaktionen 9
Flyktingpolitik. Semantiska bedrägerier 10
Miljö. Dags att sluta blunda 11
Debatt. Liberalismen är passé! 12
Debatt. Svar på tal 13
Inrikes. Regeringen är skyldiga oss en 14
bättre krisberedskap
Utrikes. Nationalism i konflikter 15
Inrikes. Folkomröstningar - en bättre 16
form av demokrati?
Krönika. I ordets rätta bemärkelse. 17
Del 1 av 7 - Radikal.
Profil. Vår nya ledare 18
Årsmöte och nya DS 2005 20
Information. LUF-skolan 22
Rebeccas krönika 23
Kontakt
Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm
Eriksbergsgatan 8 B, 5 tr
114 30 Stockholm
08-410 242 95
www.luf.se/stockholm
Tryck. Norra Skåne Offset
Hässleholm 2005
3
NOTISER
OK
Notiser
VAPENKONTROLL?
FIGHT CLUB SVERIGE
Två av tre kvinnor i Sverige har någon
gång blivit utsatta för våld eller sexuella
trakasserier av en man. Av alla homoeller bisexuella personer i Sverige har
25 procent utsatts för våld eller hot om
våld. Luf bedriver nu en kampanj för att
uppmärksamma dessa förtryckande brott.
Engagera dig i kampanjen du också. Kontakta ditt distrikt – allas insatser behövs.
Källa: Slagen Dam, Brottsförebyggande rådet
I slutet av april skrev Floridas guvernör Jeb Bush under en lag som
tillåter folk att skjuta en inkräktare som
hotar, även om det inte är livshotande eller det finns möjlighet att fly.
Källa: New York Times
17
miljarder dollar skulle USA:s bröllopsindustri
tjäna på att amerikanska homosexuella skulle
få gifta sig i samma sätt som heteros.
Källa: Harpers
Efter SSU:s knappast förvånande
medlemsskandal uppmanar nu SSU-förbundet sina distrikt och klubbar att inte
söka några fler medlemsbaserade bidrag.
Detta förstår vi med tanke på den dramatiska minskningen som skett i vissa sydliga
distrikt.
KRAV
Chiquitas bananplantage är livsfarliga.
För att få banerna kosmetiskt perfekta
används enorma mängder kemikalier
och gifter. Detta leder till att många av
arbetarna drabbas av cancer, nervskador och barn födda utan armar eller
fötter. Lyckligtvis kan sägas att antalet
KRAV-konsumenter ökar. Till exempel
såldes förra året 43122 ton ekologisk
mjölk. Jämför med 1990, då det såldes
305 ton. Källor: http://www.statistik.svensk-
Antal medlemmar
Blekinge Län
SSU
mjolk.se & SNF
Källa: Blekinge Läns Tidning
LUF
RÄTTELSE
36
mars
4
84
april
36
I förra numret i reportaget “trettiofem år i liberalismens tjäntst”
hade det slinkigt in en felaktig
bild. Den rätta bilden skulle ha
föreställit Fredrik Malm och inte
ett par armar.
FOTO: OKÄND.
842
NOTISER
FOTO: LINNEA HINCKS
APATISKA BARN
ERIKS
EU-SPALT
Sedan 2003 har 354 fall av apatiska barn
rapporterats. Den 6 april tog en allians
av sossar och moderater beslut om att
de apatiska barnen inte skulle få stanna
i Sverige. För att protestera mot detta
har lufs debattartiklar, insändare och
kommentarer synts överallt i media. Luf
var också medarrangör i en manifestation mot detta inhumana beslut. Vill du
också protestera mot detta kan du gå in
på www.monicaljuger.nu. Källa: DN
Insändare
BOSNIEN-HERZEGOVINA
GÅR MOT EU-MEDLEMSKAP Bosnien-Herzegovina kom
i veckan ett steg närmare EU-medlemskap. Landet får nämligen
börja förhandla om ett stabilitets- och associationsavtal med EU,
meddelar EU-kommissionen. Än återstår dock många steg innan
Bosnien-Herzegovina kan bli fullvärdig medlem.
CECILIA MALMSTRÖM RAPPORTERAR OM RYSSLAND
Cecilia Malmström har blivit utsedd till utrikesutskottets rapportör
om EU:s samarbete med Ryssland. Hon anser att EU.s politik gentemot Ryssland idag till viss del är inkonsekvent och osammanhängande. Man bör fokusera på ett antal konkreta samarbetsområden,
och lägga större vikt vid de demokratiska frågorna. Rapporten
presenterades den 12 maj.
FRANKRIKE SA “NON” TILL KONSTITUTIONEN Med
drygt femtiofem procent av rösterna för nej har det franska folket
förkastat konstitutionsförslaget. Efter en valrörelse som totalt
dominerats av ja-sidan sade en majoritet av folket nej, enligt vallokalsundersökningar mer som en protest mot regeringen och
av oro för franska arbetstillfällen, än som en protest mot själva
konstitutionen. Vad det franska folkomröstningsresultatet får för
följder för EU:s framtid eller för ratifikationsprocessen i de övriga
länderna är ännu oklart, men frågan kommer att diskuteras på
Europeiska rådets möte i mitten av juni.
Det finns inga dumma frågor och vi vill gärna
vet vad du tycker. Radikalt Forum står till tjänst
med en redaktion fylld av kunskap - från EU till
feminism till teckensnitt. Skicka din insändare
till oss på [email protected]
SEXISTISKA FÖRBUND
Kvinnoförbund cementerar mäns och kvinnors olikheter. Liberala kvinnor
tar hand om ”kvinnliga” frågor som fettskatt, läskförbud och kvinnovåld.
Galet med denna könsuppdelning i ett liberalt parti. Varför inte lägga ner
nu efter 70 år och integrera jämställdhetsfrågor i Fp? Och snälla, inget
”kvinnoanpassat” material valet 2006, tack!
Sakine Bahceci
Förbundsstyrelseledamot Luf
Erik List
Vinn!
Bland de insändare som publiceras
lottar vi ut ett exemplar av Filip
Hammar & Fredrik Wikingsson bok “Två nötcreme
och en moviebox”.
5
REPORTAGE
EN INBLICK I H
6
REPORTAGE
Vet ni skillnaden mellan en Coffeeshop och ett Coffeehouse? Det är
det första man får lära sig när man
flyttar till Holland.
H
är är en ledtråd: från den ena luktar det kaffe och från den
andra luktar det sött metalliskt bränt hö. Det andra man
får lära sig när man flyttar hit är gå aldrig på cykelbanorna
om du har livet ditt kärt.
Jag läser i brochyrboken “Living in Holland”, som jag fick tillsammans med antagningsbrevet till mina utlandsstudier, om den
ökanda holländska “drogscenen”. Det står ingenting om ämnet
förrän i sista kapitlet; “Misconceptions about the Netherlands”. I
det första stycket förklarar de om hur otroligt missförstådda de
stackars holländarna är i det här avseendet. Deras politik är inte
alls permissiv, som den kan verka, den ar pragmatisk; att avkriminalisera “soft drugs” och istället koncentrera sig på att jaga de
“riktiga” drogbovarna. Haschanvändning sägs inte vara en del av
samhället mer än som en subkultur. Jag antar att jag kan hålla med
om det till viss del. Det kan jämföras med att folk som bor på
Östermalm och lever därefter också kan betraktas som en subkultur i vissa avseenden, men visst är de en del av samhället, och
de syns och hörs definitivt mer än andra “subkultutrer”. Sen står
det dock att holländare i allmänhet inte konsumerar mer hasch
och marijuana än andra samhällen, att skillnaden bara är att det
sker öppet istället for gömt. Och det finner jag svårt att tro. Enligt
brochyren har separeringen av marknaden för “hard-” och “soft-”
drugs lett till att användingen av tyngre droger blivit lättare att
hantera. Jag och mina vänner blev förresten erbjudna kokain när
vi gick på en välbesökt gata i Amsterdam i helgen. Det stod en
man på gatan och frågade alla som gick forbi helt enkelt.
>>
HOLLANDS DROGKULTUR
7
REPORTAGE
>> Leiden, där jag bor , är en stad med ca. 120 000
invånare och har fyra coffeeshops som jag har sett.
Huvudstaden Amsterdam har ungefär trehundra
enligt guidebockerna. För att vara ett land som ska
vara så öppet med sin inställning till det här med
drogerna så tassar de runt frågan som en katt kring
het gröt. Jag är inte längre förvånad över att man
inte hittar någonting om droganvandning förrän i
sista kapitlet i boken. Coffeeshopsen och allt de innebär är en väldigt framträdande del av Amsterdam, men lycka till med att hitta någonting om dem
på exempelvis Amsterdams historiska museum.
Inställningen jag alltid haft till marijuana och
hasch har varit att det
är
narkotika. Punkt.
Beroendeframkallande
hallucinogena droger i
nivå med… annan narkotika helt enkelt. Det
kan låta absurt, jag vet
självklart att det inte ens
går att jämfora t.ex. hasch och heroin, men min
inställning har mer eller mindre varit likadan till
båda. Och jag tror inte att min inställning har varit
så otroligt annorlunda från de flesta svenskars. Jag
skulle hävda att jag inte känner någon i Sverige som
röker på och innan jag kom hit skulle jag också
helt ärligt kunna säga att jag inte kunde tänka mig
att (medvetet) umgås med människor som gör det.
Inte bara på grund av själva rökandet; utan mer för
vad det har representarat for mig. Jag har väl sett
det som något slags trots bara for trotsandets skull.
Jag skulle säga att man borde betrakta marijuana
som morfin, möjligtvis legalisera i medicinskt syfte,
men absolut inte mera.
Ni kan bara förestalla er hur chockad jag blev
när jag efter en tid här insåg att människor jag inte
bara umgicks med utan betraktade som nära vänner är sådana som jag hemma i Stockholm för tre
månader sedan antagligen skulle undvika.
Att studera utomlands som jag gör innebär inte
nödvändigtvis att man riktigt bor i det landet man
är i. Jag har föreläsningar med holländare och det
händer val att man börjar prata med en någon gång
när man är ute, men längre än så sträcker sig knappt
min kontakt med dem. Alla jag känner här är andra
internationella studenter, de flesta från nordamerika (en och annan kanadensare skulle bli arg om jag
inte inkluderade “nord”-delen). Amerikaner har for
övrigt en helt annan inställning till hela grejen. De
flesta provade första gången någon gång efter att
de börjat på college, medan vissa provade tidigare
än så. De säger att det praktiskt taget kan betraktas
som lagligt och att det är lika lätt att få tag på hasch
och marijuana som alkohol för en minderårig dar.
Den största skillnaden är att de inte verkar se det
som ett problem, överhuvudtaget. De får officiellt
inte dricka tills de fyller 21, men det gör man ju och
då är inte steget sa långt till att göra andra saker
än att dricka alkohol, speciellt när det ar samma
person som säljer alkoholen till dig som marijuanan.
De låter verkligen jointen eller
pipan gå från hand till hand
medan de sitter på golvet i en
ring, precis som på film.
“
8
Så kommer de till Holland och fortsätter som förut
med den enda skillnaden att det faktiskt ar lagligt
här, “så det blir väl lite oftare” som min vän uttryckte sig när jag frågade. Intressant är också att de absolut flesta av dem röker inte ens vanliga cigaretter.
De har bra betyg, ar väluppfostrade och världsvana
och kommer fran “stabila hemförhållanden”. Vem
skulle ha trott?
Jag har blivit tillfrågad flera gånger om jag vill ha
ett bloss, men det är aldrig någon som har insisterat
eller pushat. De låter verkligen jointen eller pipan
gå från hand till hand medan de sitter på golvet i
en ring, precis som på film. Röken är faktiskt inte
helt obehaglig. Jag har väl vant mig vid det här laget.
Den sticker inte i ögonen och retar inte svalget
på samma sätt som tobaksrök. Och den sätter sig
inte i håret och kläderna på samma sätt heller. Man
måste tydligen dra in luft efter man dragit in röken
så att den stannar längre i lungorna, annars blir man
inte hög. Jag har sett på mina vänner hur fort det
går tills pupillerna förändrats, hur de uppför sig, hur
de hostar i dagar efteråt om det varit första gången. Men de blir varken våldsamma eller odrägliga
och otrevliga, de blir mest avtrubbade. Om jag ska
vara ärlig så föredrar jag nog dem pårökta framför
stupfulla.
Är det praktiskt taget samma sak att röka på
och att dricka alkohol? Nej, absolut inte. Men är det
nödvändigtvis värre? Jag vet faktiskt inte längre. Och
nej, jag har inte provat själv
.
Adina Feldman
[email protected]
NYA REDAKTIONEN
Linnea Hincks Aktivist? Elevrådstjej? Tidningsbrud? Vem är egentligen Linnea? Åsikterna går
isär, men en sak är i alla fall säker. Hon vägrar placeras in i fack. Aktioner mot manssamhället, febrilt
arbetande redaktör eller kamp för en humanare
flyktingpolitik. Linnea verkar känna sig lika hemma
på alla dessa arenor. Frågan är ju snarare hur en
av 80-talisterna från den förlorade generationen orkar hålla detta sken uppe? Är hon en
av de sista som på riktigt försöker rädda ungdomsengagemanget, eller är hon under ytan
en av de som till sist slukas av passiviteten?
Existentiell ångest eller uppriktigt engagerad?
Sanningen ligger i betraktarens öga.
Ida Hansson Brusewitz bor i lantlig miljö
i den östra delen av Stockholm. Läser Informativ Illustration på Mälardalens Högskola där hon
försöker lära sig att skapa bilder. Realtivt ung i Luf,
trots sina 23 år, sitter i DS för Luf Storstockholm.
För övrigt är hon lite Folkpartistiskt engagerad
Viktor Ström är 19 år gammal och är en
typisk stockholmare. Han är kaxig, lat och dryg.
Han har inte körkort och tycker att alla andra
svenska städer är “skitsmå”.
Till vardags fördriver han tiden med en kopp
kaffe på tidningen Värnpliktsnytts redaktion där
han gör lumpen som journalist. Skulle man av
någon underlig anledning vilja få tag på Viktor eller veta mer om honom finns två säkra
kort: Gå ut och festa i Stockholm eller googla
på honom, båda funkar lika bra. Ja, just det,
han är dålig på att passa tider också.
Erik List är snart 20 år och har arbetat med
tidningen sedan hösten 2003. Erik är en mycket
upptagen man som pluggar juridik samtidigt som
han på lediga dagar jobbar som lärarvikarie och
på det som är kvar av dygnet sköter uppdragen
som bl. a DS-ledamot. Erik skriver helst om
Love Berggren Caecubum pugnator Mons
montis thallus (Stockholm, 1986) Lång och smal
människoliknande varelse med en karakteristisk
hårman. Varierad föda med havregrynsgröt som
bas. Love lever i par med ideologiskt likasinnade,
i revir på 28 m² i Bromma. Arten tycks ha ett
Europa eller konstitutionspolitik, men överlåter sporten till någon annan. Han medarbetar också i förbundstidningen Ignis och
har medverkat i boken “Alla tiders LUF”, om
Liberala ungdomsförbundet mellan 1984
och 2004.
medfött intresse för politik och söker sig vid
en viss grad av mognad till liberala rörelser.
En viss ärftligt betingad dragning till liberala
tidningar kan också skönjas i dess beteende,
och Love kan nu förväntas producera
resonerande texter om teoretiska ämnen.
Gabriel Liljenström Vad sade du att han
hette? Gabriel? Låter kristet och lite änglalikt, inte
sant? Han har visst setts diskutera tysk kultur-film
nere på Zita. Fast tydligen är det lättast att få tag
på honom vid någon av stadens teaterscener.
Pröva NOVA i Vallentuna om kvällarna - han har
Rikard Raminen Den här läckerbiten heter
Rikard Raminen. Han är 22 år och bor i Sollentuna. Rikard brinner för demokratikamp och globaliseringsfrågor. Hans privata intressen inkluderar allt ifrån att träna kung fu till att läsa historisk
facklitteratur. Har någon en fråga om Vinterkriget
är detta rätt man att fråga, för han kan allt... nästan.
som kampanjledare för Östermalm. Ida är en
total teckensnittsnörd och är därför den i redaktionen som petar på layouten. Ibland blir
det också lite bilder som till exempel portätten på den här sidan!
visst någon teatergrupp där. Det sägs att han studerar filosofi på Södertörns högskola, men ingen av hans kurskamrater har sett honom på ett
tag. Nej, den där Gabriel tror jag egentligen inte
finns. Pröva med någon mer lättillgänglig. Och
mer lättfångad. Som Per Ahlmark till exempel.
Just nu skriver Rikard sin kandidatuppsats i
nationalekonomi på Södertörns Högskola
vilket upptar den mesta av hans tid. Får då
trots allt en kväll över är sannolikheten stor
att du hittar honom på ett av Södermalms
sofistikerade ölhak.
Adina Leiah Feldman är 21 år gammal och
studerar biomedicin på Karolinska Institutet i Stockholm. För tillfället bor hon och lever utbytesstudentliv
i Leiden i Nederländerna under en termin. Hon har
varit med i Luf sedan hon insåg att hon inte kunde
motstå politik på fritiden under Ja till Euro-kampan-
jen 2003. I Luf Storstockholm har hon sedan
dess varit med och återuppstartat Solnaklubben där hon är vice ordförande. Hon har
suttit i redaktionen för RF sedan början av
2004 som skribent och fotograf. Adina brinner for EU och utbildningspolitik.
9
FLYKTINGPOLITIK
SOCIALDEMOKRATISKA MINISTRAR som är beredda att
ta sitt ansvar verkar idag vara ungefär lika vanliga som vita elefanter. Men
2006 närmar sig, och då går det förhoppningsvis inte att smita längre.
Regeringens människofientliga dubbelmoral har tragiska konsekvenser
på många områden, men sällan blir det så hjärtskärande tydligt som när
det handlar om svensk asylpolitik och de apatiska flyktingbarnen.
I Svt:s ”Debatt”, måndagen den 21 februari, konstaterar Barbro
Holmberg att den form av patologisk apati som drabbat över hundra asylsökande flyktingbarn i Sverige inte tycks existera någon annanstans. Barnläkaren och barnpsykiatrikern i panelen beskriver symptomen som mycket allvarliga. De är ense om att det är ett förbryllande
sjukdomstillstånd, omöjligt att simulera eller för desperata föräldrar att
medvetet framkalla. Det är bara en tidsfråga innan det första apatiska
flyktingbarnet avlider i Sverige.
Allt pekar på att Sveriges asylpolitik skapat en potentiellt dödlig
barnsjukdom som vi är oförmögna att bota. Utvecklingen har accelererat under den tid då Barbro Holmberg var generaldirektör för Migrationsverket och under de senaste två åren då Barbro Holmberg
varit migrationsminister. Det är knappast långsökt att hävda att Barbro
Holmberg har ett ansvar för vad som har hänt.
”En humanitär katastrof” Men Barbro Holmberg tar inget ansvar.
Istället hävdar hon envist att det vore en ”humanitär katastrof ” att
låta de sjuka barnen stanna i Sverige ens så länge att svenska läkare
får en chans att försöka bota dem. För om barn och föräldrar såg att
denna sjukdom ger uppehållstillstånd, då skulle en mängd barn plötsligt
uppvisa samma symptom. För att vara en minister som normalt inte
visar de asylsökande något som helst förtroende hyser Holmberg en
anmärkningsvärd tilltro till dessa små barns förmåga att simulera komplicerade sjukdomstillstånd.
Snedvriden världsbild Barbro Holmberg företräder ett synsätt av
asylsökande som är allt mer karakteristisk för socialdemokratin. Enligt
denna världsbild saknar de flesta som söker asyl i Sverige asylskäl. De
har slängt sina pass för att sabotera asylprocessen. De kommer hit för
att leva på bidrag och utnyttja vårt välfärdssystem. I Barbro Holmbergs
värld är de flesta som kommer hit och utger sig för att vara flyktingar i
själva verket myglande parasiter, beredda att offra sina barns hälsa för
att få in en fot i det förlovade folkhemmet.
”De flesta asylsökande saknar asylskäl” Att flertalet av de asylsökande som kommer till Sverige saknar asylskäl är en av de besvärjelser Barbro Holmberg enträget upprepat. En uppfattning som dock helt
och hållet grundar sig på Barbro Holmbergs egna, illa fungerande, myndigheters statistik. Exempelvis år 2002 gav Migrationsverket och Utlänningsnämnden bara flyktingstatus åt 1,3 % av de asylsökande i Sverige,
vilket tas till intäkt för att nästan alla asylsökande saknar asylskäl.
Men om Barbro Holmbergs statistik speglar en otvetydig verklighet,
hur kan det då komma sig att 31,3% av de asylsökande i Storbritannien
bedömdes ha flyktingstatus under samma period, och i Danmark,
17%? Sanningen är att Sverige tillämpar en extremt restriktiv
tolkning av FN:s flyktingkonvention. Migrationsverket grundar sina bedömningar på vad som tycks vara den snäv-
10
FOTO: PAWEL FLATO
SEMANTISKA
BEDRÄGERIER
aste definitionen av flyktingbegreppet i hela EU.
Sverige intar också den föga hedervärda förstaplatsen i EU som det land som fällts flest gånger
av FN:s tortyrkommitté, efter att ha återsänt
asylsökande till livsfarliga miljöer. Amnesty International har vid upprepade tillfällen uttryckt
sin oro över att asylsökande felaktigt förvägras
skydd i Sverige, något som utgör ett brott mot
FN:s flyktingkonvention och en grov kränkning av
de mänskliga rättigheterna.
”Asylsökande förstör sina ID-handlingar för
att sabotera asylprocessen” Barbro Holmberg
försitter sällan ett tillfälle att misstänkliggöra de
asylsökande som saknar identitetshandlingar, trots
att det finns flera logiska förklaringar till detta
fenomen. Man kan till exempel knappast begära
att människor som flyr undan statlig förföljelse
ska uppsöka staten för att skaffa passhandlingar,
och därigenom både ge sig till känna och avisera
sin flykt. En viktig orsak står också att finna i det
svenska regelverket. Människor som vill ta sig till
Sverige befinner sig i ett grymt moment 22. Det
krävs visum för att komma hit. Och man måste
komma hit för att kunna söka asyl. Men man kan
inte ansöka om visum för att söka asyl i Sverige,
eftersom avsikt att söka asyl utgör ett formellt
skäl att avslå en visumansökan. Det är alltså i
praktiken omöjligt för asylsökande att ta sig hit
på laglig väg. Att då, som Barbro Holmberg, svartmåla ”illegala invandrare” är minst sagt cyniskt.
Skrämmande betydelseförskjutningar Den här
typen av semantiska krumsprång, ”humanitära
katastrofer”, ”illegala immigranter” och ”sociala
turister”, blir allt vanligare i den socialdemokratiska retoriken. Det är farligt. För med varje sådant
uttryck som börjar användas i folkmun och i media, halkar verkligheten ännu lite mer på sned. Vi
måste slå vakt om vårt språk och vår verklighet.
Annars lever vi alla snart i Barbros uppochnedvända värld, där definitionen av en ”humanitär
katastrof ” är en regering som tar sitt ansvar och
därigenom riskerar att förlora valet
.
Nina Persson
MILJÖ
DAGS ATT SLUTA BLUNDA
DET VIKTIGASTE ARVET vi lämnar efter oss till
våra efterlevande är vår planet. Utan den skulle vi inte
kunna existera. Ganska så elementärt egentligen, men för
majoriteten av vår befolkning verkar det inte självklart
att man tar hand om sin miljö, det är främst kapitalismen som styr. Kapitalismen har många bra egenskaper
men ibland håller den oss kvar lite för länge i nuet än
vad som är bra. Den enskilda konsumenten tänker för
det mesta först på vad som är billigast, sedan på vad för
kvaliteter produkten har (eller vise versa) och kanske
sist på om det är det miljövänligaste alternativet.
De allra flesta människor förstår
inte vilken effekt ens egna inköp
har på miljön, och den enskilda
konsumentens förehavanden är
kanske inte så intressanta. Men
när vi ser ett mönster där nästan
alla väljer det sämsta alternativet ur miljösynpunkt, då
har varje enskild konsument ett ansvar.
Vår miljö påverkas vare sig vi vill eller inte, våra
mest artrika områden, regnskogarna, håller på att försvinna. Enligt Världsnaturfondens hemsida skövlas en
yta motsvarande 37 fotbollsplaner per minut. Skulle vi
här i Sverige skövla vår skog i samma takt skulle det
innebära att all skog skulle försvinna inom 1,5 år. I vår
egen Östersjö har övergödningen blivit så kraftig att det
kanske inte ens är möjligt att återställa den till dess ursprungliga ekosystem.
Varje dag ser jag bevis på att vi människor har glömt
att vi är en del av naturen, vi tror oss vara så mäktiga
att vi står över naturens ordning. Enbart för att vi kan så
får vi automatiskt rätten att leka Gud och avgöra vilken
art som ska utrotas och vilken art som ska bevaras.Vi är
inte ens medvetna om att vi gör dessa val, så trivialt är
det. Varje dag bidrar vi till förorenig och miljöförstöring
och därigenom bidrar vi också till att bryta ner vår planet lite mer.
.
Helena Hellström Gefwert
“
FOTO: BJÖRN CARLBERG
Det värsta vi skulle
kunna göra är att
förbjuda alla bilar
Som liberal tror man på friheten, men
ens egen frihet sträcker sig endast så långt
man inte kränker någon annans frihet. Men
var slutar min frihet och din tar vid? Är det när
jag slår dig eller räcker det ifall jag kränker dig verbalt? Och vems frihet får jag inte inkräkta på? Måste
det vara en annan människas frihet eller kan det vara
ett djurs? Har ett djur någon frihet? Hur är det med
vår miljö, får jag behandla den hur jag vill bara för att
jag kan?
Man kan likna naturen och dess invånare vid ett
litet barn. Små barn kan inte uttrycka sin egen vilja ifall
de har en. De kan ge oss signaler på att de är hungriga
eller att de är sjuka, men de kan inte tala om för oss
var det gör ont. Det kan inte naturen heller. Vi får
indikationer på att allt inte står rätt till, ibland tydliga,
ibland vaga, men de finns där.
Det värsta vi skulle kunna göra är att förbjuda alla
bilar, alla fabriker, alla vägbyggen etc. Meningen är inte
att vi ska förpassa oss själva tillbaka till stenåldern,
men vi måste lära oss att leva i balans med resten
av planeten. Genom att (till en början) använda sig
av statliga medel för att forska fram miljövänliga,
konkurrenskraftiga varor kan vi få marknaden att ändra riktning. Genom att göra miljöfrågor viktiga och
belysa farorna med att fortsätta i samma spår kan vi
ändra utvecklingen av vår planet. Tanken är att privata
företag så småningom ska ta över forskningen och
produktutvecklingen, men idag finns det uppenbarligen inget sådant intresse. Det är hög tid att välja
vilken väg DU vill att utvecklingen ska ta
11
DEBATT
LIBERALISMEN ÄR PASSÉ!
OFTA NÄR JAG PRATAR MED UNGDOMAR som
kallar sig själva “socialliberala” och “radikala liberaler” känner jag igen mycket av hur jag själv tänker. Rättvisa men
inte vänsterflum eller överförmynderi. Individualism och
frihet, men inte den starkes rätt. Men jag känner också
hur ni slösar med ert engagemang i en politisk rörelse
som spelat ut sin roll. Liberalismen var en rörelse för
att erkänna alla människors lika värde och hade en viktig funktion för att till exempel formulera de mänskliga
rättigheterna, något som vi yngre politiska rörelser kan
vara tacksamma för. Men Folkpartiet idag har placerat in
liberalismen på en höger-vänster skala och positionerat
sig som ett borgerligt parti.
Världen förändras hela tiden. Det polariserade tänkandet i motsater; svart och vitt, höger och vänster, är
passé. Genom att ni agerar inom blockpolitiken låser ni
er för alternativa lösningar. Om jag förstått er strategi
rätt så vill ni förena ekonomisk borgerlighet med lite socialliberal ”vänster”-krydda. Men bara genom att försöka
förena ”höger” och ”vänster” tror jag
ni gör ert första misstag. Höger och
vänster är mått på ekonomisk ägarkoncentration och har spelat ut sin
roll i parlamentarisk politik. Jag tror ni
håller med mig när jag säger att det
inte är möjligt att skapa ett socialistiskt Sverige. Jag menar att det inte
heller går att skapa ett liberalt Sverige. Speciellt inte om
det är vad ert moderparti försöker göra. Bara de senaste månaderna har dem gett er radikala ungdomar flera
varningsklockor.
Liberal integration? I februari skrev till exempel ett
30-tal forskare och debattörer inom Agoras projekt “Rasismer i Europa” en artikel som ville synliggöra rasistiska
tankestrukturer i den så kallade integrationsdebatten
som Folkpartiet aktivt deltar i. Och frågan blir ännu tydligare - varför pratar Folkpartiet så lite om rasism och så
mycket om att ”ställa krav”? Nu föreslår ni att sätta människor i arbete till ersättningar under de lägsta lönerna
på arbetsmarknaden – hur väl rimmar det med er tanke
om varje människas lika värde? Genom att beskriva blattar som passiva bidragsberoende manar ni på en rasistisk utveckling. Er före detta ordförande Birgitta Ohlsson
kritiserar partiets nya profil, men hon verkar stå ganska
ensam. Istället står Bert Karlsson i kö för att få medlemskap. Grattis!
Liberal miljöpolitik? I Allians för Sverige där Folkpartiet ingår tillsammans med de andra borgerliga partierna
har ett gäng arbetsgrupper skapats. Ekonomi, tillväxt,
skola, välfärd, säkerhet och rättsväsende. Men var är den
arbetsgrupp som behövs allra mest – hur ni ska presentera en trovärdig miljöpolitik? Inte ens på er
egen lista över Folkpartiets viktigaste frågor på hemsidan nämns
ett ord om miljöförstöring eller
ekologi. Däremot hetsar ni på
en ekonomisk tillväxt som per definition tär på naturresurserna.
Vilken planet hade ni tänkt genomföra era liberala reformer på
när jordens resurser tagit slut?
Liberal utvecklingspolitik? Sedan 1950 har u-länderna krävt
att få till stånd ett fair trade-system där marknaden ska regleras
så att det inte blir möjligt att köpa varor för under produktionskostnad och att handelsmarknaden ska vila på principerna om de
mänskliga rättigheterna. Detta står inte i total motsats till begreppet ”frihandel”, men det finns en del stötestenar. Rent principiellt
så innebär arbete med världsbutiker och Rättvisemärkning som
garanterar bönder schysst betalt ”handelshinder” i en nyliberal
världsbild. DN:s liberala ledarskribent Peter Wolodarski har skrivit ner Rättvisemärkt som ett försök till protektionism och ett
hot mot utveckling. Men hur kan liberala västerlänningar se Afrika,
Asiens och Latinamerikas folk i ögonen och säga – ni har fel, ni
måste gå ner i lön för att era länder ska utvecklas. För några veckor sedan träffade jag riksdagsledamot Anita Brodén som förklarade att i och
med att Folkpartiet driver frihandel kan det vara
svårt att driva rättvis handelfrågor. Genom att
behandla frihandel som en helig ko inom ert
parti och er rörelse sätter ni käppar i hjulet för
småskaliga bönder och kooperativ i Syd.
Liberal feminism? Jag nämnde de mänskliga rättigheterna
som en liberal framgång. Men man måste tillåta sig att stanna
upp och kritiskt granska även de mänskliga rättigheterna och
den tillhörande humanismen. Jag har hört många unga manliga
liberaler hylla humanismen som ett substitut för feminismen ”som bara gynnar kvinnor”. Det är ett oroande tidstecken att era
medlemmar vägrar se patriarkala strukturer utan rabblar ”alla är
lika mycket värda” och fortsätter se upp till Adam Smith, Thomas
Jefferson och John Stuart Mill, som alla bara råkar ha kuk...
Varken ett socialistiskt eller liberalt Sverige är på gång. En
radikal liberalism kan tyckas ha sina poänger, men den måste
moderniseras med gröna idéer som långsiktighet och hållbar utveckling, pacifism och ickevåld, direktdemokrati och decentralisering. Jag har följt er socialliberala rörelse. Jag är djupt skeptisk till
er utveckling inom bland annat miljö, feminism, integration och
internationella utvecklingsfrågor. Där är min rörelse, den gröna
rörelsen, före er. Vi har utvecklat en frihetlig rättvis grön politik
som jag tror att många av er skulle må bra av att komma över till.
Ni är välkomna
Vilken planet hade ni
tänkt genomföra era liberala reformer på när jordens resurser tagit slut?
12
.
Anders Wallner
Grön Ungdom Stockholm
DEBATT
SVAR PÅ TAL
JAG BLIR UPPRÖRD när jag
hör hur Grön Ungdom menar att
liberalismens kamp för mänskliga
rättigheter är passé och har ”spelat
ut sin roll”. Menar då Grön Ungdom att det är helt okej att flickor i
vissa afrikanska länder omskärs, att det i många fundamentalistiska,
muslimska länder är familjefadern som helt bestämmer över kvinnorna, att det är helt okej att tortyr fortfarande existerar eller att
Sverige fällts nio gånger för tortyr av FN? Listan kan göras lång.
Vad gäller skalan höger-vänster kan jag hålla med om att den
är väldigt flummig. Men är inte vad partierna står för viktigare än
var man placerar dem? Dessutom har ju trots allt Miljöpartiet, genom samarbetet med sossarna och vänstern, tydligt tagit ställning
i ”blockpolitiken”. Ni biter ju er själva i svansen!
Den liberala integrationspolitiken bygger på tanken om en
öppen och fri värld. En världsfederation utan gränser mellan länder. Men till skillnad från Grön Ungdom inser vi att en utopi inte
går att genomföra över en natt. Fri arbetskraftsinvandring är en
god början och vi måste trots allt inse att dagens betonghårda,
kollektiva socialanätverk med en gigantisk offentlig sektor hindrar en fri invandring, då
systemet skulle kollapsa om vi öppnade upp
gränserna imorgon.
Miljöpolitik är en svår fråga. Anledningen
till att det inte finns något arbetsgrupp som
berör miljöpolitik i alliansen beror helt enkelt
på splittring partierna emellan. Till skillnad från
Grön Ungdom inser nämligen alliansen att det finns många aspekter på miljöfrågor. Det handlar om ekonomi, det handlar om sociala frågor och det handlar givetvis om naturens affektionsvärde
och värde för framtida generationer.
Liberalismen inser att långsiktighet inte är fulländning. Inte
heller är kortsiktighet, vilket mer eller mindre alla partier driver
någon lösning. Liberalerna försöker dock att se det hela även på
en mellansiktig nivå. Givetvis vore det bra om man kunde använda
sig av förnyelsebara resurser, men det är inte möjligt att ställa
om energiutvinningen över en natt. Det går inte att chockhöja
bensinpriserna för konsekvenserna blir en allt större urbanisering
och utslagning av de som bor långt ute på landet. Det tydligaste
exemplet vad gäller den gröna ungdomens brist på mellansikthet
gäller kärnkraften. Tyvärr, vi har inte fusion än. Tyvärr kan vi ännu
inte använda oss av antimateria som i Star Trek. Varför då byta ut
kärnkraften mot de än mer smutsiga kolkraftverken? Kan verkligen den gröna rörelsen mena på att det är framåttänkande att
man värmer upp hushåll med kolkraft istället för varmvatten som
redan produceras som en biprodukt vid den säkra, och för tillfället miljövänligare, kärnkraften?
Liberal utvecklingspolitik bygger på solidaritet och frihandel,
där folkets efterfrågan styr produktionen och indikrekt priser och
löner, istället för staten. Jag tror att den liberala rörelsen måste
våga se oss västerlänningar i ögonen och konstatera att vi måste
gå ner i lön för att världen ska kunna utvecklas. Dock genom att
bojkotta H&M kläder pga. de låga löner som arbetarna
får tar man bort deras jobb och löner helt och hållet,
vilket absolut inte är rätt metod. Genom att istället sprida
liberalismen och öppna marknaden för handel kommer
världen att kunna jämställas och hela världen utvecklas,
även om det betyder att vissa länder (västvärlden) kommer att få lov till att sänka sin standard.
Det går inte att hyckla längre. Vänstern och Miljöpartiet sitter på den skandinaviska halvön och låtsas som
om allt var som förr. Utländska arbetare, inte ens från
EU-länder, är välkomna till Sverige. Inte underligt att vänstern och främst de gröna är så rädda för den Europeiska Unionen, vilken ju innebär att arbetare från Polen
skulle ha rätt till att arbeta i vårt land, att vi måste sänka
våra löner och levnardsstandard. Givetvis är det dåligt
att EU hindrar andra länder att konkurrera, men jag tror
inte att det skulle vara enklare för kinesisk arbetskraft att
komma till Sverige bara för att vi stod utanför EU.
Lustigt att grön ungdom kritiserar att vissa liberaler
använder substitutord för feminism. När
jag var med i förbundet hyllades equivalism och feminism ansågs tillhöra betongpartierna. Equivalismen är något som jag
själv står fast vid, även efter min övergång
till Liberala ungdomsförbundet.
Den gröna ideologin är mycket optimistik, men dessvärre inte lika realistisk.
Den globala dimensionen som uppstått i dagens politik
har gjort politiken så mycket svårare att greppa. Ideologierna kommunism, liberalism och den yngre gröna ideologin som bygger på globalisering och solidaritet (i olika
former och tolkningar förvisso) har visat sig svårare att
förverkliga i realiteten. Jag skulle själv, personligen, gärna
se ett samarbete mellan liberalerna och de gröna då jag
tror att ideologierna kompletterar varandra. Den gröna
ideologin har många luckor, vilket är förståligt då det är
en så pass ny ideologi medan liberalismen inte är ömtålig, men kan tappa synen framåt.
Jag förstår inte det här med att man ska vinna över
medlemmar till ”sin sida”. Varför inte verka för ett mer
utbrett samarbete, varför inte verka för konsensus? Det
är ju något som de gröna, bortsett från den utpressning
som bedrivs gentemot sossarna, gärna gör
Till skillnad från Grön
Ungdom inser vi att en
utopi inte går att genomföra under en natt
.
Carl Philip Wetterqvist
Vice Ordförande Luf Lund
och f.d. medlem i Grön Ungdom
13
INRIKES
REGERINGEN ÄR SKYLDIGA OSS
EN BÄTTRE KRISBEREDSKAP
VI SATT NEDSJUNKNA I SOFFAN på studentkorridoren med
varsitt glas glögg. Snart skulle lovet komma och vi pratade om hur
julen skulle tillbringas. Jag skulle som vanligt åka hem till Värmland, Nina
skulle stanna i Skåne och Vivi – som varit duktig och sparat pengar
under terminen – skulle dra utomlands med familjen. Sol, värme och
vidsträckta stränder – som vi avundades henne! Ett paradis på jorden.
Åtminstone då, för några vinterbitna lundastudenter, så innerligt trötta
på den svenska vintern. För just då, i den mjuka soffan med ångande
BLOSSA i handen, kunde vi ju inte veta att Vivi aldrig skulle komma
tillbaka från sin julsemester. Hon försvann en vecka senare tillsammans
med sina syskon i den oförglömliga flodvåg som förvandlade Thailand
till en enda stor vattendränkt massgrav.
Förlusten av en familjemedlem, en vän eller en arbetskamrat brukar
ju ofta inskränka sig till att vara en högst privat angelägenhet, så även
för mig.Tsunamikatastrofen har dock förvandlat varje enskild tragedi till
ett gemensamt nationellt trauma för
vårt land. Detta är inte så konstigt det stora antalet döda, skadade och
berörda anhöriga sägs inte ha överträffats sedan slaget vid Poltava.
Den viktigaste orsaken till att
naturkatastrofen dessutom blivit
en politisk förtroendefråga i Sverige är den fullständiga lamslagenhet
som statsledningen uppvisade inför situationen. En slags haverikommission granskar därför för närvarande vad den socialdemokratiska
regeringen egentligen höll på med under katastrofens mest kritiska
skede. Varför pratade inte statsministern och utrikesministern överhuvudtaget med varandra under katastrofens första dygn? Hur kom
det sig att UD tvingade strandsatta svenskar att skriva på skuldsedlar
för att få resa hem? Av vilken anledning hotade utrikesminister Laila
Freivalds Fritidsresors informationschef Lottie Knutsson strax före en
tv-intervju? Och hur kommer det sig att Sverige saknar en fungerande
krisberedskap?
Frågorna är många och slutsatserna är skrämmande. När regeringen ställdes inför en katastrofsituation - ett läge där man som medborgare förväntar sig ett tydligt ledarskap, snabb kommunikation och
i princip inga ekonomiska gränser för vilka insatser som får göras – så
förvandlas regeringskansliet istället till en ohanterlig härdsmälta.
En del av anklagelserna mot regeringen riskerar att framstå som
orimliga, riktade i affekt från anhöriga som behöver hålla någon – vem
som helst egentligen – som ansvarig för en nära anhörigs helt meningslösa bortgång. Må så vara. Det står dock till regeringens försvar helt
klart att våra myndigheter inte hade kunnat rädda Vivi eller någon
annan turist till livet från flodvågen oavsett vilka resurser som
hade mobiliserats från vår sida jordklotet. Men kritik är
fortfarande i högsta grad befogad. För de överlevande
“
14
och strandsatta kunde mycket mer ha gjorts,
mer professionellt och mycket snabbare.
Den allra viktigaste frågan handlar givetvis om
ansvar. För oavsett vilken kritik haverikommissionen kommer framföra och oavsett vem som
väntas hållas som ansvarig – om man nu vågar
hålla någon som ansvarig – så infinner sig givetvis
frågan om det verkligen kommer betyda något?
På riktigt? Det har ju aldrig varit särskilt salongsfähigt att ta ett personligt ansvar för politiska
misslyckanden inom socialdemokratin. För oavsett vilka skandaler och affärer som exploderar
så tenderar ju Perssons ministrar att krampaktigt
försöka hålla sig kvar i sina taburetter - månatligen förstärkta i sin övertygelse genom lönebeskedet som påminner om
att ens hypotetiska avgång
dessvärre innebär en inkomstförlust på minst en miljon
kronor per år. Det bästa sättet
att hålla kritikerna på mattan
har istället varit att tillsätta nya
utredningar tills varje brännande fråga självdör.
Det ser dessvärre ut som att man i väntan på
nästa val vackert får finna sig i att regeringen till
vardags gärna engagerar sig i frågor som alkoglass
och cykelhjälmstvång och annat som för stunden
antingen ska förbjudas eller åläggas befolkningen.
Men någon bör redan nu upplysa statsminister
Persson om statens allra viktigaste huvuduppdrag - att hålla statsapparaten och dess ledning
väl rustat att möta alla slags prövningar som hotar medborgarnas liv och säkerhet.
Detta område har socialdemokratin för länge
sedan övergivit: försvarspolitiken har förvandlats
till ett pingpongspel av regionalpolitiska åtgärder,
polisen klarar inte längre att utreda alla brott och
den civila krisberedskapen fungerar knappt när
regeringskansliet försätts i övningsläge. Frågan är
när regeringen ska ta den enskilde medborgarens säkerhet på allvar?
Varför pratade inte statsministern och utrikesministern överhuvudtaget med varandra?
.
Johan Chytraeus
UTRIKES
NATIONALISM I KONFLIKTER
- vad är en liberal inställning?
får inte glömmas att man ger efter för den
ene partens nationalism oavsett vilken sida
man än väljer, det får heller inte glömmas att alla
konflikter är unika och har sina speciella orsaker och
lösningar, det finns inte en lösning som fungerar överallt.
En organisation som kämpar för politiskt autonomi har
inte per automatik moraliskt rätt eller fel, väldigt många
och komplicerade faktorer väger in och viktiga och frågor
att besvara före ett ställningstagande föreligger. Vad innebär det för demokratin och friheten att stödja den ena
eller andra parten? Vill utbrytarna inrätta demokrati i den
nya politiska enheten? Motverkar den nuvarande enheten
en viss grupps fri- och rättigheter? Sist men inte minst,
vad tycker befolkningen i den berörda regionen? Detta
är frågor vars svar i hög grad avgörs av faktorer speciella
för varje konflikt.
Som svar på rubrikfrågan anser jag att ett liberalt förhållningssätt först och främst måste utgå ifrån en demokratisk
frihetsaspekt. Självständighet eller politisk autonomi av
olika slag för de grupper som önskar och erkännande
av människors nationella och kulturella rättigheter är ett
viktigt steg på vägen till en demokratiserad värld och bör
därför stödjas. Men nationalismen är tvetydig och rymmer både frihet och förtryck, t ex kamp mot yttre tvång
men också en självhävdelse som kan drabba minoriteter
och grannar. Därför är det viktigt att som liberal enbart
stödja de nationella strömningar och rörelser som bygger
på befrielse, frihet och demokratibyggande medan man
tydligt avvisar den typ av nationalism som går ut på dominans och förtryck över andra folkgrupper och individer.
Den liberala idén om att den enes frihet slutar där den
andres börjar bör vara grundtanken även här
.
Borhan Hosseini
FOTO: NATO
EN AV NATIONALISMENS GRUNDIDÉER är att alla
folk har rätt till självständighet om de så önskar, vilket också
finns uttryckt i FN-deklaration. Som demokrat och liberal är
det svårt att argumentera emot detta, liberaler är ofta med
på den linjen av demokratisk principiell grund. Självständighet,
som är synonymt med frihet, är ett återkommande ord inom
liberalismen.
Men nationalism ses med stor misstänksamhet och förknippas i hög grad med högerextrema grupper, inte minst i
etablerad svensk politik. Det är rätt att betrakta nationalismen
med stor skepsis. Nationalismens glorifierande av den egna
nationen har varit en stark orsak till många krig, inte minst
första världskriget som lade Europa i ruiner och som ledde
till det ännu större andra världskriget. Ideologins starka fokus
på den egna nationen flörtar också med chauvinismens nedvärderande syn på andra grupper och nationer, vilket i många
fall är ren rasism.
Några saker värda att nämna kring ideologier är att de har
förändrat historien enormt och orsakat allt från förödande
krig till positiv samhällsutveckling. En ideologi bör alltid analyseras innan den tas emot eftersom den ofta är mångsidig,
kan vara motsägelsefull och verka attraktiv tills dess att den
utsatts för en hårdare granskning. Ideologier, så även nationalismen, är inte statiska utan i allmänhet breda och svårfångade
och avsaknaden av en tydlig avgränsning ger på gott och ont
utrymme för olika tolkningar och åsikter. Något som bör ligga
i bakhuvudet är alltså att samma ideologibegrepp kan för olika
människor betyda olika saker vilket skapar missförstånd och
svårighet i debatten.
I tredje världen, men också i Europa pågår konflikter orsakade av oenigheter kring politiska enheters utformning
och p.g.a. att etniska minoriteter anser sig förtryckta, Darfur,
Kosovo och Kurdistan är bara några exempel. Effekten av sådana konflikter är utöver mänskligt lidande ökade nationalistiska strömningar, hos både självständighetsförespråkare och
de som vill bevara existerande gränser. Hur ska man då som
liberal ställa sig till liknande konflikter? Svaret är inte enkelt, det
15
INRIKES
FOLKOMRÖSTNINGAR EN BÄTTRE FORM AV DEMOKRATI?
RIKSDAGSBESLUT ELLER FOLKOMRÖSTNING? Det – och
inte innehåll och innebörd – tycks vara den mest centrala frågan i den
svenska debatten om EU-konstitutionen. Mest av allt visar det på att vi
är osäkra på vad vi faktiskt ska ha folkomröstningar till.
Det finns två sätt att få till en folkomröstning i Sverige. Dels besitter
en riksdagsminoritet på en tredjedel en aldrig använd och tämligen
okontroversiell makt att få till stånd en folkomröstning i aktuella grundlagsfrågor. Dels kan riksdagen i vilken fråga de vill utlysa rådgivande
folkomröstningar, vilket är det som hittills använts. Men frågan är: varför
ska vi egentligen ha folkomröstningar?
Man kan se direktdemokrati som en högre, naturligare eller bara
bättre form av demokrati än representativ demokrati. Om representativ demokrati bara är ett substitut för direktdemokrati av praktiska
skäl borde vi ordna folkomröstningar i så många viktiga frågor vi kan!
Jag är beredd att hålla med om att
folkets direkt uttryckta vilja i en isolerad
fråga, i ett val som uppfyller vissa krav
(exempelvis tillfredsställande högt valdeltagande), är en bättre form av demokrati.
Dock är det vi talar om inte en isolerad
fråga, utan att styra ett helt land. En fråga
kan sällan renodlas och frikopplas från andra frågor. Därmed krävs ett
helhetsansvar, vilket inte är möjligt när politiken reduceras till enskilda
frågor.
Eftersom vi talar om att styra ett land är det heller inte möjligt
att på något sätt helt ersätta den representativa demokratin med
folkomröstningar. När beslutsfattandet är delat blir representanternas
auktoritet urgröpt eftersom de inte längre har det fulla ansvaret. Deras beslut är nu mindre legitima. Konsekvensen av att försöka använda
sig av en ”bättre” form av demokrati i vissa utvalda frågor blir alltså att
man försämrar förutsättningarna för beslut i alla övriga.
Nu är det inte bara högtravande ord som demokrati som gör att
vi i Sverige anordnar folkomröstningar. Historien visar på en tendens
att folket konsulteras mer sällan om ett förslag har en stabil och enig
majoritet än om partierna är internt splittrade. Den positiva sidan
av denna sorts säkerhetsventil är att man kan komma till beslut. Det
finns dock något beklämmande i att vi folkomröstar för att våra valda
representanter inte klarar av att ta sitt ansvar utan hellre skickar frågan
vidare.
Överhuvudtaget finns det starka skäl att ifrågasätta varför riksdagen
ska besluta om när vi ska folkomrösta. En bättre princip är att folket
självt bestämmer när vi tillfälligt vill ta tillbaka den makt vi delegerat till
riksdagen. Själva grundtanken med folkomröstningar är ju maktkontroll: att se till att de valda inte tar beslut tvärsemot majoritetens vilja.
Vad för sorts maktkontroll är det om bara riksdagen kan sätta
dagordningen?
Nu har även folkliga initiativ sina klara brister. Men om
vi ska använda oss av folkomröstningar bör exempel-
vis automatiskt utlösta folkomröstningar i vissa
typer av frågor absolut diskuteras. Dessa förslag
är principiellt mycket vettigare än dagens ad hocfolkomröstningar.
Den möjlighet till folkomröstningar som används idag är egentligen inte mycket mer än en
stor opinionsundersökning beställd av riksdagen.
Den instiftades på 1920-talet (av främst sossar
och högermän) och hade säkert sina poänger.
Under denna tid var det svårt att blott läsa av
den allmänna opinionen, och gemene man hade
få praktiska möjligheter till insyn i riksdagens arbete. Då var det befogat att kunna ta reda på vad
majoriteten av befolkningen ville i de viktigaste
frågorna.
Men idag? Trots goda skäl att
vara skeptisk till folkomröstningar finns uppenbarligen en
stark vilja att använda detta
maktkontrollsinstrument – så
stark att vi diskuterar folkomröstning och inte innehåll när
det gäller EU-konstitutionen. Men kanske är det
som visar sig egentligen inte en stark tilltro till
folkomröstningar, utan missnöje med hur dagens
representativa system fungerar? Därmed handlar
inte den diskussion vi behöver i första hand om
folkomröstningar, utan mer allmänt om hur vi kan
stärka den representativa demokratin. Där kan
kontrollinstrumentet folkomröstningar vara en
väg som fortfarande bör diskuteras, även om jag
personligen snarare ser en större brist på ledare
med klara idéer och långsiktiga visioner bland alla
politiker som mest följer den senaste opinionsundersökningen
En bättre princip är att folket
självt bestämmer när vi tillfälligt vill ta tillbaka den makt vi
delegerat riksdagen.
16
.
Love Berggren
[email protected]
KRÖNIKA
I ORDETS RÄTTA
BEMÄRKELSE
del 1 av 7 - Radikal
DET ÄR KNAPPT ETT OCH ETT HALVT ÅR kvar till valet, och
som ni alla vet handlar valens utgång inte sällan om retorik. Vilka ord
har vänstern lagt beslag på, och hur ska vi använda dem till vår egen
fördel? I en serie på sju ord kommer vi att försöka ta fasta på de allra
mest kidnappade och rödfärgade orden och återerövra dem. Vi börjar
med ett för läsarna troligen mycket bekant begrepp.
Jag har vid ett flertal tillfällen haft framme gamla nummer av Radikalt
Forum som legat utspridda på mitt överbelastade skrivbord, då en
vän eller en släkting plötsligt fått ögonen på dessa. Inte sällan får man
bevittna hur en nyfiken blick pendlar
mellan tidskriften och min egen gestalt, för att sedan mynna ut i frågan:
Är du radikal? Jag trodde du röstade
borgerligt? Hur ska man förhålla sig till
en sådan fråga?
Jag upplever det som att radikal, för
många svenskar, är någonting ganska
spännande, men per automatik också ett tämligen farligt begrepp. Kanske alstrar fördomarna en bild av en fjunig, svartklädd pojke med palestinsjal som kastar molotov-cocktails på pälsaffärer, eller en snaggad
kroppsbyggartjej som klottrar ned H&M-affischer med anti-patriarkala
budskap. Men radikal ska inte reflexmässigt behöva föra tankarna till
detta, när det i själva verket är ett stort och användbart ord som
förtjänar att vårdas av betydligt fler än bara de vänstervridna och
utomparlamentariska rörelserna.
Från latinets radix, som betyder rot, listar du snart ut att begreppet
står för någonting mycket vidare än att bara vara samhällsomstörtande.
Slår du upp ordet i en uppslagsbok kommer du att stöta på synonymer
som gå till roten med, grundlig, genomgripande, reformivrig men också
vänstersinnad. Kanske anser många att de alla står för samma sak. För
oss liberaler blir det snart uppenbart att denna sammanblandning av
begrepp faktiskt kan innebära ett ideologiskt problem, samtidigt som
det i vissa lägen kan gagna en rörelse som gör anspråk på att få till
stånd ett regeringsskifte. Jag ska försöka förklara varför.
Om liberaler hade fått lansera ”radikal” som ett för svenskarna
nytt politiskt ord, ett nytt begrepp, hade vi troligtvis börjat med
att låta det stå som motsats till den politik som förs just nu.
Vårt regeringsparti med tillhörande kumpaner tycks vare sig
vilja gå till botten med problemen, eller vilja reformera
ett uttjänat system. Läs synonymerna till ”radikal”
än en gång! Finns de något ord, utom möjligtvis
”vänstersinnad” som i våra ögon uppfattas som
vänsterpolitiskt? Att som Erik Zsiga, författare till
Popvänstern, hävda att de allra mest konservativa och reformfientliga krafterna i själva verket
är vänsterrörelsen, är här någonting att verkligen ta fasta på. Om vårt mål är att vinna valet
2006, måste vi också lyckas med konststycket att
få svenska folket att inse just detta: vänstern är
inte längre vänster, vänstern är stockkonservativ,
gammalmodig och absolut inte radikal.
Men gör vi det genom att själva försöka
lägga beslag på begreppet?
Mitt personliga svar, som för såväl
min egen redaktion som våra läsare må
uppfattas som provocerande, är nej, vi
tjänar inte på att utmåla oss som radikala. För de som röstar höger kommer
ordet för evigt att framstå som samhällsfientligt
och, för att raljera, radikalt. För vänsterkrafterna uppfattas det enbart som hyckleri att de
marknadsbejakande krafterna skulle kunna vara
radikala. Att istället negera begreppet och visa
väljarna det chockerande men sanningsenligt faktumet att vänstern är anti-radikal, skulle vi på så
sätt kunna undvika att tappa förtroende från våra
egna, och samtidigt skapa ett ideologiskt vakuum
hos inte minst vänsterpartiet och miljöpartiet. Vi
skulle, som det heter, både kunna äta och behålla
kakan. Men den privata frågan från mina vänner
kvarstår: är du Gabriel Liljenström radikal? Röstar inte du, Gabriel Liljenström, borgerligt? Jo
visst gör jag det, svarar jag, jag är radikal eftersom
jag röstar borgerligt
Vänstern är inte längre
vänster, vänstern är stockkonservativ, gammalmodig
och absolut inte radikal.
.
Gabriel Liljenström
[email protected]
17
PROFIL
VÅR NYA
LEDARE
Interjvu och foto: Linnea Hincks
Under årsmötet valdes Rebecca David till
distriktsordförande i Stockholm. Rebecca
är 20 år, har varit bland annat andre vice
ordförande i Stockholm och startat upp
Luf Sollentuna.
P
å senare tid har hon jobbat som lärarvikarie på grundskolor, ägnat sig åt folkpartiuppdrag i Sollentuna och
pluggade förra året fem månader i Australien. Radikalt
Forum tillbringade en solig vårmorgon med henne för att
diskutera allt från Australiens politiska läge till hur hon ska
leda distriktets arbete för en liberal valseger 2006.
Rebecca tycker till om:
Kärnkraft? Ja, så länge vi inte har bättre alternativ
Kvotering och positiv särbehandling? Nej, man ska rätt person
på rätt plats.
Svensk flyktingpolitik? Nej till svensk sosseflyktingpolitik.
Feminism? Ja, feminism är bra, men jag kallar mig inte feminist.
Fildelning? Jag tror inte det går att hindra, så vi får göra andra
marknader mer intressanta om vi vill få folk att köpa skivor
istället för att ladda ner.
Friår? Nej tack, det tror jag inte. Det handlar om att folk byter
plats och inte att vi skapar fler arbetstillfällen. Det är fler jobb
vi behöver, inte vikarier.
Marknadshyror i Stockholm? Ja, det tror jag är bra.
Fler grönområden i Stockholm? Fler bostäder i Stockholm.
Om det betyder att man skär ner på grönområdena i Stockholm så fine by me.
Medlemsbaserade bidrag till ungdomsförbund? Medlemsbaserade bidrag fungerar inte, det lockar bara till fusk.
Mandatbaserade tror jag därför på.
Du har varit distriktsordförande i snart två månader.
Hur känns det?
Jag börjar bli ganska varm i kläderna. Det var nog en
större grej än jag trodde att ta över och bli ordförande,
det kan jag helt klart säga. Men jag har väldigt bra människor runt omkring mig och det känns jättekul. Det
känns hur kul som helst att jag är i ledningen för Luf
Storstockholm som kommer vara en enormt viktig kraft
för maktskifte om ett och ett halvt år. Förtroendet jag har
fått av medlemmar känns som en grym push.
Hur ska vi då göra för att få till ett maktskifte?
Det handlar om att vi måste ut på skolor och snacka
politik. Vi måste övertyga dem i vår målgrupp. Många
som jag känner är egentligen inte intresserad av politik.
De vet inte så mycket och bryr sig inte så mycket heller
och politikerföraktet är ganska stort. Det är en jättestor
utmaning att övertyga dem att politik är kul och att man
kan påverka, men också såklart att liberalismen är det
bästa alternativet.
Berätta om din vistelse i Australien.
Det var det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag pluggade språk och Australienkunskap. Jag bodde i Brisbane,
vilket är världens finaste stad. Jag reste också runt en hel
del. Det gav mig så otroligt mycket att bara vara på egen
hand och klara mig själv.
Engagerade du dig politiskt i Australien?
Nej, inte mer än att jag försökte påverka mina tyska och
italienska vänner att rösta i Europaparlamentsvalet. Det
>>
gick inte så bra.
18
PROFIL
Hur är det politiska läget i Australien jämfört
med Sverige?
De motsvarande konservativa styr vilket de har
gjort ganska länge. De kör mycket med familjepolitik och kd-värderingar. Deras premiärminister John Howard är verkligen landsfader. Man kan
inte se en nyhetssändning utan att han är med
någonstans. Det är tio gånger värre än vad det
är här i Sverige. Göran Persson är ju med då och
då, men Howard ska tycka och tänka om precis
allting. Det var lite intressant att se.
Förhoppningsvis kommer du att synas
mycket mer i media här framöver. Har du
några konkreta mål?
Ja, definitivt. I Sollentuna har jag lite erfarenhet,
kan jag lägga till ifrån lokalteve som gjort lite
inslag om Luf i Sollentuna. Så självklart, jag ska
satsa på att få in många debattartiklar i Stockholm City, för den har många läsare. Gärna
med andra borgerliga ungdomsförbund. Vi
kan säkert hitta frågor där vi kan skriva under
allihopa och visa att vi också står enade.
Rebecca, har du läst en tidning på sistone?
Ja, igår läste jag Metro.
Vi ska inte ägna oss åt några SSU-fasoner,
men nu har Luf Stockholm tappat en del
kongressombud. Hur ska vi göra för att
säkra vår plats som det klart största distriktet i förbundet?
Dels måste vi värva fler medlemmar, där har
ju andra distrikt varit duktigare än Stockholm
de senaste åren. Sedan finns det ju olika system för att räkna fram hur många ombud ett
distrikt ska få…
Vad upprörde dig där?
Ska jag vara ärlig? Jag såg den här listan på intagningspoäng till gymnasieskolor och min gamla
gymnasieskola Viktor Rydberg inte var med på
sju-i-toppen! Men allvarligt, det som gjort mig
upprörd den senaste veckan är utvisningen av de
apatiska flyktingbarnen.
Medieerfarenheter? Är detta första intervjun?
Nästan, så nära. Bara häromveckan blev jag intervjuad till ungdomsdelen i judisk krönika, som
ville veta varför jag engagerade mig i Luf, om det
har något med min judiska bakgrund att göra. Så
det kommer tydligen att vara en ganska stor artikel om mig i deras sommarnummer.
.
19
ÅRSMÖTE
FOTO: PATRICK KRASSÉN
ÅRSMÖTE
& nya DS 2005
Helgen den 19-20 februari åkte ett åttiotal unga stockholmsliberaler ut till det avlägsna Nynäshamn för att hålla ordinarie årsmöte och fira att det var trettiofem år sedan
FPU Stockholms län och de liberala och frisinnade ungdomsförbunden i Stockholms
stad bestämde sig för att bli ett distrikt.
Å
rsmötet hölls på kursgården
Nynäsgården, i en trakt som är
så oliberal den bara kan bli; inga
Luf-medlemmar och noll röster i Ungt Val
2002.
Ett antal viktiga personförändringar genomfördes. Efter två framgångsrika år som
ordförande hade Kira Repka bestämt sig för
att avgå. För första gången sedan Fredrik
Malm valdes till distriktsordförande 1998
lyckades vi byta ordförande utan strid. Rebecca David från Sollentuna valdes enhälligt. Inte heller till de två posterna som vice
ordförande, ledamöter eller suppleanter
förekom några motkandidater. Ett antal
förändringar i politiken genomfördes också.
Distriktet är numera för att skolan på sikt
helt ska drivas privat, med offentliga medel,
men mot friskolors rätt att ta ut avgifter.
Distriktet är också motståndare till Na-
tionalstadsparkens existens, vilket markeras i handlingsprogrammet samt i ett
årsmötesuttalande.
På lördagskvällen hölls också en
årsmötesmiddag med följande meny;
kallrökt laxrulle, grillad lammentrecôte
med jordärtskockspuré och choklad-
moussetårta. Ett antal hedersgäster
deltog, bl.a. riksdagsledamöterna Karin
Pilsäter och Martin Andreasson, folkpartiets länsförbundsordförande Maria
Wallhager, och ett antal f.d. distriktsordförande. Det enade distriktets förste
ordförande Lars Leijonborg kunde
tyvärr inte närvara.
Efter en mycket trevlig kväll, en
angenäm natt i bekväma sängar och
en överdådig frukost fortsatte handlingsprograms-debatterna tidigt på
söndagsmorgonen. Årsmötet avslutades
med en känsloladdad debatt om alkoholpolicyn, varefter deltagarna begav sig
hemåt i vinterkvällen, trötta men hoppfulla
.
20
Erik List
Omvalda Linnea Hincks har lång erfarenhet av distriktet. Radikalt Forum är
hennes andra redaktörskap, och i styrelsen ansvarar hon nu även för feminism
och flyktingpolitik. Dessa frågor tror hon
många medlemmar tycker är viktiga och
hon vill driva dem. Annars är Luf Storstockholms utveckling och medlemmarnas välbefinnande viktigt för denna socialliberala feminist med gröna influenser.
Patric Sundell sitter i arbetsutskottet
och är personen man vänder sig till om
man liksom Patric är intresserad av HBT, tolerans- och integrationsfrågor. Demokratikämpen och anti-sossen Patric
hoppas framförallt kunna tillföra goda
HBT-kunskaper och mycket positivt socialt i styrelsen, och med erfarenhet som
klubbordförande vill Patric arbeta för att
stärka klubbarna.
Tim Nilsson, andre vice ordförande, är
distriktets medieansvarige. Livsstils- och
miljöfrågor kontaktar ni också Tim för.
Med sin rutin och en gedigen erfarenhet
inom förbundet har denne sociallibertarian (”jag är bekväm med hög skatt om det
går till rullstolar – i övrigt ska staten ge
fan i vad jag gör”) en vision om att Luf
ska vara intimt förknippat med frihet och
solidaritet.
Diana Wallhager är nu, under sitt tredje år i ds, ordförande för arbetsutskottet,
kamrer och förhandlingsdelegation. Hon
är ansvarig för skatte-, ekonomi- och arbetsmarknadspolitik, men hon menar sig
framförallt ”knäcka på administration” och
ser det som en viktig uppgift att föra vidare främst de administrativa kunskaper
hon med sin erfarenhet i ds samlat på sig.
Suppleanten Karl Axelsson vill arbeta
för en mer ideologisk bakgrund och att
Luf återknyter till vårt historiska arv, och
där hoppas han kunna bidra med sin kompetens. En positivare attityd där vi mer för
ut vad vi vill ser han också som viktigt,
men så har Karl också ansvar inom ds för
kommunikation. Liberalfeministen Karl har
även intern och extern jämställdhet som
ansvarsområden.
Carl-Johan Carlsson, suppleant, är
ansvarig för eftermiddagskampanjer samt
för flytking- och toleransfrågor. Denna
starkt engagerade feministiska, USA-positiva kärnkraftsvänliga socialliberal vill framförallt arbeta för att aktivera medlemmar,
exempelvis genom kampanjande och materialutdelande.
Christoffer Fagerbergs hjärtefråga är
att lösa bostadskrisen. Han menar att Luf
är fruktansvärt dåliga på att kampanja och
på att välkomna nya medlemmar, och allt
detta hoppas denna övertygade federalist och socialliberal kunna bidra till att
avhjälpa – ansvarig som han är för skolkampanj, medlemsvård, Café Liberal och
bostadspolitik
Vice ordförande Borhan Hosseini brinner för demokrati och mänskliga rättigheter, ”själva fundamentet i ett samhälle”, och
följaktligen är hans ansvarsområden fred,
demokrati och integration, tillsammans
med förortserövring. Han vill satsa på att
sprida liberala åsikter och att engagera
ungdomar.
Ida Hansson Brusewitz kommer med
sina goda kunskaper i hur man kommunicerar ett budskap arbeta mycket med
bilden utåt och den grafiska profilen (vilket
t.ex. innebär praktisk utformning av material). ”Vi har bra åsikter, men vi måste föra
ut dem”, som hon uttrycker det. Denna
privatiseringsvänliga åt höger gående socialliberal har även vård och omsorg som
ansvarsområde.
Linda Nordlund, suppleant, sitter i arbetsutskottet och har ansvar för utbildningspolitik. Linda betonar gärna vikten av
att välkomna och hjälpa till att slussa in
nya medlemmar i Luf och har följaktligen
medlemsvården på sitt bord. Som relativt
ny hoppas denna EU-fantast kunna tillföra
ett gräsrotsperspektiv i ds.
Omvalda Benjamin Katzeff är den ni
vänder er till när det gäller utrikespolitik
och kampanj. (”Jag har just nu ett sjukligt
intresse för Nordkorea. Någon mer? Mejla gärna!”) Benjamin prioriterar dels att
utveckla Stockholm till ett mer levande
distrikt som hörs och syns, dels det borgerliga samarbetet på lokal nivå. Benjamin
är en eldsjäl som vägrar bli cynisk, och
kallar sig sionist, bombhöger och inte så
politiskt korrekt .
Erik List är kassör, förhandlingsdelegation och sitter i arbetsutskottet. Han är
ansvarig för rapporter, arkiv och protokoll
samt de politiska områdena skola, Europa
och rättspolitik. En fungerande administration står högt på Eriks agenda (”så att vi
kan koncentrera oss på politiken”), liksom
att arbeta för ”sina” politiska frågor.
FOTO: PER JODENIUS
NY DISTRIKTSSTYRELSE
Love Berggren
21
INFORMATION
Luf-skolan
del 1 - Så startar du en klubb
Känner du för att starta upp en lokal
klubb men vet inte riktigt hur du ska gå
till väga? Nu kan du vara lugn. Stockholms klubbansvarige Patric Sundell har
skrivit en lättföljd femstegsguide till
alla som känner att det skulle behövas
en klubb på sin skola eller på sitt
område!
1. Kontakta ansvarig i distriktet för
hjälp att komma igång.
2. Tag eventuellt hjälp av lokala Fporganisationen för möjlighet att finna
unga liberaler. Kontakta även förbundsexpeditionen för att ta fram information om vilka Luf-medlemmar som bor i
området.
3. Samla till möte med medlemmar i området tillsammans med klubbansvarig i
distriktet. Lär känna varandra och ta
reda på intresset för en klubb.
4. Dra ihop till ett årsmöte med de
intresserade och övriga medlemmar i området. Där väljer ni styrelse, antar
stadgar och en
massa annat byråkratiskt.
5. Nu är klubben igång
och det är bara att sätta igång med arbetet!
Vid frågor och problem,
tveka inte att kontakta
distriktet för hjälp.
Lycka till!
.
rstockholms
Glöm ej att droppa förbi Luf Sto
ra medand
fa
fina lokaler. Här kan du träf
Vid frågor
dig.
ra
lemmar, umgås och engage
ldstock
Ho
ias
Tob
kontakta ombudsmannen
på 08-41024295.
ressanta
Vanligtvis är det Cafe Liberal (int
r klockan
aga
fred
på
fördedrag och debatter)
tocke/s
uf.s
w.l
18. Mer info finns på ww
holm.
söker
FOTOGRAF
Är du den vi söker? Tror du dig kunna fånga livet genom
fotografiets ädla konst? Radikalt Forum söker inte enbart en
fotograf, utan även en konstnär som med knivskarp blick kan
fånga verkligheten.
Ett krav är att du är medlem i Liberala ungdomsförbundet
Storstockholm
Är detta ditt kall? Maila då din ansökan med några arbetsprover till [email protected]
22
KRÖNIKA
Och den ljusnande
framtid...
JAG MINNS DET SOM IGÅR. Den första skoldagen. Lek. Klipp
och klistra. Höstlöv på väggen. Dra streck mellan siffror och färglägg
figuren. Men med tiden försköts barndomens lek mot alltmer allvar,
betygshets och oro inför framtiden. Och sen plötsligt sprang man ut
där på trappan, i vit klänning och med den lycka som bara kan frammanas av snart stundande frihet i kombination med riktigt mycket
mousserande vin.
Snart är det återigen dags för tusentals elever att springa ut i verkligheten. Frågan är bara vilken slags verklighet vår generations studenter möter.
På många sätt lever vi idag i upp-och-nervända världen där barn inte får vara barn,
och där tonåringar mår skit och inte får en
chans att bli vuxna. Vi tar det från början,
för vi har väl alla varit små. Eller?
Jag tänker inte moralisera som en grinig kristdemokrat över att
en stor klädkedja försökte sälja bikinis till ettåringar eller att hårdsminkade sexåringar leker vuxna i musiktävlingar på tv. Men något har
hänt med barndomen. Från hängslejeans och sandlådor till Britneykopior och rädsla för att smutsa ner platådojorna. På bara några år. Vad
kommer härnäst?
Vidare befinner sig många ungdomar i kris; krav och press att bli
någon finns där, liksom längtan efter att bli accepterad för den man är.
Tjejer självsvälter och alltfler ungdomar skär sig själva i ett försök att
döva smärtan på insidan. Vissa saker kan man inte påverka politiskt,
en ung människas bild av sig själv är en av dem. Däremot kan vi kräva
mer pengar till Maria Ungdomsenhet, som gör en fantastisk insats för
ungdomar som behöver hjälp på vägen tillbaka från depressionernas och tonårsproblemens helvete. Dessutom, som privatpersoner
och vänner, kan vi stödja, uppmuntra och lyssna när ungdomar i vår
omgivning behöver hjälp. Vi kan vara förebilder och säga “hey, ta det
lugnt, du behöver inte vara färdigutbildad vid 25, du behöver inte vara
snyggast och bäst, ta det lugnt och njut lite av tillvaron”.
Vi stod där, vitklädda, sprudlande, sjungande om studentens lyckliga dar. Tanken på att flytta hemifrån och stå på egna ben hägrade.
Men Stockholms kollapsade bostadsmarknad satte stopp för det. För
långtifrån alla har de rätta kontakterna eller en miljon på kontot. Och
för att få ett bostadslån krävs ett fast
arbete. Dagens studenter tvingas dock
till insikten att fem år på högskolan långtifrån är en garanti för att få ett arbete.
Efter maktskiftet om drygt ett år måste detta
ändras. Det är nämligen inte bara en fråga om
pengar och politik, det handlar om livet. Vi måste
få lämna föräldrahemmet och pappas hemlagade köttbullar och få en chans att försörja oss på
egen hand. Vi har rätt att bli vuxna
och få pröva om vingarna bär! Annars riskerar en hel generation att
bli vingklippt. För oavsett vilken
utbildning vi har valt, oavsett vilket
studentrum vi aldrig fick, förväntas
vi senare betala tillbaka studielånen med lön från
ett arbete vi aldrig kommer att få.
Vi lever i ett snurrigt (s)amhälle. Barn och
tonåringar ska bli vuxna i förtid medan vi som
vill ta steget ut i vuxenlivet inte får chansen. Men
som medmänniska kan vi faktiskt göra skillnad för
vår omgivning, och som politiker kan vi kämpa
för en liberal valseger. Då kan faktiskt den
ljusnande framtid bli vår.
Du behöver inte vara snyggast och bäst, ta det lugnt
och njut lite av tillvaron.
Rebbecca David
Distriktsordförande Luf
Storstockholm
23
POSTTIDNING B
C/O Liberala Ungdomsförbundet
Box 6508, 11383 Stockholm
��������������
�����������������
������������������
�������������������������������������
�����������������������������������
�����������������������������������
������������
� ��������������������������������
��������������������������������
��������������������������������
��������������������������������
�������������������������������������
�������������������������������������
�������������������������������������
���������������������������������������
����������������������������������������
��������
� ������������������������������
��������������������������������������
������������������������������������
�������������
� ������������������������������������������
��������������������������������������������
��������������������
� �����������������������������������
� �������������������������������������������
�������������
Just
nu
grat
is!*
���������������
������������������
* Erbjudandet gäller om du är medlem i Liberala
undomsförbundet och under 25 år.
Vi behöver Folkpartiet.
Men Folkpartiet behöver också oss. Kanske ännu mer. Det är vi unga liberaler som måste
vara partiets bästa vän: en vän som är ärlig och säger ifrån när det behövs.
Vi måste vara med och påverka liberalismens och Sveriges framtid, även i den politiska
“vuxenvärlden”. Det kan man göra till exempel genom att ställa upp i provvalen (och sedan kanske även de riktiga valen, till riksdagen och kommun- och landstingsfullmäkige).
Förutom att man ska vara medlem i partiet för att kunna ställa upp i provvalen, tänk
på följande: Du som bor i Stockholms stad måste bli medlem senast 1 september, och
nominerad av dig själv eller någon annan senast den 31 maj. Du som bor i övriga länet
måste bli medlem före 27 maj och vara nominerad före nomineringsstoppet två veckor
senare, 10 juni.
Fortsätt göra Sverige friare i Liberala ungdomsförbundet - och i Folkpartiet!
Rebecca David
ordförande Liberala ungdomsförbundet Storstockholm