Mindre macho – mer man sida 2

29
GÖTEBORGS-POSTEN tisdag 12 februari 2013
Minnesord
Karin Jawerth
Karin Jawerth, född 1925, gick stilla bort i sitt hem
den 16 december. Hennes närmaste är sönerna Guy
och Ralph med familjer.
Karin föddes i
Borås 1925, enda
barn till tullöverkontrollör Helge
Adelgren
och
hans maka Ester.
Efter studentexamen studerade
hon
engelska,
litteraturhistoria och nordiska
språk vid Lunds
universitet. Hennes dröm var att
bli lärare och hon
blev också läroverksadjunkt i ämnena engelska och svenska. Första lärarjobbet var i Boden dit hon flyttade med sin make. Där föddes
också sönerna Guy och Ralph.
Efter skilsmässa flyttade Karin till Göteborg, gifte om sig och började arbeta på Toleredsskolan på Hisingen, en skola hon blev
trogen fram till sin pensionering.
Karin blev tidigt intresserad av samhällsfrågor men det var först sedan hon kommit
till Göteborg som hon engagerade sig partipolitiskt. För Karin hade jämställdhetsfrågor, rättvisa mellan män och kvinnor, högsta
prioritet, så valet blev Folkpartiet.
Bild: Anders Hofgren
– mer man
ret för försörjningen. Fadern har
varit förtegen om sitt liv och sina
tankar och känslor. Men något har
börjat hända.
Först stappligt, sedan allt stadigare, har han börjat öppna sig. Numera talar de i telefon ibland, något
som aldrig hände tidigare, och har
diskuterat att det kan vara skönt att
prata med någon och sätta ord på
sina känslor.
– Tidigare var han mer som en
mussla. Farsan var sjuk nyligen
och hade ont. Då kunde han berätta
hur det kändes och att han mådde
dåligt. Jag tror och hoppas att min
inställning har påverkat honom,
att jag är öppen med hur jag känner och tänker runt saker. Det kan
också vara att han har blivit äldre
och ser slutet på livet.
Från barndomen minns Joel Persson livsfarliga lekar som att sätta
eld på saker och såga ner kojor från
träd. Den som gjorde sig illa fick
inte gråta. Killarna uppmuntrades
till att utöva och utstå våld, ta risker
och lägga band på sina känslor. Tre
saker som han menar är centrala i
bilden av hur en man ska vara. Och
det får konsekvenser.
– Ett exempel är att män är överrepresenterade i våldsstatistiken.
Från barndomen
minns Joel Persson
livsfarliga lekar som
att sätta eld på saker
och såga ner kojor
från träd.
Inte bara mot kvinnor och andra
män utan också när det gäller våld
mot sig själva, alltså självmord.
Det är särskilt ett risktagande
som har påverkat honom. På väg
hem efter en blöt nyårsafton ska en
kompis gena med sin cykel genom
en okänd park. Han ramlar ner för
ett stup och slår sig mot ett berg.
När Joel Persson kommer fram
tror han först att vännen är död.
Kompisen förs till sjukhus, och
överlever. Joel Persson åker tillbaka
till parken för att hämta sin cykel.
Då kommer tårarna.
– Det var som om en känslomässig propp släppte och jag tillät mig
själv att sänka garden, att vara ledsen.
Målet med arbetet i skolorna är
att erbjuda en större valfrihet. Att
skapa medvetenhet om normer och
ifrågasätta dem. Hjälpa killarna att
börja sätta ord på sina känslor. Att
ifrågasätta livsfarliga handlingar
som att lägga sig på motorhuven
på en bil som kör i hundra knyck
och hoppas på att få ligga kvar.
En del menar att män är som
de är av naturen. Hur tänker du
runt det?
– Det är ett tråkigt argument
som inte innehåller någon förändringspotential. Jag är själv ett bra
exempel på att saker går att förändra. Jag har inte knaprat kvinnliga
hormontabletter och är ändå helt
annorlunda i dag jämfört med för
tio år sedan.
Jennie Aquilonius
031-62 40 00 [email protected]
Hennes första uppdrag 1968 var att sitta som
nämndeman vid Tingsrätten. Det följdes året
efter av en styrelseplats i Keillers Park. Karin var
inte en person som gjorde något halvdant; hon
gick med liv och lust in för sina uppdrag och
argumenterade väl för sin uppfattning. Inför
kommunvalet 1971 stod Karin först på sjätte
plats på Hisingslistan men tack vare ett framgångsrikt val för Folkpartiet kom hon ändå
in i kommunfullmäktige. Där gjorde hon sig
snart bemärkt som en påläst och orädd debattör. Ingen kunde slå henne på fingrarna med att
ha fel fakta och försökte de myndiga manliga
kommunalråden raljera med henne, tittade
hon bara på dem med sin stränga lärarinneblick tills de sjönk tillbaka i sina bänkar som
skamsna små skolpojkar. Först 1994 lämnade
Karin sin plats i kommunfullmäktige och fick
som tack för sin långa politiska gärning mottaga Göteborgs Stads förtjänsttecken.
Karin var en god ambassadör för sitt parti,
plikttrogen och ambitiös och oavsett om hon var
ordförande i SDN Linnéstaden, vice ordförande
i Miljö- och hälsoskyddsnämnden eller ledamot
i Gatubolaget skötte hon uppdraget med samma
lust och glädje. Hon ingöt respekt i sina politiska
motståndare och det gällde för tjänstemännen
att kunna föredra sina ärenden väl.
Karin var i många år en stridbar ordförande i Folkpartiets kvinnoförbund. Hon
ordnade möten och konferenser och ökade
förbundets inflytande på partiets politik.
Många minns också med glädje de bussresor
Karin varje vår arrangerade i Västsverige.
Karin guidade, berättade senaste nytt från
nämnder och kommunfullmäktige och bjöd
på kaffe och hembakat.
Karin var en oerhört aktiv människa som
aldrig tycktes sitta still. Hon var generös,
vänfast, idérik och spirituell. Vi i Folkpartiet
kommer att minnas Karin med tacksamhet.
Margita Björklund, (FP) f.d. kommunalråd
Lennart Olsson, (FP) f.d. kommunalråd
Stipendium till hjärnforskare
Thomas Carlsson, Göteborgs universitet (GU),
som forskar om Parkinson, Simona Sacuiu, GU,
demensforskare, Petra Suchankova och Carline
Wass, GU, som forskar om beroende och Anna
Zettergren som forskar om autism.
Detta är de forskare i Göteborg som får 1,4
miljoner när Hjärnfonden delar ut stipendier.
Regler för
minnesord
Vi vill veta
den avlidnes
ålder, hemort
och närmast
anhöriga samt
skribentens
kontakt­
uppgifter.
Texten får
vara högst
2 500 tecken
inklusive mellanslag. Vi
förbehåller
oss rätten att
korta och redigera den.
Ett livs
historia
De finns mitt
ibland oss –
människorna
som bär på en
historia värd
att berätta.
Säkert känner
du någon med
ett spännande
levnadsöde.
Skriv och tipsa
oss.
Värd
att fira
Fått drömjobbet? Äntligen
tagit körkort?
Seglat jorden
runt? Säkert
känner du
någon som är
värd att uppmärksamma
med ett porträtt i GP. Skriv
och tipsa oss.