Läs rapporten här - Vänsterpartiet Skåne

Vittnesmål från vårdkrisen
Patienter, personal
och anhöriga berättar
En rapport från
Kriskommissionen för
den skånska sjukvården
Sammanfattning
Föreliggande rapport är uppdela i två delar. Den första delen består av en kort historik
över flyttkarusellen av sjukvårdsverksamhet i Skåne, samt en genomgång de trender kring
minskningen av antalet vårdplatser nationellt och i Skåne. Det konstateras att Region
Skåne på 22 månader har skurit bort lika många vårdplatser som under de tio föregående
åren, tvärt emot de rekomendationer som tagits fram av Region Skånes utredare som
förordar en ökning på 105 platser mellan 2011-2016.
Den andra delen är ett urval av de berättelser som skickats in till kriskommissionen
eller publicerats på andra öppna medier. Där delar patienter, personal och anhörig med sig
av sina berättelser av vårdkrisen. Till varje berättelse finns en kort faktabakgrund samt en
kommentar från av av kriskommissionens medlemmar.
Rapporten inleds med fem rekomendationer kring den skånska sjukvården: inför ett
moratorium över flyttkarusellen, utöka antalet vårdplatser, häv anställningsstoppet, ta
konsekvenserna av den misslyckade fusione av sjukhusen i Lund/Malmö och återupprätta
förtroendet hos professionerna, de fackliga organisationerna och andra aktörer.
2
Innehåll
DEL 1
Sammanfattning 2
Rekommendationer 4
Presentation 5
Förord 6
Inledning 7
Kort historik över flyttkarusellen i Region Skåne 10
Vårdplatsbristen och patientsäkerheten 14
DEL 2
Berättelser 22
Inledning 23
”Vi går på knäna” 24
’Den frustrerade läkarstudenten” 26
”Akutläkaren som sade upp sig” 28
”Den hjärtsjuke åldringen” 30
”Vi sliter som bara den” 32
”Sonen med persikokärnan” 34
”Nej, vi kan inte hjälpa dig”36
”Nio timmars väntetid på akuten” 38
Källor 39
Författare är Olof Holmgren om inget annat anges.
Illustration framsida: Olof Holmgren
Övriga illustrationer: Carolina Wiehe Welroos
www.kriskommissionen.se
[email protected]
3
Rekommendationer
Med utgångspunkt i det som framkommer i denna rapport samt den allmänna utveklingen
inom den skånska sjukvården lägger kriskommissionen för den skånska sjukvården fram
följande rekomendationer.
1) Inför ett moratorium över flyttkarusellen
Vi kräver ett stopp för den skånska flyttkarusellen. Beslut fattas nu utan underlag,
riskbedömningar och konsekvensanalyser. Förvaltningsrätten menar att besluten med
stor sannolikhet är olagliga. Samtidigt läggs hårda sparbeting på hela sjukvården och
anställningsstoppet innebär en mycket ansträngd situation på många avdelningar. Avbryt
den pågående flyttkarusellen i den skånska sjukvården.
2) Utöka antalet vårdplatser
Antalet vårdplatser är avgörande för en patientsäker vård. År 2011 bedömdes
vårdplatsbehovet i Region Skåne uppgå till cirka 100 nya platser, förutsatt att det så
kallade niopunktsprogrammet för effektiviseringar genomfördes fullt ut. Istället har
antalet minskat med cirka 140 platser. Vänsterpartiet kräver att antalet vårdplatser utökas
för att minska överbeläggningar och utlokalisering av patienter.
3) Häv anställningsstoppet
Anställningsstoppet på SUS som infördes i augusti 2012 innebär en omöjlig situation
på många avdelningar. Sjukdomsfrånvaro får inte ersättas, vikariat får inte förlängas,
pensionsavgångar och föräldraledigheter ersätts inte. ST-läkare som fullgjort sin utbildning
får inte anställas. Personalen går på knä och sjukfrånvaron är alarmerande hög på många
platser. Kompetensflykt hotar när personal säger upp sig. Anställningsstoppet är en stel
konstruktion som tillkommit för att värna om låg skatt, inte om att sjukvårdspersonalen
ska ges förutsättningar för att göra ett gott arbete. Utan personalen stannar sjukvården och
Vänsterpartiet kräver att anställningsstoppet hävs.
4) Ta konsekvenserna av misslyckandet
Fusionsprocessen där sjukhusen i Malmö och Lund slogs ihop har skapat stora problem.
Den har lett till personalflykt, försämrade vårdflöden och att besluten fattas längre ifrån
verksamheten. Det är nödvändigt att ta konsekvenserna av misslyckandet på allvar och
ta initiativ till att återupprätta kvaliteten i bemötande och behandling av patienterna. En
process för återupprättande av kompletta sjukhus, som samarbetar, i Malmö och Lund
bör inledas.
5) Återupprätta förtroendet
Krisen inom sjukvården är också en förtroendekris. Dialogen med professionerna och
de fackliga organisationerna behöver förbättras för att skapa de breda konsensus som är
nödvändigt inom sjukvårdens framtid. Det gäller också att öppna upp sig för den kunskap
som finns inom forskarsamhället kring exempelvis sammanslagningar av stora sjukhus.
Det måste vara ett slut på fler beslut utan riskanalyser och konsekvensbeskrivningar.
4
Presentation
Vilmer Andersen, kriskommissionens ordförande
Vilmer Andersen är sociolog, tidigare verksam som utvecklare inom utbildningsområdet.
Han är gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne och ersättare i regionstyrelsen.
Saima Jönsson Fahoum
Läkare verksam inom primärvården. Ledamot i Region Skånes regionfullmäktige samt
ersättare i hälso- och sjukvårdsnämnden för Vänsterpartiet.
Mats Olsson
Professor i ekonomisk historia vid Lunds Universitet, ledamot i kommunstyrelsen i Lund
för Vänsterpartiet.
Eva Lenander
Sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen på SUS Lund, en av initiativtagarna till
protesterna mot sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund. Partipolitiskt
obunden.
Gunilla Ryd
Ekonom med lång tjänstgöring inom FN bakom sig. Medlem i Nätverket för en Gemensam
Välfärd.
Olof Holmgren
Sekreterare för kriskommissionen. Är statsvetare med inriktning mot kommunikation.
5
Förord
”Det finns inga vittnesmål inifrån [sjukvården] som säger att patientsäkerheten är i fara”. Så
sade Miljöpartiets regionråd Anders Åkesson i samband med debatten i regionfullmäktige
i november 20121. ”Ni [i oppositionen] ägnar er åt att sprida de värsta falsarier jag har sett
under tjugo år i politiken. Vår sjukvård är en av de bästa i världen. Ni målar en bild som
inte finns”2. Det sade Moderaternas regionråd Michael Sandin när oppositionen lyfte upp
de berättelser om hot mot patientsäkerhet och en god arbetsmiljö som kommit upp sedan
sjukvårdskrisens början.
Kriskommissionen för den skånska sjukvården startades med ett löfte om att bli rösten
för patienter, personal och anhöriga som drabbats på olika sätt. Behovet av ett sådant
initiativ blir tydligt med tanke på citaten ovan av den borgerliga femklövern. Sedan
kriskommissionen startade har människor hört av sig till oss på olika sätt för att berätta
om sina erfarenheter av den skånska sjukvårdskrisen. Det handlar om personal som
beskriver sin svåra arbetssituation, om anhöriga som tvingas bevittna hur deras nära och
kära hamnar i kläm och om patienter som beskriver krisens effekter med oro.
När vi nu redovisar några av de berättelser som kommit in till kriskommissionen gör
vi det för att dela med oss av en verklighetsbeskrivning som många skåningar känner
igen, men som inte alltid kommer upp till ytan. Vi gör det för att peka på effekterna av
borgerliga styret. Vi gör det inte för att peka ut enskilda individer eller personal utan ser
att det finns ett strukturellt problem som behöver åtgärdas.
Rapporten inleds med en kort historik över den flyttkarusell som präglat sjukvården
det senaste året efter beslutet att slå ihop universitetssjukhusen i Lund och Malmö. Vi gör
också en genomgång av vårdplatssituatuionen som är en avgörande pusselbit i vårdkrisen.
Vi lägger också fram ett antal rekommendationer. Vi menar att det är behoven som
ska styra vården och att man därefter får anpassa finansieringen. Därför fokuserar denna
rapport på behoven och patientsäkerheten, inte på kronor och ören.
Om du som läser detta har en berättelse som du vill delge kriskommissionen är du
välkommen att göra det. Vi fortsätter lyssna på dem som möter sjukvården på olika sätt
och välkomnar förslag och synpunkter. Gå in på berattelser.kriskommissionen.se för att
skicka in din berättelse och läsa andras. Alternativt kontakta kriskommissionen på [email protected]
kriskommissionen.se eller direkt till kriskommissionens ordförande Vilmer Andersen på
[email protected]
Olof Holmgren,
rapportförfattare
[email protected]
044-309 30 29
1
2
2012-11-13, V agerar mot sparad vård, Skånska Dagbladet
2012-11-27, Debatt om skånsk sjukvård, Sydsvenskan
6
Inledning
Av Vilmer Andersen, kriskommissionens ordförande
Varför behövs en kriskommission? Under hösten 2012 blev det tydligt att det finns två
politisk divergerande uppfattningar om hur den skånska sjukvården fungerar. Befinner
den sig i en djup kris? Eller är problembilden, som kommer fram via media och
berättelserna från patienter, anhöriga och personal om stora brister i verksamheten, bara
tidningsankor? Femklövermajoriteten ser inga stora problem, medan både Vänsterpartiet
och Socialdemokraterna anser att epitetet ”kris” stämmer väl överens med vardagen
på golvet - i synnerhet vid de stora akutsjukhusen. Under budgetdebatten i november
2012 kom dessa olika uppfattningar tydligt fram. Vad är förklaringen på att den skånska
sjukvården har hamnat i denna situation?
En viktig orsak är ekonomiska nedskärningar under en rad år. Sedan maktskiftet
2006 har femklöverpartierna (M, Fp, Mp, C och KD) inte tillfört tillräckligt med
resurser till sjukvården och de senare åren har alla sjukhus gått med större eller mindre
underskott. Behoven för sjukvård har helt enkelt varit större än kapaciteten. Införandet
av vårdvalssystemet i primärvården har ökat trycket på akutmottagningarna, istället
för en förväntad minskning. Styckningen av primärvården i en större privat del med fri
etableringsrätt för privata vårdbolag driver på en ökad vårdkonsumtion och leder till att
flera patienter remitteras till sjukhusen. För resursfördelningen innebör denna utveckling
att flera vårdgivare ska dela på en kaka som relativt sett blir mindre för varje år.
Sammanslagning av universitetssjukhusen
I princip samtidigt med att vårdvalet introducerades i Skåne – som Hälsoval
Skåne – påbörjades sammanslagningen av de två universitetssjukhusen i Lund och
Malmö till Skånes Universitetssjukhus (SUS) – en fusion som gick snett inom flera
verksamhetsområden. Bland annat drabbades ögonkliniken, urologi och övre och nedre
gastro av verksamhetsförändringar som inte var ordentligt förankrade bland professionerna.
Det genomfördes över huvudet på både chefer och medarbetare, utan stöd från de fackliga
organisationerna. Sedan dess har situationen på SUS varit turbulent, underskotten har
växt, personalen går på knäna, och verksamheter/kliniker flyttas mellan Malmö och Lund
utan någon tydlig logik. Sedan sommaren 2012 har SUS haft anställningsstopp, personal
säger upp sig i frustration över bristen på lyhördhet och respekt för det arbete som utförs.
Allt fler chefer säger ifrån eller slutar för att de inte längre anser att de kan ta ansvar
för verksamheten. Personalen offrar sig för att patienterna i så liten utsträckning som
möjligt ska känna av bristerna på tid och vårdplatser. Vi tvingas tyvärr också konstatera
att fem dödsfall på SUS under 2011, enligt Socialstyrelsen, kan förknippas med bristen
på vårdplatser och brist på rätt kompetens på de avdelningar som patienterna befann sig
på. När personalen vågar säger ifrån offentligt får de ofta kritik av sjukhusledningen som
tydligen inte respekterar att vi i Sverige har en lagstadgad meddelarfrihet för offentligt
anställda.
Utvecklingen har nu gått så långt att protesterna från både patienter, anhöriga och
personal är mera omfattande än någonsin. Därför är det en realitet att den skånska
7
sjukvården i dag befinner sig i sin mest omfattande kris sedan Region Skåne bildades
för 15 år sedan. Denna kris är framprovocerad av majoriteten genom nedskärningar och
underfinansiering. Majoriteten föredrar i stället låg skatt. Skatten i Region Skåne har
varit oförändrat sedan 2003 och är i dag den näst lägsta i hela landet. Till detta kommer
en inkompetent ledning där politiken har abdikerat och överlåter till tjänstemännen att
genomföra ett omöjligt sparbeting. Strategin från femklövern är att hävda att det finns luft
i hela hälso- och sjukvården som bör rationaliseras bort – ett påstående som aldrig har
dokumenterats. Därför lägger man medvetet effektiviserings- och/eller avkastningskrav
på flera av verksamheterna. Till exempel ska den offentligt drivna primärvården betala
mera tillbaka 2013 till den gemensamma kassan, än man får i förstärkning i förhållande
till förra årets anslag. Genom denna form av konkurrensutsättning slår man undan benen
för de offentliga vårdcentralerna och öppnar marknaden mera för de privata vårdbolagen.
Hur mycket vårdbolagen plockar hem i vinster och hur mycket av vinsterna som eventuellt
återinvesteras vet vi inte - den borgerliga majoriteten är inte heller intresserad av att ta
reda på det. Detta framgår av bland annat av svar från företrädare från majoriteten på
interpellationer från Vänsterpartiet under våren 2013.
Bromsa nedmonteringen
Alla goda viljor måste nu förenas i en motkraft som ser till att bromsa de borgerliga och
Miljöpartiets nedmontering av den skånska sjukvården. Vi har försökt med konstruktiva
förslag, men den borgerliga majoriteten vill inte lyssna på de förslag som kommer från
oppositionens sida. Vår bild av verkligheten är fel, hävdar de envist. Men det är tvärtom.
Ska denna katastrofala utveckling bromsas måste en kraftfull protestvåg skapas och
utöva ett så stort – och samlad – tryck, att majoriteten inte vågar gå vidare med nuvarande
destruktiva strategi. Senaste initiativet var att starta en större flyttkarusell mellan de flesta
skånska sjukhusen under 2013, som främst innebär ett hot mot Landskrona Lasarett och
Ängelholms Sjukhus.
Ett av Vänsterpartiets bidrag till protestvågen är ”Kriskommissionen för den skånska
sjukvården”. Syftet med den är att låta patienter, anhöriga och personal berätta om
den verklighet de upplever inom vården, samt i en bred offentlig dialog skapa en helt
annan strategi för hur den skånska hälso- och sjukvården ska utvecklas frikopplad från
riskkapitalbolagens vinstintressen. Vänsterpartiet vill ha en jämlik vård, flera vårdplatser
och en bemanning som ger patienterna den nödvändiga tiden för en god omsorg.
Sjukvården är inte - och ska inte - handteras som en marknad där patienten är en kund.
Självklar ska vi skapa möjlighet för att patienterna ska vara delaktiga och kunna påverka
sin vårdsituation, men det ska ske under demokratiska och solidariska former, och inte
som vårdkunder på en marknad som i realiteten inte finns. Specialiserad vård är unika
välfärdstjänster som bäst och säkrast erbjuds genom en offentlig sektor.
Det är Vänsterpartiets mål att visa på en annan väg än det marknadstänk inom sjukvården
som nu råder. Detta återkommer vi till i nästa delrapport, som vi tänker publicera innan
sommaren.
Vilmer Andersen
gruppledare för Vänsterpartiet i Region Skåne
8
Kort historik över flyttkarusellen i Region Skåne
1998
Kärlkirurgi flyttas från Lund till Malmö för att kompensera UMAS förlust av hjärtkiurgi,
som fördes över till Lund.
1999
Malmö Kommun, landstingen i Malmöhus och Kristianstads län slogs ihop till
Region Skåne. Samtidigt startades ett vårdideologiskt visionsarbete av Region Skåne
och Kommunförbundet i Skåne. Projektet kallades VårdVisionSkåne och drevs av
konsultbolaget SMG.
2000
Projektet var klart och gav en idealiserad design för vården i Skåne i ett tioårsperspektiv.
Man utgick från att de vårdsökande krävde olika omhändertagande, kallat vårdlogiker:
närsjukvård, akutsjukvård, elektiv vård samt högspecialiserad vård.
2004
Regionfullmäktiges visionsprojektet som omarbetats av tjänstemännen och kallades nu
Skånsk Livskraft - vård och hälsa.
2007
Den nyutnämnde regiondirektören Sören Olofsson fick i uppdrag att omsätta de delar
som gällde den högspecialiserade i den skånska sjukvården. Inom ett ramavtal anlitades
konsultföretaget McKinsey&Co att komma med förslag till organisation, det så kallade
Prolumaprojektet (Profilering Lund Malmö).
2008
Den 28 januari kom sjukhuscheferna för USiL respektive UMAS med ett så kallat
destinationsinriktat förslag, som bestämde att fyra kompletta kliniker skulle flyttas från
Lund till Malmö – urologi, diabetes/endokrinologi, nedre gastro och ögon – medan
andra kliniker på UMAS endast delvis skulle flyttas till Lund. Samtidigt bestämde
regiondirektören ensidigt att den specialiserade vården för de aktuella flyttklinikerna till
Malmö skulle följa med.
Karusellen följde byteshandelprincipen, som varken var medicinskt eller rationellt
motiverade, men gick inte gick att ändra.
2009
Proluma sjösätts den 1 april. Det är ett projekt för att profilera specialistsjukvården på
sjukhusen i Malmö och Lund. Projektet innebar en omfattande flytt av kliniker mellan
de båda sjukhusen och ledde till kritik från de fackliga organisationerna samt att ett
flertal läkare slutade i protest. Projektet leddes av regiondirektören Sören Olofsson som
genomfört en liknande omorganisation i Stockholm tidigare, där sjukhusen i Solna och
9
Huddinge slogs samman.
I samband med att budget och verksamhetsplan för 2010 skulle fattas av regionfullmäktige
den 23-24 november har sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund smugits in
i en bisats. Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten, som upphävde det.
2010
Förvaltningsrätten ansåg att sammanslagningen var olaglig eftersom den inte kunggjorts
enligt Kommunallagen. I november 2010 lade regiondirektören ett nytt fusionsförslag,
som kompletterades med bildandet av ett Universitetsmedicinskt Centrum. I realiteten
var det först i januari 2011 som SUS formellt bildades.
Kliniker där huvuddelen av verksamheten flyttades från Lund till Malmö
• Lung/allergi
• Övre gastrokirurgi
• Hematologi
• Öron
Kliniker där huvuddelen av verksamheten flyttades från Lund till Malmö
• Nedre gastrokirurgi
• Urologi
• Endokrinologi
• Ögon
2012
Flytten av kliniker fortsätter, bland annat flyttas medicinskt gastroenterologi till Malmö.
Besluten tas ofta på divisionsnivå och är svåra att överblicka innan de genomförts.
Obduktionsverksamheten i Malmö flyttas till Lund
Kompetens att analysera vävnader och att fastställa korrekt dödsorsak när en patient
avlider försvåras.3
Cancerkirurgi flyttas från Malmö till Lund
All strålbehandling flyttar till Lund. Cirka 1 200 cancersjuka, infektionskänsliga patienter
i Malmö ska transporteras till upprepade behandlingar i Lund. 2012 investerades mer än
70 miljoner kronor i avdelningen för strålbehandling i Malmö, då en medveten satsning
på en hypermodern verksamhet. För kvinnor innebär det att ultraljudsforskning och
cancerkirurgi separeras.
Öronmottagningen i Malmö flyttas till Lund
Öronmottagningen i Malmö, med cirka 30 000 årliga besök, ska flytta till Lund. För att
omhänderta patienter med akuta allvarliga andningsbesvär behövs dygnet-runt-kompetens
i Malmö. Sådana fall kan inte med bibehållen patientsäkerhet transporteras till Lund.4
3
2012-10-18, Skånes specialistvård dräneras av politikerna, Dagens Medicin
4Ibid
10
Mikrobiologiska laboratoriet Malmö flyttas till Lund.
Forskning försvåras på den nybyggda infektionskliniken, som i nationella utredningar
lyfts fram som ett av de bästa exemplen på integration mellan forskning och sjukvård.5
Strålbehandling flyttas från Malmö till Lund
Strålbehandling i kombination med operation vid cancer i bäckenet är rutin och ges i nära
anslutning till varandra. Nu ska strålbehandlingen till Lund, operationerna ska utföras i
Malmö.6
2013
15 februari
Vårdproduktionsutskottet i Region Skåne, bestående av endast tre ledamöter, fattar beslut
om en omfattande strukturförändring av den skånska sjukvården. Närvarande på mötet
är Michael Sandin (M) och Yngve Petersson (MP) som röstar för förslaget, samt Ingrid
Lennerwald (S) som reserverade sig. Lennerwald menade att det inte funnits ett ordentligt
underlag för beslutet och att hon inte fått se en konsekvensanalys. Hon krävde vidare att
beslutet skulle fattas i regionfullmäktige.
Beslutet i vårdproduktionsutskottet den 15 februari innebär i följande:
Ögonsjukvård flyttas från SUS till Landskrona
Det skulle betyda att barn som behöver sövas kan endast opereras i Lund och kommer att
behöva transporteras. Överläkare samt klinikschefen på Ögonkliniken i Lund sade upp
sig i protest.” Man kapar alla band med forskningen och alla syskonkliniker. Forskningen
kommer att lida” sade överläkare Anders Bergstöm. Klinikchef Vesna Ponjavic menade
att det är olyckligt att splittra ögonsjukvården och inte bedriva den i anslutning till annan
vårdverksamhet: ”Två exempel är traumavården där ögonkirurgin jobbar i nära samarbete
med neurokirurgin och ansiktstraumakirurgin vid svåra olyckor.”
Operationsverksamheten i Landskrona flyttas till SUS, Ystad och Trelleborg.
De cirka 4000 operationerna som varje år genomförs i Landskrona ska nu läggas ut på
andra skånska sjukhus.
Ledplastik (höst- och knäproteser) koncentreras till Hässleholm
Gunnar Persson, medicinsk rådgivare, som gjorde en konsekvensutredning av
koncentrationen ur ett patientperspektiv för Region Skånes räkning kom fram till att ”den
aktuella patientgruppen idag erbjuds en god vård i Region Skåne och att en centralisering
inte med nödvändighet leder till ytterligare förbättringar” . Vidare att ”konsekvenserna
av en förändring enligt förslaget blir stora och mycket svårbemästrade för ortopedin i
Helsingborg, långsiktigt svåra för ortopedin på SUS och besvärliga men hanterbara för
sjukhusen i Ängelholm och Trelleborg”.
Käkkirurgi flyttas från Kristianstad och Helsingborg till SUS.
5Ibid
6Ibid
11
1 mars 2013
Förvaltningsrätten i Malmö meddelar att man har fått in 117 överklaganden mot beslutet
i vårdproduktionsutskottet.
4 mars 2013
Förvaltningsrätten i Malmö anser att det finns starka skäl som talar för att Region Skåne
beslut att bland annat lägga ner operationsverksamheten vid sjukhuset i Landskrona
är olagligt. Rätten förbjuder Region Skåne att genomföra beslutet tills dessa att
överklagandena mot beslutet av behandlats.
8 mars 2013
Vårdproduktionsutskottets majoritet Michael Sandin (M) och Yngve Pettersson (MP)
backar från det tidigare beslutet kring omstruktureringen av den skånska sjukvården och
skjuter upp behandlingen i väntan på ett bättre underlag.
12
Vårdplatsbristen och patientsäkerheten
Antalet vårdplatser på svenska sjukhus har minskat under en lång rad år. Det är i grunden
en positiv utveckling som beror på att den genomsnittliga vårdtiden för patienter har
minskat drastiskt, från 8 dagar år 1992 till 6 dagar år 2008.7 Minskade vårdtider beror
på utvecklingen inom sjukvården – effektivare behandlingsmetoder och mediciner är ett
exempel, den tekniska utvecklingen är en annan. Förskjutningen från sluten till öppen
vård har också bidragit till denna utveckling.8
Samtidigt kan man konstatera att tillräckligt antal vårdplatser fortfarande är avgörande
för att kunna upprätthålla patientsäkerhet och en god arbetsmiljö. Diagrammet nedan
visar utvecklingen av antalet vårdplatser i Sverige mellan 2001-2010.
Diagram 1: Antal vårdplatser i riket totalt år 2001–2010, inkluderar vårdplatser för
specialiserad somatisk vård och specialiserad psykiatrisk vård.
Källa: Socialstyrelsen 2012
Man kan där utläsa att antalet vårdplatser har minskat från 29 122 till 25 566, vilket över
hela tioårsperioden innebär en minskning på ungefär 12 %9. Denna minskning kan i sin
tur relateras till beläggningsgraden under samma period.
7 Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010:7, SKL
8 Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010:7, SKL
9
Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:27, Socialstyrelsen
13
Diagram 2: Beläggningsgrad10 i riket, år 2001–2009.
Källa: Socialstyrelsen 2012:28
Diagrammet visar att beläggningsgraden mellan 2001-2009 har ökat från 80-89 %. En
jämförelse mellan det minskade antalet vårdplatser och den ökade beläggningsgraden
visar de i praktiken är lika stora11. Under perioden har befolkningen ökat med 6 % och
antalet äldre över 65 år med 13 %. Denna statistik tyder på att den medicinsk-tekniska
utvecklingen kan förklara delar, men långt ifrån hela, minskningen av antalet vårdplatser.
Samma tendenser ser man i jämförelsen mellan utvecklingen av antalet vårdplatser,
vårdtillfällen, vårddagar och medelvårdtid:
10
Beläggningsgraden beräknas utifrån vårdtid i dagar i förhållande till antal vårdplatser gånger 365. Vårdtiden beräknas
som utskrivningsdatum minus inskrivningsdatum.
11 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:28, Socialstyrelsen
14
Diagram 3: Antal vårdplatser, vårdtillfällen, vårddagar och medelvårdtid 2000-2008.
Index 2000 = 100
Källa:Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010:8, SKL
Överbeläggning och utlokalisering
Två viktiga begrepp när man pratar om vårdplatser är överbeläggningar och utlokaliseringar.
Överbeläggning är det som sker när en inskriven patient vårdas på en plats som inte
uppfyller de krav som ställs på en disponibel vårdplats.12 En disponibel vårdplats har
en fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och
arbetsmiljö.13 Överbeläggning kan rent praktiskt se ut så som att patientsängar placeras
alltför tätt i ett rum eller rent utav i korridorer eller på toaletter.
Utlokalisering innebär att en patient behandlas på en annan vårdenhet än den som har
specifik kompetens och medicinskt ansvar för patienten. Det kan till exempel innebära
att en patient som borde vara inskriven på en internmedicinsk avdelning istället läggs på
öron, näsa- och halsavdelningen.
Risker med överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter
Socialstyrelsen har i en rapport (2012) kartlagd några av de risker som uppstår vid
överbeläggning och utlokaliseringar av patienter. Undersökningen lyfter fram 8
riskfaktorer och visar att det ”på grund av den ständiga bristen på vårdplatser har
vårdpersonalen accepterat situationen, och problemet med antalet vårdplatser betraktas
nu som ett normaltillstånd”.14 Denna normalisering av vårdplatsbristen innebär därför
också en normalisering av patientsäkerhetsrisker. Vidare lyfts bristande strukturer,
kommunikation, dokumentation, lokaler och medicinsk kompetens fram som riskfaktorer.
Slutligen bedöms stress och den otrygga arbetsmiljö som vårdplatsbristen skapar vara
12 Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:12, Socialstyrelsen.
13
Ibid.
14
Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:14, Socialstyrelsen
15
en risk då personalen bedömer att det påverkar deras möjlighet att genomföra sina
arbetsuppgifter.
Risker som uppkommer vid vårdplatsbrist:
1. Dödlighet
Studier som påvisar en ökad dödlighet pekar på risker vid en ökad väntetid och en
för tidig utskrivning
2. Smärtlindning och felmedicinering
Överbeläggningar inom akutsjukvården leder till att patienter ”får vänta längre på smärtlindring och/eller får för lite lindring”15. En studie visar också att det finns ett samband mellan överbeläggning och felmedicinering (fel dosering, frekvens, varaktighet eller läkemedel)
3. Smittspridning
Ökad risk för spridning av multiresistenta bakterier, bland annat på grund av att stressad personal blir sämre på att följa hygienföreskrifter.
4. Patientnöjdhet
Patienter som tvingas till längre väntetider och placeringar i korridorer är mindre nöjda. Det kan också leda till situationer med hot och våld.
5. Personalnöjdhet
Stress och ett försämrat säkerhetsklimat (hot och våld) minskar personalnöjdhet och –trivsel.
6. Hjärtsjukdom
Överbeläggningar minskar möjligheten för patienter med hjärtåkommor att få vård som är lättillgänglig och tidsenlig samt håller god kvalitet
7. Luftvägssjukdomar samt antibiotikabehandling vid lunginflamation
Patienter med luftvägssjukdomar kan få vänta längre på behandling, får en sämre kvalitet eller ingen vård alls på grund av överbeläggningar.
Vårdplatssituationen i den skånska sjukvården
Under 2010 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med Arbetsmiljöverket en granskning
av Region Skånes akutsjukhus. Man konstaterade då att antalet överbeläggningar och
utlokaliseringar hade ökat sedan året innan. Detta ledde till att en regionen i början av
2011 tillsatte en utredning för att analysera vårdplatsproblematiken i Region Skåne med
fokus på akutsjukhusen. Slutrapporten som författades av den medicinska rådgivaren
Sven Oredsson i samråd med förvaltningscheferna på de aktuella enheterna. I rapportens
inledning är man tydlig med hur situationen ser ut:
I genomsnitt har de fyra största sjukhusen i Region Skåne (SUS, Helsingborg, CSK
och Ystad) varje dag minst 50 överbeläggningar och 40 utlokaliserade patienter. Detta
innebär att patientsäkerheten är hotad. Åtgärder måste vidtas för att minimera antalet
överbeläggningar och eliminera utlokaliserade patienter [kurs. i originalet].16
15
Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:18, Socialstyrelsen
16
Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på patientsäkerhet, 2011:1. Region Skåne,
Koncernkontoret
16
Man skriver vidare att
Överbeläggning och utlokalisering av patienter är idag ett stort problem i vården och
en bidragande orsak till vårdskador och dålig arbetsmiljö. Samtidigt som behovet av
vårdplatser minskar på grund av kortare vårdtider och ökad andel dagvård medför
befolkningsökning och ökad andel äldre att behovet av vårdplatser ökar.17
Under perioden 2004-2009 minskade antalet vårdplatser i Region Skåne med 150
stycken, vilket motsvarar ungefär 3,7 %.18 Under samma tid ökade befolkningen
med 6,6 % och antalet akuta vårdtillfällen med 17 %.19 Beläggningsgraden varierade
från avdelning till avdelning. Inom flera specialiteter som internmedicin, kirurgi och
ortopedi noterades beläggningsgrader över 95 %, vilket innebär att beläggningen ibland
överskrider 100 %..20.En nyligen genomför undersökning visar att överbeläggningen ökar
när medelbeläggningen överstiger 90 %, vilket i Region Skånes fall skulle vara en realitet
då medelbeläggningen under 2010 låg på 94 % (SUS, Helsingborg, CSK och Ystad).21
Tabell 1: Vårdplatsbehov under de kommande 5 åren utifrån befolkningsutveckling,
åldersutveckling, kortare medelvårdtid och lägre beläggningsgrad.
Källa: Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på
patientsäkerhet, 2011:8. Region Skåne, Koncernkontoret
Framtidens vårdplatsbehov i Skåne
I Oredssons rapport utgår man från antalet vårdplatser år 2011 och gör utifrån detta en
beräkning på vårdplatsbehovet de kommande fem åren. I denna beräkning utgår man ifrån
•
En befolkningstillväxt på 1,3 % per år
• En ökning av andelen personer i åldern 85+
Detta bygger på siffror från Statistiska Centralbyrån och utveckling de närmsta
föregående åren. Denna demografiska utveckling visar enligt rapporten på ett behov av
17
18
19
20
21
Ibid s. 2
Ibid s. 7
Ibid.
Ibid
Ibid
17
ytterligare cirka 255 vårdplatser de kommande fem åren.22 Dock räknar man med en
fortsatt effektivisering och utveckling av vården: En minskning av antalet vårddygn från
4,8 till 4,6 minskar behovet med 85 platser. Man skriver vidare att ”[m]ed hänsyn till att
antalet överbeläggningar och utlokaliserade patienter kraftigt ökar när beläggningsgraden
på vårdavdelningarna överstiger 90 % bör det vara en målsättning att minska nuvarande
beläggningsgrad från 94 % till 90 %. För Region Skåne innebär en sådan minskning av
beläggningsgraden ett behov av ca 80 nya vårdplatser”.23 Allt som allt beräknas det totala
vårdplatsbehovet de kommande 5 åren vara 250 nya platser.
Åtgärdsplan för att reducera behovet av nya platser
För att minska behovet av nya vårdplatser tog man i Oredssons utrednning fram ett
åtgärdsprogram bestående av nio punkter. Betydelsen av de olika åtgärderna varierar
mellan de olika sjukhusen.
1. Ökad satsning på patientsäkerhet för att minska antalet vårdskador
2. Omfördelning av vårdplatser från specialiteter med låg beläggning till specialiteter
med hög beläggning
3. Utbyggnad av avancerad sjukvård i hemmet
4. Ökad andel dagkirurgi/dagvård bland annat genom förändring av ekonomisk
styrmodell
5. Förbättrat samarbete med kommun och primärvård för snabbare övertag av
utskrivningsklara patienter
6. Ökad kompetens på akutmottagningarna
7. Förändrat arbetssätt så att fler patienter kan skrivas ut på förmiddagar och under helger
8. Ökad följsamhet till vårdprogram/riktlinjer
9. Möjlighet att vid specifika tillfällen utöka antalet vårdplatser
Oredsson menar att om dessa nio åtgärder genomförs och får avsedd effekt kommer
vårdplatsbehovet att stanna vid 105 nya platser under fem år (se tabell 1 nedan).
22
23
Ibid
Ibid
18
Tabell 2: Behov av vårdplatser i Region Skåne 2011-2016
Källa: Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på
patientsäkerhet, 2011:15. Region Skåne, Koncernkontoret
För att sammanfatta: Socialstyrelsens och Arbetsmiljöverkets granskning visade år
2010 att antalet överbeläggningar hade ökat sedan året innan. Detta ledde till att man
tillsatte en internutredning för att undersöka vårdplatsbehovet under de kommande åren.
Denna utredning resulterade i en rapport som pekade på ett behov av 250 nya vårdplatser
under de kommande fem åren (2011-2016). Om sjukvården under denna period satsade
på att genomföra det föreslagna niopunktsprogrammet och samtidigt skapade 105 nya
vårdplatser.bedömdes man kunna upprätthålla en god patientsäkerhet.24
Hur gick det?
Statistik från Region Skåne visar att utvecklingen har gått i en helt annan riktning:
Tabell 3: Antal vårdplatser i Region Skåne
Källa: Den dåliga nyheten, Sjukhusläkaren 2012
24
Ibid s 15
19
Mellan januari 2011 och oktober 2012 minskade antalet vårdplatser med 112 platser.
Värst är läget för SUS där 10 % av alla vårdplatser, 142 stycken, har skurits bort på 22
månader. Låt oss sätta siffrorna i perspektiv. Under åren 2001-2010 minskade antalet
vårdplatser i Sverige med 12 %. Detta är i sig en stor minskning. En lika stor minskning
som har skett under en 10-årsperiod I Sverige har alltså genomförts under 22 månader på
SUS.
Tittar man vidare på Region Skånes internrapport om vårdplatsbehovet så fastställs
det där att antalet vårdplatser bör öka med 105 platser de närmsta fem åren för att
överbeläggningssituationen ska kunna hanteras på ett för patientsäkerheten acceptabelt
sätt. Som svar på detta minskar man antalet platser med 112 på 22 månader!
Vilka effekter har vårdplatsbristen fått?
”Vi är tacksamma att det inte har spårat ut värre” sade Sven Oredsson, medicinsk utredare
på Region Skåne, med anledning av att 142 vårdplatser skurits bort på SUS.25 Enligt de
statistikverktyg som regionen har tagit fram har dock inte överbeläggningen ökat på SUS,
något som Oredsson kan ha flera anledningar: ”Personalen kan skicka hem fler patienter
från akuten, istället för att lägga in dem. Man kan skicka hem inlagda patienter tidigare.
I båda fallen balanserar man det mot patientsäkerheten. Men jag tror också att man har
ökat effektiviteten”.26 Patienter som inte skrivs in alls, eller skrivs ut tidigare än innan är
alltså två förklaringar till att överbeläggningarna inte har ökat. Svenska Läkarförbundet
menar i en rapport att det kan leda till chanstagningar och att läkaren tvingar ta beslut
som inte alltid är bäst för patienten.27 I många fall hamnar det på de anhöriga att ta hand
om en patient som blir utskriven för tidigt. Anhöriga som ofta inte har vare sig den
medicinska kompetensen eller den mentala förberedelsen att ta hand om exempelvis en
familjemedlem som genomgår en tung behandling. I längden ökar det lidandet för den
enskilde och innebär dessutom fler återbesök och en ökad belastning på andra vårdenheter.
Vårdplatsbristen kan även innebära än allvarligare konsekvenser. Under 2011 menade
Socialstyrelsen att fem dödsfall i Region Skåne kunde hänföras till bristen på vårdplatser. Detta
bygger man på utredningar som gjorts efter att dödsfallen har blivit anmälda enligt Lex Maria.
”Vår bedömning är att bristen på vårdplatser i olika hög grad har bidragit till dessa allvarliga
händelser” sade Thomas Fridén på Socialstyrelsen.28 Andra uppmärksammade fall är den 74-åriga
kvinna inlagd på Helsingborgs lasarett vars immunförsvar var utslaget av en cellgiftbehandling.
Trots att en infektion i detta läge kan vara livshotande placerades en patient med svininfluensa i
samma rum.29
Ett flertal liknande historier har framkommit i media under det senaste åren och mycket
tyder på att vårdplatsbristen, med överbeläggningar och utlokaliseringar som följd, drabbar
patientsäkerheten hårt.
25
2013-01-05, Sydsvenskan. Bantat SUS inte sämst i Skåne
26
Ibid
27 Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004:8. Svenska Läkarförbundet
28
2012-08-28, Platsbrist kan ha lett till dödsfall, Sydsvenskan
29
2013-01-31. Svårt sjuk tvingas dela rum med svininfluensapatient, DN
20
Berättelser
21
Inledning
Nedan följer ett urval av de berättelser som har skickats in till kriskommissionen, eller
på annat sätt publicerats i öppna medier. Samtliga berättelser som har skickats in har
mottagits och behandlats av kriskommissionen. De har valts ut för att de illustrerar olika
perspektiv och erfarenheter av sjukvårdskrisen. Ett stort fokus har hamnat på de dödsfall
som Socialstyrelsen har konstaterat skett på grund av vårdplatsbristen. Det är viktigt att
dessa tragiska fall lyfts upp och kritiseras. Men det är så mycket mer som sker. Många
människor som råkar illa ut i det dolda, Det handlar in att arbetsdagen är så mycket tyngre
att ta sig igenom eller att en kontakt med sjukvården inte avlöper som man hade hoppats.
Det handlar också om de situationer som inte har blivit akuta eller lett till en allvarlig
skada eller dödsfall – inte ännu i alla fall. Det handlar också om situationen för dagens
vårdpersonal, och framtidens.
Till varje berättelse har tillfogats ett kort faktaavsnitt som anknyter till det som
framkommit. Dessutom en kommentar från en av kriskommissionens medlemmar. Detta
för att sätta in berättelsen i en kontext och vidga förståelsen av den erfarenhet som lyfts
fram.
Samtliga berättelser har anonymiserats. Detta av två skäl: dels med hänsyn till den
personliga integriteten, dels på grund av reprimander som riktats mot enskild personal
från chefer inom Region Skåne för att man har uttalat sig i media.
22
“Vi går på knäna”
Jag jobbar som sjuksköterska på en kirurgisk vårdavdelning i Skåne. Det är ett tufft klimat
med svårt sjuka patienter som genomgått omfattande operationer. Stressnivån är allt som
oftast hög eller extremt hög. Rasten brinner ofta inne och man har inte rätt att skriva
upp ”ingen rast”. Kan säga att jag har jobbat många timmar gratis på grund av detta.
Vårdtyngden är hög och som sjuksköterska har du ett tufft jobb att dels hinna med allt
medicinsk dels delta i den grundläggande omvårdnaden.
Den fysiska belastningen i kombination med stressen att ha medicinskt ansvar för
svårt sjuka patienter och alltid vara på hugget för att upptäcka eventuella komplikationer
är påfrestande. På en kirurgisk vårdavdelning är läkarna frånvarande den största delen av
tiden eftersom de opererar. För oss sjuksköterskor innebär detta ett ökat egenansvar och
när något tillstöter får du göra vad du kan tills kirurgen har opererat färdigt.
Det är näst intill en allmän åsikt bland både sjuksköterskor och undersköterskor att
vi ofta går på knäna utan att få något gehör uppifrån. Vi har varandra och det kollegiala
stödet är stort men det är också det enda stödet många känner. Ilska, uppgivenhet och
frustration från oss på golvet bemöts ofta med ”vad kunde du/ni gjort annorlunda”. Som
om vi alltid kan lite mer och lite bättre.
Min åsikt är att det inte finns utrymme för förbättring utan att man antingen drar ner
på antalet patienter (vilket är omöjligt) eller ökar upp personalstyrkan så att man kan
lägga mer tid och omsorg på var och en av alla patienter. Har aldrig sett röken av någon
sjukhuschef eller annan högt uppsatt som besökt oss för att visa stöd och förståelse för vår
situation eller förklarat varför den ser ut som den gör.
Vid ett tillfälle planerade man stänga ner en kirurgisk avdelning för att det på grund av
besparingskraven inte fanns personal nog att hålla alla avdelningar öppna. Man var alltså
beredd att låta cancersjuka patienter vänta på operation eftersom akutpatienter aldrig kan
nekas plats. Cancersjuka patienter som utan operation inte kan botas och som i väntan
på operation riskerar att försämras och få chanserna för en lyckad operation och tiden
därefter minskade. Knappast etiskt försvarbart eller kostnadseffektivt.
Jag och flera kollegor med mig fasar över att behöva bli beroende av vården då vi vet
vad detta innebär. Visst finns det underbara, proffsiga och kunniga sjuksköterskor men
vi vet också vad stress och press gör med dessa människor. Ett dåligt bemötande är alltid
trist men i en situation där du är utlämnad och i beroendeställning kan det sätta djupa
spår. Jag har själv varit en usel sjuksköterska när jag låtit stressen äta upp mig och det är
smärtsamt. Det mest skrämmande är när man har så oerhört mycket att göra och tiden inte
täcker till att man inte kan tänka klart. Risken för att man ska begå allvarliga misstag ökar
och misstagen sker, i större eller mindre omfattning, varje dag. Och även om det är helt
uppenbart för dig och dina kollegor att stress varit den främsta bakomliggande faktorn
är det alltid du som enskild sjuksköterska som kunde och skulle gjort annorlunda. Det är
då man funderar på om man är kompetent nog eller helt enkelt borde välja ett annat yrke.
Februari 2013
23
Fakta
I början av 2013 presenterades Region Skånes medarbetarenkät som genomförts under
2012. Resultatet visar på arbetet är tufft. Svaren kring arbetsrelaterad utmattning och
bristande delaktighet är det allvarligaste30. Mats Runsten som är ordförande för
Vårdförbundet Skåne kommenterade resultaten i ett uttalande att sade följande:”Har man
arbetsrelaterad utmattning som en röd stapel så är risken att de andra staplarna, som är
gröna, också blir röda nästa gång. För det här handlar om arbetsmiljön - bemanningen,
arbetsbelastningen, scheman och liknande.”31
Kommentar, Vilmer Andersen
Om sjukvården hade varit ett flygplan skulle det inte fått tillstånd att starta med en så
pressad personal som denna berättelse beskriver. Personalen offrar sig för att vidmakthålla
en god patientsäkerhet – och trots det upplevs de i vissa stunder som hotat när risken
för misstag växer på grund av utmattning. Bristen på personal och operationskapacitet
påverkar också möjligheten att behandla exempelvis cancerpatienter i rätt tid utifrån den
diagnos de har och inte utifrån den ekonomistiska bedömning som regeringens kömiljard
leder till. Patienternas behov och inte de politiska sparbetingen ska vara styrande för hur
resurserna fördelas i sjukvården.
30
31
2013-02-18 Utmattning och brist på inflytande är största problemen, Helsingborgs Dagblad.
Ibid
24
Den frustrerade läkarstudenten
Jag är läkarstudent i Malmö och är i slutet av min utbildning. Detta innebär att jag
spenderar en stor del av min tid ute på kliniken för att kunna lära mig hur arbetet gå till i
praktiken och för att kunna tillämpa det jag lärt mig i skolbänken. Jag har tjänstgjort på
sjukhuset sedan hösten 2011 och märker hur utbredd krisen är. I fikarummen talar alla
om hur pressad vården är och hur patientsäkerheten är hotad. Det har bara blivit värre
och värre och nu har jag fått nog. Det gäller både mig själv och andra som studerar inom
vårdyrkena. De läkarstudenter som går terminen under mig har till exempel inte längre
någon handledare när under de få dagar de är placerade på neurokirurgen. Nu får de gå
runt på egen hand i operationssalarna och på avdelningen. När min klass var där hade vi
en handledare som tog hand om oss, gick igenom olika case och lyfte fram de absolut
viktigaste budskapen beträffande just neurokirurgi. Alltså det vi ska veta som framtida
allmänläkare. På den korta tiden som gått sedan dess har man alltså tagit bort detta.
Förra veckan gick inte mina kursare på sin placering på akuten då det ska ha varit
väldigt rörigt och stressat. Det är inte en bra plats för student. På så sätt har de missat den
annars mest givande veckan på hela terminen. Läkare på akuten har vägrat att handleda
kandidater för att det är helt enkelt för krävande för dem. Andra läkare har sagt åt oss att
inte göra vår AT-tjänsgöring i Malmö på grund av det kritiska läget just nu. Resursbristen
är skriande.
Patienterna drabbas tyvärr av detta. Jag har hört att en hel ortopediavdelning har lagts
ner samtidigt som jag har sett hur avdelningspersonalen har känts sig tvingade att skynda
på vårdplaneringar för att få ut patienterna så fort som möjligt så att nya kan komma in.
Jag har träffat patienter på mottagningarna som har skällt ut läkare på grund av
missnöjet att behöva ta sig till ett annat sjukhus för att få den behandling de alltid annars
har fått här.
Jag vet egentligen inte vem som ansvarar för dessa frågor, men jag måste skriva till
någon. Jag undrar vad det är som händer och om det finns något som jag kan göra för att
förbättra det som faktiskt ska vara min utbildning. Hur länge ska det vara såhär? Jag var
med i ”Rädda vården”-demonstrationen i Malmö i oktober 2012. Jag såg att många av oss
har fått nog. Självfallet vill jag ha en fungerande och givande utbildning men jag vill ju
ännu mer ha en fungerade vård och omsorg. Vad kan jag göra?
Med vänliga hälsningar, en frustrerad läkarstudent.
Januari 2013
25
Fakta
I september 2012 meddelade professor Kristian Riesbeck, prodekanus för medicinska
fakulteten och ansvarig för att samordna utbildning i Malmö och Lund, att han hoppat
av sitt uppdrag. Han menade att nedskärningar och omorganisationen inom sjukvården
är förenade med stora risker för framtidens sjukvård: ”Vid fakulteten utbildas den
personal som ska ta hand om oss när vi blir sjuka och gamla. Där vill vi ha en hög
kvalitet och så kunnig personal som möjligt. Om utbildningen försämras är det färre
som vill studera och forska här. Den dåliga stämningen på SUS har redan gjort att
AT-läkarna ger sin utbildning bottenbetyg i en landsomfattande undersökning”.32
Gunilla Westergren-Thorsson, dekan på medicinska fakulteten sade i samband med
beslutet om flytt av laboratorieverksamheten från Malmö till Lund att den riskerar att
försämra kvaliteten på de läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal som utbildas
i Skåne.33 Kritiken för riskerna har även kommit från andra håll, till exempel från
Kvinnoklinikerna, ungdomsmottagningar och gynekologimottagningar som varnar
för förödande konsekvenser34, samt från läkarstudenterna själva. I februari 2013 lyfte
25 läkarstudenter i en motion till studentkåren Medicinska Föreningen frågan om den
hotade utbildningskvaliteten i vårdkrisens spår. ”[N]edskärningarna det största hotet mot
läkarutbildningens kvalitet” skriver man och fortsätter: ” Då arbetssituationen försämras
väljer många av de mest kompetenta läkarna, med störst valmöjligheter, att söka andra
arbetsplatser. […] På grund av anställningsstoppet blir kvarvarande läkare överbelastade
och stressade, vilket gör dem till dåliga handledare. Studenter har uppmanats att inte
komma till kliniken då läkarna känner att de inte hinner med sitt pedagogiska arbete.”35
Kommentar, Saima Jönsson Fahoum
Under sin utbildning skall man som student inom vården självklart ha en handledare.
Handledare har en viktig roll då denna lägger schema och skall se till att det finns tid
avsatt för undervisning och bredvidgång. Den tid som studenter inom vårdämnena
spenderar på avdelningarna är en central del i utbildningen. Annars blir det bara teori och
ingen praktik. Det är orimligt att själv försöka knalla omkring på akuten utan förankring
och förväntas undervisa sig själv. Jag vet att det för närvarande är bekymmersamt att
finna platser åt studenterna. Det är en av effekterna av vårdkrisen som kommer att ge
ett dystert eko in i framtiden. Undervisningens kvalitet är ju vital för framtidens vård.
Vi påtalar detta i regionfullmäktige. Landstingen har dessutom avtal som innebär att
staten betalar ut ersättning i samband med utbildning och forskning. Att inte fullgöra
utbildningsuppdraget är alltså inte OK.
32
33
34
35
2012-09-18, Prodekanus avhopp protest mot sparbeting. Sydsvenskan
Ibid.
2012-10-26, Sjukvårdspolitikerna raserar kvinnosjukvården i Skåne. Sydsvenskan
2013-01-21, ”Studenters ansvar att protestera mot vårdslakt”, Lundagård
26
”Akutläkaren som sade upp sig”
Jag är en akutläkare som jobbar på akutkliniken i Lund sen fem år tillbaka. Jag är
nyligen färdig specialist i akutsjukvård men har sagt upp mig till stor del på grund
av arbetssituationen - och det kommer att bli fler. Jag tycker det ändå är synd att gå
härifrån för att vi har varit en mycket duktig och kraftfull grupp akutläkare som byggt
upp akutmottagningen. Nu håller det allt på att bli förstört. Och det sägs i vården att det
som är förstört på ett år tar 10 år att bygga upp igen. Värdefull kompetens och erfarenhet
som försvinner. Håller på nu så kommer det snart inte att finnas en välfungerande
akutmottagning i Lund.
Det här är min vardag: I morse när jag började jobbet klockan 8 var det EN enda plats
ledig på hela sjukhuset. Som tur är brukar torsdagar vara lite lugnare än medeldagen men
som förväntat samlades allt på akuten då patienter låg där i väntan på plats. Krisen var så
allvarlig att det var största nyheten på sjukhusets intranät. Man skrev till alla klinikchefer
att med en uppmaning om att försöka skriva ut patienter och hjälpa till med platser om
möjligt. Jag har inte hört om någon skadats av detta men det får vi ofta inte veta förrän
senare. Det är bara 3 veckor sen en patient avled i väntan på läkare då det också var kris. I denna vecka har jag fått höra om två mycket kompetenta och duktiga ST-läkare som
har bestämt att säga upp sig från akuten i Lund. Två till. Flera andra funderar starkt på att
försvinna härifrån. I läkaryrket har ST-läkaren främsta intresse att göra färdigt sin ST-tid
för att bli specialist. Man slutar endast om det är ohållbart att fortsätta samma situation.
Det är så krisigt på akuten just nu. Jag har inte ord att beskriva det. Moralen är i botten.
Personalen har börjat skrika på varandra och är totalt utmattad. Fikapaus eller rast finns
inte längre i vårt ordförråd. Folk har inget annat att prata om än läget och ändå är vi så
trötta att inte ha något annat att prata om. Med oförändrat läge kommer akuten att krascha
helt och hållet närmaste månaderna.
Jag tror många inte inser konsekvenserna av det. Patienterna kommer inte att försvinna
även om läkarna gör det. Läkare från övriga sjukhuset kommer att beordras att joura
på akuten. Hyrläkare har redan efterlysts och vi börjar redan nu se läkare komma till
jourpasset som inte varit introducerade så att de kan inte rutinerna. Akutmottagningen,
med den allt äldre, svår- och multisjukare befolkningen, är en av de svåraste klinikerna
på sjukhuset. Ansvaret att ställa rätt diagnos eller utesluta farliga tillstånd för att skicka
hem patienten under konstant tryck finns bara här. Jag kan fortsätta hur länge som helst
men någonstans måste jag stoppa. Jag skriver för att jag har ingenting att förlora, jag har
redan sagt upp mig och kommer att försvinna från SUS. Mina kollegor mår lika dåligt och
är lika arga på den ohållbara situation vi har blivit satta i utan att få ha något att säga om
saken. Men de är rädda att uttala sig i öppet forum för att sjukhuset drivs med skrämtaktik.
Det brinner på akuten framför allas ögon - men brandkåren kommer inte. Det är något
som allmänheten bör veta om. Vi är helt maktlösa.
November 2012
27
Fakta
I januari 2013 gick Arbetsmiljöverket ut med en hård kritik mot Region Skåne med
anledningen av situationen på akutmottagningen i Lund. ”Om det hade varit ett vanligt
företag hade vi övervägt att stänga det. Men man kan inte stänga en akutmottagning”
sade Arbetsmiljöverkets chef i Malmö Mats Ryderheim.36 Den skarpa kritiken kom efter
en inspektion i december 2012 och Arbetsmijöverket har hotat med åtal mot ansvariga
politiker om inte situationen åtgärdas. Kritiken rör framför allt situationen för de anställda.
Enligt Arbetsmiljöverket har den höga arbetsbelastningen lett till psykisk ohälsa. Personal
berättade vid inspektionen att de mådde dåligt och att de inte hade tillräckligt med tid att
ta hand om patienterna.37 Arbetsmiljöverket konstaterade att det finns en ”oacceptabel
obalans mellan akutens uppdrag och de resurser som finns”.38
Kommentar, Mats Olsson
För Lunds del har vårdkrisen varit förödande. Akutläkarens berättelser är tyvärr bara
en av många. Lojal och kompetent personal som vill göra ett gott arbete ser sig till slut
tvingade till att söka sig till andra arbetsplatser. Ur ett Lundaperspektiv är det allvarligt.
Den kompetens som har byggts upp under en lång tid tillbaka i nära samarbete med
universitetet – en annan av stadens kännetecknande institutioner – raseras nu i snabbt takt.
Särskilt problematiskt har det varit på just akutmottagningen. Folk dör eller får skador
för livet och personalen blir till slut maktlös - när resurserna och vårdplatserna helt enkelt
inte räcker för att garantera patientsäkerheten. Efter förra årets nya nedskärningar från de
borgerliga och Miljöpartiet föreslogs på fullt allvar att det skulle införas remisstvång för
att besöka akuten i Lund. Som företrädare för lundaborna är det ibland svårt att veta om
man ska skratta eller gråta.
36
37
38
2013-01-17, ”Jag tycker detta är skamligt” Sydnytt
2013-02-06. Akutmottagning hotas av vite på flera miljoner. Skånska Dagbladet
Ibid
28
”Den hjärtsjuke åldringen”
Här är min berättelse från den skånska sjukvården. Jag ska kanske börja med att säga
att jag 87 år gammal. Jag drabbades av hjärtstillestånd år 2000, på första maj av alla
dagar. Jag befann mig på akutkliniken MAS med min fru och son med högt nummer i
kön. Bröstsmärtorna tilltog och vi trängde oss före i kön. Vid receptionsdisken stannade
hjärtat. Genom ingripande från min fru och son blev jag tydligen snabbt omhändertagen
och upplivades genom el-stötar på bröstet. Hjärtat började slå igen och jag blev utskriven
efter någon vecka.
Efter händelsen vidgades ett kärl med en ”stent” och blodet cirkulerade hyfsat. Jag blev
ordinerad en noggrann kontroll och uppföljning av mediciner på kardiologen. I början var
jag där ofta, efter hand en gång i halvåret. Jag blev inlagd av och till för olika kontroller,
exempelvis ultraljudundersökningar. Så gick åren och mitt tillstånd förbättrades successivt.
I februari/mars 2011 fungerade inte medicinen. Jag fick vätskeanhopningar och andnöd.
Blev inlagd på kardiologen. Jag upptäckte snabbt de resursförändringar som skett –
minskad personal och administrativa problem. Personalen gjorde allt för att bibehålla
kvaliteten men det var givetvis stor skillnad mot tidigare. Jag blev utskriven med ett enkelt
besked från en sköterska att min sängplats måste tas i anspråk. Utskriven med kvarstående
vätskeansamling och andningssvårigheter. Min läkare som jag haft i ett tiotal år flyttades till
Lund. Min nye läkare förklarade att resurserna minskat. Jag kunde inte längre kontrolleras
två gånger om året utan endast en. Efter kort tid fick jag besked att även den läkaren flyttat.
I november 2012 erhöll jag en medicinordination från vårdcentralen, som dock kardiologen
inte accepterade som lämplig. I december 2012 fick jag meddelande från kardiologen att
man saknade resurser och att en privat specialist skulle överta vården.
Januari 2013
Fakta
Flera vetenskapliga studier visar att patienter med hjärtsjukdom lider ökad risk för
vårdskador vid överbeläggning. Socialstyrelsen har i en litteraturgenomgång (2012) visat
på detta och lyfter upp ökade väntetider och minskad tillgänglighet som två riskfaktorer.39
Svenska Läkarförbundet tog år 2004 fram en rapport om vårdplatsbristen och menade
att en vanlig konsekvens av överbeläggningen är att man tvingas chansa och skicka hem
patienter för tidigt och att man därigenom ”tvingas ta beslut som inte är till patientens
bästa”.40
Kommentar, Vilmer Andersen
Tyvärr ser vi flera och flera exempel på att patienterna skickas hem i förtid eller inte
får den omsorg de behöver efter en behandling på sjukhuset. Vi har till exempel fått
berättelser om att äldre ensamstående skickas hem mitt i natten och får klara sig själva,
trots att de behöver hjälp och stöd i den situation de befinner sig i. I exemplet ovan med
”den hjärtsjuke åldringen” ser vi också att besparingar och effektiviseringar inom vården
39
Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012:51, Socialstyrelsen
40 Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004:8. Svenska Läkarförbundet
29
leder till en sämre uppföljning och minskade insatser – en tendentiel utveckling som
är mycket tydlig de senaste sex åren med borgerlig majoritet. Besparingarna slår mot
patienterna – det är tydligt.
30
”Vi sliter som bara den”
Jag jobbar som sjuksköterska på barnkardiologen i Lund. Där bedrivs rikssjukvård för
barnhjärtkirurgi, tillsammans med Drottnings Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Vi får
alltså patienter från halva landet var. Det är snart dags att ansöka till Socialstyrelsen
om att få avtalet/uppdraget förlängt. Jag undrar hur det ska motiveras att vi kan bedriva
kvalitetsvård för våra hjärtbarn. Hela hösten har det varit kaos med många tunga patienter
och lite personal.
Vi har fortfarande ”julneddragning” på platsantalet eftersom vi inte är personal nog att
ha full avdelning. Det säger sig självt att 12 sjuksköterskor inte kan utföra en hel avdelnings
jobb på ett tillfredsställande vis när den optimala bemanningen är 9 sjuksköterskor/dygn.
Calici [kräksjukan] gick flera varv bland patienter, föräldrar och personal för att vi inte
kunde isolera tillräckligt bra. Vi opererar ungefär hälften så många barn/veckan som
för två år sen, väldigt få planerade operationer eftersom det måste finnas utrymme för
akuta. Vikariat på upplärda, duktiga sjuksköterskor förlängs inte, pensioner, mamma- och
studerandeledigheter ersätts inte till fullo. Nya sjuksköterskor las:as in, men det tar nån
månad innan de är inne i gängorna. Inget emot dem personligen. Det blir inte mycket
semester till personal under jul- och sportlov. Vi sliter som bara den.
Ändå ska vi spara mer pengar. Fem sjuksköterskor går innan sommaren, tre
tillkommer. Och vi ligger redan på minus. Vi har också ett väldigt nära samarbete med
biva [barnintensiven]. Jag stödjer till fullo sjuksköterskornas beslut om att säga upp sig.
Det är för mig helt obegripligt hur man kan tro att någon ska gå med på nya avtal med
sämre förhållanden. Stå på er! Samtidigt undrar jag vad som kommer att hända med
barnhjärtkirurgin? Utan alla duktiga biva-sjuksköterskor och med för lite folk hos oss kan
vi inte erbjuda den vården vi vill, och som vi lovat Socialstyrelsen att vi ska.
Jag trodde rikssjukvård var något att vara stolt över inom Region Skåne, att det var ett
plus i kanten i prestigejämförelsen med andra regioner, till exempel Stockholm. Men det
kanske var naivt av mig. Stockholm har länge velat ha barnhjärtkirurgin, och nu har de
världens chans att vinna den tillbaka. Enbart för att uppdraget slarvas bort i Skåne. Det är
ett sådant slöseri med kompetens, entusiasm och välfungerande inarbetade rutiner. Och
vad händer med vår avdelning om alla biva-syrror verkligen slutar? De opererade barnen
utgör den största delen av vår verksamhet, utan dem kan jag inte tänka mig att det finns
behov för en renodlad barnhjärtavdelning. Det känns väldigt tråkigt!
Jag önskar att det fanns en förståelse för att god vård kostar. Det är inte så att vi vill
slösa med pengar. Men i takt med att befolkningen ökar och att barnhjärtkirurgin blir mer
och mer avancerad måste kostnaderna få lov att följa med.
En stor kram till alla kollegor som har kämpat och slitit hela hösten och vintern,
jag undrar hur länge till ni kommer att orka! Det som ger mig glädje och ork är att
höra föräldrar berätta, se bilder på barnen ett halvår/år efter operation eller ännu
bättre, träffa patienterna på återbesök eller besök. Oftast pigga, friska, glada barn,
med hjärtan som blivit lagade genom en stor laginsats. När man ser de som varit
allra sjukast, fått nya hjärtan och/eller genomgått många operationer springa runt i
korridoren som vilken annan 2-3 åring som helst, då smälter ens eget hjärta lite extra!
Februari 2013
31
Fakta
Den 23 januari 2013 sade 34 sjuksköterskor på Barnintensiven i Lund upp sig. Det utgör
en majoritet av de 45 högspecialiserade sjuksköterskorna på avdelningen som tillsammans
med Göteborg har status som rikssjukvård. Uppsägningen kom efter att regionen sagt
upp ett arbetstidsavtal och ville ersätta detta med ett avtal som skulle sänka lönen för
sjuksköterskorna.
Anställningsstoppet som infördes på SUS den 23 augusti 2012 gäller alla nyrekryteringar,
förlängningar av vikariat, timanställningar och anlitande av bemanningsföretag. Åtgärden
har till exempel lett till att sjukfrånvaro inte ersätts, även om flera personer är sjuka på
samma avdelning samtidigt.
I november 2011 inledde Socialstyrelsen en specialgranskning av patientsäkerheten
på SUS och krävde att en riskanalys av anställningsstoppet. Regionstyrelsens majoritet
pekade där ut ett flertal situationer där patienter kan skadas:
•
•
•
•
Ojämn bemanning och personalbrist
Personalen söker andra jobb och lämnar SUS
Hög arbetsbelastning och ökad sjukfrånvaro
Brist på medicinska sekreterare
Socialstyrelsen var inte nöjd med denna riskanalys och gav femklövern bakläxa genom
att kräva ytterligare kompletteringar av regionstyrelsen.
Kommentar, Eva Lenander
Anställningsstoppet som även innebär stopp för förlängning av vikariat och samtidiga
besparingar leder som vi ser till mindre personal. Problemet är att sjukvårdsuppdraget
inte har minskat samtidigt. Det är till och med så att uppdraget inte ens är tydligt. Det
enda tydliga kommunikation från arbetsgivaren är att verksamheterna ska klara sig med
mindre personal. Någon gång leder det till minskat antal vårdplatser – men inte färre
sökande patienter.
Samtidigt tar arbetsgivaren inte ansvar för att bedöma konsekvenserna, för arbetsmiljön,
för patientsäkerheten. När en verksamhet inte har personal nog att på ett arbetsmiljömässigt
bra sätt utföra sina arbetsuppgifter under normala omständigheter inser var och en att
det inte blir patientsäkert under högre belastning. Perioder som är förutsägbara då de
återkommer varje år med vinterkräksjuka och influensa påverkar sjukvården under ganska
många veckor. Inte bara patienterna blir sjuka, även personalen drabbas, samtidigt. Och
anställningsstoppet gör att det inte tas in vikarier.
Personalens rop på hjälp tas inte på allvar, åtminstone finns ingen väg att lyfta den till
de högsta tjänstemännen. Arbetsgivaren efterlever inte arbetsmiljölagen, arbetstidslagen
eller patientsäkerhetslagen. De uppfyller inte heller sina åtaganden efter Lex Mariaanmälningar.
32
”Sonen med persikokärnan”
Eftersom ni tillsatt en Kriskommission för den skånska vården, vill jag berätta historien
om min son. Han fyller 24 år i år. Han är gravt förståndshandikappad; befinner sig på en
2-3-årings nivå, men i en vuxen mans kropp; stor och lång.
Sommaren 2011 råkade han svälja en persikokärna. Först fastande den i halsen, men
lossnade och åkte ner. Men han började kräkas. Han fick åka ambulans till Lunds lasarett.
Han blev snabbt och väl mottagen och man röntgade halsen. Jag kunde ta det lugnt, sade
personalen; kärnan hade gått vidare. På grund av överbeläggning hamnade han på öronnäsa-hals-kliniken (ÖNH).
Sedan fortsatte han att kräkas. I 12 timmar. Några läkare kom in (öron-näsa-halsläkare) och de sade att jag kunde ta det lugnt, kärnan hade gått vidare. Vidare? Till vad
då? Jag sade, gång på gång, att någonting stämmer inte, kärnan måste ha fastnat. Ingen
lyssnade. Det var den lugnande medicinen som var orsaken till kräkningarna, påstod man.
Det hjälpte inte att jag sade att min son fått lugnande medicin många gånger, men aldrig
mått illa av det. Han hatar att kräkas. Nu tvingades han kräkas i 12 timmar. Allt eftersom
timmarna gick, led han mer och mer. Till sist kom det bara blod och slem, och han måste
ha haft fruktansvärt ont.
Först vid 10-tiden nästa morgon kom det upp en läkare från kirurgen. Jag sade det
jag sagt hela natten. Han sade: ”Du har nog rätt.” Min son skickades till röntgen, och
kärnan hade fastnat i ingången till magsäcken. Han måste opereras. Men det fanns ingen
personal, och man fick inte ta in extra. Så min son måste vänta ännu ett dygn. Jag fick då
ett smärre sammanbrott, så läkaren kallade in personal trots allt.
Läkaren försökte ta ut kärnan genom halsen men den var för stor, så de fick operera ut
den genom magen. Där har sonen nu ett tio centimeter långt ärr. Efter operationen var det
fortfarande överbelagt på kirurgen. Så han hamnade åter på öron-näsa-hals-kliniken. Efter
någon dag fick han hög feber; det visade sig att han hade början till lunginflammation. En
läkare som kom upp från kirurgen sade att han skulle tagits upp, så han fick röra på sig. En
sjukgymnast skickades upp. Personalen på ÖNH sade att de inte hade någon erfarenhet av
personer som opererats under halsen, så de visste inte att de borde tagit upp honom. Med
lock och pock fick vi upp min son och lunginflammationen gav med sig så småningom.
Först nästan ett år senare, när jag läste om alla överbeläggningar och indragningar
på SUS, anmälde jag händelsen till patientsäkerhetsnämnden. Jag var tydlig med att jag
inte ville sätta dit någon enskild läkare. Min son hamnade på fel avdelning på grund av
överbeläggning, och alla var stressade. Hade det gått i dag? När det är ännu hårdare
personalindragningar. Det finns i dag mer pengar än någonsin. Men var hamnar de? Vart
är vi på på väg egentligen?
Januari 2013
33
Fakta:
Under årets första dagar 2013 rådde ett så kallat stabsläge på akuten i Malmö. Det
innebär att det inte finns en enda ledig plats på någon vårdavdelning, och att man därför
inte kan slussa vidare patienter från akuten. En sjuksköterska som ville vara anonym
sade till Sydsvenskan att ”det kan komma att bli fara för patienters liv under de här
omständigheterna”41. Situationen har varit liknande på akuten i Lund där man har haft
svårt att bemanna med läkare. Per Bergenzaun, verksamhetschef på akutkiniken i Lund
menade att det funnit risk för allvarliga händelser42.
Utlokaliseringar är alltid en suboptimal lösning. Svenska Läkarförbundet skriver i en
rapport (2004) att
”[a]rbete på ett sjukhus innebär i vanliga fall ett nära samarbete mellan läkare och sjuksköterska
men det förhållandet sätts ur spel när patienten blir inlagd på en annan klinik. Sköterskan har inte
erfarenhet av denna slags patient och kan inte bidra på samma sätt. Bristen på specifik kompetens
gör att risken för att inte upptäcka tecken på försämring hos patienten ökar. Det händer att patienter
drabbas av medicinska incidenter som inte skulle behövt inträffa om personal med rätt kompetens
hade vårdat patienten.”43
Kommentar, Saima Jönsson Fahoum:
Berättelsen är en bra illustration på problemen med utlokaliseringar. Den visar också att
vårdplatsproblematiken är mer komplicerad än vad vissa vill få det till. En vårdplats är
inte samma sak som en sjukhussäng. Det är en plats på en avdelning där det finns rätt
kompetens och utrustning för att kunna ta hand om patienten på bästa möjliga sätt.
Den visar också på paradoxen inom det så kallade lean-paradigmet. Alla vårdplatser
ska utnyttjas optimalt, det ska inte finnas någon luft. Men när normalbeläggningstiderna
kryper upp över 90 % innebär det att systemet blir väldigt sårbart – en full avdelning
smittar snabbt av sig på en annan och problemen fortplantas i hela vården.
Berättelse visar också på ett tydligt sätt hur grupper som inte har en stark röst drabbas.
Vi vill inte ha en vård där endast de som kan tala för sig får en god vård. Det ska vara en
trygghet för alla.
41
2012-01-02, Akutläge på sjukhuset, Sydsvenskan
42
Ibid
43 Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004:7. Svenska Läkarförbundet
34
”Nej, vi kan inte hjälpa dig”
Jag jobbar som kontaktsjuksköterska på Onkologen i Lund. Varje dag går jag till mitt
jobb med glädje, jag har daglig kontakt med patienter som behandlas i hemmet. De
sista veckorna har saker förändrats. Patienterna är ledsna, ringer och gråter och oroliga
anhöriga hör av sig.
Alla patienter med malignt melanom, som jag jobbar med, har en spridd sjukdom. De
kan inte botas. Vad vi kan göra för dem är att ge cellgiftsbehandling, immunoterapi och
målriktad behandling med palliativ intention. Dessa patienter blir inte botade men cirka
20 % svarar på behandling och vi kan bromsa sjukdomen. Vilka dessa 20 % är vet vi inte
när vi startar en ny patient men vi hoppas ju att det är just dem.
Nu har patienterna förstått att det kanske är just dem som kommer att prioriteras
bort när pengarna tryter. Dyra behandlingar och allt man får är kanske några månader
extra med sin familj. Jag kan inte heller lova dem att det inte är så. Mitt uppdrag som
kontaktsjuksköterska kommer att försvinna, det står i konsekvensanalysen som är gjord.
Min anställning är inte hotad på något sätt.
När patienterna sviktar på sin behandling, var ska de då ta vägen? Akuten lär vara
överfull med patienter som inte får komma till någon avdelning eftersom man dragit ner
vårdplatser och inta har någon personal. Hospis? Inte om man är från sydvästra Skåne,
kanske om man har en jäkla tur.
Jag brukar påminna mig om att detta är Region Skånes patienter, inte mina, när jag
känner att jag tar på mig för mycket ansvar. Jag hjälper gärna Region Skåne med detta.
Det jag önskar av er tillbaka är: möjlighet till en värdig vård, en budget som gör det
möjligt. Låt mig slippa se detta patienterna i ögonen och säga: Nej, vi kan inte hjälpa dig,
remissen går tillbaka, på onkologen kan vi inte ta emot er längre. Låt mig slippa gå till
jobbet med en klump i magen. Ge våra skattebetalare den vår dem förtjänar.
Onkologen i Lund är en kunskapsbank. Förstör inte det, var rädd om den samlade
kunskap som finns.
November 2012
Fakta
Traditionellt sett har den person som har drabbats av cancer träffat personal som har
specialkompetens inom ett område, för att sedan bli remitterad vidare till en annan läkare
som har en annan specialitet. Det har inneburit längre väntetider för patienten och även
lett till sämre möjligheter att få sjukdomen bedömd på ett så korrekt och allsidigt sätt som
möjligt. Utvecklingen inom cancersjukvården med en ökad komplexitet och specialisering
innebär att kontakten med en fast sjuksköterska med ett tydligt uppföljningsansvar
viktigt. Så viktigt att Socialstyrelsen i de nationella riktlinjer man lagt fram i mars 2013
för de vanligaste cancerdiagnoserna föreslår att ”[h]älso- och sjukvården bör erbjuda en
kontaktsjuksköterska eller motsvarande till personer med bröst-, prostata-, tjocktarmsoch ändtarmscancer.”44 Socialstyrelsen menar att det stöd som en kontaktsjuksköterska är
44
Nationella riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård 2013 Stöd för styrning och
35
innebär bättre resultat och en mer individanpassad och patientcentrerad vård.
Kommentar, Eva Lenander
Indragning av kontaktsjuksköterskans tjänst på onkologen är motsatsen till det ”lean”tankesättet inom sjukvården. Det innebär försämrade flöden och minskar värdet för
patienterna.
Kontaktsjuksköterskan har varit som spindeln i nätet, hon har löst problem direkt
eller planerat för lösning. Vad händer då när denna kontakt försvinner? Troligen väntar
patienten längre innan den söker och är i sämre skick när den väl söker. Problem som varit
relativt lätta att lösa för en insatt kontaktsjuksköterska blir komplicerade. Det kan vara
psykologiskt stöd, det kan vara smärtlindring, det kan vara nutritionsproblematik. Vart
de ska vända sig vet inte patienten per automatik. Men det finns inte längre en kunnig
specialistsjuksköterska att få råd hos. Patienterna tvingas själva söka olika vårdgivare.
Visserligen tror man sig ha minskat onkologens kostnader men de har bara delvis
flyttats någon annanstans. Och detta har definitivt inte lett till mervärde för patienterna.
Patientens problem som kanske kunde ha lösts per telefon på fem minuter kommer istället
att läggas på en distriktsläkare som inte har den kompetens som en specialistsjuksköterska
har. Mycket troligt är att allmänläkaren skickar patienten vidare till akutmottagningen.
Kanske vänder sig patienten till vårdpersonalen på vårdavdelningarna som därmed får
mindre tid till inneliggande patienter. En redan belastad personal får ökat ansvar och
dåligt samvete att inte hinna med.
Slutsats: Vi förstör fungerande bra flöden och förlänger ledtiderna. Konsekvens blir en
försämring för patienterna. Det hela leder till ökade kostnader men dessa sprids ut över
flera verksamheter.
ledning, Preliminär version. 2013:8. Socialstyrelsen.
36
”Nio timmars väntan på akuten”
I slutet av december blev min vän, 79 år gammal, akut dålig i svåra magsmärtor. Från
jourmottagningen blev han rådd att åka till akuten, och kom fram runt klockan 21. Själv
kunde jag inte komma och sällskapa förrän en timme senare. Man hade då tagit vissa
prover. Min vän hade fruktansvärt ont. Så småningom kom en sjuksköterska med lite
uppmuntran och en varning om att doktorn skulle dröja. Inget smärtstillande gavs. Min
vän var mycket allmänpåverkad och orkade knappt prata. Efter cirka 9 timmar kom
läkaren, ensam om en hord patienter denna natt.
Hon undersökte min vän ganska noga, och bestämde sig till slut för att detta nog rörde
sig om en svår magkatarr. Prover hade visat att andelen vita blodkroppar var hög, vilket
läkaren i stort sett avfärdade med att ”det kan man få av smärta”. Eftersom min vän och
läkaren var eniga om att han kunde förse sig själv med föda, var det hemgång som gällde,
med dietråd som utgick från magkatarrsteorin. Min vän R kom således hem, i väldigt
dåligt skick. Han hade fått en medicin som visade sig inte hjälpa alls, var rätt utslagen,
hade feber av och till, kunde inte stå på sina ben och hade en rejäl hosta. Efter ett par
dagar började jag förstå att han måste ha fått en influensa, som sammanföll i tid med
magbesvären och antagligen gjorde att det kändes värre.
I det här fallet är jag dels oerhörd upprörd över 9 timmars väntetid och dels av att man
missade infektionen. När äntligen en gastroskopi gjordes såg man att han hade ett litet
magsår. Han har fått adekvat medicin.
Januari 2013
Fakta
I en rapport från Socialstyrelsen (2011) slår myndigheten fast att väntetiderna på landets
akutmottagningar är för långa45. Ett problem är underbemanningen och då framför
allt bristen på läkare. Andra problem är att vårdplatsbrist på andra avdelningar gör det
omöjligt att skicka vidare patienter från akuten och att en propp därmed uppstår. Något
som ytterligare försvårar arbetet på akuten är de förändrade sökmönstret de senaste åren
som hänger samman med primärvården och dess funktion. Det innebär den paradoxala
utvecklingen att väntetiderna öka samtidigt som människor som egentligen bör ta kontakt
med primärvården söker sig dit istället.
Kommentar, Vilmer Andersen
Under en längre tid har det förekommit överbelastningar vid akutmottagningarna i
Malmö, Lund och Helsingborg. Det är tyvärr inte ovanligt med långa väntetider även
om nio timmar inte hör till det vanliga. Pressen på personalen påverkar patientsäkerheten
negativt. Akutmottagningarna bör därför bemannas bättre och annorlunda. Det visar
också Arbetsmiljöverkets krav till sjukhusledningarna med hot om stora viten, för att
skapa rimliga arbetsvillkor för personalen – insatser som definitivt behövs för att förbättra
patientsäkerheten och få ner väntetiderna vid akutmottagningarna.
45
2011-03-31 Lång väntetid på akuten, Aftonbladet
37
Källor
Artiklar
2011-03-31 Lång väntetid på akuten, Aftonbladet
2011-09-02, Ett steg närmare klarhet om framtidens vård, Sydsvenskan
2012-01-02, Akutläge på sjukhuset, Sydsvenskan
2012-02-25, Överläkare säger upp sig inför klinikflytt, SR P4 Malmöhus. http://
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5454918
2012-08-28, Platsbrist kan ha lett till dödsfall, Sydsvenskan
2012-09-18, Prodekanus avhopp protest mot sparbeting, Sydsvenskan
2012-10-18, Skånes specialistvård dräneras av politikerna, Dagens Medicin
2012-10-26, Sjukvårdspolitikerna raserar kvinnosjukvården i Skåne. Sydsvenskan
2012-11-27, Debatt om skånsk sjukvård, Sydsvenskan
2012-11-13, V agerar mot sparad vård, Skånska Dagbladet
2013-01-02, Kris på akuten i helgen, Sydsvenskan
2013-01-05, Bantat SUS inte sämst i Skåne. Sydsvenskan
2013-01-19, Klinikchefen slutar i protest, Skånska Dagbladet
2013-01-17, ”Jag tycker detta är skamligt” Sydnytt, http://www.svt.se/nyheter/
regionalt/sydnytt/fran-kritik-mot-akuten-situationen-ohallbar
2013-01-21, ”Studenters ansvar att protestera mot vårdslakt”, Lundagård
2013-01-31. Svårt sjuk tvingas dela rum med svininfluensapatient, DN
2013-02-06. Akutmottagning hotas av vite på flera miljoner, Skånska Dagbladet
2013-02-18 Utmattning och brist på inflytande är största problemen, Helsingborgs
Dagblad.
Rapporter o dyl
Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård. 2004. Svenska Läkarförbundet
Från sjukhussäng till e-hälsa, 2010, SKL
Nationella riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård 2013
Stöd för styrning och ledning, Preliminär version. 2013:8. Socialstyrelsen.
Utredning av en koncentration av Region Skånes ledplastik operationer för höft- och
knäleder till Hässleholms sjukhus. 2012. Region Skåne, koncernkontoret,
avdelningen för kunskapsstyrning och FoU. http://hd.se/multimedia/
archive/00772/Slutrapport_ledplas_772430a.pdf
Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar, delrapport 2011. 2012,
Socialstyrelsen
Överbeläggning och utlokaliserade patienter i Region Skåne med fokus på
patientsäkerhet, 2011. Region Skåne, Koncernkontoret
38
Diagram
s 13 Antal vårdplatser i riket totalt år 2001–2010, inkluderar vårdplatser för specialiserad somatisk vård och specialiserad psykiatrisk vård.
s. 14 Diagram 2: Beläggningsgrad10 i riket, år 2001–2009.
s. 15 Diagram 3: Antal vårdplatser, vårdtillfällen, vårddagar och medelvårdtid 2000-2008.
Tabeller
s. 17 Tabell 1: Vårdplatsbehov under de kommande 5 åren utifrån befolknings-
utveckling,åldersutveckling, kortare medelvårdtid och lägre beläggningsgrad.
s. 19 Tabell 2: Behov av vårdplatser i Region Skåne 2011-2016
s. 19 Tabell 3: Antal vårdplatser i Region Skåne
39